Uppslagsbok för alla/F

←  E

Uppslagsbok för alla F

G  →

(index)

F.

F, f, 6:e bokst. i alfab.; ss. rom. talteck. F = 40, F = 40,000. I mus. F (f) == forte; på termometrar F. = Fahrenheit. F, fjärde tonen i den diatoniska skalan.

Faa . . . se Få . . .

fabel, lat., saga, dikt; diktad berättelse, framställande en moralisk sanning, l. praktisk lefnadsregel und. en från den fys. världen lånad sinnebild; uppränningen l. ämnet i en dikt.

Faber, Joh. Loth. v., ty. industri-idk., f. 1817 Stein (v. Nürnberg), d. 96, öfvertog 39 d. af Kasp. Fab. 1761 grund, blyertspenn-fabr., hkn nu är en af de förnämsta i världen.

Faber, P. Krist. Frederik, dan. skriftst., f. 1810, telegr.-direkt. 52, d. 77. Skr.: Den tappre landssoldat m. m.

Faber, se Böhl v. F.

Fa'bius, gam. patricisk släkt i Rom, 477 f. K., i kriget mot Veji nästan helt o. hållet nedgjord. — Till denna släkt hörde bl. a. 1) Quint. Fab. Maximus Rullianus, rom. fälth., s. 310 o. 308 f. K. slog etruskerna o. umbrerna. 2) Quint. Fab. Max. Cunctator, (»sölaren»), 217 f. K., konsul och härförare i kriget mot Hannibal, eröfrade 209 Tarent, d. 203. — 3) Quint. Fab. Pictor, rom. hist. i 3:e årh. f. K.

fabliaux (-liå), fr., för muntl. föredrag afsedda, versifierade berättelser i nordfr. medeltids-lit. F. innehöllo tokrol. l. satir. anspeln. ur det borgerliga lifvet.

Fabre (fabr), Ferd., fr. romanförf., f. 1830 Bédarrieux, d. 98 Paris. Skr.: Les Courbezons (prisbelönt af fr. akad.) m. m.

Fabri, Joh., boktr. Från F:s tryckeri i Sthm utgick 1495 den första, på sv. utg. bok: J. Gersons Aff dyäfwlsens frästilse.

Fabrice (-brīs), 1) Ernst Friedr. von, frih., ty. diplomat, 1710 holst. sändeb. till Karl XII i Bender, med hkn F. först 14 återvände, 18 hannover. sändeb. till Karl XII, d. 27. Skr.: Anecdotes du séjour du roi de Suède à Bender etc. — 2) Georg Friedr. Alfr. v., frih., sachs. militär o. statsman, f. 1818 Quesnoy, 66 sachs. krigsmin., 70 gen.-guv. öfver 12:e armédistr., 71 för ½ år öfverbefälh för ty. ockupat.-trupperna i Frankrike, 76 kons.-pres. o. krigsmin., d. 91 Dresden.

Fabri'cius, Johan Krist., dan. entomol., f. 1748, d. 08 ss. prof. i Kiel. Linnés lärj. Skr.: Entomologia systematica (75), Philosophia entomol. (78).

Fabri'cius, Jak., poet, skriftst., f. 1703, d. 41 ss. amir.-pastor i Karlskrona, känd gm sin förlofn. och giftermål med Hedvig Charl. Nordenflycht. Skr.: Vänskapsväg, andl. poem o. tillfällighetsdikter m. m.

Fabri'cius, Cajus Luscinius, 280 f. K. sändebud hos kon. Pyrros, t. hkn han utlämnade den förräd. läkare, s. ville förgifta konungen. Känd för sin redbarhet och obesticklighet.

fabrīk, lat., större slöjdinrättning, is. en sdn, där mskokraften samverkar med maskiner o. apparater. -ant, fabriksägare. -at, fabriksvara; tillverkn. -s-bolag, en ofta på aktier grundad, mel. två l. flere personer ingången förening f. råämnens l. halffabrikats förädlande på fabriksmässigt sätt. -s-märke = varumärke (se d. o.). -ör, se fabrikant.

fac . . ., se fak . . .

façade, (-sād), fr., se fasad.

face, (fās), fr., se fas. En face (ang fas), framifr., midt i ansiktet.

facētier, lat., skämtsamma o. kvicka infall.

facette, (-sätt), fr., se fasett.

facīl, lat., lätt; vänlig, tillgänglig; billig. -itet, lätthet, foglighet, eftergifvenhet.

fa'cile prin'ceps, obestridligen den främste.

fac'it, lat., resultatet af en uträkning; »nyckel».

fack, ty., hylla; afdeln. i en sådan; handtering, yrke; vetenskapsgren; konst. -förbund, smslutning af fackföreningar. -förening, smslutning af arbetare till skydd o. befordran af deras egna intressen. 1905 funnos i Sverige ungef. 118,000 fackföreningsmedlemmar. -man, den, s. vinnlagt sig om ett särskildt yrke l. vetenskapsgren.

façon, (fasång'), fr., se facon. Sans (sang) f., utan krus.

faden, ty., längdmått = 1,₈₈₃ m.

fadäs, fr., dumhet, platthet.

fæces, lat., djurens fasta afföringar. Jfr fekalier.

Faen'za, it. st. vid Lamone, 40,370 inv. Bisk. Tillverkn. af majolikavaror (fajans).

Faes (fās), Pieter, van der, Sir Peter Lely kallad, ty.-eng. portr.-mål., f. 1618 Westfalen, d. 80 London.

Fa'ëton, 1) grek. myt., son af Helios, blef af Zeus nedstörtad i floden Eridanos, emedan han, då han körde solens vagn, afvek ur dess bana o. därigm var nära att bränna upp jorden; 2) fr., benämning (faetång) på en öppen, tvåhjulig vagn.

Fafne, Fåfne, nord. myt., son till Redmar, hkn F. tills. m. sin broder Regin dödade o. hkns skatter F. ensam behöll. Regin, s. var en slug o. trollkunnig dvärg, öfvertalade sedan sin fosterson Sigurd, son till Sigmund Völsungsson i Frankland, att döda F., som förvandlat sig till en orm. Sigurd dödade först F. (däraf namnet Fafnesbane), därefter Regin o. tog alla deras skatter. Flere skildr. ur Sigurd Fafnesbanes saga ses bl. a. å de s. k. Sigurdsristningarna å Ramsundsberget i Södermanland.

fagedēniska sår, frätsår, is. i veneriska sjukdomar.

Fagerlin, Ferdin. Jul., genremål., f. 1825 Sthm, bodde i Düsseldorf, d. 07. Fiskaregossar, som röka (i Nationalmus.), Den tillfrisknande, Utan hopp. F. var på sin tid en af Sveriges förnämsta genremålare.

Fagervik, stort järnverk i Nyland (Finland).

fagott', it., blåsinstrument af trä m. S-formigt mässingsmunstycke; basinstr. Vanl. omfång: D-g¹.

Faggot, Jakob, vetenskapsman, f. 1699 Vendels, Uppl., d. 77. Förtjänt om sv. justeringsverket och om Finlands odling. Förf.

Fahlbeck, Pontus Erland, univ.-lärare, pol. o. ekon. skriftst., f. 1850 Ölme, Värmland, 89 prof. i statskunsk. o. statistik i Lund, sed. 02 led. af riksd. 1:sta kamm. Skr.: Den ekon. vetensk. och näringsskyddet (87), Sveriges adel, 2 delar (98/04) m. m.

Fahlcrantz, 1) Karl Joh., landsk.-mål., f. 1774 Stora Tuna (Dalarna), 1803 ledarn, af målare- o. bildh.-akad., 18 ordin. prof., d. 61 Sthm. Själfständig, originell o. poet. naturmålare, hans taflor »spridda snart sagdt öfver hela världen». Utsigt af Djurgården, Gripsholm, Rosersberg, Rankhyttan m. fl. — Hans bror 2) Axel Magnus, bildh., humor. förf., f. 1780 Stora Tuna, ledam. af Fria konst. akad. 34, d. 54 Sthm. — Hans bror 3) Kristian Erik, skald, teol., f. 1790 Stora Tuna, prof. i Uppsala 29, bisk. i Västerås 49, d. där 66. Skr.: Noachs ark (25/26), Ansgarius (35/46), festsånger (»Låt dina portar upp» m. fl.), hymner m. m. Hans Samlade skrifter utg. 63/66.

Fahlman, Lousie Joh:a, skådesp., f. Jensen 1856 på Svartvik, Medelpad, g. m. banktjänstem. E. F., änka 76, 87/91 vid Dramat. teat., sed. vid Ranfts teat., har uppträdt mest i komediuppgifter o. i det stora skådespelet.

Fahnehjelm, Ant. Ludv., militär, mekan., f. 1807, major vid flottans mekan. kår, intend. vid elektr. telegrafverket, d. 75 Sthm. Medverkade vid anläggningen af Sveriges 1:sta telegraflinje, mel. Sthm och Uppsala (53), nedläggandet af undervattenskabeln mel. Skåne o. Själland (54).

Fahrenheit, Gabr. Dan., ty. fysik., f. 1686 Danzig, d. 1736, uppfann en efter honom benämnd termometer (se d. o.).

faia'ker, l. feaker, gr., enligt Homeros de lyckliga invånarne på ön Skeria.

faibl|e (fäbl), fr., svag. -esse (-äss'), svaghet.

Faidherbe (fäderb'), Louis Léon Cés., fr. gener., f. 1818 Lille, 44/70 i Algeriet, 70 chef för fr. nordarmén, slagen vid St. Quentin 71, senator 79, storkansler för hederslegionen 81, d. 89 Paris.

Faidon (faj), Phædo, Sokrates' lärjunge, efter hkn en af Platons dialoger är uppkallad.

Faidra (faj-), Phædra, gr. myt., dotter till kon. Minos på Kreta samt Teseus' gemål. F. förälskade sig i sin styfson Hippolytos, hvars död hon förorsakade, då han ej visade någon genkärlek, hvarefter hon hängde sig. Dram. behandl. af Euripides o. Racine.

Faidros (faj'-), Phædrus, 1) F., epikureisk filos, i Athen, Ciceros lärare. — 2) F., Sokrates' lärjunge o. namn på en af Platons dialoger. — 3) F., Augustus' frigifne slaf, rom. fabeldiktare.

Failly (fajī), Pierre Louis Charl. Achille de, fr. gen., f. 1810 Rozoy, 30/54 i Algeriet, på Krim o. Italien, 67 mot Garibaldi, fången vid Sedan 70, d. 92 i Compiègne. Förf.

fainéant (fäneang), fr., dagdrifvare.

Fairbairn (färbärn), Sir Will., eng. ingenjör, f. 1789 Kelso (Skottland), d. 74 Moor Park, byggde ett af de första järnfartygen 31, anlade skeppsvarfvet i Millwall, var behjälplig vid uppf. af Britannia-bron (se d. o.). Skr.: Iron-ship building m. m.

Fairfax (färfax), Thom., eng. lord, krigare, f. 1611 Denton, 45 af parlam. utsedd till öfverbefälh. mot Karl I, bidrog t. Karl II:s restauration, d. 71. Förf.

Fair isle (färajl'), ö mel. Orkn- o. Shetlandsöarna. Spanska armadans skeppsbrott 1588.

fair play (fär plä), eng., rent spel.

fait accompli (fät ackångplī), fr., gjord gärning, fullbordadt sakförhållande.

fajans (-jangs'), lervaror med ogenomskinlig, mer l. mindre porös massa, öfverdragen m. en lättsmält bly- l. borsyrehaltig glasyr. Anv. till bords- o. husgerådssaker, prydnadsartiklar, kakelugnar m. m. Namnet anses komma från it. staden Faenza. Jfr majolika.

fakīr, arab., mohammedansk och bramansk botgörare i Indien.

faksi'mile, lat., noggrann efterbildning af en handskrift l. d.

faktion, lat., politiskt parti.

faktisk, se under faktum.

fak'tor, lat., tillsyningsman öfver t. ex. ett boktryckeri, fabrik o. dyl.; aritm., de tal, gm hvilkas multiplikation en produkt uppkommit; i bild. bemärk. menas m. faktorer krafter, gm likas samverkan ett helt framstår ss. produkt. Faktorī, verkstad; nederlagsplats, handelsinrättning för bedrifvande af export- o. importhandel, is. i andra världsdelar.

faktōtum, lat., allt i allom (högra hand) åt en annan.

fak'tum, lat., verkl. händelse, sakförhållande. Faktisk, verklig, på erfarenhetet grundad.

faktūra, lat., räkning öfv. lämnade varor.

fakultatīv, lat., valfri, frivillig. Mots. obligatorisk.

fakultēt, lat., afdeln. af ett universitet, i hkn undervisn. meddelas inom ett visst vetenskapsområde; samtl. dit hörande professorer o. öfriga lärare.

Falaise (-läs), fr. st. i depart. Calvados, vid Ante. 7,657 inv. Vilhelm Eröfrarens födelseort. Storartade färgerier.

Falander, Ida, gravör i trä, f. 1842 i Sthm, förestod Ny illustr. tidn. ateljé 74/77. Inom porträttgravyrens område en af de förnämsta i Sverige.

falang', gr., kr., den gamla grek., is. makedon, uppställningen af fotfolket med ända till 16 leds djup.

falangstär, fr., enl. socialisten Fouriers system gemensam bostad o. arbetsanstalt för en »falang» l. 400 familjer.

falbolān, fr., veckad garnering på fruntimmersklänningar.

Falb, Rud., ty. hypotesmakare, f. 1838 Steiermark, d. 03 Berlin. Bekant gm sina jordbäfningsteorier och väderleksspådomar (beroende på månfaserna), de s. k. Falbs kritiska dagar.

Falbygden, fruktbar slätt i Skaraborgs l. (kring Falköping).

Falckenstein, se Vogel v. F.

falerniskt vin, ber. vin i det forna Rom; från Ager Falernicus i nordv. Kampanien.

falerts, min., namn på flere svafvelmetallers föreningar med svafvelarsenik o. svafvelantimon; stor kopparhalt (äfven silfver). Mineralet, som kristalliserar i tetraedrar, förekommer i Ungarn, Tyrolen, Harz o. s. v.

Faliēre, Marino, f. 1278, sedan 54 doge i Venedig, i följd af en smnsvärjning mot senaten afrättad 55. Dram. behandl. af Delavigne, Byron m. fl.

Falk, 1) Erik, teol., 1547 bisk. i Skara o. 58 i Linköping, d. 69. Skr.: En lärobok i christend. (58), En tröstebok för hafvande qvinnor (64). — Dennes son 2) Bengt, f. 1540, halsh. i Linköping 1600.

falkar, Falconini, underfam., hör. till dagroffåglarna, fåglar med kort, tjock, fr. roten krökt näbb, s. bakom öfverkäkens spets är försedd med en tand; utan halskrage, långa vingar, hudveck mel. tårna, starka, spetsiga, mycket krökta klor.

Falkenau, böhm. st. vid Eger, 7,376 inv. Slott.

Falkenberg, st. i Hallands l. nära Ätrans utlopp i Kattegatt, 4,316 inv. (08). Äldre stadsprivil. bekräftade 1558, stapelstad sed. 1866.

Falkenberg, Didrik v., ty. krigare af adl. ätten F. till Herstelle o. Blankenau, inträdde 1615 i sv. tjänst, kom i gunst hos Gustaf Adolf, hkn ofta använde honom i diplomatiska värf, blef öfverste o. utnämndes 30 till kommendant i Magdeburg, dödl. sårad vid dess intagande af Tilly 1631.

Falkenberg, sv. adl. ätt, härstamm. från Brandenburg o. s. i slutet af 1500-talet inkom i Sverige. Bland framstående medlemmar af denna ätt, s. upphöjts både till friherrl. o. grefl. värdighet, må nämnas: 1) Henrik, ämbetsman, f. 1634 Sthm, 74/76 landsh. i Älfsb. l. o. på Dal, landtmarsk. vid riksd. i Halmstad 78, d. 91 Sthm. — Hans bror 2) Gabriel, ämbetsm., f. 1646, 87 friherre, 93 grefve o. kungl. råd, s. å. presid. i Åbo o. 1703 i Svea hofrätt, d. 14 Sthm. — 3) Melker, ämbets- o. statsman., f. 22, 58 lagman i Västerbotten o. Ångermanland o. 65 i Värmland, 72, ehuru hatt, riks- o. kansliråd samt kansler för Lunds univers., 73 frih., 78 grefve, d. 95 Sthm.

falkenērare, ty., en s. öfvar falkar till jakt; äfven falkjägare.

Falkirk (fålkörk), skot. st. vid Forth- o. Clydekanalen, 29,271 inv.

Falklandsöarna (fåk), fr. Malouines, ögrupp i södra Atlanten ö. om Patagonien, 12,532 kv.km., omkr. 2,078 inv. Hst. Port Stanley. 1833 eng. besittning.

falkonett', fr., kr., ett slags på 1500- o. 1600-talet brukligt, kanonen liknande skjutvapen af mindre kaliber; drogs af manskap.

falk-orden, storhertiglig weimarsk orden, stiftad 1732. 5 klasser.

Falköping, urgammal st. i Skaraborgs l. 4,488 inv. (08). I närheten slag 1389.

fall, 1) fys., den i följd af jordens attraktion förorsakade rörelsen hos kroppar i riktning mot jordens medelpkt; 2) sjö., tåg, hvarmed rå, gaffel l. segel hissas upp l. firas ned; benämnes efter rån, gaffeln l. seglet det tillhör. Falla, sjö., vrida förskeppet längre från vinden under segling.

fallande, bergsv., skiktens lutning mot horisontalplanet.

fallandesot, epilepsi, läk., kronisk, för det mesta ärftlig nervsjukdom, s. yttrar sig uti ofta med långa mellantider återkommande o. med medvets- o. känslolöshet förenade krampanfall af kort varaktighet. F. kan stundom uppkomma gm häftiga sinnesrörelser, stötar på hufvudet, tärande sjukdomar o. s. v. och öfvergår ibland vid mångårig fortvaro t. själssjukdom, ss. svagsinthet. Botemedel: regelbundet lefnadsätt, undvikande af hetsiga drycker, användande af bromkalium, valerianasyrad zink m. m. Epileptiskt svagsinta böra på det noggrannaste bevakas.

fallbila, se giljotin.

Fallières (-är), Clément Arm., fr. statsm., f. 1841, sed. 76 deputerad, 82/83 min.-pres., 99 senatspres., sed. 06 fr. republ:s president.

fallissement' l. fallissemang', fr., oförmåga att betala sina skuldförbindelser, bankrutt, konkurs.

fallmaskin, fys., instrum. för uppmätandet af d. väglängd, en fritt fallande kropp på viss tid tillryggalägger.

Fallmerayer, Phil. Jak., ty. hist., f. 1791 Tyrolen, först officer i baiersk tjänst, därefter lärare 31/34, 40 o. 47 på resor i orienten, d. 60 München. Skr.: Fragmente aus dem Orient m. m.

fallrep, sjö., de ledtåg, hvarmed man begagnar sig vid stigandet uppf. fallrepstrappan l. den trappa, s. leder från vattnet upp till relingen l. däcket af ett fartyg.

Fall river (fål rivr), st. i Massachusetts vid fl. af samma namn, 114,004 inv. Hamn, fabriker.

fallskärm, mek., skärm för att hindra föremål att med allt för stor hastighet falla till marken. Jfr. luftsegling.

Fallström, Carl Daniel, skald, f. 1858 Gefle, särsk. utm. ss. stämningsskald. Skr.: Valda dikter (99), I gyllenrödt (02), Hvita syrener (05) m. m.

Fallstedt, Ingel, bildh., f. 1848 Sthm, d. 99 Köpenhamn. John Ericssons-statyn i Göteborg m. m.

Falmouth (fäll'möth), eng., st. i Cornwall, vid Fal, 11,773 inv. En af Englands bästa hamnar.

falsar|ium, lat., förfalskning, -us, förfalskare.

Falsen, 1) Enevold de, dan.-nor. ämbetsm. o. fosterlandsvän, f. 1755 Köpenhamn, 89 lagm. i Nordlands amt, 02 justitiar. i stiftsoverretten i Kristiania, dränkte sig, angripen af melankoli, 08 i Kristianiafjorden. Skald o. förf., utg. »Budstikken» (08). — Hans son 2) Krist. Magn., stats-m., f. 1782 Oslo, 08 sorenskriver i Akershus amt, 27 justitiar. i Höieste ret, d. 30. Förf.

falsett', it., tonk., de höga toner i mskorösten, hvilka frambringas gm stämbandens starkare spänning och röstspringans (i struphufvudet) större vidgande; halsröst.

Falstaff (fålstäff), John, komisk figur i Shakespeares »Henrik IV» o. »Muntra fruarna i Windsor»; njutningslysten o. fråssande (däraf benämnin. Falstaffsmage), feg o. storskrytande, men full af kvickhet o. humor.

Falster, dan. ö. i Östersjön, 465 kv.km., 34,422 inv. Betydl. trädgårdsskötsel, bildar tills, med Låland Maribos amt. Hst. Nykjöbing.

Falsterbo, 1) urgammal st. i Malmöhus l., 349 inv. (08), 2) tills, med Skanör socken i samma l. — F.-ref, ett s. om Skanör o. F. i hafvet utskjutande sandref med fyrskepp o. lotsstation.

fal'sum, lat., falskhet, bedrägeri.

falubriljanter, i briljantform slipade glasbitar, infattade i en legering af 19 del. bly o. 29 del. tenn; äfven teatersmycke smnsatt af fasettartade delar.

Falun, gammal bergsst. i Kopparbergs l., vid Falu-ån, 11,080 inv. (08). Stadsprivileg. 1641. Lägre bergsskola. Strax utanför st. Falu grufva, en under 15/1600-talet särdeles gifvande koppargrufva.

Fāma, rom. myt., ryktets gudinna.

Famagus'ta, se Cypern.

familj, lat., släkt, ätt; hnshåll; härkomst. En famille (ang famij'), fr., tills. m. sina anhöriga; förtroligt. -aritēt, förtrolighet, intim bekantskap. -är, förtrolig, förtrogen; hvardagl.

Familj-journalen, se Svenska Familj-journalen.

famn, 1) ford. längdm. = 6 fot = 1,₇₈ m., 2) vedmått i Sthm m. fl. st., 8 X 6 X 3 f. (= 144 kbf. = 3,₇₇ kbm.) l. 8 X 6 X 2,₅ f. (= 120 kbf. = 3,₁₄ kbm.).

famōs l. famös, lat., ryktbar, beryktad.

fa'mulus, lat., biträde, medhjälpare; vid ty. univ. = student.

fana, kr., fälttecken; hvarje infant.-bataljon har i alla länder sin f., i Frankr. dock endast hvarje regemente. Jfr standar.

Fanār, en illa ansedd stadsdel i Konstantinopel; inv., fanarioter, äro till större delen greker.

fanatism', lat., rel. svärmeri, politisk partiyra.

fandan'go, sp. nation.-dans i ¾ l. 6/8 takt, dansas af två personer und. ackampanj. af gitarr o. kastanjetter.

fanēga, sp. spannmåls- o. saltmått = 55,₅ l., i Lissabon o. Brasilien = 55,₃₆ l., i Mexico = 90,₈₁ l., i Chile = 97 l.

fanegāda, sp. ytmått = 64,₃₉₅, i Västindien o. Syd-Amerika = 66,₀₅₄, i Mexico o. Central-Amerika = 66,₅₅₇ ar.

fanér, ty., tunna träskifvor t. beläggning på möbler o. d.

fanerogāmer, gr., bot, växter med ty dl. könsdelar o. s. fortplantas medels frön.

fanfār, fr., smattrande hornmusik vid högtidliga tillfällen l. på jakt. -onād, skryt, skräfvel.

Fanfull'a, en af Italiens mest spridda liberala tidningar.

fanjunkare, kr., svenska arméns högsta underofficersgrad utom vid artilleriet. Jfr styckjunkare.

Fāno, it. st. vid Metauro, 24,848 inv. Väl bibehållen marmortriumfbåge till Augustus' ära.

Fant, 1) Mikael, predikant, f. 1718 Alfta, d. 54 ss. kyrkoh. i Strängnäs stift. Skr. Anvisn. att predika (83; bearbetn. från dan.), Salighetens ordning (99), tal, skaldestycken m. m. — Dennes son 2) Erik Mikael, häfdatecknare, f. 1754 Eskilstuna, 81 prof. i hist. i Uppsala, afsked 16, d. 17. Skr., utom en mängd disputationer (328) o. akad. afhandl., Utkast till kon. Gustaf Adolfs historia (84/85), Handl. till upplysn. af sv. historien (89/02), 1:a delen af Scriptores rerum suedcarum medii ævi (18) m. m. — Dennes brorson 3) Joh. Erik, präst, förf., f. 1815, d. 69 ss. kyrkoh. i Västerås stift. Skr.: Matrikel öfver präst- o. klockarelägenheterna inom Uppsala ärkestift (50), Uppsala ärkestifts matrikel (s. å.), Vägledning för präster i äktenskapsmål (4:e uppl. 81) m. m. samt utg. (tills. med Låstbom, egentl. af A. M. Fant förf.) Uppsala ärkestifts herdaminne (42).

fantasī, gr., inbillning, inbillningskraft l. den verksamh., hvarigm bilder o. föreställningar uppkomma i själen. F. yttrar sig dels i förmågan att af de i minnet förvarade spåren af tidigare varseblifningar alstra o. gifva själfständig form åt nya bilder, dels i förmågan att utan omedelbar varseblifning skapa nya bilder o. föreställningar; den når sin högsta uppgift i tillämpningen på konsten.

fantasmagorī, gr. framställn. af skenbilder gm opt. medel.

Fan'tasos, gr. myt, drömgud, son af Sömnen.

fantast', en s. förväxlar fantasi o. verklighet; svärmare, öfverspänd mska. -isk, svärmisk, narraktig, underlig.

fanti, negerfolk i Öfre Guinea.

fantisēra, öfverlämna sig åt fantasier, yra; tonk., spela endast efter ögonblickets ingifvelser.

fantōm, gr., inbillningsfoster, spöke.

Fanö, dan. ö i Nordsjön. Hafsbad.

Faraday (färr'ädē), Mich., eng. fys. o. kem., f. 1791 Newington, först bokb., 27 prof. i kemi vid Royal instutition, d. 67 Hampton Court. En af världens förnämsta vetenskapskapsmän. Talrika upptäckter: induktionselektriciteten, den s. k. elektrolytiska lagen, ljusets magnetisering m. fl. uppt. inom elektricitetsläran. Förf.

faradisation l. faradism', läk., metoden att vid sjukdomars botande medels elektricitet använda induktions- l. afbruten ström i st. f. galvanisation l. konstant ström. Ben. efter M. Faraday.

fārao, 1) benämn, på fl. bland Egyptens forna kgr; 2) ett slags hasardspel med kort.

fāraokatten, se ichneumon.

Farel', Guillaume, schweiz. teolog, f. 1489 Gap, d. 65 Neuchâtel. Schweiz' reformator.

Farewell (färwell'), Kap, Farvel', Kap, l. Statenhuk, sydligaste spetsen af Grönland.

Fārgus, Fred. J., eng. rom.-förf., pseud. Hugh Conway, f. 1840 Bristol, d. 85 Mentone. Skr.: Called back, Dark days, A family affair m. m.

Farīna, Joh. Maria, tekn., f. 1685 Piemont, d. 66. Grund. 1709 i Köln den än i dag eft. F. benämnda firman för tillverkning af luktvatten (eau de Cologne).

Farinell'i, se Broschi.

Farīni, Carlo Luigi, it. statsm., f. 1812 Russi, 50 sard. undervisn.-min., 59 diktator i Modena o. sedan i Parma o. Romagna, 60 inrik.-min., 62 min.-pres., 63 vansinnig, d. 66. Styrde i Cavours anda.

farīnsocker, se socker.

fariséer (»afsöndrade»), rel.-pol. parti bland judarne. F. sträfvade efter teokratiens återställande o. oafhängighet o. höllo strängt fast vid den mosaiska lagens bokstaf.

farkonst bergsv., ett slags inrättning för personbefordran inom grufvor.

farm, eng., hemman, arrendehemman; i Amerika: landtgård, hvartill inneh. har full äganderätt. -er, förpaktare (arrendator); landtman.

farma|ceut (-sevt'), gr., en som ägnar sig åt apotekaryrket. Farmaceutiska institutet, en i Sthm 1837 inrättad läroanstalt för dem, s. vilja aflägga provisors- o. apotekar-examen. -cī, läran om läkemedels beredn. o. smnsättn. -ko läran om läkemedlens verkan på organismen. -gnosī, läran om drogerna. -kologī, läran om läkemedlen i allmänhet. -kopé, kännedomen om läkemedlens beredning; hos oss: de af medicinalstyrelsen utfärdade o. af konungen påbjudna föreskrifter o. formler för beredandet af läkemedel m. m.; gällande är nu den s. k. Pharmacopæa Suecica, hvars 9:e uppl. (Editio IX) utkom 1908.

fa'rmer, se under farm.

Fārnborough (-börå), st. i eng. grefsk. Hampshire, 11,499 inv. Ex-kejsarinnan Eugenie bor där.

Farnēse, it., furstefam., bland hvars medlemmar må nämn. 1) Alessandro F., ss. påfve Paulus III (se d. o.). — Hans naturl. son 2) Pietro Luigi, erhöll af fadern 1545 hertigd. Parma o. Piacenza; grym o. i högsta grad utsväfvande, föll han för en smnsvärjn. 47. — Dennes sonson 3) Alessandro F., f. 1547, ståthåll, i sp. Nederländerna 78, kufvade Holland, d. 92. — Familjen utdog 1731. — Af den mängd antika s. k. farnesiska konstverk, s. ursprungl. tillhört fam. F. o. förvarats i Palazzo F. i Rom, men af Bourbonerna 1790 flyttats till Neapel, kunna nämnas: den farnes. tjuren (se Apollonios) o. farnes. Hercules.

farnöte, fornsv., ressällskap. I de äldre svenska lagarna förekommer smnställningen: flock o. f.

Fāro, namn på fl. orter i Italien.

Fāro, st. i Portugal vid Atlanten, 11,789 inv. Hamn. Hst. i prov. Algarve.

Faros, lat. Pharus, g. geogr., egypt. ö vid Alexandria, gm en damm förenad med fasta landet. Ber. fyrtorn. Numera är F. äfven namn på fyrtorn i allmänhet.

Farr'agut, Dav. Glascoe, amer. amiral, f. 1801 Tennessee, förvärfvade sig stort rykte und. nord-amer. inbördeskrig. 61/65; int. New Orleans 62, s. å. kontreamir. d. 70.

Farrar, Frederick Will., eng. teol., främst, andl. förf., f. 1831 Bombay, 73 ordin. predikant hos drottn. Viktoria, 95 domprost af Canterbury, d. 03. Skr.: Seekers after God, The witness of hist. to Christ, The life of Christ (12 uppl. på ett år), Life and work of St. Paul (alla öfvers. på sv.), predikningar m. m.

fars, fr., lägre, burleskt lustspel.

Fars l. Farsistan, pers. prov. v. Persiska vik. Hst. Schiras.

Farsālos, lat. Pharsālus, g. geogr., st. i Tessalien. Caesar besegr. där Pompejus 48 f. K.

farsang', pers. mil = 6/7 km.

Farsistān, se Fars.

Farsund, hamn i Listers och Mandals amt i Norge.

fārthing (-dhing), eng. kopparmynt, ¼ penny, = 2 öre.

fās, fr., ansikte; yta, framsida; befästn., de fästnings- l. befästningslinjer, s. bilda en fleschs utåt l. en tenaljs inåt gående vinkel; astron., den i följd af jordens o. solens olika ställning t. haa växlande gestalt, hvari månen o. planeterna vid olika tider visa sig för oss.

fas', lat., rätt enligt gudoml. lagar; lag, plikt. Per fas et nef'as, med rätt o. orätt, gm hvarjehanda medel.

fasēd, fr., framsidan af en byggnad.

fasān, Phasianus L., zo., till hönsfåglarna hör. släkte med på sidorna naket hufvud, korta halsfjädrar, lång, hoptryckt o. spetsig stjärt med 18 pennor, de mellersta gradvis längre. Vild i s. o. mellersta Asien. Vanl. f., Ph. colchicus L., hannen gulröd m. sammetssvarta fläckar, honan gråspräcklig med svarta fläckar ofvan o. på öfverbröstet, är inplanter. på Visingsö. Guld-f., Ph. pictus, i östra delen af mellersta Asien; silfver-f., Ph. nycthemerus, fr. ö. Asien, hålles stundom tam i Europa, m. fl. arter.

fasanerī, inrättning för fasaners uppfödande.

fasc'es, lat., i det forna Rom knippen af smala spön, med en bila i midten, hvilka buros framför de högsta ämbetsm. till tecken för deras makt öfver lif o. död.

fascik'el, lat., knippa; samling, häfte.

fasett', fr., konstigt slipad yta på ädelstenar, glas o. d.

fashion (fäsch'ön), eng., skapnad; plägsed, snitt, mod. -able (-äbel), nymodig, på modet.

faskīn, lat., bef, risknippa för att fylla grafvar l. bekläda fältverk; äfven risknippa till grundläggning å sänka ställen vid väg- o. vattenbyggnadsarbeten.

Fasokl, se Fazogl.

fasōn, fr., gestalt, form; sätt, skick, åtbörd.

fasta. Redan hos egypterna, indierna och flera andra af forntidens folk var det öfligt att ss. botöfning afhålla sig från förtärandet af födoämnen, is. kött, o. särskildt var det i Moses' lag judarne föreskrifvet. I kat. kyrkan äro flere fastor påbjudna, ss. 40-dagars-(kvadragesimal-) fastan före Långfredag (den s. k. fastlagstiden), adventsfastan före jul, dessutom hvarje fredag o. s. v. I grek. kyrkan iakttages detta bruk noggrannare än i den rom.; i de protestantiska kyrkorna är ingen f. påbjuden. Mohammedanernas fastetid infaller i månaden ramadan.

fastage (-stāsch), stort laggkärl, fat.

fa'sti l. dīes fasti, lat., hos de gamla romarna de dagar, på hka rättsliga l. andra offentliga handlingar fingo äga rum; äfven = kalender.

fastidiös, fr., ledsam, tråkig.

Fastingen, en synnerligen förr mycket besökt marknad i Kristinehamn i april, upphörde med år 1903.

fastlagsspel (ty. Fastnachtsspiele), vanl. i dialogform framställda, ofta grofkorniga, men skämtsamma teatraliska föreställningar, hka utan sceniska apparater uppfördes dagen före askonsdag. Uppkommo i Tyskland på 1500-talet o. upphörde på 1700-talet.

fatāl, lat., af ödet bestämd, oundviklig, olycksbringande, vedervärdig. -ism', tron på ett oundvikligt öde. -ist, anhängare af en sådan lära. -itēt, vidrighet, förtretlighet.

fatālier, jur., en i lag föreskrifven tid, inom hkn något (besvär, vad. ansökn. l. dyl.) måste fullgöras, vid förlust af vidare rättighet därtill.

fāta morgāna, it., hägring, synvilla.

fatbur, klädkammare, förrådsrum, skattkammare.

fatigēra, lat., trötta, uttrötta.

Fātima, Mohammeds dotter o. gift med hans anhängare Ali. Från F. härstamma fatimiderna, hka 909/1171 härsk. i Egypten, n. Afrika, Syrien o. Palestina.

fatuitēt, lat., inbilskhet, narraktighet.

fātum, lat., öde, bestämmelse.

faubourg (fåbûr), fr., förstad.

Faulhorn, bergstopp på Bern.-alperna, 2,684 m. h. På denna den högst belägna byggnad i Europa.

Faun, Faunus, fornit, myt, bergens, skogarnas o. ängarnas skyddsgud, herdarnes beskyddare.

fauna (-au'), lat., djurbeskrifning; förteckning öfver i ett visst land l. på en viss del af jorden inhemska djur.

Faure (får), Felix, fr. republ. presid., f. 1841 Paris, först garfvare, 94/95 sjömin. 95 presid., d. 99.

Faust, d:r Joh., ty. svartkonstnär i 16:e årh., f. i Knittlingen i Württemberg (enl. andra nära Weimar), om hvars äfventyrliga lif o. förmenta förbund med djäfvulen, representerad af Mefistofeles, knutit sig en mängd sagor. F:s lefnad har blifvit dram. behandlad af Marlowe, Lessing, Goethe m. fl., poetiskt af Lenau, Heine o. a., inom musikens område af Liszt, Spohr, Gounod, Boito m. fl., inom målarkonsten af bl. a. Delacroix, Kaulbach, hvarjämte om honom uppstått en hel folklitteratur.

Faust, Johan (boktryckare), se Fust.

Faustīn I, Soulouque, kejs. af Haïti, f. negerslaf 1787, 46 gen., 47 haitiska republikens pres., 49 kejs., afsatt 59, d. 67 Haïti.

Faustīna, namn på 1) kejsar Anton. Pius' gemål, d. 171; 2) deras dotter, förmäld med kejs. Marcus Aurelius, d. 175.

faute (fåt), fr., fel; felkast; f. de mieux, i brist på bättre.

fauteuil (fåtöj'), fr., se fåtölj.

Favart (-vār), 1) Charl. Sim., fr. operettförf., f. 1710, d. 92. Skr.: Ninette à la cour, Les trois sultanes (uppförda i Sverige) m. fl. — Hans hustru 2) Marie Just. Ben., f. Duronceray 1727, d. 72, skådesp. o. förf., hufvudpers. i Offenbachs operett: »Madame Favart».

Fawcett (fåcet), Henry, eng. statsekonom., f. 1833 Salisbury, 58 blind, 80 gen.-postmästare i London, fl. ggr parlamentsled, d. 84. Förf.

Fawkes (fåks), Guy, eng. konspiratör, f. 1570, hufvudman f. krutkonspirat. i London 05, afrättad 06.

favorābel, fr., gynnsam, bevågen; fördelaktig.

favorisēra, fr., gynna.

favorīt, fr., gunstling, älskling, älskarinna.

Favre (favr), 1) Jules Cl. Gabr., fr. statsm., f. 1809 Lyon, 35 advokat i Paris, 48 demokr. medl. af nationalförs., 58 invald i lagstift. kåren, Napol:s motståndare, emot kriget m. Tyskld, 70 medl. af republ. reg. o. utr.-min., afträdde 71, sed. han undertecknat fred m. Tyskld, d. 81. Utmärkt talare. Förf. — 2) Louis, schweizisk ingenjör, f. 1813 Chêne-Bourg (nära Genève), S:t Gotthardstunnelns byggare, d. i densma 79.

favör, fr., gunst, ynnest; ynnestbevis.

Faxaholm l. Faxahus, i forntid, ett slott i närhet, af nuv. st. Söderhamn, förstördt af Engelbrekt 1434.

Faxe, 1) Vilh., teol., f. 1767 Kvistofta, 09 prof., 11 bisk. i Lunds stift, d. där 54. Skr.: Lunds stifts prästmötes-handl. (95, 99), Matrikel öfv. Lunds stifts presterskap (98). Tycho Brahes Stjerneborg o. Uranienborg på ön Hven (24) m. m., dessutom disp., predikn., tal o. s. v. — Hans syssling 2) Arvid Gust., ämbetsm., jur., f. 1799, statsr. 44, 56/70 landsh. i Jönköp., 1., d. 82. Utg. tills. m. J. H. Backman Sammanfattn. af nu gäll. allm. stadgar ang. skiftesverket i riket, Lagkommissionens försl. t. Sveriges lag af år 1734.

Fay (fä), Theod. Sedgwick, nord-amer. dipl., skald, f. 1807, 53/60 min.-resid. i Bern. Skr.: Dreams a. reveries of a quiet man (32), roman. m. m.

Fayāl, en af Azor. öarna, 178 kv.-km. 6,734 inv. Mycket fruktbar. Hst. Horta.

Fayûm, oas o. prov. i mellersta Egypten. 1,277 kv.km., öfv. 371,000 inv. Hufvudort: Medinet el- F.

fazen'da (fass-), port., landtgods.

Fazogl', Fasokl, nubiskt ländsk, v. Blå Nilen, ½ mill. inv. Under Egyptens öfverhögh.

f dur, tonart, s. har ♭ för h.

fe, fr., ett, is. i keltiska sagor förekommande, med älfvorna besläktadt o. m. öfvernaturl. krafter begåfvadt, ondt l. godt kvinnligt väsen; skyddsgudinna, häxa.

fea'ker, se fajaker.

Fearnley (fö'rnli), Tom., nor. landsk.-mål., f. 1802 Fredrikshald, d. 42 München.

feber, lat., läk., sjukdomstillstånd, vanl. yttrande sig i hög kroppsvärme, ökad ämnesomsättning o. hastig puls samt ofta börjande m. frossa. Feber är aldrig en själfständig sjukdom, utan blott ett sjukdomssymtom. Man skiljer mel. kontinuerande (med ungefär lika temperatur und. sjukdomsförloppet), remitterande (minskad temperatur om morgnarna, stegrad mot aftnarna) o. intermitterande f. (m. feberfria mellantider, ½ till 2 dagar). Orsaker: ruttnande ämnens upptagande i blodet, varförgiftn. (pyemi), bakterier, antingen gm sår l. på annat, okändt sätt inkomma i blodmassan, gm förruttnande ämnen från sår åstadkommen inflammatorisk feber (sårfeber) o. s. v. Behandl.: kroppens afkylande medels kallt vatten (dock end. efter läkares föreskrift) o. gm feberstillande medel (kinin, digitalis, salpeter etc).

febergummiträdet, se Eucalyptus.

februari, lat., årets 2:a månad, Göjemånad (se d. o.) -revolutionen, revolutionen i Paris 22-24/2 1848, hvarigenom Ludv. Fil. störtades o. d. 2:a franska republ. infördes.

Fécamp (-kang;), fr. st. v. floden F:s utlopp i Kanalen. 15,381 inv. Hamn.

Fecht, Petrus, sekreter. hos kon. Johan III. F. är förf. dels t. den 1575 antagna »ordinantian» l. tillägget t. 1572 års kyrkoordn., dels t. 1576 års liturgi, den s. k. »Röda boken». Drunknade sistn. år nära Bornholm.

fecit, (abbr. fec.) lat. (på konstverk) »har gjort det».

federalis'ter, lat., und. nordamer. inbördeskriget namn på anhängarne af unionen; mots. konfedererade l. förfäktarne af ett sydstatsförbund o. de särsk. staternas suveränitet. Und. fr. revolutionen 1792/93 namn på girondisterna i mots. t. »bergpartiet». I Tyskld o. Österr. anhäng. af de ensk. staternas, is. kronländernas, själfstyrelse i mots. t. en centralförvaltn.

federation, lat., 1) förbund, statsförbund; 2) förening f. befordr. af allm. sedlighet, särsk. f. bekämp. af prostitutionen; en sdn f. stiftades i Engld 1875 o. i Sverige 1878. Federerade, förbundna.

Fēdi, Pio, it. bildh., f. 1815 Viterbo, d. 92 i Florens.

féerī, fr., teaterstycke, i likt dekorationer o. öfverrask. förvandlingar utgöra hufvudsaken.

fehmdomstolar (ty. Femgerichte), under medelt., is. 14:e o. 15:e årh., inflytelserika brottmålsdomstolar i Tyskld, framför allt Westfalen, för åstadkom. af allm. landsfred. Bland medl., »vetande» kallade, valdes domarne o. de, s. skulle verkställa domstolens beslut. Ordet fördes af en »frigrefve«. F. stodo under uppsikt af en »stolherre», i Westfalen ärkebisk. af Köln, men kejs. var öfverste stolherre. Vid rättegångsförhandlingarna, s. ägde rum på aflägsna ställen o. und. bar himmel, tillämpades gammal ty. rätt.

Fehr, Fredr. Aug., teol., förf., f. 1849, past. prim. i Sthm 84, d. 95. Skr.: Barnens bibel (74/75), Evighetsblommor (81), Dokt. M. Luther, en minnesbild (83), predikningar m. m. — Hans bror 2) Isak Nikol., litteraturhist., förf., f. 1850, sed. 85 lektor i Strängnäs. Skr.: Studier i frihetstidens vitterh. (83) m. m.

Fehrbellin, st. i Brandenburg, 1,602 inv. Slag 18/6 1675.

Feidias (fej'-), lat. Phidias, forntidens berömdaste bildh., f. i Athen omkr. 500 f. K., d. där 432 Zeus' o. Pallas Athenes bildstoder.

Feilitzen, 1) Karl Fredr. Joh. v., förf., f. 1802 Östergötl., d. 75 Sthm. Grund, artisternas o. litteratörernas pensionsförening (47). — Hans bror 2) Aug. Gust. Reinh. v., sjöofficer, f. 1815 Östergötl., 76 kontreamiral, 77 ordf. i Marinförvaltn. o. chef f. dess militärafd., d. 98. F. har konstr. flere af flottans kanoner samt d. 1:a i Sverige antagna bakladdningsgevär. — Brodern 3) Otto Teod. Fab. v., ämbetsm., skriftst., f. 1820 Östergötl., 74 arkivarie i Riksarkiv., d. 89 Sthm. Skr. en serie folkskr., noveller (flere öfvers. på ty., dan. o. finska), tidningsuppsatser m. m., har äfven utg. Kyrkoordningar o. förslag därtill före 1686 (71/81), 2 bd. — Hans brorson 4) Ol. Otto Urb. v., militär, skriftst., f. 1834. Skr. Ibsen o. äktenskapsfrågan (82; i »Tidens frågor»), artiklar i tidskr. m. m. — Dennes broder 5) Karl Henr. Jobst v., främjare af mosskulturen, f. 40 i Östergötld, stiftare af mosskulturföreningen, d. 01 Enköping.

feinschmecker, (fajn-'), ty., finsmakare, läckergom.

feinte, (fängt), fäkt., fint.

Feith, Rhijnvis, holl. skald, f. 1753, d. 24 Leijden. Skr. i den känslosamma stilen.

fekālier, lat. = exkrement (se d. o.).

felb, se fälb.

Feldberg, 1) högsta toppen på Schwarzwald, 1,494 m. h., 2) Grosser F., bergtopp på Taunus, 881 m. h.

Feldkirch, st. i Voralberg, 4,016 inv. Slott; slag 22—23/3 1799.

Félegyháza (felädjhasa), ung. st. i komit. Pest-Pilis-Solt. 33,081 inv.

felicitāra, lat., lyckönska.

Felin'ski, Alois, polsk skald, f. 1771, d. 20 ss. direkt, f. gymn. i Krzemieniec. Skr. den gripande hymnen »Polens frihetsbön».

Felix, »den lycklige», namn på 5 påf., 1) F. I. reg. 269/74, d. s. martyr. — 2) F. II, reg. 356/58. — 3) F. III, reg. 483/92. — 4) F. IV, reg. 526/30. — 5) F. V (motpåf.), se Amadeus VIII.

fellāh, arab., den åkerbruk. befolkningen i Egypt. o. Arabien, en blandn. af araber o. fornegypter.

Fellata, se Fulbe.

Fellin, st. i Livld, v. F.-kanalen, 7,659 inv., intagen af svenskarne 1600 o. 1608.

felloplastīk, gr., korksnideri.

fellows (fellås), eng., kamrater; namn på de högre, graduerade medl. af universitetsafd. i Oxford o. Cambridge, s. åtnjuta stipendier; äfven medl. af vetenskapliga föreningar i England (abbr. F.).

felonī, fr., hvarje brott mot trohetsplikten, vare sig från länsherrens l. vasallens sida; länsherren straffades m. förlust af länshöghet, vasallen m. förlust af länet.

Felsberg, topp på Odenwald, 517 m. h.

felsīt, en t. utseendet tät bergart, best. af en blandning af kvarts o. fältspat. F. bildar grundmassan i felsitporfyr, en röd- l. svartbrun porfyrart, allm. i Älfdalen.

feluck', it., förr galärliknande krigs- l. sjöröfvarfartyg i Medelh., nu tvåmastadt fartyg m. stort s. k. latinsegel.

Femern, preuss. ö i Östersj., v. Holstein. 185 kv.km., 10,000 inv. Hst. Burg.

feminīnum, lat., spr., kvinnl. kön.

femme (famm), fr., kvinna; f. de chambre (-dö schambr), kammarjungfru.

fenacetīn, läk., ett verksamt medel (pulver) mot feber, hufvudvärk m. m.

fender, eng., sjö., korta bjälkar, spiror l. hopbuntadt tågvirke o. d., hängda utombords på ett fartyg till skydd mot skafn. och stötar; i Förenta staterna skyddsanordning framför spårvagn och lokomotiv.

Fénelon (fenlång'), Franç, de Salignac de Lamotte, fr. teol., predikant o. förf., f. 1651 på slottet F., 89 lärare f. Ludv. XIV:s barnbarn, 94 ärkebiskop af Cambrai, förföljdes af Bossuet ss. kvietist, d. 15. Skr. den världsber. Les aventures de Télémaque (99) m. m.

fenhvalar, se bardhvalar.

Fenīcien, gr. Foinike, g. geogr., smal kuststräcka mel. Libanon o. Medelhaf. Inv., forntidens förnämsta handels- o. fabriksfolk, voro djärfva sjöfarare och behärskade länge Medelhaf., vid hvars kuster de anlade talrika, mycket blomstr. kolonier. Prod.: metall- o. glasvaror, purpurfärg m. m. St.: Sidon, Tyros, Biblos, Berytos m. fl. F. hade fordom egna kgr, utgör nu en del af Syrien och tillhör Turkiet.

fēnier, eng., (af ir. feinn, krigare), heml. polit. förb., stift. i Amerika 1863, m. ändamål att lösslita Irland från England och göra det själfständ.; sökte 65 förverkliga sin plan, men misslyckades, likaledes 78. De agiariska rörelserna på Irld kunna ans. s. efterdyningar.

Fenix, se Foinix.

Fenja och Menja, nord. myt, två jättinnor, s. åt den danske kon. Frode drogo kvarnen Grotte.

fenkål, (förvrängn. af ty. fenchel), Foeniculum officinale All., Umbelliferæ, en i s. Europa, ngn gång äfv. i Sverige odl. växt, af hvars torkade frukt erhålles den i handeln förek. f. o. ur hkn gm destill. m. vatten fås den flyktiga fenkolsoljan. Anv. i medicinen.

fennomān, anhängare af fennomanī, »finskvurmeri», en i midten af 1840-talet uppkommen, men först sed. början af 60-talet med ngn egentl. ifver fortgående språk- l. social rörelse i Finld, åsyftande att undantränga svenska o. göra fin. språket t. landets enda hufvudspr. o. m. tiden äfv. t. kulturspråk. Bland de förnämsta hufvudmännen härför må nämnas J. V. Snellman, El. Lönnrot, M. A. Gastrén o. Yrjö Koskinen (G. Z. Forsman).

fenōl, fenylakohol, fenylsyra, karbolsyra, stenkolskreosot, C₆H₅OH = 94, kem., erhålles gm destillering af stenkolstjära. Ren f. bildar färgl. nålar m. lukt af rök samt brännande smak, är skarpt giftig, föga löslig i vatten, lätt i alkohol o. eter, smälter vid 40°, kokar vid 180°. Eg. v. 1,₀₈₄. Utmärkt desinfektionsmedel. Anv. äfv. till beredn. af färgämnen, salicylsyra, resorcin m. m.

fenomēn, gr., hvarje t. tid l. rum förnimbar företeelse; naturföreteelse, is. sällsam l. ovanl. -ologi, läran om hvad som måste anses vara f.

Fenresulfven, nord. myt., en af Lokes barn m. jättinnan Angerboda.

fenylalkohōl, fenylsyra, se fenol.

feodāl, se und. feudum. -system, se länsväsen.

Fēodor, namn på 3 ry. tsarer, 1) F. I Ivanovitsch, son t. Ivan den förskräcklige, reg. 1584/98. — 2) F. II Borisovitsch, son t. Boris Gudunov, reg. ngra mån. 1605. — 3) F. III Alexejevitsch, son t. tsar Alexei Mikaelovitsch, reg. 1676/82.

Feodōsia, ry. st. på Krim, 27,238 inv. Hamn, badort.

Ferai, lat. Pheræ, g. geogr., gr. st. i Tessalien.

Ferdinand, rom.-ty. kejs.: 1) F. I, kejsar Karl V:s yngre bror o. efterträdare, f. 1503 Alcalá (Spanien), fick 21 de österr. arfländ., 26 kon. i Böhmen o. Ung., 31 rom. kon., 56 kejs., d. 64. — Hans sonson 2) F. II, f. 1578 Graz, uppfostrad af jesuiterna, kon. i Böhmen 17, i Ung. 18, kejs. 19, var orsak till 30-åriga krigets utbredn. till mel. och n. Tyskld, d. 37. — Hans son o. efterträdare, 3) F. III, f. 1608 Graz, sed. 25 kon. i Ung., 36 rom. kon., 37 kejs., d. 57; fredsälskande. — 4) F. I. (ss. kon. i Böhm. o. Ung. F. V), österr. kejs., son t, Frans I o. Maria Teresia af Bägge Sicilierna, f. 1793 Wien, kon. i Ungarn 30, kejs. 35, svag, styrd af Metternich, abdikerade 48, d. 75 Prag.

Ferdinand (Ferdinando, Ferrando), kgr af Neapel o. Bägge Sicilierna: 1) F. I, son t. Karl III, f. 1571, öfvertog reg. 67, 98/ 1800 samt 6/15 inskränkt t. Sicilien, undertryckte m. Österr. hjälp en redan 20 utbrut. revol., d. 25. — Hans sonson 2) F. II, son t. Frans I, f. 1810, regent 30, bombarderade Neapel 48 (däraf vedernamnet Bomba), d. 59 Caserta.

Ferdinand (Fernando), kgr af Portugal: 1) F. I, son t. Peter I, d. grymme, f. 1340, kon. 1367, d. 83. — 2) F. II, Aug. Frs Anton, son t. hert. Ferdinand af Sachs.-Kob.-Gotha-Kohary, f. 1816 Wien, erhöll kon.-titel 37, reg. 53/55 und. Peter V:s minderårighet, d. 85.

Ferdinand (Fernando, Hernando), span. kgr: 1) F. I, den store, 1:e kon. i Kastilien, reg. 1035/65. — 2) F. II, kon. af Leon, Asturien o. Galicien, reg. 1157/88. — 3) F. III, den hel., 1217 kon. af Kastil. o. sed. 30 i Leon, d. 52, förklar. f. helgon 1671. — 4) F. IV, kon. af Kastilien o. Leon 1295, d. 12. — 5) F. V, den katolske, kon. af Aragon., f. 1452, 69 form. m. Isabella, arfv. t. Kastilien, regent 79, förstorade sin makt, eröfrade 92 Granada (morernas sista rike i Span.), 03 Neapel, 12 Navarra, d. 16 Madrigalejo. — 6) F. VI, son t. Filip V, kon. af Span., f. 1713 Madrid, reg. sed. 46, d. 59. — 7) F. VII, kon. af Span., f. 1784, reg. 08, måste s. å. abdikera f. Jos. Bonaparte, åter reg. 14, upphäfde 30, t. förmån f. sin dotter Isabella, den s. k. saliska lagen o. införde den kastil. successionsordn., hvarigm tronföljd, blef ärftl. äfv. på kvinnolinjen, d. 33.

Ferdinand I, kon. af Bulgarien, f. 1861 Wien, son till prins August af Sachs.-Coburg, 87 vald till furste af Bulgarien, 08 förklarad s. kon. af det oafhängiga B.

Fère (fär), La F., befäst st. i Frankr., v. Oise. 4,982 inv. Arsenal, den äldsta militärskola i Frankr. Intaget af preuss. 27/11 1870.

Fereky'des, en af Grekl. »7 vise», filos., f. på ön Syros i 6:e årh. f. K. Skr. d. äldsta teogoni på prosa.

fērier, lat., fridagar; mellantid mel. lästerminerna vid ett läroverk.

Ferla, se Färla.

fermān, pers., hvarje från sultanen utgången befalln., bref, fullmakt.

fermāt, it., tonk., uthållning af en not utöfver dess valör; angifves gm tecknet .

ferment', kem., organ, ämnen, åstadkommande jäsn. l. förruttnelse. Jfr jäsning, -ation, jäsning.

Fernan Caballero, pseud., se Böhl v. Faber.

Fernandez y Gonzālez, Manuel, sp. dram. o. romanförf., f. 1830 Sevilla, d. 88 i Madrid. Skr. dram. El Cid m. fl., rom. Martin Gil, La virgen de la Palma.

Fernando Po (Puerto de Isabel), sp. ö i Guineaviken, 1,998 kv.km. 20,742 inv. 1778 sp.

fernissa, tekn., vätska, bild. ett i vatten olösl., i luften hastigt torkande, glänsande öfverdrag; erhålles gm hartsers lösn. i sprit, träsprit, terpentin- l. linolja, eter, bensin, fotogen o. s. v.

feroce (feråtje), it., tonk., vildt.

ferocitēt, fr., vildhet, obändighet.

Ferrēra, 1) it. prov. i Emilia, 2,621 kv.km., 279,069 inv., ford. själfst. hertigd., 1860 införlifvadt i kon.-riket Italien; 2) hst. i sma prov. v. en arm af Po, 87,648 inv. Ärkeb., univ., ford. hertigl. residens.

Ferrāri, Paolo, it. dram., f. 1820 Modena, 59 prof. i hist. i Milano, d. 89. Skr.: La donna e lo scettico, Il suicidio m. m. (flere uppförda i Sthm).

Ferreira (-ej'-), Antonio, port. skald, f. 1528, d. 69. Skr. sonetter, oden, elegier, utmärkta f. sin fina stil, m. m.

Ferrières (-riär), fr. by nära Lagny, 961 inv. Slott, tillhör baron Rothschild, preuss. kon. Vilhelms högkvarter 19/9—5/10 1870. Underhandl. mel. Bismarck o. Favre sept. s. å.

Ferr'o (sp. Hierro), den sydvästligaste af Kanarieöarna, 275 kv.km.. 6,508 inv. Öfver F. drogo fransm. 1634 d. 1:a meridianen. Hufvudort: Valverde.

Ferrōl, sp. befäst st. i prov. Coruña, vid en vik af Atlanten, 25,281 inv. Krigshamn.

ferrotypī, fotografi på svartlackerad järnplåt.

ferr'um, lat., järn.

Ferry (ferrī), Jul. Franç. Cam., fr. statsm., f. 1832 St. Dié, 70 medl. af republ. reg., 79 undervisningsmin., 80/81 o. 83/85 kons.-pres., 93 presid. i senaten, d. s. å.

Fersen v., sv. adl., egentl. fr. Skottld härstamm., men fr. Estld t. Sverige inflyttad ätt, 1674 upph. i friherrl. o. 1712 i grefl. stånd. Ätten utdog i Sverige på svärdssidan 1839 o. på kvinnolinjen 1879. Bland dess mest framst. medl. märkas: 1) Otto Vilh. v., krigare, f. i Reval 1623, deltog i dan. krig. 43/45, 30-år. kr., Karl X:s pol. o. dan. krig, 74 frih., 91 gen.-guv. i Ingermanland o. Keksholms l., 93 fältmarsk., d. 03. — 2) Fab. v., krigare, f. 1626 Reval, i dan. krig. 57/58, gen.-maj. 58, gen.-löjtn. 68, 74 gen. o. frih., 75 gen.-fältmarsk., 76 guv. öfv. Skåne, Halland o. Blek., d. 77 Malmö. — 3) Hans v., grefve, krigare, f. 1683 Reval, sårad v. Klissov 1702, 19 gen.-major, 20 gen.-löjtnant, 31 pres. i Svea hofr., d. 36. Dennes änka stiftade fersenska fideikommiss. Steninge (Uppl.) o. Ljung (Östergötld). — Hans son 4) F., Axel v., grefve, krigare, ämbetsm., f. 1719 Sthm, flere år i fransk krigstjänst, i fin. krig. 42/43, 57 gen.-löjtn., 63 gen., 70 fältmarsk., 72/73 riksr., 86 en af de 1:a ledarn, i Sv. akad., d. 94 Sthm. F. tillhörde hattpartiet, f. likt han var en talangfull chef, o. är en af frihetstidens mest framstående personligheter. Till Gust. III stod F. i spändt förhåll.; men i smnsvärjn. mot kon. o. i dennes mord 92 har F. ingen del. Skr.: Hist. skrifter (utg. af R. M. Klinckowström, 1867/72). — Hans son 5) Hans Axel v., grefve, ämbetsm., f. 1755 Sthm, kom helt ung i fr. krigstjänst, deltog 80/83 i nordamer. frihetskr., rådgifvare t. o. delaktig i d. franska kon.-parets olyckl. flykt från Paris 91, gen.-major 92, 99 kansl. f. Upps. univ., 01 riksmarskalk, 02 gen.-löjtn., 09 gen., skändl. mörd. und. ett pöbelupplopp i Sthm 10. Skr.: Le comte de Fersen et la cour de France (utg. af R. M. Klinckowström 78).

Ferstel, Heinr. v., ty. arkit., f. 1828 Wien, d. 83 ss. prof. v. Polytechnikum där. Högrenässansens hufv.-represent.

fertīl, lat., fruktbar. -itēt, fruktbarhet.

Fesch, Joseph, fr. kardinal, halfbror t. Nap. I:s mor, f. 1763 Ajaccio, d. 39 Rom.

fess, tonk., b (♭) för f.

fess l. fez, en hos greker, turkar o. andra oriental, folk brukl. hufvudbetäckn., best. af en rund, skärmlös, vanl. röd mössa m. tofs. Ben. eft. st. F.

Fess l. Fez, hst. i Marokko, v. Sebufloden, omkr. 140,000 inv. Arab. univ., praktfulla moskéer. Fordom utgångspunkt f. karavanhand, m. Mekka.

Fessān, l. Fezzân, sydligaste landsk. i Tripolis, best. af en 750 km. lång o. 600 km. bred oas-sträcka. 43,000 mohammed. inv. Hufvudort: Mursuk.

festīna lente, lat., skynda långsamt! d. v. s. skynda utan att fjäska.

festivitēt, lat., högtidlighet.

festōn, it., blomsterband, blomranka.

fetāliebröder, se vitaliebröder.

fête (fät), fr., fest, högtid. — Fetera, fira, väl emottaga.

fetiāles, lat., hos de gamla romarne krigspräster, s. hade i uppdrag att förklara krig o. afsluta förbund.

Fétis (fetis'), Franç. Jos., belg. mus.-lärd, f. 1784 Mons, d. 71 ss. direkt, f. konserv, i Brüssel. Skr.: Traité de la fugue et du contrepoint, Biogr. univ. des musiciens m. m.

fetisch (af port. feitiço, trolleri), liflösa, men i folktron besjälade föremål, s. några vilda folk (negrer) ägna gudomlig dyrkan. -ism', dyrkan af fetischer.

fett, kem., namn på i djur- o. växtvärlden förekommande, af kol, väte o. syre bestående, i rent tillstånd smak- o. färglösa ämnen, lika ur råmaterialen tillgodogöras gm urkokning i vatten, smältning, pressning l. extraktion med kolsvafla l. dyl. F. är lösligt i eter, bensin o. s. v., till en ringa grad i alkohol, men olösligt i vatten. Med afs. på konsistensen delas f. i talg o. olja; ett mellanliggande slag kallas ister. Behandl. med alkalier lämnar det såpa o. tvål. -emboli, läk., tillstoppn. af hårrörskärlen med fettpartiklar, kan medföra döden, -hjärta, läk., med fett öfvervuxet hjärta l. sdt hjärta, hvars muskulatur gm uppkomsten af fettkorn i muskelfibrerna fettvandlats. Den förra formen af fetthjärta är lättare att behandla m. framgång än den senare, hvilken oftast leder till döden.

fet-tisdag, tisdagen näst eft. fastlagssöndagen, så kallad, emedan det var sista dagen före påsk, då man fick äta kött.

fett|lefver, läk., lefver, hvars celler äro fyllda med fettdroppar; större, ifall fettet aflagrats i cellerna, smärre, om cellerna fettdegenererat; den förra sjukdomen lättare att bota än den senare, hkn hör till de farligare lefverlidandena. -sot, läk., sjukdom, s. yttrar sig gm fettaflagr. inom kroppen till följd af för ringa muskel verksamhet o. för fetthaltig, is. stärkelserik föda.

fetva, arab., en muftis betänkande i religionsfrågor.

Feuchtersleben, Ernst v., frih., österr. läkare o. skald, f. 1806 Wien, d. 49 ss. understatssekret. i undervisn.-departem. Skr.: Zur Diätetik der Seele, Gedichte m. m.

feudum (fev'-), medelt.-lat., län, länsgods. Feodāl, s. har afs. på län, läns-.

Feuerbach, Paul Joh. Ans., ty. rättslärd, f. 1775 nära Jena, d. 33 ss. 1:e pres. vid appellationsdomst. i Ansbach. Uppf. af den inom kriminalrätten s. k. afskräckningsteorien. Förf.

feuillants (föjang'), fr., en gren af cisterciensorden, i hvars i Paris belägna kloster en f. benämnd polit. klubb 1790/91 hade sina sammankomster.

Feuillet (föjē), Octave, fr. förf. o. dram., f. 1812 St. Lô, medl. af Fr. akad. d. 90 Paris. Skr.: Le roman d'un jeune homme pauvre (öfvers. på många spr.) samt talr. andra roman., komedier o. lustspel.

feuillette (föjätt'), fr. vinmått (is. f. Bourgognevin) = 135 l.

Feuquières (fökiär), Isaac de Pas, marquis de, fr. diplom, o. krigare, f. omkr. 1620, ambassadör i Sverige 72/82, sed. 85 ambassad, i Spanien, d. 88 Madrid.

Féval, Paul Henri Corent, fr. romanförf., f. 1817 Rennes, d. 87 Paris. Skr.: Les mystères de Londres, Le fils du diable m. m., flere öfvers. på sv.

fez, se fess.

Fezzan, se Fessan.

FF, tonk., förkortn. för fortissimo.

fiaker, fr., hyrvagn, åkardroska.

fiāl, ty., byg., pyramidform., spetsigt litet torn å sträfpelare o. sträfbågar.

fias'ko, it., göra f., fullkomligt misslyckas (is. om teaterförf., skådespelare o. skådespelerskor).

fīat, lat., det må ske. F. justitia, per'eat mundus, rättvisan måste ha sin gång, äfven om världen skulle gå under därigenom.

fiber, lat., muskeltråd, växttråd, tåga.

Fībiger, 1) Jak. Scavenius, dan. militär, f. 1793 nära Fredericia, deltog i fälttåget 49/50, 56 chef för artilleribrig., d. 61. Stora förtjänster om dan. artilleriet. — Dennes brorsdotter 2) Ilia, förf., f. 1817, d. 67. Skr.: Tre dramer, lustsp., dikter m. m. — Hennes kusin 3) Joh. Henr. Tauber, präst o. skald, f. 1821, d. 97. Skr. bibl. läsdramer, dram. Kors og kjärlighed samt antagl. äfven diktcykeln Den evige strid.

fibrīn, kem., ägghvitskroppar, s. gm koagulering i trådform afsöndras från blodet, chylus o. lymfan.

fibrös, lat., trådig.

fībula, lat., spänne, brosch.

Fichte, 1) Joh. Gottl., ty. filos., f. 1762 Rammenau (Oberlausitz), 94 prof. i Jena, 10 i Berlin, d. 14. Skarpsinnig tänkare, oförskräckt fosterlandsvän; har inom filosofiens hist. gjort epok, i det han gm sina skr. Über den Begriff der Wissenschaftslehre (2:a uppl. 98), Grundlage des Naturrechts (96/97), Über die Bestimmung des Menschen (1800) m. fl. följdriktigt genomfört den transcendentala idealismen. — Hans son 2) Imm. Herm., filos., f. 1797 Jena, 36 prof. i Bonn, 42/67 i Tübingen, d. 79 Stuttgart. Skr.: Beiträge zur Charakteristik der neueren Philosophie (2:a uppl. 41; hans hufvudverk) m. m.

Fichtelgebirge, skogbevuxen bergsträcka i n. ö. Baiern, tre olika kedjor. Toppar: Schneeberg 1,063 m., Ochsenkopf 1,026 m. h.

Fīcus L., Artocarpeæ. Vanl. fikonträdet, F. carica L., från s. Asien, sedan gammalt odl. i s. och mel. Europa, lämnar de välsmakande, sockerhalt. fikonen. Mullbärsfikonträdet, F. sycomorus L., l. sykomoren, från Palestina och n. Afrika, äfvenled. med smakliga fikon, omtalas i bibeln. Gummiträdet, F. elastica L., vanlig prydnadsväxt, blir i sitt hemland, Ostindien, ända till 30 m. h.; af dess mjölksaft beredes kautschuk.

fidal'go, port. (sp. hidalgo), adelsman af lägre grad.

Fidan'za, Joh. af, se Bonaventura.

fideikommiss, lat., stiftelse, hvarigm en egendom (lös l. fast) förklaras oförytterlig o. ärfves efter vissa i en särsk. urkund, f.-bref, bestämda grunder. I Sverige får numera, enl. förordn. d. 27/4 1810, f.-förordnande rörande fast egendoms förvaltn. utsträckas end. t. d. 1:e emottagarens l. hans makas lifstid o. rör. äganderätten t. fast egend. end. t. utseende af den 1:e fideikommissarien o. hans nästa efterträdare. I afs. på lös egendom är f.-rätten obegränsad. Vid riksdagen ha flera gngr, senast 1906 framställts motioner om upphäfvande af f.

fidēl, lat., trogen, pålitlig. -itēt, trohet.

fi'des, lat., trohet, trovärdighet. — In fidem t. bestyrkande af riktigheten.

fidibus, (af fr. fil de bois, trästicka, l. snarare af lat. fid[elibus fratr]ibus, åt trogna bröder), piptändare, tändpapper.

Fidschi- l. Vitiöarna, ögrupp i Polynesien, v. om Vänskapsöarna, 20,837 kv.km., 129,900 inv. (1883). F. utgöres af 255 öar, af hka Naviti Levu o. Vanna Levu äro störst. Inv., en blandn. af papuas o. polynesier, länge fruktade s. mskoätare; hälften numera kristna. Sed. 1874 brit. kronkoloni. Hst. Suva.

Fidus Achātes, lat., »den trogne A.», bild., god vän.

Fieandt, Otto Henr. v., fin. krigare, f. 1762 i Kristina sock., deltog i fälttåg. 88/90 samt 08/09, utmärkte sig särsk. v. Perho 8/6 08, afsked, med öfverstes rang, ur sv. krigstjänst 10, d. 23 Kananoja gård (Viborgs socken). Besjungen af Runeberg.

Field (fīld), 1) John, eng. pianist, f. 1782 Dublin, d. 37 Moskva. Komp. — 2) Cyrus West, amerik. köpm., f. 1819 Stockbridge, förvärfvade sig ett berömdt namn f. åstadkommandet af telegrafkab. mel. Engl. o. Amerika; d. 92 Ardsley.

Fielding, (fīl-), Henry, eng. skriftst., f. 1707 Somersetshire, d. 54 Lissabon. En af Englands förnämsta humorister. Skr.: The hist. a. adventures of Joseph Andrews o. mästerverket Tom Jones (båda öfvers. på sv.), teaterpjäs., tidningsart. m. m.

Fieschi (-es'ki), Jos., fr. attentatsm., f. 1790 Corsica, försökte 35, medelst en helvetesmaskin, döda kon. Ludv. Fil., giljot. 36.

Fies'co (egentl. Fieschi), Giov. Luigi de, gref. af Lavagna, f. omkr. 1524 Genua, anstiftade en smnsvärjn. mot släkten Doria 47, men drunknade strax eft. dess utbrott.

Fiesōle, st. i it. prov. Firenze, 7 km. n.o. om Florens, 17 176 inv.

Fiesōle, Fra Giovanni Angelico da (egentl. Guido di Pietri), ber. it. mål., f. 1387 Vicchio, sed. 1407 dominikanmunk i Fiesole (däraf namn. Fra F.), d. 55 Rom. Fresker i San Marco i Florens, i domen i Orvieto, i Nic. V:s kapell i Vatikan. i Rom, förträffliga stafflibilder m. m.

Fife (fajf), grefsk. i Skottl. vid Nordsjön, 1,275 kv.km., 218,843 inv. Hst. Cupar.

Fig'aro, en af Beaumarchais skapad förslagen, kvick o. intriglysten gestalt, hufvudfiguren i op. »Barberaren i Sevilla» o. »Figaros bröllop».

Figaro, 1) en af litterat. H. Nisbeth eft. amer. mönster uppsatt tidn. Från 1878/84 veckotidn., därefter dagl., men från början af 86 åter veckotidn. — 2) Jfr. Stockholms F.

Figeholm, köping i Kalmar l., v. Kalmar sund, 343 inv. (08).

Figrelius, se Gripenhjelm.

Figueras (figēras), sp. st. nära fr. gränsen, 10,714 inv.

Figuier (-giē), Guill. Louis, fr. skriftst., f. 1819 Montpellier, d. 94 Paris. Populära arb. i naturkunnighet m. m.

figūr, lat., gestalt, form, bild, utseende; geom., en af en l. flere linjer begränsad yta. -era, afbilda, föreställa; göra uppseende, dansa. -lig, bildlig. -tal, figurerade tal, termerna i en aritmet. serie, hvars 1:a term är 1 o. de andra uppkommit gm successiv addition af termen i en annan aritmetisk serie. Triangulärtal uppkomma gm addition af talseriens termer; pyramidaltal gm addit. af triangulärseriens termer.

Fiholm, säteri 1) i Västmanl. l., 2) i Södermanl. l.

fikonträd, se Ficus.

Filadel'fia, se Philadelphia.

Filai (-aj'), lat. Philæ, ö i Nilen, strax ofvanför 1:a katarakten. Tempel. Nu Gesîret el Birbe.

filantrōp, gr., människovän. -ī, mskokärlek.

Filantropīn, en af Basedow 1775 i Dessau grund, uppfostringsanstalt.

filatel|i, kunsk. om inhemska o. främ. frimärken, brefkort o. d. -ist, frimärkssamlare.

Filefjeld, fjäll i N. Bergenh. amt, söder om Jotunfjeldene. Toppar: Fukuleggen (1,917 m.), Suletind (1,770 m.).

Filēmon, gr., lustspelsförf., d. 262 f. K.

Filēmon o. Baukis, gr. myt, gammalt troget äkta par, hvilka, vid deras bön om en samtidig död, Zeus förvandlade t. ett träd.

filet (-lē), filé, fr., ett slags nätarbete; f. de boeuf, kok., ett långt, smalt köttstycke, som ligger på rostbiffens innersida.

Filētas, gr. elegiker i 4:e årh. f. K. Terentius' förebild.

filett', bokb., bokprydnad; därtill begagnad stämpel.

filfras, se järf.

filiāl, lat., hör. till l. afdeln. af en inrättn. af sma slag, t. ex. filialbank.

Filībe, turk. benämn. på Filippopel.

Filicaj'a, Vincenzo da, it. lyr. skald, f. 1642, d. 07 Florens. Tillhörde det af drottn. Kristina bild. litterära sällskap, s. efter hennes död blef »Accademia degli Arcadi». Skr.: All' Italia.

Fi'lices, lat., se ormbunkar.

filigrān, lat., gmbrutet guld- l. silfverarb.

Filikrōmen, en i Sthm allm. känd gatmus. i början af 19:de årh.; äfv. namn på en af L. T. Öberg (pseud. Axel I. Ståhl) utg. vissaml.

filiōque, lat., »äfven af sonen», på synoden i Toledo 589 uttalad sats, att den Hel. ande utgår äfv. af sonen.

Filip, sv. kon. af Stenkilska ätten, d. 1118.

Filip, ty. kon., son af Fredr. I Barbarossa, hert. af Toscana 1195, af Schwaben 96, motkon. mot Otto IV 98, mörd. af Otto af Wittelsbach 08.

Filip (Felipe), sp. kgr: 1) F. I, d. sköne, kon. af Kastil., son till Maximil. I och Maria af Burgund o. därigm arfv. t. Burgund. riket, förmäld m. Ferdinand o. Isabellas dotter Joh:a samt far t. kejs. Karl V, f. 1478, d. 06. — Hans sonson 2) F. II, kejs. Karl V:s son, f. 1527, fanat. o. desp., sed. 55 reg. i Nederländerna o. 56 i Spanien, förtryckte Nederländ., hka till en del afföllo fr. honom 81, eröfr. Portugal, förde krig m. Engld, hvarund. hans »armada» förgicks 88, d. 98, efterlämnande ett genomruttet o. ruineradt rike. F. förmälde sig 1543 m. Maria af Portugal (mor t. don Carlos), 54 m. Maria Tudor af Engld, 62 m. Elisabet af Valois, 70 m. Anna af Österrike. Hansson 3) F. III, f. 1578, reg. sed. 98, fördref moriskerna, d. 21. — Dennes son 4) F. IV, f. 1605, reg. sed. 21, hert. af Olivarez d. verkl. regenten, deltog i 30-årig. krig., dessutom krig m. Nederl., Frankr. o. Engld, uppror inom landet, d. 65. — Hars dottersons son 5) F. V, sonson t. Ludv. XIV, f. 1683, styrd af sin gem. Elisabet af Parma o. kardin. Alberoni; under hans tid spanska successionskriget 17/20, d. 46.

Filip (Philippe), fr. kgr: 1) F. I., reg. 1060, d. 08. — 1) F. II Aug., f. 1165, efterträdde sin far, Ludvig VII, 80, deltog i 3:e korståget 90/92, eröfr. Englands besittningar i Frankr., segrade 14 v. Bouvines, d. 23. — 3) F. III, Ludvig den hel:s son, f. 1245, reg. sed. 70, d. 85. — Hans son 4) F. IV, den sköne, f. 1268, reg. 85, slagen af flandrarne 02; ständigt i behof af mynt, sökte F. med hårdhet utpressa sådana, tvingade därför påfven att upplösa tempelherrarnes orden, hvars egendom F. slog under sig, d. 14. — Hans son 5) F. V., den långe, f. 1293, reg. sed. 16, d. 22. — 6) F. VI, Filip IV:s brorson, f. 1293, reg. sed. 28, d. 50.

Filip (Filippos), kgr af Makedonien: 1) F. I., sagokon. omkr. 640 f. K. — 2) F. II, far till Alexander d. st., f. 382 f. K., reg. sedan 59, slog grek. 38 v. Kaironeia, deras öfverfältherre 37, mördad 36. — 3) F. (III l.) V., son till Demetr. II, kon. 221 f. K., med Hannibal mot rom., 97 slagen af dem vid Kynoskefalai, d. 179.

Filip den ädelmodige, landtgrefve af Hessen, f. 1504, själfst. reg. 18, införde reformationen i Hessen 26, stiftade schmalkald. förbund. 30, 47/52 krigsfånge hos kejs., d. 67.

Filippa, drottn., gift m. unionskon. Erik XIII, f. omkr. 1393, d. 1430.

filippīker, namn på tre mot Filip II af Makedon. riktade, ytterst häftiga tal af Demostenes; sed. i allmänh. strafftal, straffpredikan.

filippīn (förvrängning af ty. viel liebchen), ett slags vad.

Filippīnerna, ögrupp i ostindiska arkipel., 296,310 kv.km., 7,635,426 inv. Omkr. 1,200 öar, största ön Luzon, till 1898 spanska, sedan ockuperade af o. försålda till Förenta staterna. Hufvudprod.: ris, tobak,- sockerrör, guld, järn. Inv. negritos o. tagaler. Hst. Manila.

Filipp'oi (lat. Philippi), g. geogr., st. i Makedonien; sl. 42 f. K.

Filippōpel, Filibe, hst. i Ost-Rumilien, vid Maritza, 45,700 inv.

Filipp'os, se Filip (kgr af Makedonien).

Fillipp'us, en af Kristi 12 apostlar, f. i Betsaida o. enl. traditionen död vid hög ålder i Hierapolis.

Filipstad, st. i Värmlands l. v. sjön Daglösen, 4,211 inv. (08). Privilegier 1611, bergselementarskola 1830.

filistéer, semit, folk vid sydvästra kusten af Palestina: i ständiga krig m. israeliterna; underkufvade af kon. David.

filis'ter, i ty. studentspråket namn på den, s. ej är l. varit student; »bracka».

Fill'more (-mår), Millard, nord-amer. statsm., f. 1800 Summerhill, 49 vice o. 50/53 pres. i Förenta stat., d. 74 Buffalo.

film, eng., tunn hinna; fotogr., preparerad celluloidhinna.

filo'choros, gr., danssällskap.

Filo'demos (lat. Philodemus) från Gadara (Palestina), epikureisk filos. i Rom på Ciceros tid. Förf.

Filoktētes, gr. myt, skicklig bågskytt, s. med sina pilar dödade Paris o. därigm bidrog till Trojas fall.

filolōg, gr., språkälskare, språkkännare. -ī, dels studiet af språk, is. klassiska, dels studiet af litteratur, företrädesvis den grekiska o. latinska, dels ock, enligt Wolf o. Böckh m. fl., vetensk. om den klassiska forntidens kultur, d. v. s. de gamle grekernas o. romarnes hist., relig., offentl. o. ensk. lif, språk, konst o. litteratur.

Filomēle (lat. Philomela), gr. myt, kon. Pandions dotter, hkn, skändad af sin svåger, af gudarne förvandlades till en näktergal.

Filon (lat. Philo), gr.-judisk filos, fr. Alexandria, d. omkr. 54 e. K., sökte gm en allegorisk tolkning visa, att i G. T. funnos hans tids filosofiska, is. nyplatonska grundsatser.

Filopoimen (-oj'-; lat. Philopoemen), »den siste greken», f. omkr. 253 f. K., 207 öfverbefälh. för akajiska förbund., tuktade Sparta, blef i fälttåget mot messenierna öfverrumplad o. fången samt af deras anförare tvingad att tömma giftbägaren 183.

filosōf, gr., vishetsvän; tänkare; person, s. ägnar sig åt studiet af filosofi.

filosofī, gr., egentl. kärlek till vishet, äfven kallad världsvishet, den gm tänkandet förmedlade, i och på sig själf grundade kännedomen om de gm vissa begrepp o. begreppsserier betecknade föremålen, således, ss. varande ett vetande i o. gm begrepp, den allm. vetenskap, (kännedom, om gudoml. o. mänskl. ting, vetensk. om idéerna o. vetandets yttersta grunder m. m.), hkns inflytande ingen särsk. vetenskap kan undandraga sig, lika som hon äfven å sin sida hämtar näring från vetandets alla öfriga områden. Namnet f. skall först ha blifvit begagnadt af Pytagoras o. kom från grek. först till romarne o. sedan till de öfriga västerl. folken. — Platon indelar f. i dialektik, fysik o. etik, Aristoteles i logik, etik, politik, naturfilosofi, estetik, Wolff i teoretisk o. praktisk f. — Olika grenar af f. äro: logik, metafysik, psykologi, etik, estetik, natur-, hist., religions- o. rätts-f. — I anseende till sina hufvudgrunder raka motsatser äro: empirism o. rationalism, idealism o. realism, materialism o. sensualism, spiritualism o. kriticism, skepticism o. panteism, teism o. deism (se d. o.).

Filos'tratos (lat. Philostratus), Flavius, gr. sofist i slutet af 2:a årh. e. K. Skr. lefnadsteckn. öfver Apollonios från Tyana, beskrifn. öfver taflor m. m.

fils (fiss), fr., son; junior.

filt, tekn., gm smntryckning, gnidning, klappning, borstning o. s. v. samt under inflytande af värme o. fuktighet åstadkommet tyg af ull o. andra djurhår. Anv. is. i hattillverkning; äfven ett slags täcke af väfdt tyg.

filter, se filtrum.

filtrēr|a, tekn., medels någon porös kropp (papper, kol, sand o. s. v.) afskilja en vätska från i henne befintliga olösta ämnen. Filtrum, porös kropp, hvarigm en vätska kan silas; silduk, silpapper. -papper, papper, som användes vid filtrering.

filūr, fr., skälm, spetsbof.

Fimbulvinter, nord. myt, treårig vinter, närmast föreg. Ragnarök.

fināl, lat., slut; tonk., slutsatsen i en större komposition, slutstycket i hvarje akt af en opera.

finansdepartement, afdelning af statsförvaltningen, där ärenden af finansiell natur föredragas.

finan'ser, fr., statsinkomst, o. deras förvaltning; förmögenhetstillstånd.

fin de siècle (fäng dö siäkl) fr., sekelslut, ett under 1890-talet i Paris spridt uttryck ss. beteckn. för öfverkulturen vid 19:e seklets slut.

fine, it. tonk., slut (på ett tonstycke).

Fineman, Karl Ol., sv. skolm., f. 1793 Värmland, d. 63 Sthm. Skr. läroböcker f. folkskolor.

fines herbes (finns ärb), fr., »fina örter», kryddväxter till matlagning.

finess', fr., prydlighet; slughet, grannlagenhet.

Fin'gal, hjälte i Ossians sånger, sannolikt Ossians far.

Fin'galsgrottan, grotta vid stranden af ön Staffa vid Skottlands västra kust; basaltpelare.

fingēra, lat., dikta, upptänka.

fingerborgsblomma, se Digitalis.

fingrar, se hand.

finish (finn'isch), eng., fulländning; sport., slut, mål.

fīnis, lat., slut. F. corōnat opus, ändan kröner verket. F. malōrum, (nu är det) slut på allt ondt! F. Polōniæ, lat., »Polens slut»; nu är allt forloradt.

Finistère (-tär), dep. i Frankrike, 7,029 kv.-km., 773,014 inv., en del af forna Bretagne. Hst. Quimper.

Finisterr'e, Cabo de, nordvästligaste udden i Spanien.

finkar, Fringillini, underfam. under finkartade fåglar, Fringillidæ, orn., fåglar med liten kropp o. små ögon, tjock o. konisk näbb, öfverkäken otydligt inskuren bakom spetsen, skarpa o. inböjda underkäkskanter, gommen saknande knöl, vingarna med 9 smällpennor, vistas i allmänhet i skogstrakter, några arter i närheten af boningshus; sången ofta vacker; passa till burfåglar.

finkel, finkelolja, se sprittillverkning.

Finland, Suomi, Suomenmaa, storfurstendöme, 373,604 kv.km., 2,975,000 inv., gränsar i n. till Norge, i ö. till Ryssland, i s. Finska viken, i v. Bottniska viken o. Sverige. Västra kuststräckan låg och flack, södra bergig, i sydväst mel. F. o. Åland stor skärgård. I öfrigt är F. t. största delrn ett af låga skogsåsar genomskuret högland, rikt på sjöar o. andra vattendrag, af hkn rikedom F. fått benämn. »Tusen sjöars land». Af höjdsträckningar märkas: Maanselkä, i n. och ö. jämte dess hufvudarm Suomenselkä, från hkn senare utgå tre större, i sydlig riktning löpande åsar, som dela det inre af landet i 3 olika vattenområden. F:s floder o. sjöar kunna hänföras till följ. vattensystem: 1) Kemi älfs o. Enare träsks, hvilkas centra äro Enare sjö (gm fl. Patsjoki uti. i Ishaf.) o. Kemi träsk (gm Kemi älf uti. i Bottn. vik.); 2) Uleå centralsjö, Uleå träsk (gm Uleå älf utl. i Bottn. vik.); 3) Saima, hvars fr. tusentals sjöar kommande vatten slutl. samlas i sjön Saima (gm Vuoksen uti. i Ladoga); 4) Päijänne, hufvudsjö Päijänne (gm Kymmene älf uti. i Finska vik.), samt slutligen 5) s.-ö. F:s vattensystem, hufvudsjö Pyhäjärvi (gm Kumo älf uti. i Bottn. viken). — Hufvudnäringar: åkerbr. o. boskapssköts. — F., af gammalt bestående af 9 landskap: Nyland, Egentl. F., Åland, Satakunda, Österbotten, Karelen, Tavastland, Savolaks o. Finska lappmarken, indelas i administrativt afs. i 8 län: Nylands, Åbo o. Björneborgs, Tavastehus, Viborgs, S:t Mikels, Kuopio, Vasa, Uleåborgs, o. i kyrkl. häns. i 3 stift: Åbo, Borgå, Kuopio. Hst. Hälsingfors. Öfr. st.: Åbo, Viborg, Borgå, Nystad, Björneborg, Kristinestad, Vasa l. Nikolaistad, Gamla o. Nya Karleby, Jakobstad, Brahestad, Uleåborg, Torneå, Tammerfors, Tavastehus, Jyväskylä, Kuopio, S:t Mikel, Villmanstrand. J. (1909): 3,311 km. Hist.: 1:a inv. lappar, senare egentl. finnar, tavaster o. kareler, hvarjämte redan under hednatiden svenskar bosatte sig där. Kristendom, infördes af Erik d. helige på 1150-talet. Omkr. 1240 framträngde Birger Jarl till nuv. Tavastehus, från hvilken tid Sverige synes ha uppburit skatt i F., men först efter Tyrgils Knutssons tåg till F. 1293 o. freden i Nöteborg 1323, då Systerbäck bestämdes ss. gräns mot Ryssland, blef sv. väldet befäst i F., hvars hist. sedermera under nära 5 årh. är gemensam med Sveriges. Reform. kan anses vara inf. 1531. F. upphöjdt till storfurstend. 1581. Ehuru landet såväl under unionstiden s. de 1:a Vasaregenterna otaliga gånger öfverfölls af ryssarne, undergick dess område ej ngn förändring. Under Gustaf II Adolf fick F. gm freden i Stolbova 1617 Keksholms län samt en tryggare gräns mot Ryssland. 1623 inrättades Åbo hofrätt, o. under den tid Per Brahe d. y. var F:s gen.-guv., blefvo landets inre förhåll. till dess stora båtnad omgestaltade; sål. fick F. då bl. a. eget univers. i Åbo 1640. Gm Karl XII:s ödesdigra krig m. Ryssland blef F., öfver hkt »den stora ofreden» gått s. en ödeläggande brand, svårast hemsökt o. vid fredsslutet i Nystad 1721 måste till Ryssl. afstås en del af Keksholms o. Viborgs län. Olycksbringande blef äfven hattpartiets ry. krig, i det F. i freden i Åbo 1743 förlorade landet ö. om Kymmene älf o. s. om Saima samt Nyslott m. område. Såväl und. »frihetstiden» s. und. F:s sista sv. regenter visade sig stor lifaktighet i dess inre utveckling; flere nyttiga inrättning infördes, bl. a. storskiftet; 1776 instiftades en ny hofrätt i Vasa o. 1797 Finska hushållningssällsk. 1809 gm freden i Fredrikshamn fören. med Ryssland, fick F. behålla sin religion o. sina grundlagar; i spetsen för styrelsen ställdes en regeringskonselj (nuv. senaten). 1811 blef med F. den ryska delen däraf förenad; 1812 Hälsingfors hst., 28 univ. äfven ditflyttadt. Sed. 69 ny landtdagsordning, enl. hkn representationen, landtdagen, sammanträder hvart 5 år. Gm den sed. 1897 pågående russificeringen har landets forna själfständighet så godt som upphört, 01 upphäfdes ock härens själfst. ställning, 09 Viborgs län o. 10 hela F. administrativt o. polit. införlifvadt med Ryssld. Storfurste: ryske tsaren. Utgifter 111,000,000 mark (09). Skuld 139,000,000 mk. (09).

Fin'lay (-lä), Geo., eng. hist., f. 1799 Faversham, d. 75 Athen. Skr. Greklands hist. m. m.

Finn, namn på den jätte, s. enl. sagan byggde Lunds domkyrka åt den hel. Laurentius.

finnar, läk., en is. i ansiktet o. på näsan framträdande hudsjukdom, best. i en inflammation i hårsäckarna o. talgfolliklerna. Bland många försökta botemedel må nämnas svafvelblomma blandad med sprit.

Finnboda, skeppsvarf o. slip nära Sthm.

Finngrunden, grund i s. delen af Bottniska viken. Station för fyrskepp.

Finnmarken, amt i Norge, 32,952 inv.

Finnow, fl. i Brandenburg, utmynnar i Oder, 45 km. l. F.-kanal förb. Oder m. Havel.

Finsen, Niels Ryberg, dan. läk., f. 1860 på Färöarna, d. 04 i Köpenh., undersökte ljusets fysiol. verkningar o. upprättade ett medicinskt ljusinstitut i Köpenh. Nobelpristagare 03.

finska språket och litterat. Finska spr., Suomen kiele, det spr., s. talas af omkr. 1 ¾ mill. af Finlands inv. samt en liten del af Sveriges, Norges o. Rysslands befolkn. o. hkt fennomanien (se d. o.), undanträngande svenskan, söker göra till kulturspr., är den förnämsta af de grupper, i hka man delat de af omkr. 10 milj. mskor talade finskugriska, t. uralaltaiska stammen hörande språk. Lit.: Märkligaste alster af den äldsta lit. är Kalevala (se d. o.). Närmast före o. efter skilsmässan från Sverige har utbildat sig en ganska omfångsrik litterat., hvilkens förnämsta målsmän varit o. äro: H. G. Porthan (d. 1804), M. A. Castrén (d. 52), A. I. Arwidsson (d. 58), E. A. Ingman (d. 58), M. Akiander (d. 71), G. E. Eurén (d. 72; lexikogr.), Elias Lönnrot (d. 84; Kalevalas o. Kanteletars saml. o. utg.), F. Ahlman (lexikogr.), A. E. Alqvist (lit.-hist.), S. G. Elmgren (lit.-hist.), O. Donner (lit.-hist.), Yrjö Koskinen (G. Z. Forsman; hist. o. läroboksförf.), Z. Topelius, Juhani Aho (novell.), A. Jernefelt (litt.), Pietari Päivärinta (roman) m. fl. Jfr Svenska spr. o. lit.

Finska viken, den stora, mel. Finland o. Estland inskjut. viken af Östersjön, 375 km. l. o 20/130 km. b.

Finspång, stor landt- o. bruksegendom i Östergötlands l., Sveriges förnämsta kanongjuteri.

Finspång—Pålsboda-banan, järnbana mel. Finspångs bruk o. Pålsboda station (Västra stamb.).

Finsteraarhorn (-ar-), högsta bergtoppen i bern.-Oberland, 4,572 m. hög.

Finstermünz, bef. pass, förbinder Tyrolen med Engadin.

Finsterwalde, st. i Brandenburg, 10,726 inv.

fint, fäktk., låtsad stöt, hvarigenom man söker narra motståndaren att blotta sig. Jfr feinte.

Fin'tias, se Damon.

fiol, se violin.

Fioravan'ti, Valent., it. kompos., f. 1770 Neapel, d. 37 Capua. Operor m. m.

Fiorell'i, Giuseppe, it. arkeol., f. 1823 Neapel, ledde en tid utgräfning. vid Pompeji, 75 chef för Italiens museer o. utgräfningar. Förf.

fioritūr, it., utsmyckning af sång.

fira, sjö., med l. utan afhåll gifva efter på ett tåg med vidfäst last.

Firdausī, mindre riktigt Firdūsi, Abul Kasim Mansur, pers. skald, f. omkr 940, d. 1020. Besjöng i ett stort epos, Schânâme (Kon.-boken), Persiens o. Irans härsk. o. hjältar.

Firenze, se Florens.

fir'ma, it., namn, under hkt en köpman l. bolag drifver affärer. I Sverige måste inom 3 månader från bolagets stiftande till domstol inlämnas uppgift på de personer, s. äro delägare i bolaget o. ansvara för f.

firmament', lat., himlafäste, himlahvalf.

firman, se ferman.

first rate (först ret), eng., af första klassen, bästa sort.

firth (förth), eng., i Skottland namn på i landet långt inskjutande hafsvik; flodmynning.

fisch, ty., spelmark.

Fischart, Joh., Mentzer kallad, ty. förf., f. i midten af 1500-talet, antagl. i Strassburg, d. omkr. 90 ss. amtman i Forbach; framst, satiriker, utmärkt prosaist. Skr.: Die Flöhhaz (73), Das glückhafft Schiff von Zürich, (76) psalmer, visor m. m.

Fischer, 1) Joh. Geo., ty. lyriker o. dram. förf., f. 1816 Württemberg, sed. 57 prof. i Stuttgart. — 2) Kuno, filos., f. 1824 Sandewald (Schlesien), sedan 72 prof. i Heidelberg. Nyhegelian. Skr.: Gesch. der neuern Philosophie (52/77), 6 bd, samt skr. öfv. Kant, Spinoza, Goethes Faust m. m. Död 07.

Fischerström, Joh., ekon. förf., f. 1735, d. 96 Sthm ss. ekonomiintendent. En bl. stiftarne af sällskap. »Utile dulci». Märkl. gm sitt romant. förhållande t. Hedv. Charl. Nordenflycht. Skr. ekonomiska skr. m. m.

Fischer v. Erlach, Joh. Bernh., österr. arkit., f. 1650 Prag, d. 23 Wien. F. byggde prins Eugens palats i Wien, Schönbrunns lustslott i Wien m. m.

fiskāl, lat., tjänsteman, hkn det åligger att s. allm. åklagare beifra förbrytelser mot lagar o. förf. -isk aktion, jur., i hofrätt af allm. åklagaren anställdt åtal mot ämb.- o. tjänstemän för förseelser i tjänsten.

fiskar, Pisces, 5:e klassen af ryggradsdjur, andas medelst gälar, ha tvårummigt hjärta, kallt blod, fjällbetäckt, stundom naken kropp o. sakna s. k. hjärnbro. Helt få arter föda lefvande ungar, de flesta fortplantas gm ägg, s. vid lektiden läggas i vattnet o., sedan de befruktats af hannens s. k. mjölke, utkläckas af solvärmen. F. indelas i benfiskar, Teleostei, emaljfjälliga f., Ganoidei, broskfiskar, Chondropterygii, rundmunnar, Cyclostomi, o. rörhjärtan, Leptocardii.

Fiskarna, astron., 1) tecken i djurkretsen, 2) en stjärnbild.

Fiskartorpet, ett naturskönt ställe å Djurgården v. Sthm, nära Värtan.

fiskben, se barder.

Fiskebäckskil, fiskläge o. badort i Göteb. o. Bohus l., nära Lysekil. Municipalsamh. 607 inv. (08).

fiskfjällutslag, gr. ichthyosis, läk., hudsjukdom på utsidan af armar o. ben hos barn l. nyfödda, best. i öfverhudens förhårdning till fiskfjäll liknande lager. Orsaker obek. Behandling: bad o. uppmjukande salvor m. m.; sjukd. dock oftast obotlig.

fiskgjusar, Pandionini, underafd. und. dagroffåglar. F. ha hoptryckt, trind näbb, utan tand l. sidoflik, borstbetäckta tyglar, långa o. smala vingar, korta o. starka ben, tarsen med nätlikt fördelad hud, stora, krökta o. spetsiga, (äfv. undertill) hoptryckt trinda klor; halskrage saknas. Hit hör fiskgjusen, Pandion haliaëtus L., en i Sverige sparsamt häckande flyttfågel; förekommer vid vatten.

fisklefverolja, torsklefvertran, erhålles ur lefvern af flere torskarter. Den i handeln förekommande hvita f. (Oleum jecoris aselli album) är den i Sverige officinella o. anv. i med. mot den s. k. engelska sjukan, skrofler o. lungsot. Gm tillsättning af ngra droppar »Hoffmans droppar» blir den lättare att intaga.

fisklim, se husblås.

fiskmås, se måssläktet.

fisktärna, se tärnesläktet.

fis'kus, lat., statens inkomster af böter, indraget gods, danaarf m. m.

fisködla, se Ichtyosaurus.

fiss tonk., kors # för f.

fissūr, lat., spricka, benbrott.

fis'tel, lat., läk., rörformigt varsår, som kan uppkomma hvar som helst på kroppen. För dess botande fordras i allmänhet mer l. mindre komplicerade operationer.

Fitzroy, Rob., eng., sjöman o. meteorol., f. 1805, 43/46 guv. på Nya Zeeland, 57 konter- o. 63 vice-amiral. Chef för meteorol. anstalten i London, d. 65 Norwood. Använde telegr. i meteorologiens tjänst o. införde ett stormsignalsystem. Förf.

Fiūme, frist. o. hamn på ung. område, vid Adriatiska hafvet, 1848/ 70 förenad med Kroatien. 20 kv.-km., 38,955 inv. Handel.

five o'clock tea (fajv åklåck' tī), eng., »te klockan fem», i Engld visittimman vid 5-tiden, då te serveras.

fix, lat., fast, stadig, bestämd. Fixa idéer, falska föreställningar, s. ej ge vika för ngra skäl. Fixera, fastställa, bestämma; göra hård l. stadig (om flyt. ämnen); skarpt fästa ögonen på ett föremål. Fixering, fotogr., fästande (af en bild på en plåt); fastställande.

fixstjärnor, astron., själflysande världskroppar l. solar, hka t. o. m. för det skarpast beväpnade öga endast synas s. lysande punkter utan tydl. diameter. För blotta ögat blinka o. glittra de mera än öfriga stjärnor, t. ex. planeterna o. kometerna. Då deras rörelse är så långsam, att den först eft. längre tidsperioder blir märkbar, följer ock, att formen på den figur, s. stjärnorna gm sin inbördes ställn. till haa bilda, först efter årtusenden undergår ngn märkligare förändring, o. härpå grundar sig fixstjärnehimlens indelning i vissa fält, s. k. stjärnbilder. I motsats till f. röra sig planeter, kometer o. månar från en stjärnbild till en annan. Eft. deras skenbara glans har man indelat f. i stjärnor af 1:a, 2:a, ända till 16:e storleken; till de 6 första klasserna, hks antal är omkr. 5,000, räknas sådana stjärnor, s. kunna ses med blotta ögat. Antalet af alla synbara f. uppskattas t. flera hundra milj., däraf 18 milj. i vintergatan l. det ljusa bälte, s. går tvärs öfver himlahvalfvet. Afståndet fr. jorden är så stort, att det kunnat bestämmas för endast några få; afstånd. till den oss närmast belägna fixstjärn. är 222,300 gånger så långt s. till solen, från hkn senare himlakropp afståndet till jorden utgör ungefär 15 mill. nymil.

Fizeau (-så), Hippol. Louis, fr. fysik., f. 1819 Paris, d. 96. F. var d. förste, s. bestämde ljusets o. elektricitetens hastighet.

Fjalar, pseud. f. K. L. Östergren.

Fjellstedt, Peter, teol., missionär o. predikant, f. 1802 Sillerud (Värmland), stift. 56 den s. k. Fjellstedtska skolan (sed. 59 i Upps.), d. 81. Skr.: Bibeln med förklaringar (49/55); redig. »Lunds missionstidn.», »Bibelvännen» m. m.

Fjolner, se Fjölne.

fjord, djupt i landet inskjut. hafsvik.

fjäder, mek., namn på elast. förem., ss. böjda remsor af järn, stål, mässing, kautschuks- o. träskifvor m. m., afsedda att åstadkomma rörelse l. spänning, uppbära föremål, förmildra stötar o. s. v.; orn., fåglarnas beklädnad, motsv. däggdjurens hår; gås-, höns- o. mest vildfågels f. anv. till sängkläder; struts-, marabu-, häger-, kolibri-f. o. s. v. färgas o. blekes o. anv. till prydnader l. blommor.

fjädervåg, sådan, där föremåls tyngd uppväges gm motståndet hos en böjd stålfjäder.

fjäll, geogr., i Skandinavien bergsträckor l. enstaka toppar, hka nå öfv. snögränsen.

Fjällbacka, municipalsamh. i Göteb. o. Bohus l.; ansjovissalterier. 632 inv. (08).

fjällgås, orn., se gåssläktet.

fjäll-labb, orn., se labbsläktet.

fjäll-lämmel, zo., se lämmel.

fjäll-piparen, orn., se piparesläktet.

fjällripa, se ripor.

fjällräfven, Vulpes lagopus L., Canidæ;, zo., med små afrundade öron, om vintern ludna trampknölar, svansen mindre än 2/3 af kroppen, färgen om vintern snöhvit, om sommaren svartaktig m. hvita stickelhår på hufvud o. nos; täml. allm. i norra Sverige, 60 cm. l.

fjärd, större, öppen del af insjö l. skärgård.

Fjärdhundra l. F.-land, ett af de tre gamla folkland, s. fordom bildade Uppland.

fjärilar, Lepidoptera, ent., ordning af insekter med sugmun, 4 nästan alltid med vackert färgade fjäll betäckta vingar samt fullständig metamorfos. F. indel, i: 1) dag-f., Diurna, m. i spetsen knapplika pannspröt, stora, breda, med prål. färger tecknade vingar; flyga omkr. om dagen; 2) afton.-f., Crepuscularia, med spolformiga eller tresidigt prismat. spröt, smala, långsträckta vingar; flyga omkr. i skymningen; 3) natt-f., Nocturna, m. jämntjocka, trådlika spröt o. vingarna vågrätt bredvid l. till en del öfver haa, då fjäriln hvilar; flyga omkring under aftnarna l. nätterna.

fjärsing, Trachinus L., Trachinidæ, fisksläkte. Vanl. f., T. draco L., underkäken längre än den öfre, rygg o. sidor grå- l. mörkbruna, m. svarta, blå o. gröna streck, hufvudets sidor gula, med blå, gröna o. blekröda fläckar; lång bakre rygg- o. analfena, stjärtfenan svartbrun; ända t. 40 cm. l. Stinget af främre ryggfenans strålar giftigt. Förek. täml. allm. vid västra kusten.

Fjölne l. Fjolner, kon. af Ynglingaätten.

f-klav, tonk., se under bas.

Flach, Ulr. Ferd., läroboksförf., f. 1820, lektor i Skara 59, d. 91. Skr.: Tysk läsebok (3:e uppl. 76), Tysk elementarbok (3:e uppl. 74) m. m.

Flacc'us, se Horatius.

Flacius, Matth., luth. teol., f. 1520 Illyrien, Melanchthons motståndare, 44 prof. i Wittenberg o. 57 i Jena, därifrån han slutl. förjagades, död i fattigdom 75 Frankfurt a. M.

flacon (-kång'), fr., flaska.

fladdermöss, Chiroptera, zo., ordning af däggdjur med 4 lemmar, de främre förvandlade till hudvingar, de bakre inneslutna i flyghuden, stora krökta o. spetsiga klor. F. röra sig is. om kvällar o. morgnar samt om nätterna, lefva af insekter, ligga i dvala om vintern o. föda endast en unge årligen.

flagellan'ter, gisslare, brödraskap i 13:e/15:e årh., s. trodde sig kunna förvärfva syndernas förlåtelse gm att gissla sig.

flageolett (flaschålett'), fr., tonk., ett slags pipa l. flöjt af två oktavers omfång, äfv. register i orgel. F.-toner, flöjttoner liknande ljud, s. frambringas å stränginstrum. gm att lätt vidröra en vibrer. sträng.

flagg l. flagga, fyrkantig duk, vanl. af ylle, hkn hissas ombord å fartyg (o. äfven eljest). National-f. användes för att angifva ett fartygs nationalitet o. blåser ant. und. gaffeln på aktersta masten l. på en flaggstång längst akterut. Amirals-f., nat.-f. förd på toppen af ett örlogsfartyg l. förut i en örlogsbåt, visar att en amiral är om bord. Lots-f., f., s. hissas på ett fartygs förtopp ss. tecken, att det vill ha lots. Parlamentär-f., hvit f., s. under strid hissas i o. för underhandlingars inledande.

flagrant', lat., brinnande, hetsig. In flagran'ti, på bar gärning.

flamberge (flangbersch'), tveeggadt slagsvärd med vågformig klinga; fördes med båda händerna.

flamboyant (flangbåajang'), fr., den i Frankrike under 15:e o. 16:e årh. härsk. formen i den sengot. byggnadsstilen, best. i flamlika ornament, de s. k. fiskblåsorna.

flamin'go, Phoenicopterus, Phoenicopteridæ, till simfåglarna hör. släkte. Vanl. f., Phoenicopt ruber, i s. Europa, särdeles v. Medelhafvet, n. Afrika o. n. Amerika, utmärkt f. sin långsträckta hals o. sina ofantl. långa ben, är till färgen rosenröd o. blir 1,₅ m. l.

Flaminīnus, Tit. Quinct., rom. fälth., slog Filip V af Makedonien 197 f. K. vid Kynoskefalai, besegrade 195 tyrannen Nabis från Sparta o. uppfordrade 183 kon. Prusias i Bitynien att utlämna Hannibal.

Flami'nius, Gajus, rom. statsman, konsul 223 f. K., byggde ss. censor 220 den efter honom benämnda vägen från Rom till Ariminum i Umbria, d. 217 i slag. mot Hannibal, vid sjön Trasimenus.

flamländare, namn på den lågty. befolkn. i Belgien, hkn talar ett, holl. föga olikt spr., flamländska, flamska l. flämiska.

Flammarion (-riång'), Camille, fr. astron., f. 1842 Montigny-le-Roi. Bek. för sina ballongfärder och sitt populär-astronomiska, af rik fantasi präglade förf.-skap. Skr.: La pluralité des mondes habités (21:a uppl. 74), Les mondes imaginaires et les mondes réels (13:e uppl. 75), Dieu dans la nature (11:e uppl. 74), Les eruptions volcaniques et les tremblements de terre (02), Les forces naturelles inconnues (07) m. fl. Nämnda arb. ha äfven öfvers. på sv. o., is. det 1:a, vunnit stor spridning.

Flandern, ford. nederl. grefsk. v. Nordsjön, 9,800 kv.km., 2,400,000 inv. (flamländare, valloner), är nu deladt mel. Frankrike, Holland o. Belgien. Belg. F. sönderfaller i 2 provinser: 1) Ost-F., 3,000 kv.km., 915 500 inv., hst. Gent, o. 2) Väst-F., 3,235 kv.km., 714,805 inv., hst. Brügge. F., grund, i 9:e årh., kom. gm Filip den djärfves af Burgund giftermål med Margareta af F. till Burgund. riket, 1477 till habsburg. o. sedan sp. monarkien (jfr Burgund). Det s. k. Franska F. kom und. Ludvig XIV till Frankrike. Af det återstående F. blef en del 1815 förenad med Holland o. 1830 Ost- o. Väst-F. med Belgien.

Flandrin (flangdräng'), Jean Hippol., fr. hist.- o. porträttmål., f. 1809 Lyon, sedan 38 i Paris, d. 64 Rom. Den moderna tidens förnämste representant inom det religiösa måleriet.

flanell', fr., ett slags ylletyg.

flan|ēra, fr., spatsera omkring utan mål, tillbringa ett dagdrifvarlif. -ör, dagdrifvare, gatstrykare.

flank, fr., sida; bef., den fästnings- l. befästningslinje, s. har till uppgift att längs efter bestryka, flankera, en annan längre linjes graf o. närmast framför den liggande mark; kr, den yttersta sidodelen af en uppställd truppstyrka.

flatt|ēra, fr., smeka, smickra, gifva bedrägl. förhoppningar. -eri, smicker. -ör, smickrare.

flau, ty., matt; hand., benämn. på vara, s. har ringa efterfrågan o. hvars pris har benägenhet att falla.

Flaubert (flåbär), Gust., fr. förf., f. 1821 Rouen, d. där 80. Skr.: Madame Bovary (57) m. fl. rom.

Flāvius, rom. släkt, till hkn bl. a. hörde kejs. Vespasianus, Titus o. Domitianus.

Flaxman, John, eng. bildh., f. 1755 York, d. 26 London. Nelsons grafvård o. porträttstatyer.

flēbile, it., tonk., klagande.

flebotomī, gr., åderlåtning.

fleche, se flesch.

Fleche (fläsch), La F., fr. st. vid Loir, 10,519 inv. Ber. militärskola.

Fle'geton, gr. myt, flod i underjorden.

fleg'ma, gr., egentligen slem; tröghet, likgiltighet. -tisk, kall, trög, liknöjd.

flegmasī, gr., läk., smärtsam inflam. i lårets cellväfnad, is. hos barnsängskvinnor.

Flekkefjord, nor. st. i Listers o. Mandals amt. 2,073 inv.

Fleming, gam. sv.-finsk, från Flandern härstam. adl. ätt. Bland dess äldsta kända medlemmar är Klaus F., riddare 1396 o. lagm. i Östergötland. Fyra grenar friherrl., däraf en, F. af Liebelitz, ännu lefv., två grefl., båda utgångna, d. sista 1831 med stiftaren själf, den adliga ätten utslocknade 1825. — Klaus F:s sonsons son 1) Erik Joakimsson, krigare o. statsm., deltog i Gustaf Vasas befrielsekrig, riksr. 1523. und. grefvefäjden öfverbefälhaf. öfver flottan, slog därunder lübeckarne vid Bornholm; verkade för Finlands förkofran, d. 48. — Hans son 2) Klas till Svidja, friherre t. Vik, krigare o. statsm., frih. 1569, amiral 81, senare marsk o. ståth. i Finland; känd för sin tillgifvenh. för Sigismund o. sitt motst. mot hert. Karl (sedan Karl IX), d. 97. — 3) Klas Larsson, krigare o. statsman, f. 1592, riksr. 25, amiral 29, rikskammarråd 30, Sthms förste öfverståth. 34, pres. i kommerskoll. 37; skickl. ämbetsm., stora förtjänster om flottan o. Sthms stad; befälh. i sjösl. mel. Femern o. Låland 44, där Kristian IV blef sårad; död å sitt amiralsskepp af en förlupen kula ngra dagar därefter. — 4) Erik Henriksson, frih. af Lais, ämbetsm., f. 1616, landsh. i St. Kopparbergs l. 51, pres. i bergskoll, o. kammarråd 52, frih. 54, riksr. o. kommissarie i reduktionskoll. 55, d. 79. — 5) Herm. Klasson, frih. af Liebelitz, ämbetsm., f. 1619 Villnäs (Finland), 50 riks- o. amiralitetsråd samt ståthåll. i Sthm, 53/60 pres. i kammarkoll., 57 lagman i s. Finland o. fr. 55 ordför. i reduktionskoll., i hkn egensk. han utmärkte sig för omutlig o. oblidkelig strängh. Ehuru af Karl X utsedd till en af Karl XI:s förmyndare, blef F. gm adelns inverkan därifrån utesluten, 64/69 gen.-guvern. i Finland, d. 73 Sthm. — Dennes son 6) Klas Hermansson, frih. af Liebelitz, ämbetsm. o. statsm., f. 1649 Sthm, 77 kansliråd, befordr. ss. landtmarsk. vid riksd. 80 redukt. o. Karl XI:s envälde, s. å. landsh. i Närike o. Värmland samt pres. i redukt.- o. likvidationskommissionerna, 81 landsh. i Uppsala l. o. pres. i kammar- o. kommerskoll. samt kgl. råd, fick 83 öfverinseende öfver gamla reduktionskoll. — alltså pres. i fem verk - 84/ 85 kansler för Lunds univ., d. 85 Aachen. F. var en framstående statsm., ovanligt duglig o. arbetsam ämbetsman; hans änka o. barn upphöjdes i grefl. stånd. — Dennes brorson 7) Otto Hermansson, frih. af Liebelitz, diplom. o. statsman, f. 1696, 48 sändebud i Köpenhamn, 55/65 riksr., tillhörde hattpartiet, d. 78.

flen, se Phalaris.

Flensburg l. Flensborg, st. i Slesvig vid F.-fjorden, 48,922 inv. Handel, skeppsvarf, fabriker.

Flensburg, Vilh., teol., f. 1819 Södra Rörum, 58 prof. i Lund, 65 bisk. i Lunds stift, d. 97. Skr. disputat., predikn., tal m. m. Tills, med E. G. Bring o. A. N. Sundberg redig. »Svensk kyrkotidning» (55/63).

flēsch, fr., befästningsform, best. af 2 befästningslinjer, som bilda mot fienden utgående vinkel.

Fletcher, John, se Beaumont.

fleurette (flörätt'), fr., artighet (is. mot fruntimmer).

fleurist' (flö-), fr., se flörist.

Fleurus (flöryss'), st. i Belgien vid Sambre, 6,563 inv. Sl. 19/8 1622, 1/7 1690, 26/6 1794, 15/6 1815.

Fleury (flörī), André Herc. de, fr. statsm., f. 1653 Lodéve, 26 statsmin. o. kardinal, d. 43 Paris.

flexī|bel, lat., böjlig. -bilitet, böjlighet. -ion, böjning, is. ordböjning.

flibustier (-bystiē), fr. (eng. freebooter), franska o. eng. sjöröfvare, hka under 17:e o. 18:e årh. hade sitt tillhåll i Västindien o. företrädesvis anföllo sp. fartyg.

Fliedner (flīd-), Theod., ty. teol., f. 1800 Epstein, d. 64. Grund. 36 den 1:a diakonissanstalten i Kaiserwerth. Skr. asket. o. pedagog. arbeten.

Fliegende Blätter (flig-), ty., »flygande blad», en sed. 1844 i München utg. skämttidning.

flimmerhår, 1) zo., hårartade bildningar, s. förmedla infusoriernas o. andra lägre djurs rörelse; 2) bot, mikroskopiska, hårartade bildning, på växtceller.

Flinders, Matth., eng. upptäcktsres. i Australien, f. 1774 Donington, d. 14 Lond. Skr.: A voyage to Terra Australis (14) m. m.

Flint, 1) eng. grefskap i norra Wales, 664 kv.km., 81,725 inv.; 2) hst. därst., vid fl. Dee.

flinta, min., grått, gulaktigt, brunt, svart min. af kryptokristall, kiselsyra, i hvit krita, jura- o. kalkformationer.; förekommer i Frankrike, Engld, Holld, Danm. o. s. Sverige. Anv. und. stenåldern till vapen o. redskap, nu vid glas-, porslins- o. vattenglastillv.

Flintberg, Jak. Albr., förf., f. 1750, d. 04 ss. kommersr. Skr.: Bruksidkares, städers o. borgersk. ömse förmoner o. skyldigheter (88/89), Lagfarenhets-bibliothek (96/97) m. m.

flintglas, tekn., starkt blyhalt. o. mycket ljusbrytande glas, företrädesvis anv. till linser.

Flintrännan, farvatten i Öresund, mel. Skåne o. ön Saltholm.

flirt (flört) l. flirtation (flörtēschönn), eng., kurtis, galanteri.

flod, se ebb o. f.

Flodērus, 1) Joh., lingvist, f. 1721 Skatelöf, d. 89 ss. prof. i Upps. Skr. mångfald. lat. disp., tal, verser m. m. — Hans sonsons son 2) Manfred Mustafa, skolm., lärob.-förf., f. 1832 Fundbo, sed. 66 rektor vid Uppsala högre elementarlärov., d. 09 Flottsund. Skr.: Fysikens första grunder (3:e uppl. 77/78) m. m.

flodhästen, Hippopotamus L., Belluæ. H. amphibius L., stort, klumpigt o. ovigt djur i Afrikas floder o. sjöar. Köttet anv. t. föda, huden t. piskor, tänderna i st. f. elfenben. Jobs Behemot.

flodkräfta, se kräfta.

Flodman, Anders Aug. Eugen, skriftst., publ., f. 1835 Norrköping, 67/ 72 red. af »Eskilstuna tidning», d. 84 Sthm. Skr.: Blad ur min praktik, Kritiska studier, en mängd artikl. i tidningar o. tidskr. m. m.

flog'iston, gr., enl. den gaml. kem. teorien det för alla brännbara kroppar gemensamma ämne, s. gjorde dem brännbara o. aflägsnades vid förbränningen. F.-teorien kullkastad af Lavoisier, s. visade, att vid förbränning kropparna förenades med syret.

flor, lat., blomning, blomningstid; blomstrande tillstånd; äfven ett slags tunnt, gmskinl. tyg af silke, bomull l. ylle.

flōra, lat., rom. myt., blomstergudinnan; förteckn. på de i ett visst land l. viss världstrakt inhemska växter.

Floréal, i 1:a fr. republikens kalender den 8:e månaden, 20/4-19/5.

flōreat, lat., han (hon) blomstre!

Flōrens, it. Firenze, st. i Italien vid Arno, till 1859 i Toscana o. 65/71 kon.-riket Italiens hst., med kringliggande område, 206,000 inv. Bryggor, palats, kyrkor, univ., ärkebisk., storartade konstsaml., talrika monument.

florentin|lack, tekn., lack, framställdt af kochenill o. alun. -olja, fin bomolja från Toscana.

florentinsk flaska, kem., flaska med från bottnen svanhalsform. uppstig. rör, tjänar vid destill. af eteriska oljor till deras skiljande från det tyngre gm röret bortrinnande vattnet.

florera, lat., stå i flor, blomstra.

Flores, en af de små Sundaöarna, 15,174 kv.km., omkr. 250,000 inv. Hst. Larantuka.

florescens', lat., blomstringstid.

Flōres och Blanzeflōr, en riddardikt från medelt., en af de s. k. Eufemiavisorna (se d. o.).

florett', fr., fäktvärja.

Florian (-riang'), Jean Pierre Claris de, fr. förf., f. 1755 å slottet F., 88 ledamot af fr. akadem., d. 94 Sceaux. Skr.: Fables (92; öfvers. på sv. af Stjernstolpe), Numa Pompilius o. Guillaume Tell (båda öfvers. på sv.), komedier, noveller, romaner m. m.

Flor'ida (förk. Fla.), den sydligaste af N. Amerikas Förenta stat., stor halfö mel. Atlanten o. Mexikanska vik., 152,762 kv.km., 528,542 inv., är ett sumpigt slättland med många sjöar o. tropiskt klimat. F. upptäcktes 1512 af Ponce de Leon, afträddes af Spanien t. England 1763, åter sp. 1783, såldes 1819 t. Förenta stat., sed. 45 unionsstat. Hst. Tallahassee.

floridéer, Floridæ; Lam., hafsalger med röd l. violett färg, fastvuxna v. stenar l. klippor.

florilēgium, medelt. lat., saml. af blommor; urval af skaldestycken. Jfr. antologi.

florin (florr'in), eng. silfvermynt sed. 1849; lika med 2 sh.

florīn, medelt. lat., ett urspr. i Florens prägladt guldmynt, se gulden.

Florman, Arvid Henr., läkare, anatom, f. 1761 Skåne, 01/31 prof. i Lund, d. där 40. Skr.: Pharmacopæa veterinaria (09), Anat. handb. (23/30) m. m.

Flōrus, Julius l. L. Annæus, rom. hist.-skr. i 2:a årh. e. K.

flosk'ler, lat., ordprål, svulstigheter.

flossa, väfnad med rätsidan täckt med olikfärgade ulltofsar.

Flotow, Friedr. v., ty. komp., f. 1812 Mecklenb., d. 83. Komp. oper. Stradella, Martha, Storfurstinnan (alla 3 uppf. i Sthm) m. m.

flott, sjö., flytande. Blifva f., komma af grund.

flotta, sjö., en större samling krigsskepp und. en gemensam chef; flere handels- l. fiskarefartyg seglande tillsammans.

flottilj', fr., sjö., en liten flotta.

Flüe, Nikol., schweiz. eremit, f. 1417 Unterwalden, d. 87, kanoniserad 1669.

Flüela, sidodel till Davos (se d. o.).

Flüelen, schweiz. by i kant. Uri, v. Vierwaldstättersjön o. S:t Gotthardsbanan, 941 inv.

flugan, Musca, Diptera, zo., tvåvingad insekt m. sugmun o. korta spröt. Hit höra bl. a. fönster-f. (M. domestica), med gråaktig, luden kropp, stora rödbruna ögon, smnsatta af mer än 4,000 fasetter, o. mel. klorna en sugboll, fylld med en klibbig vätska, medels hvilken djuret håller sig fast; spy-f. (M. vomitoria), glänsande blå m. svarta vingar; kött-f. (M. carnaria), föder lefvande ungar, m. fl.

flugfällan, se Dionæa.

flugsnapparen, Muscicapa L., Sylvidæ, orn., har kort, bred, nedtryckt näbb med skarp rygg o. ett hak bakom spetsen, näsborrarna täckta med borstlika fjädrar, korta ben, långa vingar, medelmåttig stjärt; vistas i skogar, parker; lefver af insekter. Flyttfågel. Brokiga f., M. atricapilla L. o. grå f., M. grisola L., allm. öfver hela Sverige. Halsbands-f., M. collaris Bechstein, allm. på Gottland.

flugsten = metall. arsenik.

flugsvamp, se Agaricus.

flu'idum, lat., hvarje ämne, s. är l. kan tänkas i flytande form.

fluktu|ation, lat., vacklande, ostadighet, föränderlighet. -era, vara ombytlig, vackla, stiga o. falla, växla.

flundran, Pleuronectes L., Pleuronectidæ, ikt., har nästan rutformig kropp, ögonen merendels på den färgade sidan, skillnaden mel. dem liten, käkarna o. tänderna mer utbildade på den ofärgade än på den färgade sidan, tänderna i enkel rad, rygg- o. analfenans strålar enkla, afrundad l. trubbvinklig stjärtfena med tvåklufna strålar. Vanliga f., P. flesus L., allm. vid Sveriges kuster ända upp i Bottniska viken, rödspottan, P. platessa L., allm. ända till norr om Sthm, sandskäddan, P. limanda L., allm. vid västra o. södra kusterna, sparsamt vid östra.

fluōr, kem., Fl = 10, element, s. i naturen end. förekommer förenadt med metaller, företrädesvis kalcium (flusspat).

fluoresceïn, kem., C₂₀H₁₂O₅=332, uppkommer genom ftalsyreanhydrids upphettn. med resorcin; mörkrödt pulver; lösl. i alkohol o. eter; bildar med brom tetrabromfluoresceïn, s. anv. till färgning af ylle o. siden.

fluorescens', fys., vissa kroppars egenskap att, i det de absorbera ljus, själfva lysa m. egendomligt färgadt sken.

fluorvätesyra, kem., HFl = 20, s. erhålles gm fluormetallers upphettning medels svafvelsyra, är en i vatten löslig, i luften starkt rykande o. ytterst frätande, färglös gas. Med undant. af guld, platina o. bly lösas alla metaller af f., hkn i följd af sin förmåga att lösa silikater användes t. etsning af glas. Högst giftig.

fluss, patol., afsöndring af serös vätska från vissa organ. Kallas nu vanligen katarr.

flusser, tekn.-kem., åtskilliga ämnen, s. tillsättas svårsmälta ämnen för att göra dem mera lättsmälta.

fluss-spat, min., färglöst, gråbrunt, grönt, blått l. rödt, tätt, kornigt kristall. min., best. af fluorkalcium; förekommer i Sachsen, Böhmen, England, Harz; sparsamt i Sverige. Anv. till prydnader, framst. af fluorföreningar, glasyrer, emaljer, vid glasetsning, s. flussmed. vid åtsk. metallurg. processer.

flygande draken, se Draco.

flygande holländaren, enligt sagan en t. ett rastlöst kringseglande på hafvet för sina brott dömd holl. skeppare, hvars fartyg sjömän frukta att möta, emedan fara o. undergång då är för handen. Romant. behandl. af Marryat o. för scenen af R. Wagner.

Flygare, Karl Vilh. Edv., novellförf., f. 1829, d. 52. Skr.: En blaserad man, Borta o. hemma m. m.

Flygare-Carlén, se Carlén.

flygel, ty., hvardera änden l. sidodelen af en trupp l. d.; sidobyggnad, s. bildar vinkel mot en hufvudbyggnad; vingformadt piano.

flygfiskar, Exocæti, Teleostei, fiskar med betydl. förlängda bröstfenor, lika de utspänna s. en fallskärm o. såmedels en stund kunna hålla sig öfver vattnet; de flyga sål. en sträcka af 50/200 m. på en höjd af 1/5 m. öfv. vattenytan i tropiska haf.

flygmaskin, app., hvarmed mskn sättes i stånd att hålla sig uppe o. sväfva gm luften. Sådana f:er, s. k. areoplaner (se d. o.) äro konstruerade af Santos Dumont, bröderna Wright, Blériot, Farman, Delagrange, Paulhan m. fl. Jfr luftsegling.

Flyinge, stuteri i Malmöh. l.

flyktiga oljor l. eteriska o., tekn.-kem., framställas gm destill. l. pressning af aromat. växtdelar, äro för det mesta färglösa med skarp lukt o. smak, lättantändliga, lätt öfvergående i gasform, föga lösliga i vatten, lättlösl. i alkohol, eter o. feta oljor. E. v. 0,₈₅/1,₅₄. Kokpkt 140/260°. Anv. till likörer, parfymer, fernissor, läkemedel m. m.

flyktighet, kem., kroppars egenskap att lätt öfvergå i gasform.

flyttblock, l. erratiska block, geol., större l. mindre stenblock, hks bergart antyder, att de stundom från långt aflägsna orter, med istidens inlandsis o. glaciärer, kommit till sin nuv. plats. Förekomma allm. i Sverige, Tyskland o. Frankrike.

fläckfeber, fläcktyfus, se tyfus.

fläckvatten, tekn.; fläckar af kåda o. feta ämnen borttagas med en vätska, beredd af 8 del. benzin, 250 del. stark sprit jämte en tillsats af 80 del. ammoniak; ättikfläckar på gult, svart, brunt, grått l. blått tyg borttagas m. utspädd bensoetinktur o. på grönt, rödt l. violett med i vatten upplöst pottaska; kaffefläckar genom tvättning med glycerin, oljefärgsfläckar vanl. med terpentin; vin- o. fruktfläckar gm ingnidn. med tvål o. fuktning med en lösning af salmiak; bläckfläckar medels citronsaft l. en lösning af oxalsyra l. surt oxalsyradt kali.

fläder, Sambucus L., Valerianeæ. I Europa, Asien, Amerika. Blommorna innehålla en eterisk olja o. användas ss. läkemedel samt i vinberedning, bären till färgning af vin, märgen till elektroskopkulor.

flädermöss, se fladdermöss.

fläns, skifformig kant i rörändar o. cylindrar för smnbindning af likartade delar gm skrufvar.

flöjt, it., tonk., gam. blåsinstr. med 6 tonhål samt 1/8 klaffar. Vanl. omfång d¹—c⁴. Ters-f., en liten ters, kvart-f., en kvart, o. piccola-f., en hel oktav högre än den vanliga f.

flörist', fr., tillverkare af konstgjorda blommor.

flöts, geol, bergartslager af andra beståndsdelar än de omgifvande lagren, särskildt om det består af något användbart mineral, t. ex. stenkolsflötser i sandsten.

f moll, tonk., molltonart, s. har f till grundton o. b (♭) för h, e, a, d.

fnöske, se Polyporus.

Fo, kines. namn på Budda.

foajé, fr., i närh. af teatersalongen belägen förfriskn.-lokal l. samlingsrum.

fock, sjö., fockråns segel. -mast, främsta masten på ett skepp, en brigg l. en skonare. -rå, fockmastens understa rå.

Fock, Alfr. Henr. Edv., frih., fysik., ämbetsm., f. 1818, först militär, 58/70 prof. v. Teknol. institutet, 70 exped.-sekr., 78 kansliråd, sedan 67 riksdagsman i 2:a kammaren, d. 01 Sthm. Skr.: Geometriska konstruktioner (4:e uppl. 79), Lärobok i fysiken (3:e uppl. 73/ 75) m. m.

focus, se brännpunkt.

foetus, lat., foster.

Fogáras (-asch), komitat i Siebenbürgen, 1,875 kv.km., 92,801 inv. Hst. F., v. Aluta, 4,800 inv. Slott.

fogāthi, fornsv., fogde, befallningsman.

Fogazzāro, Antonio, it. förf. o. skald, f. 1842 i Vicenza; skref Daniele Cortis (87), Miranda (74) m. fl., af lika många öfvers. på svenska.

Fogdön, ford. ö i Mälaren, nu en däri utskjut. landtunga.

Fogelberg, Bengt Erl., snillrik bildh., f. 1786 Göteborg, d. 54 Triest, Odin, Tor o. Balder (alla i Nationalmus.), bronsstoder af Birger jarl (Sthm), Gustaf II Adolf (Göteb.), Karl XIV Johan (Kristiania).

Fogelvik, gods i Kalmar l., har tillhört sederm. kon. Karl VIII Knutsson.

Foggia (fodd'ja), it. st. vid Cervaro, med kringliggande område, 53,151 inv. Bisk., handel.

fogliett'a (fålj-), it. våtvarumått = omkr. 0,5 l.

foi (fåa'), fr., tro. Ma foi, vid min heder.

Foibe (foj'-), gr. (lat. Phoebe), binamn på Artemis.

Foibos (foj'-), lat. Phoebus, gr. myt., ett af Apollons binamn.

Foinix (foj'-), gr. (lat. Phoenix), Fenix, en underbar egypt. fågel, s. enligt sagan hvart 500:e år förbrände sig själf för att sedan ur askan utgå i föryngrad gestalt.

Foix (fåa'), fr. st. vid Ariége o. Pyrenéerna, 7,065 inv.

Fokaia (-kaj'-), lat. Phocæa, g. geogr., atheniensisk koloni i Jonien, ej långt fr. Smyrna.

fokāldistans se brännpunkt.

Fōkion, gr. fältherre, f. omkr. 400 f. K., sökte medla mel. Athen o. Makedonien o. blef därför 317 ss. förrädare dömd att tömma giftbägaren.

Fōkis, g. geogr., gr. landskap vid Korintiska viken.

Fokschāni, st. i Rumänien, vid Milkova, 25,950 inv.

Fokylīdes, gr. skald fr. Miletos, lefde omkr. 550 f. K.

folie, lat., l. foliering, till tunna skifvor valsadt l. uthamradt tenn, hka, öfvergjutna med kvicksilfver, anv. ss. beläggning under spegelglas m. m.

Folies-Bergères (folī bärschär), »herdinnedåraktigheter», varietélokal i Paris.

Foligno (-lin'jå), it. st. vid fl. Topino, tills. m. kringliggande område 26,111 inv.

fōlioräkning, se bank.

fōlium, lat., blad, sida. Foliant l. bok in folio, bok i arkstorlek 1. arkform, då arket är viket en gång.

folkböcker, i lit.-hist. bemärkelse »nöjsamma skrifter», s. dels utgått från det obildade folket själft, dels från de bildade klasserna nedträngt till de obildade. Till f., från början skrifna dikter, kunna ock hänföras i tryck återgifna sagor, legender, trolldoms- o. spökhistorier, dröm- och s. k. skatböcker, bondepraktikor, färgböcker o. s. v. Redan under 1100- o. 1200-talen voro sådana böcker omtyckta, o. gm boktryckarkonsten blefvo de tillgängligare för en större allmänhet. Jfr P. O. Bäckström, Svenska folkböcker (45, 48).

Folkestone (fåkstn), eng. st. vid Pas de Calais, 30,650 inv. Hamn, badort, öfverfartsort till Boulogne.

folkhögskolor, sådana undervisningsanstalter, som ha till uppgift att åt ynglingar l. unga kvinnor af allmogeklassen meddela en högre bildn. än den, s. kan erhållas i folkskolan, samt på sma gång hos allmogen väcka o. lifva fosterlandskänslan. Den 1:a folkhögskolan i Sverige inrättades 1868 å Hvilan i Malmöhus l.

Folklanden, de tre områden (Attundaland, Tiundaland, Fjärdhundraland), i hka, jämte Roden, Uppland fordom var deladt.

folkrätt, internationell rätt, jur., inbegreppet af de rättsregler, s. angå staters förhållande till haa. Hugo Grotius har blifvit ansedd s. f:s fader.

folkskolor, läroanstalter, s. ha till uppgift att bibringa det uppväxande släktet skolbildningens första grunder. Gm stadgan 18/6 1842 skall i Sverige inom hvarje socken finnas åtminstone en sådan skola samt skolgången vara obligatorisk.

Folkungaätten, sv. kon.-ätt, reg. 1250/1389. Urspr. en stormansätt, härstammande fr. Folke Digre, omkr. 1100.

folkvandringar kallas de stora omflyttningar, is. bland german. folk, då dessa drogo åt s. och v. Europa och där bildade nya stater. F. anses börja med de asiatiska hunnernas infall i Europa 375 o. tillintetgörandet af goternas rike norr om Svarta hafvet. Västgöterna drogo 403 o. 408 till Italien o. intogo Rom 410, därefter 419 till Gallien o. Spanien. De undanträngda vandalerna öfvergingo 429 till Afrika. 449 inträngde angler o. sachser i Britannien. Hunnerna ledo nederlag vid Chalons 451. 486 uppstod frankernas rike i Gallien, 493 östgoternas i Italien; det senare sönderföll 553. Med longobardernas invandring i Italien 568 o. grundandet af deras rike kunna f. anses afslutade.

folkvisor, okonstlade, hos folket själft uppkomna o. af detsamma sjungna visor, i hka hvarje tids känslodaning o. uppfattningssätt äro återgifna. Nästan alla af Sveriges fornkväden från hedniska o. äldre kristna tider ha gått förlorade. Den 1:a saml. af sv. f. utgafs af E. G. Geijer o. A. A. Afzelius (1814/16); en ny, af R. Bergström o. L. Höijer betydl. förökad uppl. utkom 80; en annan af A. I. Arvidsson (34/42). Många f ha äfven blifvit uppteckn. af R. Dybeck m. fl.

follik'el, lat., anat, äldre benämn, på säckform. körtlar, små hylsor för hårrötterna, s. afsöndra hudtalg o. slem.

Fomahaud l. Fomalhaud, astron., stjärna af 1:a storl. i södra fiskens stjärnbild.

foment', lat., varmt omslag.

fond, fr., grund, bakgrund; grundkapital, grundförmögenhet; fonder = statspapper. A fond (-fångd), fr., grundlig. Au f. (å-), i själfva verket.

fondbörs, se börs.

fonetīk, gr., vetensk. om språkljuden. Fonetisk stafning, rättstafning efter ordens uttal.

fonogrāf, fys., en af Edison uppfunnen apparat, medelst hvilken man kan så att säga magasinera o. sedermera återgifva ljud, frambrakta med röst l. mus.-instrument. F. består af ett tunnt bleck med i midten fästlitet stift, s. vid bleckets svängningar gm ljudet gör intryck i ett vid en gängad, vridbar vals fastsatt stanniolblad. När stiftet sed. tvingas att ånyo följa de i stanniolen gjorda märkena, försättes blecket i sma svängningar s. förut o. återger de förra ljuden.

fonolīt, klingsten, min., eruptiv, gul- l. gröngrå stenart af sanidin l. oligoklas jämte nefelin o. zeolit; klyfves lätt i tunna, klingande skifvor. F. förekommer i Frankrike, Böhmen, Ungarn, Tyskland. Förträfflig byggnadssten.

Fonsēca, Deodoro da, Brasiliens förent. staters 1:e pres., f. 1827 Alagoas, störtade 89 kejs. Pedro II, trädde som pres. i spetsen för republ., afgick 91, d. 92 Rio de Janeiro.

fontaine (fångtän), fr., se fontän.

Fontainebleau (fångtäneblå), fr. st. nära Seine, 14,160 inv. Slott. Sv. drottn. Kristina lät där 1657 afrätta Monaldeschi; där underteckn. äfven Napoleon I sin tronafsägelse 4/4 1814.

Fontāne, Theod., ty. förf., f. 1819 Neuruppin, d. 98. Skr.: Gedichte, Balladen, Der Krieg gegen Frankreich (73/76), 2 bd, m. m.

fontanell', lat., anat., namn på de sex rutformiga luckorna, lika finnas i hufvudskålen hos späda barn; kir., ett på huden med konst anbragt afledningssår, som medels en ärt l. annan främmande kropp hålles öppet.

fontang', fr., ett slags hög hårklädsel af spetsar o. flor.

Fontanges (fångtangsch'), Marie Angél. de Scoraille de Rousille, hertiginna af, f. 1661, d. 81. En af Ludvig XIV:s älskarinnor.

Fontenoy (fångtnåa'), 1) by i Frankrike, i depart. Yonne, slag 25/6 841; 2) belg. by vid Schelde, slag 11/5 1745.

fontän, fr., springbrunn, vattenkonst.

foot (futt), eng. längdmått = 0,₃₀₅ m.

Foote (futt), Samuel, eng. skådesp. o. dram. förf., f. omkr. 1721 Cornwall, d. 77 Dover. Skr.: The mayor of Garrat (63) m. m.

Forbach, st. i ty. Lothringen, 8,208 inv. Fabr. Slag 4/8 1870.

Forbes (fårbs), 1) John, skotte af presbyt. trosbekän., känd för den disp., s. Karl IX 1609 lät anställa mel. honom o. några sv. teologer, samt sina öfverläggn. med Joh. Messenius s. å. om en »förening» mel. luth. o. reform, bekännelsen. F. lämnade Sverige 1610; hans sen. öden okända. — 2) Archibald F., eng. journalist, f. 1838 Elgin, krigskorrespond. för »Daily News», d. 00 London. Äfv. förf.

force (fårs), fr., kraft, eftertryck; f. des choses (-dä schås), omständighetern. tvång; f. majeure (-maschör), högre makt, tvingande nöd; par f., med våld.

fōrceps, lat., förlossningstång.

forcēra, fr., tvinga, tilltvinga sig något; påskynda.

Forckenbeck, Max v., ty. statsm., f. 1821 Münster, 73 öfv.-borgmästare i Breslau o. 78 i Berlin. F. var 80 en af grund, af det nat.-liber. partiet samt af den liberala föreningen (secessionisterna). Död 92 Berlin.

foreign office (forr'en åff'is), eng., utrikesministeriet i London.

forell, ikt., en i (särdeles mindre) sjöar o. vattendrag förekommande form af bäcklaxen, Salmo eriox, ehuru äfven ungar af blanklaxen, Salmo salar, där o. hvar gå under samma benämning. Färgen är mycket föränderlig, m. röda l. svarta, obetydliga l. inga fläckar.

Forey (fåra), Élie Fréd., fr. marsk., f. 1804 Paris, understödde Napoleon III v. statsstrecket 51; deltog i Krimkrig. samt it. fälttåget 59, öfverbefälh. för exped.-kåren till Mexico 62/63, marsk. sistn. år, d. själssjuk 72 Paris.

Fōrfar, grefsk. i mel. Skottland, 2,306 kv.km., 284,078 inv. Hst. F., 12,882 inv.

forfeit (fårfet), eng., pant, plikt; kappl., böter för underlåtenhet att låta anmäld häst deltaga i kapplöpn.

Forkel, Johann Nik., ty. mus.-hist., f. 1749 Meeder, d. 18 Göttingen. Skr.: Allgem. Geschichte der Musik (88/01) m. m.

For'kys, gr. myt., hafsgud, son af Pontos o. fader till grajerna o. gorgonerna samt Toosa, Polyfems moder.

Forlī, it. st. vid fl. Montone, 43,708 inv. Bisk., silkesspinnerier.

form, lat., skapnad, gestalt; urhålkning, hvari ngt gjutes, klots, hvarefter ngt formas. Pro for'ma, för syns skull. -alitēt, formlighet, antaget bruk. -āt, storlek o. form på en bok l. ett papper.

forma, bergsv., det hål, hvarigm blästern indrifves i masugnar, härdar o. d.

form-aldehyd, kem., H. CHO, som antisept. medel tjänande metylalkohol.

formalīn, kem., i vatten upplöst form-aldehyd (ett som antisepticum tjänande metylalkohol).

formān, kem., klormetylmentyleter, anv. som inandn.-medel vid luftrörskatarrer, is. snufva.

formation, lat., geol., de aflagringar, s. bildats samtidigt med någon af hufvudperioderna i jordens utveckling. Hvarje f. kännetecknas af lämningarna efter särskilda växter o. djur.

for'mel, lat., 1) kem., uttryck, s. angifver hka grundämnen och huru många atomer af hvarje sdnt en smnsatt kropp innehåller, t. ex. KOSO₃ = 1 at. kalium, 1 at. syre, 1 at. svafvel o. 3 at. syre; n 2) mat., framställn. af mat. lagar gm mat. tecken, t. ex. (a + b)² = a² + 2ab + b².

Formentēra, en af de span. Pityuserna, 96 kv.km., 2,258 inv.

For'mia, ford. Formæ, it. st. vid Gaëtaviken. 8,108 inv. Ber. för sitt härliga läge.

formīca, lat., ent., myra.

formidābel, lat., fruktansvärd.

for'minx, forngr., cittran liknande instrument.

Formōsa, Taivan, ö v. Kinas sydöstra kust, 34,974 kv.km., 3 milj. inv. Hst. Taivan.

formsand, mycket fin, något lerhaltig sand, s. använd, till gjutformar i gjuterier.

For'muja concor'diæ, se Konkordieboken.

formulär, fr., visst antaget skrifsätt; själfva papperet, där de allm. ordalagen äro tryckta l. skrifna, med tomrum lämnade för speciella bestämmelser.

Fornarīna, La F., it., »bagerskan» Rafaels älskade; förebild för flere af hans kvinnofigurer.

Fornell, Bror Edvard (pseud. Jeremias Munter), militär, novell-förf., f. 1820 nära Göteborg, 66 öfverstelöjtn. v. marin-reg., d. 69 Karlskrona. Skr.: Etyder (48), En gnista (51), reseskildr. från Italien m. m.

fornkunskap, se arkeologi.

fornminnesföreningar finnas i de flesta civiliserade land, o. i Sverige stiftades den 1:a: Förening för Närikes folkspråk och fornminnen, 1856; Svenska f. stift. 1869. Dessutom ha de flesta landsk. egna f. Dylika stiftades 1844 i Norge o. 1870 i Finland.

fornnordiska språket och litteraturen. F. språk, är egentl. det spr., s. i forntiden talades i skandin. norden o. hvaraf ngra sparsamma återstoder finnas i de äldsta nordiska runristningarna. Omkr. 9:e årh. delade det sig i östnordiska l. fornsvenska o. forndanska samt västnordiska l. fornnorska o. isländska, från hka 4 de nu brukl. språken närmast leda sitt ursprung. I vanliga fall menas dock med f. spr. det språk, hvarpå den fornisl. o. fornnorska litteraturen blifvit förf. (d. v. s. västnordiska) o. hkt i denna literat. äfven benämnes norröna tunga. — F., fornisl. l. norröna lit. är förnämligast bevarad i runristningarna, dels i Sämunds o. Snorre Sturlessons Eddor (se d. o.), dels i kväden af Övind Skaldaspiller (omkr. 950), Egil Skallagrimsson (d. omkr. 990), Tormod Kolbrunarskald (d. 1030), Olof Tordsson Hvitaskald (d. 1259) m. fl., dels i de af den nordiska historieskrifningens fader, Are Frode (d. 1148), förf. Islendingabok o. Landnamabok, den senare forts, af Sturla Tordsson (d. 1284). Jfr Isländska språket o. lit.

fornskriftsällskapet, se svenska f.

fornyrdalag, vanligen benämn. för de olika versslag, s. äro brukliga i den fornisländska poesiens äldsta alster. F. har alltid alliteration (se d. o.), men saknar såväl assonans l. stafvelserim s. slutrim.

Forōni, Jacobo Giovanni Battista, komp., f. 1825 nära Verona, kom 49 till Sthm, s. å. kapellmäst. vid kgl. teatern där, d. 58 Sthm. Spirituell komp. Komp.: Cristina di Suezia, Advokaten Patelin m. fl. operor, mässor, konsertuvertyrer, pianoetyder m. m.

Forsberg, Nils, mål., född i Riseberga, Skåne, 1842, berömd gm sin tafla En hjältes död.

Forsell, 1) Karl Gust. af, statistik., kartogr., f. 1783 Sköttorp (Skarab. l.), 13/14 i ty. kriget ss. Karl Johans adjutant, adlad 17, öfverdirektör vid landtm.-kontoret 24, d. 48 Sthm. Utg.: Karta öfver södra delen af Sverige o. Norrige (25), 9 bd. Statistik öfver Sverige (4:e uppl. 44/45), kartverk, statist, arb. m. m. — Hans bror 2) Jakob, mekan., f. 1788, anställdes 07 vid sjökarteverket, 09 kapt.-mekanikus vid flottan, d. 32 ss. öfverstelöjtnant o. karantänsbefälhaf. på Känsö. Skr.: Oväldiga tankar om Götha canal (18) m. m. — 3) Karl John Jacob, operasångare, f. 1868 Sthm, var först milit., debuterade på k. operan 96, engag. därst. 96/01, 02/09; vid Metrop. Op. i N.York 09/10. Hofsångare 09.

Forselles, Jak. Henr. af, geognost, f. 1785 Finland, 17 bergshauptm. vid Sala silfververk, sedan 38 ledare af brukssocietetens geogn. undersökn. af Sverige, d. 55 Sthm. Förf.

Fōrsete, nord. myt., rättvisans gud, son af Balder o. Nanna.

Forskål, Peter, naturforskare, orientalist, f. 1732 Hälsingfors, d. 63 under en vetenskaplig expedit. till Arabien i staden Jerim. Mot F. anställd, tryckfrihetsåtal för en af honom utg. afh., Tankar om borgerliga friheten (59, 2:a uppl.), s. på sin tid väckte stort uppseende. F:s värdefulla anteckn. under resan i Arabien äro utgifna af Niebuhr.

Forsman, Geo. Zachr., se Koskinen.

Forsmark, järnbruk i Sthms l.

Forssell, Krist. Didr., kopparstickare, f. 1777 Hälsingborg, d. 52 Sthm ss. vice prof. vid konstakadem. Bland F:s många arbeten må nämnas planschverket Ett år i Sverige (27/35; teckn. af J. G. Sandberg, text af A. Grafström). — Dennes son 2) Joh. Erik, präst, förf, f. 1802, d. 77 ss. kyrkoh. i Uppsala stift. Skr.: Uppsala ärkestifts matrikel 1840 (40) m. m. — Dennes broder 3) Karl Ad., matem., f. 1807, d. 69 ss. kyrkoh. i Strängnäs stift. Skr.: Algebra för begynnare (42) m. m. — Hans son 4) Hans Ludv., hist., statsm., f. 1843 Gäfle, 75/80 finansmin., sedan 81 pres. i kammarkoll. o. sedan 79 ledarn, af 1:a kammaren, 81 ledarn, af Sv. akad., d. 01. Skr.: Sveriges inre hist. från Gustaf den förste (69/ 75) Studier och kritiker (75) m. m. F. har därjämte under kortare tider redig. »Sv. litteraturtidskrift», »Sv. tidskrift» m. fl.

Forst, st. i Brandenburg vid Lausitz. Neisse, 33,752 inv. Klädesfabr.

forst med smnsättningar, se skog, skogs-.

Forster, 1) Joh. Reinh., ty. resande o. naturforsk., f. 1729 Dirschau, följde Cook på dennes andra resa (72/75), d. 98 ss. prof. i Halle. Förf. — Dennes son 2) Joh. Geo. Adam, resande o. naturforsk., f. 1754, d. 94 Paris. Skr.: A voyage round the world (77), Ansichten v. Nieder-Rhein o. s. v. (91/94) m. m. — 3) Will Edw., eng. statsm., f. 1818 Bradpole, 65/66 i Russells kabinett understatssekret. för kolonierna, 68/74 vice pres. i undervisningskommittén, 80/82 i Gladstones kabinett statssekr. för Irland, d. 86.

fort, fort., mindre befäst plats l. själfständ. utanverk till fästning.

for'te, (abbr. f), it., tonk., starkt. Fortissimo (abbr. ff), så starkt s. möjligt.

fortepiāno, (abbr. fp), tonk., utmärker, att första tonen skall anslås starkt, men anslaget därefter göras svagt. Jfr pianoforte.

fortifikation, lat., se befästningskonst.

fortifikationen, kr., gemensamma benämning, på fortifikationsstaben samt i Sthm förlagda Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, Göta ingenjörkår i Karlsborg och Bodens ingenjörkår (den senare under uppsättning sed. 1902) i Boden.

fortissimo, se forte.

for'titer, lat., starkt, tappert.

fortschrittspartiet, den fraktion, s. 1861 skilde sig från det gammal-liberala o. anslöt sig till det demokratiska partiet inom preuss. deputeradekammaren samt till 66 utgjorde denna kammares majoritet. Efter kriget m. Österrike sistnämnda år afföllo flere medlemmar och bildade det nationalliberala partiet, hkt, något närmande sig regering., satte Tysklands enhet på sitt program.

Fortūna, rom. myt., lyckans gudinna; äfven ett slags spel.

Fortūny, Mariano José Maria Bernardo, sp. mål., f. 1839 Réus, d. 74 Rom.

fōrum, lat., offentl. plats i det gamla Rom; det mest ansedda var F. romanum, omgifvet af praktbyggnader; jur., laga domstol.

forzan'do, it., tonk., ökad styrka på en viss ton.

Fos'colo, Ugo Niccolò, it. skald, f. 1779 Zante, d. 27 Turnham Green (nära Lond.). Skr.: Ultime lettere di Jacopo Ortis, I sepolcri m. m.

fosfāt, kem., = fosforsyr. salt.

fosfor, kem., P = 31, metalloid. elem., uppt. 1669 af Brandt, förekommer i naturen aldrig fritt, utan ss. fosforsyr. salter, färglöst l. svagt ljusgult, vaxmjukt, olösl. i vatten, svårlösl. i alkohol, eter o. feta oljor, lättlöst i kolsvafla, högst giftigt, antändes ytterst lätt o. förbrinner då till f.-syra. Framställes gm benaskas behandling med svafvelsyra, vätskans afdunstning o. den återstående sura fosforsyrade kalkens upphettn. med kol i lerretorter. Eg. v. 1,₈₃. Smältpkt 44°, kokpkt 290°. Bör förvaras under vatten. Under inverkan af ljus förvandlas f. till röd, icke giftig, amorf f. med helt andra fysikaliska egenskap, än vanl. f. Anv. t. tändämnen, läkemedel m. m.

fosforescens', fys., svag ljusutveckling af icke själflysande kroppar v. vanl. temperatur, visar sig dels i följd af kem. processer, ss. vid långsam förbränning af fosfor, vid träs o. fisks förruttnande, hos ngra växter o. djur (däraf hafs.-f.) m. m., dels i följd af mekan. kraft, ss. vid sockers sönderstötande, kristallbild, m. m., dels vid uppvärmn. af vissa diamant- o. fluss-spatarter, dels gm kalciums, bariums o. strontiums svafvelföreningars upptagande o. återgifvande af sol l. elektriskt ljus. Med något af de senare ämnena bestrykas de nu brukl. själflysande artiklarna, ex. tändsticksställ.

fosforförgiftning, läk., förgiftning, vanl. uppkommen gm förtärande af tändsatsen å fosfortändstickor. Symtom: kräkningar, smärta i maggropen, uppstötningar, lysande i mörker o. smakande fosfor, diarré o. s. v. Motgift: kräkmedel, bränd magnesia m. m. Feta o. oljaktiga ämnen (t. ex. mjölk) äro skadliga.

fosforism, fosforister, se Nya skolan.

fosforīt, min., en varietet af apatit (se d. o.).

fosfornekrōs, gr., läk., en hos arbetare i forsfortändsticksfabriker, is. hos sådana, s. ha skadade (kariösa) tänder, förekommande sjukdom, yttrande sig i brand i käkbenen, synnerligast underkäken. Behandling: sorgfällig rengöring af munnen och aflägsnande af de afstötta l. bortdöda benbitarne.

fosforsyra, se fosfor.

Foss, Henr. Herm., nor. statsm., f. 1790 Bergen, 27/45 medl. af alla storting, 33 pres. i odelstinget, 45/48 marin-min., d. 53. Förf.

Fossāno, it. st. vid Sturafl., 18,133 inv. Biskop.

fossīl, lat., geol., förstenad växt- och djurlämning i den första jordskorpan.

fot, anat., nedersta delen af benet, består hos mskn af 26 gm ligament med haa förenade ben, af hka 7 utgöra vristknotorna o. 5 fotlagsknotorna, dessa tills. bildande d. fasta massan i fotens hvalf, samt 14 tillhöra tårna.

fotbad (jfr bad) anv. för att draga blodet från kroppens öfre till dess nedre delar. Kallt f. (+ 6 till + 15° C.) tages helt hastigt (½ t. 2 min.) o. bör åtföljas af fötternas frottering samt varm fotbeklädn.

Fotheringay (fådh'ringä), eng. by i Northamptonshire. Ruiner af det slott, i hkt Richard III föddes 2/10 1452 o. Maria Stuart afrättades 8/2 1587.

Fōtios, patriark af Konstantinopel, s. 857 kämpade mot rom. kyrkan, d. i kloster 891. Förf.

fotofōn, gr., af Bell uppf. instrument till öfverföring af ljud medels ljusstrålar i st. f. de vid telefonen begagnade trådledningarna; beror på metallen selens förmåga att gm inverkan af ljus bli mer ledande för elektricitet.

fotogalvanografī, gr., se fotografi.

fotogen (-schēn), gr., en vanl. gm destillation af bergolja (den ryska af nafta) erhållen klar, färglös l. svagt gulaktig, illa luktande vätska, s. ej låter blanda sig med vatten l. sprit, men väl med eter, terpentinolja m. m. Eg. vikt 0,₇₈₀/ 0,₈₂₅, kokpkt 150/300°. F. bör ej afgifva brännbara gaser under 35° o. ej själf antändas under 40°. Anv. t. lysmateriel o. bränsle.

fotografī, gr., konsten att m. tillhjälp af kem. preparat, s. sönderdelas gm ljuset, framställa afbildning. af föremål. Redan 1803 uppf. Wedgewood o. Davy ett sätt att gm solljusets inverkan framkalla skuggbild. på papper o. skinn, men den egentl. f. uppfanns 27 af Niepce o. utbildades 39 af Daguerre, s. uppfann f. på försilfr. plåtar (daguerrotypi), 42 af Talbot, uppf. af f. på papper (talbotypi), o. 50 af Legray, s. grundl. det nuv. förfaringssättet, f. på glas (vitrotypi), s. best. i framställande på en glasskifva af en negativ bild, hkn visar originalets mörka ställen ljusa o. tvärtom, samt denna bilds öfverförande (kopiering) på papper. F. i naturl. färger finnas flera olika metoder och har man gm använd. af torra plåtar, förkortat tiden för bildens upptagande till mindre än 1/800 sek. Utom i solljus kan man fotografera äfven i elektr. l. magnesiumljus. Att på fotografisk väg framställa tryckplåtar finnas flere sätt, ss. heliografi, hvarvid man öfverdrager stålskifvor med ett tunnt asfaltlager, i hkt de af ljuset ej träffade ställena lösas med lavendelolja o, det blottade stålet etsas, fotolitografi = sma förfar. på sten, fotogalvanografi = bildens öfverför. å tryckplåten på galvanisk väg.

fotolitografī, gr., se fotografi.

fotomēter, gr., fys., instr. för jämförande af olika ljuskällors relativa ljusstyrka.

fotosfär, gr., enl. Herschel det yttersta, starkt glödande lagret af solens atmosfär.

fototypī, gr., metod att medels fotografien i relief framställa klischéer.

fotsvett, en beständig l. tidtals uppträdande stark afsöndring af en t. fettsyra lätt öfvergående, illaluktande svett från fotens svettkörtlar. Botemedel: flitigt ombyte af strumpor, ljumma fotbad morgon o. afton, fötternas och strumpornas inpudrande med pulveris. alun, cremor tartari, potatismjöl m. m.

fottvagning, ett inom rom.-kat. kyrkan iakttaget bruk, enl. likt påfven på skärtorsdagen tvår 12 fattiges fötter; sma plägsed följes vid flere kat. hof, t. ex. Wien, München. Inom grek. kyrkan är f. ett sakrament, o. vid ry. hofvet är f:s-ceremonien ännu bibehållen.

Foucault (fukå), Jean Bern. Léon., fr. fysik., f. 1819 Paris, 54 fysiker vid observatoriet därstädes, d. 67. Bland F:s uppfinningar må nämnas metoden för utrönandet af ljusets hastighet, pendelexperimentet för att bevisa jordens rotation. Förf.

Fouché (fuschē), Jos., fr. statsm., f. 1759 Nantes, blef 92 medl. af konventet o. röstade s. sådan för Ludv. XVI:s död, 99 polismin., 05 hert. af Otranto, 10 af Napoleon afsatt, men 13 guv. öfver Illyriska provinserna; efter Napoleons återkomst från Elba 15, f. 3:e gången polis-min., landsförvist 16, d. 20 Triest.

foulard (fûlār), fr., tunnt, mjukt sidentyg.

fourage, se furage.

Fould (fûl), Achille, fr. statsm., f. 1800, 49/52 finans-min., 52/60 stats.min., 61/67 åter finansmin., d. 67 Tarbes.

Fouqué (fuké), Friedr. Heinr., frih. de la Motte-F., ty. skald, dram. o. rom.-förf. af romant. skolan, f. 1777 Brandenburg, d. 43 Berlin. Skr.: Undine (11; 21:a uppl. 74) m. fl.

Fourcroy (furkråa'), Ahtoine Franç. de, fr. kem., f. 1755 Paris, 84 prof. i kemi där, 01 undervisn.-min., d. 09. En af bearbetarne af den nyare kem. nomenklaturen. Förf.

Fourier (-riē), Franç. Marie Charl., fr. socialist, f. 1772 Besançon, uppställde ett fantastiskt system, d. 37 Paris. Förf.

four-in-hand (får-inn-händ'), eng., fyrspann.

fournera, se furnera.

Fowler (fauler), Sir John, eng. ingenjör, f. 1817 Sheffield, d. 98 Bournemouth, har byggt flere järnbanor, särsk. den underjordiska järnbanan i London, dockor m. m.

Fox, 1) Geo., eng. skomakare, stiftare af kväkarnes sekt, f. 1624, sedan 48 predikant, d. 90. Förf. — 2) Charl. Jam., eng. statsm., son t. lord Holland, f. 1749, min. 70, först tory, sedan 84 whig; motståndare till Englands krigspolitik, d. 06, efter att helt kort ha varit utr.-min.

fox terr'ier, eng., en släthårig rått-hundsras.

foyer (fåajé), se foajé.

fra, it., broder.

Fra Diavalo (-dja'-), (»broder djäfvulen») neapolit. röfvaranförare, f. 1760 Kalabrien, en tid munk, hängd i Neapel 1806. Aubers opera har blott namnet gemensamt med F. D.

fragīl (-schil), fr., bräcklig. Fragilitet, bräcklighet.

fragment, lat., afbrutet l. fr. det hela afskildt stycke, brottstycke. -ārisk, afbruten, osammanhängande.

fraktion, lat., polit. parti, is. i en riksförsamling.

fraktūr, lat., benbrott; boktr., upprättstående, kantig boktrycksstil.

framstegspartiet = fortschrittspartiet (se d. o.).

Framtiden, månadsskrift, utg. af K. v. Bergen (1868/71, 77).

franc (frang), fr. mynt, sedan 1803 myntenhet i Frankrike (= 20 sous l. 100 centimer = 71 l. 72 öre); samma myntenhet äfven antag. i Belgien, Schweiz, Italien (lira), Spanien (peseta), Rumänien (leu), Serbien (dinar), Grekland (drakme), Finland (mark).

française (frangsäs), fr., dans i 2/4 o. 6/8 takt.

France (frangs), Jac. Anatole (eg. Thibault), fr. förf., f. 1844 Paris, 96 ledam. af fr. akad. En af Frankrikes bästa förmågor på kritikens o. romanens områden.

Francesca da Rīmini (-tjes'ka-), omkr. 1275 förmäld med Malatesta da R., af hkn hon för sitt brottsliga förhållande till sin broder Paolo dödades (13:e årh.). Hennes hist. har blifvit förevigad i Dantes »Divina commedia» (Inferno) samt dramatiskt behandlad af Silvio Pellico o. Paul Heyse.

Franche-Comté (fransch-kångté), forna grefsk. Burgund o. en af Frankrikes gamla provinser, öfver 15,000 kv.km., nu depart. Doubs, Jura o. Haute-Saône. Hst. Besançon.

Francia (fran'tjia), 1) Francesco, egentl. Raibolini, it. mål., f. omkr. 1450 Bologna, d. där 17. — 2) José Gaspar Tomas Rodriguez da, diktator i Paraguay, f. 1763 Assuncion (Parag.), 14 diktator på 3 år, 17 på lifstid. Und. hans tid skräckreger.; d. 40.

Franciscus, d. hel., se Frans af Assisi.

franciskāner, gråbröder l. predikaremunkar, äfven minoriter (d. v. s. ringare bröder) kallad tiggareorden, stift. af Frans af Assisi 1208 o. af påfven Honorius III forml. stadfäst 1223. Ordens mål var att gm fattigvård, predikan o. mission verka på de stora massorna, o. f. hade därför stort insteg hos själfva folket. Dräkten bestod af grå, sedermera brun kåpa med rep om lifvet. Orden vann redan tidigt stor utbredn. i Sverige o. hade här många kloster.

Francke, Aug. Herm., ty. filantrop o. pedagog, f. 1663 Lübeck, grund. 98 ss. prof. i Halle d. stora barnhuset där, d. 27.

franc-maçonnerie (frang-masånnerī), fr., frimureri.

franco, se franko.

francs-tireurs (frangtirör), fr., frivilliga skyttar und. fr.-ty. kriget 1870/71.

Frangula, se Rhamnus.

Franken, sed. 9:e årh. ty. hertigdöme, urspr. omfattande Rhens, Mains, Neckars o. Fuldas flodområden samt en liten sträcka af vänstra Rhenstranden o. ben. efter den germ. folkstam., franker, s. i slutet af 5:e årh. invandrat dit. F. blef längre fram i tiden deladt i Väst-f., sedermera kalladt Pfalz, o. Öst-f., hkt 1512 blef en egen krets i ty. riket, d. frankiska kretsen, o. num. utgör Baierns 3 s. k. frank-kretsar.

Frankenberg, 1) st. i kon.-rik. Sachsen, 12,726 inv.; 2) st. i Hessen-Nassau, 2,946 inv. Koppar- o. silfververk.

Frankenhausen, st. i furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt, 6,374 inv. Slott, badort, saltverk. Slag 15/5 1525.

Frankenstein, st. i Schlesien, 7,890 inv. Spannmålshand.

Frankenthal, st. i Rhenpfalz, vid Isenach, 16,899 inv.

Frankenwald, bergsträcka mel. Fichtelgebirge o. Thüringerwald. Medelh. 600/700 m.

franker, 1) german. folkstam, s. i 3:e årh. uppträdde vid nedre Rhen. F. delades i ripuariska f. vid mel. o. saliska f. vid nedre Rhen; de senare framträngde i 5:e årh. gm Hennegau o. Artois ända till fl. Somme o. grundade det frankiska riket, hkt under merovingerna eröfrade en stor del af Franrike o. sedan gm burgundernas, thüringarnes o. Baierns besegrande vann ännu större utsträckning samt under Karl d. st. blef kejsarrike. Gm fördraget i Verdun 843 blef detta rike för alltid deladt. 2) I orienten vanl. ben. på europeiska kristna.

frankēra, på förhand l. medelst frimärke betala postafgift.

Frankfurt am Main, stad i preuss. reg.-området Wiesbaden, 363,000 inv. Betydlig handel. Storartade byggnader: domkyrkan, S:t Paulskyrk., rådhus, (»der Römer»), Turn-Taxiska palatset m. fl., stort bibliotek, Goethes och Schillers statyer, Gutenbergs monum., zool. trädgård, promenadplats., parker.

Frankfurt an der Oder, reger.-område i Brandenburg, 1,202,000 kv.km., 64,304 inv. Hst. F. Välbyggd, till 1811 univ.

Frankiska Jura, bergsplatå i Baiern, mel. Donau o. Main, f. sin skönhet äfven benämndt Frankiska Schweiz.

Frank'lin, Benj., nordamerik. statsm., f. 1706 nära Boston, boktryckare, 62 gen.-postmästare, ifrigt verksam för oafhängighetsförkl. 76, s. å. på heml. beskickning till Paris, 78/85 sändeb. där, därefter t. 88 guv. i Pennsylvanien, d. 90 Philadelphia. Uppf. åskledaren m. m.; moralist, en bland grundl. af Nord-Amer.s frihet. Skr.: Autobiography (öfvers. på de flesta europ. språk) m. m.

Frank'lin, Sir John, eng. amiral o. upptäcktsres., f. 1786 Spilsby (Lincolnshire), deltog i slaget v. Trafalgar 05, 18/22 på arktiska upptäcktsresor, 36/43 guv. öfver Tasmanien, begaf sig 45 på en ny nordpolsfärd, under hkn han 11/6 47 omkom. Talrika expeditioner utsändes för F:s eftersökande, men först 59 kunde full visshet om F:s o. hans följeslagares sorgliga öde erhållas.

franko, it., afgift, s. betalas, då bref l. paket aflämnas till postbefordran. Jfr porto.

Frankrike, La France (République Française), europeisk republik, 536,464 kv.km., 39,₂ mill. inv. Gränser: i n. Eng. kanalen, Pas de Calais o. Belgien, (Ardennerna), i ö. Tyskland (Vogeserna), Schweiz (Jura) och Italien (Alperna), i s. Medelhaf. o. Spanien (Pyrenéerna), i v. Atlanten. Berg: Pyrenéerna, Cevennerna, Forez, Côte d'Or, Vogeserna, Alperna, Jura, Ardennerna m. fl. Toppar: Pic du Midi, Mte Perdu, Puy de Dome, M. Dore, Cantal, Mte Viso, M. Cenis, M. Blanc. Floder: 4 hufvudström.: Garonne (med Ariége, Tarn, Lot o. Dordogne t. h.); Loire (m. Allier, Cher, Indre, Vienne t. v.) båda utfall. i Atlanten; Seine (med Aube, Marne t h.), utlöp. i Engelska kanalen; Rhône (med Ain o. Saône t. h., Isère o. Durance t. v.) i Medelhafvet; dessutom talrika kustflod. Kanaler: Canal du Midi, C. de Centre m. fl. Öar: Alderney, Guernsey, Jersey, Belle Isle, Isle de Ré, Oléron, Hyères, Corsica. Inv.: fransmän, bretoner, basker, italienare, tyskar, flamländare. Klimat: tempereradt o. sundt. Prod.: siden, hattar, handskar, smycken, modesaker, möbler, parfymer, vin, ost, sardiner, väfnader, maskiner, konstföremål. Hst. Paris. Andra st.: Lyon, Marseille, Bordeaux, Lille, Toulouse, Nantes, St. Etienne, Rouen, Havre, Reims, Roubais, Nancy, Brest, Amiens, Angers' Toulon, Nîmes, Limoges, Rennes, Nizza, Orléans, Montpellier, Tours, Dijon (alla öfv. 50,000 inv.). Polit. indeln. i 87 depart. Religionen rom.-kat., statsförf. republikansk. President: Armand Fallières (sed. 06). Inkomster (1904): 2,828,53 mill. fr. Utgifter (1909) 3,834 mill. fr.; Statsskuld: (1909) 30,348 mill. fr. J. (1909) 47,283 mill. fr. T. = 168,710 km. Telef. = 166,839 apparater, 239 mill. samtal. Armé: i fredstid 600,986 man, i krig omkr. 4,372,000. Flottan: 534 krigsfartyg, däraf 62 pansarfartyg o. 296 ångare. — Utomeurop. besittningar: i Afrika: Algeriet (se d. o.), Senegambien, Obock, Réunion, Mayotte, Nossi-Bé, S:te Marie; i Asien: besittn. i Indien o. Kokin-Kina; i Amerika: Guyana, Martinique, St. Pierre o. Miquelon; i Oceanien: N. Kaledonien o. underl., Tahiti o. underl. Skyddsstater: Anam o. Tunis; tills. 11,005,178 kv.km. o. 53,083,000 inv. (09) — Hist.: F., det forna Gallien, blef 50 f. K. eröfradt af Cæsar o. tillhörde därefter rom. riket till 486 e. K., då det intogs af frankerna (däraf namnet F.). Landet styrdes först af merovingerna (486/752), under hvilkas 1:e kon. kristendomen infördes, o. sedan af karolingerna (752/987), under hka det erhöll sin största utsträckning. Gm fördraget i Verdun 843 blef emellertid det stora frankiska riket deladt o. Karl d. skallige (843/ 77) kan anses s. den 1:e kon. i F., hkt då omfattade landet v. om Rhônes o. Scheldes område. Under denna regentätts tid inföllo nord. vikingar i F., belägrade t. o. m. Paris (885) o. bemäktigade sig det kring Seineflodens utlopp liggande landet, efter dem benämndt Normandie. Efter karolingerna följde kapetingerna (987/1328), under hks tid återtogos de af England förut eröfr. Normandie, Bretagne, Maine, Touraine, Anjou o. Poitou, hvarjämte äfven Provence o. Languedoc förvärfvades. Und. huset Valois (1328/1589) var F. nästan ständigt i krig, dels m. England (eng. successionskriget 1393/1453, under hkt den s. k. Jungfrun af Orléans, Jeanne d'Arc, uppträdde), dels med Burgund, dels, Frans I:s tid, med kejsar Karl V o. Italien; slutet af perioden kännetecknas af religiösa förföljelser mot protestanterna: hugenottkrig. o. Bartolomeinatten, 1572. Med Bourbonerna (1589/1789) uppsteg F. till en förut ej uppnådd makt o. storhet, men gm de ofantliga summor krigen slukade, gm regenternas oerhörda slöseri, gm mäträssvälde o. det egentliga folkets förtryckande framkallades d. gm sina följder djupt ingripande världshist. tilldragelse, s. fått namnet franska revolutionen 0789/04) o. hvars viktigaste händelser voro: Bastiljens stormning 14/7 89, republikens införande 21/9 92, Ludvig XVI:s o. Marie Antoinettes afrättning 93, 1:a koalitionskrig. 93/97, Robespierres död 94, gen. Bonapartes fälttåg 96, exped. till Egypten 98, 2:a koalitionskriget 98/02, fr. flottans nederlag vid Abukir, Bonapartes väljande till 1:e konsul 99 o. till konsul för lifstiden 02, dennes lysande fälttåg o. utropande till kejs. under namn. Napoleon I 1804. Första kejsardömet (1804/14) kännetecknas af ständiga krig. Napoleon hade knappt blifvit kejs. o. kort därefter kon. af Italien, förrän 3:e koalitionskriget utbröt, hvarpå trekejsarslaget vid Austerlitz 05 gjorde slut. 06 stiftad. Rhenförbundet med Napoleon s. protektor; 07 4:e koalitionskriget o. den för F. fördelaktiga freden i Tilsit s. å., så sp. kriget, kriget med Österrike o. freden i Wien 09, så ry. kriget o. fr. härens nederlag 12, så kampen mot de allierade, slaget vid Leipzig 13 o slutl. Napoleons afsättning 14. Under den nu följ. s. k. restaurationen (1814/30) innehades riket först af Ludvig XVIII (14/24), hvars tron skakades gm Napoleons återkomst från Elba o. dennes nya välde, hvarpå slaget vid Waterloo 15 gjorde slut, och därefter af Karl X (24/30), hkt sistnämn. år denne o. på sma gång bourbonska grenen störtades gm den s. k. julirevolutionen. Ludvig Filip af Orléans mottog den honom nu erbjudna kron., o. hans första år s. kon. utmärktes af flere visa regeringshandling., men snart blef det i kon. regeringssätt ett omslag, o. den däraf framkallade opposition, samt Ludvig Filips afböjande af alla, äfven nyttiga reformer föranledde slutligen februarirevolutionen 48, då Ludvig Filip blef afsatt o. d. andra franska republiken (1848/52) infördes. Därpå följde snart Louis Napoleons utnämn, till pres., dennes »statsstreck» 51 o. utrop. till kejs. Napoleon III 52. Andra kejsardömets (1852/70) märkligaste tilldragelser äro: deltagandet i oriental. krig. 53 56, ital. fälttåget 59 o. F:s förstoring med Savoyen o. Nizza, Mexicos utrymmande 67, krig m. Tyskland 70, Napoleons tillfångatagande v. Sedan 2/9 o. tredje franska republikens utropande 4/9 s. å., i hvars pol. hist. ty. krigets slut, preussarnes belägring o. intag, af Paris, freden i Frankfurt 10/5 71, gm hkn F. måste t. Tyskl. afstå Elsass o. ty. Lothringen samt betala 5 milliarder francs i krigskostnadsersättning, och kommunardupproret, mars/maj sistn. år, bilda hufvuddragen. Den und. Ferry påbörjade och af Combes med hänsynslös kraft återupptagna striden med klerikale, hvilken strid slutat med kyrkans skiljande från staten, förbundet med Ryssld, Panamaskandalen och Dreyfusprocessen känneteckn. Frankr:s senare utveckling. Presidenter under det nya statsskicket: 1) Thiers (71/73), 2) Mac Mahon (73/79), 3) Grévy (79/87), 4) Carnot, (87/94), 5) Casimir Périer, (94/95), 6) Faure, (95/99), 7) Loubet, (99/06), 8) Fallières sed. 06. —

Frans (Francesco), kgr af Bägge Sicilierna: 1) F. I, son till Ferdinand I, f. 20/8 1777 Neapel, 2 ggr ståthåll. på Sicilien, reg. 25, d. 8/11 30. — Hans sonson 2) F. II, f. 16/1 1836, uppfostr. af jesuiter, förmäld 59 med Maria af Baiern, reg. s. å., måste 60 fly från Neapel till Gaëta, där han i tre mån. försvarade sig; blef dock tvungen kapitulera 61; begaf sig sedan till Rom o. därefter till Baiern, d. 94.

Frans (François), kgr af Frankrike: 1) F. I, son t. Karl af Orléans, f. 12/9 1494 Cognac, efterträdde Ludvig XII 15, segrade s. å. vid Marignano öfver schweizarne, i slaget v. Pavia 25 besegrad af Karl V o. fången, köpte sig fri, åter i strid med Karl V, men utan framgång, d. 31/3 47. — Hans sonson 2) F. II, son till Henr. II o. Katarina af Medici. f. 19/1 1544 Fontainebleau, 58 förmäld med Maria Stuart, reg. sedan 59, d. 5/12 60.

Frans (Franz), rom.-ty. o. österr. kejs.: 1) F. I Stefan, rom.-ty. kejs., f. 8/12 1708, son till hert. Leopold I af Lothringen o. dennes efterträdare där 29, storhert. i Toscana 37, förmäld med Maria Theresia 36, kejs. 45, d. 18/8 63 Innsbruck. — Dennes sonson 2) F. I, österr. kejs. (ss. rom. kejs. F. II), f. 12/2 1768 Florens, 02 rom.-ty. kejs., 04 kejs. af Österrike, nedlade rom.-ty. kejsarvärdigheten 06, sed. 15 Metternich egentl. reg., d. 2/3 35. — Dennes sonson 3) F. Josef I, kejs. af Österrike, f. 18/8 1830, blef, då hans farbror Ferd. I abdikerade o. hans far ärkehertig Frans Karl afsade sig alla anspråk på tronen, kejs. 2/12 48, förmäld 54 med Elisabeth af Baiern (mörd. 98).

Frans (Francesco) V, den siste hert. af Modena o. den siste manlige medl. af huset Österrike-Este, f. 1/6 1819, reg. 46, despot, bortjagad 59, d. 20/11 75.

Frans af Assīsi, d. hel. Franciscus, stift, af franciskanorden, f. 1182 Assisi, d. 26. Helgon.

Frans af Pa'ola, stift. af minimernas orden (fratres minimi).

Franska institutet, se Institut de France.

franska språket och litteraturen. Fr. språk, härstammar från det lat. folkspråket, men innehåller äfven kelt. och germ. stammar. Redan i 10:de årh. delade det sig med allt skarpare skillnad i 2 hufvuddialekter: sydfr. o. provençalskan (langue d'oc), o. nordfr. (langue d'oui), hvilka under medeltiden bestodo jämte haa ss. skriftspr., tills nordfr. småning. undanträngde provençalskan o. und. Frans I ensamt blef affärs-, domstols- o. tryckspr. samt slutl. under Ludv. XIV:s tid fick sin mönstergilla form. Talrika dialekter (patois). Diplomaternas spr. Bland större lexikal. verk må här nämnas: Dictionnaire de l'Académie française (1694, 1762, 1835, 1878 jämte Compl.), Littré, Dictionnaire de la langue française (81 o. f.) samt Sachs, Wörterb. (82). — Fr. litteratur: 6 perioder: 1) 12:e o. 13:e årh. a) provençalerna, riddarpoesi, trubadurernas tid, d. äldsta europ. konstlyriken; b) nordfransmännen, episk hist., hjältesagor, trouvérerna, skolast, didaktik. 2) 14:e o. 15:e årh., medeltidens förfall, nord- o. sydfr. poesiens smnsmältn., drama (folkskådesp., mysterier, moraliteter), hist., lyrik. 3) 1515/ 1643, slafvisk efterhärmning efter klassikerna, poesi (Malherbe, Regnier), roman, (Rabelais), teol. o. filos. (Calvin, Montaigne). 4) 1643/ 1715, franska klassiciteten, lit. allt igenom formell o. konventionell, hofvets studium, skaldernas estet, grundlag; drama (Corneille, Racine, Molière), lyrik o. epik (Boileau, Lafontaine, Scarron, Perrault), filos. och moral (Descartes, Fénelon, Pascal), hist. (Mézeray), talare (Bourdaloue, Bossuet). 5) 1715/1789, det filos. årh., sensualism, egoism, skepticism: filos. (Voltaire, Rousseau, Diderot, d'Alembert), historia (Mably, Marmontel, Buffon), drama (Crébillon, Beaumarchais, Fabre d'Eglantine), roman (Lesage, Bern. de St. Pierre, Florian). 6) Efter 1789, nyaste tiden, lit:s föryngr. gm romantiken: lyrik (Rouget de Lisle, Musset, Parnay), drama (Soulié, Merimée, Scribe, Ponsard, Augier. Feuillet, Sardou, Labiche, Ghénier, Richepin, Rostand), roman (Mad, Genlis, Méry, Quinet, Lacroix, Balzac, Sue, Dumas, About, Daudet, Zola, Loti, France), romantik (Chateaubriand, madame Staël, Chénier, Béranger, Lamartinc, V. Hugo, de Vigny, G. Sand), hist. (Guizot, Thiers, Laboulay, Mignet, Duruy), filos. (Proudhon, Comte, Littré, Jul. Simon, Taine, Renan), naturvetensk. (Cuvier, Arago), talare (Mirabeau, Danton, St. Just, B. Constant, Guizot, Thiers, Odilon-Barrot, Garnier-Pagès, Hugo, Gambetta, Favre).

Franz, Robert, ty komp., f. 1815 Halle, d. 92. F. är en af nyare, tiders störste romanskomp.

Franzén, Frans Mikael, skald, minnestecknare, predikant, f. 1772 Uleåborg, 98 prof. i Åbo, efter Finlands afträdande till Ryssland kyrkoherde först i Strängnäs stift 10, därefter i Klara förs. i Sthm 23, bisk. i Härnösand 31, d. på Säbrå biskopsgård 47. Skr. diktcyklerna Selma o. Fanny samt Bilder ur naturen och menniskolifvet (bland dem Menniskans anlete och Den gamle knekten, Till Selma, Den första kyssen, Champagnevinet), Sång öfver Creutz, flere psalmer i Sv. psalmboken, förträffliga minnesteckning., predikningar m. m. F:s samlade dikter utg. i flera uppl. (den sista 67/69), Valda dikter (2:e uppl. 81).

Franzensbad, badort i Böhmen, ej långt fr. Eger, 2,336 inv.

Franzensfeste, fästning i Tyrolen vid Eisack; behärskar Brenner-passet.

Franzenskanalen, segelb. kanal i Ungarn, förenar Teis med Donau.

Franzos, Karl Emil, österr. rom. förf., f. 1848 Podolien, d. 04 Berlin. Skr.: Aus Halbasien, (76) Die Juden von Barnow (77; öfvers. på sv.) m. m.

frapp|ant (-pangt'), fr., träffande, öfverraskande. -era, öfverraska.

fras, gr., uttryckssätt; äfven innehållsfattigt, vackert klingande talesätt. -eologī, samling af talesätt, lära om de för ett språk egna talesätt. -ēring, tonk., riktig betoning o. framhållande af en mus.-afdelning.

F. R. A. S., förk. för Fellow of the Royal Astronomical Society (eng.), ledarn, af kgl. astron. sällskapet.

Fraser river (frä'sör riv'ör), fl. i brit. Columbia, upprinner på Klippbergen, utmynnar i Stilla hafvet midt emot Van-Couver-ön; 1100 km.; guldförande.

fratres (pl. af frater), bröder; f. arvales, arvaliska bröder; f. minores, franciskaner.

frate, it., munk, ordensbroder.

frāter, lat., broder, is. klosterbroder. -nell' broderlig. — nisera, umgås förtroligt, som bröder. — nitet broderskap.

Frauenburg, st. i Ost-Preussen vid Frische haff, 12,492 inv.

Frauenfeld, hst. i schweiz. kantonen Thurgau v. Murg. 7,761 inv. Slott.

Frauenlob, se Heinrich von Meissen.

Frauenstädt, Christ. Martin Julius, ty. filos., f. 1813 Bojanowo, d. 79 Berlin. Urspr. hegelian, sedermera anhängare af Schopenhauer, hkns verk han utg. o. kommenterat,

Fraunhofer, Jos. v., ty. fysik., f. 1787 Straubing (Baiern), d. 26 ss. prof. o. konservat. vid fys. kabinettet i München. Utmärkt optiker, uppfann o. förbättrade flere opt. instr.

Fraunhoferska linjerna, fys., benämn. på de, först af Wollaston o. sed. af Fraunhofer (1802) i solspektret funna, mot spektrets längdriktning vinkelräta strecken.

Fraustadt, st. i Posen, 7,462 inv. Slag 3/2 1706.

Frax'inus, bot., ask.

fredag, veckans 6:e dag, ben. efter gudinnan Frigg l. Fröja. Ss. frälsarens dödsdag i folktron ansedd s. en olyckl. dag.

Fredegār, frankisk krönikeskr. i 7:e årh. Skr.: Hist. francorum, sträckande sig till 641.

Fredegunda, frank. kon. Chilperiks af Neustrien gemål, d. 597. Känd för sitt hat till sin svägerska Brunhilda.

Fredenheim, fin. konstkännare, f. 1748 Åbo, d. 1803 Sthm ss. öfverintend. o. preses i mål.- och bildh.-akad. Förf.

Fredensborg, kgl. slott i n. ö. Själland.

Frederīcia, förut Frederiksodde, dan. befäst st. på Jylland, vid Lilla Belt, 12,714 inv. Slag 6/7 1849.

Frederik, se Fredrik.

Frederiksberg, dan. slott nära Köpenhamn, sedan 1869 officersskola för hären.

Frederiksborg, 1) amt på Själland, 1,353 kvm., omkr. 90,476 inv., 2) slott i sma amt, med dan. kgrs kröningskyrka. Fred med Sverige 8/6 1720.

Frederikshald, st. i Norge, Smålenenes amt, v. Tistedalsälfvens utlopp i Iddefjord, omkr. 11,957 inv.

Frederikshavn, st. i Danmark, vid Kattegatt, omkr. 6,538 invån. Hamn.

Frederiksodde, se Fredericia.

Frederiksstad, nor. befäst st. i Smålenenes amt, v. Glommens utlopp i hafvet, omkr. 14,635 inv.

Frederikssten, nor. fästning vid Frederikshald. Belägrad af svenskarne 1716 o. 1718. Karl XII d. där 30/11 sistn. år.

Frederikssund, dan. st. vid Rosskildefjord., omkr. 3,745 inv.

Frederiksvärn, nor. fästning o. örlogs varf i Jarlsbergs o. Laurviks amt.

Fredholm, Joh. Henr. Gotth., riksdagsm., f. 1838 Sthm, d. där 04, sed. 85 ledarn, af 2:a kam. Skr.: Maskinerna och landtbruket (76), Om spannmåls- och industritullar (86), Arbetarelagstiftn. (90) m. m.

Fredmans epistlar o. sånger, se Bellman.

Fredrik I, kon. af Sverige o. landgrefve af Hessen, f. 17/4 (28/4) 1676, son af landgrefve Karl af Hessen, kon. 1720, d. 23/3 51. Förmäld med Ulrika Eleonora, Karl XII:s syster. Få af Sveriges kgr ha så föga ingripit i dess öden.

Fredrik (Frederik), kgr af Damark: 1) F. I, son af Kristian I, f. 3/9 1471, 23 kon. i Danmark o. 24 i Norge. Förmäld med a) Anna af Brandenb., b) Sofia af Pommern; d. 10/4 33 Gottorp. — Hans sonson 2) F. II, son af Krist. III, f. 1/7 1534, hyllad t. tronfölj. i Danmark 42 o. i Norge 48, reg. sedan 59. Förmäld med Sofia af Mecklenburg; d. 4/4 88 Antvorskov. — Hans sonson 3) F. III, son af Krist. IV, f. 18/3 1609, reg. i Danmark o. Norge 48, måste till Sverige afstå Skåne, Halland, Blekinge o. Bohusl., införde enväldet 60. Förmäld med Sofia Amalia af Braunschweig-Lüneburg; d. 9/2 70. — Hans sonson 4) F. IV, son till Krist. V, f. 11/10 1671, reg. i Danmark o. Norge 99, förenade Slesvig 1721 med dan. kronan. Förmäld med Lovisa af Mecklenburg, und. hkns lifstid han dessutom 3 ggr gifte sig t. vänster; d. 12/10 30 Odense. Hans sonson 5) F. V, son till Krist. VI, f. 31/3 1723, var 43 på förslag t. kon. i Sverige, reg. i Danmark o. Norge 46. Förmäld med a) Lovisa af England, b) Juliana Maria af Braunschweig-Wolfenbüttel; d. 14/1 66. — Hans sonson 6) F. VI, son af Krist. VII, f. 28/1 1768, 84 sin sinnessjuke faders medregent, kon. sedan 1808, fullbordade böndernas frigifn., slöt sig troget till Napoleon I, måste 14 afstå Norge till Sveriges kon. Förm. med Maria Sofia Fredrika af Hessen-Kassel; d. 3/12 39. — Dennes kusins son 7) F. VII, son af Krist. VIII, f. 6/10 1808 Amalienborg, 39 medl. af statsrådet o. guv. öfver Fyen, reg. sedan 48, gaf landet en demokr. statsförfattn. 5/6 49. Förm. med a) prinsessan Vilhelmina af Danmark, b) Mariana af Mecklenburg-Strelitz, hka båda äktenskap upplöstes gm skilsmässa, c) till vänster med grefvin. Louise Danner (se d. o.); d. 15/11 63. Med F. VII utslocknade d. äldre grenen af Oldenb. kon-huset. 8) F. VIII, son af Kristian IX, f. 3/6 43, kon. 06, form. med Karl XV:s dotter Lovisa.

Fredrik (Friedrich), kurf. af Brandenburg, kgr af Preussen och ty. kejsare: 1) F. I, son af borggref. Fredrik af Nürnberg, f. 1372, kurf. 15, d. 40 Kadolzburg; 1:e hohenzollern i Brandenburg. — 2) F. Vilh., »d. store kurf.», son till kurf. Georg Vilh., f. 16/2 1620 Köln a. d. Spree, reg. 40, segrade 75 v. Fehrbellin, d. 9/5 88 Potsdam. — Hans son 3) F. III (ss. kon. af Preussen F. I), f. 11/7 1657 Königsberg, reg. 88, antog titeln kon. af Preussen 1700, d. 25/2 13. — Hans son 4) F. Vilhelm I, f. 1688, reg. 13, förvärfvade Vor-Pommern och Rügen, skapade preuss. armén, d. 31/5 40. — Hans son 5) F. II, d. st., f. 24/1 1712, s. prins i strid m. sin far, reg. 40, eröfr. Schlesien 40/41, 7:år. kriget 56/63, deltog 72 i Polens 1:a deln., d. 17/8 86 Sanssouci; efterlämnade en fylld skattkammare, utmärkt armé, kraftig stat. Hans skr. 31 bd.; storart. minnesvård i Berlin. — Hans brorson 6) F. Vilhelm II, son af prins Aug. Vilhelm, f. 25/9 1744, reg. 86, reaktionär, vidskeplig, osjälfständig, d. 16/11 97. — Hans son 7) F. Vilhelm III, f. 3/8 1770, reg. 97, förlorade 1807 nära hälften af staten till Frankrike, förklarade sig 13 mot Napoleon, d. 7/6 40. — Hansson 8) F. Vilhelm IV, f. 15/10 1795, reg. 40, inkallade 47 den förenade landtdagen, tvangs gm revol. 48 att gifva landet en författn., afslog 49 att blifva ty. kejs., reaktionär, abdikerade 57 till förmån för sin broder Vilhelm, d. sinnessjuk 2/1 61 Sanssouci. 9) F. III, son af kejs. Vilhelm, f. 18/10 31, ty. kejs. 9/3 88, öfverbefälh. i krigen 66 o. 70/71; 29/1 58 form. m. prinsessan Vikt. af England; d. 15/6 88 Friedrichskrohn.

Fredrik (Friedrich), son af prins Karl, f. 20/3 1828, prins af Preussen, deltog 48/49 i fälttågen i Slesvig o. Baden, 63/64 öfverbefälh. i Holstein, kårchef fälttåg. 66, 70/71, gen.-fältmarskalk 70, d. 15/6 85.

Fredrik (Friedrich), rom. kejs. o. ty. kgr.: F. I Barbarossa (rödskägg), f. 1122, son af hert. Fredrik af Schwaben, kejs. 52, kämpade 54/74 mot lombarderna, slagen 76 vid Legnano, 83 fred m. lombard., trädde i spetsen för 3:e korståget 89, drunknade 10/6 90 i flod. Salef i Kilikien. — Hans sonson 2) F. II Hohenstaufern, son af kejs. Henrik VI, f. 26/12 1194, 1209 reg. i Bägge Sicilierna, ty. kon. 15, kejs. 20, deltog 28/29 i 5:e korståget, bannlyst af påfven, erhöll 29 gm fördrag Jerusalem, 45 i Lyon afsatt, d. 50 Fiorentino. — 3) F. III, son af kon. Albr. I, f. 1286,1308 hert. af Österrike, 14 motkon. till Ludvig af Baiern, 22 slagen o. fången vid Mühldorf, d. 18/1 30 Guttenstein. — 4) F. IV (ss. kejs. III), son af hertig Ernst af Österr., f. 21/9 1415 Innsbruck, kon. 40, kejs. 52, svag, vidskeplig; d. 19/8 93 Linz.

Fredrik (Friedrich) III, den vise, kurf. af Sachsen, son af kurf. Ernst, f. 17/1 1463, reg. 86, d. 5/5 25. Luthers beskyddare.

Fredrik (Friedrich) Vilh. I, siste kurf. af Hessen, son af kurf. Vilhelm II, f. 1802, medreg. 31, reg. 47, förlorade sitt land 66, d. 75 Prag.

Fredrik (Frederik) Vilh. Karl, prins af Nederländerna, son af kon. Vilh. I, f. 1797, deltog i 13 års krig, 29 amiral, d. 81. Far till kon. Karl XV:s gemål Lovisa.

Fredrik (Friedrich) Vilh. Ludvig, storhert. af Baden, son af storhert. Leopold och Gustaf IV Adolfs dotter Sofia Vilhelmina, f. 9/9 1826, reger. prins 52, storhert. 56, s. å. förmäld med kejs. Vilhelms dotter Luise. Liberal, afhållen reg., d. 07.

Fredrik Adolf, sv. arffurste, son till Adolf Fredrik, hert. af Östergötland, f. 1750, d. 03.

Fredrika Dorotea Vilhelmina, Gustaf IV Adolfs gem., f. 12/s 1781, d. 25/9 26.

Fredriksberg, stort järnbruk i Kopparbergs l.

Fredriksborg, gam. fästningstorn vid Oxdjupet, midt emot Oskar-Fredriksborg.

Fredrikshamn (fin. Hamina), befäst st. vid Finska viken, omkr. 3,226 inv. Sjöslag 15/5 1790.

Fredrikson Joh. Gust., skådesp., f. 1832 Sthm, 63/87, 91/97 och 02/07 vid K. Dram. teat. Har på senaste åren ägnat sig åt gästspel. Hans namn är i vår teat.-hist. oupplösl. förb. med den högre komedien.

fredsdomare, utöfva i England både domsrätt för polisförseelser o. en vidsträckt polisupps.; i Frankrike döma f. i mindre tviste- o. brottmål samt äro medlare i förlikningsmål.

free church (fri tschörtsch), frikyrka, i Skottland den 1843 stift, förening af protestant, församlingar, s. utträdt ur statskyrkan.

freeholders (frīhåldörs), fria, valberättigade egendomsägare i England.

Freeman (fri-), Ed. Aug., eng. hist., f. 1823 Harborne, 84 profess. i Oxford, d. 92 i Alicante i Spanien. Hist. skr.

freesoilers (frīsåjlers), »frijordsmän«, ett parti i Förenta staterna, s. uppk. på 1840-talet och af staten fordrade kostnadsfri jord åt hvarje landtbrukare; upphörde 56.

Freetown (fritaun), hst. i Sierra Leone vid Atlanten, 34,463 inv.

fregatt, it. sjö., förr tremastadt örlogsfartyg med ett täckt batteri samt med l. utan kanoner på däck; motsvaras numera af kryssare.

fregattfågeln, Tachy'petes, Natatores, zo. Vanl. f., T. a quila, i tropikerna, är nästan helsvart, af en hönas storlek, har låga ben, långa vingar, gaffellik stjärt, utomordentl. flygförmåga; häckar på enstaka klippor.

Freiberg, st. i Sachsen, vid Freiberger-Mulde, 39,879 inv. Bergsakad., domkyrka, silfververk, gymn., bibl., museum, medelpunkten för Sachsens bergväsen.

Freiburg, 1) (Fribourg), kanton i Schweiz, 1,675 kvm., 127,951 inv.; 2) hst. i föreg., vid Saane, 15,794 inv. Bisk., ber. hängbro. 3) F. im Breisgau, hst. i badens. kretsen F., vid Dreisam o. foten af Schwarzwald, 76,283 inv. Ärkebisk., münster, univ. 4) st. i Schlesien, v. Polsnitz, 9,917 inv. Slott.

Freienwalde, st. i Brandenburg, vid Oder, 8,341 inv. Slott.

Freiligrath, Ferd., ty. skald, f. 1810 Detmold, d. 76 Kannstatt. Storartadt, djärft, glänsande framställningssätt; ypperliga öfvers. Hans saml. arb. äro utg. 77 i 6 bd.

Freising, st. i Baiern, v. Isar, 13,586 inv. I närhet, forna benediktinklostret, nu slottet Weihenstephan.

Freiwaldau, kretsst. i österr. Schlesien, vid Biele, 6,333 inv. I närheten d. ber. kallvattenkuranstalten Gräfenberg.

Frej, Freja, se Frö, Fröja.

Fréjus (-schys el. -schy), st. i fr. dep. Var, 4,156 inv.

frekv|ens, fr., tillopp. -entera, ofta besöka.

Fremling, Matt., filos., f. 1743 Malmö, d. 20 ss. prof. i Lund. Skr.: Försök till en granskning af kantiska grunderna för själens odödlighet och en Gud (98), akad. disput., m. m.

Fremont (fri-), John Charles, nord-amer. upptäcktsresande, f. 1813 Savannah, 42/45 resor i amer. västern, sedan 78 guv. i Arizona, d. 90. Förf.

French, Sir John, eng. milit., f. 1852 Kent, deltog med utmärkelse Boerkriget, 07 general.

Frenckell, Frans Vilh. v., fin. affärsm. o. polit., f. 1821 Åbo, talman i borgarst. 67, adlad 68, ss. adelsman ledamot af landtd. 72, 78, d. 78 Schweiz.

fren|esī, gr., galenskap, raseri. -ētisk, ursinnig, rasande.

frenologī, gr., läran om människosjälen o. dess förmögenheter, på grund af hufvudskålens byggn.

Frenssen, Gustav, förf., f. 1863 Barlt, pastor i ditmarschska byn Hemme till 02; skr. Die drei Getreuen (98), Jörn Uhl (01), Hilligenlei (05), m. fl., öfvers. på svenska.

Frère-Orban (frär-årbang'), Hub. Jos. Walter, helg. statsman, f. 1812 Lüttich, 48/52, 57/61 finansmin., 68/71, 78/84 min.-pres., d. 96 Brüssel. Hufvudledare för de liberala, befordr. af allmännyttiga verk.

Frescati, landställe nära Sthm, vid n. Brunnsviken.

Frese, Jak., fin. skald, f. 1691 Viborg, d. 29 Sthm. Skr.: Andelige o. veridslige dikter (26).

Fresenius, Karl Remig., ty. kem., f. 1818 Frankfurt a. M., sed. 48 direkt, f. kem. laborat. i Wiesbaden, d. där 97. Förtjänster om analyt. kem. Skr. i kvalit. och kvantit. kemi.

freskomåleri, målning med vattenfärger på ännu fuktig kalkrappning.

Fresnel (fränel'), Aug. Jean, fr. ber. optik., f. 1788 Broglie, d. 27 Ville d'Avray. Medgrund. af undulationsteorien.

Frestadius, Ant. Vilh., industriidkare, f. 1801 Sthm, uppdref betydligt Bergsunds mekaniska verkstad, d. 67 Furusund.

Freudenthal (fröjd-), st. i österr. Schlesien, 7,759 inv.. Linneväfverier.

Freudenthal (fröjd-), Axel Ol., fin. språkforsk., f. 1836 Nylds l., stift. 74 sv. landsmålsför. i Hälsingfors, sed. 78 e. o. prof. i sv. språk. o. lit. där. Skr.: Om svenska ortnamn i Nyland (67), Om Ålands ortnamn (68), Om sv. allmogemålet i Nyland (75) m. m.

Freudenstadt (fröjd-), stad i Württemberg, vid Murg, 7,894 inv.

Freund (fröjnd), 1) Herm. Ernst, dan. bildh., f. 1786 nära Bremen, d. 40. Ragnaröksfrisen å Kristiansborgs slott. — Hans brorson 2) Geo Krist., bildh., f. 1821 Altona, 54/60 i Rom. Badande ung flicka, Modersglädje m. m.

Frey, en i Uppsala 1841/50 utg. tidskrift. Hufvudredaktörer voro F. G. Afzelius, K. E. Zedritz, K. F. Bergstedt.

Freycinet (fressine'), Charles Louis de Saulses de, fr. statsman, f. 1828 Foix, till en början grufingen., organiserade 70 tills. med Gambetta de nya arméerna, min. 77, 79/80 o. 82 min.-pres., 85 utr.-min., 98,99 krigs-min. F. är den fr. härens skapare. Skr.: La guerre en province pendant la siége de Paris (71) m. m.

Freytag, Gust., ty. romanförf., f. 1816 Kreuzburg, sedan 79 i Wiesbaden, d. där 97. Skr.: Soll und Haben (64), Die verlorene Handschrift (64), Die Ahnen (74; liks. de två föreg. öfvers. på sv.), flere dramer m. m.

fria församlingar, relig. samfund, s. skilt sig från statskyrkan och dess trosläror samt konstituerat sig själfständigt. Den första bildades 1841 i Magdeburg, is. gm Uhlich. Föra sedan 49 ett tynande lif.

fria konster = sköna konster.

fria städer, sådana st. i Tyskland, s. efter 1815 bibehållit sin egen författn.: Hamburg, Bremen, Lübeck (till 1866 äfven Frankf. am Main).

Friaul, ford. eget hertigd. i n. Italien, omfattande grefskap. Görz o. Gradiska, ven et. provinsen Udine o. områd. Idria i Krain, 4,683 kvk.m. Inv. furlaner, till större delen italienare. Urspr. longobard. hertigd., af Karl den store upphöjdt till markgrefsk.; kom 1420 t. Venezia, 1797 t. Österrike, 1805 t. Italien, 1814 åter t. Österrike och slutligen 1866 t. Italien.

Fribourg (fribōr), se Freiburg l).

Fribyggareorden, lit.-pedag. sällsk., stift. i Sthm 1787.

fribytare = flibustier (se d. o.).

Fridhem, på Gottland, s. om Visby vackert belägen villa, ägdes af prinsessan Eugenia, som testamenterade den till sin brorson prins Bernadotte.

Frieberg (fri-), Frans Alfred, musikdirekt., f. 1822 Appuna (Östergötland). Komp. Ljungby horn, kvartetter m. m.

Friedberg (frid-), 1) st. i Baiern, vid Ach, 3,009 inv. Slott. Slag 24/8 1796. 2) F. in der Wetterau, st. i Ober-Hessen, 8,852 inv. Slag 10/7 1796.

Friedland (frid-), 1) st. i Böhmen vid Wittigbach, omkr. 6,441 inv.; hist. märkvärd. slott. Fordom hufvudort för hertigd. F., Wallensteins besittn.; 2) st. i Öst.-Preussen v. Alle, 2,824 inv. Slag 14/7 1807; 3) st. i Schlesien, 14,771 inv. I närheten badorten Görbersdorf.

Friedrich, se Fredrik.

Friedrich (frid-), Joh., kat. teol., f. 1836 Ober-Franken, sed. 65 prof. i München, gam.-kat. ledare, 71 tills, med Döllinger bannlyst af påfven för sitt förnekande af dennes ofelbarhet. Förf.

friedrichsdor (frid-), till 1874 gäll. preuss. guldmynt = 16,₈₃ mark = omkr. 15 kr.

Friedrichshafen (frid-), kurort i Sachsen-Meiningen. 5,400 inv. Därifrån F.-bittervatten, ett i Tyskland ber. mineralvatten.

Friedrichsort (frid-), fästning i Slesvig-Holstein; ett af de förnämsta skydden för Kiels krigshamn.

Fries (tris), 1) Elias Magnus, näst Linné Sveriges ryktbaraste bot., f. 1794 Femsjö, 34 prof. i prakt, ekon. o. 51 i i bot. i Uppsala, emeritus 59, d. 78 där. «Mykologiens grundl.», befordrade F. därjämte kännedomen om lafvarna o. framställde ett nytt naturl. växtsystem. Bland F:s många skr. må nämnas: Observationes mycologicæ (15/18), Scleromycetes Sueciæ exsiccatæ (18/32), Systema mycologicum (21/32), Sveriges ätliga och giftiga svampar (60/66), Lichenographia europæa (31), Flora scanica (35/37), Botaniska utflygter (43/64). — Hans son 2) Teod. (Tore) Magnus, bot., f. 1832 Femsjö, 77/99 bot. prof. i Uppsala. Vetensk. resor till Finnmarken 57, 64, t. Tyskland, Frankrike, Schweiz o. Italien 61/62, Danmark 63, Finland 67/70, Spetsbergen 68, Grönland 71, Finland o. Ryssland 72, Holland 77. Skr.: Lichenes Scandinaviæ (59/65), Lichenographia scandinavica (71/ 74), Grönland, dess natur och inv. (72), Carl von Linné (03) m. m., dessutom redig. «Botan. notiser» (57/58), (65/68). — 3) Bengt Fredr., främst, zool., f. 1799 Hälsingborg, 31 prof. o. intendent vid nat.-hist. riksmus, i Sthm, d. där 39. Skr.: Observationes entomologicæ (24), Ichtyolog. bidrag till Skandinaviens fauna (39) m. m. — 4) Sam. Andreas, teol., f. 67 Linkg, kyrkoh. i Oskars förs. i Sthm 07, har lifligt delt. i h.-stadens religiösa o. kommunala lif och utg. en mängd vetensk. afh. o. upps. — 5) Ellen, Sveriges första kvinnl. fil. d:r, historiker, f. i Törnfall, Kalm. l., 1855, fil. d:r 83, studierektor vid Åhlinska flicksk. i Sthm 90, d. där 1900. Skr.: Erik Oxenstierna (89), Märkvärdiga kvinnor, 2 bd, (89/91), Teckn. ur sv. adelns familjelif i gamla tider (95) m. m.

Fries (fris), Jak. Friedr., ty. filos, f. 1773 Sachsen, 05 prof. i Heidelberg, 16 i Jena, d. där 43. Skr.: Neue oder anthropolog. Kritik der Vernunft (ny uppl. 28/31), 3 bd, System der Logik (3:e uppl. 37) m. m.

Friesen, Sixten Gabr. v., skolm., polit., kommunalm., f. 1847 i Hökhufvud, Sthms l., 77 fil. d:r, 80/91 rektor vid h. reallärov. å Norrmalm i Sthm, sed. 85 med kortare afbrott ledam. af 2:a kam. o. sed. 04 stadsfullmäktiges i Sthm ordf.

Friesendorff (fri-) v., sv., 1705 friherrl., från Westfalen härstam. ätt. — Bland dess medlemmar märkes Fredr. v., frih., ämbetsm., f. 1707, riksråd 61/69, d. 70. Ifrig »hatt».

Friesland (fris-), holl. provins, 3,320 kvkm., 350,744 inv. Hst. Leeuwarden.

Frietzky (frit'sky), Klas de, polit., finansm., f. 1727, tillhörde und. frihetstidens riksdagar mösspartiet o. vid 86 års riksdag »patrioterna», d. 1803.

Frigel, Per, komp., f. 1750 Kalmar, 96/41 mus. akad. sekret., d. 42 Sthm. Komp. orat. Försonaren på Oljeberget.

Frigg, nord. myt., Odins gemål.

Frigga, astron., en af småplaneterna.

frihamn, hamn, hvari varor få tullfritt in- och utföras.

frihandel, se handelsfrihet.

friherre, ty., adl. värdighet närmast eft. grefvevärdigheten och i Sverige införd vid Erik XIV:s kröning 1561.

Frihetstiden, i Sveriges hist. ben. på skedet 1718/72, d. v. s. från Karl XII:s död till revolutionen 72, under hkn tid den egentliga makten fanns hos ständerna.

frihult, se fender.

frikadell'er, fr., ett slags köttbullar.

frikassé, fr., ett slags maträtt af höns l. kalf.

frikonservatīve, ben. på ett 1866 grund. moderat konserv. parti inom preuss. deputer.-kammaren.

friktion, fys., motståndet vid en kropps gnidning mot en annan.

friktionselektricitēt, se elektricitet.

frikår, till egentl. armén ej hörande, för något visst krig uppsatt mindre truppafdeln. af frivillige.

frilager, tullplats, där tullpliktiga varor få tullfritt ligga på nederlag o. tullbehandlas i den mån de uttagas.

Frimaire (-mär), fr., frostmånad; 3:e månad, i fr. republ. tidräkn. (22/11—21/12).

frimurare, personer tillh. ett vidt utbredt, under många olika o. af talrika, af haa oberoende föreningar, loger, bestående heml. sällskap, frimurarorden, hvars ändamål äro humanitet, upplysn., mskokärlek. Ursprunget till f. är att söka i medeltidens byggnadsgillen, men det nya frimureriet uppkom 1717 i London, då de fyra där kvarvarande byggnadsgillena förenade sig till en storloge, s. upphörde med verkmureriet o. ägnade sig åt den andl. byggnaden, d. v. s. mänsklighetens höjande o. enhet, samt 1721 fick sin 1:a konstitution. F. ha varit utsatta för mångfaldiga förföljelser dels från allmänhetens, dels o. is. från påfvarnas sida. Man räknar nu öfver 8000 loger, stående under omkr. 100 storloger. I Sverige (ur frimurarsynpunkt »den nionde provinsen») stiftades den 1:a logen 1752; nu finnas där dessutom 24 andra loger. Ss. synl. tecken på f:s verksamh. må nämnas frimurarbarnhusen, af hka det i Sthm stiftades 1753, det i Göteborg 1757, i Karlskrona 1762 o. i Kristianstad 1846.

fris, 1) byg., urspr. det i antiken brukl. bjälklagret öfver arkitraven; nu: det ofta med reliefer prydda, släta fältet mel. arkitraven och kransgesimsen; i allmänhet hvarje m. reliefer l. målningar prydt vågrätt band på byggnader; 2) tekn., ett slags groft, långhårigt, litet valkadt ylletyg.

Frisch, Karl Friedr., ty. förf., f. 1808 Demmin, 51/66 konrekt. vid ty. nat.-lyceum i Sthm, d. där 74. Skr.: Stockholm und Umgebungen m. m. samt uppsatser i flere förnäml. ty. tidskrifter. F. har äfven till ty. öfvers. flere af Em. Carléns och Onkel Adams rom. m. m.

Frisches Haff, strandsjö i prov. Preussen, 860 kvkm., endast gm en 52 km. l. o. 3 km. b. landremsa, Frische Nehrung, skild fr. Östersj. Sl. 10/9 1759.

Frischlin, Nikodem., ty. filos, och skald, f. 1547, d. 90. Företrädesvis lat. skald.

frīsel, läk., hudutslag af grynstora blåsor, is. vid febersjukdom och efter stark svettning. F. förekommer äfv. s. särskild epidemisk sjukdom, hkn, nu sällsynt o. lindrig, fordom under namn af engelska svetten, varit särdeles förödande o. äfven hemsökt vårt land.

Frisens park, vacker öppen plats å Djurgården i Sthm. Utställn. 1909.

friser, gam. germ. folkstam, v. Kristi födelse bosatt i n.v. Tyskland mel. Rhen o. Ems, hvarifrån den sedan utbredde sig dels å Flandern o. öarna vid Rhens, Maas' o. Scheldes flodmynningar, dels åt Jutland. Till denna folkstams afkoml. höra de nuv. nord- o. strandfriserna i västra Slvesig, uppg. t. omkr. 30,000.

frisēra, fr., ordna, kamma el. krusa hår.

friskgymnastik, se gymnastik.

friskning, 1) den åtgärd, hvarigm bly reduceras ur blyglete l. härdbly, 2) smnsmältning af bly med silfverhalt. koppar f. att draga silfret därur. Jfr färskning.

friskytt, enl. folktron skytt, s. af djäfvulen får 7 frikulor, af hka 6 ofelbart träffa, men djäfvulen styr den 7:s riktning.

Friskytten, 1) humorist. veckotidn., utg. 48/57 af R. Wall. 2) Opera af Weber.

frist, ty., uppskof.

Fristedt, Rob. Fredr., farmakol., läkare, f. 1832 Sthm, sed 77 e. o. prof. i Uppsala, d. där 93. Skr.: Sveriges pharmaceut. växter med pharmakolog. upplysningar (63/ 72; exsickatverk), Lärobok i organ. farmakologi (72/73) m. m. uppsatser i period. skrift, o. s. v.; har äfven redigerat »Uppsala läkarefören. förhandl.» under åren 65/72, 74 o. f.

fris|yr, fr., hårläggning, kamning, — -ör, person, s. har till yrke att klippa, upplägga, kamma andras hår.

Frith, eng. = Firth (se d. o.).

Frithiofssagan, en fornnord., omkr. 1300 i Island uppteckn. saga om hjälten Frithiof o. hans kärlek till kon.-dottern Ingeborg. Mest känd gm Tegnérs ber. skaldeverk, hvilket blifvit öfvers. på nästan alla civiliserade språk.

frityr, fr., smör l. fett t. stekning.

Fritzlar, st. i Hessen-Nassau, vid Eder, 3,226 inv. Kloster, grund. af Bonifacius, med vacker klosterkyrka. Fordom furstendöme.

Fritzner, Joh., nor. språkforsk., f. 1812, en tid präst, d. 93 Kristiania. Förf. Skr.: Ordbog över det gamle norske sprog (61/67) m. m.

fritänkare, person, s. is. i religiösa frågor ej binder sig vid någon auktoritet.

frivōl, lat., lättfärdig, slipprig. -itet, lättsinne, slipprighet.

Frix'os, gr. myt., son af Atamas o. Nefele, flydde, för att undgå sin styfmors forsåt, m. sin syster Helle på en vädur m. gyllene skinn, till Kolkis.

Froberger, Joh. Jak., ty. orgelvirtuos, f. i Halle, d. 1667 Héricourt. Orgelkomp., Suites declavicin m. m.

Frōbisher (-bischer), Sir Martin, berömd eng. sjöfarare, f. omkr. 1535, resor 76/78 för att upptäcka den s. k. nordvästpassagen.

Frode, dan. sagokon. af Sköldungaätten. Under hans tid Frodefriden, nordens guldålder.

Frohschammer, Jak., kat. filosof o. teol., f. 1821 Illkofen, 55 prof. i München, d. där 93, bekämpade jesuitismen, påfv. encyklika o. syllabus samt ofelbarhet, bannlyst 71. Skr.: Über den Ursprung der menschl. Seelen (54), Der Fels Petri in Rom (5:e uppl. 73) m. m.

Frohsdorf, by i Österrike söder om Wien. Slott, Bourbonernas samlingsplats.

Froissart (fråassār), Jean, fr. hist., f. 1337 Valenciennes, d. ss. kanonikus i Chimay omkr. 1410. Skr. sin tids hist. 1326/1400, dikter m. m.

fromage (-māsch), fr., ost.

from sounds to things (-saunds-), eng., från prat till handling.

Frond|en (frång'den), ett mot fr. hofvet, is. kardinal Mazarin, fientligt parti 1648/53, i spetsen för hkt stodo högadeln, parlamentet, staden Paris samt senare ss. hufvudledare prins, af Condé. F. slutade med kon.-maktens seger och hade envälde till följd. -ör, missnöjd med reger., häcklare.

front (frångt), fr., framsida; främre sidan af en stridsställning; framsidan af en byggn.

frontespīs, fr., byg., det öfv. taklisten gående triangelformiga partiet af en byggnadsfasad: triangelform, prydnad öfver dörrar o. fönster. Kallas i dessa betydelser äfven fronton.

fronton (frångtång'), fr., se frontespis.

frossa, lat. Febris intermittens, it. malaria, öfver hela jorden, is. i sumptrakter förekommande sjukdom; yttrar sig i förnimmelser af kyla, hka åtföljas af feber o. regelb. återkomma (däraf namn. hvardags-, annandags-, tredjedags-f.). Orsak: en ännu icke med säkerhet känd mikroorganism; antagl. den af Marchiafada o. Celli nyligen i de sjukas blod funna amoeba-arten, s. de kalla plasmodium malariæ (se d.o.). Botemedel: afflyttn. från ort, där smittämnet alstras, o. kina. Till f. hör äfv. den s. k. ältan.

Frossard (-sār), Charl. Aug., fr. gen., f. 1807, deltog i alla fälttåg 33/70. slagen vid Spicheren 70 o. fången vid Metz' dagtingan s. å., d. 75.

frottēra, fr., gnida.

Froude (frûd), James Anth., eng. hist., publ., f. 1818 Dartington, d. 94. Skr.: Hist. of England from the fall of Wolsey to the death of Elizabeth (56/70), biogr. öfver Jul. Cæsar m. m.

F. R. S., förk. för eng. Fellow of the Royal Society.

Fructidōr, 12:e månaden i fr. revolut, tidräkning.: 18/8—16/9 und. år 1793/99, men 19/8—17/9 åren 1800/05.

frugāl, lat., måttlig, enkel, sparsam. -itēt, måttlighet, tarflighet, sparsamhet.

frukt, den del af en växt, s. innehåll. dess fortplantningsmedel, bildas af örtbladens sista metamorfos: fruktblad, hka smnväxa till olika frögömmen, s. närmast innesluta de vid fröfästena sittande fröna. F. själf uppbäres af den öfversta, vanl. utvidgade delen af växtens axel, fruktfästet. I sitt outvecklade tillstånd kallas f. fruktämne och utgör nedersta delen af pistillen.

fruktifi|cēra, lat., sätta frukt. -kation, fruktsättning.

fruktämne, se frukt.

Frundsberg, Geo. v., fältöfverste under kejs. Maximilian I o. Karl V, »landsknektarnes fader», f. 1473 Mindelheim, d. 28 där. Stred is. i Italien.

fruntimmersfreden, ben. på den gm hertiginnorna Margareta af Savoyen o. Louise af Angoulême 1529 i Cambrai afslutna freden mel. Frankrike o. Spanien.

frutti, it., frukter. Tutti frutti (»allehanda frukter»), likt och olikt; potpourri.

Fry (fraj), Elisab. eng. filantrop, f. 1780 i Norfolk, d. 45 i Ramsgate, förtjänt om fängelsernas förbättrande o. frigifna fångars vård.

Frygien, g. geogr., landskap i M. Asien vid Propontis.

frygisk mössa, jakobinmössans (se d. o.) förebild.

Fryken, Öfre, Mellan- och Nedre F., tre med haa smnhängande sjöar i Värmland; aflopp gm Norsälfven.

Fryne, gr., hetär i Athen, i 4:e årh. f. K.; känd för sin utomordentliga skönhet.

fryspunkt, fys., temperaturen hos smältande is; betecknas med 0° på Cels. o. Réaum., med + 32° på Fahrenheits termometer.

Fryxell, 1) Anders, häfdaforsk., skald, präst, f. 1795 Dal, 33 tit. prof., 34 kyrkoh. i Karlstads stift, d. 81 Sthm. Skr.: Berätt. ur sv. hist. (23/79), 46 bd, Om aristokratfördömandet i sv. hist. (45/50), Bidrag till Sveriges hist. efter 1772 (utg. 82), Sv. språklära (13:e uppl. 65), Min historias hist. (84 utg. af dottern Eva F.), noveller, äreminnen m. m. En statyett af F. aftäckt i Humlegården i Sthm 1910. — Hans dotter 2) Eva, förf., f. 29 Sthlm, har utgifvit forts. på faderns hist. eft. 1772. — Dennas syster 3) Matilda, f. 30 Sthlm, d. där 09, verkade nitiskt för folkunderv. och nykterhet. — 4) Olof, broder t. F. 1), skald, präst, f. 1806 Dal, sed. 60 kyrkoh. i Karlstads stift, d. 1900. Skr.: Dikter (29), Slaget v. Brunkeberg (34; bel. med Sv. akad. stora pris) m. m.

Frånånger, nord. myt, flod, i hkn Loke efter mordet på Balder gömde sig i skepnaden af en lax.

fräknar, is. i ansiktet på finhylta blonda personer samt rödhåriga vanligtvis om sommaren framträdande runda, bruna pigmentfläckar; svåra att få bort, men kunna minskas gm att skydda ansiktet mot solstrålarna.

frälse, urspr. vissa förmåner, is. skattefrihet, delas i 1) andl. f., s. anses infördt i Sverige gm ett af kon. Sverker d. y. 1200 utfärd, gåfvobref till Uppsala kyrka, i likt bl. a. stadgas, att kyrkans hus o. jordar skulle vara befriade från alla utskylder till kon. Vid 1500-talets början var hälften af Sveriges jord i kyrkors och klosters ägo; detta f. upphörde gm Gustaf I:s reduktion 1527; 2) adligt l. världsligt f., stiftadt gm Alsnö stadga omkr. 1280, enl. hvilken hvar o. en, s. gjorde krigstjänst till häst, d. v. s. russtjänst, befriades från all skatt för sig o. sin jord o. hkn stadga äfven lade grunden till det världsliga frälseståndet (jfr adel, frälsemän). Gm beviljandet af säteri-, ladugårds- samt rå- o. rörsfriheten (se d. o.) äfvens. därigm att frälserätt förvärfvades åt all jord, s. kom i adelns ägo, uppgick frälsejorden vid tiden f. Karl XI:s reduktion, då sv. jordens natur af frälse, skatte och krono i allmänhet blef bestämd, till 43/44,000 mantal, hvartill end. adeln på grund af börd l. privilegier hade rätt. I denna skedde dock sedermera, 1723 o. 1789, inskränkningar, o. sedan adeln vid 1809 års riksd. afsagt sig rättigheten att m. andras uteslutande besitta det s. k. ypperliga frälset (se nedan), är ägandet af frälsejord af hvad natur s. helst numera ej beroende på ståndsskillnad. — Frälset l. frälsejorden är af tre slag: a) allmänt f., jord befriad från jordeboks- o. en del af mantalsräntan (se grundskatt), men russtjänstskyldig o. i afseende på allm. besvär tämligen likställd m. skattehemman; b) ypperligt f. (säterier, ladugårdar, rå- och rörshemman samt s. k. insockne f. i de eröfrade proviuserna), jord befriad från russtjänst o. i allmänhet all grundskatt (rå- o. rörshemman samt insockne frälse m. ngra inskränkningar) o. nästan alla allmänna besvär utom extra rotering; c) yppersta f., jord likställd med ypperl. f., men befriad äfven från extra rotering. — Allmänt f. delas äfv. i rent f., då jordägande- o. ränteäganderätten äro förenade i en hand o. blandadt f., då de äro delade på skilda händer (jfr frälseskatte o. skattefrälse).

frälsemän l. befriade fr. skatt till kronan voro ursprungl. alla s. gjorde russtjänst; men f. l. adeln blefvo så småningom en särskild institution, dels därigm att från senare hälften af 1300-talet kon. tillstånd var erforderligt för att bli f., dels därigm att från begynnelsen af 1400-talet kgrne började efter behag utfärda särsk. adelsbref, dels o. slutl. därigm att gm adelns privilegier 1569 adelskapet blef ärftligt utan någon motsvarande russtjänstskyldighet. F. voro i äldre tider delade i 3 klasser: riddare, svenner l. väpnare samt f. i allmänhet; äro nu i afs. på rangen fördelade i grefvar, friherrar o. adelsmän. Jfr adel, frälse.

frälseskatte, jordnatur uppkommande därigm, att ägaren af ett frälsehemman säljer äganderätten till jorden, men behåller äganderätten t. räntan (frälseränta). Jfr frälse, skattefrälse.

frälsningsarmén, eng. Salvation army, i Engld af Will. Booth 1878 upprättadt pietist. samfund, s. under milit. former o. teatraliska åthäfvor söker motverka sedligt fördärf. Verkar godt bland de fattigaste klasserna. Till Sverige 83, omkr. 90,000 medlemmar.

främlingslegionen, i Algeriet förlagda värfvade trupper i fransk tjänst.

fräs, fr., halskrås, pipkrage.

fräs, tekn., olika formade o. med skarpa skärtänder försedda ståltrissor, s. uti f.-maskinen sättas i hastig rotation för åstadkommande af inskärn. i trä l. metall.

fräsch, fr., frisk, färsk. — -ör, friskhet.

fräspulver, farm., blandn. af tvefaldt kolsyr. natron (soda), vin- l. citronsyra samt socker.

frätmedel, sådana, s. vid beröring med ngn del af kroppen liksom förbränna l. förstöra denna, t. ex. rykande salpetersyra, rå salpetersyra eller skedvatten, svafvelsyra, kromsyra, kaustikt kali, silfvernitrat l. lapis, kvicksilfverklorid o. s. v.

Frö l. Frej, nord. myt, Njärds o. Skades son, årsväxtens o. fredens gud.

Fröbel, Friedr., ty. pedag., f. 1782 Ober-Weissbach, d 52 Marienthal. Grund. »barnträdgårdar». Skr.: Die Menschenerziehung (26) m. m.

Fröding, Gust., skald, f. 1860 på Alster nära Karlstad, i red. af »Karlstadstidn.» 85/96, har utg. Guitarr och dragharmonika (91), Nya dikter (2 uppl. 94), Stänk o. flikar (2 uppl. 96) m. fl. mycket populära arb. Har sed. 99 på grund af ohälsa ej utg. ngt.

fröfäste, se frukt.

frögömme, se frukt.

Fröja l. Freja, nord. myt., Frös syster, Ods maka, kärlekens gudinna.

Frölich, 1) Dav. Fredr., grefve, statsm., förf., f. 1788 Degeberg (Västergötland), riksdagsm. 15/60, på äldre dagar mål., d. 62 Livorno. Skr. i statsekonomi, bankfrågor, tidningsuppsatser m. m. — 2) Lorenz, dan. mål., tecknare, f. 1820 Köpenhamn, 40/70 i utlandet, sedan 70 bosatt i Danmark, d. 08. F:s radering, berömda i hela Europa.

Fröst, Per Axel, predikant, f. 1812 Medelpad, 30 ledam. af mus. akad., 43 kyrkoherde i Jakobs o. Johan, församl. i Sthm, d. 53. Skr.: Predikningar (54/55).

Frösö, ö i Storsjön i Jämtl. l.

Frövi—Ludvika-banan, järnbana mel. Frövi station vid Sthm— Västerås—Bergslagens järnväg o. Ludvika järnverk i Kopparbergs l.

ftaleīnfärger, tekn., framställas gm upphettn. af ftalsyra, C₆H₄C₂O₃, (s. sublimerar i långa färglösa nålar), med fenoler o. svafvelsyra l. klorzink; äro oftast praktfulla.

Ftiōtis, sydöstra delen af det forna Tessalien.

ftīsis, gr., tvinsot, lungsot.

Fuad Pascha, turk. statsm., f. 1814 Konstantinopel, sedan 49 flerfaldiga ggr min., 61 storvesir, d. 69 Nizza.

Fuchs, Rutger, frih., krigare, ämbetsm., f. 1682 Malmö, sårad i slaget vid Gadebusch 12, adl. o. öfverste vid Södermanlands regem. 16, slog med 700 man en rysk styrka af 6,000 man vid södra Stäket 19, frih. s. å., öfverståth. i Sthm 39, d. 53. Tillh. mösspartiet.

Fuch'sia L., bot., fam. Onagrarieæ, i s. och mell. Amerika samt på Nya Zeeland inhemskt växtsläkte. F. coccinea Ait., från Chile, samt flere andra arter med otaliga varieteter, vanl. prydnadsväxter.

fucus, se tång.

fuga, lat., tonk., tonstycke, hvari ett gifvet tema efter hvartannat upprepas i alla stämmorna.

fugāra, tonk., flöjtstämma i orgelverk.

Fugger, ty. furstl. o. grefl. familj i baj. Schwaben, hkn omkr. 1400 erhöll borgarrätt där, omkr. 1500 blef adlig, 1530 riksgrefl., 1803 riksfurstl. o. 1806 mediatiserad.

Führich, Jos. v., österr. hist.-mål., f. 1800 Kratzau (Böhm.), 41 prof. i Wien, d. där 76; behandlade is. bibl. ämnen.

fuksīn, se anilinfärger.

Fulbe, Fulah l. Fellata, negerfolk i Sudan; bildar fl. riken, omkr. 800,000 kv.km., 6 mill. inv.

Fulda, 1) flod i n. Tyskland, upprinner på Rhön, utfaller vid Münden i Werra, s. därefter kallas Weser; 2) st. i Hessen-Nassau, vid F.-floden, 16,900 inv. Bisk., domkyrka, slott.

full dress, eng., sällskapsdräkt.

Full'erton, Georgiana Charlotte, lady, eng. romanförf., f. Granville 1812, gift med irländ. Alex. Fullerton, d. 85 Ayrfield. Skr.: Lady Bird (52), Ellen Middleton (55; öfvers. på sv.) m. m.

fullmakt, jur., vanl. skriftligt aftal, hvarigm en person uppdrar åt en annan att i dennes stad o. ställe fullgöra ett lofligt värf l. å dennes vägnar kära o. svara inför domstol (rättegångs-f.). Å f. in blanko tecknas vanl. endast »(rättegångs-) fullm. in blanko för innehafvaren (l. namngifven person)» samt genast därunder utgifvarens namn. Med f. menas äfven en sdn handling, hvarigm en ämbets- l. tjänsteman tillförsäkras bibehållandet af ämbetet l. tjänsten. Jfr konstitutorial.

fullmäktige i riksbanken, se riksbanken. F. i riksgäldskontoret, se riksgäldskontoret.

Fulltofta, större gods i Malmöh. l.

fulslag, Panaritium, läk., en vanl. med häftig värk förbunden inflammation i fingrarna, hkn angriper huden, den därunder liggande bindväfven, ja, t. o. m. senskidorna o. benen, i hka senare fall merendels hela benstycken afstötas o. fingret blir vanställdt. F. föranledes af till utseendet obetydliga o. små sår, i hka bakterier inkomma. Behandling: grötomslag, insnitt, m. användning af antiseptisk sårbehandling.

Fulton (fölltn), Rob., amerik. ingenjör, f. 17 35 Pennsylvania, ångfartyg, uppfinnare; byggde 1807 ångbåten Clermont, den 1:a praktiskt användbara ångaren; d. 15.

fumarōler, it., i vulkanisk mark l. sluttningar af vulkaner uppkomna rämnor, ur hka det utströmmar vattenånga, stundom blandad med så stor mängd svafvelångor, klorvätesyra, salmiak o. borsyra, att dessa ämnen tekn. framställas därur.

fumigation, lat., rökning, gmrökning.

Funchal (fungschāl), hst. på ön Madeira. 20,844 inv. Bisk., domkyrka; härligt läge o. klimat. Kurort för lungsiktiga.

Funck, fr. Tyskland härstammande sv. ätt, adlad 1672, friherrl. 1723; adl. grenen utgången på svärdssidan 1789. — 1) Karl, frih., riksråd, f. 1708, ifrig anhängare af mösspartiet, 65 i sekreta utskottet, riksråd 65/68, 72, d. 83 Hofgården (Östergötl.). — Hans brorsons son 2) Fredr. Alex., frih., riksdagsm., f. 1816 Bolltorp (Östergötl.), deltog i tre ståndsriksd., 67/74 ledarn, af 1:a kammaren, 73 dess vice talman, d. 74 Bolltorp. Motståndare till grundskatternas afskrifning o. den s. k. kompromissen.

Funcke, Otto Jul., tysk präst o. förf., f. 1836 vid Düsseldorf, 68/04 s. präst i Bremen; 04 i Sverige. Har utg. en mängd skrifter, af hka de flesta öfvers. till svenska.

fundament', lat., grund, grundval. -āl, s. afser grunden; väsentlig, ursprunglig. -ālstjärna, klart lysande stj., hvars läge på himlahvalfvet är med yttersta noggranhet bestämd o. efter hkn andra stjärnors läge sedan bestämmes.

fundēra, djupt tänka, grunda.

funèbre (fynäbr), fr., tonk., sorgligt.

Fünfkirchen, hst. i ung. komitatet Baránya, 43,982 inv. Bisk., fabriker.

fungēra, lat., tjänstgöra.

funktion, lat., förrättn., verksamhet; fysiol., ett organs naturenl. verksamhet; mat., en variabel storhet, s. är på så sätt beroende af en annan sådan, att mot hvarje värde på denna senare svara ett l. flere värden på den förra, t. ex. y = f (x). -är, tjänstinnehafvare.

fura, se tall.

furage (-rāsch), fr., allt hvad till hästfodring erfordras.

fūrier, se erinnyer.

furiōso, it., tonk., häftigt, vildt.

furīr, fr., i vissa arméer underofficer. I Sverige till 1875 lägsta underofficers-graden.

furlong (förlång), eng. längdmått = 1/8 eng. mil = 201,₁₆ m.

furn|ēra, fr., anskaffa, förse med. -issör, person, s. anskaffar ngt, leverantör.

furōr, it., stormande bifall.

Fürst, Jul., ty. orientalist, f. 1805 Zerkowo, d. 73 ss. prof. i Leipzig. Skr.: Kultur- und Litteraturgesch. der Juden in Asien (49/63), Hebr. und chald. Handwörterb. über das Alle Test. (3:e uppl. 76) m. m.

furste, ty., egentl. den förste l. förnämste; titel 1) för regent i allmänhet l. medl. af ett regerande hus, 2) för regent i ett furstendöme, 3) värdighet af regenten tilldelad någon särdeles framstående person (vanl. af högaristokratien, ex. f. Bismarck).

Fürstenberg, Pontus, konstfrämjare, f. 1827 Gbg, d. där 02; använde stora summor till inköp af konstverk, s. samlades i det F:ska tafvelgalleriet. Stora testamentariska dispositioner.

Fürstenwalde, st. i Brandenburg vid Spree, 16,765 inv. Klädesfabrik.

Fürth, st. i Baiern vid Regnitz, 54,822 inv. Fabriker, handel. I närheten den gamla borgen Alte Veste.

Furtwangen, bad. st. vid Brege i Schwarzwald, 5,280 inv. Urfabrikation.

Furumarck, Johan Henr., fin. krigare, f. 1770 Finland, deltog i 88/ 89 samt 1808/09 års krig, utmärkte sig vid Revolaks, kringränd o. fången af ryssarne vid Skellefteå 09, afsked s. öfverste 10, d. 35.

Furusund, badort i Sthms l.; tull-, lots-, telegraf- o. poststation.

fusel, ty., finkel; bild., ngt underhaltigt.

Fusijāma, vulkan på jap. ön Hondo, 3,778 m. h.

fusiljering, fr., = arkebusering (se d. o.).

fusion, fr., smältning, blandning, smnsmältning af olika frågor, olika polit. partier o. d.

Füssen, st. i Baiern vid Lech, 3,847 inv. Slott. Fred 22/4 1745.

Füssli, 1) Joh. Heinr., schweiz. hist.-mål., f. 1742 Zürich, d. 25 Putney Heath vid London ss. direkt, för målarakad. — Hans kusin 2) Hans Heinr., f. 1744 Zürich, d. 32 ss. medl. af stora rådet; främst, statsman o. häfdaforskare.

Fust 1. Faust, Joh., Gutenbergs medarbetare i Mainz, d. 1466 Paris.

fustanell'a, nygr., skjorta, som bäres utanpå byxorna, ingår i den nygrek. nat.-dräkten.

fus'ti, it., hand., orena inblandningar i en vara, ex. stjälkar, damm o. d.; äfv. prisafdrag för sådan inblandn.

fus'tie, barn af hvit o. mustie (se d. o.).

Futscheu, hst. i kin. provinsen Fukien, 624,000 inv. Betydlig införsel af opium o. bly samt utförsel af te.

futūrum, lat., tempusform, utmärkande tillkommande tid.

fux, ty., häst med röd bål o. röda ben, röd, grå, rödgul l. hvitgul man o. svans.

Fyen, Fyn, dan. ö mel. Kattegatt i n., Stora Belt i ö., Östersjön i s. och Lilla Belt i v., 2,915 kv.km., omkr. 249,000 inv.; mycket fruktbar, tätt befolkad; delas i två amt: Odense o. Svendborgs.

fylke, fornnord., afdeln. af en krigshär; liten, af flere härad bestående stat.

fyndighet, bergsv., malmanledning, malmgång.

fyr, fyrbåk, fyrtorn, sjö., hög byggnad, afsedd att medels eldsken, frambragt gm oljelampor, elektriskt, drummonds l. magnesiumljus m. m. nattetid vägleda sjöfarande gm att antingen i öppna hafvet varna för fara (hafs-f.), i trängre farvatten angifva farleden (led-f.), eller utvisa inloppen t. hamnar (hamn-f.). Man skiljer mel. fast f., s. visar ett oafbrutet sken, blink- l. blänk-f., s. visar starka, efter mörka mellantider regelbundet återkommande blänkar med till- o. aftagande ljusstyrka, o. af frih. C. v. Otter uppf. klipp.-f., s. med bestämda mellantider af mörker visar kort varande ljus utan till- o. aftagande ljusstyrka. Den högsta i Sverige o. tillika en bland de högsta i världen är f. på Ölands södra udde, 41,₆ m.; de märkligaste o. dyraste sv. f. äro Vinga, Kullen o. Paternoster.

Fyrisvall, se Föresvallarna.

Fyrisån, vattendrag i Uppland, 80 km, l.; rinner gm Uppsala, hvarifrån hon är segelbar till sitt utlopp i Mälaren.

fyrk, den norm, efter hvilken kommunalutskylder på landet utgöras; ford. ett silfvermynt. -tal, det antal fyrkar, s. påföres hvar o. en till en landskommun skattskyldig.

fyrkant, kr., en infanteritrupps slutna uppställning i kvadratisk l. rektangulär form med front åt alla håll; anv. is. förr f. att möta kavallerianfall.

fyrskepp, sjö., flytande fyrinrättning l. fartyg med vanligen i masterna anbragta lysapparater.

fyrverk|arkonst, pyroteknik, konsten att förfärdiga o. afbränna -eri, s. delas i krigs-f., signalraketer o. färgade signaler, lust-f., olika slags raketer, solar, svärmare, bengaliska eldar m. m.

fysharmonika, ett slags harmonium (se d. o.).

fysīk, gr., den del af naturläran, s. sysselsätter sig med de fenomen, hka icke åstadkomma någon förändring af kropparnas inre smnsättning, delas i allm. f. med mekanik, akustik, optik, värmelära samt magnetism o. elektricitet. F. begagnar sig af iakttagelser o. försök samt af matematik för att uppställa o. bevisa de lagar, enligt lika fenomenen uppkomma. Under forn- o. medeltiden fick f. i följd af dåtidens bristande kunskaper i matematik o. uraktlåtenhet att anställa försök ej någon utveckling, utan Galilei var den 1:e, som i egentl. mening slog in på försökens väg, o. honom följde under 17:e årh. Kepler, Torricelli, Pascal, Guericke, Mariotte, Huyghens, Newton m. fl. Den senare upptäckte allmänna gravitationen, hkn han bevisade verka på hela solsystemet. Under 18:e årh. utvecklades is. elektricitetsläran gm Gray, Dufay, Kleist o. Franklin samt gm Galvanis o. Voltas upptäckter. Under första årtiond. af 19:e årh. utbildades gm Young, Fresnel o. Cauchy läran om ljusets vågrörelse o. ledde t. seger öfver Newtons emissionsteori. Bland andra epokgörande upptäckter und. 19:e årh. må nämnas: Örsteds af elektromagnetismen o. Seebecks, Ampères o. Faradays inom densma, Gauss' o. Morses af elektriska telegrafen, Niepces o. Daguerres af fotografien, Fraunhofers, Ångströms, Kirchhoffs o. Dunsens af spektralanalysen, Helmholtz' o. Clausius' af mekan. värmeteorien, Röntgens af X-strålarna m. fl.

fysikālisk, hvad s. angår naturläran; i inskr. bem. hvad s. angår fysiken.

fysiker, person kunnig i fysik l. s. sysselsätter sig med studiet däraf.

fysio|gnomī, se fysionomi. -gnomīk, gr., konsten att efter en mskas ansiktsbildning o. anletsdrag sluta till hennes sinnesart o. karaktär, is. af Lavater utbildad o. bragt på modet. -gnosī, gr., = naturkännedom. -grafī, gr., = naturbeskrivning.

fysiokrāter, anhängare af fysiokratiska systemet, det egentl. af Quesnay grund. statsekon. syst., enl. hkt jordbruket är icke allenast källan till all nationalrikedom, utan äfven ett oundgängligt villkor för en blomstrande handel o. industri samt grundvalen för hvarje annat slags kultur.

fysiologī, gr., läran om lifsförloppen inom djur- o. växtkroppars organ, d. v. s. den lefv. naturens fysik o. kemi, utforskar de regelbundna förändringarna uti kroppens kemiska beståndsdelar o. de inom densma verk. krafterna. Djur-f. delas i nutritionens, ämnesomsättningens, blodets, blodcirkulationens, sinnesorganens, nervsystemets, andningens, hudutdunstningens, urinafsöndringens o. muskelverksamhetens f.; växt-f. sysselsätter sig med växternas utveckling, ämnesomsättning och rörelse.

fysionomī, gr., en lefvande varelses yttre kännetecknande drag, is. ansiktsbildn., ansiktsuttryck.

fysioterapī, gr., eg. »naturläkekonst», läkekonst, s. begagnar sig af naturliga hjälpmedel, ss. luft, vatten, elektricitet, röntgenstrålar.

fysisk, hvad som angår den kroppsliga naturen; naturlig, sinnlig.

fyto|fāg, gr., växtätare. -geografī, växtgeografi. -gnosī, växtkännedom. -grafī, växtbeskrifning. -kemī, växtkemi. -līter, försten. växter. -logī, läran om växterna, botanik. -nomī, läran om växternas lifsfunktioner. -patologī, läran om växternas sjukdomar. -tomī, växtanatomi. -zoer, växtdjur.

fz, förk. för forzando (se d. o.).

Fåborg (Faaborg), dan. st. på Fyen vid en vik af Lilla Belt, 4,218 inv. Fabr., skeppsvarf.

fåglar (Aves), 2:a klassen af ryggradsdjur., ha rödt, varmt blod, dubbelt blodomlopp, skarpt hörsel- och synsinne, ihålig benbyggnad, s. står i förening med andra luftrum i kroppen, fjäderbeklädnad; lägga ägg; främre extremiteterna ombildade till vingar; inemot 10,000 arter, däraf omkr. 500 europ,, hvaribland 250 skandinaviska. Ordningar: sparf-f., partåiga f., skärr-f., rof-f., duf-f., höns-f., struts-f., vadare, and-f., årfotade f., långvingade f. o. gumpfotade f. Delas äfven i stann-, stryk-, sträck- o. flytt-f.

Fåhræus, 1) Ol. Imman., naturforsk., ämbetsm., f. 1796 Slite (Gottland), 40 statsr., adl. 42, 47/64 landshöfd. i Göteborgs o. Bohus l., d. 84. Skr.: Insecta Caffrariæ (48/57; tills. m. Boheman), Skildringar ur det offentliga lifvet (80) m. m. — Hans tvillingbror 2) Johan Fredr., ämbetsman, 36 kanslidepart.-chef i generaltullstyr., 47/56 statsr., sistn. år gen.-tulldirekt., 57 adl., d. 65 Sthm. — Dennes son 3) Fredr. Edv., statist., f. 1828 Sthm, d. 67 ss. sekret, i statist, centralbyrån. Skr.: Administr. o. statist. handbok (44: 4:e uppl. utgifv. af K. Sidenbladh 69), Stamtafla öfver skandin. nordens konungahus (66) m. m., redig. Sv. statskalender 62/66. — 4) Olga Krist:a Aug:a, f. Björkegren 57, skådesp., vid dram. teat. 79/87, då hon ingick äktensk. med litt. K. W. Fåhræus. En utm. representant för det högre skådesp.

fåret, Ovis L., Pec'ora, har i spetsen hårbetäckt nos, skägglös haka, oftast ullbeklädd kropp, spetsiga klöfvar utan elastisk fotsula, trekantiga horn; framtill icke afsmalnande, nedtill med en djup grop försedda tårben, näsbenens öfre kontur bågböjd, vanligen kullrig panna. Tama f., O. aries L., m. svart, hvit l. brokig färg. Bland raser af tama f. må nämn. spanska l. merino-f., utmärkt för sin fina ull, det fr. detta härstammande elektoral-f. i Tyskland, southdowns-f. i England.

Fårö, ö norr om Gottland.

Fårösund, utmärkt hamn mellan Gottl. o. Fårön. Befästningar.

fåtölj', fr., länstol.

Fäderneslandet, 1) en af M. J. Crusenstolpe 1831/33 utg. officiös tidning; 2) en från 1852 först i Lund, sedan i Sthm utkommande radikal halfveckotidning.

Fädrelandet, dan. tidning, grundl. 1834.

fäktkonst, teorien för o. praktiska skickligheten i blanka vapens förande. Allt efter vapnen delas fäktn. i svärd-, värj-, sabel-, dolk-, bajonett-, lansfäktning.

fälb, it., ett slags på ena sidan långhårigt tyg. Användes till manshattar.

fällning, kem., i en vätska svår- l. olöslig kropp, s. vid tillsättandet af något visst ämne afskiljer sig därur.

fält|artilleri, se artilleri. -befästning, i fältkrig för tillfället anlagda försvarsverk, ss. förhuggningar, skyttegropar o. d. -gendarmerī (schang-), beriden trupp, s. upprätthåller polistjänsten i fält. -järnvägskompanier, kr., den del af ingenjörtrupperna, s. har till uppgift att i fält bygga nya o. iståndsätta gamla järnvägar samt vid behof sköta trafiken å dem. -manöver, större öfning, s. i fredstid företages med trupper af alla vapen, kallas numera fälttjänstöfning. -marskalk, högsta militära värdigheten; f.-löjtn., motsvarar i Österrike gen.-löjtn. i andra arméer. -mina, se mina. -mätning, ett lands l. en landsdels affattande på karta för militära ändamål. -post, i fält inrättad t postväsende för befordran af post såväl mel. hemlandet o. armén s. mel. arméns olika delar. -rop och lösen, igenkänningsord för truppafdelning l. en hel armé. -signalering, se krigstelegraf. -slanga, gam. benämning på fältkanon.

fältspat, min., består af kiselsyrad lerjord med kiselsyr. salter af kali, natron o. kalk, stundom barium, utgör en väsentlig beståndsdel i graniten o. gnejsen.

fält|tecken, sådana, hvarigm trupper skilja sig från fienden o. hvarandra, ss. banér, fanor, standar, skärp. -telegrafkompanier, kr., de ingenjörtrupper, s. i fält skola underhålla den telegrafiska (o. signal-) förbindelsen mel. en armés olika delar. -tjänstöfning, se fältmanöver. -tygmästare, se general-f. -vakt, kr., truppafdelning, s. utsattes i förpostlinje o. jämte därifrån utsända vedetter o. patruller utgör yttersta bevakningslinjen, -vall, fort., vid fästning den yttersta långsluttande vallen, s. skyddar betäckta vägen. -väbel, förr äldste underofficer på kompani l. batteri.

Fämund, sjö i Norge, Hedemarkens amt; gm Klarälfven aflopp i Vänern.

fänrik, kr., förr ben. på lägsta underofficersgraden, 1835 utbytt mot underlöjtnant.

färgblindhet, sjukl. tillstånd i ögat, i följd hvaraf vissa färger, ss. vanligtvis rödt, grönt, blått, icke kunna särskiljas från andra l. haa. Jfr daltonism.

färger, fys., de olika intryck, s. gm ljusstrålar af olika våglängd åstadkommas på synnerven i ögat. Mot hvarje våglängd svarar en bestämd färg. Solspektrums f. äro: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo, violett, hka tills, bilda hvitt ljus, men gm öfvergångar i haa nyanserade färger. De spektral-f., s. 2 o. 2 bilda hvitt ljus, kallas komplement-f., ss. rödt o. grönblått, blått o. orange, violett o. gröngult.

färgtryck, konsten att medelst tryckpress på papper framställa färgade bilder, är af flere slag, ss. galvano-, zinkografi l. autotypi på metallplattor, tontryck, congrevetryck, med en plåt, sönderskuren i lika många delar som färgerna, litogr. f. l. kromolitografi, med lika många stenar s. färger, oljetryck m. m.

färgämnen, mycket olikartade, naturliga l. med konst framställda ämnen med en viss, bestämd, karaktäristisk färg, delas i mineraliska o. organiska f. samt lackfärger. Bland de från djurriket hämtade f. är konschonellen och bland de från växtriket härstamm. äro indigon o. alisarinen de viktigaste. Mycket talrikare än de naturliga äro de is. ur stenkolstjäran (t. ex. anilin) med konst framställda f., o. nu framställas t. o. m. indigo o. alisarin med konst.

Färingön, fordom namn på Svartsjölandet.

Färla (Ferla), 1) Karl Nilsson, riddare, 1381 af Bo Jonsson (griphufvud) dödad inför högaltaret i Riddarholmskyrkan i Sthm. — 2) Åke Bengtsson till Eka o. Bergshammar, krigare, 1563 fältöfverste i Livland, riddare 68, var riksråd 77, d. 78.

färnbock (förvrängn. af brasil. Fernambuco), tekn., veden af Cæsalpinia echinata. Anv. till färgn. af ull, silke, bomull samt till beredn. af lackfärger. Liknande »färgträ», men icke så mörkrödt, erhålles af andra arter af samma släkte t. ex. C. brasilien'sis, näml. bresilja.

färs, maträtt af hackadt o. bultadt färskt kött l. fisk m. tillsats af ägg, kryddor m. m.

färskning l. friskning, det förfarande, hvarigm tackjärn förvandlas till smidesjärn.

Färöarna, dan. ögrupp i norra Atlanten, väster om Norge, best. af 22 öar, däraf 17 bebodda, 1,333 kv.km.. 15,230 inv. Hufvudnär.: torsk- och hvalfångst samt jakt på sjöfågel. Före Island befolkade af norska invandrare; gm freden i Kiel 1814 fullständigt skilda från Norge.

fästning, bef., en, bombfasta förråds- o. boningshus inrymmande, medelst stormfria, för lång varaktighet beräknade vallar o. grafvar så inrättad plats, att den af en jämförelsevis ringa truppstyrka kan försvaras mot en betydligt större belägringsarmé. F. delas i anseende t. ändamålet i manöver- l. operations- (liggande vid gränsen kallas en sdn gräns-f.), förråds-, spärr- o. sjö-f. De förnämsta f.-systemen äro: bastion-, tenalj- o. kaponier- l. polygonalsystemet. Vid senare tiders f.-byggnader anläggas detacherade fort på 3,000/6,000 m. afstånd från hufvud-f. för att hindra dennas direkta bombardering o. lämna en större armé tillfälle att lägra sig mel. dem o. hufvud-f. En sådan f. kallas vanl. befäst l. förskansadt läger.

fästnings|artilleri, se artilleri. -front, den mel. två närliggande kapitallinjer belägna delen af en fästningsomkrets. -krig omfattar en fästnings anfall o. försvar. Anfall kan ske gm cernering, blockad, bombardering, stormning, öfverrumpling l. belägring; för ett kraftigt försvar erfordr. fästningsverkens underhållande o. nyas anläggande, fullgod o. tillräcklig bestyckning, ammunition o. sjukvårdsutrustn. samt proviant, furage, vatten, bränn- o. lysmaterial för minst sex månader. Till försvaret hör äfven utfall. -rayon (-räjång'), det område omkring en fästning, hkt ligger inom skotthåll för dess artillerield.

födelsemärken, redan från födelsen på huden framträdande flata bruna pigmentfläckar l. hårda, ofta hårbevuxna knölar, dels äfven gm blodkärlens utvidgning uppkomna röda fläckar l. blåröda kärlsvulster (eldmärken).

födoämnen, de ämnen, s. gm matsmältnings- o. nutritionsprocesserna skola ingå i och förenas med blodet för att ersätta andra gm ämnesomsättning förbrukade ämnen. Delas efter sitt ursprung i animaliska, vegetabiliska, mineraliska (salter) o. vatten; innehålla 5 grupper olika näringsämnen: ägghvitartade (protein-) ämnen, fetter, kolhydrat, salter o. vatten samt böra innehålla dessa ämnen i riktigt blandningsförhållande till haa. En fullvuxen arbetande karl behöfver vanligtvis dagl.: 120 gr. proteinämnen, 90/60 gr. fett o. 360/480 gr. kolhydrat.

föhn, varm o. torr sydl. vind, s. blåser utför de schweiz. alpdalarnas sluttningar.

Föhr, ty. ö i Nordsjön v. Slesvigs västkust, 82 kv.km., 4,394 inv., friser.

följetong', fr., afskild, mindre del af en tidning, vanligen afsedd för belletrist. l. andra underhållande artiklar. På 1840-talet inf. i Sverige.

för, sjö., främre delen af ett fartyg.

förband, läk., konstmässig betäckning af någon på ett l. annat sätt skadad kroppsdel; på färska sår anv. antiseptiska f., på sår, s. skola hållas öppna, bomull o. gas, indränkta i antiseptica. Mot benbrott vanlig, gips-f. Utmärkt f. mot brännsår är bensoetinktur med löst lagd bomull ofvanpå.

förblödning, läk., lifvet hotande blodförlust, ss. vid skadandet af en större pulsåder. Behandl.: sårets omedelbara tilltryckande m. fingret, yttre blodstillande medel m. m.

förbunds|dag (ty. Bundestag), ben. på den i Frankf. am M., under ty. förbundets tid, smnträdande, af de särskilda staternas ombud bestående församling. Upphörde 1866. -församling (ty. Bundesversammlung), schweiz. edsförbundets lagstift, församling, består af 2 kamrar: National- o. Ständerrat. -råd (ty. Bundesrat), 1) en i Tyska riket und. rikskanslerens presidium stående, af de ty. regeringarnas ombud bildad, förvaltande o. verkställande myndighet, s. tillika har till uppgift att gemensamt m. riksdagen utöfva rikslagstiftningen. I f. har Preussen 17, Baiern 6 o. s. v. röster, de minsta staterna endast 1 röst hvardera. Hela röstantalet = 58. F. är fördeladt i 11 utskott; 2) i Schweiz af 7 medl. best. verkställande myndighet.

föreningar, kemiska, olikartade ämnens föreningar, s. till skillnad från de mekaniska l. blandningarna ingås af dessa ämnen efter vissa viktförhållanden (atomvikter) o. bilda nya, från dessa i både fysikaliskt o. kemiskt hänseende afvikande kroppar; betingas af affiniteten.

Förenings- och säkerhetsakten, den af Gustaf III vid 1789 års riksdag genomdrifna grundl., enligt hkn kon. blef nästan enväldig, fick rätt att bestämma rådsmedlemmarnes antal, börja krig samt ensam till riksdagen aflämna propositioner m. m. Upphäfd i Sverige 1809, men ännu till namnet gällande grundlag i Finland.

Förenta staterna, se Nord-Amerikas För. stater.

Föresvallarna, den slätt, som på båda sidor omger Fyrisån s. om Uppsala.

förgyllning, tekn., olika ämnens öfverdragande med en tunn guldhinna, verkställdes ford. gm dessas beläggande med tunna guldplåtar, men göres på metaller num. vanligtvis gm en galvanisk ströms inverkan på dem i en utspädd lösning af cyanguld o. cyankalium. Varm f. sker gm föremålens öfverdragande med guldamalgam o. kvicksilfrets aflägsnande gm upphettning; kall f. på koppar, mässing, nysilfver, silfver gm ingnidning med guldtunder (erhålles gm förbränning af linnelappar, dränkta i guldkloridlösning). F. på våta vägen sker gm föremålens kokning i en lösn. af guldklorid o. soda l. pottaska. F. på trä, papper, läder o. dyl. sker med bladguld.

förgätmigej, se Myosotis.

förhydning, sjö., en fartygsbottens beklädn. med plåtar af koppar l. annan metall.

förkoppring, tekn., kroppars öfverdragande med koppar, vanligtvis gm deras utsättande för galvaniska strömmen i en utspädd lösn. af cyankoppar o. cyrankalium.

förlagsrätt, jur., den af en skrifts författare till en annan person, förläggare, öfverlåtna rättigheten att i tryck mångfaldiga hans arbete. Enligt lagen om litterär äganderätt, d. 10/8 1877, äger förläggaren ej utan författarens uttryckliga medgifvande att af skrift, hvartill han erhållit f., utgifva mer än en enda uppl., o. det i högst 1,000 ex.

förlamning, läk., oförmågan att röra muskler l. muskelgrupper, hvarigm ett l. flere organ förlora frivillig rörelse, är ant. fullständig, paralysis, eller ofullständig, paresis; utgår för det mesta från hjärnan l. ryggmärgen, men kan äfven förorsakas gm skada l. sjukdom i nerver o. muskler. Behandl. mest med elektricitet o. massage.

förläggare, se förlagsrätt.

förlängda märgen, se hjärnan.

förmånsrätt l. prioritetsrätt, jur., borgenärers företräde framför haa till betalning ur gäldbunden egendom.

förnagla, art, göra en kanon stridsoduglig gm indrifvande i fänghålet af en stålten.

förnickling, tekn., gm galvanisk ström i en lösning af ammoniumnickelsulfat öfverdragna föremål med nickel. Skyddsmedel mot rost.

förposter, kr., i krigstid hvilande truppers säkerhetsvakter.

Förr o. nu, månadsskrift, utg. af B. Wadström (1870/77), A. Stjernstedt (1878/79) o. 86/91 åter af B. Wadström.

förruttnelse, kem., gm ferment under lufttillträde förorsakad sönderdeln. af organ. ämnen.

försilfring, tekn., föremåls öfverdragande med silfver, kan ske gm plätering, s. vanligtvis användes på koppar gm dess beläggning med tunn silfverplåt o. utvalsning; gm varm f., föremåls öfverdragande med silfveramalgam och kvicksilfrets aflägsnande medels upphettn.; gm kall f., metallytans ingnidning med en blandning af silfvernitrat, cyankalium o. krita; gm våt f., föremålens kokn. i en lösning af klorsilfver, vinsten o. koksalt, o. gm galvan, ström i en utspädd lösning af cyansilfver o. cyankalium. F. på trä, sten, papp, gips göres med bladsilfver.

förskansadt läger, se fästning.

försoningsfesten, judarnas heligaste fest, 9/10 tischri.

försteningar, se petrifikat.

förstoppning, läk., i dagligt tal benämn, på hämmad uttömn. af exkrementen i följd af hinder i tarmkanalen gm tryck af bråck, tumör., lifmodern o. d. l. gm en tarms vridn., i följd af vissa läkemedel, ss. opium o. morfin m. m. Behandl. bäst med dietetiska medel, ss. klibröd, frukt, ridt, gymnastik, motion i allmänhet samt äfven lavemang m. m.

förstoringsglas, se linser.

förstålning, tekn., mjukt järns förvandling på ytan till stål, verkställes gm den glödande ytans beströende med blodlutsalt l. lera o. borax o. d. F. af kopparsticksplåtar, stämplar o. d. göres gm galvaniska strömmens inverkan därpå i en lösning af järnvitriol o. salmiak.

försäkring är ett kontrakt, hvarigm den ena parten (försäkringsgifvar., assuradören) förbinder sig att mot vissa villkor, vanl. inbetalandet af en årlig afgift, premie, efter viss tid, l. om en viss förutsedd skada träffar den andra parten (försäkringstagaren), till denna utbetala ett visst kapital. F. är af många slag, ss. lif-, lifränte-, kapital-, intecknings-, brand-, olyckfalls-, glas-, kreaturs-, sjö- o. transport-f., f. mot hagelskada m. m.

försäkringsbolag äro anting. ömsesidiga, där ett större antal personer sluta sig tills. för att gemensamt dela och ersätta den förlust, s. i något visst fall kan drabba en l. fl. bland delägarne, då således hvarje försäkringstagare äfven är försäkringsgifvare, eller aktiebolag, i hka aktiekapitalet, s. vanl. icke inbetalas till fullo kontant, utan medels ställd säkerhet för återstoden, utgör säkerheten för bolagets uppfyllande af dess ingångna förbindelser mot försäkringstagarne.

förtenning, tekn., metallers beläggning med tenn, verkställes gm föremålets noggranna rengöring från oxid, upphettning o. ingnidn. med tenn medels en med salmiak beströdd blånsudd l. gm dess kokning i en vattenlösning af vinsten, alun o. koksalt tills. med metalliskt tenn.

förvittring, min., minerals o. bergarters förändring gm inverkan af syre, kolsyra, vatten, hvarvid vissa beståndsdelar gå förlorade o. ersättas af dessa.

förzinkning, tekn., järns öfverdragande med zink för att skydda det mot rost, göres mera sällan på galvan. väg, men vanligtvis gm järnets rening från oxid o. ned doppande i smält zink.