Vikingasäten

Vikingasäten, åldriga lundar
klippor, den eviga frihetens värn
Fädernesland, försoningen stundar
Vaulunders söner smida sitt järn

Trälarna kvida, lejonet ryter,
guldgul dess man på böljorna flyter
Över de trenne strömmarna bryter
lejonriddarnes frälsande här

Och Valkyrian höjer fanan
på det fält där hon fordom var skyddande gäst
Hennes öga lyser banan
där hon tumlar bland svear sin blodiga häst

I spetsen ljungar Tor
med hammaren ljus och stor
och Carl Johan, så kallas den dundrande gud
När han svingar asaklingan
tändes stjärnan av Norden vid tordönets ljud