1. Ägtenskapets uphofsman!
Dig wår själ i stoft tilbeder,
Att ditt folk inhämta kan
Dina helga bud och seder,
Och att wi af dig undfått
En så dyr och wigtig lott 2.
Nådens Ande hjertat lär,
Af Guds ord osz underwisar, Hwad wårt stånd förwärfadt är,
Huru det dig täck's och prisar;
Och du gifwer lust dertill,
Att wi göre hwad du will. 3.
Du är den, som kraft osz ger,
Leder osz wid dina händer;
Idel godt du osz beter,
Och det onda du afwänder;
Det erfar man dagelig,
Så ha' wi lärt känna dig. 4.
Din närwaro ger osz mod,
Den förmår tilfreds osz ställa,
Din förtjenst och dyra blod
Är wår enda nåde-källa;
Af ditt mönster läre wi,
Hurudan en själ bör bli.
