Öfversigt af de förnämsta åtgärder inom förvaltningens alla grenar/Berättelsen till 1812 års riksmöte
BERÄTTELSEN TILL 1812 ÅRS RIKSMÖTE.
Då Kongl. Maj:t nu går att för Rikets Ständer framlägga ett kort sammmandrag af hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag, är det för Kongl Maj:t i dubbelt afseende tillfredsställande, att, vid uppfyllande af denna Dess Konungsliga pligt, i synnerhet kunna åberopa den berättelse Hans kongl. Höghet Kron-Prinsen den 7 Januari innevarande år afgifvit, öfver den tid denne Furste, under Kongl. Maj:ts sjuklighet, vårdat Fäderneslandets allmänna angelägenheter.
Svenska Folket har af denna berättelse kunnat inhemta det osparda nit Hans Kongl Höghet användt för dess och Rikets väl, den framgång, som krönt Dess ädla bemödanden, och den ökade lätthet, som derigenom för Kongl. Maj:t blifvit beredd, att upprätthålla och fullända de anstalter, som af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen blifvit grundlagda.
De författningar, som tid efter annan äro utfärdade, hafva dels bringat de af Rikets Ständer vidtagne beslut i verkställighet, dels åt flera af Rikets Ständer, i ekonomiska ämnen, gjorda underdåniga önskningar gifvit den handläggning, hvartill både nödiga förberedande upplysningar och Rikets intresse kunnat föranleda.
Religionen.
Kongl. Maj:t har i synnerhet låtit sig angeläget vara, att bibehålla och uppmuntra den aktning för Religionen, utom hvilken ett Folk snart skall sakna både ett stöd för sina förhoppningar och den säkraste borgen för sin närvarande sällhet. Den nya Kyrkohandboken[1] har, sedan första Advents-söndagen förlidet år, blifvit till allmänt nyttjande antagen. Fattigförsörjnings-anstalterna hafva undergått flera förbättringar, som, i mån af tillgångar, skola vinna en ytterligare utveckling. Den af Rikets Ständer åsyftade allmänna Läkarevård, har redan erhållit den förberedande handläggning, som med de af Rikets Ständer i detta ändamål anslagne medel är öfverensstämmande, och en särskilt Kommitté har af Kongl. Maj:t blifvit förordnad att undersöka de närvarande Läroverkens och Uppfostrings-anstalternas tillstånd och beskaffenhet.
Svenska handelns beskydd och förbättrande.
Sveriges handel har ej allenast varit den inskränkning underkastad, som ingångna politiska förbindelser medfört; den har äfven måst vidkännas de mest känbara förluster genom ett betydligt antal coopvardi-fartygs uppbringande af vänskapliga Makters kapare. Kongl. Maj:t har ej underlåtit att göra de kraftigaste föreställningar emot dessa ofta förnyade våldsamheter, som, under förevänning att vara riktade emot en oloflig och med Kontinentalsystemets föreskrifter ej öfverensstämmande handel, likväl, utan något sken af billighet, blifvit utsträckta till Rikets egna exporter och slutligen tvungit Kongl. Maj:t, då alla föreställningar voro fruktlösa, att vidtaga anstalter till Svenska Flaggans rättmätiga skydd.
Trogen de grundsatser Kongl. Maj:t lofvat att biträda och förgätande de dagliga förluster de medförde för Rikets Drätselverk och intrader, har Kongl. Maj:t med oafbruten stränghet vakat deröfver, att all införsel af varor från platser utom Östersjön med undantag af salt-laddningar, som under de första månaderna af förlidet år inkommo, helt och hållit varit inställd.
I den mon lurendrejarens vinst af oloflig införsel och tullförsnillning i en sådan ställning blifvit ökad, hafva äfven försöken i denna väg blifvit djerfvare; och Kongl. Maj:t har med bekymmer erfarit, att den inskränkning af Visitations-författningarna, som Kongl. Maj:t till följe af Rikets Ständers underdåniga önskan och med förtroende till medborgares laglydnad, medgifvit, i betydlig mån ökat svårigheterna att upptäcka dessa lagbrytare, som oförsynt begagnat Rikets vidsträckta och öfverallt tillgängliga kuster. Den fördel, som Rikets handelsförhållande och myntväsende kunnat hemta af en motsvarande minskning i konsumtionen, har, af förenämde anledning, ej allenast gått förlorad, utan ock den brist i stats-kassan, som uppkommit genom uteblefne tull-afgifter för importvaror, i den mån blifvit kännbarare, som lurendrejeriets skadliga inflytande på penningevärdet ökat alla varupriser.
Att efter möjligheten afvända de vådliga följder, som af ett sådant förhållande kunna väntas, har Kongl. Maj:t användt allt sitt bemödande att befordra Rikets exporthandel och att göra införseln af nödiga Östersjö-produkter, och deribland i synnerhet af spannmål, så litet känbar för handelsvågen som möjligt, medelst utbyte af andra här befintliga utländska artiklar, som, i anseende till nederlagens betydlighet, kunnat undvaras och i öfverensstämmelse med de antagna politiska förbindelserna till utförsel tillåtas.
Kongl. Maj:t har i synnerhet trott sig böra uppmuntra utförseln af jern, som under dessa senare år i så hög grad varit inskränkt, och om detta Kongl. Maj:ts ändamål, i synnerhet i anseende till Tyska Östersjö-hamnarne, till större delen blifvit förfeladt, bör sådant endast tillskrifvas Europas allmänna ställning och de för handeln mindre gynsamma grundsatser, som ingå i de stora Makternas strid.
För att i någon mån gifva Statskassan ersättning för den minskade tull-inkomsten, har Kongl. Maj:t, så vidt billighet och de handlandes utkomst det kunnat medgifva, fästat vilkoret af föregående förtullning vid den tillåtna exporten af utländska varor. Kongl. Maj:t har med tillfredsställelse funnit, att denna opåräknade inkomst uppgått till ett icke obetydligt belopp; i synnerhet har med stor framgång ett utbyte af förtulladt salt emot spanmål ägt rum uppå Ryska hamnar.
I öfverensstämmelse med de åtgärder, som, i afseende på Kontinental-systemet i andra länder, blifvit vidtagna, har Kongl. Maj:t i Dess hamnar låtit seqvestrera flera skeppsladdningar, bestående af kolonialvaror, och användt den del deraf, som kunnat pris-dömas och sedermera blifvit försåld, till en betydlig förmån för Statskassan. Denna inkomst har varit lika oberäknad till sitt belopp som till sin möjlighet, och är en frukt af den ståndaktighet och redlighet Kongl. Maj:t alltid ådagalagt i Dess förhållande till utrikes Makter.
Ön S:t Barthelemy.
Under närvarande krig med Stora Brittanien har kommunikationen med Sveriges enda Besittning i Westindien, Ön S:t Barthelemy, ej kunnat vara annat än högst inskränkt. Detta afskilda tillstånd från moderlandet har föranledt till oordningar, dem Kongl. Maj:t nu hoppas vara fullkomligen stillade, men Kongl. Maj:t har deraf hemtat den öfvertygelse, att styrelsen och förvaltningen af denna ö borde, med afseende på Sveriges politik, inrättas, men hädanefter alldeles vara afskild från moderlandets administrativa författningar.
Statsverket.
Statsverket har blifvit förvaltadt efter de grunder, som Rikets Ständer fastställt, med noga iakttagande deraf, att de förändringar i personella Stater m. m., som Kongl. Maj:t, Dess höga rätt likmätigt, för Rikets tjenst funnit nödigt vidtaga, icke öfverstigit den totalsumma, som Riks-Staten för hvarje Hufvud-titel utsätter och Riksdagsbeslutet af den 2 Maj 1810 bestämmer.
Inträffade händelser, som hotat att störa Rikets lugn, hafva stundom fordrat särskilta penningetillgångar, och äfven af sådan orsak varit bekymmerfulla, men Kongl. Maj:t har funnit utväg att afhjelpa förlägenheten, utan att öka Statens skuld.
En icke obetydlig del af den till försvarsverket äskade och nödig pröfvade summan har dock uteblifvit, samt åtskilliga utgifter öfverstigit hvad, i Riks-staten till dem på förslag är uppfördt.
Derom, så väl som hvad Statsverket i öfrigt vidkommer, ernar Kongl. Maj:t meddela Rikets Ständers Stats-Utskott Dess nådiga proposition.
Krigsskulders betalning.
Krigsskulderna äro, genom det dertill af Rikets Ständer beviljade lån af Banken, i den ordning Rikets Ständer föreskrifvit, afbördade, och Banken har på dessa lån af bevillningen erhållit afbetalningar, på sätt Rikets Ständer förordnat.
På de förskotter, som Riksgälds-Kontoret, efter Rikets Ständers beslut vid urtima Riksdagen, meddelt Statsverket till 1810 års hamnstängning, m. m., har Riksgälds-Kontoret återfått mer än hälften af de tillgångar, som Rikets Ständer, till godtgörande deraf, utsett.
Af de särskilta skrifvelser och propositioner Kongl. Maj:t ämnar till Rikets Ständer och deras Utskott i nåder aflåta, komma Rikets Ständer för öfrigt att erfara i hvad mån den oförmodade bristen i fastställda bevillningssumman, samt de betänkligheter, som vid verkställandet af författningen om bränvinsbränningen förekommit, fordra en skyndsam åtgärd och rättelse, samt således utgjort en bland de vigtigaste af de anledningar, som föranlåtit Kongl. Maj:t till Rikets Ständers sammankallande.
Försvarsverket.
Rikets Försvarsverk har vunnit den stadga och utveckling, som, till bevarandet af Fäderneslandets sjelfständighet, är så oundgängligen nödig. Kongl. Maj:t har i detta afseende gillat och antagit flera af Rikets Ständer, under Riksdagarne åren 1809 och 1810, anförda underdåniga önskningar. Oaktadt Rikets närvarande krigstillstånd och de dermed förenade oundvikliga utgifter, har Kongl. Maj:t likväl, genom en noga iakttagen sparsamhet, sett Sig iståndsatt att besvära och bekläda den indelta Arméen och den uppbådade delen af förstärknings-manskapet, samt att bestrida de för Arméens rörlighet och fullkomligen tjenstbara tillstånd nödiga kostnader. Kongl. Maj:t har med särdeles tillfredställelse erfarit det nit och den beredvillighet, hvarmed extra Roteringsmanskapet blifvit uppsatt och beklädt, äfvensom den patriotiska anda, som ledt Gottlands invånare, i anseende till de på denna ö vidtagna betydliga försvars-anstalter.
Till ytterligare befästande af Rikets framtida lugn och säkerhet, ämnar Kongl. Maj:t vid detta Riksmöte å nyo leda Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten att vidtaga mera bestämda anstalter till krigsmaktens skyndsamma komplettering och förökning, och till beredande så väl af ett verkligt national-försvar, som af möjligheten att i förväg inöfva det dertill bestämda manskap, till skicklighet i det för hvarje medborgare dyrbaraste kall, det som leder honom att försvara Fäderneslandet.
Förslag till allmän Civil- och Kriminal-lag.
Vid sistförflutna 2:ne Riksdagar hafva Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t gjort underdånig hemställan om tillförordnande af en Kommitté, hvars befattning borde blifva, att, efter en noggrann öfversigt af Lagverket i alla dess spridda delar, både uppgifva huru redan stiftade Lagar kunde förenklas och förbättras, samt föreslå nya, då de af nyttan och behofvet påkallades. Denna Kommitté tillsattes af Kongl. Maj:t i början af förlidet år och förseddes med en instruktion, lämpad efter de af Rikets Ständers Lag Utskott uppgifna grunder. Endast fem af Kommittéens Ledamöter, jämte ett inskräkt antal betjening, njuta arfvoden. De öfriga af Rikets Ständer till detta ändamål anslagna medel användas eller besparas till tryckning eller andra förefallande omkostnader. Kommittéens arbetande Ledamöter äro för det närvarande sysselsatta med förslag till en Allmän Civil- och Kriminal-Lag, hvilket, sedan det genomgått granskning af de öfriga Kommitterade, framdeles kommer att genom trycket utgå till allmänhetens kunskap, på det Domare, andre Embetsmän, med flere kunnige och erfarne personer, dervid må kunna göra nödiga anmärkningar, och förslaget sedermera, efter dessas föranledande, jemkadt och förbättradt, till Rikets Ständers slutliga pröfning öfverlemnas.
Tryckfriheten.
Ibland de omständigheter, som bordt fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, under den tid, som sedan sista Riksdagen förflutit har isynnerhet varit det oförsigtiga och stundom för samhällsordningen vådliga bruk, som blifvit gjordt af Tryckfriheten. Om Rikets Ständer, med rättvist afseende på Rikets ställning emot fremmande Makter, genom den vid sista Riksdag gjorda lagförklaring, till en del förekommit den fara, som af politiska ämnens oförsigtiga granskning uti tryckta blad möjligen kunde uppkomma, har deremot den i Tryckfrihets-förordningen varande och redan af Konstitutions-Utskottet anmärkta svårighet att erhålla en svarande part uti rättegångar om Tryckfrihetsmål, endast blottställt Domaren för ett alltid obehagligt val mellan känslan af den allmänna rättvisans fordringar och bokstafven af en gifven lag. Lagbrytaren, skyddad genom denna otydlighet från allt åtal, har derföre trott sig allt tillåtit, endast han förvånade genom djerfheten af sina tillmälen, alltid klädda i patriotismens sjelfständiga språk. Kongl. Maj:t anser Sig, af en redan tillräckligt vunnen erfarenhet, vid detta tillfälle heligt påkalla att äska Rikets Ständers kraftiga och skyndsamma medverkan, till förekommande af ett ondt, som med hvarje dag vidgar sitt område och bereder betänkligare följder. Kongl. Maj:ts afsigt är ej och kan icke vara att åstunda någon inskränkning i den för hvarje redlig medborgare så dyrbara tillhörigheten af en fri yttrande rätt, ej heller undfaller det Kongl. Maj:t, att denna rättighet, ännu beröfvad tidens och vanans häfd, kräfver en länge fortsatt utöfning, för att, å ena sidan, vinna sans och lämpa, och å den andra, ej genom hvarje frimodigt uttryck reta för ömtåliga sinnen; men Kongl. Maj:t bör fordra, att samma lag, som för den verkligen förfördelade öppnar ett tillfälle att vädja till allmänhetens domstol, äfven må lemna den i allmänt tryck oförsynt eller med lömska vapen angripne medborgaren en möjlighet att kräfva upprättelse för obestyrkta och äreröriga beskyllningar. Då dessa äro offentliga, må anklagaren kunna genast framkallas till bevisnings-skyldighet, utan att längre få begagna anonymitetens helgd, eller, under ständig klagan mot förtrycket, sjelf fortfara den enda förtryckaren. Endast då kunna både Konung och Folk upplysas om sannfärdigheten af dess dagliga utrop emot våld och despotism i allmänna ärendenas förvaltning; då först skall den frimodige skribenten urskiljas från de ifrare i Nationens namn, som endast lyda enskilta passioner eller en låg vinnings-lystnad, och Statens tjenare skola ej mer förakta obevista beskyllningar, utan varnas af dem, som kunna bestyrkas.
CARL.
- ↑ K. M. Påbud om en ny Kyrkohandbok, d. 7 Mars 1811.