Öfversigt af de förnämsta åtgärder inom förvaltningens alla grenar/Berättelsen till 1815 års riksmöte

←  Berättelsen till 1812 års riksmöte

Öfversigt af de förnämsta åtgärder inom förvaltningens alla grenar, ifrån år 1809 till och med 1838 av Peter Adam Wallmark Berättelsen till 1815 års riksmöte

Berättelsen till 1817 och 1818 årens riksmöte  →

BERÄTTELSEN TILL 1815 ÅRS RIKSMÖTE.

De märkliga år som förflutit, sedan Kongl. Maj:t såg Svea Rikes Ständer inför sin thron församlade, hafva varit så rika på stora och ovanliga händelser, att deras minne förmodligen aldrig ur häfderna komma att utplånas. Svårligen lärer ett föregående exempel kunna uppsökas af en så hastig och välgörande förändring, som den Europa, under denna korta tidrymd, erfarit. Från höjden af en thron, byggd på segrande vapen och af lydkonungars throner omgifven, herrskade en kraftfull Man, från Niemen till Tajo, från Sundet till Calabriens yttersta gränser. Ryssland, skyddadt genom sin makt, Sverige genom sitt afskilda läge, England genom sin nationalanda och hundrade segrar på hafvet vundna, samt den Spanska halfön genom sina söners mod, voro ännu de enda länder, der Franska örnarna ej hunnit att befästa sitt välde, och der antingen blodiga strider, eller ock endast på afstånd, ljudet af deras ledares bud förspordes. Men huru länge hade denna lemning af Europas frihet kunnat motväga lyckans och öfvermodets kraft, om det fruktansvärda härtåg nått målet för sina beräkningar, som Kejsar Napoleon, i Juni månad 1812, rigtade emot Ryska Riket? — Då var ett tvifvelsmål om Allherrskarens framgång, yttradt äfven i förtroliga kretsar, med personlig fara förbundit, eller ock stämpladt som en fanatisk villa; och det syntes, som de underkufvade Folken, genom egna uppoffringar, endast sökte att vidga området för ett ok, som då först upphörde att vara kränkande för någon, då det för alla blef gemensamt.

Men en högre Makt hade annorlunda beslutat, det blod, som flutit för en jemnare fördelning af Statens krafter och för en derigenom uppkommen säkerhet för de svagares bestånd, skulle ej vara spildt förgäfves. Den förädling Folken vunnit, de Lagar de sig gifvit, de styrelseformer dem flere århundraden tillskapat, borde ej, utan afseende på luftstreck eller sedvanor, sammansmälta till ett liflöst helt, bildadt af svärdet och på dess fortfarande lycka beräknadt. Ur skötet af de länder, der naturen med sparsamhet skänker sina gåfvor och der samhällslifvets förfining ej hunnit att förslappa den nationliga kraften, skulle utgå ett krigiskt folk, som, i förening med klimat och förtviflan, förmådde att hvälfa tillbaka Söderns beherrskare från Moskwas stränder till Seinens. Det under oket böjda Europa hörde, den ena dagen, omtalas Napoleons triumfer, och såg, den andra, verkan af Försynens dom öfver hans härar. Småningom vaknade sjelfständighetens andra hos Folken; Preussens ädla söner sträckte emot en älskad Konungs thron bedjande händer, ej att förvärfva fredens, med slafveriet förbundna, skydd emot farorna, men för att fordra svärd och anförare emot förtrycket. Sedan denna heliga eld, med blixtens hastighet, sträckt sig till alla klasser af medborgare, till Tysklands alla Folk, och af Österrikes mäktiga biträde, af det stolta Brittanniens stora uppoffringar och segrande vapen hemtat både näring och vård, öppnades för Europas befrielse de ljusare utsigter, hvars lyckliga utveckling det varit vår tid förbehållit att erfara.

Sverige, som Napoleon, genom inbrottet i Pommern, sökte att förskräcka, hade, i en tid då allt var lydbarhet, vågat höja en fri och oberoende stämma. Dess ställning, vid utbrottet af kriget mellan Ryssland och Frankrike, skulle nödvändigt blifva den mest betänkliga. Å ena sidan sökte Frankrikes Regent att förmå Riket till ett anfallskrig emot Ryssland, å den andra, bjöd försigtigheten att ej lyssna till Napoleons bedrägliga löften.

Stora Brittannien, hvars fogliga behandlingssätt emot Sveriges sjöfart under den tid, då Riket befann sig i ett tvunget krigstillstånd emot denna Makt, Kongl. Maj:t ej nog kan erkänna, hade rätt att vänta en bestämd upplysning öfver Sveriges politiska system.

Att under denna de Europeiska Hufvudmakternas brytning utverka och bibehålla en fullkomlig neutralitet, var, med tillämpning af den nya tolkning Statsläran hade vunnit, att bereda sig dubbla anledningar att våldföras. Ett val borde således ske, och huru vigtigt skulle det ej blifva för Sveriges både närvarande och kommande väl!

Allt sedan Riket, genom ett olyckligt krig, såg sig beröfvadt tredjedelen af sitt område, ägde det för sitt bestånd, såsom sjelfständig Stat, ingen varaktig borgen. Det hade under loppet af detta krig äfven af Danmark blifvit angripit och kunde således tillskrifva denna Makt en väsendtlig del i Fäderneslandets gjorda förluster. Dessa fortsattes, genom Svenska handelns ofredande och genom tillämpning på densamma, af ett försvarssystem, riktadt emot en tredje Mak. Ett sådant tillstånd kunde derföre ej fortfara. Stängdt mellan Fjellarne och Hafvet, skulle Sverige, vid försvaret emot möjliga fiendtliga anfall, alltid sönderdela sina stridskrafter. Föreningen med Norrige borde således blifva den egentliga grundvalen för Sveriges politik och det högsta målet för dess bemödanden.

Ingen innebyggare lärer väl funnits på denna halfö, häftad vid den Europeiska Kontinenten genom en landsträcka, den ett hårdt luftstreck försvarar, som icke vid en blick på kartan frågat sig, hvarföre bebos denna jordrymd af tvenne Folk, och dertill af tvenne ofta fiendtliga Folk? Då till denna endast geografiska anmärkning lades de ännu vigtigare, af samma ursprung, af samma religion, af samma språk, af samma frihets-anda och af samma national lynne, borde, för den fördomsfrie mannen, ej uppstå någon annan önskan, än den, att förbinda sig med Broderfolket på andra sidan fjällen, för att gemensamt försvara halföns stränder och derigenom gemensamt fästa sjelfständigheten inom dess sköte.

Men detta Sveriges hufvudföremål hade förmedligen länge saknat sin utveckling, om icke Försynen förlänat Kongl. Maj:t och Riket en Furste, som deltagit i beredandet af de stora händelser, åt hvilka Europa är skyldigt sin nya tillvarelse. Från det ögonblick Han lemnade Frankrikes ärelystne Regent, visste Han att mäta vidden af de nya pligter Kongl. Maj:t och Svenska Folkets förtroende honom ålagt: Han förde till Sverige sjelfständighetens och motståndets lära, och, under kallt bedömmande af Rikets sannskyldiga intresse, förstod att, genom öfvertygelse och kraft, leda äfven national-fördomarne till det stora resultat, våra önskningar så länge förgäfves hade påkallat.

Om, vid Frankrikes fredsbrott emot Ryssland, Sverige ännu hade varit i besittning af de länder, det genom freden i Fredrikshamn förlorade, hade det, uppfordradt att deltaga i striden, ej behöft fästa något pris vid sitt biträde, utan endast kunnat grunda sitt beslut på beräkningen af krigets vådor och framgångens ära. Men nu var det Regeringens pligt att tänka och handla annorlunda, och denna pligt uppfylldes. Sverige hade på hundrade år endast gjort förluster; dess krig, som blifvit förda på Tysk botten, hade alltid varit olyckliga. Kongl. Maj:t kunde således icke till stora och fruktade faror öfverlemna sin Son och större delen af Sveriges krigsmakt, utan att i förväg hafva försäkrat Riket om sådana vilkor, som, äfven vid en olycklig utgång, hade i Nationens ögon rättfärdigat försöket, och visat den, att man ej glömde dess intressen, då man, på en fremmande strand, drog i härnad för Folkens.

Af alla dessa förenade anledningar slutades, i April månad år 1812, och befästades närmare genom mötet i Åbo, i Augusti månad samma år, emellan Hans Maj:t Ryska Kejsaren och Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen, det förbund med Ryssland, hvarigenom denna Makts garanti blef gifven till Konungariket Norriges förening med Sverige, dess aktiva medverkan lofvad till vinnande deraf, och dervid uttryckligen stadgadt, att innan Svenska Arméen skulle öfvergå till Tyskland, för att till dess befrielse bidraga, föreningen borde vara verkställd. En Armé af 35,000 man Ryska Troppar blef ställd under Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens befäl, och deraf det antal som erfordrades, bestämdt att nyttjas emot Norrige.

Sverige, som redan i Augusti månad 1812 hade samlat sin Armé, för att, i förening med Ryska Troppar, gifva vigt åt sina ingångna förbindelser, kallades snart från denna föresats genom de krigshändelser, som förde Kejsar Napoleon till Moskau. Den Ryska Hjelpkorpsen öfverlemnades nu till Kejsar Alexanders disposition, och gick, under General Grefve Wittgensteins befäl, att hufvudsakligen bidraga till Napoleons missöde. Sveriges krig uppskjöts till våren, men under loppet af vintern öppnades nya underhandlingar med England, som hittills endast hade slutat ett fredsfördrag med Sverige, utan att ingå i någon förbindelse rörande Norrige. Denna förbindelse, som innefattade Stor-Brittanniska Hofvets garanti på Norriges besittning, samt löfte om understöd af dess flotta i detta ändamål, blef likväl snart, genom det i Mars månad 1813 afslutade förbund, en följd af det begifvande, hvaruti Sverige ingick, att öfverföra sin härsmakt till fasta landet, för att der deltaga i kriget, och att dymedelst sätta föreningen med Norrige i andra ordningen af händelserna. Med Preussen afslutades, i April månad, en efter lika grunder lämpad traktat, så att Sverige, vid utbrottet af dess krig emot Frankrike, hade Rysslands, Englands och Preussens garanti på besittningen af Norrige.

De krigshändelser, hvarigenom, under loppet af trenne månader, Tyskland befriades och Franska örnarna, i blodiga och ärofulla strider, af segrande vapen trängdes från Schlesiske gränsen till Rhen, äro för väl kända att nu behöfva upprepas.

Sedan Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen hade, med Sveriges bundsförvanter, delat de lagrar, som evigt skola utmärka denna minnesvärda tid, vände han sin blick emot Norden, för att der tillkämpa sig den enda belöning han eftersträfvade. Freden i Kiel blef en frukt af detta härtåg, och, såsom följder af densamma, blef Norriges förening med Sverige erkänd och bekräftad, så väl i den med Österrikiska Hofvet, i Februari månad 1814, afslutade Allians-traktat, som i den sedermera mellan Sverige och Frankrike, d. 30 Maj, undertecknade fred. Då Svenska Arméen, efter att hafva uppfyllt Sveriges förväntan, skyndade sig från Hollstein tillbaka till Rhenströmmen, för att påskynda verldens fred, hejdades den af det oväntade motstånd, som väcktes af Norriges Ståthållare, och som hotade att tillintetgöra alla förhoppningar för framtiden.

Kongl. Maj:t hade, i dess första proklamationer till Norrska folket, lemnat en borgen för den Regeringslära, som af Kongl. Maj:t, i afseende på detta Folk, skulle följas. Ingen Svensk man kunde eller borde förmoda, att då Kongl. Maj:t gick att göra sina rättigheter gällande, dessa kunde afvika från de grundsatser, hvarpå Sveriges Statsförfattning är uppförd. Den medgaf icke införandet af en förhatlig envåldsmakt i Norrige, hvarigenom Sveriges frihet alltid varit hotad, och vid jemförelsen af båda Folkens rättigheter, en oundviklig söndring dem emellan förr eller senare hade uppkommit. Norrmännen hade således i Sveriges grundlag den säkraste borgen för deras egen, och Kongl. Maj:t kan, med liflig känsla af hvad Sverige ägde rätt att fordra och Norrige att hoppas, samt med lugnt medvetande af sina afsigters renhet, yttra, att, om meningen varit att pålägga Norrmännen ett förhatligt ok, och de då rest sig att mota förtrycket, hade de, hos hvarje redlig Svensk man, funnit den säkraste af deras bundsförvanter.

Kongl. Maj:t öfverlemnade sig länge åt det ljufva hopp att, utan någon blodsutgjutelse, tillvinna Sig ett Folk, hvars lycka Konungen endast eftersträfvade att befästa; men slutligen måste han gripa till vapen, då ingen fredlig överenskommelse, genom ett fortfarande misskännande och en förhållen upplysning om Konungens afsigter, var att tillvägabringa.

Kongl. Maj:t gick Sjelf att, jemte Kron-Prinsen och Hertigen af Södermanland, dela med Svenska Arméen och Flottorna krigets faror, ej i afsigt att vinna någon ny lager, men för att, från ett närmare håll, bjuda fred och försoning. Att detta olyckliga inbördes krig, i alla dess rysliga följder af Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen behjertades, och att de, vid första anledningen till fredliga tänkesätt å Norrska sidan, genast fällde de vapen, som endast böra vara ämnade att, gemensamt med de Norrska, försvara en gemensam sjelfständighet, derom vittnar den i Moss, under den 14 Augusti sistlidet år, afslutade konvention och de grunder, på hvilka den är uppförd.

Kongl. Maj:t hade, i kraft af densamma, förbehållit sig rättigheten att, genom tillförordnade Kommissarier, om villkoren för den blifvande föreningen mellan båda länderna, underhandla med Norriges Rikes Stor-Thing. Den Grundlag för Konungariket Norrige, som, till följe af förbemälte underhandling, blef öfverenskommen och stadfästad, antogs å Kongl. Maj:ts Kommissariers sida, med förbehåll af Sveriges Rikes Ständers konstitutionella rätt, i de delar, som medföra förändring eller jemkning i Sveriges Rikes Regeringsform; och blef under den 10 November, af Kongl. Maj:t, med lika förbehåll, bekräftad och besvuren.

Kongl. Maj:t ämnar, inom kort, till Rikets Ständer öfverlemna Dess Nådiga Proposition i detta afseende, och det är med liflig känsla af Försynens nåd, som vakat öfver detta urgamla Rike, och, efter pröfningarnes och olyckornas tid, låtit en ny dag uppgå öfver Norden, som Kongl. Maj:t gör sig förvissad, att den förening, som nu lyckligen blifvit stiftad emellan Skandinaviens båda Riken, skall af inbördes kärlek och inbördes förtroende emot alla tidens och lyckans skiften befästas. Det gifves ej mer, på Skandinaviens ö, någon lager, värdig att pryda krigarens hjessa, än den som vinnes mot fiender, som vilja beträda vår strand. Nyttan af Rikenas förening, den småningom bibringade öfvertygelsen om Folkens värde, skall en dag utplåna minnet af det blod, som flutit i inhemska strider. — Må det blifva ett försoningsoffer för det långa hundraåriga hat, som söndrat Nordens tvenne folkslag; och på de fält, der krigets åskor dånat, fridsamma bröder, med uppfyllda förhoppningar, mötas!

Rikets inre Styrelse.

Kongl. Maj:t går nu att, ifrån vigtiga händelser och yttre förhållanden, kalla Rikets Ständers uppmärksamhet på Kongl. Maj:ts åtgärder, i afseende på Rikets inre styrelse.

Förslag till ny Psalmbok. Evangeliibokens förbättrande.

Sedan, med afseende på det yttrade behofvet af en ny och förbättrad Psalmbok, en Kommitté blifvit tillförordnad, med Erkebiskopen till Ordförande, samt till Ledamöter vittre och kunnige så väl Prester som Lekmän, hvilken borde granska, förbättra och efter behofvet omarbeta och föröka samlingarne till nya kyrkosånger, har denna Kommitté hunnit så vida med dess arbete, att, med Konungens bifall, ett förslag till en ny Psalmbok blifvit af trycket utgifvit, med anmodan till en hvar, som det åstundar, att inkomma med anmärkningar. Åt nämnde Kommitté har Kongl. Maj:t sedermera uppdragit att öfverse Evangelii-boken, för att sätta densamma i likställighet med den nya Kyrkohandboken.

Författningar och Stadgar till Kyrkolagens förklaring.

Genom Kongl. Maj:t föranstaltande har år 1813 utkommit en samling af Författningar och Stadgar, hvilka ändra eller förklara Kyrkolagen af år 1686 och ännu äro till efterlefnad gällande. Äfven har, genom dertill utsedde kunnige män, en samling blifvit utarbetad, som fortsätter och rättar de tillförene utgivne Samlingar och Förordningar, hvilka från predikstolarne skola uppläsas.

Förordning, ang. Presterskapets åtgärd vid mantalsskrifningar, förhörsböcker och prestbevis.

Om Presterskapets åtgärd vid mantalsskrifningar, samt hvad iakttagas bör i afseende på förhörsböcker och prestbevis, har en Förordning blifvit utfärdad den 28 Oktober 1812.

Grunderna för Presterskapets Vederlag, m. m.

Den 20 April 1813 har Kongl. Maj:t genom bref till Kammar-Kollegium, Stats-Kontoret och Kammar-Rätten, samt cirkulär till Landshöfdingarne och Konsistorierna, stadgat de grunder, hvilka böra följas vid Presterskapets vederlag, samt behaglig tids- och förlänings-spanmål, och sistnämnde spanmåls indragning eller bibehållande. Med tillämpning deraf, har åtskillig så beskaffad spanmål dels redan blifvit indragen, dels till indragning, vid innehafvarens afgång, besluten.

Som Rikets Ständer begärt en fullständig underrättelse om beloppet af denna spanmål i Riket, så har, under sistnämnde dag, tillika befallning afgått till Landshöfdingar och Konsistorier, att för hvarje Stift inkomma med fullständiga uppgifter, åtföljda af handlingar och upplysningar rörande vederlagens och förlänings-spanmålens första uppkomst och fortfarande. Dessa uppgifter äro mödosamma och fordra mycken tid. Flere hafva likväl redan inkommit och till Kammar-Kollegii granskning blifvit öfverlemnade. Det är först sedan alla berättelserna blifvit samlade, som desamma kunna Rikets Ständer föreläggas. Emellertid fortfar Kongl. Maj:t med pröfning och afgörande af alla särskilta frågor i detta ämne, dock så, att icke någon behaglig tids- och förläningsspanmål fastställes för längre än innehafvarens tid.

Utarrendering af Annex- och Mensal-hemman i Bohus Län.

Genom Presterskapets i Bohus Län begifvande, har Kongl. Maj:t funnit Sig i tillstånd att, under den 23 September 1812, anbefalla utarrenderandet af Presterskapets Annexe- och Mensal-hemman i nämde Län.

Stadgar för Prest- och Pastoral-examina.

Under den 16 Junii 1813 har Kongl. Maj:t, uti Cirkulärbref till samtliga Konsistorierna, gifvit nya stadgar och föreskrifter för Prest- och Pastoral-examina, samt de bevis, hvilka deröfver utfärdas.

Krigs- och Hus-Prester.

Hvad iakttagas bör vid Krigs-presters antagande, har särskilt blivit stadgadt och ett Cirkulär, under den 17 Mars 1813, utfärdadt angående Hus-presters tjenstgöring.

Helsovården och Medicinal-yrket.

I det som rörer Helsovården och Medicinal-verket hafva följande författningar blifvit vidtagna:

Under den 17 Januari 1813 har Kongl. Maj:t gifvit det fordna Collegium Medicum en ny form, och i anledning deraf, namn af Sundhets-Kollegium^[1].

Reglemente för mediko-theol. Stipendierna vid Universiteten.

Den 6 Maj 1812 har Kongl. Maj:t låtit utfärda ett provisoriskt Reglemente för de, uppå Rikets Ständers underdåniga begäran, vid Universitetena inrättade mediko-theologiska Stipendier, äfvensom Kongl. Maj:t förordnadt, att hvad af de anslagne Stipendier kunde besparas, borde användas dels till sjelfva undervisningen, dels till utvidgning af Cliniska inrättningar vid begge Universiteterna. Af Stipendiaterna hafva flere varit tjenstgörande vid Arméens Sjuk-inrättningar.

Lunds Lasarett; inrättning af ett Cliniskt Institut derstädes.

Den 3 Mars 1813 har Kongl. Maj:t vidtagit Nådig Författning om utvidgning af Lunds Lazarett, samt inrättning af ett Cliniskt Institut derstädes, hvartill de, på Rikets Ständers begäran, indragne Kyrko-inspektörs-löner blifvit använda, och har detta Institut hittills haft en utmärkt framgång.

Cirkulär i afseende på smittosamma sjukdomar.

Uti Cirkulärer af den 10 Junii 1812 och 25 Augusti 1813, till samtlige Landshöfdingar, Konsistorier och Sundhets-Kollegium har blifvit föreskrifvit hvad iakttagas bör i afseende på smittosamma sjukdomar, hvarjemte Kongl. Maj:t i nåder fastställt en, af Sundhets-Kollegium, i samma afseende författad underrättelse, hvilken, vid förekommande tillfällen, från predikstolarne uppläses.

Anslag till farsoters botande. Nya Provincial-medici-sysslor.

Som de medel funnits ganska otillräckliga, hvilka på Medicinal-staten varit anslagne till farsoters botande och för Kur-anstalterna i allmänhet, har Kongl. Maj:t under den 28 Mars 1814, anordnat de 10,000 R:dr Banko, hvarmed Rikets Ständer, vid Riksdagen i Stockholm, ansett Medicinal-fonden kunna ökas af förväntade och nu mera inträffade indragningar. Vid samma tillfälle har Kongl. Maj:t stadgat de grunder, som af Sundhets-Kollegium borde följas vid användandet af alla, till Medicinal-verket anslagne medel, samt vid redogörelsen. Nya Provincial-medici-sysslor hafva efter behofvet blifvit inrättade.

Veterinärinrättningar.

Under den 31 Mars 1813 har Kongl. Maj:t fastställt ett Reglemente för Veterinär-inrättningen i Skara, samt införväntar Sundhets-Kollegii berättelse om medicinal-fondernas tillstånd vid 1814 års slut, för att vidtaga anstalter till veteringär-undervisningens utvidgande. Ett Reglemente och Instruktion för en, genom enskilt frikostighet i Södermanland, Daga Härad, gjord inrättning af Boskapsläkare, har af Kongl. Maj:t blifvit fastställd.

Vaccinationens befrämjande.

Den angelägna vaccinationens befrämjande har för Kongl. Maj:t varit ett ömt föremål. Den 8 Juli 1812 afgick ett Cirkulär i detta afseende till Biskopar och Konsistorier, som förnämligast åsyftade antagande af vaccinatörer och vaccinationsföreståndare i hvarje Socken, med hvad som vidare med ämnet hade gemenskap. Och har Kongl. Maj:t haft den tillfredsställelsen att, genom inkomna rapporter från Dess Befallningshavande och Konsistorierna, inhemta, att Dess nådiga afsigter nästan öfverallt blifvit verkställda, eller att verkställighet snart är att förvänta. Till förekommande af brist på vaccin-ämne, hafva 10 stycken vaccin-depôts i landsorterna blifvit inrättade, hvarjemte i Stockholm hålles den tillgång på vaccin-ämne, att alla reqvisitioner från landsorterna genast af Sundshets-Kollegium blifva expedierade.

De premier för vaccinationen, som förut endast lemnades åt Läkare, gifvas numera ej åt dessa, utan ensamt åt andra, hvilka med vaccinationen utmärka sig, äfvensom en del af premie-medlen användas till inrättade medaljer, som utdelas åt dem, hvilka med nit och framgång vaccinerat.

Examinerade Barnmorskors antagande.

Kongl. Maj:ts åtskilliga befallningar om examinerade Barnmorskors antagande i Socknarna hafva på flera orter blifvit verkställda, men å andra mött hinder, hvilka föranledt Kongl. Maj:t att tillåta uppskof, dock har Kongl. Maj:t anbefallit Landshöfdingarna och Konsistorierna, att med nit och omtanka följa detta angelägna ämne.

Nytt Reglemente för Vaccinationen.

Sedan alla dessa mått och steg blifvit tagna, anser Kongl. Maj:t tiden vara inne att utfärda ett nytt Reglemente för vaccinationen, samt en Författning så väl för att förmå en och hvar, som till förekommande af smittkoppor samt deras utbredande, och hafva beredande åtgärder för detta ändamål redan ägt rum.

Universiteterna. Ny stat för Upsala Univ.

Kongl. Maj:t har till undervisningen och uppfostringen i Riket sträckt en oafbruten omtanka. För Upsala Universitet har en ny Stat år 1813 blifvit utfärdad.

Inrättande af nya Professioner vid Universitetet i Lund.

Vid Universitetet i Lund har Kongl. Maj:t, sedan Canzli-Rådet Norberg, genom testamentariskt förordnande, anslagit en fond af 16,666 R:dr sk. Banco till lön för en Professor i Fransyska, Tyska och Engelska Språken, förordnat om en sådan Profession i lefvande språken^[2]; äfven har Kongl. Maj:t fördelat Professor Retzii Profession i trenne, en för Kemien, en för Naturalhistorien och en för Ekonomien och Botaniken^[3], samt inrättat nya Professioner i Grekiskan^[4], Astronomien och Fysiken^[5].

Kameral-examina. Vissa förmåner för Jurist-Doktorer, Licentiater och Kandidater.

Under den 9 Oktober 1812 har Kongl. Maj:t låtit utfärda en Kungörelse, som har till föremål att öka fordringarna af insigter hos dem, hvilka ämna sig till Rättegångs- och Kameral-Verken, samt att skärpa de examina, som med dem anställas. Och för att uppmuntra till grundliga kunskapers inhemtande, har Kongl. Maj:t tillagt Juris-Doktorer, Licentiater och Kandidater vissa förmåner vid befordringar; hvarom Cirkulärbref, under den 3 Februari 1812, blifvit till Hof-Rätterna, Akademi-Kanslerna och Justitite-Kansleren utfärdade.

Uppfostrings- och Undervisnings-Verkens förbättrande.

I anledning af Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 3 April 1810, hvari de i underdånighet anhöllo, det täcktes Kongl. Maj:t, genom kunnige och erfarne män, låta undersöka Läroverkens närvarande tillstånd, på det dessa inrättningar måtte erhålla ett, efter tidens upplysning mera lämpadt skick, — har Kongl. Maj:t, under den 29 Januari 1812, förordnat en Kommitté, som äger att granska de af Rikets Ständer öfverlemnade förslag, och dervid taga i öfvervägande hvad som rörer Uppfostrings- och Undervisnings-verken, för att afgifva ett yttrande om de ändringar och förbättringar, hvilka kunde finnas nödiga, med hvad mera, som, i sammanhang dermed, genom särskilt befallning, kan blifva Kommittéen uppdragit.

Vid Riksdagen i Örebro 1812 förklarade Rikets Ständer, genom skrifvelse af den 29 Juli, att de med lifligaste glädje inhemtat, att detta första steg till vinnande af ändamålet redan blifvit vidtagit, yttrande derföre deras underdåniga erkänsla, under anhållan, det måtte Kongl. Maj:t anbefalla, att Kommittéens instruktion och de utlåtanden, som i denna, Nationen så högt intresserande fråga, kunde komma att afgifvas, med ett ord Kommittéens Protokoller, i den mån de författas, till trycket befordras. I anledning häraf har Kongl. Maj:t, genom skrifvelser af den 5 Augusti 1812 och 5 Mars 1813, i detta afseende vidtagit nödiga anstalter. Så väl härigenom, som genom de penninge-tillskott dels Kongl. Maj:t Kommittéen beviljat, dels Hans Kongl. Höghet Kronprinsen enskilt täckts förära, har Kommittéen begynt utgifvandet till allmänheten af dess handlingar. I följe af Kommittéens, under ledning af Stats-Sekreteraren för religions- och uppfostringsvården till Hans Maj:t öfverlemnade förslag, har Kongl. Maj:t genom skrifvelse af den 9 December 1813, bifallit, att 1807 års Skol-ordning kommer att blifva gällande intildess annorlunda förordnadt varder, hvarjemte dock Eforerna blifvit öfverlåtit att tills vidare vidtaga vissa nödiga och nyttiga provisoriska åtgärder till Läroverkens förbättring, i öfverensstämmelse med det af Kommittéen dertill afgifna förslag, af hvilka åtgärder åt Kommittéen del borde lemnas.

Förslag till en ny Skol-ordning.

För att komma i tillfälle att nogare granska och pröfva den senast utfärdade Skol-ordningen, har Kommittéen dels vidtagit den anstalt, att särskilt utarbetade förslag till en ny Skol-ordning blifva densamma meddelade och underställde, dels, med Kongl. Maj:ts bifall, alla nödiga upplysningar genom Konsistorierna infordrade, hvilka kunna leda Kommittéen vid dess undersökningar och förestående göromål. Kommittéen har i sådant ändamål uppfattat frågor, hvilka den önskat besvarade, så väl af Konsistorierna i allmänhet som särskilt af hvart Uppfostrings- och Läroverksföreståndare och Pastorer på landet, hvarpå svar borde inkomma till den 5 Maj 1814. Dessa svar äro äfven riktigt till Kommittéen inlemnade och innehålla rikhaltiga källor för Kommittéens tillkommande arbete.

Gymnastik-Läroanstalt i hufvudstaden.

Med anledning af Kommittéens förord, har Kongl. Maj:t genom skrifvelse af den 5 Maj 1813, bifallit, att en gymnastik-Läroanstalt i hufvudstaden måtte anläggas, såsom ett Central-institut till bildande af Lärare i Gymnastiken, hvarjemte Kongl. Maj:t tillagt Stiftaren, Ling, 500 R:dr årligt arfvode, 100 R:dr i hushyra och i ett för allt 400 R:dr, till anskaffande och inköp af den nödiga attiraljen. För detta Central-institut har Kommittéen, under den 14 Mars 1814, till Kongl. Maj:t aflemnat förslag till ett Reglemente, hvilket till det mesta redan vunnit Kongl. Maj:ts sanktion och Institutet dymedelst äfven redan blifvit satt i verksamhet.

Gymnasierne.

Kongl. Maj:t har, vid åtskilliga tillfällen, infordrat Kommittéens tanka öfver vissa med Uppfostrings- och Läroverket i gemenskap stående mål, och deribland gjort afseende på Kommittéens tillstyrkan att, vid Rikets Gymnasier, den sjunde lektionen åter måtte upplifvas, så att, genom Kongl. Maj:ts skrifvelse af den 17 Augusti 1814, detta redan gått i verkställighet i Linköping, Hernösand och Götheborg, under det frågans afgörande för Rikets öfriga Gymnasier hvilar, intill ytterligare lokal-upplysningar hunnit inkomma.

Bestämmande af läromethoderna vid Undervisningsverken.

Utom alla dessa, i följe af Kongl. Maj:ts befallningar af Kommittéen vidtagne åtgärder, har Kommittéen, genom Ledamöters enskilta vaksamhet, erhållit anledningar att närmare undersöka flera till dess befattning hörande frågor, såsom ett provisoriskt bestämmande af de läro-methoder, som kunde vara tjenligast efter tidens skick, och hvarefter Undervisningsverken, så väl som nödiga läroböcker, helst böra lämpas; bästa sättet att vinna tillgång på goda läroböcker och att för lågt pris kunna hålla ungdomen sådana tillhanda; provisoriskt förslag på nödiga inrättningar, till fyllande af Läroverkets behof och dermed förenade anledningar att stadga grunderna för en ny Skol-ordning.

Kommittéen är sysselsatt att så sammanställa de ifrån Konsistorierna inkomna upplysningar, att vid den Kommittéen förestående utarbetning af förslag till en ny Skol-ordning, all möjlig nytta deraf lätt må kunna dragas. Kommittéens oförtrutna verksamhet, äfvensom den beredvillighet hon ifrån alla sidor mött, har, skyndsammare än hon sjelf våat hoppas, fört henne nära målet för sina befattningar.

Nya Reglementen för Norrköpings och Westerviks SKolor.

För Norrköpings och Westerwiks Skolor hafva nya Reglementen blifvit fastställda, och har Kongl. Maj:t alltid varit beredvillig att fastställa de Socken-skolor, som i åtskilliga landsorter blifvit gjorda; ett förslag är till Uppfostrings-Kommittéen ingifvit om förenande af fattigare barns undervisning med fattigvården.

Musikaliska Akademien.

Nya Stadgar hafva blifvit utfärdade för Kongl. Musikaliska Akademien^[6], som fått en vidsträcktare befattning med musikaliska undervisningen, enligt hvilken Akademien bör behandla musiken både såsom vetenskap och såsom konst, hvarföre ock fyra Lärare blifvit tillförordnade. Undervisningsverket, som utan afgift af eleverna begagnas, har varit i verksamhet sedan början af sistlidne höst, och härtill har, till en början, fond af särskilta medel blifvit till Akademien aflemnade.

Kongl. Patriotiska Sällskapet.

Nya Stadgar hafva äfvenledes blifvit gifna åt Kongl. Patriotiska Sällskapset^[7].

De Hvitfeldtska Stipendiigodsens förvaltande.

Kongl. Maj:t har, med anledning af Rikets Ständers skrifvelse vid Riksdagen i Örebro, den 14 Oktober 1810, om de Hvitfeldtska Stipendii-godsens förvaltande, ej allenast infordrat underrättelser, utan, sedan arrendentiden var nära att löpa till ända, efter föregående beredande anstalter, beslutat, att sjelfva godsen skola genom offentlig auktion bort-arrenderas, hemmanen derifrån skiljas, samt åboerne, i stället för den dagsverks-skyldighet, hvilken dem tillförene ålåg, till Stipendii-fonden utgöra en viss årlig afgift^[8], genom hvilka förordnanden både allmogen blifver lindrad och Stipendii-fonden får en betydligare ökad inkomst.

Fattigvården.

Den Kommitté, hvilken, uppå Rikets Ständers begäran, blifvit tillförordnad, för att till nästkommande lagtima Riksdag utarbeta en allmän författning om fattigvården i Riket, lämpad efter särskilta orters särskilta beskaffenhet och behof, har ännu icke hunnit längre, än att insamla de omständliga underrättelser, hvilka Rikets Ständer ansett böra läggas till grund; dessa hafva likväl ännu icke från alla Län inkommit, men som de, efter skedde påminnelser, snart torde vara att förvänta, så kan sjelfva arbetet af Kommittén företagas, och torde detsamma till sina grunder blifva lätt och enkelt. Emellertid har Kongl. Maj:t med en fortsatt uppmärksamhet följt allt hvad med fattigvården i Riket har gemenskap; så väl genom skrifvelse af den 18 Mars 1812, som flere derpå följande, hafva den allmänna fattigvården i Stockholm och de derstädes befintliga trenne barmhertighetsverk, Stora Barnhuset, Danvis-Hospitalet och Spinnhuset, blifvit satta under en styrelse och en förvaltning, hvilkas framgång Kongl. Maj:t med nöje försport. För öfrigt hafva flera särskilta Fattigvårds-anstalter och Reglementen i landsorterna blifvit af Kongl. Maj:t stadfästade, såsom gällande intill dess en allmän Fattigvårds-stadga hinner utkomma.

Korrektions- och Arbetshus.

För Korrektionshuset i Örebro har Reglemente blifvit utfärdadt.

Arbets- och Korrektionshus hafva blifvit inrättade i Upsala och Hernösand, samt det förra med Reglemente försedt.

För Fattigvårds- och Arbetshus-inrättningarna uti Carlscrona och Carlshamn blifva de föreslagne Reglementen, sedan de undergått behörig granskning, med första stadfästade^[9].

Hof-Rätterna.

Af de rapporter Kongl. Maj:t genom dess Justitie-Kanslers-Embete erhållit, har Kongl. Maj:t inhemtat, att ärender i Rikets Hof-Rätter med drift och vaksamhet blifvit handhafde, att den ringa balans, som vid hvarje års slut uppstått i Svea Hof-Rätt, härrört af sjelfva målens beskaffenhet och de flera förberedande åtgärder desamma fordrat, och att åter den större balans, som yppat sig i Götha Hof-Rätt, varit en följd af ärendenas mängd derstädes, äfven tillräckligen vitsordad af det ansenliga antal rättegångs-ärender, hvilka likaledes derifrån till Kongl. Maj:t inkomma. Kongl. Maj:t vill framledes, under Riksdagens lopp, göra Rikets Ständer uppmärksamma på nödvändigheten att vidtaga anstalter till jemkning i Hof-Rätternas jurisdiktioner och till beredande af möjlighet for målens skyndsammare slut i Götha Hof-Rätt. Icke utan bekymmer har Kongl. Maj: t erfarit, huru Hof-Rätternas Embets- och Tjenstemän, lika med de fleste öfrige penninge-löntagare, under det de uppoffra deras tid och krafter för uppfyllandet af de pligter dem tillhöra, blifvit, genom tidernas tilltagande dyrhet, försatta i ansenligt lidande och större förluster; men det har ej stått i Kongl. Maj:ts makt att afhjelpa deras billiga fordringar och klagan. Ehuru Kongl. Maj:t med tillfredsställelse funnit, att brottmålen märkbart aftagit, under den tid en inställd bränvinsbränning minskade tillgångarna på denna vara, hafva likväl de åtgärder, hvilka på Kongl. Maj:t berott att vidtaga och Rikets Ständer önskat, till förekommande af fylleri och dryckenskap, icke uteblifvit, och Kongl. Maj:t hoppas, att de, åtföljda af vederbörandes nit i verkställigheten och af en tilltagande upplysning hos allmänheten, skola leda till befrämjande af ändamålet. Huru rättvisan i öfrigt blifvit handhafd, derom, liksom angående de förklaringar Kongl. Maj:t i frågor om Lagens rätta förstånd funnit nödigt utgifva, lära Rikets Ständer icke sakna underrättelse, genom den uppgift i dessa delar, som deras Justitie-Ombudsman, i följe af sin instruktion, dem meddelar, och har det i synnerhet varit Kongl. Maj:t kärt, att vid några tillfällen, då hela menigheter af Dess redliga allmoge, genom missförstånd af författningars mening, funnits blottställda för tilltal, kunna förekomma olägenheterna eller mildra Lagens kraf, hvarom de protokoller skola vittna, som, till följd af Grundlagen, komma att öfverlemnas till Rikets Ständers Konstitutions-Utskott.

Förslag till ny Civil- och Kriminal-lag.

Den af Kongl. Maj:t, till utarbetande af en ny Civil- och Kriminal-lag, förordnade Kommitté har, under den sedan sista Riksdagen förflutna tid, fortsatt sina göromål. Ehuru arbetet, sedan en Ledamot genom döden afgått, och några blifvit på begäran entledigande, för att återgå till utöfningen af deras embeten och tjenster, ej kunnat oafbrutet fullföljas vid Lagens alla Balkar på en gång, hafva dock förslag till flera redan blifvit utarbetade, af hvilka en Balk nu är under pressen, för att, jemte det i Kommittéen förda protokoll och grunderna för förslaget, lemnas till vidare granskning; äfvensom en annan Balk innan kort blifver färdig att, i enahanda ändamål, till trycket befordras; hvarförutan hos Kongl. Maj:t blifvit anmäldt, att Komitterade äro beredda att snart inkomma med underdånig hemställan om åtskilliga förändringar i afseende på Domstolarnes antal och organisation, samt inrättningen af nya Straff- och Korrektionshus, såsom nödvändiga för Lagens förbättring samt Lagskipningens säkra och skyndsamma gång.

Enskiftesverket.

Då erfarenheten visat, huru mycket Åkerbruket och Landthushållningen vunnit genom de redan vidtagna Enskiftes-förrättningar, har Kongl. Maj:t, till befordrande af dessa delningar, uti alla de samfälligheter der gällande hinder icke möta, låtit, under den 24 Juli 1812, utfärda en förnyad Förordning angående Enskiftesdelningar uti Skåne och Skaraborgs Län, samt, till lättnad och understöd för utflyttade åboer, bibehållit de förra anslagen för Skåne 10,000 R:dr och för Skaraborgs Län 6,000 R:dr årligen; äfvensom Kongl. Maj:t, i sammanhang dermed, sökt att, medelst visa förmåners beviljande åt dem, som uppföra hus af ler, befordra detta byggningssätt, der tillfälle till husens uppförande af sten saknas, eller medföra för dryg kostnad.

Ölands förkofran.

För att i betydlig mån bereda Ölands förkofran och välstånd, äro flera anstalter, till de der befintliga utmarkers delning och framdeles odling, föreskrifna och redan verkställda, samt till befordrandet af ändamålet, äfven medel af Kongl. Maj:t anslagna.

Undersökning om uppodling af Dagsmåsse i Östergöthland.

Kongl. Maj:t har anbefallit en undersöknings anställande rörande en betydlig måsse i Östergöthland, Dagsmåssen kallad, hvilken Kongl. Maj:t ansett böra för Kronans räkning uppodlas.

Stuterierna.

För de å Strömsholms samt Dahlby och Flyinge Kungsgårdar inrättade Stuterier äro af Kongl. Maj:t anstalter vidtagna, hvilka i mån af de tillgångar, som för dessa angelägna inrättningar blifvit anslagna, leda till det åsyftade ändamålets befrämjande.

Förordning om laggild Stängsel.

Till afböjande af flera olägenheter och tvister derom, huru laggild Stängsel af åtskilliga slag bör vara beskaffad, har Kongl. Maj:t i detta ämne en allmän nådig Förordning utfärdat.

Förnyad förordning angående Jernvräkeriet.

Kongl. Maj:t har låtit öfverse de tid efter annan utfärdade Författningar, angående besigtning och vräkning af tackjern, stångjern och manufaktur-smide, samt, med bibehållande af deras angelägna föremål, att vårdslöshet vid jernberedningen samt försäljning och utförsel af felaktiga och odugliga jerneffekter måtte förekommas, medelst en förnyad Förordning angående Jernvräkeriet uti Riket, stadgat hvad i detta ämne, efter närvarande tiders skick, blifvit för nödigt ansedt^[10].

Ekonomiska Styrelseverken.

Den Kommitté, som, enligt Rikets Ständers vid 1812 års Riksdag yttrade önskan, bör sysselsätta sig med granskning och utarbetande af, efter närvarande tid, mera lämpade ekonomiska författningar, såsom en förberedande anstalt till en behöflig förändring och förbättring af de civila och ekonomiska Styrelseverken, har ännu ej kunnat till något fullständigt helt samla de upplysningar och förslag, som, i mån af tid och Kommittéens Ledamöters andra embetsmannabefattningar, hunnit att insamlas; men detta angelägna ärende följes af Kongl. Maj:ts fortfarande uppmärksamhet.

Försvarsverket. Krigsfonden.

Alltsedan det förflutna Riksmötet har krigsmakten till största delen varit uti aktiv tjenst, inom och utom Rikets gränser, och medlen att förse densamma med sina förnödenheter hafva utgjort föremålet för Kongl. Maj:ts oafbrutna omsorger. En särskilt utredning i allt hvad som rörer kriget, innehållande tillika krigsfondens närvarande ställning till skulder och behållningar, skall blifva Rikets Ständer förelagd, jemte förslag till de regleringar uti det ena och andra af härtill hörande ämnen, som Kongl. Maj:t finner lämpligast, och anser fordra Rikets Ständers medverkan.

Följden af detta oafbrutna krigstillstånd har emellertid varit, att sådana allmänna regleringar uti Försvarsverkets särskilta administrationsgrenar, så väl till lands som sjös, hvilka förut till mer eller mindre del voro i verket satta, icke till fullo hunnit blifva fullbordade, och andra, hvilkas angelägenhet likaledes varit insedd och erkänd, till lugnare tider måst alldeles uppskjutas.

Likväl och enär Rikets försvarsstyrka, genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut vid 1810 och 1812 årens Riksmöten, undergingo de vigtiga förändringar, som Rikets utvärtes förhållanden samt dess inre ställning och tillgång påkallade, hafva dock de åtgärder, som tillhört verkställigheten häraf, icke uteblifvit.

Kongl. Maj:t nyttjar detta tillfälle att högtidligen erkänna sin höga tillfredsställelse och särdeles välbehag öfver den tillgifvenhet och det beredvilliga biträde, hvarmed Kongl. Maj:ts undersåtare, vid hvarje sådant förekommit fall, gått Dess uppriktiga och välsinnade afsigter till mötes. Hvad Riket vunnit af denna samdrägtighet uti vilja, och kraftiga medverkan uti utförande, ligger i öppen dag; likasom de skakningar, som föregingo denna tidpunkt, visade följderna af ett motsatt förhållande. Den erfarenhet, som härigenom lemnas efterkommande, om begge dessa skiljaktiga handlingssätt och deras orsaker, skall blifva den säkraste borgen för fortfarandet af dessa ömsesidiga bemödanden och biträden, genom hvilka Rikets urgamla ära och förnyad styrka blifvit upprätthållen och ensamt bibehållas kan.

Förändrad organisation och fördelning inom de indelta Regementerna.

Allmänna Bevärings-inrättningen och den tillökning uti indelta Arméen, som genom extra roteringen ägde rum, hafva föranledt till nödvändigheten af en förändrad organisation och fördelning inom indelta Regementerna, derom Kongl. Maj:t under den 23 Mars 1813 i nåder förordnat, utan att likväl Indelningsverkets hufvudgrunder derigenom, på något sätt, blifvit rubbadt. I sammanhang dermed har Kongl. Maj:t äfven till en del redan låtit i verket sätta, och för öfrigt nu till afgörande företagit, en fullständigare sammansättning af Inspektions- och Brigad-Befälet inom Arméen, efter lokala omständigheter föranledande och Rikets nuvarande ställning, hvarmedelst instruktionen, tjenstbarheten och kontrollen, i alla särskilta grenar, fullkomligare skall kunna befrämjas.

Passevolans-inrättningen.

I sammanhang med detta ämne står äfven den Mötes-Passevolans-inrättning, som uppå Kongl. Maj:ts Proposition af Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag besluten, numera efter den plan Kongl. Maj:t under tiden låtit utarbeta, sedan undersökningar i orterna förut blifvit hållna, med verksamhet går till den nyttiga fullbordan, som dermed åsyftas^[11].

Arméens beklädnad.

För Arméens beklädnad har i behörig tid blifvit sörjdt. Så länge kriget verkade till utomordentliga behof, voro inrikes tillverkningar icke tillräckliga att dem fylla, men efter upphörandet deraf har Kongl. Maj:t åter inställt införseln af utländska manufakturer för detta ändamål, så att den inhemska konstfliten icke må sakna det biträde, som genom afsättning för krigsmaktens behof vinnes.

Bevärings-fabrikerna.

Bevärings-fabrikerna hafva ständigt varit sysselsatta, och Kronans inrättningar för detta ändamål blifvit utvidgade.

Krutbruken.

Krutbruken äro vidmakthållna, och hafva med rudimaterier för krut-tillverkningen blifvit försedda.

Flottans underhåll.

Flottans underhåll har med omsorg blifvit vårdadt, och äfven, i mån af tillgångarna, ökadt.

Krigs-Medicinal-verket.

Krigs-Medicinal-verket har undergått mycken förbättring och sjukvården under kriget har varit berömvärd; i det ena och andra häraf förestår dock ännu en ytterligare organisation, med tillökta löningsvillkor för dem af studerande ungdomen, som egna sig åt detta yrke, hvartil medel finnas genom Rikets Ständers vid senast förflutna Riksmöten tagna nyttiga beslut.

Saltpeter-näringen.

Saltpeter-näringen i Riket har Kongl. Maj:t på verksamt sätt sökt att befordra och uppmuntra; hvartill Rikets Ständers, likaledes vid senaste Riksdag tagna beslut lemnat Kongl. Maj:t ytterligare tillfällen. Till Rikets Ständers Ekonomi-Utskott vill Kongl. Maj:t låta öfverlemna fullständig berättelse om allt hvad denna vigtiga näringsgren angår, och hvarest Rikets Ständer skola blifva i tillfälle att erfara de fördelar för Riket, som häraf för framtiden äro att förvänta.

Pensions-inrättningar.

De välgörande uppoffringar, som Rikets innebyggare, snart sagdt utan undantag, ådagalagt, for att komma de krigsmän med deras familjer till hjelp och undsättning, hvilka under striden för Folkens rättigheter samt Fäderneslandets sjelfständighet och ökade anseende hållit lif och blod osparda, påkalla Kongl. Maj:ts särskilta nådiga afseende; och det är med särdeles tillfredsställelse, som Kongl. Maj:t rättvisar dessa vackra drag af medborgerlighet och menniskokärlek.

Det härigenom hos krigsmannen undanröjda befarande af armod och brist, då blessurer eller ejuklighet sätta honom ur tillfälle att arbeta, skall närmare fästa honom vid sina pligter, och således fördelaktigt verka till Försvarsverkets bästa.

Kongl. Maj:t ämnar under en Styrelse bringa alla de särskilta fonder, som till detta föremål dels af ålder funnits, dels Under denna tid blifvit till Kongl Maj:ts och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens disposition sammanskjutna; och Kongl. Maj:t har all anledning hoppas, att verkan af denna Styrelses arbeten skall blifva svarande mot ändamålet.

För öfrigt hafva de förekomna ärendena uti krigsadministrationens särskilta grenar, i vanlig ordning, fått handläggning.

Extra-roteringen i Skåne.

Extra-roteringen i Skåne är af en särskilt Kommission undersökt och jemkad, dervid Ledamöter af provinsens mest aktningsvärda egendomshafvare med utmärkt nit, rättsinthet och omsorg tillhandagått.

Dessa förrättningar hafva väl ej ännu hunnit alldeles fullbordas, men arbetet blir deremot af den fullständighet, att Kongl. Maj:t är sinnad antaga de grunder, som Kommissionen för verkställigheten tillämpat, till hufvudsaklig efterrättelse för rotejemkningarne öfver hela Riket, och hvarom Kongl. Maj:t äfven ämnar, under loppet af Riksdagen, Rikets Ständer särskilt förekomma.

Redogörelse-verket för de förflutna krigen.

Redogörelse-verket för de förflutna krigen har Kongl. Maj:t sökt gifva den rigtning till ordentligt och skyndsamt afslut, samt granskning deraf, som med beskaffenheten af sådana ämnen står att förena.

Granskningen af räkenskaperna för 1808 och 1809 årens krig är fullbordad, hvarom Rikets Ständer af sina egna Deputerade icke lära komma att sakna fullständiga upplysningar.

Kongl. Maj:t blir i öfrigt i tillfälle att, i sin proposition om Statsverkets tillstånd och behof, närmare utveckla det närvarande förhållandet med Rikets Försvars-verk till lands och sjös. Föreningen med Norrige gifver deråt på en gång en ny styrka och ett förändradt skick. Tidernas skiften påkalla dessutom angelägna regleringar i flera grenar. Mindre Befälet är i allmänhet illa lönadt, och för den värfvade arméens underhåll kräfvas tydliga tillökningar i snart sagdt alla delar. Kongl. Maj:t hoppas likväl att, understödd af Rikets Ständers mogna bepröfvande och biträde, finna utvägar derföre, utan några ytterligare omedelbara bidrag i beskattningsväg; hvilket allt kommer att blifva föremål för Rikets Ständers närmare öfverläggningar.

Likasom uti de öfriga grenar af förvaltningen, så hafva äfven uti de financiella, under vidt utseende och ofta bekymmersfulla omständigheter, Rikets bhof blifvit afhulpna, och i de flesta afseenden tillfredsställande resultater kunnat erhållas.

Kongl. Maj:t erkänner med nöje, det Rikets Ständer, igenom de vid Riksdagen år 1812 vidtagna anstalter, till en ej obetydlig del beredt medlen och möjligheterna härtill, och att de derföre förtjena så mycket mera tacksamhet, som de riktigt bedömt samtidens fordran och gjort rättvisa åt Regeringens förmåga och afsigter.

Det blir emellertid Kongl. Maj:t förbehållit att ådagalägga, det Kongl. Maj:t ej allenast vetat med största möjliga fördel begagna dessa medel, men äfven att skapa nya och förskaffa Riket biträden, hvarförutan de af Rikets Ständer anslagne tillgångar förblifvit otillräckliga.

Spanmålsunderstöd i anseende till inträffande missvext.

Ännu under det Riksdagen i Örebro fortfor, hade omsorgen för anskaffande af säd till skäligt pris varit ett af de ämnen, som, i anseende till det sent kända förhållandet med det föregående årets felslagna skörd, fordrade ovanlig omtanka och ökade hjelpmedel.

Till de behöfvande uti landsorterna blef spanmål, under loppet af detta år, för ett värde af 606,043 R:dr utdelt, och då man inberäknar hvad som sedan 1811 var utestående, utgjorde Magasins-fondens försträckningar under år 1812, en summa af 736,466 R:dr, hvaraf, vid slutet af året 1812, 294,590 R:dr ännu voro utestående.

Utsigterna vid Riksdagens slut syntes lofva, att dessa omsorger med den då mognande skörden skulle upphöra. Men genom en af dessa naturhändelser, som det icke står i mensklig förmåga att förutse, inträffade, att en stor del af årsvexten, och deribland den, som i de minst fruktbara landsorter är mest påräknad, blef på en gång skadad, och ett par nätters frost tillintetgjorde, jemte flera månaders arbete, det följande årets tillgångar.

Berättelserna härom kunde likväl icke ankomma förr, än förhållandet blef närmare kändt och årstiden redan var långt framliden. Anmälanden om ökade behof, och ansökningar om spanmåls-försändningar till provinserna inträffade i detsamma som seglationen var nära att upphöra, och som det var att frukta, att äfven i detta afseende de verksammaste bemödanden skulle vara förgäfves använda.

Kongl. Maj:ts omsorg och Hans Kongl Höghet Kronprinsens kraftiga biträde beredde likväl tillgångar, som man icke kunnat vänta, och den politiska ställningen skapade utvägar till fyllande af de inrikes behofven. Mjöl och säd ankommo ifrån Ryska hamnar, införskrifningar och spanmåls-införsel uppmuntrades och verkställdes, och Kronans behållningar utdeltes med all den skyndsamhet, som var möjlig. Således äro ifrån hösten 1812, till samma tid 1813, genom Magasins-direktionens föranstaltande, dels utdelta, dels försålda 94,957 Tunnor diverse säd och 169,825 Lispund mjöl, hvilka tillsammans utgjort ett värde af 1,058,544 R:dr, och med tillägg af hvad for år 1814 ytterligare erfordrades, utgörande en summa af 83,024 R:dr, hafva de af Magasins-direktionen under dessa båda åren lemnade undsättningar stigit till ett belopp af 1,141,538 R:dr.

Magasins-fondens förstärkning.

Oaktadt de hotande utsigterna vid 1812 års slut, kan Kongl. Maj:t, enligt alla instämmande berättelser, äga vissheten att, ehuru nöden uti de mest aflägsna orter, i anseende till transport-svårigheterna, ofta varit tryckande, har likväl ingen af Kongl. Maj:ts undersåtare, i brist af uppehälle, omkommit. Detta ändamål har fordrat stora uppoffringar: Magasins-direktionens fond och tillgångar hafva blifvit medtagne, och Kongl. Maj:t, som, i behofvets stund, skyndade att med 100,000 R:dr utaf Barthelemyska medlen förstärka Magains-fonden, har dessutom efter han utaf särskilta medel, äfvensom utaf Krigs-fonden, lemnat Magasins-direktionen understöd, så att denna fond, som, i följe af 1808 års krig, hade, genom de af densamma gjorda tillskott, en fordran af 1,163,531 R:dr, hvilken vid 1809 års Riksdag, utan alla slags ersättning, endast afskrefs, har nu under de trenne sistförflutna åren, dels i spannmåls- och mjöl-leveranser, dels till spanmåls-upphandlingar och i penningar, erhållit ett understöd, i sammanlagdt värde af omkring 1,300,000 R:dr, hvaraf likväl en del bör anses såsom ersättning för de biträden Magains-inrättningen lemnat för Arméens behof, och hvarföre utredningen af hvad som kan blifva Magasins-inrättningens fordran eller skuld beror på en särskil liqvid, som kommer att framdeles upprättas.

De sista 200,000 R:dr, som förliden höst blefvo för Magazins-inrättningen af krigsfonden anslagna, voro ärnade att, vid inträffad lyckligare skörd, förekomma en annan af landtmannens förluster, nemligen den, som förorsakas genom spannmålens alltför hastiga fall till ett oskäligt underpris.

De skulder Länens invånare, igenom de erhållne försträckningarna, sig ådragit, hafva blott långsamt kunnat betalas, och då Kongl. Maj:t nödgats att dels medgifva längre uppskof dermed, dels tillåta, att de i vissa fall och under vissa villkor finge ske in natura, har den lindring, som derigenom blifvit för landets invånare beredd, icke kunnat vinnas utan uppoffring af en delaf Magazins-inrättningens fördelar. Det har likväl varit mera öfverensstämmande med Kongl. Maj:ts afsigter och med det helas väl, att låta en allmän inrättning lida dessa förluster, än att, genom återbetalningarnas stränghet, förlänga bördan af den olycka, som det gifna understödet var ämnadt att afhjelpa.

Men jemte dessa af Rikets inre ställning föranlåtna omsorger, måste Kongl. Maj:t äfven vara betänkt på tillgångar och medel för de behof, som af Rikets yttre förhållande uppkommit.

Krigs-omkostnader.

De rustningar, som, kort efter Riksdagens slut 1812, måste företagas, fordrade ovanliga utgifter, och de af Rikets Ständer uti Riksgälds-Kontoret förberedde medel, måste till någon del för detta ändamål anlitas, samt det öfriga genom fremmande biträde uppfyllas. Samma behof fortforo och samma utvägar måste begagnas under det påföljande och det sistförflutna årets fälttåg; men det blir alltid märkvärdigt, att det nyligen slutade kriget är framför det föregående lika utmärkt igenom mindre uppoffringar, som igenom vunna fördelar. Då det, som inom ett år skiljde Sverige ifrån en del af sina gamla tillhörigheter och var nära att bereda Rikets undergång, börjades med en styrka af öfver Etthundradetusen man, hvaraf likväl en stor del snart af sjukdomar och vanskötsel omkommo, har det, under hvilket Svenska vapnens ära blifvit återställd och Rikets sjelfständighet försäkrad, icke fordrat mera än uppställandet af ungefär hälften af nämnde styrka, och denna har, med obetydlig minskning, men, med vunnen vana och krigsära, blifvit återgifven till sina hemvist och fredliga yrken. — Då det förra kriget lemnade en skuld af något öfver Sjutton millioner Riksdaler Banco och med inbegrepp af de, enligt Stats-Utskottets uppgift vid slutet af år 1809, dels ännu ej bestridda, dels af andra medel anticiperade utgifter, finnes hafva kostat Riket omkring Tjugufem millioner R:dr, har det senare icke lemnat några skulder, som fordra särskilta tillskott af Folket, och har, oaktadt trenne års rustningar och tvenne fälttåg, icke kostat Riket mycket utöfver Tjugutre millioner R:dr, i en tid, då i allmänhet varupriserna äro dubbelt uppstegrade.

Uti denna beräkning, såsom endast grundad på en allmän öfversigt, äro likväl de utomlands använda subsidier icke annorlunda upptagna, än efter ett, för de hit indragne, rättadt förhållande, som snarare ökar än minskar summans storlek. Utaf densamma är det icke mera än inemot Sex millioner, som utgör det bidrag, hvilket dels igenom det för krigsbehof uti Riksgälds-Kontoret afsatta fond, dels igenom besparingar och öfverskott på Stats-inkomster, samt andra tillfälliga intrader, blifvit af Svenska Folket vid detta tillfälle förberedt eller tillskjutit.

Def öfriga, utan att vara någon skuld, är uppkommit igenom fremmande Makters, i följe af ingångna förbindelser, frivilligt lemnade biträden. Således har ett välberäknadt politiskt system äfvenledes gifvit medlen till dess underhåll och utförande.

Stats-utgifter.

Under tiden har ingen af de på Stat uppförda utgifter saknat nödiga tillgångar, eller något af de fastställda Stats-anslagen blifvit ifrån dess egentliga ändamål afvändt. Tvärtom hafva, under bestridande af de vanliga utgifterna, äfven andra, hittills okända, tillkommit och blifvit afhulpne.

Uppå skulden till Banken har blifvit afbetaldt en summa af 494,420 R:dr, och Stats-verkets skuld till Riksgälds-Kontoret, som vid 1811 års slut utgjorde 348,291 R:dr, har under 1812 och 1813 blifvit minskad med 219,580 R:dr.

Betalning af 1809 års skulder.

Till betalning af krigsskulderna, som ännu återstå sedan 1809 års krig, har under samma tid blifvit utbetald en summa af 189,973 R:dr.

Jordbrukets, Handelns och Näringarnas uppmuntran.

Det allmänt gagneliga beslut, hvartill grunden lades vid sista Riksdagen i Stockholm, att utaf besparingarna och öfverskotten på de öfriga Stats-inkomsterna formera Nionde Hufvud-titeln, och att derutaf anslå 100,00 R:dr till Jordbrukets, Handelns och Näringarnas uppmuntran och befordrande, har först med år 1813 kunnat visa sin välgörande verkan, då, efter den nya epok, som med år 1810 börjas för Stats-Verket, det först var under året 1812, som de verkliga besparingarna och behållningarna af 1810 års inkomster kunde med säkerhet uppgifvas och beräknas; detta anslag har sedermera, äfven för de följande åren, kunnat fortfara.

Götha Kanal.

Det för Rikets inre kommunikation i så många afseenden vigtiga företag, Götha Kanal, hvilket den enskilta patriotismen, under Styrelsens och Rikets Ständers beskydd, tillvägabragte, i en tid, då frågan syntes vara snarare om räddning, än möjligheten att förbättra sin belägenhet; detta företag, som igenom senare inträffade händelser vunnit en mångdubblad betydenhet, i det att föreningen af båda hafven blef, genom båda Rikenas förening, af en ökad vigt, har oafbrutit rönt Kongl. Maj:ts uppmärksamhet och omvårdnad. Ersättningarna för den till Kanalen af enskilte afstådda jord, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, borde dessa hemman godtgöras, äro redan till beloppet bestämda och liqviderade^[12]. Betalningar med penningar har måst erläggas i de fall, då andra ersättningar in natura icke kunde utfinnas, eller då brister i dessa skulle fyllas.

Utom Nionde Hufvud-titeln hade inga tillgångar härtill gifvits; utaf densamma har nu, uti dylika liqvider och ersättningar, blifvit utbetald en summa af 25,000 R:dr, hvartill Bolaget, enligt de genom privilegierna gifna löften, varit berättigadt.

De årligen af trycket utgifna Berättelser vittna, att Kanal-arbetet, oaktadt krigs-tillståndet, som minskat tillgångarna på arbetsmanskap, blifvit med verksamhet och framgång fortsatt, och Konung Carl XIII:s Sluss, hvilken sedan den 14 Oktober 1813 öppnat segelleden emellan sjöarna Wiken och Wettern, har, genom antalet af de fartyg, som begagnat den, och de inkomster den inbragt, gifvt anledning att sluta till fördelarna af inrättningen i det hela, när den blir fullbordad. Emellertid bör det icke obemält lämnas, att under våren och sommaren 1813 var Kanal-arbetet en tillflygt, till erhållande af föda och arbetsförtjenst, för många behöfvande, i synnerhet af Dal allmogen.

Södertelje Kanal.

Det af naturen mindre gynnade Södertelje Kanal-arbetet har derföre ock fordrat starkare bidrag af aktionärerne, och till någon ersättning för detta förskott, har det varit nödigt att åtminstone lemna dem säkerhet, för någon tid, om ränta i förhållande till de gjorda inbetalningarna. I detta afseende har Södertelje Kanal Bolag, sedan 1812, succesive erhållit en summa af 41,387 R:dr.

Anläggande af en ny väg emellan Wermland och Dalarna.

Enligt Rikets Ständers vid sistlidne urtima Riksdag fattade beslut, skulle utaf Nionde Hufvud-titeln 20,000 R:dr årligen anslås, till anläggande af den nya väg, för kommunikationernas öppnande emellan Wermland och Dalarna, samt Rikets norra provinser, hvars nytta Rikets Ständer, lika med Kongl. Maj:t erkänt.

Då vid slutet af samma år Nionde Hufvud-titeln kunde formeras, blefvo också 20,000 R:dr derutaf till detta behof anslagna, och dessa anslag hafva sedermera de följande åren fortfarit och blifvit använda, under tillsyn af en utaf Kongl. Maj:t tillförordnad Kommitté.

Det är således, med inbegrepp af innevarande års anslag, en summa af 60,000 R:dr, hvilken ifrån denna tid blifvit successive till disposition af bemälte Kommitterade öfverlemnad; vägen emellan Wermland och Wester-Dalarna är fullbordad och begagnas redan af Dal-allmogen med mycken fördel till deras tillverkningars afsättning i Wermland, samt lifsförnödenheters återhemtande. Emellan Öster-Dalarna och Helsingland är vägen till hälften färdig och blifver innevarande år fulländad, hvarigenom obehindrad kommunikation öppnas emellan Carlstad vid Wenerns strand och Söderhamn vid Bottniska viken. Befallning är redan gifven, dels att till vägens underhållande indela de omkringliggande hemman, dels att befordra de anstalter, hvarigenom de ödemarker, som omgifva vägsträckningen, kunna, i den mån de äro odlingsbara, till nybyggeslägenheter fördelas. Nyttan af detta stora vägarbete blifver fördubblad genom föreningen emellan Sverige och Norrige; tillfällen beredas till flera kommunikationsvägar, begge Rikena emellan, hvaraf den emellan Trondhiem, Levanger och Jemtland i synnerhet är af stor vigt. Planen dertill är redan under beredning.

Understöd till åtskilliga odlings-företag, Bruks- och Fabriks-anläggningars underhåll, m. m.

Dessutom har Kongl. Maj:t utaf den Nionde Hufvud-titelns medel, lemnat understöd till åtskilliga odlingsföretag, dels åt Hushålls-sällskaperna i Örebro, Kronobergs och Calmare Län, dels till Arbetsinrättningar i Upsala och i Norrbottens Län, samt i Uddevalla stad, dels till anläggning af en kanal och sluss emellan sjöarna Lönn och Ahlqvittern, dels till större mossars utdikning, samt ändtligen har till några Bruks- och Fabriks-anläggningars underhåll, åt enskilta lemnats lån, emot nedsatt ränta och bestämda återbetalnings-vilkor.

De för dessa särsklta behof anslagna summor utgöra tillsammans ett belopp af 65,000 R:dr, hvilka således till näringsflitens och nyttiga odlingars befordrande blifvit använda.

Gårdsby Institut.

För att uti en af naturen föga gynnad provins gifva ökade tillfällen till arbets-förtjenst och utkomst, har vid Gårdeby i Kronobergs Län ett Institut, till danande af elever för lin-odling och förädling, blifvit anlagdt, hvarvid pensionerna för ett visst antal elever, jemte några andra kostnader, blifvit af Stats-Verkets medel bestridda^[13]. Detta Institut, som lofvar att för denna och kringliggande landsorter blifva af en välgörande verkan, har, jemte ett af särsklta medel beviljadt lån, sedan början af dess inrättning blifvit årligen understödt med en summa af 1,500 till 2,000 R:dr, och detta understöd har nyligen, i anseende till varuprisernas stigande, blifvit än vidare utvidgadt.

Understöd till Landtbruks-Akademien.

Då Landtbruks-Akademien, under det första året af sin inrättning, icke kunde uppbära någon inkomst af de intresse-medel, som först med det följande året utföllo, har äfven Akademien, såsom en för landtbruket och den vetenskapliga hushålls-ordlingen ganska vigtig inrättning, af Nionde Hufvud-titelns medel erhållit ett understöd af 12,250 R:dr.

Strömrensningar, m. m.

De för Strömrensningarna och Storskiftesdelningarna i Dalarna och för Enskiftes-förrättningarna i Skåne och Skaraborgs Län, redan långt före detta, anslagna medel, hafva under tiden oafkortadt utgått och för det förstnämnda behofvet har utaf Nionde Hufvud-titeln blifvit utbetald en summa af 24,000 R:dr.

Hjelmare Slussverk.

Då, i början af detta år, hos Kongl. Maj:t blef anmäldt, att det, sedan Konung Carl XI:s tid, med så mycken fördel begagnade Hjelmare Slussverk hotade att förfalla, och att, till förekommande af seglationens fullkomliga afbrott under innevarande år, en summa af 25,000 R:dr genast, för de första reparationerna, erfordrades, blef äfven denna för inrikes handeln så vigtiga utgift uppå Nionde Hufvud-titeln anvist. Kongl. Maj:t ärnar att, rörande hvad som ytterligare i detta ämne bör göras, med Rikets Ständer öfverlägga.

Allmänna hushållningen.

Utom dessa åt näringarna och odlingsfliten, genom penninge-försträckningar, meddelta uppmuntringar och biträden, har Kongl. Maj:t, med afseende å förekommande omständigheter och de af Rikets Ständer vid särskilta tillfällen yttrade önskningar, icke uraktlåtit att, dels genom allmänna författningar, dels genom andra vidtagna åtgärder och samlade underrättelser, bereda för allmänna hushållningen och arbetshopen de förmåner, samt för Rikets Ständer och det Allmänna de upplysningar, omständigheterna medgifvit.

En del af dessa åtgärder kommer att synas uti de akter och handlingar, som skola Rikets Ständer öfverlemnas. Således vill Kongl. Maj:t tillställa Rikets Ständer så väl de, i anledning af frågan om räntepersedlarnas förändring och räkenskapernas förkortande, ifrån Landshöfdingarne inkomna utlåtanden och förslag, hvilka utvisa resultatet af de åtgärder, som häruti blifvit vidtagna, som öfver de åtskilliga uppgifter om bränvins pannornas antal och innehåll, hvilka blifvit infordrade och kunna tjena till upplysning vid bränvinsbeskattningen.

Tullförfattningarnas öfverseende. Ny Sjötulls-Taxa. Förslag till reglerande af Näringsfriheten.

I följe af Rikets Ständers önskan, att Kommittéer skulle nedsättas, dels till Tull-författningarnas öfverseende och till utarbetande af en ny Sjötulls-Taxa, dels till att afgifva förslag till en fullkomligare reglering och bestämmande af näringsfriheten i Riket, äro redan i September och December månader 1812 sådana Kommittéer tillförordnade, och hafva äfven kommit i verksamhet. Förslag hafva också i dessa delar blifvit utarbetade; men, utom den i Maj månad år 1813^[14] utfärdade Nederlags-författningen, hvilken är en följd af den förstnämnde Kommittéens arbete, har något annat resultat i dessa afseenden icke blifvit kungjordt.

Den osäkra handelsställningen har hindrat Sjötulls-Taxans utfärdande, och de för en vederbörlig granskning nödiga kommunikationer hafva ännu hos vederbörande uppehållit förslaget angående näringsfrihetens närmare bestämmande.

Revision af Stats-, Banko- och Riksgälds-Verken.

I enlighet med Grundlagens stadgande och Rikets Ständers beslut, blef revisionen af Stats-, Banko- och Riksgälds-Verken, samt af Magasins-Direktionens och de under Kommerse-Kollegii förvaltning ställda fonder, om hösten år 1813 förrättad.

De af Revisorerne ingifna berättelser, i anseende till hvad angick Stats-Verkets och de sistnämnde fonders förvaltning, hafva blifvit med vederbörande kommunicerade, och skola de, i följe deraf, utgifna utlåtanden, tillika med berättelserna, blifva Rikets Ständer meddelade, på det fullständig kännedom om förhållandet deraf må kunna inhemtas.

Understöd till på utländsk ort varande Svenska Sjömäns hemförskaffande.

Då åtskilliga fremmande fartyg, genom kriget qvarhållna i Svenska hamnar, för ett lindrigt pris utbjödos, har Kongl. Maj:t begagnat detta tillfälle, att, vid den naturalisation, som i anledning deraf tilläts, fästa vilkoret af en läst-afgift, hvaraf en fond är samlad och ställd under Kommerse-Kollegii disposition till på utländsk ort varande Svenska Sjömäns understöd och hemförskaffande.

Rättelser och jemkningar vid Bevillnings-taxeringarna.

Kongl. Maj:t har äfven, då, vid första Bevillnings-taxeringarna, anledningar gåfvos till ojemna och på några ställen alltför högt uppdrifna egendomsvärden, låtit infordra preliminära uppgifter om de förrättade taxeringarnas belopp, hvaraf Kongl. Maj:t, genom sina Befallningshafvande, låtit gifva Pröfnings-Kommittéerna del, for att såmedelst lemna dem anledning till de rättelser och jemkningar, som kunde finnas nödiga.

Sådana hafva Kongl. Maj:ts åtgärder varit, och Kongl. Maj:t öfverlemnar nu till Rikets Ständers mogna och eniga medverkan, att gifva en ny verksamhet och stadga åt den inre samhälls-ordningen, och derigenom ett ökadt anseende åt Fäderneslandets yttre förhållanden. Ut Supra.

CARL.

G. af Wetterstedt.

---

1. Kongl. Br. den 17 Januari 1813.
2. Kongl. Brefvet den 10 Februari 1813.
3. Kongl. Brefvet den 9 September 1812.
4. Kongl. Brefvet den 26 Februari 1812.
5. Kongl. Brefvet den 22 September 1813.
6. Den 9 Mars 1814.
7. Kongl. Maj:ts Stadfästelse å förnyade Grundreglor för Patriotiska Sällskapet den 22 Juni 1814.
8. Kongl. Br. den 8 Mars 1815.
9. Kongl. Maj:ts Reglemente m. m., den 22 Februari 1815.
10. Kongl. Förordningen den 17 Maj 1814.
11. Krigs-Kollegii, med Kongl. Maj:ts fastställelse, utfärdade Reglemente den 26 Oktober 1815.
12. Kongl. Brefvet den 12 Maj 1812, och den 4 Mars 1813.
13. Kong. Brefvet den 22 Maj 1811 och den 18 November 1812.
14. Kongl. Kungörelsen den 5 Maj 1813.