Den 125:e psalmen i Göteborgspsalmboken 1650, s. 211-214, där psalmen har 9 verser under rubriken Om Menniskionnes Fall och Rättfärdigheet. I 1695 års psalmbok har den nr 217. I Sions sånger 1810 hänvisas till fyra av verserna i sång nr 177 Du älskare af syndare under rubriken Böne-Sånger. På Wikipedia finns en artikel om Sions sånger 1810.
Af Adams Fall är platt fördärfwat/
Menniskligh Natur och Sinne/
Och Syndsens Förgift vppå oss är sköt/
Som hwar medh sigh må finna/
Doch är wår Tröst/ at oss hafwer löst/
Christus ifrån then skada!
Then i Adam oss alla påkom/
Gudz wrede han på sigh lade.
Ormens List Ewam besweek/
At hon är platt affallen/
Ifrån Rättwijsan och Gudz Kärleek/
Ther medh hon på oss alla/
Kom ewig Dödh/ ty war aff Nödh/
At Gudh oss skulle gifwa/
Sin käre Son/ Nådennes Thron/
I then wij måtte lefwa.
Såsom oss nw then gamle Adam/
Midh Syndenne hafwer fördärfwat/
Så hafwer Christus wår Frelserman/
Gudz wänskap oss förwärfwat/
Och såsom Adam medh sitt Fall/
Hafwer oss vnder Döden kommit/
Så hafwer JEsus Christus oss all/
Medh sin Dödh ther vthnummit.
Medan Gudh oss sin Son hafwer skänckt/
Tå wij hans Fiender wore/
Som bleff på Korset för oss hängd/
Och sedan til Himbla faren/
Ther med han oss/ från Dödzens Plåga
Hafwer löst om wij troo städes/
På honom allena/ Gudz Lamb thet ro
Hoo wil tå Döden rädas.
Han är Wägen, Dören och Liuset/
Sanningen och så Lijfwet/
Gudz Faders Rådh och ewiga Ord/
Then han oss jafwer gifwit/
Ther och vppå/ wij oss altijdh/
Måge dristeliga förlåta/
At ingen oss kan/ vtaff hans Hand/
Medh Macht eller Wålde taga.
Then Menniskia ifrån Gudh fjerran är/
Ifrån Saligheet och Ähra/
Som Tröst när några Menniskior söker/
Förlåtandes Gudh wår HERra:
Ty hoo sigh någor annor Tröst/
I Nödenne föresätter/
Än Christum som oss hafwer löst/
Honom Diefwulen snart förskräcker.
Men then som stadigt på Gud troor/
Han blifwer vtan Fahra/
Ty han på ene Klippo boor/
Fast månde hans Grund at wara/
Lijda Mootgång kan han och Twång/
Doch skal han aldrigh falla/
Han hafwer sijn tröst i JEsum Christ/
Som oss wil hielp kalla.
Så beder iagh aff hiertans grund/
Tu ey ifrån migh tager/
Titt helga Ord vthaff min Munn/
At mijn Synd migh ey skadar/
Som i migh boor/ iagh thet wäl troor/
Thet kan ey annars wara/
At hoo til tigh kan gifwa sigh/
Han blifwer vtan Fahra.
Titt Ord för mina Fötter är/
Een brinnande Lucerna/
Hoo thet hafwer i hiertat kär/
Then rätta Morgonsyierna/
Medh all Klarheet bewijsar sigh/
Then ädla Gudz Gåfwa/
Gudz helge And regere them/
Som Hopp till honom hafwa.