Astrid till sin syster
|
| "Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader |
En oro jag i hjärtat bär,
Som underligt lycksalig är.
Han ganska ofta till mig skref
Ett både skälmskt och eldigt bref:
Här ser du hela bingen.
- Det säg åt ingen!
Och vet du hvad, o syster, nyss
Han både tog och fick en kyss.
Fast jag på sådan vara spart,
Jag glömde all min snålhet snart:
Vår längtan rörde vingen.
- Det säg åt ingen!
I morgon kommer han igen,
Mitt hjärtas herre, kung och vän,
Och gissa hvad som händer så!
Jo, han mig redan sagt, att då
Han lär ha med sig — ringen.
- Det säg åt ingen!
Skall nu jag riktigt bli tillfreds,
Vi börja göra snart tillreds
Min brudutstyrsel: tiden går,
Jag märkningssilke köpt igår
Till alla näpna tingen.
- Det säg åt ingen!