Bed (Sehlstedt 1861)

←  Romans

Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1 av Elias Sehlstedt Bed

Till en vän då han fick pastorat  →

Bed.

Uppåt bör vårt hjerta se.
Och den gode Fadren lofva,
Jorden intet har att ge,
Ty all god, fullkomlig gåfva
Kommer ifrån himlen ned.
 Bed, bed!

Skönast utaf allt är bön:
Bedjande hos Gud derofvan.
Ingen lycka är så skön,
Ingen gåfva, som den gåfvan,
Bönens engel manar ned.
 Bed, bed!

Tro, att under lifvets lopp
Gud det bästa åt dig gifver.
Gråt ej utan tröst och hopp,
Om än lyckan uteblifver.
Tro, att Gud ändå är med.
 Bed, bed!

Bed och hoppas på hans nåd,
Stundens sorger gå väl öfver:
Kommer dag så kommer råd.
Kanske hvad du mest behöfver,
Är inom ditt hjerta fred.
 Bed, bed!

 
Fröjder komma, fröjder gå,
Så ock sorger och bekymmer:
Bäst som himlen synes blå,
Svarta molnet honom skymmer.
Lifvets gång är mot och med:
 Bed, bed!