Beskrivning av Meissen 1706
|
| På Wikipedia finns en artikel om Meissen. |
om Staden Meissen
STaden Meissen, utaf hwilken hela det Landet där omkring; nemligen det emellan Floderne Elbe och Sala, har sitt Namn, och hwilken tillika med hela denna Creyssen mästedels hörer Churfurstarne i Saxen til, ligger 3 mijl ifrån Staden Dresden och 10 ifrån Leipzig, utwid de trenne Strömmar Trebisa, Meisse och Elbe. Warandes des situation något nedrig och ojämn; i dy hon til en deel står neder i en Daal, til en deel på ett Berg, hwilket giör at hon ey lika öfwer alt är bebygd, och at man ey lätteligen kan få henne rätt i ögnesichtet förr än man kommer när där in til; doch är den wägen som wetar åt Dresden ganska slät, lustig, och angenäm, som med de skönste Åar, Wijnbärg, Trägårdar, Åkrar och Byar allestädes härligen står zirad och upfyld. Det finnes och i ymnoghet omkring denne Orten allehanda mineral- och bergwärck; såsom wid Swikau, Schneeberg, Marienberg och Frieberg etc.
Men hwilken som denne Staden aldraförst bygdt, och hwadan hon egenteligen sin första början up- och härkomst hafwer haft; där utinnan äro en deel af Auctorerne ey så aldeles enige, i dy någre (hwaribland äro Zeillerus Itiner. German. och Petr. Albinus i des Meissniske Crönika) tillägna det Keyser Henrich den I. några des Son Keyser Otto den store, den tid han förde krig med de Ungarer och Wänder, andre åter giöra det något yngre, sättiandes det under Keyser Henrich den II. såsom Albert Crantzius och flere. Doch är det wist, at denne Staden, redan af rätt gamle tider, altid warit berömd, wäldig och namnkunnig, så i anseende til des gamla Herr- och Marckgrefwa-Säte, Hwarmed hon blef behedrat af Keyser Henrich den I. åhr 930. den tid han förde krig emot de Böhmer, Wänder och Pohler, giörandes til de första Marckgrefwar Grefwarne af Wethin Friderich och Bruno, utaf Witekindi den stores stämma härsprungne, och af hwilka sedermera den Marckgrefl. familien i Meissen hafft sin första stamm och ursprung; som at Biskoparne där sammastädes fordom residerat; hwilket Stifft Keyser Otto den I. insticktade och som endast warit Påfwarne sielfwe underkastat. Den första Biskop war Buchardus, Keyser Ottonis egen Skrifftefader. Den tridie Aico eller Eid, dödde 1015. Den Ottonde Crast eller Crist, hwilken säijes af sine tienare wara funnen död uppå sin store penninge-skatt i Goslar (där han sig ensammer instängt den samma at öfwersee och besichtiga) med nacken af bruten och en faslig färga i ansicktet, såsom Lamb. Schafnaburgensis om honom skrifwer. Den tionde S:t Benno, hwilken åtskillige miracel och underwärck säjes förrättat; som at han förwänt watn i wijn, gått torrskodd öfwer Elben, pålagt groderne at stilla tiga, med hwad mera som Hieronym. Emferus om honom i des Lefwernes Beskrifning berättar; han blef död 1106 på sitt 96. ålders åhr och begrafen i Meissen. Sedermera har detta Biskopzdömet, sedan det blifwit Lutherskt, aldeles kommit under Churförstarne i Saxen. Ibland Marckgrefwarne som här hafwa residerat, och som medelst sine dater och giärningar särdeles giordt sig för andra distinguerade, wil man allenast nämna desse; som Thimo, hwilken dödde 1090. Des Son Conrad den I. blef för sin tapperhet och krijg i Asien, och Wänden kallat hin store, och då han på sidstone lät giordt sig til Munck, blef han och kallat hin fromme. han blef död 1156. Henrich den II. war så rijk, at han med bara penningar kunnat kiöpa hela Böhmen, och at han en gång på en Thurner-Bahn i Nordhausen lät upresa ett mycket stort trä af purt Silfwer med kostelige Silfwer och Gull Blad och Grenar, som Dresserus det beskrifwer. Hans Son Albrecht fattade en så stor lust til en skiön Dame Cunigund von Eisenburg benämd; at han tänckte umbringa sin egen Gemål Margareta Keyser Frederich den II:dras Dotter för hennes skull. Hwilken Gemål då hon kom där med under wädret, reste hon hemligen där ifrån til Eisenach; men för här, då hon tog afsked med bittre tårar af sin egen Son, omfamnade hon honom så hierteligen, så at hon af kiärlek beet honom i Kindbenet, hwaraf han sedan bar märcke i alla sina lifsdagar, och blef han därföre kallat Fridericus admorsus, dät är Frederich den bijtne. Frederich den Stridbare war den som inrättade Universitetet i Leipzig, han blef död 1423.
Hwad Namnet Meissen angår, håller man och före at det härkommit af den lilla där brede wid flytande Floden Meisse; Ehuruwäl Albinus skrifwer at det kommit af de Mysier ett Asiatiskt folck, hwilka kommit här in i Europa och satt sig där wid orten nid, hwarutinnan doch bemälte Albinus synes icke i alt hafwa träffat den likasta meningen; i dy desse folcken som satte sig wid Donau icke woro Mysi utan Moesi kallade, och som aldeles intet woro ett Tyskt folck; sedan at de Hermundurier och Semnones, woro de aldra förste som där bodt (som Zeillerus det in Itin. Germ. helt klarligen utwisar) hwarefter sedan, ongefahr wid Heraclii tjd, de Wänder ett Sarmatiskt folck kommit där inn, och det behärskat alt intil Keyser Henrichs den förstes tijd, hwilken bemälte Wänder åter där utur förjagade. Och då det emedlertid är wordet kallat af somlige Dalmanicia, af soml. Sorbia nemligen af de Sorber Wänder, af somlige Lumacia af de Böhmer, som Dresserus skrifwer, så är det sedermera, sedan Keyser Henrich säijes upbygt Staden, blifwit kallat Meissen, utan twifwel af den åfwan förenämde lilla Floden; hwartil oss och så mycket mer anledning gifwer, som at det ey är aldeles owanligit at nämna Städer och Byar etc. efter de närmeste Floder, och at Flodernes namn ofta äre äldre än Städernes. Mera här om kan sees hoos Georg. Rithauer, och hoos åfwanföre citerade Zeiller i des Itinerar. Germanic, Nov. antiq.
Elliest är Staden Meissen i sig sielf tämmeligen stor wacker, och med Wall och Graf befästigat, hwaräst in uti sielfwa Stadzgrafwen står en liten By. Doch är hon särdeles försedd med ett stort och wackert Slott, hwilket ligger öfwerst på ett berg, och begriper i sig 3 andra mindre Slott, som Biskopens, Förstens och Burgrefwens : af hwilka det Churförstlige är fast, och som wardt anlagt af Churförsten Ernst, fullbordat af Hertig Albrecht 1471. och renoverat samt utputzat af Joh. Georg den I. uti hwilket och äro mycket höga och wackra rum, med 5 skiöne hwalf det ena öfwer det andra. Uti en särskilt gång öfwerst up i wåningen, finner man en särdeles i steen uthuggen Historia: huru som där warit en Marckgrefwinna, som så storligen älskat bruna Violer, at hon åhrligen så ofta som någon af des Hofbetiente kunnat wisa henne den första Viole, har hon af glädie icke allenast regalerat den samma rikeligen utan och med Pukor och Trumpeter låtit sig förlusta. Nu hände sig en gång at hennes Hofmästare blef den första Viole warse; fördenskul betäckte han den samma med sin Hatt, på det hon intet afbrytas skulle, och skyndade sig så gladeligen til Grefwinnan, henne tillika med sitt Fruentimber dijt at beledsaga. Men hwad hände? Emedlertid som bemälte Hofmästare war borto, kom hennes Hofnarr dijt, och bröt henne af, sätter sig därpå neder och giör en :__:__: i stället den han sedan med samma hatt öfwertäckte. När nu Hofmästaren således Marckgrefwinnan in i Trägården infördt och tänckte henne denne Viole at repræsentera, finner han til sin stora skam, en helt annan blomma än den han förmodade. Denne Historien skal wara detta Slottes märcke och wårdteckn. Widare finnes och där uppe i ett annat rum en Kostelig utstofferad Säng, uti hwilken Hertig Johan Frederich fordom legat, af den underlige beskaffenheten, at hon säijes aldrig stå stilla, där man sätter henne, utan utaf sig sielf flytta sig ifrån det ena til det andra stället. Burgrefwens Slott är gammalt, men har kostelige höga Murar, hwaraf nu i dag intet stort öfrigt är. Biskopens Slott jämte Domen eller Biskops-Kyrckian, hwilken är stor, härlig, hafwandes ett kostligit durchsichtigt Thorn, och in uti månge härlige Furstelige Grafwar och Epitapiahia, hwilka af Peccenstein i des Theatr. Saxon. l. 5. til största delen warda upräknade.
Förutan detta kostl. Slottet och Domkyrkan, samt hwad mera som där i Curiöst kan wara, är och wärdt at besee och i nogare ögnemårcke taga, den kostlige långa Träbryggan öfwer Elben, hwilken hålles före wara ett särdeles konststycke, och som Dresserus skrifwer så skal des lijke intet wara i hela Romerska Riket, ja! Bertius twiflar och på om en sådan brygga finnes någor annorstädes i wärlden. Utaf denna bryggan berättas en gång at en Munck oförseendes nedfallit i den nedanföre flytande Elbeströmmen, och där fördränckt sig, hwilken händelse man honom tilräknar såsom ett särdeles Gudz straff, emedan denne Muncken fordom, utaf haat til det Qwinliga Könet, så ofta som han döpt något Qwinnobarn, har han brukat desse obetäncksamma orden Nun getauft hernach ersaufft: Thet är så mycket som, nu är du döpt, här näst må du fördränckas. Ey mindre seendes wärdt är och det gamla Munckeklöstret S:t Afra på Berget Afra liggiande, hwaräst nu i dag den Churförstlige Landz-Skolan är uprättat utaf Hertig Moritz 1543. Ifrån detta berget til det som Slottet står uppå, löper en Bro, hwarifrån man har en mycket galant och angenäm prospect, som at hon ligger högre än Thornen i Staden.
Denne Staden Meissen blef och under warande det Swänska Kriget i Tyskland 1632. den 10. Octob. utaf de Keyserlige intagit, utan något motstånd, under Hertigen af Friedland, hwilka mycket illa där huserade, särdeles ibland Qwinfolken, där de intet förskonte barn om 7. åhr gamla, och somlige af dem til dödz förskämde. Doch drogo de sig strax där ifrån tilbaka igen, upåt Oschatz, Würtzen etc. sedan som de Saxiske på andra sijdan Elben med Stycken och Skantzar förwägrat dem öfwerfahrten. Sedermera wardt det och intagit utaf de Swänska 1637. den 6. Iuni genom Krigs list, hwilket sålunda skedde : Under den tiden at den Swänska General Baner fördelachteligen hade posterat sig wid Torgau, fick han tidender at guarnisonen i Staden Meissen til et starckt partie gått ut at fouragera i Landet; fördenskul utskickade han en starck troupp, som bemälte fouragerare upsnappade, förskingrade och mästedels caputerade; hwarefter de sedan de döde afklädde, togo deras kläder och mondering an; soml. åter förskickte de ibland Bagaget och Hööwagnarne, och således tågade de fram til Staden, hwaräst de utan möda blefwo af Wachten insläpte, som togo dem för deras kläder för sitt egit folck, hwilka de nu mente efter ett lyckeligit giordt partie tilbaka komma. Men så snart desse fattat posto in i Staden, utplundrade de henne i största hastighet som skee kunde, dragandes sig dagen efter med ett godt giordt bytetil Lägret tilbaka igen; Men Slottet och Domen fingo de intet in.