Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Filemon

←  Pauli Bref till Titus

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Pauli Bref till Filemon

Brefwet till Ebreerna  →

Pauli Bref Till Filemon.

Inledning.

Filemon bodde i Kolossæ, och hade genom aposteln Paulus blifwit omwänd till kristendomen. Han hade en slaf eller träl wid namn Onesimus, som rymde och kom till Rom, under det aposteln Paulus war der i sin första fångenskap. Onesimus blef genom aposteln omwänd till kristendomen, och ehuru Paulus behöfde hans biträde, sände han honom dock tillbaka till egaren och gaf honom detta bref med till Filemon. Brefwet är ett förträffligt mönster för kristna. Det wisar huru deras tro och andeliga lif skall ådagaläggas i lekamliga angelägenheter genom kärlek, ömhet, wänlighet, rättwisa och grannlagenhet.

Helsning, forbön för Onesimus. Slutönskan.

Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus till Filemon, den älskade, wår medarbetare, Ef. 3: 1. 4: 1.

2 och till Appia, den älskade, och Arkippus, wår medkämpe, och den församling, som är i ditt hus. Kol. 4: 17.

3 Nåd ware med eder och frid af Gud, wår Fader, och Herren Jesus Kristus! Rom. 1: 7.

Timoteus, som kallas brodern, war på denna tid hos Paulus i Rom. Om Arkippus, se Kol. 4: 17. De kristna i Kolossæ brukade församla sig i Filemons hus och hade der sin gudstjenst.

4 Jag tackar min Gud alltid, tänkande på dig i mina böner, 1 Tess. 1: 2. 2 Tess. 1: 3. Ef. 1: 15 f. Kol. 1: 3 f.

5 när jag hör omtalas din kärlek och den tro, som du har till Herren Jesus och mot alla de heliga:

Tron på Kristus och kärlek till honom bewisade sig mot alla de heliga, nemligen de kristna, som kallas heliga, emedan de äro rättfärdiggjorde i Kristus, och hans helighet är dem tillräknad, och de warda helgade i sanningen, Joh. 17: 17.

6 att din delaktighet i tron genom kännedomen af allt godt, som I hafwen, må wara werksam för Kristus Jesus.

Att eller på det att står i sammanhang med v. 4. Aposteln tänkte på Filemon med tacksägelse och bön, på det hans tro måtte blifwa ännu kraftigare och werksammare, i synnerhet trosgemenskapen och kärleken mellan de kristna inbördes.

7 Ty wi hafwa mycken glädje och hugnad af din kärlek, att de heligas hjertan äro wederqwickta genom dig, min broder.

Aposteln uttrycker sin glädje öfwer Filemons kärlek till andra heliga, och grundar på denna kärlek sin framställning och bön, att Filemon måtte wänligt emottaga och bemöta sin slaf Onesimus, då denne nu kom igen.

8 Derföre, ehuru jag med mycken frimodighet i Kristus kan befalla dig det som är tillbörligt,

9 beder jag dig hellre för kärlekens skull, jag som är en sådan, såsom den gamle Paulus och nu dertill en Jesu Kristi fånge.

10 Jag beder dig för min son, Onesimus, som jag har födt i mina bojor, Kol. 4: 9. 2 Kor. 4: 15.

11 hwilken förr war för dig onyttig, men nu för mig och dig är mycket nyttig^[1], hwilken jag nu sänder tillbaka.

Aposteln hade såsom Kristi sändebud kunnat hafwa både rättighet och frimodighet att i Kristi namn befalla Filemon hwad han borde göra, men (v. 9) han will icke begagna denna rättighet, utan hellre i kärleken bedja och med rörande skäl beweka Filemon att bewisa godhet emot Onesimus, som aposteln (v. 10), kallar sin andelige son. Onesimus kunde nu, sedan han blifwit en kristen (v. 11), blifwa nyttigare för sin husbonde, än han förut hade warit. Namnet Onesimus betyder nyttig, men detta namn war en osanning, så länge han war hedning, det blef en sanning genom hans omwändelse till Kristus. Kristi Ande och Kristi sinne gör menniskan äfwen nyttigare och dugligare till alla lefnadspligter och göromål, än han eljest kunde wara, se 1 Tim. 4: 8. Kristna tjenare måste wara trognare och dugligare än oomwända, ty kristendomen lärer trohet, flit, lydnad, ödmjukhet, tålamod m. m.; den, som will wara en kristen, men icke will lära detta, står ännu icke i någon rätt gemenskap med Kristus.

12 Mottag du honom såsom mitt hjerta.

Då du med kärlek mottaget Onesimus, skall det glädja mitt hjerta såsom om du bewisade denna kärlek emot mig sjelf.

13 Jag hade welat behålla honom hos mig, på det att han i ditt ställe skulle tjena mig i evangelii bojor.

Aposteln kallar sin fångenskap evangelii bojor, emedan han war fången för evangelii skull, och han war i hela sin själ och sitt hjerta införlifwad med evangelii werk.

14 Men utan ditt samtycke har jag intet welat göra, på det att icke din godhet må wara såsom af twång, utan af fri wilja.

Så att det blifwer friwilligt, då du förlåter Onesimus.

15 Ty kanske blef han derföre skild från dig för en tid, att du skulle få behålla honom för ewigheten,

Den tid Onesimus warit frånwarande war blott såsom en kort stund i jemförelse med ewigheten. Och genom Kristus uppstod nu emellan Filemon och Onesimus ett ewigt föreningsband.

16 icke längre såsom träl, utan såsom mer än träl, såsom en älskad broder, synnerligen för mig, men huru mycket mer för dig, både i köttet och i Herren.

I köttet, nemligen lekamligen hörde Onesimus till Filemons husfolk, och nu blefwo de i Herren förbundna.

17 Om du derföre håller mig för en medbroder, så tag emot honom såsom mig sjelf.

18 Men om han har gjort dig någon orätt eller är skyldig något, så skrif det på min räkning.

Om Filemon ändå fordrade någon ersättning för den skada Onesimus gjort honom med nn frånwaro, så erbjuder sig aposteln sjelf att erlägga denna ersättning.

19 Jag, Paulus, har skrifwit det med egen hand, jag skall betala det; för att icke säga dig, att du dessutom är skyldig mig äfwen dig sjelf.

Hela denna kärleksfulla, skonsamma framställning och den fångne apostelns egna böneskrift måste både på Filemon, Onesimus och på hela församlingen hafwa gjort ett djupt intryck, och det bör lära oss att aldrig wara anspråksfulla, utan i allt hwad wi af andra begära, hellre bedja derom såsom en wänlighet, än framhålla wåra rättigheter.

20 Ja, min broder, måtte jag hafwa nytta af dig i Herren! Wederqwick mitt hjerta i Kristus.

Då Filemon gjorde hwad aposteln begärde, blef det för honom en lust eller glädje i Herren.

21 Förlitande mig på din hörsamhet har jag skrifwit till dig, wetande, att du till och med skall göra mer än jag säger.

Aposteln antyder här hwad Filemon borde göra, nemligen icke blott förlåta Onesimus, utan också skänka honom friheten, ty den frigifne skulle nog ändå qwarblifwa såsom friwillig tjenare hos Filemon. Kristendomen föreskrifwer icke lagiska stadgar om slafwars befrielse och slafweriets upphäfwande, men Kristi Ande lärer menniskorna att så wärdera och älska hwarandra, att de behandla hwarandra med rätt och billighet. Så snart kristendomens kraft kommer till herrawälde hos en slafegare, så blifwer slafwen fri, och i det mognade kristna samhällslifwet kan slafweriet icke fortfara.

22 Men bered ock derjemte herberge åt mig; ty jag hoppas, att jag genom edra böner skall blifwa skänkt åt eder. Fil. 1: 25. 2: 24.

Aposteln hoppades således denna gång att blifwa befriad ur fångenskapen och att kunna besöka församlingarne i Mindre Asien, hwilket också skedde.

23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus,

Epafras war från Kolossæ, se Kol. 1: 7; 4: 12, 13.

24 Markus, Aristarkus, Demas, Lukas, mina medarbetare, helsa dig.

Markus och Lukas woro de twå evangelisterna. Demas war ännu troende, men fick sedan kärlek till werlden, 2 Tim. 4: 10.

25 Wår Herre Jesu Kristi nåd ware med eder ande! Amen. 2 Tim. 4: 22.

Denna tillönskan af nåd gäller hela församlingen i Kolossæ och alla kristna.

1. Aposteln syftar här på betydelsen af det Grekiska namnet Onesimos, nyttig.