Boboli

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Boboli
av Carl David af Wirsén
Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Boboli.

Firenze.


O park, du undersköna,
Armidas trädgård lik,
Med lundar dunkelgröna
Du vinkar utsiktsrik.
Ur ram, som grönskan skänker
Af lagrar, stam vid stam,
Med torn och tinnar blänker
Palazzo vecchio fram.

Af marmorstoder skiner
Hos dig hvar hägnad vrå,
Och vilda apenniner
Du ser i kedja stå.
Behaget, lyxen, glansen
Bedåra synen här:
Af aftonrenässansen
Ett bortskämdt barn du är.

Men, Boboli, du fångar
Dock hjärtat allra mest
Med den af dina gångar,
Där svårmod prägeln fäst,
Cypressallén, som sprider
En skymning allvarsam
Och sakta nedåt glider
Mot vänlig svanedamm.

En ö i dammen hvilar
Förtrollningsrik och vän,
En doft mot vandrarn ilar
Från praktorangers trän.
Där står, av springbrunn buren,
På gullfruktsmyckad ort
Oceanus-figuren,
Som Gian Bologna gjort.

Så ordna ödets féer
För dig, o själ, också:
Du skall cypressalléer
I vemod genomgå
Förrn ön du ser omsider,
Där svanen seglar skön
Och frukt av Hesperider
Förunnar mödans lön.