Boken om vårt land/Kapitel 14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

14. Finlands höjder och dalar.


Detta land vilar på en fast grund av granit och andra hårda stenarter. Sällan behöver man gräva djupt, innan man stöter mot berg, och av denna fasta grund har landet sin skapnad.

Nu är berggrunden ojämn; därför är också landet ojämnt. En otalig mängd upphöjningar i form av klippor, berg och fjäll resa sig över den omgivande lägre marken. Och mellan dem finnas talrika gropar eller fördjupningar, vilka, när de äro öppna på åtminstone en sida, så att vattnet har avlopp, kallas dalar, men, när de äro vat-tenfyllda, bilda insjöarna.

Även de lösa jordlagren visa många ojämnheter. Gruset och sanden äro ofta hopade till runda kullar eller långsträckta åsar, vilka på många ställen äro så smala, att landsvägen endast med svårighet får rum på deras rygg.

Alla dessa ojämnheter äro dock ganska små i förhållande till landets storlek. Om vi från en lilftballong kunde betrakta vårt land, skulle höjderna knappt märkas; landet skulle se ut som en ofantlig slätt med blänkande vattenspeglar.

Endast i Lappland finnas berg av en mera betydande höjd. Högst och mest bergig av alla trakter i Finland är den del av Enontekis lappmark, som lik en arm sträcker sig in i den Skandinaviska halvön mellan svenska och norska lappmarkerna. Här ligger vid gränsen mot Norge det väldiga fjället Halditschokko, vars snötäckta topp reser sig omkring 1,250 meter över havets yta.[1] Halditschokko omgives av flere andra fjällhöjder, av vilka några äro

nästan lika höga. Alla dessa fjäll höra till den stora bergskedjan Kölen, som bildar liksom en ryggrad i den Skandinaviska halvön.

Även inom övriga delar av Lappland finnas mångenstädes brant uppstigande, kala fjäll, av vilka somliga nå en höjd av 500 till 800 meter. Högst äro fjällen i Saari• selkä, vid gränsen mot Kolahalvön, och Ounastunturi-fjällen i Kittilä lappmark. Landet mellan Lapplands fiäll är ganska jämnt, ehuru det ligger högt över havet.

Synnerligen högland och bergig är nordöstra delen av Finland, särskilt Kuusamo socken och södra delen av Kuolajärvi. Här ligga dalarna ett par hundra meter över havets yta, och över dem resa sig bergen brant, några till en höjd av 300 eller 400 meter. Mot sydväst sänker sig landet ned mot Bottniska viken, vid vars kust Österbottens slättmarker utbreda sig. Här förekomma endast låga, enstaka berg och kullar.

Mellersta Finland ligger till större delen på en höjd av omkring 100 meter över havet. Av de otaliga skogbevuxna kullar, åsar och berg, som här förekomma, äro endast några få 300 meter höga. På en del ställen äro kullarna och bergen liksom kringströdda; i andra trakter, särskilt i Savo-laks och Karelen, utgöras höjderna av åsryggar, som gå i samma riktning. Då man betraktar en sådan nejd från en hög utsiktspunkt, ser den ut som en åker, vilken blivit plöjd med en jättes plog. — Denna del av landet är rikast på sjöar, ty de otaliga fördjupningarna mellan höjderna äro fyllda med vatten.

Insjödalarna begränsas i söder av stora sandåsar. Dessa sträcka sig i två väldiga bågar från Hangö och söder om de stora insjöarna Päijänne och Saima upp emot Joensuu stad. Den sydligare av dessa åsar kallas Salpausselkä eller Stängselåsen, emedan den liksom en damm avstänger insjöarnas vatten. Stängselåsens västligaste del, från Lahtis till Hangö, kallas även Lojodsen, emedan den går genom Lojo socken. Stängselåsen genomskäres av två stora flo der, Kymmene och Vuoksen, vilka avleda vattnet från insjölandet. Den förra utfaller i Finska viken, den senare i Ladoga.

I kusttrakterna mellan Stängselåsen och Finska viken omväxla slättmarker och berg, vilka på några ställen ligga tätt. I de inre delarna av Åbo län förekomma trakter, lika flacka som Österbotten. — I de jämna kustnejderna äro insjöar sällsynta, ty här saknas fördjupningar, i vilka vattnet kunde samla sig.

Finlands insjöar äro ganska grunda. De djupaste ställena i Päijänne och Saima ligga endast obetydligt lägre än Finska vikens yta. Om man kunde fördjupa insjöarnas utlopp tillräckligt, skulle deras vatten nästan helt och hållet rinna ut i havet. Men naturen har byggt kring våra sjöar dammar av granit. Där floderna bana sig väg över sådana dammar, uppstå forsar.

Huru märkvärdigt våra insjöars vatten fördelas i större områden, får du bättre lära av geografien och genom att noggrant betrakta Finlands karta. Men bäst lär du känna ditt land, om du reser omkring och beser det.

Icke många länder i världen hava en sådan natur som Finland. Det är icke ett slättland som Ryssland, det är icke heller ett bergland som Norge eller Schweiz, där snötäckta fjäll gömma sina toppar i molnen. Vårt land är mycket ojämnt, men ojämnheterna äro små, och därför kunde man kalla Finland ett småbergigt land. En likadan natur finner man endast i mellersta Sverge och i vissa delar av Nordamerika.

[1] Det högsta berget i Europa, Mont Blanc, når en höjd av 4,800 meter.