Boken om vårt land/Kapitel 155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

155. Drottning Kristina och trettioåriga krigets slut.


Konung Gustav Adolf efterlämnade en sexårig dotter vid namn Kristina. Hon blev av ständerna hyllad som drottning, och rikets förnämsta män förde styrelsen under hennes barndom.

Svenskarna hava alltid älskat stora bragder, men även hos det lugnare finska folket hade nu en hög anda av hjältemod vaknat med segrarna. Därför voro alla ense att icke avsluta kriget i Tyskland, förrän den evangeliska läran var tryggad och riket vunnit en ärofull fred. Detta kostade ännu 16 års hårda strider och tunga uppoffringar. Fega tyska furstar förrådde sina trosförvanter, och när den tappre finnen Gustav Horn år 1634 le(i e*t stort nederlag, syntes allt förlorat. Då uppstodo andra fältherrar, som lärt sin krigskonst av Gustav Adolf, och förde hans härar till nya segrar. Banér, Torstensson och Wrangel slogo de kejserliga och kuvade Danmark, överallt stred den finska soldaten, — under Horn, som konungen kallade »sin högra hand», under Åke Tott, som han kallade sin »snöplog», under Stålhandske, Wittenberg och andra finska hjältar — oförfärat mot tyskar, spanjorer, italienare, ungrare, kroa-

ter, valloner och många andra folkslag. De finska ryttarna behöllo sitt stora rykte såsom de tappraste bland de tappra, och emedan de vid anfall brukade ropa: »Hak-kaa päälle!» (hugg in!), kallades de i Tyskland »hakkape-liter». Deras små, oansenliga krigshästar drucko ur floderna Elbe, Rhen och Donau, såsom de förut druckit ur Neva och Weichsel. De injagade en sådan förskräckelse i Berlin, i Wien och många andra städer och länder, att de förliknades vid elementernas kraft, dem ingen kan motstå.

Det stora kriget hade rasat i trettio år; det hade blivit vildare och mera förhärjande, sedan den milda Gustav Adolf icke mer lade band på krigarens rovlystnad. Största delen av Tyskland var en ödemark. Sist, när de katolska furstarna icke längre hade soldater eller penningar, måste även de mest hårdnackade giva vika. Då gjorde Vestfa-liska freden år 1648 slut på det långa kriget. Sverge fick länder och penningar, kejsaren måste lova att icke mera ofreda någon för trons skull, och samvetsfriheten, för vilken svenskar och finnar så manligen kämpat, blev från denna tid tryggad i världen.

Under kriget uppväxte den unga Kristina och blev en mycket lärd och berömd drottning. Det är sagt om henne, att få människor hava förenat så många utmärkta egenskaper med så många fel. Hon var högsinnad och snillrik, nyckfull och självrådig. Hon hade en mans huvud och mod, men hon saknade en kvinnas hjärta. Hon förstod allt utom att frukta Gud och försaka sig själv. Under hennes lysande regering visste Finland föga av makten och prakten; ty största delen av vårt land var bortförlänat åt höga herrar, som här uppburo kronans inkomster.

Vid den tiden kom tobaken in i landet med krigsfolket.