Boken om vårt land: Kapitel 146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

146. Hertig Karl och Arvid Stålarm.


Hertig Karl drog ut med en här att erövra Finland och belägrade Åbo slott. Där försvarade sig Klas Flemings änka, fru Ebba, så tappert som någon krigsman. En kanonkula slog in genom tornfönstret och dödade en man vid fru Ebbas sida. Desto mera oförfärat uppmanade hon besättningen till ett kraftigt motstånd. Hertigens. små kanoner kunde ingenting uträtta mot de fasta slottsmurarna, men själv förlorade han mycket folk.

Då var i slottet en student vid namn Daniel Hjort. Han var en av hertigens anhängare och lyckades i tysthet förleda slottets soldater. De riktade kanonerna uppåt luften, fyllde dem med sand och begynte rymma över till hertigen. Slottet måste giva sig, och alla där varande blevo fångna. Ett rykte hade berättat, att Klas Fleming levde ännu. Det säges, att hertigen velat övertyga sig om att Fleming verkligen var död, låtit öppna hans likkista i slotts-valvet och ryckt den döde i skägget, sägande. »Om du nu levat, hade ditt huvud ej suttit mycket säkert.» Vartill fru Ebba skall hava svarat: »Om min salig herre levat, hade eders nåde aldrig kommit här in.»

Konung Sigismund hade givit en tapper och gladlynt finsk riddare vid namn Arvid Stålarm överbefälet i Finland. Denne lyckades återfå Åbo slott och seglade år 1598 med 3,000 finnar över till Sverge för att bistå konungen. Mot dem tågade svenska bönder, anförda av professorer från Uppsala, och deras tåg kallades korvtåget, emedan bönderna medförde korv som matsäck. Finnarna måste återvända. Under hemresan blevo de angripna av hertigens flotta vid Åland; några tillfångatogos och kastades i sjön med stenar om halsen. Detta var första gången finnarna alltsedan hednatiden gjort ett krigståg till Sverge; men det skedde på befallning av deras och Sverges konung.

Konung Sigismund, som alltid var senfärdig, kom till Sverge, sedan finnarna återvänt. Han ville nu taga riket tillbaka med en polsk krigshär, men blev slagen av hertig Karl, och därefter var det slut med hans välde i Sverge. I Polen regerade han och hans efterkommande länge därefter.

Hertig Karl ansåg konungens vänner vara rikets fiender och lät döma många höga herrar till döden. Stålarm och södra Finland stodo ännu på konungens sida. Sommaren år 1599 seglade hertigen ånyo till Finland och slog den finska hövdingen Axel Kurk och hans ryttare icke långt ifrån Åbo. I Viborg försvarade sig konungens folk. Borgmästaren och hans borgare, som icke ville, att deras stad skulle lida övervåld, läto öppna en port åt sjösidan. Hertigen trängde in, tog staden och lät döma 11 finska herrar till döden.

Södra Finland darrade för den stränga hertigen. Arvid Stålarm måste giva sig fången med alla, som voro hos honom i Åbo slott. Då bad Stålarm, att han allena måtte straffas, emedan de övriga endast lytt hans befallningar. Sådant ville hertigen och hans domstol alldeles icke höra; många blevo nu halshuggna i Åbo, men Stålarm fördes fängslad till Sverge. Han blev tre gånger utledd till av-rättsplatsen och var gång benådad, men slutade ändock sitt liv i fängelse.