Bref til en vän i Sverige innehållande historisk och geographisk beskrifning öfver colonien Sierra Leona i Afrika/Tredje brefvet

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Andra brefvet
Bref til en vän i Sverige innehållande historisk och geographisk beskrifning öfver colonien Sierra Leona i Afrika
av Daniel Wilhelm Padenheim

Tredje brefvet
Fjerde brefvet  →


[ 57 ]

TREDJE BREFVET.

Sierra Leona den 30 Augusti 1792.
Min Herre,

Et skepp, lastadt med slafvar, ifrån Bance Island, är om få dagar färdigt at segla til Amerika, och jag betjenar mig af detta tilfälle, för at upfylla det löfte jag gifvit i mit sista. Emedlertid hoppas jag at ni behagar tillåta mig, at i förhand berätta Er några oförväntade och bedröfliga omständigheter, hvilka förtjena upmärksamhet och medlidande, och hvilka ännu fasthänga vid min sårade föreställning.

I medlet af sistledne Maji besöktes vi af Tornaderne, osvikliga förebud af regn, och detta kom äfven några dagar derefter. De Europeiske Colonisterne voro lika så oberedde at emottaga dem, som de voro främmande och ovanlige; ännu hade, efter vår ankomst, ingen droppe fallit på jorden. Man hade derigenom fattat förmycket förtroende til climatet, för at kunna befara eller föreställa sig några sådana syndafloder, och å andra sidan, om man ock tänkt därpå, så hade det dock stadnat vid blotta tankan.

[ 58 ]Det missförstånd, som jag i mit förra omnämnde, emellan Gouverneuren och Conseillen, i ställe at förmindskas och försvinna, om det någonsin bort upkomma, tiltog med fullt alfvar, och lemnade hela Colonien nästan i ödesmål, åtmindstone utan all drift och omtanka. Detta har blifvit ganska naturligen orsaken til all vår jämmer. Hvad den ena befallde, satte den andre sig emot, och fölgden deraf var overksamhet, hvars olyckliga följder med hela sin tyngd drabbade Colonisterna.

Gouverneuren, sluteligen öfverröstad af sit råd, (Council) återreste til England, och blef afskedad. Til Coloniens styrande utnämndes då et Råd af åtta de förnämsta Compagniets tjenare; men den oskickliga, ambitieusa och egensinniga caractéren hos somliga af dessa, hvilka ville föra högsta ordet och blifva åtlydde i tid och otid, utan at de egde hvarken tilräcklig erfarenhet eller insikter, hvarunder Coloniens olyckor förökades, förmådde Directionen i London, at tils vidare utnämna Lieutenant Clarkson såsom ensam Gouverneur, för at frälsa Colonien ifrån synbar undergång. Olyckligen var det försent! De bästa menskliga anstalter äro underkastade missräkningar och olyckor hvilka förut icke kunnat förmodas.

[ 59 ]Clarkson är Lieutenant vid Amiralitetet i England, och en man af mycken personlig förtjenst, såväl emot Compagniet, som emot de svarta Colonisterna, med hvilka han slutat contract i Amerika, och som han lofvat upfyllandet af de löften och vilkor, under hvilka han förde dem til Afrika. Han är onekligen de svartas vän och beskyddare, och hade, ifrån längre tid tilbaka, lika som hans bror, som är präst, känd för sina skrifter för slafhandelns afskaffande, hvarför han, vid universitetet i Cambridge, vunnit prismedaillen, samt är en af Directeurerna vid S. L. Compagniet, lagt sig mycket ut för de svarta. Desse gladdes nu så mycket mer öfver Clarksons utnämnande til Gouverneur, som de visste at han hade all godhet för dem, var en godhjertad och hederlig man, som nu var satt i stånd, och verkeligen icke skulle underlåta, at följa sin böjelse emot dem. — Regnet varade emedlertid oafbrutet, och i första början deraf, nedlades mer än 800 svarta Colonister, på en gång, uti en feber, hvilken utan åtskildnad angrep svarta och hvita, ehuru den våldsammast rasade ibland de svarta. Detta var på intet sätt underligt, ehuru de hvite ingalunda voro frie. De förres antal var vida större, hvarför mortaliteten ibland dem var jämnförelsevis stor emot mortaliteten bland de hvita, hvars antal var ringa.

[ 60 ]Hvad som isynnerhet ökte denna sjukdom ibland de svarta och de lägre af Europeerna, var otvifvelaktigt, til en stor del, deras hyttor och kojor, som voro byggda rätt vid jorden, med indrifna störar, och sammanflätade tunna spjälor på sidorna, utan golf, och nästan utan väggar, samt, ehvad och därimot må invändas — brist och vanskötsel, samt usel Diet. Alla våra läkare, på en enda när, lågo til sängs; och då föreståndaren för magazinerna, med sina underhafvande blefvo de förste offren, kunde hvarken proviant eller medicamenter blifva behörigen utdelade, oagtadt vi hade båda delarna i öfverflöd sände ifrån England. —

Jag känner inga färgor nog starka at måla den allmänna nedslagenheten och modfälldheten, hvilka jämte bedröfvelsen framvilade rådlöshet och villervalla, som förökade det onda!

Af våra få Europeiska soldater lefva knapt tre eller fyra.

De äro äfven ganska få som, utan at hafva varit sjuke, hafva öfverlefvat denna årstiden, hvilken ännu icke är slutad. Desse hafva varit sysselsatte med at begrafva de döda, hvars antal gått til inemot 200 [ 61 ]personer af svarta och hvita tilsammanstagna. I sanning! det såg ut, som Colonien skulle hotas af allmän folködelse, och om man icke sluteligen bestått Colonisterna tre månaders rationer, lika med de för arméen vanliga, så hade knappast en blifvit frälsad af hela skaran.

Nu insåg man först, at det var omöjligt för dessa uslingar at lefva af intet — ty hvarifrån skulle något tagas? — och om man, i stället för at ouphörligt tvista utan at uträtta något, hade insedt detta 3 månader förut; så hade man varit betänkt på, at med alfvar förebygga detta onda, emedan man icke kunde vara okunnig derom, at en regnig årstid tilstundade, och frälsa så många lif, hvartil vi onekeligen icke voro utan medel i händerna, hvilka enighet, drift och omtanka, som så ofta skapa af intet, kunnat mångdubbla. —

Colonien är nu på god väg at blifva återstäld ifrån detta förskräckliga elände, och det är utom all tvifvel, at det understöd af Provision, som Colonisterna erhållit, ganska mycket därtil bidragit. Regnet varar ännu, ehuru med mindre häftighet: Detta oagtadt har man begynt at mäta jorden på landet för Colonisterna. Men Jordmånen, på denna sidan af floden befinnes, [ 62 ]som förr är sagdt, ganska ofrugtbar och oskicklig för odling, i anseende til de hiskliga berg och klippor, hvarmed marken är betäckt ända til 8 á 10 Engelska mil inuti landet. Det säges likväl at det skall vara slätt och frugtbart på andra sidan af bergen; hvilket är rätt troligt. Denna oförmodade svårighet, som så högeligen stridde mot de gynnande beskrivningar man gifvit öfver detta land, och hvilka i alt annat äro så ganska tilförlitliga, har gjordt det til en omöjelighet för det närvarande at upfylla de löften, som blifvit gifna til de svarta Colonisterna, om fulla Arean af deras land, hvarföre de, då de funno omöjligheten deraf, verkeligen ingingo at emottaga lotter af fyra tunneland (Acres) af hvilka likväl, de voro högst angelägne at snart komma i besittning, samt i proportion för hustru och barn.

Sålunda har man varit nödsakad at gripa sig an, sent omsider, i denna årstiden, och begynna med uthuggningen af skogen, i räta linier, öfver bergen, för at kunna mäta landet och derefter utmärka lotterna. Man är nu som bäst syselsatt härmed, och hela Compagnier marchera, försedda med yxor och redskap, för at skaffa luft och dag igenom ödemarken. Ehuru detta arbete ingalunda är lätt, emedan ofantliga trän [ 63 ]möta i linierna, hvilka til en början göras 16 fot breda, samt på många ställen afskäras utaf störtningar emellan klipporna, hvilka man icke utan fasa kan betrackta och ej utan största faror kan öfverkomma; så arbeta dock de svarte med nöje och ifver på dubbelt sätt för at vinna ändamålet. De erhålla af Compagniet betalning för sit arbete, igenom daglön.

Stadsplatsen är afmätt, och hvar och en af de svarte har fått sin tillåttade tomt. Den var ganska svår at afmäta, för alla de kojor, som äro spridda utan ordning på fältet. Colonisternes tomter sträcka sig icke så högt up ifrån stranden, som til Thornton-hill[1]. Den sträckan, som är emellan deras yttersta gata och kullen, tilhörer Compagniet, för hvarjehanda framtida behof, äfven som flere större tomter i staden, för publike byggnader m. m.

At dömma efter de ofvanförmälte eländen, hvilka jag dock med matta färgor teknat, skulle ni blifva inledd, M. H., at göra Er et ganska ofördelaktigt begrep om vår Colonies climat; och jag nödgas tilstå at ni har mycken anledning af hvad jag berättat. Hvad mig vidkommer, så är jag [ 64 ]högeligen fallen för at tro, det climatet är hvarken så elakt, ej heller at det varit hufvudorsaken til våra olyckor[2]. I sanning är det mycket mera helsosamt än Javas eller Borneos, med fleres i Ost-Indien — Suriname eller Essequebo i S. Amerika, eller de la Minas i Afrika, hvilka länder fått namn, i Holland af Kyrkogårdar, i anseende til den gräseliga myckenhet af människor, som der årligen begrafvas. Jag misstager mig mycket, om icke röjning på marken och jordens odlande här, skall göra climatet vid Sierra Leona lika så sundt som de bäst lottade tropikala länders. I sjelfva verket är det et orätt begrep at skylla climater för osundhet. Man finner ganska sunda under sjelfva æquinoctial-linien och ganska beskylde för osundhet äfvenså.

[ 65 ]Solen är här icke så brännande och odräglig, som man i allmänhet föreställer sig, och fastän det i middagsstunden, då solen hos oss gör nästan ingen skugga, är tämeligen varmt, kunne vi dock alltid utan olägenhet nyttja våra Europeiska råckar, fastän vi mestadels nyttje tunnare jackor och pantalons för större beqvämlighet. Tidigt om morgonen upkommer sjövinden alla dagar, ifrån västern, och blåser hela dagen til aftonen; den är tilräcklig at förbättra luften och hålles med mycket skäl för at vara ganska hälsosam. De svarte Colonisterne hafva hedrat denna vind med titel af Doctor.

Morgonen och aftonen äro tempererade och angenäma; man är försigtig, om man då häldre brukar öfverråck än blotta linnet. Dag och natt äro nästan lika långa, så at jorden har tilräcklig tid at blifva afkyld under solens tolf timmars resa.

Gryningar och skymningar kunna knapt märkas, hvilket då skulle ske i et ögnablick eller en minut på sin högd: solen gifver oss och tager våra dagar. Då natten icke uplyses af månan, är den ganska mörk och ingalunda varm.

[ 66 ]Af meteorologiska obserservationer befinnes, at medium af hetta, emellan den 20. Februarii och 20. Augusti, varit 85° eller 86°, at Thermomêtern lägst varit 72° aldrig högre än 96° efter Farenheits scala; och at skillnaden emellan middagen och morgon och afton varit ifrån 20° til 30°.

Året är fördelt uti två tydliga årstider, hvilka äro ganska jämna, så at väderleken är icke underkastad hastiga ändringar eller täta ombyten, såsom i Europa. Den torra årstiden börjar i November, hvaraf slutet är gemenligen oförlikneligen vackert, och tillika med December visar oss landet i sin högsta fruktbarhet och pragt. En mulen dag ser man då aldrig, utan hvar dag liknar en varm och vacker midsommarsdag i Sverige. Man behöfver icke frukta för regn; ty ingen droppe faller, och i anseende til värmen, betygar jag at jag funnit den stundom odrägligare i Finland. Vanan gör förmodligen detta; ty någon skillnad kan väl vara i Thermometer-Graden på dessa bägge ställen, och den upfriskande sjövinden gör hettan mindre känbar hos oss. Utom dess känner M. H., at jorden får icke all sin värme af solen; i sådan händelse skulle isen mycket snarare förtäras på piken af [ 67 ]Teneriffa, än på Stockholms gator. — Hela denna årstiden igenom faller en stark dagg om nätterna, som någorlunda befordrar frugtbarheten i början deraf; men då det lidit längre fram, är daggen otilräcklig; alla våra grönsaker taga afsked ifrån oss, och marken blir bränd, så at nästan alla plantor förtorrkas. Vi äre dock icke alldeles utan legumer; ty trädfrugter och rotväxter ersätta då bristen. Det enda obehagliga, som åtföljer denna årstiden, om det kan kallas obehagligt, är dagarnas beständiga likhet, utan allsköns afbrott; den skulle synas störa menskliga lynnet, så danadt för ombyten; men de medföra sjelfva et omväxlande, som äfven häruti tilfridsställer. Morgonen är det behagligaste som kan tänkas; detta behag aftager emot middagen, hvilken väcker andra känslor, mindre angenäma, för at på eftermiddagen småningom återkomma med en afton, skönare än Proserpina, men som lika så hastigt röfvas af natten, hvilken likväl alldeles icke är plutonisk. — —

Detta oagtadt, älskar jag, för min del, mera den andra, eller regntiden. Det låter besynnerligt, och M. H. skulle snart tro, at jag blifvit besynnerlig så nära linien! Men låt mig säga huru den förhåller sig. [ 68 ]Hans ankomst bebådas af Tornaderna. Desse infinna sig ofelbart i medlet af Maji, och äro lika så osvikligen åtföljde af regnet, som åter varar i sin tour til November månad o. s. v.

Regn faller icke alla dagar; utan det gifves betydliga stillestånd, med klart väder, då Atmosphéren är, likasom i den torra årstiden, förträffeligt ren. Det är nu, som hela naturen får nytt lif! Hela växtriket, som hittils kämpat med förödelsen och döden, qvicknar vid och sprider vällust rundt omkring fälten. Alla trägårdar och plantager yfva sig, och våra bord, grönprydda med sunda legumer, spara oss mödan at resa til Medevi eller Spa, för at gifva skumpna inälfvor ton, eller at rena blodmassorna; foglarnas qvittrande ökas emellan skurarna, och få mera behag af flera tilkommande stämmor, hvilka af brist på underhåll tystnat omkring oss, för at prisa en mera tacksam och skuggrik trakt, och Djurriket i allmänhet vederqvickes både af svalkan och ökad näring.

Men M. H. må veta, at allting, äfven här, har två sidor. Vi äre ibland för flera dagar jagade under tak, så at vi icke våge oss ut, i synnerhet midt i denna årstiden, då regnskurarna äro [ 69 ]våldsammast, och nedstörta i hela bäckar. Man kan göra sig något begrep om den myckenhet af regn, som öfversvämmar Afrika under denna årstiden, af hvad som blifvit utrönt: at nederbörden i Senegal stigit til 150 tum, på fyra månaders tid. Tornadoes, ofta ganska häftiga och starka, och åtföljda af dunder och blixt, begynna och sluta denna årstid, och upkomma beständigt ifrån Öster. Dessa, ehuru starka, äro på långt när ej så våldsamma och förödande som Orcanerne i West-Indien. Innan dess utbrott kunna de klarligen föreses, utaf vissa molnfläckar[3] och de vara sällan öfver [ 70 ]en timme, mest alltid efter solens nedergång. Vid skillnaden af årstiderna försvinna de alldeles. De äro lika så ohörda i den torra årstiden, som sjelfva regnet och åskan; och äro högst välgörande, under det de påstå, igenom luftens renande och förstörande af skadliga dunster, hvaraf hon annars skulle öfverflöda[4]. De jagas beständigt [ 71 ]utaf solen ifrån den ena vändcirkeln til den andra, så at de sällan hafva längre tid än tre veckor at uppehålla sig hos oss, för at fullgöra sin skyldighet. Jag har aldrig hört at de förorsakat någon skada med sit besök, om icke at de i början med sit tjutande skräma de Europeiska damerna och barn, samt omkullkasta några illa upsatta kojor, som de mött. Efter några dagar blir man van vid dem. För skepp som ligga i sjön, eller snarare för ankar i deras sträckning, kunna de blifva farlige. —

För korrt tid sedan anlände et skepp, Yorck, ifrån England. Detta är en tredäckare, byggdt i Archangel, et ofantligt skråf, men förträffligt för sit ändamål. Det är inredt och afsändt ifrån London, hvarest det blifvit köpt för Colonisternas beqvämlighet, då man förmodat at vi skulle blifva husville i denna årstiden. Fastän det kom sent, så kan M. H. med skäl förmoda, at det var öfvermåttan välkommet, så mycket mer, som det medförde frisk och färsk proviant och allehanda för oss kärkomna saker, hvaribland bref ifrån våra vänner icke voro de mindst efterlängtade. Det var tillika lastadt med hus och byggningsämnen, samt alla sorter Handelsvaror.

Ibland husen äro tre, gjorda efter en ny invention, hvilka efter min tanka äro [ 72 ]de bästa som kunna uptänkas för sådana climater. Hela huset består, både til väggar, dörrar, fenster och tak, af träramar, utav 112 tums tjocklek och fyra tums bredd, väl sammanfogade i hörnen, och alla af lika högd. Desse ramar äro sedan öfverdragne med grof och tät segelduk, som nätt fastspikas i kanterna af ramarna, hvilka äro så gjorda, at de falla uti hvarandra i kanten. Då man nu vill upsätta et sådant hus; så upreser man i hörnen och på behagliga mellanrum, samt midtuti små stenpelare på platsen, der huset bör ställas, eller ock tjocka träklumpar för at gifva luften fritt drag under bottnen. Emellan dessa pelare lägges rundtomkring och tvärsöfver smala sparrar, (Scantlings) at upbära golfvet, hvilket först uplägges på underlaget; af ordinaira plankor efter behag, och som blir så mycket vidare än sjelfva huset, at det kan hvila på golfvets kant. Sjelfva ställningen til huset, (Frame), som är sammanfogad af lätt verke, upreses nu, på kanten af golfvet, och fästes dervid. Derefter upresas ramarna, efter åsatta märken rundtomkring, och fastskrufvas i ställningen med kopparskrufvar. Då huset sålunda är uprest, hvilket kan ske på mindre än 30 minuter, sedan golfvet blifvit laggdt, så uplägges taket, hvilket är gjordt på samma sätt och äfven fastskrufvas [ 73 ]i samma tid. Dörrarna göras på sidorna, efter beqvämligheten, äfven som fensterna, alltsammans af segelduk, i mindre ramar, til så stort antal, som åstundas, hvilka fästas med gångjern vid hufvudramen. Dörrarna förses med behöriga lås, och gångjernen på festerna fästas i deras öfre kant, så at de, då de öpnas, stå som solskärmar, och hållas up af smala träribbor, hvilka sättas emot den undra och nu uplyftade kanten, samt falsen hvari det faller då det tilslutes. Segelduken och ramarne öfverstrykas med tjock oljefärg, utan och innan, äfvensom taket. Två äro redan upsatta och de äro luftiga boningar. Aldrig hafva bättre hus kunnat upfinnas efter climatet än dessa, och om de öfverstrykas med färg årligen, så äro de säkert varaktiga. Der äro ännu om bord på samma skepp två stora Hospitalsbyggnader, gjorda på samma sätt, men utan segelduk, i hvars ställe man nyttjat tunna bräder, hvilka tvärsöfver ramarna blifvit laggda kant öfver kant. De skrufvas tilsammans på samma sätt som de förra; men takramarna äro öfverdragna med tunna kopparplåtar[5]. Utom dess medför [ 74 ]skeppet andra byggningar, hvilka ännu icke blifvit uttagna. De mesta sjuke af Europeerna äro der om bord, tillika med Gouverneuren.

Sjelfva skeppet är förordnadt at blifva et Magazinsskepp, at alltid förblifva på stället, och detta är så mycket mera nödigt, som vi ännu icke hafve några Packhus i land. Hvilken obotlig skada, at detta skepp icke anlände innan regnet öfverföll oss! Huru många af vårt folk skulle icke då möjligen blifvit räddade? Detta var afsigten med dess utsändande; men ödet behagade at det skulle drifvas tilbaka til England af en storm, hvarigenom det så länge blef uppehållet, at det icke kunde komma nog tidigt til vår undsättning.

Nästan vid samma tid, som vi afseglade ifrån Europa, afgingo äfven skepp til ön Bulama, belägen i Rio Grande, hvarest en annan Association i London beslutit at anlägga en Colonie. En del af Colonisterna, som ledsnat vid de besvär, hvilka åtfölja anläggandet af en Colonie, och som dertil blifvit öfverfallne af öns grannar, de infödde, som dödade några af dem och togo andra til fånga, togo sin tilflygt til Sierra Leona. De anlände hit [ 75 ]för några veckor sedan, och ehuru Gouverneuren icke ville emottaga dem såsom Colonister här, fingo de dock undsättning, och gå åter til Europa. Det var icke utan, at somliges caracter misstroddes, då hvar och en af dem, som kunde köpa sig en lott, blifvit utan vidare betänkande Colonist. Somlige, isynnerhet af könet, gladde sig öfver at de åter skulle komma til London, hvilket de funno mycket beqvämligare, än at i Afrika anlägga Colonier; men andre, och männerne, som vändt all sin lilla egendom eller lösörepersedlar i penningar, för at köpa sig en lott på Bulama, hvaribland äfven voro några svenskar, och hvilkas afsikt var at sluta sina dagar på denna ön, utan at mera se Europa, hvilket för en och annan lyckades, förr än de tänkte — — voro ganska illa tilfreds, med deras återresa til London. Det lilla som de hade öfrigt af husgeråd, och som de medtagit til Bulama, hade blifvit förstördt eller qvarlemnat der, då de icke kunde föra det med sig, och de gingo nu, blottställde på allt, tilbaka, sedan de laggt deras största förmögenhet i en jordtorfva, til hvilken de nu för alltid vände ryggen. — —

Om vi här varit plågade af sjukdomar, hvilka origtigt träffade anstalter mest vållat; så hafve vi dock deruti varit lycklige, [ 76 ]at vi lefvat i fred och sämja med våra grannar.

Herr Professor Afzelius har nu et vidsträckt fält för sina Botaniska excursioner. Jag är öfvertygad at hans samlingar inom korrt tid skola blifva lika så talrika som dyrbara. Allt besynnerligt och sällsamt bäres til honom af Inbyggarena i landet, och de veta, at vi andre litet förstå oss derpå, samt betala det derför illa: sjelf är han oförtrutet sysselsatt at ihopsamla Naturens skatter af alla slag. Han har låtit anlägga och instänga en ganska stor plats, nära sjöstranden, för en trädgård, hvaruti han updrager allehanda så Europeiska frön, som heterogena plantor. Dessa sidstnämnda erhålla säkerligen en hög grad af fullkomlighet under hans vård och omsorg.

Herr Bergshauptman Nordenskjöld, ehuru ännu icke fullkomligen återställd ifrån en ganska svår sjukdom, har länge med missnöje sett verksamheten hos Colonisterna, af det skälet, at han sjelf varit tvungen at lefva i inactivitet, hvilket ingalunda är passande för hans verksamma lynne: Detta har icke litet ökat både hans olust och sjukdom. Hvarjehanda omständigheter, och i synnerhet denna årstiden, som [ 77 ]mellankommit, hafva hittils hindrat hans företag, som är at göra sig känd med landets Inbyggare på längre afstånd ifrån oss, med dem uprätta Handelscontract, efter Compagniets plan, samt såsom Mineralog betrakta deras naturs alster och rikedomar. Han bereder sig nu til en resa inåt landet, igenom floden Gambia, för at lära oss känna Afrika ifrån en annan sida. Hans vänner äro icke så alldeles tilfridsställde med hans nit och otålighet at fullfölja sin plan; men intet har kunnat afhålla honom. Han har segrat öfver alla inkast, och vill innan korrt anträda sin färd. Vi önske honom alla helsa och lycklig utgång!

Herr Jacob Strand, vår tredje landsman, är Gouvernements-Secreterare, och likaså afhållen, som arbetsam och snäll. Han är tämeligen god Academicus, och jämte kännedom af språken, är han tillika Musicus. Et litet hus har för honom blifvit upsatt af landets timmer, som blifvit sågadt til behörig tjocklek, för at utgöra stommen, hvilken sedan är öfverklädd med Europeiska bräder, både til tak och väggar. Det ser ganska nätt ut, sedan det blifvit måladt, och innehåller två nätta boningsrum, hvaraf det inre är sängkammare, och det yttre ämbetsrum, (Office) hvilket tillika är Bibliothek. På det at ingen ting skulle felas i Colonien, hvarken til [ 78 ]nödtorft eller undervisning, så har Compagniet låtit utlända et litet utsökt Bibliotheque, som består af resebeskrifningar, Encyclopedier, Oeconomie, de mesta Engelska Auctorerna o. s. v. Detta hade i början namn af allmänna Bibliotheket, der hvar och en Colonist ägde rättighet at mätta sin nyfikenhet och sit behof af uplysning, utan allsköns controll; men som bibliotheket härigenom blef så allmänt, at man befarade dess totala förskingring, så blef det satt under behörig vård, och Strand är nu tillika Bibliothekarie. Man har ännu tilgång dertil, och man får äfven hemtaga en och annan volume; men man är ock förbunden at efter viss tid återställa den.

Tiden är eljest nog inskränkt för de flesta af oss, at lemna mycken ledighet åt studier. Kanonen; som antändas, så tilsägandes, af solens första stråle, kallar hvar och en til sit arbete. Klockan är nu omkring 5. Omkring 8 är bön hos Gouverneuren, derefter frukost. Arbetsklockan ringer då, at kalla hvar och en til en timmes ledighet. Kl. 9 säger hon at arbetet väntar oss åter. Kl. 12 underrättar hon oss at bordet är dukadt, och hon lemnar då frihet til kl. 2. — Åter et kanonskott, kl. är 6, och allt arbete uphörer för dagen. Intet kan vara mera regelbundet än detta. Aftonen tilbringe vi i Harmony-Hall, eller [ 79 ]hos hvarandra; ty detta är allmänna stunden för besök: men som aftonen är korrt, blifva dessa äfvenså. Se här vår lefnad i korrthet. Den tyckes vara enformig, och följakteligen obehaglig för menniskolynnet — — men ingen dag går förbi, utan at något nytt och ovanligt händer. En af våra kustfarare, dem M. H. framdeles får lära känna, kommer hem, och gifver hela Colonien ämne för samtal. — Då et främmande skepp kommer någon gång ifrån Europa, sättes hela samhället i rörelse, för at bli underrättadt, om London står qvar på sit gamla ställe, — om Frankrike blifvit intaget af de allierade — — om — om — jag kan icke utgrunda allt. Menniskans alltid varande barndom röjer sig äfven dagligen här. Et oskyldigt joller, ofta utan sens commun, gör at hvar och en, sedan han yttrat sin tanka, eller bifallit andras, går så förnöjd til sin hvilostad, som om han kommit ifrån en rådsal, hvarest de vigtigaste saker blifvit afgjorda efter hans önskan. Sjelfve den vise finner nöje uti at lemna sig sjelf för et ögnablick. — Korrteligen, hvad jag mindst funnit här, är ledsnad, utom den, som en allmän nedslagenhet medför, och den som oenigheter medföra. Den förra är Gud ske lof försvunnen! Måtte de sednare evigt vara bannlysta. — — Jag har äran &c.



  1. Se 2:dra brefvet.
  2. Utdunstningar af träsk, skogar och slemmige stränder af floder, dålige hus och klädnader, osund och knapp föda, personlig och huslig osnygghet, öfverflödigt bruk af dålig spiritus, at man blottställer sig för dimma, regn och dagg samt andra dylika väl kända orsaker til sjukdomar, äro lika skadeliga i alla climater och aldramäst i de tropikala, hvarest renlighet och måttelighet må anses högst nödvändiga, och kunna läras af alla folkslag som lefva i dem, hvilka flera resor om dagen tvätta sig öfver hela kroppen &c. Tollatur causa &c.
  3. Det är intet ovanligt, isynnerhet emellan Tropikerna, at en liten molnfläck, icke större än en utslagen hatt, medförer eller åtföljer en hiskelig vind, och ingen försigtig sjöman uraktlåter at i sjön hafva et vakande öga på sådana, för at, vid deras upkomst, som sker oförmodadt, berga i tid sina segel. De upkomma dessutom då ingen fläck synes på himmelen, utan då den är klar såsom en spegel. De höra äfven til stormarna utom Tropikerna. På Cap de bonne Esperance har jag ofta sett en sådan liten molnfläck upkomma öfver hörnet på Taffelberget, och der orörlig fasthänga, hvilket gemenligen är sådana molns egenskap, samt vara åtföljd af en så häftig vind, at skepp, som legat öfver en mil ifrån landet blifvit både på tågverk och däck lika som fullpudrade af den fina flygsand, hvarpå Afrika är så rik. Ofta drifvas skepp för 3 ankare. Sådant händer i den vackra årstiden. Den 16. Maji uphissas alla åt en flagga, på et af de lägre bergen, för at varna alla ankommande skepp at inlöpa i Taffelbayen. Holländska skepp äro då ovilkorligen och strängeligen förbudna at der inlöpa, ända til d. 16 November, då varningsflaggan nertages. Man går då til Bay falso; men främmande skepp förolyckas icke sällan i Taffelbayen denna tiden, hvilka antingen af öfvermod eller okunnighet då dit inlöpa.
  4. I Suriname, hvarest luften nästan aldrig sättes i rörelse af vindar, är climatet högst osundt, som det är öfverallt, hvarest träsk och moras m. m. upfylla den med dunster, hvilka den, så länge den är stillastående, icke kan rena. Knappast skulle en menniska kunna blifva vid lif i Suriname, och på många andra intäppta ställen, om icke en ovanlig stark ebb och flod igenom sin häftiga rörelse i floderna, åstadkomme rörelse i luften. Den är i Suriname så stark, at hon märkes ganska känbart, då man håller ansiktet utöfver relingen på skeppet.
  5. Erfarenheten har lärt, at alla platta tak, äro odugliga, ehuru täta man söker göra dem, för sådana ställen som Afrika. Ju brantare och spetsigare de kunna resas, ju mindre motstånd göra de regnet, som då icke får tid at stadna derpå och tränga sig igenom.