Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771/Brev 2
| ← Cap. Bonæ Spei d. 1 Junii 1770 |
|
Götheborg d. 7 Junii 1771 → |
Min Herre.
Uti mit förra lofvade jag ifrån Canton upvakta Min Herre, så väl om hvad jag fann märkvärdigt uti Cap Bonæ Spei, som om det sig under resan derifrån hitintils tildragit.
Det torde synas öfverflödigt, om jag skulle inlåta mig i beskrifning om denna namnkunniga udden, som så många Rese-böcker och andra skrifter förut lemnat berättelser om, derest jag icke borde upgifva hvad de tör hända utlemnat och jag til andras nytta funnit värdt at anmärka.
Detta Cap, som långt efter en Vasco de Gamas tid hos siöfarande qvarbehållit det intryck, som de der herrskande stormvädren orsakade, tyckes ännu, då folk blifvit med dem mera vande och om deras beskaffenheter bättre underrättade, underhålla vid kustens annalkande samma farhåga, icke så mycket för deras våldsamheter ute på rymden och oförmodade anfall, hvilka äfven på andra ställen kunna hända, som de olägenheter de orsaka nära landet och äfven inne uti sielfva Tafel-Bayen.
At undvika vidlyftighet, får jag icke vara om dessa ovädrens beskrifning så omständelig som jag borde och sielf til en stor del erfarit, emedan andre hafva om dem nogsamt berättat, det skulle ock blifva et för vidsträckt ämne; det lärer således göra härvid tilfyllest, då jag säger, at denna nyssnämde Bayen ligger blottstäld och open ifrån nord intil V. N. V., och at vindarne ifrån dessa och de emellan liggande streken äro uti vinter-månaderne de våldsammaste och ymnigaste, då hafvet ifrån samma led vida utsträckt, drifver sina upresta höga vågor med samlad styrka in uti henne, och gör et osäkert och äfventyrligit ankar-ställe för skeppen; den lilla Robbin öen, som skulle tyckas ifrån den sidan gifva dem någon betäckning och skygd, förmår icke afhålla och skingra denna hafvets och vindens yra.
För denna orsakens skul är det at skeppen söka den på östra sidan om Capet belägne Bay Falso: och som det hände oss at här anlända en sådan årstid, så utvalde vi henne. Detta har föranlåtit mig at aflemna de uptäckter jag hunnit göra, som jag funnit vara af andra om denna hamnen förgätne.
A. Likkistan. B. Buffel Bayen. C. Klippan Blåsbälgen. D. Klippan Ambolten. E. Simons Berget. F. Cap af GodtHopp. G. Patience Bayen. H. Simons Bayen. I. Malagassen Öen. K. Cap Fals. L. Hangklippa. M. Brytningar på et Sten-Ref.
Landet, som utgör hela sydvestra stranden til Cap Godt Hopp, begynner omkring en ensam hög kulla, som för sin skapnad af et liggande lejon heter Lejonberget, gräntsande intil Tafel-Bayen, som så blifvit kallad af der höga branta ofvantil flacka och på södra sidan närliggande Tafelberget, hvilket såsom uti en kedia är sammanhängande med många lägre högder, Norvegen kallade, och sluta sig straxt inom sielfva Capet; den afsluttande foten af dessa högder ändar sig uti den branta och något uphögda kraggiga stranden, hvilken utgör en längd af nio och tiugu milar vid pass.
Tio milar ifrån Tafel-Bayens öpning, har stranden böjt sig til en liten vik, som heter Hout eller Chapmans-Bayen; den är trång, vetter emot V. S. V. och i anseende härtil en mycket obeqväm hamn, ehuruväl et litit ref, som utgår ifrån hvardera udden, hindrar vågornes orolighet. Dälderne deromkring äro uptagne til bördiga åkrar; den södra uddan har, för sin likhet med en Likkista, fått behålla det namnet, äfven som Ormehufvudet.
Det är femton milar som landsträckningen härifrån går S. t. O. och S. S. O. med något brant strand, til sielfva Cap af Godt Hopp, som är böjt åt O. S. O. vid pass två milar, i sig sielf icke mycket högt, men öfver det synes den ofvannämnde höga landt-ryggen, tillika med tvänne små kullar ej olika Lejon-berget. Stranden utanföre på södra sidan är försvarad igenom et en half mils vidt stenref, öfver hvilket vågorne ständigt bryta. Kolb, de la Caille och Nicholson hafva funnit des latitud 34 gr. 24 m. som jag äfven et par gånger haft tilfälle at bestyrka, de påliteligaste observationer utsätta det 35 gr. 15 m. öster om Teneriffas meridian.[1] Compass-missvisningen är i dessa tider 19 gr. 00 m. N. a V. och bättre ut ifrån landet 19 gr. 30 m. Inclinationen, 44 gr. 15 m. syd-polen under. Man har på södra sidan lodning ifrån 40 til 60 famnar grusblandad Corall-grund, men långs ut med och nära til den beskrefne vestra stranden finnes med lodet ingen bottn. Här är stället hvarest den sälsamma hafstången, Trombas eller Trumpete gräset, växer, hvars iholiga stielkar, somlige af en arms tiocklek, äro 4 til 5 alnar långa, roten altid fästad vid någon Corall-drusa, och toppen yfvig af en hop blader nästan så stora och lika med ekelöf. Igenom vågornes rörelser rifves det ifrån siöbottnen, och på vattnet flytande drifves det in til stranderne i Bayen med vinden. En myckenhet fiskemåsar och tärnor svärma omkring skeppen vid landets annalkande, ibland hvilka Procellaria och Capiska dufvor Pintadoes kallade, göra mästa antalet.
Fyra milar ifrån uddan söderut ligger uti vattnbrynet en stor klippa, kallad Blåsbälgen, på hvilken hafvet äfven i stillaste väder gör otroligen höga bränningar, som kunna ses på flera milar och höras på tämmeligen långt håll. Det torde vara til farvatten diupt nog emellan denna och det förr omtalte stenrefvet, men jag finner ingen nödvändighet at äfventyra en sådan väg, när man utomkring har rymligare gång, i synnerhet som en annan mindre blind klippa liggande N. O. ifrån denna och S. O. ifrån Capet, som intet altid igenom brytningar röjer sig, tyckes stänga den passagen. Hon heter Ambolt eller Smidie städet.
Aderton milar öster om Cap Godt Hopp, på en rättvisande compass, är en annan mindre ifrån höga Hottentots landet utskiutande udda belägen, som heter Cap Falso; sielfva höga landet bortgömmer henne, men en brandt åt söder lutande bergsklyfta, kallad Hanglip, utanföre liggande, gör Capet känbart. Emellan dessa båda landsuddar är inloppet til Bay Fals och des bredd.
Ifrån Cap Godt Hopp löper landsträckningen, efter en liten krökning, sex milar åt nord, til en hög afrundad kullig udda, vid hvilken de tvänne spetsige förr omtalte högderne finnas belägne. Den här emellan liggande klippiga stranden gör en med stenar och grund upfyld inbugt, som fått namn af Buffel-Bayen; hon är ock för den orsaken til ankare-plats aldeles obeqväm, fastän at siöbottnen utanföre ren skal sandblandad lodas med 28 och 30 famnar.
Emellan denna runda uddan och det uti nord mötande höga Simons berget finnes äfven en liten vik af en mils tvärlinia, hvars strander lysa af en hvit sand; denna är som den förra upfyld med fördolda skär och heter Patience-Bayen; här är et kalk-bränneri anlagt, efter förråd finnes på så väl kalkstenar som i land drefne skal.
Simons berget har på denna sidan branta strander och des omkrets är vid pass sex milar; ifrån den östra sidan utlöper en rad klippor öfver och under vattn til en mil ifrån landet. Stranden böjer sig härifrån åt vester och utgör den lilla Simons viken, som är en säker hamn, rymlig för tiugu stora skepp, på södra sidan betäckt af höga Simons berget, hvilket i vester är sammanhängande med alla högderne, som fått namn af Norvegen och, som sades, hänga ihop med sielfva Tafelberget; dessa göra åt Bayen och hamnen et förträffeligit skygge på hela vestra sidan ända til nord. I denna hamnen var det som vi nu förfriskade oss.
Vid inseglandet höllo vi oss närmast til den vestra kusten, för at hafva fördelen af vindarne, som blåste ifrån den sidan, och lofverade Bayen upföre intil Simons berget, hvarunder vi natten öfver lågo til ankars. De Engelske, Holländske och Franske Chartorne, som vi hade, utmärkte hamnens läge både skiljaktigt och felaktigt längre in uti Bayen, och hade vi ofelbart igenom deras vrånga anvisning råkat i förlägenhet, om vi ej med echaloupen recognoscerat och i dagningen blifvit hus och et til ankars liggande skepp varse: I sådane äfventyr hafva ofta sanningslösa och felaktiga Chartor och siöböcker störtat okunnige, som vårdslösat försiktigheten.
Et par Mousquette-skott ifrån stranden, som på den nordra sidan omgifver Simons berget, ligger klippan Arcken kallad. Denna är en sex alnars hög fyrkantig, aflång och flat sten, icke olik et taklöst hus; vatnet nära til henne är 8 famnar diupt, några klippor och stenar följa landsträckningen vidare åt vester, och den innanföre belägna stranden består omkring hela hamnen af en fin hvit sand, som räcker åt den i nord och sedan sig til öster böjande siö-kusten. Et af de öfver hamnen uphöjde ställen lyser äfven af en sådan hvit sand, som ifrån längre håll gör hamnen känbar.
En mil N. O. ifrån Arcken ligger uti vatten-brynet den lilla Rotmans klippan med sina små på östra och nordra sidan utstickande ref; hon visar sig uti stillaste väder igenom bränningar, och diupet nära vid henne är 7 famnar. Emellan denna och Arcken är inloppet til hamnen, och då man midt för husen uti 10 famnars diup ankrat, är Hanglip på Cap Fals gömd inom Arcken, och man således på alla sidor innesluten af land.
Landsträckningen går härifrån vidare nio milar åt nord, sedan han giordt trenne små vikar ifrån hvarandra skilde igenom de stenar och grus, som regnet lossat och sedan ifrån högderne nedrasat, slutande sig vid det i samma strek belägne Meusen berget. Härifrån kröker sig den lösa hvita sand-stranden tre mil åt öster, derefter småningom åt S. O., och änteligen med et högre bergigt land uti syd vid Hanglip och Cap Fals, samt ändar der denna vidlyftiga Bayen, hvars inrymme är vid pass 256 quadrat-mil.
Denna östra kusten, som kallas Hottentots landet, är föga besökt och föregifves vara omgifven med blinda skär och grund, samt ojemna diup, som alt skal göra annalkandet farligit för skepp. Af hvad jag ifrån högderne igenom perspectiv kunde se, märktes bränningar på många ställen, serdeles S. S. O. ifrån den lilla låga Malagassen öen, hvilken ligger 12 mil O. t. S. ifrån hamnen, omringad med klippor och stengrund, och säges det, at diupleken öfver dem skal vara så olika, at skepp icke få komma henne närmare än på 12 famnars diup; hon är et ostördt hemvist för skälar, pingviner och fiskemåsar.
Alla här omtalte högder visa sig vid längre afstånd som ohyggeliga bara berg, men gifva på närmare håll något mildare utseende. De bestå af en rödaktig mojord, blandad med skal, grus, sand, klapper, större och mindre kullerstenar, samt på et och annat ställe kalk och sandsten, som uti skifvor lätteligen klyfves til qvarn och slipstenar och äfven stycken til husbyggnader. At denna blandningen har på diupet en stadigare grund, hafva vågorne ifrån hafvet uptäckt, der denna lösa jorden ifrån den fasta bergsfoten på södra och vestra sidan blifvit bortskölgd. Ytan åter på den höga landtryggen, består af en samling sand, söndervittrade skal och litet mylla efter förmultnade växter. Denna slags jord, utbreder sig emellan det öfversta af högderne uti ansenliga slätter och frugtsamma dälder, och en sådan mager jordmån har ock intagit de lågläntare fälten och vidlyftiga liunghederne, hvaraf denna delen af landet består. Uti denna hafva många slags örter med trefnad rotat sig och på alla sidor öfverklädt högderne, hvilka med den emellan lysande jorden icke gifva så obehageligit anseende.
De arbetsamme och idoge invånarne hafva icke spart mödan mindre här, än uti deras egen fosterbygd. Högdernes långsammare afsluttningar emot hamnens strander, hafva de til en del så jemnat, at de på somlige ställen kunnat bebyggas, och på andra anläggas med trä och kryddgårdar, och sedan Regeringen uti sednare tiderne blifvit nogare underrättad om denne hamnens säkrare bergning för skeppen, hafver den låtit af sten upföra et vackert Magazin af tvänne bottnar til 200 alnars längd, med bageri, och nödiga verkstäder för smeder, tunbindare och andra handtverkare, slagtarehus, hospital, samt rymliga vånings-rum för en Resident, som förer befälet öfver två Sergeanter och 30 man, hvilka, jemte handtverkarne äro här i vintermånaderne, då skeppen förväntas, vagthållande. Trenne andra familier hafva ock här satt sig neder.
Til en del byggnings ämnen hafva de här ingen brist; et par alnar under den omtalte jordskorpan finnes sanden sammangyttrad med en seg lera, som vid torrt väder upgräfves; vatnet, som drager sig til groparne, gör leran så miuk och handterlig, at den allenast med en skyffel, utan vidare bråkning, kan beredas och slås til tegel, som på fin sand i fria luften torkas, i form af en tegelugn upstaplas, och sedan med något affall af liung, gräs och buskar brännes: slafvarne äro äfven i denna tilverkningen behändige; kalken hämta de ifrån den bakom Simons berget belägne Patience Bayen, men träverke til takresning och husens vidare inredning, är mindre tilgång på i anaeende til skogsbristen, så at äfven de berättelser äro felaktige, som utgifva dessa högderne nu för skogrika. Compagniet låter derföre med sina skepp ifrån Java, Ceilon och andra Indiska orter, til egna behof hitföra bielkar och plankor; häraf få ock invånarne för sig tilhandla, men de falla dyra nog.
Jag bör här ej utelemna deras sparsamma och snygga täcknings sätt, som hemma hos oss torde komma til pass, fastän handlaget, i synnerhet i Skåne, lärer vara enahanda; de bruka härtil et slags halfannan alns lång Juncus eller kålvass, tiock som grof halm, til sina bruna knoppar med vår aldeles lika, och så lös och skör. Denna växer på liunghederne och på fuktigare ställen under högderne uti stora tofvor eller ruggar; han upskäres, hämtas uti små kärfvar, och sedan taklaget til högbenor är rest och raftstängerne en half aln ifrån hvarandra derpå fästade, så fastsys och bindes med upslaget garn af gammalt tågverke på en stor nål trädt, kärfvarne, som vid takfoten emot et bräde jemnade blifvit. Derifrån fortfares med uplöste kärfvar af denna säf, som utbredes upföre taket, så at den ena ändan af henne betäcker den andra på en half tum nära, och fastsys omkring raftstången, och en på hvart hvarf lagd rotting eller smalt spö, som bevarar säfven för sönderbrytning, hvarföre hon ock förut måtte blötas. När de hunnit med lika tiock och jemn täckning up til kroppåsen, fästes den på bägge sidor om hvarandra öfver honom böjde säfven, hvars ändar fastsys, och til slut måste takets rygg och dessa fästade ändar öfverstrykas en half aln utföre med starkt kalkbruk. Sådane tak, som uti staden pryda kyrkan, stadshuset, jemte andra hus, kunna uti hela siuttio åren utan serdeles förändring tåla omskiften af regn, hagel, stormar, solheta och yrsand, utan at läka, fastän de ej göras tiockare än 7 til 8 tum. Mån tro at otröskad och axen frånhuggen halm icke hos oss skulle göra samma nytta, och om han blefvo på samma sätt påbunden, trefierdedelar halm af den vanliga tilgången besparas, samt många ämnen til trän skonas med sådana kabelgarn, som göra mindre öpningar til läckor, och ofelbart äro starkare än en vidia? Taken skulle blifva vackrare, lättare och varaktigare.
Om åkerbruket kan jag icke gifva någon berättelse, efter inga sådane lägenheter voro i denna nejden. De små planteringarne som de under backarne uptagit, voro med stenmurar gärdade och innantil omgifne med häckar af blommande rosmarin, lager och myrten til en mans högd; apelcin, citron och pomerance-träden boro om hvarannan blommor, mogen och omogen frukt på en gång; äple- päron- qvitten- apricose- persike- mandel- castanie- och valnöte-träden, hade efter den nyligen föregångne höstningen nu aflagt en stor del af sina löf och beredde sig til nya blomknoppar; kryddsängarne stodo gröna af kål, ärter, sallater, lök, purjo, rofvor, radiser, potatoes, och, med et ord, alla sådane och flera köksaker växte i all fullkomlighet, och då någon säng var afskuren tilreddes hon straxt til at emottaga ny säd.
Örterne som växte på högdernes brandter voro af många slag; ibland dem igenkändes Mesembryanthemum som giorde stora stycken gröna. Cactus, sedum, aloë och dessa af många variationer, jemte andra saftiga växter, samt hottentotts blomman, dessa alla voro icke granlaga om en så föraktelig jord. Flere slag af solanum, i synnerhet en taggig med stora gula äplen, datura och den mindre ricinus höllo den torra lösa sanden til goda, men ibland alla dem som intagit högderne och liungmarkerne infann sig den röda och hvita xeranthemum, ericæ och gnaphali af många slag, hvilka tyckte mera om sin egen magra jord, än en bättre uti en kruka på skeppet, uti hvilken de för sin fägring skul med hela jordklimpen blifvit flyttade; et slags lobelia och portulaka arborea tienade på somliga ställen til häckar.
Vilda träd voro här rätt få, och de af et löst låg- och krokstammigt slag, de kunde på slätterne hafva föga trefnad, efter jorden, som föregafs, til betets förbättring afsveddes, hvarvid träden merendels togo skada, förtorkades och til ved nyttiades, hvilket de giorde gemenligen hvart femte eller siette år. Jag såg intet slag af dem som förtiente upmärksamhet, mera, än det låga buskaktiga såcker-trädet, af fyra til fem alnars högd, med sina långa smala och spitsiga släta löf, samt stora liffärgade rödaktige blommor, i skapnad af en aflång kalck af et quarters inrymme, som altid stod upåtvänd; daggen och regndropparne som der infalla, utdraga ur dem en söt saft, hvilken slafvarne samla uti käril och af den koka til sina behof en smakelig sirop.
Här får jag göra samma anmärkning som i mit förra om Norrige, at en serdeles födande egenskap måtte finnas uti de dunster och ångor som upstiga ifrån hafvet, at göra den närliggande jorden så bördig til gräs och växters bärande, så väl uti trä- och kryddgårdar, hvilka igenom gödande få ingen annan förbättring än upgräfning och mullens omvändning, som betet för boskapen, hvilken här niuter sin föda, på de til utseende skarpa markerne, uti öfverflöd. Får och getter, hvilka här finnas i myckenhet, vaktas af slafvar i stora hiordar; de förra, mycket stora, gifva et sundt och välsmakeligit kött och blifva så feta, at deras svantsar kunna upnå i vigten siu til åtta marker; de sednare, måste upfylla den delen af miölk som kalfvarne fått frihet suga ifrån sina mödrar, hvarigenom desse blifva stadige oxar at förrätta nödige körslor med, och underhölts här til Compagniets och enskyltas behof emot et par hundrade, utom hvad i slagtning nyttiades til skeppens och hospitalets behof, tillika med fåren. Deras oskodde hästar måste åter i fyrsprång göra hastigare resor. Ehuruväl at denna landsorten i förra tider varit ryktbar såsom et näste för många rofdiur, likväl hafva de, sedan denna och de nästgräntsande trakterne blifvit ifrån skog blottad och afrögd, flyttat til längre aflägsne ödemarker, så at några små tigrar och tiger-ulfvar allenast blifvit qvara, hvilka icke äro glupskare och grymmare än at man ensam kan färdas och at äfven en eller annan Hottentot kan bo säker för dem uti vilda marken. Dock underlåta de icke at stundom bortsnappa et och annat får ifrån den betande hiorden, och har man i sednare tider ej hördt at tigren tilfogat någon skada, så framt han icke blifvit sårad, då han är så förmäten, at han söker hämnas på sin baneman. Uppå Tafelberget säges at det stora slag babianer vistas, som så ofta göra stora inbrott uti trä- och vingårdarne; de se nog dierfva och fruktsamma ut, ty nosen står emot pannan liksom uti en rät vinckel, i hvilken de små eldaktige ögonen sitta hel nära ihop; et par långa huggtänder synas utom läpparne ifrån hvardera käften; kroppen, är med en kort gråbrun borst på ända stående öfverdragen, hvilket alt, med de långa naglarne, gör deras anseende serdeles obehageligt. De äro, som sina camerater af det slägtet, både viga och i kastande mycket visshändte; jag har sedt en sådan, som var bunden, vara af en Holländare upretad, som med en stor sten på tio steg ibland et stort sälskap icke felade sin fiende, så at han tumlade til jorden. Harar, caniner och et slags stengetter som här blifvit kallade för klippspringare, äro icke mycket sällsynte. En af soldaterne, som ifrån högderne gifver akt på ankommande skepp och igenom en uphissad flagga på en stång teknar deras annalkande, är tillika skytt och håller merendels Residentens bord med villebråd.
Rof-foglar af örnar, glador, falkar, hökar och kråkor visa sig här dageligen; vilda dufvor af flera slag, hackspikar, amstlar och många andra, flögo allestädes, tillika med et slags större och mindre foglar, som inom krokuga långa näbben hafva en utsträckt smal tunga, med hvilken de draga til sig den söta saften utur socker-trädens blommor och fingo derföre heta socker-sugare: men i synnerhet var ingen brist på et slags rätt vackra små gäss och ankor, som, snart tamde, fölgde andra gäss och ankor i sälskap med den myckenhet kalkoner, höns och dufvor, som här underhölts.
Vid mina spatsergångar, hade jag intet tilfälle at se mer än en enda smal svart orm, hvilken hastigt gömde sig undan mig, samt några små svarta ödlor, men af andra hörde jag sägas, at den giftiga cobra de capella, skulle vistas här i myckenhet.
Jag bör icke förtiga de förmoner man hafver af den myckenhet fisk som vankas i denna hamnen, innan jag lemnar henne, hvilka icke bortskrämas af de många större och mindre hvalar som uti oväder stryka här in, icke eller af de i skockar tumlande delphiner, som löpa omkring skeppen, utan fångas dageligen til de främmandes, invånarnes och slafvarnes behof tilräckeligen. Af dessa äro hottentotts fisken och rothmans, de allmännaste; den förra är til skapnad och storlek som våra rudor: de sednare äro i smak och utseende lika med abborar, och somliga så stora, at de gå up til tio marker; dessa bägge slagen som jag allena hade tilfälle at se, blifva fångade mästadels med krok och lina vid stenarne som ligga längre ifrån stranden, omkring Rothmans klippan, och när väderleken tilstädier, vid Malagasser öen, och uti sådan ymnighet, at sex man med jolle ifrån skeppet, på tre timar updrogo flera lispund. Hayen, squalus, är här liksom i alla dessa farvatnen ingen brist uppå; han delade ofta fisken med fiskaren, på kroken; likaledes visade sig zygena eller den besynnerliga hammar-fisken: den taggiga histrix låg vid utfallande vatn qvar på stranderne: Holländarne kallade honom opblasers, emedan han allestädes låg väderstin; de föregåfvo honom vara så giftig, at vatnet allenast, hvaruti en sådan oförvarandes kommit at koka, dödade hundar och andra creatur, när de deraf drucko. Vid den NO. ifrån hamnen belägne stranden, hafva vågorne öpnat en väg igenom lösa sanden, och uti det låga landet giordt et slags insiö; regnvatnet som hit samlades giorde hafsvatnet mildare, och et groft högt gräs som här växte så frodigt som vass, hafver hitlockat hipopothamer eller siö-kor at, som berättades, om nätterne söka sin föda. Invånarne ifrån den i granskapet belägna stora Colonien Stellenbosch, skola nyttia en så äfventyrlig jagt, at de lägga sig för dem i försåt, ofta fälla dem, men om de fela i skottet, räknas för en lycka, om på et så morasigt och oländigt ställe de kunna rädda sig med flygten. Skiälarne, som här finnas, öfvergå de nordiska både i fägring, emedan skinnet icke mycket skiljer ifrån de småfläckiga tigerhudarne och hafva tillika hullhår, och i storlek, ty ofta visa sig sådane, som uti längd täfla med en fullkommelig häst. Så mycken likhet som denna amphibie har med fyrfota diuren, så mycken har äfven pinguinerne med foglarne, om jag får lof at räkna honom dit, ty hans små fiäderlösa vingar hielpa honom i simmande mera än fötterne, hvilke uti dykande göra honom bästa gagnet; han kan ock hålla sig hela timan under vatnet. Hummer syntes ingen, men et slags osmakeliga kräftor utan klor, voro intet rare; ibland de få slags hela muslor och skal, som kastades up af vågorne, var i synnerhet paper nautilus eller porcellains-snäckan den vackraste.
Den 2 Junii eller Pingest-afton, företogs resan til Hufvudstaden eller Gouvernementet Cap Bone Esperenze. Vägarnes längd räkna invånarne här såsom i Holland, efter timetalet, och således var detta väge-stycke utmätt til fyra timar. Här voro nu icke så många hästar til hands, som til denna skiuts fordrades, ty blef en vagn, men kur betäckt, lik en rustvagn, med sex par fullkommeliga oxar förespänd; framhiulen på dessa vagnar få icke skilja uti högden mycket ifrån bakhiulen, om de skola kunna komma fram, öfver de stenar, som uti lösa sanden nedfallit, på uddarne, hvarest den besvärliga vägen under högderne giorde et omåtteligit skakande, och uti de små vikarne, hvarest de upslående vågorne ibland räckte up i vagnen. En slaf, med en lång piska som et metspö, hvilken han förde med bägge händerne, styrde vårt åketyg, stundom med några ord, hvilka oxarne voro vande vid, och stundom med en och annan eftertryckelig släng, så at hårtappen låssnade, och felade aldrig, at han ju kunde slå hvilkendera oxen och på hvad ställe han fant nödigt; en sådan slaf med piska, lopp hela vägen förut. Jag nekar icke at ju denna skiuts i förstone förekom både löjelig och farlig, så i anseende til vägen, som at kutsken brukade inga tömmar, dock hunne vi uti et ständigt traf middagstiden til Meusenberget, hälften af resan, hvarest Regeringen låtit upbygga et hus til hvileställe för resande, och at vistas uti, då de sielfva vilja förlusta sig med fiskande; detta vaktades af en gammal soldat. Vår commissionaire var oss här, med en vagn och fyra par hästar, til mötes, at föra oss fram til staden, och begofvo vi oss, efter något rastande, åter på resan. Hafvets sqvalpande emot stranden, hade dragit sig in uti de lägre ställen, och här formerat en tämmelig vidlyftig insiö, öfver hvilken vi måste åka, fastän at vatnet stod hästarne mit på sidan och började komma up i vagnen; vår nya svarta kusk körde nu med tömar, och hans span-ridare höllo i fyrsprång igenom detta farvatnet. Väderleken, som hitintils varit klar och vacker, förbytte sig til et tätt och trägit regn, som den starka nordliga blåsten slog in uti vår frammantil öpna vagn, och giorde vägen, som närmare staden var mer leraktig, nog oren och slipprig. Vi foro nu igenom en stor och flack, sandig ödemark, och sågo, på längre holl, några få kullar. Liung, taksäf och annat lågt buskage växte på denna trakten, samt annat smått gräs, så at jorden på få ställen allenast var så bar at sanden lyste igenom; de få trän, vi sågo, liknade mera låga tallbuskar, och stodo ganska glest, de mästa af dem röjde sig, igenom de stora blommorne, för det förr omtalte socker-trädet. Åtskillige last-vagnar, med 4 til 6 par hästar före, stötte til vår väg, som ifrån denna hed förde bränsle til staden af stubbar, rötter, qvistar och annat stök, som de här samlat. Efter halfannan timas resa fingo vi behagligare utsigter och vid Ronden-Bosch passerade åtskillige plantager, vingårdar, alléer och stora trägårdar, samt många välbygda hus. Silfver-träden, ekar och lindar, voro satte, liksom uti små lundar, vid et par bäckar, som flöto jemte vägen, och giorde landet mer behageligt, fastän det tiocka regnet och kalla luften nu begynte göra resan olustig och utsigten så kort, at det undangömde för oss många nöjsamma saker. Vi hunno änteligen fram til fästningen, då de begynte at lossa canonerne vid den nyligen afledne Vice-Gouverneuren Baron Kloppenburgs begrafning, hvarvid hela garnizonen, som bestod af 500 man, paraderade, och vid grafven gofvo salvor. Regnvädret bytte sig de följande dagarne til hagel, isbark, samt mycken blixt och dunder, med en flyande storm, som betog oss alt nöje uti vår landtgång, samt rörde så up Tafelbayen, at hon stod uti en jemn bränning, hvilket gaf et tydeligt bevis af des osäkerhet i denna årstiden; detta hindrade at bese en hoper saker, som voro märkvärdige. Emellan skurarne besökte jag likväl trägården, som, fastän det nu var diupa vinteren, fägnade en åskådare med många sköna blommor och örter, som stodo i mycken fägring. Et mastich-träd och den giftiga dacca voro nyligen flyttade hit. Uti diurgårdarne var ännu en vacker zebra samt många slags hiortar af räta, krokiga, slingade och greniga horn, jemte rådiur och stengetter. Den der gräfde stora dammen var liksom öfverhöljd med pelicaner och en myckenhet fremmande slags vatn-foglar. Strutzar och cassuarier spatserade längs gångarne och voro ibland detta sälskapet ej de minst besynnerlige. Uti en annan gård parade sig en myckenhet af andra slags foglar, som uti de der planterade buskar hade sina nästen, äfvenväl fremmande slags rara gäss och äner, samt Guineeska höns och fasaner. Uti burar förvarades andra sorter foglar, såsom et slags högblå stora dufvor med en fiäderbuske på hufvudet och högröda ögon, äfven secreter-fogeln som, med et par pennor vid hvardera örat, med sina långa hvita ben, svarta lår och grå kropp, lopp mycket bestälsam, hvilket nu både tiden och den olustiga väderleken hindrade, at, så omständeligen, som jag bordt, beskrifva.
Sedan jag complimenterat den mycket hederlige och til ålder nog hundne Gouverneuren Baron Tullbagh, en stor älskare af vetenskaper, begaf jag mig, efter ärendernas förrättande, uti en med fyra hästar bespänd chaise och med en slaf åter til skeppet, och när jag hunnit det SO. ifrån Tafelberget liggande Diefvulsberget förbi, tog jag vägen, mer vestligt, igenom et väl upbrukadt land, inåt Constantia til Simons hamnen, som öfver den föreliggande slätten nu begynte synas. Denna plantage har en serdeles förmon framför de nästgräntsande och omkring belägna vingårdarne, som med enahanda drufvor äro besatte, at detta vinet blifver vida liufligare, behageligare och följakteligen dyrare, hvarföre det mästa är Compagniet förbehållit. Många kryddgårdar passerades, på hvilka vintren intet tycktes giordt någon ändring. Ovädret med snö och hagelskurar hölt ännu fort, så at jorden ymsom vardt der med tun snö öfverdragen, då blomster, af många färgor, lyste fram på detta hvita täcket, och gåfvo et serdeles artigt utseende. Ju närmare jag kom Bayen, ju mer blef jag snö varse, som dessa dagar fallit på de höga Hottentots landen. Det myckna vatnet efter regnet, hade uti samlade bäckar ifrån högderne icke allenast utskurit sanden i de små vikarne, utan ock giordt vägen igenom insiön mycket besvärligare. Vid ankomsten til hamnen anstaltades om resans skyndesamma företagande, men en SuperCargeuren åkommen häftig siukdom, giorde härutinnan upskof til den 21:sta, då vi, fullkomligen förfriskade, togo afsked af denna kära hamnen, igenom åtta canon-skott, som af et qvarliggande Holländskt til Batavia ärnat skepp med nio besvarades, och lupo så utur bayen til siös med vackert väder och en jemn dragande NV. vind.
Förän jag lemnar denna lands-udden vil jag, utan vidlyftighet, bifoga några anmärkningar, som jag förra resor samlat och funnit til efterrättelse tienlige.
Omkring Cap Fals börjar den banken, som omgifver denna yttersta ändan af Africa, hvilken sträcker sig uti söder emot den 37 latituds graden, så at man igenom lodning haft grund 120 milar ifrån kusten, och slutar sig på östra sidan om Mosselbayen, hvarigenom des bredd kan räknas til 80 Holländska eller 320 våra siömilar. Han tienar derföre de ut och hemgående skeppen, som i mörk och blåsande väderlek ej kunna med säkerhet nalkas landet, til räkningarnes rättande, då de igenom lodet funnit honom. Diupleken, som på honom är olika, förslår intet så mycket at förvissa dem huru Cap l’Agvillhas ligger ifrån dem, som beskaffenheten af siöbottnen, då en grön mudderaktig grund på lodet försäkrar dem at vara ännu väster om detta Cap, mudder med sand blandad i negden af det, och ju gröfre sand ju närmare bankens östra kant. Foglar, drifter af siögräs, skiälar och vågornes oroliga hvälfningar äro säkra tekn då man skal loda; många i flockar simmande svarta måsar pläga hålla sig öfver bankens södra ända, och hvita måsar med svarta vingändar, som hafva tillika en tät flygt och heta Jan van Gent, vistas aldrig utom honom. Missvisningen är utom des en tilräckelig efterrättelse til detta Capets annalkande som sednare tiderne varit 21 gr. 0 m. N. om V., då väderleken, som uti vintermånaderne är mycket tiock och mulen, det vil til utrönande tilstädia; i dylika händelser är magnet-nålens stupning 45 gr. 30 m. med syd-polen under, en osvikelig hielpreda.
Kusten gör ifrån Cap Fals, uti en mästadelen O. t. S. sträckning af 54 milar til yttersta udden af Cap l’Agvillhas, hvilket ligger uti 34 gr. 32 m., inga särdeles inbugter, men på östra sidan uti O. N. O. sträckning flere större vikar intil och på östra sidan om den förutnämde Mosselbayen; men alla äro så litet kunnige, at siöfarande icke drista komma honom nära. Et hemgående Holländskt skepp, hade uti denna trakten nyligen blifvit förolyckadt; en i land drefven stång med skeppets namn på, gaf anledning til misstanka; invånarne, som bodde vid den öster om Mossel Bay belägne viken Content, sågo om nätterne ovanliga eldar ifrån en långt utliggande ö, af samma namn, som bekräftade det förra. Regeringen utsände et fartyg at upsöka ön, men Navigatorn kom tilbaka, utan at finna henne, och en annan blef i samma ärende utrustad under vår varelse här.
Den 21 om aftonen lemnade vi detta landet utur sigte, och med jemn blåst, hunno den 23 öfver banken uti Indiska hafvet. Mulna väderleken förtog observationerne, både middagarne och uti solgångarne. Vi räknade oss likväl uti 36 gr. 6 m. samt uti 41 gr. 0 m. öster om Teneriffa. Magnetens inclination var här 47 gr. 30 m. Det har varit vanligit, at uti en högre latitud göra öfverfarten af detta haf, at finna starka vindar. Denna regel tienar intet för dem, som hafva aktning på årstiderne. Jag har funnit parallelen af 35 gr. vara den tienligaste, vind och väderlek på densamma jemn och beqväm, ty utvalde jag ock densamma denna gången.
Til Junii månads slut hade våra lopp varit ansenlige, med rätt vacker väderlek, hvilket på detta ställe är sällsamt; ty då man öpnar sundet emellan Mosambique och Madagascar, pläga häftiga ilningar med mycken blixt, regn och dunder oroa skeppen. Vi voro nu passerade meridianen, som rörer Madagascars östra sida, och hade, 66 gr. 5 m. ost om Teneriffa, uti 35 gr. 17 m. latitud. Missvisningen var här 26 gr. 0 m. nord a vest och inclinationen 58 gr. 30 m.
Den 7:de Julii räknade vi oss hafva giordt hälften af longituden ifrån Cap til Java. Vi voro 87 gr. 39 m. O. om Teneriffa uti 36 gr. 12 m. Horizonten hade flera dagar hvarken tilstadt oss azimuth eller amplitud, men vår inclinerande nål tycktes nu hafva nådt sin största lutning i denna verlds-delen, varandes nu 62 gr. 45 m. som hon jemt hållit uti flera dagar. De följande dagarne hade vi god framgång, då intet märkvärdigt förelopp, til den 16:de, uti latitud 34 gr. 55 m. på meridian af Punct de Gale af Ceilon, 96 gr. 21 m. öster om Tenneriffa. Vi begynte nu böja våra lopp nordligare. Missvisningen på compassen hade vi på några dagar icke haft någon observation utaf, men inclination deremot långsamt aftagit til 61 gr. 15 m.
Emellan den 26 och 27 passerade vi Tropiken och hade den dagen 119 gr. 13 m. longitud öster om Tenneriffa: missvisningen var 5 gr. 45 m. och inclination 50 gr. 0 m. Det är emellan 29 och 26 graders latitud, som man i denna negden får vara mycket varsam för de grund, som skola ligga til 200 milar ut ifrån Nya Holland. Skepps-loppen, som göras en sådan väg långs parallelen, få inga rättelser, utan bero endast på låggen, som, i anseende til ojemna vindar, kan vara mindre tilförlitelig, och således händer ofta, at de kunna vara för räkningen och oförmodeligen falla in med dem, men under den 26:te graden hafva många skepp lupit detta landet i sigte.
Här i negden, nemligen uti 21 gr. 25 m. ligger en ö af en Engelsk Capitaine Nasch upfunnen, 109 grader öster om Teneriffa, andra lägga henne på samma meridian uti 22 gr. 6 m. Uti sednaste ofreden, emellan England och Frankrike, har et skepp, ärnat igenom Sundet Bally, funnit henne 17 grader Ostligare. Om denna är en och den samma, tyckes et sådant fel vara oförlåteligit. Hon skal vara hög, 30 milar lång, och sträcka sig N. O. t. N. och S. V. t. S. omgifven med klippor.
Den 29 voro vi emot latituden af en hop klippor, och hade för dem god utsigt. De hafva fått namn af det på dem strandade skeppet Trials, och ligga uti 19 gr. 30 m.; de hålla uti bredden 15 milar nord och syd, och i längden öster och vester 45 milar, innehållandes 8 stycken större och mindre öar med klippor och ref omringade; på somliga af dessa skal vara allenast en famn vatn. 1719 sändes ifrån Batavia et fartyg at upsöka dem, och som han ifrån landet af Nya Holland räknade til dem 320 milar, sà hafva de jemte landsträckningen af Nya Holland fått et sådant läge i chartorne, at de uti skeppens väg, nemligen på meridianen af Java vestra ända, bordt någon gång blifvit sedda, som likväl icke händt; hvaraf slutas at antingen distancen ifrån landet varit för mycket tiltagen, eller är kusten af Nya Holland böjd mera åt öster, at de således komma at ligga utur skeppsleden en god del ostligare, efter hvarken drifgräs eller foglar gifva anledning til deras granskap. Vi hade 123 gr. 5 m. longitud öster om Teneriffa, missvisningen 4 gr. 30 m. och inclination 46 gr. 30 m. på detta stället.
Den 31 Julii uti 14 gr. 12 m. latitud, 124 gr. 52 m. longitud ost om Teneriffa, hände midnatstid, at vatnet hastigt blef hvitt, så at hela rymden rundt omkring såg ut som då man far på en vidsträckt af snö tilfrusen is i Sverige. Detta besynnerliga phœnomen har händt mig tilförene två gånger, men närmare til Java landet, och plägar räknas som et märke at vara väl östligit: Luften kunde icke göra denna förändring, ty den var både för och efteråt stiernklar: desutom har jag sedt det vid mulen himmel, det uti glas uptagne vatnet behölt sin klarhet, och igenom microscop har aldrig funnits några insecter eller subtila ämnen til dem deruti, som några påstådt, hvarigenom den hypothesen försvinner. Okunniga hafva af en sådan tilfällighet råkat i bestörtning för infallande af oförmodat grund, men med 150 famnar icke nådt bottnen. Det är svårt at säga, om sådane lysande trackter äro beständige eller om de efterhand til och aftaga, emedan skeppet snart löper igenom en sådan och större vidd. Hände detta i Nordsiön skulle man hafva skäl at tro den Norrska kraken lågo på något diup derunder; men nu lärer icke blifva så lätt at afgöra om denna phosphoriska tilfälligheten i vattnet; dock tror jag mig ej fela om jag påstår, at en på diupet gående lekande fiske-stim är härtil orsaken. Vatn-insecter, polyper, meduser och andra slemaktige saker pläga lysande ligga uti skeppens kölvatn, men blänka helt annorlunda och äro icke så sällsynte. I detta ämnet stadd, bör jag berätta om et sådant lysande kräk, som uti Indiska hafvet föll ned ibland regn-dropparne, hvilka drefvos med molnen af den der blåsande S. O. vinden, på kläderne, och sökte sin flygt igenom krypande: ehuru varsamt man böd til at fånga honom, var han dock så lös, at han krossades, men blef likväl ej otydeligare, än at han igenkändes för en Scolopendra af vid pass tre tums längd. Efter nu han, eller något ämne af honom, blifvit med ångor förmodeligen updragen ifrån något land, emedan han icke liknade någon vatn-insect, så måste han, i anseende til molnens direction, vandrat en lång väg med dem. Tre månader derefter hände, at jag uti föränderliga vindarne mäst ifrån nordost, uti åttonde latituds graden nord, blef et par sådane sammanhängande lysmatkar varse, utur et regnmoln nedfallande på däcket: den ena, som kröp långsammare var en samma slags brun Scolopendra af emot fyra tums längd och vid pass en och en half linies bred, och hade öfver siuttio par fötter och leder, samt förvarades uti spiritus vini. Rio Gambia, som låg uti vindens stråt, var icke så långt aflägset land, at han icke kunnat föras derifrån. Detta hände mig 1756.
Den 2 Augusti sågo vi landet af Java, uti 8 gr. 46 m. latitud och 123 gr. 30 m. longitud, öster om Teneriffa. Missvisningen var, liksom vanligen i denna trakten, 2 gr. 15 m. N. a V. och Inclinationen 32 gr. 20 m. Nu märktes at strömmarne utur Lanqvedol, eller Sundet emellan öarne och Nya Holland, sagtat sig, som uti Julii månad löpa starkt, emedan jag med samma longitud förra resan såg landet en god del vestligare. Landets skapnad och latituden gaf anledning at hålla ute på rymden i friske vindarne, til des vi giordt vår tilbörliga väg åt vester, at icke blifva hindrade af lugn, som solvärman orsakar närmare landet, och sågo vi följande dagen de höga bergen Cheribon och Tagall. Sedan, hindrade af små vindar, hunno vi den 5 midnatstiden emellan Java och Prince öen inuti stratet Sunda. Blåsten var här, efter solens annalkande, matt, och vindarne föränderlige, så at vi flera gånger nödgades uti otienligit och diupt vatn ankra: och mistade den ena gången en ankarestock och den andra et litet ankare med et stycke tåg dervid. Den 13 hunno vi up til holmarne, Två Bröder kallade, som ligga uti 5 gr. 0 m. latitud, och den 19 igenom Sundet emellan ön Banca och Sumatras vestra sida. Åske-vädren, som nästan dageligen vanka, igenom de af solhettan utur dessa närliggande landen updragne dunster, giorde här häftiga slag, med en igenomträngande svafvel-stank åtföljde, som räckte til des vi hunnit up med de sydligaste af Malayske öarne. Sådane åskeväder äro somliga tider mycket farlige, då de, öfver de uphettade Sumatra landen blifva samlade til en bister och tiock sky, af en fremmande och ovan vind, nord ifrån, (ty denna årstiden blåser altid S. O.) drifvas til siös. Det likasom regnar eldgnistror ifrån dem, och om de brista ut vid något skepp antända de det på en gång på flera ställen, som hände med Holländska skeppet Lindenhof år 1766, ärnat til China, at af des besättning i en sådan hast blott några få blefvo bärgade. Dock äro sådane händelser rare, ehuruväl dunder och blixt uti hela denna negden höres dageligen.
Den 21 passerades Æquatoren andra gången, uti longitud 121 gr. 44 m. öster om Teneriffa och negden af Malayske öarne. Compass missvisningen var här 2 gr. N. a V. och inclinationen 17 grader.
Den 26 voro vi uti granskap med Cambodia kusten och hade utur Siamske viken starka vindkast, emellan öarne Condor och Sapatte; magnet-nålen begynte nu vilja ligga horizontelt och hade jemkat sig til 3 gr. 30 m., men den oroliga siön och hårda blåsten hindrade at ofta repetera observationerne, ty den följande dagen, uti sigte af denna sista ön, och 10 gr. 15 m. latitud, hade på så liten distance nordpolen böjt sig 1 grad 15 minuter under, nemligen ifrån 8 grad. 53 min. latitud dagen förut. Strömmarne som satte våldsamt åt nord ost, oroade här vårt lopp, och hade snart ledt oss in åt de klippor, som kallas Cattvichs och hänga tilsammans med Skorpionsstierten, om vi icke natten öfver styrdt sydligt; lodningen med sand blandad, på 70 famnars diup, gifver deras annalkande tilkänna.
De fyra följande dagarne hade vi ovanligen stora lopp, så at vi den första September voro på sidan af den farliga vidsträckta Silfver-banken, som varit bane för så många emellan Philipiniska öarne och Canton seglande Chinesiska Junkrar, och 1761 begrof skeppet Adolph Friedrich. De med sådane fartyg qvarlemnade silfver-kistor hafva förmodeligen gifvit Portugiserne anledning at kalla honom Plata; diupen äro så störta omkring honom, at man inom en mil har 70 famnar; des oriktiga belägenhet har äfven varit orsak til de der timade olyckor, fastän han ligger allenast 120 milar ifrån fasta kusten.
Den andra September, uti dagningen, sågo vi landet af China och de ostligaste öarne, som stänga Cantons Rivieret; vinden vred sig til vår förtret efter några timars lugn til vester och ifrån landet, med tiltagande blåst, som uppehöll oss, här utanföre, til den tredie om aftonen, då vi hunno up til det sundet, som är emellan Lemis öarne och Lantao, och fingo der en lots, som förde oss samma natt til Macao-redd til ankars. Vi fingo här et nytt ombyte af lots, at föra oss upföre rivieret til skeppens ankareställe Vampoe, och hunno lyckeligen dit den 5:te om aftonen. För oss funno vi skeppet Prins GUSTAF, som legat här et par månader, et nyligen ankommit Danskt skepp, fyra Engelska, fyra Holländska och två Franska. Uti vår väg ifrån Macao sågo vi et Engelskt skepp följa oss, vi hälsade alla de för oss liggande skeppen, såsom vanligit, med sexton skott och blefvo af dem tilbaka besvarade.
Resan tyckes väl, sedan vi lemnade Norrige, gått nog långsamt, men när man anser den tiden vi lågo uti Cap, inräknad med de dagar vi höllo oss derutanföre, då det skulle angöras, som bestiger sig öfver en månad; tillägges det myckna stillt och lugn, som hindrade vid Æqvatorns passerande, och innan vi hunno up med Cap, tilsammanlagdt med det lugn vi hade i stratet Sunda, blifver deraf vid pass femtio dagar: när det afdrages blifver hon icke med de långsammaste.
Med hvad som jag här funnit märkvärdigt, som ock om de tilfälligheter, som förefalla på hemresan härifrån, skal jag framdeles hafva den äran upvakta. Emedlertid framlefver med all högaktning
Min Herres
Carl Gustaf Ekeberg.