Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771/Brev 3

←  Canton d. 7 September 1770

Capitaine Carl Gustav Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771 av Carl Gustaf Ekeberg Götheborg d. 7 Junii 1771

Rättelser  →

Min Herre.

Jag lofvade uti mit sista ifrån Canton, at berätta något om denna orten, borde ock, i anseende til den kunskap jag på otta resor för denna kunnat skaffa mig, vara derom omständeligare, än uti det föregående. Jag skal icke förnya de beskrifningar, som förut äro giorde, ej eller bygga de mina på några utfrågade berättelser af Chineserne, som til största delen äro sielfve okunnigare om sit fosterland, än främmande, utan endast hålla mig vid det, som jag sett och erfarit omkring Canton. Emedan detta folkslaget hafva i långliga tider tilbaka varit så förbehållne, at de icke tilstadt främmande få vistas och resa inom deras landsorter, så är den kunskap vi hafve om landets inre beskaffenheter, Oeconomie och Politie, endast kommen ifrån de Missionairer, fremmande Magters Sändebuder och Konstnärer, som fått Kejsarens särskilta tilstånd at resa derigenom.

Catholske Prästernes för mycket fria umgänge med deras qvinfolk, hafver, som det föregifves, varit i förra tider första orsaken til detta så inskränkta lefnads sättet, som hindrat kunskapen om landet. Främmande kunde dock i flera år obehindrade få gå ut på landsbygderne, omkring i förstäderne, bo och vistas i Canton samt fara ut långa stycken på vatnet, men en sådan frihet indrogs efter hand, så at Europeiska fruentimren, som någon gång ifrån Bengal, Batavia och andra orter, giorde sina männer sälskap hit, måste i senare åren quarlemnas i Macao til åter resan. Sluteligen blef denna lilla förmonen 1759 och 1760 aldeles indragen, igenom et missförstånd, som yppades emellan Regeringen och de Engelske handlande, för den fart de, utan tilstånd, i några år idkat på Chuxan och Limpo, uti 30:de latituds graden, in i sielfva The landet belägne. En SuperCargue James Flint, som hela tiugu åren i China lärt sig språket, och vid detta och flere tilfällen giordt Compagniet mycket biträde, hade emot Mandarinernes på egennytta och ilvilja grundade klagomål, brukat i sin apologie så mycken frihet, at Kejsaren dömde honom i tre år på en fästning fängslig, och sedan ovärdig at komma til China, och des läromästare at mista hufvudet, som straxt hade den påfölgd, at Europeernes beqvämligheter i så stor mon minskades, som Mandarinernes tiltog. De måste sedan, i skeppens frånvaro, lemna factorierne och sina hyrda hus och flytta til Macao, icke utan kostnad för fragt, up och nedgående tull, utlösen af pass och andra umgälder, utan ock vara stängde inom vissa gator, och i många mål tåla intrång i folk-rätten; et sådant tvång har trängt sig inom murarne af Macao, hvarest invånarne få åtnöja sig med många, af Mandarinerne dem tilfogade oförrätter.

Jag skal nu begynna med siö-kustens beskrifning, hvilken jag, som Navigator, bordt gifva förnämsta upmärksamheten på.

De holmar och öar, hvilka betäcka segel-leden til Canton, hafva mindre behageligit utseende än de Malejska, som man på hitresorne seglar förbi. Den minsta af dem är med buskar och trän öfverväxt, deremot bestå dessa af intet annat än en blekröd mojord, upfyld med klippor och stenar, hvaremellan några få gröna liungfläckar synas; de äro höge, kullige, och deras strander brante och obeqväme, ligga emellan den 21 och 22 latituds graden uti en ONO. och VSV. sträckning, och göra sins emellan många större och mindre inlopp. De ostligaste af dessa skär äro skilde ifrån Lantao ön, igenom et bredt sund, som i den senare årstiden, då nord-ostliga vindarne förväntas, blifver af skeppen besökt: de heta Lemis öarne och äro til antalet fyra stycken. Trettio milar öster om dem, ligger, 12 mil ifrån fasta kusten, en något uphögd klippa. Fiskmåsarne, som utvalt denna til et beqvämt hviloställe, och igenom sin spilning färgat henne hvit, hafva utan tvifvel varit orsaken at hon fått namn af Pedra Blanca. Vatnet är omkring och utanföre henne upgrundat til 18 famnar, och är så bequämt fiskeställe, at det icke är ovanligt se på en gång öfver hundrade sampaner, som partals under seglande släpa dragnät emellan sig.

Vester om dessa Lemis, gränsa Ladrones öarne, hvilka förmodeligen ärft namnet af den i förra tider fruktsamme siö-röfvaren Coxima; de äro lika skallote, ofruktsamme, obebodde och höga som de förra. En rad af kraggiga och spetsiga klippor ligga på syd-östra sidan ifrån dem, som siöfarande gifvit namn af åsne-öronen. Hela denna kusten kan beseglas utan fara nära til stranderne, men inom dem, uti den inbugt som fasta landet gör, ligger et chaos af större och mindre holmar, nästan af lika beskaffenhet, och af hvilka rätt få äro bebodde.

På vestra sidan af största Ladronen begynner rätta segel-leden til Cantons Revieret, förbi Macao, och har uti nord-vest en hög och klippug holme, som Portugiserne kalla Montanie och Chineserne Apome; denna betäcker den här i nejden endaste, för stora skepp beqväma hamnen Taipa, emot de i vindskiftnings tiden gemenligen rasande stormar, som Chineserne kalla Tai-fong, hvilket bemärker en stor vind. Jag skal som hastigast berätta hvad jag om en sådan våldsam blåst fått erfara, hvilken uti Chinesiska hafvet nästan alla år, gör de skepp, som råka at falla i hans välde, mastlösa, emellan Japan in til Siam. Så mycket som ordet Tai-fong liknar Typho, så mycket komma de öfverens i utöfningen af sin grymhet. När blåsten utur NO. några dagar tiltagit och småningom flyttat sig åt nordkanten, upfylt luften med dunster som likna solrök, at solen, up och nedgånde, ser mörkröd ut och gifver några höga stillastående moln samma färga, äfven så månan, och om nätterne märkas matta blixtningar hastigt på hvarandra följande; så äro de ofelbara tekn, at denna grymma stormvinden är at förvänta. De uti detta farvatnet nog bekante Portugiser hålla handen i hafsvatnet, och af des värma dömma om Tai-fongens vissa annalkande och styrka. Vist är det, at luften är qvalmig och tung vid detta tilfället, hvilket kan hafva en sådan verkan på vatn-ytan. De tillägga, at han äfven gemenligen infinner sig två dagar efter fullmånan, och två dagar för nytänningen vid vindskiftsnings tiderne. Så snart nu den ofvannämde solröken förvandlat sig til en flygande dimba, då är stormen i nejden, som blåser ifrån nord ganska ifrigt, men tiltager vid hvarje strek han flyttar til vest, och detta är den punct, från hvilken han visar sin största grymhet, men aftager i lika mon, som han kommer närmare syd-streket, görandes en sådan revolution uti 12 til 18 timar; ju häftigare han blåser, ju kortare är hans välde och tvärt om. Vågornes resning äro under blåsten ej serdeles känbara, men sedan han stilnat, löpa de ifrån alla sidor och tilskynda skeppen mycken oro. Jag vil hafva hvarje siöman förmanad at gifva på dessa förelöpande märken noga aktning.

Montanie ön begynner likaledes på vestra sidan en skärgård, som sträcker sig uti SV. til Samciam eller St. Johan. Denna, af Portugiserne kallad Viados, är mera fruktbärande än den andra, och åt den inra eller landssidan af et groft, rofaktigt fiskare-sälskap bebodd. Emellan dessa öar och den fasta höga kusten, som på långt håll ser blå ut, och derföre heter Lamtiau eller blå landet, är et archipelag af oräkneliga klippor och skär. Samciam, den vackraste och fruktsammaste, är af en hop vidskeppeliga pelegrimer besökt til Francis Xaviers graf, hvilken ligger ned om en grön kulle, omgifven med en jordvall, hvarest tvänne, tre alnars höga, flata stenar med Latinska, Portugisiska, Chinesiska och Japanska påskrifter, såsom grafvård, förmäla, at denna heliga Österlänningarnes Apostel, blifvit här 1640 begrafven. Des öfverlefvor skola sedan vara flyttade til Goa.

Härifrån vetter siö-kusten åt vester, och är, på hela åtta til tio milars afstånd, omringad med obekanta holmar och klippor, förbi et högt land, kalladt Joncon-Tai-van och Hoiling, åt en stor ö vid namn Aynam eller Haynan.

År 1742 nödgades vi, med skeppet Drottningen af Sverige, söka vår hvila och bärgning på denna ön, sedan vi uti November månad dit anlänt, nästan uthungrade, efter långt och tröttsamt sträfvande, emot den redan begynte nordost-vinden, igenom en Tai-fong och andra stormar, samt öfver masternes förlorande, til at där afbida den för oss tienligare vestvinden. Och efter som få Europeer varit förut på denna ön, vil jag i korthet bifoga et litet utkast öfver hennes beskaffenhet.

Hon lyder under Cantons gouvernement, belägen emot 400 milar derifrån, emellan 18 gr. 22 m. och 20 gr. 0 m. nord latitud, hållandes uti längden ifrån ONO. til VSV. 150 och i omkretsen 360 milar, stänger Tonquinska viken på östra sidan, och är skild ifrån fasta landets utskiutande udda, Tchin-Chiu-tiang, igenom et femton milars bredt sund. Des ojemna landtmon hafver, emellan månge uphöjde löfklädda kullar, i dalarne, vackra vidsträckta åkerfält. Invånarne, til största delen Tartariske Chineser, hafva trängt sig in på de gamla Chineserne, som ännu behålla sit hår orakat, och bruka med mycken idoghet denna goda jorden, samt hämta deraf lönande afkastning af ris, sockerrör, bönor, potatoes, yams, kål och tobak, m. m. så väl för eget behof, som aflåtande åt Canton. På somlige ställen är skogen ymnig af många fasta och rara trädslag, ibland hvilka rosen- och aloes träden finnas; omkring byarne växa pisang, apelcin, betel, och cocos trän förutan bambuer och annat buskagie, icke förgätandes et slags träd, som, då det fäldes, utdunstade en så skarp ånga, at den, för några timar, giorde arbetarne blinda. Skockar af vilda höns funnos uti alla buskar, jemte flera slags dufvor, rapphöns, vacktlar, snäppor och annan fogel, och ingen brist var på rådiur och vilda svin. Tama höns, gäss, ankor och dufvor funnos uti byarne til öfverflöd; bufflar, oxar, getter och svin var nog tilgång på. Af odiur funnos inga andra än babianer, och markattor til en obeskriflig myckenhet. Mycken och välsmakande, oss obekant fisk, fångades omkring denna öns strander, så väl som hummer, räkor, ostron och musslor, samt mycket stora skilpaddor. Ofvanför sanden vid stranderne, växte cyper rotundus i största öfverflöd, jemte ananas. Af giftiga kräk voro många slags ormar, tusende-benor och skorpioner, hvilka stundom besökte oss inom våra boningar. Sedan vi vid landets annalkande, igenom förut skickade fartyg, underrättat oss, så väl om landets beskaffenhet, som om farvatnets säkerhet, seglade vi längs ut med stranden til en vik, hvarest vi, uti skygd af en med skog beväxt ö, uti 7 famnars sandgrund ankrade. Ön giorde med landet et smalt sund, som ledde intil en grund insiö, hvilket förvarades af en fästning, med tre canoner på. Vi valde en slät plan, nära en skogslund, belägen en liten mil ifrån stranden, på hvilken vi upslogo af segel åtskilliga tält, och knapt voro vi dermed i ordning komne, förän en Mandarin, som var Gouverneur öfver den 6 milar ifrån oss i granskapet liggande staden, Ling-chiu-hien, giorde oss besök, och dels igenom teknande, dels igenom en Chines, som litet förstod Portugisiskan, underrättade sig om vårt ärende, hvilket han ofördröjeligen igenom en expresse gaf Xontochen i Canton tilkänna. Inom få dagar hade han ifrån denna Herren befalning at skydda oss för alt öfvervåld af invånarne, och förskaffa oss alla slags förplägningar, under vår varelse här. Vi fingo ock ifrån Canton tvänne comparadorer eller upköpare, som tillika blefvo tolkar för oss. Vår Mandarin lät vid nästa besök, utanför vårt campemente upsätta en tafla, med et anslagit påbud, at ingen vid svårt straff skulle tilfoga oss någon oförrätt, hvilket efteråt höll våra i början oroliga grannar, uti mera stillhet. Kejsarens berömvärda anstalter omkring Rikets siö-kuster, då fremmande skepp stranda, eller eljest möta någon olägenhet, böra icke förtigas. De nästgränsande orters befälhafvande Mandariner, äro vid hårt ansvar pålagde, at för Kejsarens kostnad, skaffa de nödlidande kläder, föda och alla nödigheter, skydda dem för öfvervåld, och obehindrade fortskaffa dem til sina landsmänner i Canton. Bevis på denna författning erforo de förolyckade på skeppet Prins Friedrich Adolph, som strandade på Plata år 1761. Vi lefde derefter i mycken sämja med detta folket, som alla förmiddagar höllo liksom en liten marknad, af allahanda saker, utanför våra tält. De oroade oss aldrig uti våra spatsergångar, eller då vi voro, långt stycke in uti landet, på jagt; vi fingo ofredade besöka dem uti sina byar, och uti staden blefvo vi af Gouverneuren och andre hans Officerare med mycken höflighet bemötte. Denna var bygd på båda sidor om en stor bäck, som föll uti den til vår hamn gräntsande insiön, öfver hvilken var en hvälfd stenbrygga. Han var til hälften omgifven med en gammal, af huggen sten bygd hög cravel mur, som hade, i stället för bastioner, fyrkantiga torn med skottgluggar, på hvilka lågo några rostiga jern-canoner. Så snart vinden begynte blifva ombytelig, giorde vi oss färdiga ifrån denna orten; hvilket skedde mitt uti Martii månad 1743, men strömen efter den förra passade-vinden, hade icke så snart lagt sig, at vi icke af honom blefvo utur vår led förde emot de vester om Ladron liggande skären, och der til den 15 April uppehåldne, innan vi kunde hinna up til Macao. Vi funno der för oss Commendeuren Anson, som ärnade sig på kryssning omkring Philippinska öarne. Härifrån fortsätter jag det öfriga af kustens beskrifning.

Utsigt af Sundet Boucca Tigris.

Farvatnet, som ifrån Macao leder up til Cantons Rivier, blifver vid den lilla ön Linting både trångare och grundare, at man på somliga ställen har mindre än 4 famnar, och böjer sig emellan N. och NV. til denna älfs mynning, hvilken af Portugiserne blifvit kallad Boucca Tigris eller tigermunnen, men sielfva Rivieret heter Ta eller Taho.

Detta gap håller i bredden en half mil, och är vid den stora ön, som gör des vestra sida, upfylt med klippor och skär, hvilka nästan räcka ut til halfva sundet, emot en stor holma, på hvilken en afrundad murad fästning är anlagd, som bevakas af några soldater, at försvara detta inlopp. Fasta landet på östra sidan är mycket högt, och sluttar sig brandt emot stranden, hvarest et äfven afrundat batterie, med bröstvärn och skottgluggar, är gent emot det andra upfört. Vatnet häremellan är mycket diupt, och tidvatnet, i sit flödande och fallande, löper ganska häftigt i denna trängslen, som knapt håller mera än et canon-skott uti bredden, så at skeppen vid in- och utgående böra vara mycket varsamme. Straxt inom denna öpningen ligger närmare det vestra landet en stor hög holma, Tigern kallad, och af Chineserne Tai-fou, hvaraf detta sundet utan all tvifvel fått sit namn.

Rivieret gör härifrån, utom skepps-leden, flera mindre farvatn för smärre fartyg, skilde ifrån hvarandra, igenom låga muddriga flacka risfält, hvilka med flödande vatn äro mäst betäckte. Många upgrundade banckar ligga emellan dem, och liksom stänga skepps-leden, som måste med högsta vatn passeras. Öfver de låga risåkrarne synes, på längre håll, under höga landen, vackra lundar, välbygda byar, gröna planterningar uti afsättningar, på landens afhällningar, anlagde, samt torn och pagoder, som altomkring göra utsigterne vackra och mycket behageliga. På nord-vestra sidan ligger en vidsträckt ö, med et högt berg, utur hvilket brytes sten til alla bygnader i Canton och flera ställen. Bergets tvära väggar efter stenbrotten, visa sig när man kommit igenom sundet, äfven som det derpå stående nio våningars höga Lejon-tornet, och tyckes liksom sluta Rivieret här. Sådane torn hafva uti förra tider blifvit bygde, då krig och andre oroligheter förefallit. De äro åttkantige, och hålla vid pass tiugu alnar nedantil i tvärlinea, af fem til sex alnars tiocka murar, igenom hvilka trappgången går up til spetsen, emedan tornet utan bottnar är öpet nedifrån upåt. Hvar afsättning, som i vidden aftager, är skild igenom et litet afhållande tegeltak, och äro afsättningarnes högder, småningom, så väl som taken, aftagande, til emot en half aln för hvardera, så at hela tornets högd, utom öfversta taket, och den der ofvanpå upresta jernspiran, utgör emot 100 alnar; de hafva, på tvänne emotstående sidorne, öpningar nedanifrån upåt. Nu begynna desse prydelige bygningar förfalla, och utur holigheterne växa buskar och måssa. Det föregifves, at de varit ärnade til et slags vårdkasar, at i en hast gifva Regeringen i Peckin tilkänna, då upror och annat oväsende voro på färde; hvarföre vid dem små skantsar, och tyghus blifvit anlagde, som af et par Officerare och någre soldater vårdades. Uti alla dessa rivierets trånga farvatn, hvarest oräkneliga sampaner eller små fartyg stundeligen färdas, äro vid stranderne uprättade, vid mäst hvarje Pu, et vakthus, med en upmurad hvit pyramid, samt några pihl och bambu träder dervid planterade, uti hvilket et par soldater äro posterade, at i någon måtto hålla ordning på det lösa folket. Pu är et jordmått, och innehåller 10 Li, en Li skal vara lika med 300 Cubiti vid pass, och skal en Pu svara emot tre siömilar, emedan Chineserne räkna 20 Pu på en grad.

Rivieret böjer sig nu härifrån åt vester, och lemnar, på hela östra sidan, stora blöta risfälter, och på den vestra, många större och mindre öar, hvilkas strander med dylika flacka fälter äro omgifne. De högste rödaktige kullarne äro endast obrukade, och bära någon gles tallskog, men deras bequämligare afhällningar äro uti afsättningar afjemnade, med socker-rör och andra nyttiga växter planterade, och med löfträd besatte, hvilkas rötter så väl befästa och binda jorden, som deras löf och quistar tiena i den varmare årstiden til växternes skugge. Uti dälderne äro stora byar, och vackra lunder, så väl som andra planterningar, anlagde. Rivierets grenar befordra deras förslor, intil sielfva husen, och vatnets flödande och fallande, lättar dem i arbetet.

Man blir icke långt ifrån skepps-leden på östra sidan varse, vid en stor lund, en rödfärgad pagod, eller afguda-hus, som heter Poli-meh; den färgen på hus, är i China sälsynt, och säges allenast vara tillåten för vissa familier. Detta ställe har tilförene varit i så mycken vördning, at jag sedt på Kejsarens vägnar Xontoch, och andra myndiga förnäma Mandariner, göra om höstetiden ditåt vallfarter; men i senare tider tyckes en sådan andagt afstadnat. Vägen ifrån de stentrappor som man upstiger ifrån stranden uppå, är med släta huggna stenar lagd, och bär til en rund, med buskar och trän öfverväxt kulle, vid hvilken en åldrig Dervich håller vakt, som förer de resande, upföre några och tiugu branta inhuggne trappsteg, til en på kullen uprest öpen sal, ifrån hvilken solen, vissa tider, synes gå up och ned uti vatnet. Vid ingången står en flat sten, med inhuggna gamla Chinesiska caracterer, på hvilken Eremiten stryker en svart färga, lägger derpå et stort papper, som han med en borsta så länge gnider, til des papperet blifver svart och bokstäfverne hvita. Detta pass tildelar han de resande emot en liten vedergälning. Vid pass 100 steg ifrån kullen, leder den stenlagde vägen, til porten af en förgård åt Pagoden, uti hvilken finnes några palmträd, jucca och sanguis dragonis planterade; åt denna vetter et långt öpet förhus, uti hvilket många, af ler til mennisko storlek väl bildade afgudar sitta, som föreställa åtskilliga folkslag, ända til en morian eller svart, med krulliga korta hår, stora läppar och hvita tänder; åt höger öpnar detta förhuset ingången til Bonzernes eller presternes boningar och rätt snygga trägård, som är, utom de der gräfde dammar, tämmeligen vidlyftig; mitt på förhuset är ingången til en annan fyrkantig gård, hvars sidor hålla hvardera 80 steg. Han är omgifven, på tre sidor, af et öpet gallerie, under hvars tak är fullsatt med röda taflor och förgylta påskrifter, som säges vara de pelegrimers namn och stånd, som varit här. Omkring väggarne äro höga, tunna svarta stenar, på båda sidor med Chinesiska påskrifter inhuggne. En två alnars uphögd gång går, mitt öfver denna gården, til sielfva templet. På båda sidor om denna finnas två öpna sexkantiga torn, af sex alnars diameter, bygde, det ena på vänstra sidan, öfver en tre alnars stor, af sandsten uthuggen, groda, och det andra på högra, öfver en lika stor af sandsten uthuggen skilpadda. At Chinesernes traditioner, som de påstå vara nog uråldrige, icke kunde vinna samma förtroende hos de fremmande som dem sielfva, syntes de något mislynte öfver; serdeles när de framfördes af en gråhårig vördig Bonze, hvars berättelse om dessa tornen var denna: At templet, för några secler tilbaka, blifvit bygt af en stor ansenlig man, som, för sina besynnerliga egenskaper, blifvit intagen ibland gudarnas antal: at han til denna bygnad brukat allehanda folkslag: at denna i sten hugne grodan och skilpaddan, varit i förtiden verkeliga diur, men, då de hunnit til den för dem bestämda storleken, omsider blifvit stenvandlade, och at de varit ärnade, at vakta hvar sit vattusprång, som skulle finnas uti de under dem gräfde brunnar, hvilkas afstadnande voro et förebod til Chinesiska Rikets undergång.

Sagor om dylike orimlige händelser, äro hos detta folket icke ovanlige, hvilka de, utom skrifna böcker, föreställa uti sina comedier: de förmena sig böra påstå någon slags värdighet och företräde, framför andra folkslag, i anseende til Chinesiska rikets ålder, hvilken de vilja utsträcka, långt öfver alt hvad tideräkning heter, och tör hända bestyrka derigenom sådana slags forn-sagor.

Sielfva templet, såsom det heligaste, har vid ingången ifrån den uphöjda vägen, på hvardera sidan, nio stycken stora bilder af ler, giorda uti gammal Chinesisk drägt, med guld och andra höga färgor prydde; de stå med sammanlagde, uphåldne händer, görandes en hay emot et långt och smalt bord, på hvilket, utom blomkrukor, stå några liusstakar och rökverk. Framför detta, uti et stort skåp, som är omgifvit med igenombrutit förgylt löfverk, sitta trenne stycken förgylda afguda-bilder: den medlerste, med et långt skägg, föreställes äldre än de andre. För dem brinna dag och natt lampor och rökverk. Uti de på sidorne om templet stora rymliga salarne, finnas någre af malm gutne store uprättstående klockor, icke olika kettlar, af två alnars diameter vid pass. Den gutne uphöjde påskriften säges vara så uråldrig, at den är för deras Callaos uti de senare tider obegripelig. Der äro äfven någre hängande klockor, och store trummor, med ormskinn öfverdragne, samt messings lurar, hvilka instrumenter de nyttja, icke til folkhopens sammankallande, utan med vissa slag och bultningar, at gifva intryck på sången eller rättare mässan. För det öfriga äro väggarne, i dessa salar, betäkte med hyllor, upfylde med en myckenhet i trä skurne former, til böckers tryckande. Detta var således et det sällsammaste Bibliotheque, om jag så får kalla det.

Sist vises en dörr, på vänstra sidan om rökebordet, hvarigenom, öfver en mindre gård, man kommer til det innersta af hela denna helgedomen, hvarest en gudinna dyrkas. De vantrogne Presterne vilja icke tilstädia någon mans-person en gång se dit in, under föregifvande at blifva blind, fastän man sielf ville undergå äfventyret; utan är detta rummet endast förbehållit dem, af Chinesiska qvinfolken, som äro ofruktsamma.

Rivieret kröker sig härifrån åt vester förbi en liten, kullig, med trän och buskar öfverväxt, och emot segelleden utskiutande udda omgifven med en gammal mäst förfallen ringmur. En innanföre i jorden nedsunken söndrig jern-canon tyckes bevittna, at detta i fordna dagar varit et slags fästning. Jag vet icke af hvad anledning siöfolk kallat det Holländska Castellet. Chineserne föregifva, at den ifrån en pärla blifvit förvandlad til en sådan stenig kulle, och at den ofvanföre liggande bergsklinten varit sielfva modren eller musslan. Härifrån synes nu Vampoe hamn eller redd öpen, med de til ankars liggande skeppen; denna är den förnämsta hamnen, på hela denna trakten af China, betäckt på den nordra sidan af Vampoe ön, med des skogslund och by, på södra af Siampén och Siamsén öarne, som eljest kallas de Franske och Danske, och på östra och vestra sidorne af de något längre aflägse landen. Sundet eller sielfva hamnens bredd, utgör på somliga ställen, icke stort öfver 400 alnar, och den diupleken skeppen ankra uti är mäst öfveralt 7 famnar. Knapt kunna två större skepp i bredde rymmas, utan måste ligga om hvarandra. Dock hafva 30 skepp bequämligen legat inom en liten mil.

Utsigt af Vampoe.

Öarne här i negden äro af samma beskaffenhet, som de förre uti Rivieret beskrefne, och hafva tillika under högderne många begrafnings-platser, så väl efter Chineser, som Europeer; de senare måste godtgöra åt jordägaren två piaster, de förras äro efter stånd och vilkor olika, somliga nog prydeliga och af huggen sten murade, dem de efter begrafningen vårdslösa och låta förfalla. Chinesiska vidskeppelsen röjer sig ej mindre äfven i denna delen, och beror valet af grafstället icke på dem sielfva, utan på en slags Astrolog, som de kalla Fung-soji. Denna syslan är för den orsakens skul indrägtig nog, ty den mannen vet helt väl afpassa sina uträkningar för et grafställe efter sterbhusets förmåga, hvarföre uti de rikare husen den döda ofta får stå flera åren hemma obegrafven, innan Fung-sojien hittat en til begrafning lämpelig jord och ställe. Han förstår ock vid hvar excursion fordra nya rese-kostnader; det är derföre man finner sorg-folk långt up ifrån landet, som gråta på sina anhöriges grafvar ned omkring Canton, och tvärt om, fara det folket, på andra orter igen, i samma ärende.

Vampoe ön delar rivieret, och sedan hon åt vester gifvit inlopp åt skeppshamnen, lemnar hon på östra sidan et tilräckeligen diupt farvatn, för stora Chinesiska Junckare, at gå up mit för staden Canton, hvilken ligger härifrån vid pass 7 eller 8 milar. Ehuru Vampoe stranderne bestå, liksom de andre, af lösa och muddriga risfälter, så hafva dock Europeerne med stenar och grus af skeppens barllast, så påfyldt och uphöjt den delen af dem, som vetter inåt skepps-redden, at de under sit vistande här kunnat bequämligen bebyggas med lösa hus af pålverke och bambu, at med mattor beklädas och täckas, uti hvilka för redighet och utrymme skul, det mästa af skepps-redskapen uplägges och förbättras. Engelsmännerne hafva gifvit dem namn af Bankeshaler, hvilket de ännu få behålla. De äro 60 til 70 alnar uti längden, och 18 til 20 uti bredden, med ena ändan stälde emot stranden, vid hvilken de hafva sina smedior och kokhus. Och som hvart och et skepp gemenligen hafver sin enskilta Banckeshal, så äro de med et bredt dike ifrån hvarannan skilde, och med en flagga ifrån en hög stång utmärkte. En styrman, en under-officerare, 8 man jemte handtverkarne, hålla här ständig vakt, och nyttia tillika handräckning ifrån skeppet uti nödigt arbete. Fransoserne hafva skilt sig ifrån de andra Nationerne och satt sina Banckshals hus på Franska ön, men de få ock derföre bestå omkostningar för serdeles bevakningar af Mandarinerne.

Utsigt af Canton.

För en sådan Bankeshals bygnad, anstaltar en skickelig Chinese, som blifvit antagen til Comparador eller upköpare för skeppet; denne besörjer om de dageliga förnödenheters anskaffande, til des skeppet åter afseglar, han uträttar alla andra ärender, vid förefallande tilfälligheter, och provianterar för hemresan. Til en sådan sysla väljes vid Contoiret i Canton, en uti språket färdig, och för någon slags ärlighet bekant betient. Syslan borde i anseende til en så betydande leverants vara indrägtig, om icke tullbetienter, soldater, galere-vagt, de vid skeppssidan liggande små Mandariner, och andre snapphanar, både igenom trug och pock delade med honom förtiensten.

Så snart man anlänt til Vampoe blir man genast syselsatt med skeppets aftaklande, utlossande, rengörande och dicktande, taklagens, segels och andra tilhörigheters förbättrande och reparerande til hemresan, så väl om bord, som i land, vid banckehalerne. Man kan föreställa sig hvad buller och gny rörelsen af en sådan folkmängd inom en så liten krets, orsakar, då många skepp äro samlade, med dem, som ständigt färdas på vatnet.

Då man kommer in i Rivieret, infinna sig ifrån Boucca Tigris fästning, två soldater til vakthållning på skeppet, som i Vampoe blifva af et par andra, den ena militairisk, den andra ifrån tullstaten, aflöste. Deras sysla är at hindra varors förande ifrån det ena til andra skeppet, och at hämma oredor af pöbelen, som, i otaligt många större och smärre fartyg svärma omkring uti Rivieret efter födan, at föra gods och folk, fiska, tvätta kläder, tigga och äfven stiäla. Til den ändan äro ock fyra galerer förordnade i hamnen, på ständig vakt, bemannade med några lättiefulla soldater, och beväpnade med långa lunt-musquetter, pikar och gafflar. Man finner sådane örlogs fartyg hafva på flera ställen i Rivieret, sina stationer i samma ärende, dock efter utseende, mera igenom myndighet, at skräma den enfaldiga folkhopen, än med mod at stilla det minsta buller.

Vid den fullmånan, som infaller näst på skeppens ankomst til Vampoe, serdeles om många på en gång anlänt, blifva Cheferne uti Factorierne, igenom lingvisten eller tolken antydde, at Hoppo, det är Öfver-Inspectoren öfver tullarne och financerne i orten, ärnar sig at mäta skeppen, at derefter göra uträkningen på hamne-umgälderne, som de böra utgöra, hvarföre straxt anstaltas om des emottagande. Til den ändan begifva sig de förnämste köpmännerne, som i vissa mål äro för hvart sit skepp fullmägtige och kallas Viadorer, dit förut.

Den Chinesiska vantron, som igenom små fester, och andra lustbarheter yttrar för fullmånan en serdeles aktning, har förmått dem at anse en sådan tid, til vissa förrättningar mera lyckosam, än andra. Af samma orsak, samt derföre, at månan i denna ställning, gör vatnet tidigare fallande, och natten lius, har Hoppo valt detta tilfälle, och begifver sig bittida ned ifrån Canton, uti en stor, ståtelig sampan, öfver hvilken en gul, med svarta bokstäfver skrefven flagga hänger, samt på sidorne två röda taflor med förgylta caracterer, hvilka utmärka hans embete. Tilförene blef han i en sådan förrättning åtföljd af tre til fem galerer, men i senare åren, har en sådan stat blifvit indragen, och har han nu allenast et par mindre sampaner, med sina skrifvare och mätare, en med några skrålande spelmänner, och en sådan med köket och des redskap uti, til sit följe. Utom en hop drängar och betienter, har han en soldat, som förer den stora gula damast heders-parasollen, och en som bär en stor bambu-fiäder eller veftare, tillika med fyra stycken profosser eller bödlar. Et sälskap, som utmärka Mandarinens värdighet. De äro alla ifrån de andra åtskilde igenom de vanliga hattarne, med röda tofsar betäckte, utom de fyra senare, som bära höga hattar, icke olika glesa fogelburar, med vidhängande örnefiädrar, och äro försedde med sablar, kedior, piskor, carbaser och dylika executions verktyg. Vid de tullhus och galerer, som han i vägen passerar, blifver han hälsad med bultande på et stort hängande gutit metall bäcken, kallat Gung-gung, hvilket han, med dylika slag, ifrån sit fartyg låter besvara. Skeppens slupar böra, med hvar sin nations flagga, vara honom vid närmaste tullhus til mötes, och som han är rätt så angelägen at blifva hedrad, som han är ömtolig för knallen af styckeskotten, ty afhörer han dem, vid detta tilfället, med händren för öronen. Vid ankomsten til skeppen blifver han af Capitainen emottagen och begifver sig sedan, öfver en serskild af tull-betieningen medförd, och vid skeppet fästad trappa, dit in, under bultande på Gung-gungen, och et groft utrop af profosserne, som, med det andra anhanget, äro förut öfvergångne. Et litet bord klädt med et rödt guldborderat täcke och en länstol, med samma slags öfverdrag, äro för honom på däcket i beredskap, hvarvid han sätter sig.

Mandarinerne, som med en utmärkt åtskilnad och myndig spotskhet, umgås med sina underhafvande, tro sig kunna sträcka en sådan högdragenhet äfven til fremmande, och vårda derföre knapt tala genom tolken, til Europeerne, eller med Viadorerne, om dem. Då det någon gång händer äro ansiktet och ögonen frånvända, hvarföre han håller sin höghet anständigt at komma in i skeppet, med tobaks pipa i munnen.

Efter gifvit tilstånd begynnes mätningen, med en måttstock af tio cobits längd, på et ifrån focke til messans masten utspändt snöre, af fyra stycken mätare, som vid hvar och en afmätning knyta en tråd, och igenom et högt rop gifva måttet tilkänna, hvilket af några skrifvare, vid et annat bord uptages, repeteras, och uti en bok, med lika många under hvarandra stälde nuller, upteknas; derefter blifver bredden afmätt på andra däcket, vid stormasten, som til det förra talet upskrifves. Boken lägges sedan för Hoppo, som, med röd färg gör deröfver och omkring krokiga strek, förmodeligen at hindra, det någon tilökning eller afkortning måtte ske, och slår derunder en stämpel. Det händer stundom, at han sedan besöker skeppets kajuta, låter fägna sig med några sötsaker och liqueurer, i synnerhet om han fått veta, at der finnes något sälsamt och fremmande medfört, såsom ur och annat för dem anständigt, hvartil han ytrar sit välbehag, och töra Viadorerne til slut få godtgöra kostnaden. Den förra respecten saknas då, och får man se hela svärmen af under-betiening oförsynt tillika tränga sig in uti rummet. På detta sättet mäter han ibland 6 til 7 skepp om dagen. Räkningen, som icke blir den lindrigaste, utfaller straxt derefter, och bör för beräknings-sättets skul anmärkas.

Chinesernes mått hafver en decimal fördelning, likasom deras vigt. Cobiten, som är hufvudmåttet, hafver, så mycket jag vet, ingen krönt, eller stadfästad längd, men svarar ungefärligen emot fiorton svenska verktum, och är fördelad i 10 punctos, dessa uti 10 candarins. Således utgör et skepp, som emellan focke och messans mastens centra håller 114 fot vid pass, i Chinesiskt mått af 97 cobit, 7 punct., 1 candarin, och då största bredden är 37 fot, gör den 31 cob. 7 punct. 2 cand. hvilka, uti hvarandra multiplicerade, gifva quadrat-talet 309936°. 1′. 2″. Huru nu siu stycken siu ziphror kunna på en gång determinera skeppets solida innehåll, och den derpå grundade omkostnadens beräkning, är icke så lätt at begripa: den förrättas således.

Quadrat-talet	—     —	30993612
Multiplicerat med	—     —	7777777
Gör en summa af -	2410,6,1,4,03560524

af hvilken de siu första ziphrorne anses såsom penninge värde, nemligen 2410 thel, 6 mes, 1 cand. 4 cash.

Penninge räkningen beror på vigten, 1 thel, som är en 16:del af en catty, af hvilka 100 göra en pekul eller 14212 skålpund, svensk vigt, innehåller ungefär 1018 quintin, och har 10 mes, hvar mes 10 cand. och hvar candarin 10 cash.

c. m. c. c.
Således är detta talet	2410,6,1,4.
Det får 20 procent afdrag, kallat Kejsarens afkortning	482122
Återstår	1928492
Härtil lägges 10 proc. förhöjning	192849
Blifver	2121341
Härtil kommer 7 procent för Tullbetieningens besvär	148493
Vidare tillägges två procent af de förestående 1928492, som blefvo öfver de 20 procent. Kejsarens afkortning til skrifvares arfvode.	38569
Sist presenten til Hoppo, som vanligen är	1950,000
Blifver hela omkostnings-summan Thel   -	4258,4′0″3‴

som är, då en piaster eller styck von ackten, i allmänhet tages, uti Chinesisk vigt til 7 mes, 2 candarin, en summa af 591412 piaster på 4 candariner när, hvilket blifver det skeppets hamne-umgälder.

De inkommande och utgående varorne, äro med en serskild tull-afgift belagde, som, uti vist mål, är af et sälskap handlande och äfven Viadorerne, förpaktad, hvilka, sins emellan, hafva deruti olika lotter eller andelar, och kallas detta bandet Cong-hang. När det nu händer, at på et år 28 til 30 skepp hit anlända, kan lätt slutas, huru indrägtig tullen allenast är för denna orten. Det är sant at Portugiserne, och äfven de skepp, som ifrån Manilla besöka Macao, äro ifrån skepps mätnings afgiften befriade, emedan de blifva der neder liggande, dock få de betala ut och ingående tull, för de varor, som der neder ut och inskeppas.

Hoppo visar omsider, dagen efter mätningen, frikostighet, medelst en skänk til besättningen, som är par oxar, några säckar hvetemiöl, samt fem eller sex kannor samsu, et slags vederstyggeligit bränvin, dock bör detta slaget vara det bästa, efter det nyttias af de förnämare.

På många ställen i Rivieret äro tullhus anlagde, i synnerhet, der det grenar sig uti bivägar. Uti dessa underhålles en öfverflödig lättiefull betiening, som mäst tilbringar tiden med spelande och sofvande. Här betala väl Europeerne inga afgifter, icke desto mindre äro resande, antingen uti landets eller egna fartyg, förbundne at låta visitera sig, och utöfvas, efter godtycko, en noga granskning, ibland inpå sielfva kroppen. En sådan nyfikenhet är rätt förtretlig, med hvilken de göra i resorne icke litet uppehåll. Sluparne äro dock under flagg fredade, och få allenast et chiap eller förpassning af den vid skeppssidan liggande betienten, som sluteligen uti factoriet af en annan controlleras. Det är väl sant at de uti sådane förrättningar gå något för vida, och sätta Europeernes tolamod på prof, men så blifva många tilläggningar förde på de sednares räkning. Jag påminner mig at Post-tidningarne förledit år förmäla, at någon oordentelighet af detta slaget förelupit emellan Chineserne och en Engelsk Capitaine, som derföre blifvit belagd, med et ovanligen hårdt straff, det var lycka, at jag, jemte flera, samma år närvarande, kunde bestrida denna händelsen, och som Kejsaren förbehållit sig afdömande uti så alfvarsamma saker, så hade en sådan dom fordrat tid, och blifvit rycktbar för alla.

Nära vid Vampoe är det första tullhuset beläget, hvarifrån bevakningen, vid skeppens utlossningar, blifver besörgd, som deröfver håller en noga förtekning, sänder altid en betient, med förpassningen, uti lastbåtarne til factoriet, hvarest godset, efter samma förtekning, af en betiening ifrån öfversta tullhuset, öpnas och besigtigas. Resande äro, som sades, förpliktade lägga til och visa det från skeppet hafde passet, då, efter visitationen, en stämpel slås derpå. De andre chap eller tullhusen äro uppe i förstaden belägne, och förfara på samma sätt.

Uti farvatnet til Canton, finnes inga serdeles andra märkvärdigheter, utom tvänne, af de förr beskrefne tornen. Det ena står på Vampoe ön, och när vid den der belägne stora byn, det andra på det gent öfver liggande landet, vid hvars strander, den diupare leden, för de större Chinesiska fartygen, går up åt Canton; här är et särskilt ställe, som salt-fartygen ligga och utlossa. Dessa hämta saltet ifrån de öster om Rivieret belägne siökusterne, och sedan de kommit hit up, lemna det, til mycket stora sampaner, at vidare föras up åt landet, och som denna handel är Regale, eller kronans enskilta, så tillåtes ingen, utan förpaktning, sig dermed befatta. Detta salt har ingen serdeles styrka, och är derföre otienligit, at förvara kött och andra varor med, på längre resor; at grunden, der det tilverkas, är sandig, utmärka de sandiga delar, som det åtfölja.

Der den östra delen af förstaden begynner, finner man efter hand några kryddgårdar, och ju närmare man nalkas til staden, ju flera sampaner, at man på somliga ställen, har möda komma för dem fort; den långa åran bakifrån, hvarmed de framföra sina båtar, är i en sådan trängsel ej så hinderlig, som om de med flere och längre årar skulle på sidorne ro, hvarföre de ock igenom det här grunda vatnet, mäst hielpa sig fram med stakande. Här i nejden vid östra stranden, är en liten graf, som öpnar en rännel, hvilken skygges af et stort och lommigt träd, hvarunder åtskillige små hyttor och sampaner finnas liggande: et tilhåll för en hop uslingar, som igenom otidig kärlek vårdslösat hälsan, til förlust af näsa, gomar, och andra lemmar; ibland dessa finnas ock spetälske, samt förvisnade. Detta olyckliga sällskap kalla Chineserne Fatt-fong, och trädet Fatt-fontan, som vil säga så mycket som fransose-trädet.

Stranden är härifrån hela vägen upåt, så godt som tilstängd, af en otalig myckenhet större och mindre sampaner, som ock, längre ut, ligga i stora flockar, lemnandes emellan sig allenast öpna gator, för än mindre fartyg, at färdas uti, ifrån hvilka utbiudes ved, vatn och allehanda ätande varor til salu, antingen igenom utrop, en biälra eller liten trumma, och finner man mäst en lika mängd af sampaner, vid andra landet, mitt öfver hela Rivieret, så långt som förstäderne äga stranden. Så at det icke synes otroligt, at flere menniskor här vistas på vatnet, än på landet, i synnerhet som hvar sampan bebos af en famille, bestående utaf några personer, och de större utaf flere hushåll.

Här i nejden tager sielfva staden Canton vid, omgifven med sin, af huggen sten, höga, gamla ringmur, hvilken har såsom bastioner, fyrkantiga utbygnader med skottgluggar. Några gamla jern-canoner synas emellan bröstvärnen, ej större än af 3 eller 4 pundig caliber. Sällan har det varit någon Europée tillåtit at komma här in, undantagandes då de, uti vigtigare ärender, blifvit ifrån Xontocken efterskickade. Nyfikenheten lockade mig en gång några steg inom porten, då jag blef motad af de vakthållande soldater, at vända tilbaka, och fant ingen åtskilnad i de hus och bygnader, der voro, emot dem i förstäderne. Staden, i aflång form, är i omkrets ej större, än at jag flere gånger gått honom på tre timar omkring, han har åtskilliga portar: de mästa vetta åt Riviers sidan. Et torn af det förr beskrefne slaget, jemte et mindre spetsigt, äro alla de prydnader, som staden visar inifrån.

På tvänne i Rivieret motliggande små holmar äro äfven et par små fästningar, af samma beskaffenhet, med höga stenmurar bevarade, mera för utseende skul, än nytta, anlagde, emedan hvarken de, eller den, som omgifver staden, i ofredsamma tider tyckes kunna göra minsta försvar. Förstaden, som ifrån öster och på södra sidan, betäcker den andra, är på den vestra mer vidsträckt; det är här som Europeerne hafva sina factorier, skilde, med en vid pass 18 aln. bred stengata, ifrån Rivierets strand.

Hustomterne äro ifrån vatnsidan sträckte upåt, och hafva i förtiden varit bebygde efter Chinesiska sättet, men nyligen hafva husägarne tillåtit Europeerne inrätta dem, efter sin smak och bequämlighet, samt pryda dem, med glasfönster i stället för de dunckla perlemo fönstren, med skiljemurar i stället för bräd afplankningar, och gipsade tak, för öfverdrag af mattor, med papper påklistrade. Nationerne hafva sedan täflat om, at uti dem göra indelningarna nätta och utseendet vackert. Emot vatnsidan har hvart factorie sin täkta Balcon, at i varma årstiden, hämta svalka, af den friska siöblåsten: Inuti factoriet äro säkre hvalf til penninge rum, och källare samt tilräckeliga magaziner, för inkommande varor, samt äfven för så mycket gods, som på flera dagar kan afskeppas, tillika med prydeliga salar och kamrar, m. m. Dessa bygnader äro i sådant mål säkrare för eldsvåda, än de förra, som flere gånger undergådt det ödet, i synnerhet 1743 i November, då af en sådan händelse, på en natt, Svenska och Danska factorierne, tillika med flera hundrade hus, lades i aska. Fördenskul är nu hvart factorie försedt med kostsamma brandsprutor.

Tilförene blefvo sådane factorier hyrde, på så lång tid, skeppen voro här liggande, men i senare tider hafva compagnierne funnit fördel vid, at låta en Chef eller hufvudman, jemte några SuperCarger hålla et ständigt contoir, til handelens skötande, hvilka derföre behålla et och samma hus; ehuruväl de, som tilförene är sagt, äro förbundne at flytta några veckor til Macao, til des andra skepp ankomma.

Uti förstäderne finner man ganska många köpmans bodar, och de mästa husen utgöra, emot gatorne, antingen bodar eller handtverkares verkstäder. Många gator innehålla bodar af en och samma handtering, hvilka gifvit mästa gatorne namn; såsom en rad porcellains-bodar kallat den gatan porcellains-gatan, fastän nästan hvart och et mostående hus är apoteque eller drogueri, äfven så skomakare- stenhuggare-gatorne, med flera. Vid dörren, af hvar bod, står, uti en stenfot, et 4 til 5 alnars hvitt bräde med ägarens namn, i röda bokstäfver, som gifver en lång gata et serdeles utseende. Sedan Europeernes frihet, som ofvan förmält är, blifvit indragen, inrättades ifrån strandgatan, en med Factorierne jemngående bred ny gata, som ofvan är med två portar om nätterne tilstängd, och försedd med bodar, på ömse sidor, af de mäst begärlige saker.

Uti förstäderne äro ingen Magistrat, eller styresmän, utan flyta alla ordningar och anstalter, ifrån Gouvernementet i sielfva staden. Detta består af många serskilda embetsmän; af dessa, som jag har fått namn på, äro Xontock eller Landshöfdingen, Taitock eller Generalen öfver Militien til siös och lands, Fuin, Justitiarien eller Öfverdomaren, Hoppo, Tull-Inspector eller Räntmästare, Nam-hoi-hien, Fiscal, Pouh-chin-siui, Camererare, med flere, som hvar i sit stånd, hafva sina underbetienter til icke ringa antal, hvilkas myndighet den arma enfaldiga folkhopen får tåla, både med stryk och otillåteliga inkräktningar, utan at våga vända sig til högre ort. Dock äro uti de större och höga brottmål den författning, at ingen straffas til lifvet, utan Kejsaren sielf förut underskrifvit dödsdomen, hvarvid denna Herren brukar så mycken ömhet, at han vil låta ankomma på den brottsligas öde, om han skal dö; fördenskul, sedan befälhafvarne i landsorterne inlemnat et register på en hop missdådare, skal Kejsaren med frånvändt ansigte göra med en pensel en cirkel deröfver, då deras namn, som blifvit så lycklige at komma utom denna ringen, varda frie, de andra blifva klädde uti en röd lärfts råck, med et halsjern och vidhäftad kort kedia, som är märke til dödsdomens verkställande.

At Kejsaren äfven lindrar dödsstraff, med et annat mindre, men deremot ansvarigt, märktes 1748, då, efter et af Mandarinerne gifvit tilstånd, at få skiuta skarpt efter tiufvar, en Chinese blef fäld af den vakthafvande posten, uti en Dansk Bankeshal; et olyckeligit pistolskott dödade, ifrån Danska skeppet, samma dag en annan Chinese, som så förvärrade den förra händelsen, at banemännerne höllos fyra månader i Canton fängslade, at afvakta den ändring Kejsaren behagade göra i den af Underrätten fälde dödsdomen, som blef, at de sakfälde afstraffades, med 40 slag, bak på låren, framstupa liggande, af en tre alnars lång bambu spiäla, af tre fingers bredd och half tum tiock; tör hända at denna eftergifvenheten vederfors dem såsom fremmande. Men at svåra brott ej få lemnas ostraffade, äfven fremmande emellan, visades 1766, då en Holländsk matros blef af en annan med en knif mördad: knapt var gerningen kunnig, innan några Mandariner samlades uti Holländska Factoriet, hvilka ej allenast giorde sig om saken underrättade, besiktigade den döda, afmätte såret med en tumstock, utan anstaltade äfven om säkra utskickade, som skulle bevista executionen och se den skyldiga blifva på skeppet, under stora råen, hängd. Smärre brottmål varda med det nämde bambu-stryket afstraffade, då antalet af slagen beror på den befallandes godtycko; andra åter läsas emellan halfvorne af et, två alnars bredt, rundt bord, hvilket de, som en spansk viol, måste bära om halsen: den fängslade kan, utan tilhielp af andra, ej få maten til munnen, mindre niuta hvila igenom liggande. At röfverier, tiufnader, barnamord, slagsmål och flera oordenteligheter ofta hända, ibland den lösa folkmängden, som sielfsvåldigt lefver i okunnighet om religion och lag, allenast tyglad af de mindre befallningshafvandes myndighet, är ej at undra öfver; myckenheten af dem som bo på vatnet kan ej hållas i vederbörlig ordning och tilsyn, efter de äro drefne, at söka sina serskilta näringsfång, nu på den ena, nu på en annan ort. Det är för den orsaken man nästan dageligen ser mördade barn, i en matta svepte, flyta omkring i rivieret, som liderliga mödrar, i brist af födan, dit kastat; dock undgå de brottslige icke tilbörlig näpst då de ertappas.

Den eftersyn de bruka i sina lagsaker, säges vara grundad på de maximer, som de ärft efter den sluga philosophen Con-fu-chy. Af dem synes subordinationen gifva anledning til alla de andra; och är denna bygd på den undergifvenhet och lydnad, som barn äro skyldige föräldrar. Et brott emot detta budet räknas mycket hårdt, och sträcker straffet sig til de i granskapet boende, som ej rättat eller angifvit saken. Vördnaden för föräldrar är derföre i det anseende, at Chinesen räknar det för mycken höflighet, när en fremmande dricker des moders skål, fastän hon längesedan blifvit död.

Mitt för den vestra förstaden är ankareplatsen, eller hamnen för de större Chinesiske fartygen, hvilka uti sina åtskilde lag ligga tilsamman, efter de orter de kommit ifrån.

Fastän detta eljest behändiga folket hafver uti siömans vetenskapen föga kunskap, så brukar det likväl på längre resor, til Batavia och Malacca, nog drägtiga fartyg, och på de kortare, såsom Manilla, Siam, Cochinchina, Tonquin, Formosa och Aynam, smärre, jemte dem, som ifrån siö-kusterne föra salt. Förut hafva de antingen legt någon Europée til vägvisare, då de icke haft någon sådan til medinteressent, men sedan de på det sättet fått skaffa sig någon erfarenhet, hafva de mäst följt stranderne åt, och, uti de större öfverfarter, nyttiat sin på vist sätt ofullkomliga compass, til hvilken de likväl påstå sig äga första upfinnings rättigheten. De största fartygen säjes kunna inrymma 9 til 10000 pekul the, hvilket svarar emot det våra skepp kunna lasta; de äro, under däcket, uti serskilda täta rum afdelade, som utanpå, vid bielkarnes ändar, med en brädram, liksom styckeportar, äro utmärkte, för den orsakens skul, at om någon läcka skulle hända uti et rum, fartyget måtte kunna flyta och bärga något af ladningen oskadd, med de andre. Jag vet ej om icke egenkärleken hållit dem ifrån at bygga sina fartyg efter Europeiska sättet, så väl som Morerne ifrån Malabar och Bengal, och de sielfve vidgå vara bättre och säkrare. De äro sammansatte af starkt verke och tiocka huggna plankor, baktil, emot stäfven, uti en trubbig vinkel inbygde, görandes der en holighet emot sielfva sidorne, som äro befästade med tre til fyra öfver hvarandra liggande, tiocka halfrunda bärholter: och tienar denna holighet til det svaga rodrets eller styrets bevarande emot vågornes anstötande och häfvande; så tyckes ock, at det döda vatnets inströmmande eller upfyllande efter fartygets vatnhola befordrar fortgången. Ehuruväl nästan alla deras fartyg komma uti tacklingen öfverens, så äro de likväl i bygnaden rätt mycket skiljaktige, med sina krokoge och sammanböjde språng; somlige äro uti botnen flate ej olike ökstockar, andra åter med någon slags köl, somlige frammantil spetsigare, andra med flatare bakspeglar, somliga med et styre eller roder, andra med tvänne. I lika måtta äro alla deras last och passagerare sampaner eller båtar, efter fraktens beskaffenhet och vägens längd, sins emellan skiljaktige. Masterne bestå af et eller par träd med jernringar omslagne, och ehuruväl trädslaget är icke synnerligen fast, kunna de dock, utan vant och hoftog, bära et tämmeligen tungt segel, uti nog skarp blåst och oroligt hafssvall. Seglet är af många mattor dubbelt sammansatt och med bambu-spiälar på båda sidor förstärkt, och är i storlek, med sielfva resningen, altid svarande emot fartygets styfhet. De kunna minska eller refva det efter omständigheterne och vindens tiltagande, igenom uprullande omkring den nedra råen eller bommen, och hafva fördenskul så många skot, hvilka, grenade liksom boglinor, sluta sig uti et. Detta passar sig ock allena för segel af sådan styfhet, hvilka uti loverande kunna hålla fartygen närmare i vinden, än då seglen, af väf, stå bukige. Ankrarna äro giorde af et hårdt och tungt träd, skodde med jernskenor, likasom billar, och bruka de til dem ingen stock, utan måste ankaret i sit fallande vända sig på en, igenom den långa träläggen satt käpp. Ankare-togen, af tilräckelig tiocklek, äro spundne af et slags fin säf och brukas uti Jndien på större och mindre skepp; det flyter på vatnet, fördenskul kan det längre hålla et skepp ifrån drift, än med et tyngre tog; den öfriga taklagien är tilredd af segt bast.

Varfven och bygnings-platserne äro mäst på den gent öfver staden belägne ön, Honam, anlagde; fartygen upsättas i en tildämd grop eller docka, och afsläpas halfbygde ifrån stapeln, med ny eller fullmånans högsta flödande vatn.

Denna ön har åt stadssidan et serdeles behageligt utseende, igenom de höga vackra och löfrika träden, emellan hvilka lysa många bygnader af våningshus, packbodar, lustgårdar och pagoder. Af dessa sednare är den Pytagoreiska den största och ansenligaste. Här får man se de i förra tider afledne Bonzerne förvandlade i rådiur, i svin, gäss och flera dylika, hvilka vantron underhåller i mycken trefnad och välmåga. Här vore det tilfälle at tala om Chinesernes religion och gudstienst, om det icke skulle blifva för vidlyftigt och ofullkomligit, och lärer desutom vara tilräckeligen af andra beskrifvit; det är nog, at de äro mäst alla, sins emellan uti denna saken skiljaktige, somlige, ehuruväl få på denna orten, catholske Christne, Mahometaner, Pythagoreer och blinda hedningar, som sielfva icke veta hvad de tro, men komma dock alla öfverens om et högt väsende, som giordt och styrer all ting, belönar det goda och straffar det onda, igenom dertil förordnade embetsmän eller mindre Gudar, hvilka de som Mandariner föreställa, uti vackra och ohyggeliga bilder, beståendes dem vissa herrevälden öfver eld, vatn, väder, jord, guld, silfver, ris, med mera; äfven uti skapnader af drakar, lejon och tigrar, af hvilka den första har fått så mycken respect, at han vunnit rum i Kejserliga skölden. Hans gouvernement skal vara uti luften, under namn af Campa, skal ock der som oftaft förtörna Joss eller Gud, som då slår efter honom med dunder och blixt; han skal ock biuda til at äta up månan, vid förmörkelserne, som de kalla Campa-schy-yyt, Campa äter månan; de visa ock dervid något bekymmer, som tillika med förmörkelsen uphörer.

Sådane, och många andra orediga sagor, upfylla de sin guda-lära med. Ehuru mycket en och hvar af dem äro uti dessa berättelser åtskilde, så komma de dock uti ceremonierne och dyrknings sättet öfverens. Den dageliga andakten, morgon och afton, förrättar husfadren på hela famillens vägnar för sin Joss eller husgud, och i des ställe, för hans skrefne namn, med diupt bugande, hvarvid några förgylta pappersblader upbrännas, och några med rökverk bestrukne pinnar och lampor uptändas, under bultande på gung-gungen, som dock mäst sker ombord, på fartygen. De högtidligheter, som begås uti pagoderne eller afguda-husen, anställas antingen för någon tilärnad resa, vid siukdomar, förborgade sakers utfrågningar, eller andra åliggande tilfälligheter, och göras mera solenne. De äro då klädde uti sina bästa kläder, och låta under en skrålande musique framföra för Joss, frugt, samsu, bakverk, hela svin stekte, och andra tractamenter, som Bonzerne veta använda, på samma sätt, som Bels prester i Babel; och at göra anstalterne ännu mera lysande, låta de upföra för den öpna pagoden några skådespel. Under alt detta visa andra närvarande föga aktning, utan prata, skratta, röka tobak och förehafva andra gäckerier. Bonzerne äro de endaste, som, jemte musicanterne hafva at sysla, och hvilka efter tact, utur skrefna böcker, förrätta et slags mässa eller sång, svarande den ena den andra.

Andra fester, såsom nyårs festen uti Februarii, til penninge-guden, ris festen uti April, Long-schyns eller drake-skeps festen i Maji, Laterne festen uti November, med flera, firas, antingen til fägnad öfver lyckelig handel och indrägtig gröda, eller til åminnelse af något i förra tider händt äfventyr, om hvilka berättelserne äro mycket olika. De begås med en art af processioner, skådespel, musique, tracterande och samsu drickande. Long-schyn festen, såsom besynnerligast, varar uti tre til fyra dagar, och säges firas til ihogkomst af et förnämt fruentimer, som efter en olyckelig förrättad cur på en af de fordna Kejsarne, blifvit dränkt; men då hennes oskuld blifvit kunnig, hafva de altsedan, vid fullmånaden i Maji månad, igenom kämpande i roende, måst visa henne denna heder; de nyttia härtil et serdeles slags båtar, kallade Long-schyn, drake-skepp. Denna draken, Long, måtte således vara af et annat slägte än Campa. Sådana båtar äro ifrån 60 til 80 alnar långa, låga, och två til 212 aln breda, af tunt och lätt verke bygde, och rymma 40, 50, til 60 par roddare, som i bredd sitta på bottnen och med en liten åra, lik en spada, med et målat öga på bladet, efter takt, igenom slag på Gung-gung och en trumma, under rop, med en otrolig hastighet framföra detta monstreusa fartyget, som frammantil är prydt med et förgylt eller målat drake-hufvud och baktil med en sådan stiert, jemte många flaggor och vimplar; men så fort som de uti en rätt gång kunna fara fram, så långsamt och ovigt sker deras vändande, hvarvid ofta händer, at det tunna fartyget blifver afbrutit eller omkullstielpt, då många, ehuru färdige de äro i simmande, omkomma. Roddarne hafva för denna förrättning fått en catty ris och en blå lärftsråck. Otaliga åskådare af begge könen äro då samlade på kullar och de högländtare ställen af stranderne, at förnöja sig af detta äfventyrliga gyckelspel: at förtiga de andra mindre sällsamma af detta slaget.

Lustgårdarne på Honam, så väl som de uti förstäderne, äro tilförene vid et annat tilfälle beskrefne. De äro nätta, vackra och i anseende til bygnaderne, dammar, parterrer, alléer och blomster-quarter, mycket snygga, hvarvid dock ingen ting blifvit mindre i aktṭagit, än likhet och symetrie. De hafva på dem spart ingen kostnad, och äro anlagde mäst såsom en art af seraille för hustrurne och maitresserne, hos hvilka de roa sig, då de ifrån syslor giordt sig lediga. Det är bekant, at alla Österlänningar hafva antagit Polygamien, och taga sig äfven Chineserne så många hustrur som de hafva råd til at köpa och kunna försörja. Det sämre slags folket hafva dem hemma i sina hus uti förstäderne och i byarne, så väl som de, hvilka idka handteringar; de som bo på vatnet, föra sina qvinfolk med sig; äfven så är det med dem som bo inom murarne af Canton, at de hafva sin famille der. Det är derföre af en del resande orätt, at de kalla sielfva Canton fruentimers eller qvinfolks staden; det vore at bestå dem, utom det förra tvånget, en ny arrest, samt at förvilla andra om landets seder och författningar. Den som igenom perspectiv ifrån den höga Cochinchina Pagoden, som är i förstaden belägen, velat taga städernes läge i sigte, lärer ej fela at finna så många af dem utom, som inom staden, som kunna blifva sedde.

Ibland andra bygnader på Honam är en rund fästning, på des nord-vestra udda mitt emot Européernes Factorier belägen, som är utan något serdeles försvar. Litet söder om denna, vid stranden, som leder det inra farvatnet åt Macao, är på en uphöjd kulle et öpet hus bygdt. Rivieret är på detta stället vidare, Xontochen och flera af Mandarinerne pläga ifrån detta huset bese siöfolkets öfningar med Galererne, än under segel, än roende. Hela den manœuvren kan med skäl kallas et lekverk, och om den förhåller sig allestädes lika, kunna de aldrig räknas för farliga fiender på vatnet; de orediga evolutionerne, marcherne och attaquerne ske efter commando ifrån Gung-gungen. Här skiutes med långa musquetter liggande i sina gaflar, så väl som med bågar och pilar, jemte kortare lunt-musquetter. Det artigaste är, at en del af detta galley-folket vänt sig at simma uprätt, lika som gåendes ifrån median öfver vatnet. Desse angripa sit mot-partie, stundom med sablar och sköldar flätade af bambu-tågor, stundom med mousquetter, bärandes patron-köket på hufvudet, och kunna således i vatnet gifva på hvarandra flere salvor. Det förnämsta jag sett af landt-troppernes excercitier var, at de ifrån en slutad fyrkant höllo en ständig eld, emedan de i den ställningen flyttade sig öfver tvåhundrade steg. Detta var af en 8000:de mans stark commendering, som afgick til de vestra bergaktiga provincerne emot Tibet gränsande, at stilla de uproriske, som ännu hålla sig inom sina fördelar, med tilhielp af en hop löst folk och ströfvande Bramaner; och detta har förmodeligen gifvit anledning til det nya, som avisorne 1769 om hösten medbragte, om Kejsarens detroniserande af Bramaniske Prinsen; et upror, som varat hela 30 åren och lärer ej så snart slutas. Ehuruväl Chineserne vilja tilägna sig hedren at vara upfinnare til krutet, så är likväl Artillerie vetenskapen i största lägervall. De få stycken, som ligga omkring stadsens murar och des små fästningar, äro tvifvels utan gutne i China, hvarest jernet faller mycket fint och segt, men, utom det de äro af små calibrer, synas de vara utom vederbörlig proportion. Jag har anledning at sluta det deraf, efter jag sedt så många söndersprungne som hela. För öfrigit har jag ej haft tilfälle at granska dem. Uti lust-fyrverkeriet äro de mycket snälle och kunna tilreda allehanda artiga och nöjsamma saker för litet pris. Uppå denna orten har jag icke sedt andra cavallerister, än officerare eller Mandariner, beväpnade med sablar, dem de, äfven som soldaterne, bära med fästet bakåt, så at de med handen bakom ryggen måste utdragas, samt bågar och pilar. Soldaternes klädnad är en lös råck af liusblått nankin, böxorne vida af gult nankin, tiocka fodrade strumpor af samma slag, likaledes öfvertyget på skona, en liten trattformig hatt af bambu, omkring hvilken en röd tofs är kringspridd hängande af hår. Stocken af musquetten är röd målad och pipan svart. En tropp af dessa upstäld gifver et artigt utseende. Officerarne hafva röda silkes tofsar på sina hattar, på samma sätt hängande, samt en förgylt knapp ofvantil, uti hvilken är antingen en gul eller blå sten, en corall eller stor pärla infattad, som utmärker värdigheten. De bära violetta florsråckar, som räcka litet öfver midian. På bröstet, axlarne och ryggen, är en drake broderad. Byxorne af hvitt lärft, och stöflor af svart sattin, et bandtler korsvis öfver bröstet, uti hvilket til höger hänger bogens foder af svart läder, och til venster kogret med pilarne, samt sabeln med röda slidan uti sin giördel; på högra tummen bära de en tiock elfenbens eller hiorthorns ring, som ditsättes i de yngre åren at han sedan ej kan falla öfver knogen, emot denna lägges strängen då bågen skal spännas, utomdes bära de vid sidan, tobakspipa, eldtyg, tobakspung och de pinnar de äta med, lika som de andra Chineserne af båda könen.

Honams ön är mera bebodd än de andra omkring skeppen liggande, och har åtskilliga väl belägne byar. Här är det endaste stället nära til Canton som thebuskar på någon högländtare mark uti den rödaktiga ochran, sand och mylla äro planterade; jag har sedt dem uti Februarii afplåcka de spädare löfven, uti jernkettlar rulla dem öfver elden och deraf tilreda theet, som har ingen synnerlig behagelig smak eller luckt, men hålles färskt uti mycket värde af Chineserne, och skal det hysa en helande kraft emot lungsot, af hvilken folk af svagare constitutioner äro mycket häftade, emedan de öfver alt, hafva sina hus och gårdar anlagde på våta och lågländta platser. Stränderne utgöra på flera ställen vidsträckta risfälter, och hvarest någon bredare del af Rivieret synes i oväder göra våld på dem och afskölja jorden, hafva de blifvit befästade med vackra cypresse-träder, hvars rötter til hvarandra spridde, binda och quarhålla jorden, dessa förekomma såsom vackra och behageliga alleer; i öfrigit sträcker sig denna öns sydöstra ända ned til Vampoe redden och är den, som på vest nord vestra sidan betäcker skeppen, på flera ställen igenomskuren af små canaler och ränlar. På henne finnes äfven nära vid stranden et af de förr beskrefne vårdtornen, som Chineserne kalla Lip-tack, emot farvatnet up til Canton beläget.

Det synes nog underligit, då man jemförer en så stor myckenhet af folk, som man här möter på land och vatten, emot de brukbara delar af jorden, ehuruväl många obeqväma stycken finnes här uptagne och ländige giorde, som annorstädes skulle få blifva öde, huru dessa alla, af et så litet utrymme kunna hafva sit underhåll. Tilförne har jag uti en liten berättelse om Chinesernes landthushållning nämt derom. Men detta blifver mera troligit, när man besinnar at de bo under en mild luftkrets, hvars vinternätter knapt äro så alfvarsamma som våra vår-frostnätter, och kunna således hafva jorden ständigt under bruk, at ifrån henne hämta dubbla afkastningar; at sädesslagen, intil risen, hvilken svarar emot brödfödan, sorgfälligt utplanteras, som i skörden gifver 120:de kornet, mer eller mindre, at arbetarena äro oförtrutne, flitige och tiltagsne, ehuruväl der som annorstädes finnes många tärande lemmar, som antingen stånd, lättia, armod eller siukdom giordt orckeslösa; men i synnerhet hörer hit til, sparsamheten: de ringare, nöjde med sit stånd, härma aldrig de förmögnare och förnämare, hvilka äfven rätta sina behof efter inkomsten; härigenom försvinner öfverflödet så uti mat, som kläder, några blader grönkål, et par små saltade fiskar eller en liten bit fläsk, jemte risen, är hvad som förnöjer dem i målet tvänne gånger om dagen, hvarvid de kunna bestå sig en liten dryck af det af ris beredda samsu brännevinet, hvilket de likväl mäst emellan hvarje bit taga några droppar utaf, och deremellan läska sig med antingen kalt vatn eller ock thé. Klädnaden är sammaledes enfaldig och okonstlad. Den envishet Chineserne har at följa sina gamla moder och seder, bör i detta målet anses för en dygd, de passa kläderne efter kölden, och då väderleken är sval, hänga på sig många råckar, som de med infallande värma efterhand aftackla, och äro utan mycken granlåt; sprätthökar, och de som vilja göra sig igenom kläderne och långa naglarne förnäma, hållas i serdeles förakt; husaktigheten räcker inom deras boningar: fåfängt söker man äfven hos det bättre slags folket, mycken granlåt uti meubler. Alt hvad som tyckes störa välmågan hos detta folket, är öfverflödet på hustrur, och quinfolken som de syslolösa underhålla, samt åtrån och begärligheten på höga spel, men til det förra lärer den varma climaten locka dem, så mycket som penninge lystnaden i det andra, hvilken Kejsaren likväl igenom stränga förbud, sökt at förhindra. Men sedan jag nu efter detta korta och ofullkomliga utkastet, hunnit tilbaka til Vampoe igen, vil jag skynda med hemresan.

De större skeppen, kunna aldrig intaga mera än vid pass hälften af lasten, för de bankar och de uphöjda grundens skul, som på flera ställen sträcka sig tvärts öfver farvatnet, utan sedan de blifvit tiltacklade, måste de ifrån Vampoe dermed förflytta sig nedan om lejontornet, at intaga det öfriga af laddningen tillika med provianten och andra förnödenheter för resan: men de mindre diupgående skeppen, göra sig uti Vampoe aldeles färdige, men måste ändå för ofvannämde orsakers skul, välja antingen ny eller fullmånans högsta flödande vatn, at kunna passera sådana bankar med. Vi nedlade med bägge skeppen uti slutet af November månad, och voro ifrån Canton färdige den 18:de December. Utaf de detta år i Canton varande fiorton Engelska skepp, två Danska, två Franska, och fyra Holländska, jemte et Holländskt ifrån Battavia ärnat til Japan, som uti Vampoe nödgades förbättra en i Tai-fongen leden skada af bogsprötets förlorande, voro vi, utom et i Suratte hemhörande Engelskt skepp, tillika med et öfverliggande, de första som afseglade, jemte en Holländare til Europa. Nordostliga skifte-vinden som nu aldeles stadgat sig, plägar i förstone gifva nog alfvarsam blåst, serdeles nära vid Chinesiska kusten, intil des man hunnit förbi de öpningar och drag, som äro emellan denna och öarne Formosa och Luconda, då han tillika är mera ostlig. Skeppen, på hemresan med gods upfylte, måste, diupt lastade, bära proviant och vatten förrådet jemte redskap öfver vattenbrynen, de äro då gemenligen icke så segelstyfva, som på utresan, och böra i sådane händelser med försiktighet vårdas, til des man nalkas æquatorn, då en sådan vindarnes kraft efter hand aftager.

Den 20 December. Efter 15 veckors vistande i China, lemnade vi om aftonen den största af Ladron öarne utur sigte, sedan vi förbi Macao tagit utloppet emellan Montagne ön och stora Ladron; uti Taipa hamnen blefvo vi et hemärnat Portugisiskt skepp til ankars varse. Vi stälte genast vår kosa så mycket öster om sydstreket, at vi med säkerhet kunde passera icke allenast den långa Paracells banken, som ifrån 18:de til 11:te graden betäcker hela östra Cochinchina stranden, och om hvars beskaffenhet man allenast har några ofullkomliga berättelser; en del försäkra, at då de med hårdt väder blifvit drefne öfver honom til sigte af landet, hafva de icke kunnat märka något farligit: utan ock de vid denna bankens östra hörn belägne klipporne kallade Anthonii harpa och Glasögonen. Mit för dem, åt öster, nära under 16:de latituds graden, har man en bank af sand och corall, på hvilken diupet är så olika, at då dess östra sida håller 6 och 9 famnar har den vestra intil 50; han är upfunnen med Engelska skeppet Macilisfield Galley; Sedan man med lodning fått grund af honom plägar man rätta siöräkningen, i fall strömmarne, som altid följa vinden och i räta vinklar falla på skepskosan missledt dem utur vägen, som gemenligen händer.

Alt ifrån 9:de södra latituds graden, intil Chinesiska kusten, har jag uti detta farvattnet funnit compass missvisningen obetydelig, hållande emellan 2 gr. och 1 gr. 45 m. nord a vest. Denna omständigheten lättar mycket Navigation för Chineserne, som hafva om magnet-nålens ändringar intet begrep. De undvika ock, så vida möjeligit, denna för Europeerne vanliga vägen öster om Paracells, utan som en del Portugiser, taga sin landkänning af ön Ainam sedan de et långt stycke fölgt Chinesiska skären, styra sedan öfver til ön Campella, som ligger vid stranden af Qvinam, utmed Cochinchina, och följa sedan det landet til ön Condor, derifrån våga de med SSV. curs, öfverfarten til Maleyska öarne. Magnet-nålens inclinationer förhålla sig på denna trakten emot en så jemn missvisning helt annorlunda, ifrån det at hon vid Boucca Tigris stupat med nordpolen 26 gr. under horizonten, och vid Macao 23 grader, jemkade hon de följande ellofva graderne sig så, at hon i negden af Skoön eller Sapatte låg vågrätt. Vi voro den 26 December uti 8 gr. 54 m. nord och räknade oss 412 grad vester om meridianen af Ladronen, då sydpolen redan lutade halfannan grad under. Härifrån giordes loppet vestligare, at få känning af Condor, som ligger utanför Cambodia landet. Siöbottnen af en fin svartgrå sand, är här långt til siös så upgrundad, at denna, eljest nog högländta ön, kan allenast synas då man fått 19 famnars lodning; den med solrök upfylte horizonten betog oss likväl sigte af henne, hvarföre vi rättade vår väg på den nordligaste af Malayske öarne, kallad Timaon, belägen 3 grader nord om æquatorn; denna gör, med de tvänne öster åt belägne Natuna och Anambas archipelagerne, et öfver 80 milar bredt sund. Jag kan icke, oaktat många efterfrågningar, gifva om dem någon underrättelse, fast jag flera gånger sedt dem; de lemna, som alla i detta farvattnet liggande skär, et mycket behageligit utseende ifrån sig, men några Hollenska Chartor berätta, at de, så väl som Billiton, bebos af menschenfreeters; folket, som innehafva de i granskapet liggande öar, ehuru vildsinte och rofaktige de äro, hafva dock, så mycket man vet, aldrig varit canibaler. Timaon har på södra sidan tre mindre öar, i sigte af fasta Maleyska kusten liggande, af hvilka, Auro, är ytterst uti syd och ost och tillika mycket hög. Invånarne hafva stundom visat guldhaltig sand på de skepp, som kommit under henne til ankars. Hon tienar til vägvisare för dem som ärna sig åt Malacca sundet, hvilka härifrån böra ställa sin väg vester ut til Burbucet eller puncta Romana, som är yttersta uddan af Chersonesus aureus.

Sedan vi föregående natten passerat en mycket farlig sandbank, på hvilken Holländska skeppet Geldermalsem förgicks 1747, och Danska skeppet Kungen mistade sit roder 1748, belägen 0 gr. 45 m. nord om æquatorn togo vi en liten krokväg åt öster at skilja oss ifrån honom. Efter hvarken diupleken, som intil hans kanter är 19 famnar, ej eller sigtet af land, ty Panjangs öarne synas allenast i klart väder ifrån mastloppen i nordvest, kunna röja hans granskap, så slutade vi detta året, 121 gr. 15 m. öster om Teneriff, uti 1 grad sydlig latitud och sökte känning af de skär som ligga nord om Banca sundet.

Dessa bestå af en samling oräkneliga öar, holmar och klippor, som utbreda sig emot tre grader nord och syd och liksom upfylla mynningen til Malacca sundet. Lingin, den högsta och största, ligger rätt under æquatorn, Bintang är i storleken dernäst, der hafva tvänne Svenska skepp legat öfver, at afbida skifte-vinden; den berättelse de meddelat om dessa öarnes tilstånd är den endaste, som jag kunnat skaffa mig. Det är för öfrigt nog: at de mäst födde sig med fiskande, ty landet kunde intet förse dem med annat än några höns, coccos och sago, som der til ymnighet bereddes af et slags träds kärna. De ohyfsade invånarne misstänktes för röfveri.

Nyårs dagen 1771, fingo vi sigte af berget Monopin, som gifver första känningen af ön Bancas nord-vestra udda, hvilken med den 12 milar i vester belägna låga Battalarangs uddan af Sumatra, som endast är synbar af den intil vatnet växande höga skogen, öpnar på denna sidan detta sundet. Sumatra, som gör hela vestra sidan deraf, är ej mindre betäckt med upgrundade mudder och gyttie bankar, än Banca stranden uti öster, med fördolda stenar och låga sandreflar. Mit uti inloppet är klippan Friedrich Henrich liggande, som nära intil sig har diupt vatn, hvartåt strömarne altid löpa. Det är derföre at man får vara uti igenomfarten mycket varsam, at icke råka på någondera sidan i olägenhet, medan man är i trängslen emellan denna Scylla och Charybdis, utan ständigt hålla sig uti 7 famnars vatn, som jag funnit gifva den bästa leden.

Söder ifrån denna Banca uddan utfaller ifrån Sumatra, Rivieret Palimbang, igenom fyra öpningar. Det affall ifrån löf, förrutnade quistar och lös jord, som vatnet uti de starka regnskurarne nedsköljer, hafver utanför dem samlat sig til utskiutande grund, som man försiktigt bör undvika; öfver 30 milar äro detta rivierets strander morasige, gyttiefulle och med buskar och trän beväxte, och gifva endast tilhåll för crocodiler, cassuarier och andra högbenta foglar, innan det kan vara tienligit at bebos: Holländarne hafva här anlagt et befästat contoir nära intil Sultanens Residence, hvilken är rådande öfver den tracten af Sumatra, som ock hela ön Banca. De förnämsta producter som här samlas är peppar och rottingar ifrån den förra, och tenn ifrån den senare.

Banca styres af en vice Kung som Malajerne kalla Raja och Orang-Bussar. Nyfikenheten drog mig en gång, förra resan, at, under det jag var i land på denna ön, besöka honom, uti sina nära Monopin belägne boningar, inom en liten skogslund. Huset på höga pålar stående, med mattor täckt och klädt, skilde intet i bygnads arten ifrån de andra invånarnes, som jag gick förbi, om icke i storleken; upgången skedde igenom en lös trappa, som om nätterne drogs up, at förekomma olägenhet af vilda diur. Det hade tvänne afdelningar, det ena audience-rummet hvarest Herren satt, på en på golfvet utbredd matta, med benen under sig korsvis lagde, omgifven med sina Pangaraner, Befallningsmän, och öfriga betiening; han hade på hufvudet en liten af fint bast flätad mössa, den öfriga klädnaden bestod af et stycke grof chitz lindat emellan låren och under lifvet intil median, på hvilket var en två fingers bred giördel, besatt med blå och röda i silfver infattade stenar, uti hvilken kretsen hängde, hvars handtag så väl som skida var af utkrusadt träd, inlagt med guld; klingorne på dessa slags gevären äro ormslingade och med et slags gift bestrukne, som äter sig in uti dem, såsom grafrost. Det andra rummet var Seraillen. Jag vågade at oförmärkt emellan de förehängande mattorne titta dit in, och tog i en hast hela fruntimers skaran i ögnasigte; en stor del af dem voro icke så mycket klädde, som sielfva Herren, somliga af dem däggiade sina på ryggen hängande barn med all beqvämlighet öfver axlen, hvilken omständighet, jemte den läderbruna hyen, det grofva, hängande, och af coccos olja glänsande håret, med de röda och svarta af pinangs tuggande stora tänderne, utmärkte, at de utan misstag icke borde räknas ibland de Österländska skönheterne. Huset var omgifvit med et par dussin tvåpundige blanka metalls canoner på sina blå målade laveter, och derutom et lågt plank, öfver hvilket var en klyfstätta, en myckenhet undersamma åskådare af bägge slagen voro derutanföre samlade. Bredevid voro tenn-grufvor, rost- och smält-ugnar, samt en Mosquée, ty folket på denna och nästgränsande öarne äro Mahometaner; de äro otrogne och som sina grannar rofaktige. Regeringen i Batavia håller här i sundet bestyckade båtar, at för öfvervåld freda de fartyg som föra gods til Palimbang, ifrån sådane röfvare-sälskapers tiltagsenhet, hvilka dock äro mäst ifrån de utanföre belägne öarne.

Et hårdt åskeväder med mycket regn hindrade oss at den dagen komma in i sundet, hvarest vi af lugn blefvo uppehållne til den 4:de Januarii, innan vi hunno til Lucipara och detta sundets andra ända.

Lucipara är en så liten, låg, sandig holma, med buskar och trän endast beväxt, at hon allenast kan synas på 18 milars afstånd, belägen 312 grad söder om æquatorn, hon likasom tilstänger sundet på denna södra sidan, med sina åt nord-vest vidt utskiutande sandreflar, lemnandes vid den blöta Sumatra stranden et trångt och så grundt farvatten, at skeppen, ofta som nogast, hafva half aln emellan kölen och siöbottnen; strömarne löpa, i synnerhet springtiderne, eller vid månans skiftningar, der mycket häftigt, så at jag vet det flödat i denna trängslen öfver 18 fot, och är således detta farvatnet mycket granlaga. Men den öpningen som är på denna holmens östra sida, är mycket bredare, synes ock vara diupare, men så mycket mig är bekant icke försökt, fördenskul hafva skeppen icke velat äfventyra honom. Jag vågar räkna det för efterlåtenhet af de här dageligen svärmande Pattiallingarne at icke en enda varit hugad för en så nyttig granskning, hvarföre jag ej eller bör undra, at många af dem, äro i dessa farvatnen, ännu okunnigare, än fremmande. Et par gånger har jag likväl, af strömarne ledd, fallit så långt in i detta sundet at jag varit nästan förbi Lucipara holman och haft 12 famnars diup, hade då den så sent ledna årstiden tilstadt; så hade jag säkert, med förut skickade fartyg, letat mig igenom det återstående, som knapt utgiorde 12 milar, til des jag uphunnit det andra farvatnet. Här hade nu magnet-nålen redan sänkt sig emot 24 grader ifrån horizonten.

Sumatras blöta strand begynner, utanför sundet, sedan den lemnat et vidsträckt flack af mudder, at förbyta sit lynne uti en hop sandiga bankar, som följa henne åt intil holmarne, två Bröder kallade, hvilka ligga under den 5:te latituds graden, och äro mycket osäkra at komma för nära; man skulle derföre tro, at med en ostligare cours snarare skilja sig ifrån dem och löpa minsta faran, men igenom ärfarenhet har jag funnit, at då vatnet ifrån Lucipara med en sådan gång begynt diupna, har man hastigt och oförmodat infallit på en mycket vidsträckt bank af 4 och 412 famnars diup, utom sigte af land, och hvilken uti inga chartor eller berättelser finnes vara ihogkommen; tör ock hända at på honom finnes mera upgrundade och farligare ställen, som framdeles igenom någons olycka, lika som andra i detta farvatnet, blir uptäckt. Det är derföre rådeligast, at ifrån utgången af sundet, igenom en sydlig gång och flitigt lodande, söka en ränna af 10 til 12 famnars tiltagande diup, som oskadt leder, til des man kan söka känning af de besagde Bröder.

De äro et par holmar af vid pass tre eller fyra musquet-skotts längd hvardera, och igenom et lika långt ref uti SSV. och NNO. sammanhängande, omgifne med en hop corall druser, som hindra landgången, emellan hvilka synes ymnigt både fiskar och skilpaddor; de äro öfverväxte med tamarind och andra höga träd. Rätta segel-leden är på västra sidan et par canon-skott eller ock en liten mil ifrån dem, för at undvika det tre milar åt vester, emot det här mer uphöjda och synliga Sumatra landet, liggande Shabandars grundet, på hvilket et skepp af samma namn stannat. Farvatnet på östra sidan om Bröderne är icke mindre orent än detta, ty 6 milar ONO. ifrån dem ligga två, med lägsta vatten halftorra bankar, kallade Brouers sandar, uti granskap med den lilla ön Nordvaktaren, och söder ut en klippa som stötte Franska skeppet Jason en sten i bogen, som vid kölhalningen i Battavia uttogs; at förtiga flera farligheter, ännu obekante, bland hvilka jag haft orsak at misstänka tvänne ställen, igenom det öfver dem spelande vatnet, som tiden ej tillåtit utforska. Öster om alt detta ligger en samling af Bedroe öarne, eljest kallade de tusende öar. Härifrån begynna de höga Bantams landen uti syd at synas, så väl som en ganska hög kulle, som röjer den sydöstra uddan af Sumatra, hvilken fått namn af Svinuddan, under hvilken en af grus och corall samlad holma är liggande, med höga trän beväxt, benämd Nordön; denna gifver, emot den gyttiefulla stranden, en trång, men diup igenomfart til den redd, som han gör med de trenne i SSV. liggande holmarne tre Systrar, och är betäckt uti vester af ofvannämde Sumatra högd, uti hvilken de hemgående skeppen förse sig med friskt vatten för resan, utur en inom stranden liggande giöhl, dit det, ifrån högderne, af denna årstidens tidiga regnskurar, samlar sig. Ehuruväl redden är rymlig för flera skepp, kunna de dock icke för den låga mudder-grunden, som allenast håller fyra famnars diup, nalkas stranden närmare än en liten mil. Så väl utur skogen af Sumatra, som Systrarne, hämtas tilräckeligit ved för resan obehindradt, emedan denna tracten är öde; dock har man skäl at gissa, det den i förtiden varit bebodd, i anledning af de lemningar man finner omkring de vackra, och med högt gräs beväxte slätterne, af murar, tegel-grus samt öfverlefvor af afguda bilder; höga gräset och täta snåren hindra mycket at fördiupa sig in åt landet, serdeles som man ofta blifvit spår af tigrar och riconceros varse, ej mindre än myckenhet af crocodiler vid stranden, af hvilka en en gång kom at följa noten i land och blef dödad. Stranden här nedanföre har väl en hvit fin sand, men under den samma ligger en tvär hands tiock flo af en sådan svart och glänsande, som ger tecken til något jern-malms strek, efter den drages af magneten.

Det är uti hela negden, utom Banca sundet, som vindarne denna årstiden äro mycket omskiftelige; de syd- och vestlige äga sit välde uti Indiska hafvet, och bryta med nog oväder igenom stratet Sunda; de nord- och ostliga deremot utur Chinesiska hafvet förbi Banca, och lemna således detta intervall utstäldt för de vindkast, som den mäst rådande vinden kan framtränga; gemenligen blifver luften härigenom ifrån söder uprörd med åskedunder, ifrån vester med skurar och ilningar, och ifrån nordost med klart väder, liten vind och stilt; icke des mindre äro de utdunstningar, som ske utur de sumpiga Sumatra landen, i stånd at mäst hvarje afton fournera med ifriga vindstötar, ösande regn och stark blixt utur nordvest sidan; sådane omskiften hindra skeppen mycket uti sin resa, och uptogo äfven för oss öfver åtta dagar, innan vi nådde til Nordön, så at våra efterlemnade Holländare hunno oss up med en lyckeligare och friskare vind, emedan vi lågo här.

Den 16 Januarii började en upklarnad luft utur nordost, med hvilken vi och vårt Holländska sällskap begofvo oss ut åt stratet Sunda, för at söka et rymligare farvatten.

Bantams landet på Java och Svinuddan på Sumatra, äro de närmast sammanstötande ställen i detta sundet, hvilket liksom öpnar en dörr utur Indiska hafvet til så många rika och fruktbärande öar, som inom det äro belägne; trängslen på detta stället är, så tilsägandes, nästan tilstängd, af en vid pass nio milars lång ö, bestående af en hop kraggie och ojemna bergskullar med trän och buskar öfverväxte, och bär derföre, med rätta, namn af Tvärts i vägen, lemnandes et par smala farvägar eller sund, det ena på södra sidan under Java, som utgående skeppen med tilhielp af sydostliga vindarne besöka, efter de derunder hafva bequämliga ankare grunder; det nordliga emot Sumatra sidan, befrämjar med nord-vestliga vindar hemresorne och håller ifrån en, en liten mil nord om Tvärts i vägen, lika med vatnet liggande klippa, til Svinudden en knapp mil öfver; och fastän at denna trängslen är öfver 40 famnar diup, så löpa dock strömarne, med en otrolig hastighet här ut och upröra vatten-ytan til brytande skum och hvirflar som föra skeppen, allenast de hafva så mycket vind at de kunna styra, i en hast ut i stratet.

Landet gör, ifrån Svinuddan, en stor invik kallad Lampoon, som öfverflödar af peppar, hvilken til de der liggande Holländska Factorierne samlas, och lyder tillika med vestra ändan af Java under Sultanen i Bantam; frammanföre denna stora viken ligga öarne Slebes, Sambouricu, Cracatou, Kejsers, med många flera holmar och skär; de äro alla mycket höga med trän och buskar löfklädde, samt af några Javaner bebodde. Vår goda vind ökade sig med dagen och så snart vi hunnit utur strömmens ledning, så at vi om aftonen voro mit för Prince ön, och den följande dagen uti 7 gr. 3 m. latitud 120 gr. 20 m. öster om Teneriffa, lemnade detta landet utur sigte. Vår magnetnål hade, som vanligen här i negden, föga missvisning, men hennes stupning hade tiltagit til 32:dra graden med sydpolen under horizonten. Hela fiorton dagarne tilbraktes här i värma, utan någon betydelig framgång, uti stilla och föränderliga vindar, så at det var den sista Januarii när vi voro uti 12 gr. 39 m. syd latitud, 2 gr. vest om Java och 118 gr. 22 m. öster om Teneriffa. Skeppet Prins GUSTAF kunde för sin lättseglande bygnad, bättre nyttia denna milda väderleken och skildes dagen efter ifrån oss. Med början af Februarii månad blefvo vi fägnade af den syd-ostliga passade-vinden, med hvilken vi genast giorde loppen sydligare, at skilja oss ifrån et climat, som denna årstiden är utstäldt för de bullersammaste orcaner inom Tropiken, hvilken vi den 11 Februarii med mycket jemn fortgång passerade, uti en meridian, skild ifrån vestra ändan af Java 26 gr. 55 m. och öster om Tenneriffa 92 gr. 37 m. Missvisningen af compasserne hade en målnig horizont hindrat at försöka, men inclinationen var här 54 grader. Vi hade några dagar å slag sedt åtskillige skepp, utan at få veta af hvad slags nation.

Den 17:de och dagarne deromkring, hade vi snäll fortgång, hunno up tvänne Engelske skepp, förmodeligen ifrån Bengal, vid meridianen af ön Diego Reis, hvilken vi 300 milar när passerade, uti latitud 26 gr. 30 m. och 78 gr. 17 m. öster om Tenneriffa; här hade vi 15 graders missvisning N. a V. och emot 60 graders inclination, och natten efter lemnade vi meridianen af ön Maurice samt våra Engelsmänner efter oss utur sigte; här hade vår inclination den största stupningen både i går och i dag.

Den 24 och 25 löpte vi om natten för uddan Marie, som är det sydligaste af ön Madagascar, belägen 25 gr. 50 m. syd om æquatorn och har en bank kallad Stiernebanken utom sig, vi hade nu 30 gr. 3 m. latitud och 62 gr. 24 m. öster om Tenneriffa, här hade inclinationen aftagit til 56:te graden, men deremot var variationen störst nemligen 25 gr. 30 m. Sundet, som denna ön gör med Africa, plägar vara namnkunnigt för oväder nästan alla årstider, men vi voro så lycklige at vi med vackert väder hunno til at sluta det den 2:dra Martii, då vi kommit under betäckning af Strömuddan eller Cap Corientes på Africa och kusten af Soffala. Vi hade då latituden af 33 gr. 33 m. och voro 50 grader öster om meridianen af Tenneriffa; missvisningarne voro så väl för den skumma horizontens skull sällsynte, som af våra fem stycken uttröttade azimuth compasser, så vida ifrån hvarandra oenige, at man hade skäl misstro dem alla; inclinationen hade lättat sig til 52:dra graden.

Den 4 voro vi utanför Terra de Natal, uti 34 gr. 42 m. latitud, 46 gr. 33 m. öster om Teneriffa; missvisningen var ännu, fast osäker, 25 grader, men inclinationen tycktes minska sig en grad, för hvarje longituds graden.

Vi hade säkert bordt den 6:te Martii hafva känning af den banken som omgifver södra uddan af Africa, om intet strömarne, som komma utur Mosambiquiske sundet, vid annalkande af des östra kant, som gemenligen händer, fört oss uti et lopp af 90 milar, 31 mil utur leden söder åt, ty räkningen som ofelaktigt hela vägen fölgt observationerne, gaf 35 gr. 12 m., men observationen var 35 gr. 43 m.; en omständighet, som både bekräftade räkningens visshet och som äfven kom til pass, efter vi den följande dagen hade en frisk sydlig vind, hvilken förde oss så väl in på samma bank, af hvilken vi fingo fulla märken af vattenfärgens förändring, och af de på honom vistande foglar, utan at behöfva loda, som ock middagstiden i sigte af Capet l’Agvillhas, hvarifrån vi rättade vår kosa utur Indiska i Æthiopiska hafvet. Ifrån Java hade vi giordt hemvägen 900 milar genare än utresan, då vi ifrån Cap seglade til strat Sunda 5912 milar och nu 5012 milar.

Compassernes missvisningar, som i alla tider tienat vid detta Cap til en controll på longituds räkningen, giorde det icke nu med så erforderlig visshet som de borde, så at den som intet förut viste hvad missvisningen på detta stället skulle vara, hade lätteligen kunnat råka i villrådighet af deras skiljaktigheter; strykningen och tilredningen, hvaruti ojäfaktigt felet bestod, af detta så vigtiga instrument, borde handhafvas af dem, som hafva både theorie och kunskap derom, och förrättas med tilbörlig accuratesse; men vår inclinerande nål var här i stånd göra punctuelt besked; efter flera anstälta försök, hölt hon sig nära 45:te graden och 30:de minuten, och som jag ännu var en grad öster om Bay Falls hvarest nålen på utresan hade en grad mindre stupning nemligen 4412, ty tycktes den proportionela förändringen som hon hölt dessa dagarne emot hvar longituds grad som man kom vestligare, falla helt noga ut och visa des förträfflighet; när jag tillägger, at man uti dessa observationer, hvarken är hindrad af tiock väderlek, skummig horizont, eller bunden til någon viss tid, utan allenast af några oroliga skeppets rörelser, som en van observator lätteligen kan hielpa; så blir ingen tvifvel at man ju på vissa ställen skulle hafva, til longitudernes rättande, så uti detta och andra lopp, som göras på parallelen, en nöjaktig nytta.

Vi skyndade oss, at åt vester skilja oss så mycket ifrån Africaniske kusterne, at vi med fördel kunde nyttia någon infallande vestlig vind för at uphinna Tropiken, hvarest vi förväntade vår hielpsamma sydost passade vind igen. Den 15 förmiddagen passerades södra Tropiken 20 gr. 00 m. öster om Tenneriffa och hade inclinationen 26 gr. 30 m.

Natten emellan den 19 och 20 Martii hade vi sigte af ön Helena, och kommo der förmiddagen til ankars bredevid skeppet Prins GUSTAF, som här för oss legat halfannat dygn.

Sedan vi in på tredie dagen förfriskat oss här, af alt hvad som ön kunde til oss aflåta, efter den föregångna tre månaders trägna torkan, som så ödelagt betet, at en stor del af boskapen bortdödt, samt hindrat växten af kåhl, sallat och andra jordfrukter, och vi försedt oss med nytt vatten-förråd, beredde vi oss åter til hemresans fortsättande. Skeppet Prins GUSTAF afseglade dagen efter var ankomst, hvarefter det Danska Skeppet Juliana Maria anlände. Den 23 om aftonen togo vi således afsked ifrån ön, och vände oss åt den i vår väg liggande Ascension. Jag hade förut märkt någon skilnad både uti compass-missvisningen och inclinationen, emot hvad de haft förut; detta gaf mig anledning til at misstro dem, och ärnade derföre hielpa nålen til rätta igenom en ny strykning, hvarigenom balance-skrufvarne hade på något sätt kommit i olag. Denna sak fann jag icke låta på skeppet så lätt rätta sig, efter det låg i vågorne oroligt, och af vindkasten icke kunde hållas på et jemt strek; jag tiltrodde mig derföre icke at lemna de få följande observationerne det förtroende som de föregående, och såsom pålitelige upföra dem.

Den af solvärman afmattade blåsten giorde vår resa emot förmodan långsammare, så at vi först den 29 fingo ön i sigte vid middagstiden. Vinden, som vid landets annalkande drog sig ovanligen på SSV. kanten med ifriga kastvindar ifrån bergskullarne, var oss mycket hinderlig til reddens vinnande, och efter vi icke funno vår camerat der, utan et nyligen ifrån Pondicherry anländt Franskt skepp på ganska diupt vatten til ankars liggande, som förmodeligen ville med oss dela skilpadds fångsten, beslöt jag, efter dagen var så mycket leden och i natt ingen ting kunde uträttas, at fortsätta resan, och undvika den olägenheten at vid ankrande på så diupt vaten drifva med fallvindarne ifrån ön, och äfventyra folk i land för en oviss fångst, eller gifva någon hugfält tilfälle at varda en Robinson, hvarom min Dagbok ärhindrade mig för året 1756, lemnandes således ön i solenes nedergång utur sigte. Skilpaddorne pläga icke gå alla tider til lands; en sådan omständighet måtte den väderleken vara orsaken til, som varit förut, serdeles om den varit regnaktig, som för dem är synnerligen hinderligt. Jag har tilförne på en resa uti Martii månad, ej kunnat fånga på några nätter mera, än 30 til 40 stycken, borde ock tro at de, uti de mer ledna månaderne, icke skulle vara så benägna til landgående, efter jag fyra gånger uti April och Maji hämtade allenast några få; men förnam annorlunda 1767 uti sista dagarne af Maji, då på en natt fångades öfver ethundrade; de på öns nordra och vestra sida belägne vikarne äro för deras upgång tienlige; de äro upfylte med en diup hvit sand, som af vågornes squalpningar blifvit så gniden och slät at han liknar et fint aflångt frö; det omkring liggande hafvets brytningar, göra emot klipporne och dessa sandstranderne, äfven på öns lesida, ständiga bränningar, som förorsaka en mycket besvärlig landgång så för skilpaddorne, som folk, och öfversätta många gånger båtarne och slå dem i stycken, hvilket hände 1749 då fem man omkommo; detta sker i synnerhet då vindarne äro ifrån syd och vest kanten. Det til fångande posterade manskapet, böra i all tysthet bakom stenar vara förtäckte, och kunna i mörkret, emot den hvita sanden, mycket väl se de upkrypande skilpaddorne, samt höra deras pustande, då de i vattenbrynen streta emot vågornes affallande; efter midnatt anfalla de dem, då de äro stadde på återvägen, och vända dem på ryggen, utur hvilket läge de sielfva icke förmå hielpa sig. Alla dessa äro honor, som uti den lösa sanden med fenornes sparkande göra sig gropar, i hvilka de lägga äggen, och sedan med fenornes mindre rörande, jemka varsamt sanden, som hal och rullande, rinner emellan buken och äggen utan at bryta eller skada dem, och med detsamma lyfter up modren utur hålan; de äro i dessa betäckta hålor lemnade åt värman af solstrålarne, som efter någon tid kläcker dem til ungar, hvilka då utur dessa gömmor behändigt söka vatnet, fastän många varda upsnappade på vägen af foglar och de i myckenhet här befintelige råttor. Äggen äro rundformige, hvita och vid pass af två tums diameter, med et segt skin omgifne, som vid stötande snarare tager en bula än det bräckes. Detta slags skilpaddor hålla ifrån 380 til 450 skålpund i vigt med skalet, och kunna förslå i två mål för en besättning af 150 man; hafva et för tran fritt och välsmakande kött; uti dem kan man räkna, med de fullkomnade äggen, blommor och äggämnen, ifrån tolf til femtonhundrade. Hanarne fångas sällan och det antingen då de sofva på vathet eller då de para sig. De fångade skilpaddorne lefva fem til sex veckor om bord, utan annan föda, än at de dageligen vändas och begiutas som oftast med hafsvatnet. Nära under klipporne vankas mycken fisk, af de röda sten-abborarne eller Rothmans, et slags brunfläckig torsk kallad Jacob Bevers, samt Cangarin-ålen, hvilken, såsom en orm, hugger med sina skarpa tänder efter den som fångar honom, då han updrages i båten; utom öfverflöd af käringe-fisken, som i stora stimmar löper efter utströdda brödsmulor, och kan med händerne upkastas; Cavallos Sapateros Bonitos och Albicorder äro pelagi och fångas ute på diupet. Ön liknar i öfrigit lemningar efter en utslocknad Vulcan eller brinnande berg, af de i långa rader liggande slagghögarne, emellan hvilka någon lava förmodeligen flutit; många af dem äro söndervittrade, andra åter visa glasvandlade stycken: somt af detta slagget är rödt och ligger upstaplat i höga pyramidale kullar. Hon gifver således ingen behagelig utsigt, och frambringar allenast någon portulac, som sådt sig på de slätare ställen, så at det tyckes förunderligit hvarest de här löpande gete-hiordarne taga födan, men otroliga skaror af större och mindre fiskemåsar, hafva giordt henne til sit hemvist; de sätta sig, undersamma, på skeppen, och kunna utan möda fångas

Efter solen så nyligen varit öfver detta granskapet, då vindarne få af henne någon ändring uti den vidd de pläga blåsa, så hade den upvärmde luften ännu intet fått någon stadga, så at vi ej förrän den 4 April hunno til æquatorn, hvilken passerades 5 gr. 12 m. vester om Teneriffa; dessa små och ombytelige vindarne fölgde oss til den 13 April up uti 4:de latituds graden i nord, med regnskurar och qualmigt väder til skiftes. Vi hade den tiden hunnit up med en flotta af fem Holländska skepp, men lemnade dem snart, med den friska nordost vinden som nu med starka regnskurar blåste ibland mycket ifrigt, och giorde våra lopp snällare.

Den 20 April hade vi hunnit up med Capverdes öarne; hela stycket här utanföre är upfylt med många klippor och grund uti chartorne, som man med mycket bekymmer passerar, man har för öfrigit ingen kunskap om dem, och veta de som idka den Guineeska farten ej eller at om dem gifva befked.

Emellan den 24 och 25, hunno vi til nordra tropiken, hvilken passerades 19 grader vester om Tenneriffa, och kommo uti vår tempererade luftkrets, som redan var så sval, at man måtte lägga an tiockare kläder, hvartil ömtoligheten, efter den nyligen hafde värman, mycket bidrog.

Den 26, blefvo vi et Franskt fartyg varse, hemma i Martinique och kommen ifrån Rochelle; sedan vi igenom et par canon-skott kallat honom, sattes en båt i vattnet som sändes om bord at efterfråga tilståndet i Europa, hvilken gaf oss berättelsen om Högstsalig Hans Maj:ts Konungens bedröfveliga frånfälle.

Den 1 Maji voro vi uti 32 gr. 2 m. latitud och räknade oss 300 milar vester om Azores öarne; en ständig fucktig och kall dimba hade nu instält sig, som mycket brydde vår sommarklädda besättning. Vinden nog bögd åt nordsidan och ombytelig, hindrade vår fortgång.

Den 11 Maji voro vi i nära granskap med Corvo och Flores, men dimba och tiock luft hindrade sigte af dem; vi räknade oss uti 13 gr. 51 m. vest om Teneriffa och 40 gr. 29 m. latitud. Den fuktiga kölden hade redan nedbragt åtskillige af besättningen i skörbiugg.

Vi hade dageligen ombyteliga och små vindar, så at vi icke hunno meridianen af Teneriffa förrän den 21 Maji, då vi hade latitud 45 grader; af de i skörbiugg nedlagde, voro tvänne begrafne. Härifrån begynte vinden blifva oss mer benägen, så at vi den 27 om aftonen fingo känning af Lezard, och med vackert väder de följande dagarne gingo igenom Canalen.

Den 31 Maji hunno vi fram til slutet af Canalen, med en hård vestlig blåst och regn. En Holländsk lotsbåt legdes at ifrån Dover skaffa oss lots och förfriskning; middagstiden hade vi vår lots och proviant om bord och begofvo oss in uti nordsiön. Det Engelska skeppet, som gick för oss uti November ifrån Canton, hade dagen förut passerat Dover, Prins GUSTAF för tio dagar, och Danska skeppet Juliana Maria, en dag för oss; så olika kunna tilfälligheterne vara som befrämja skepps-loppen.

Den 3 Junii fingo vi sigte af Norrska kusten omkring näset, det var nu fiorton månader och 25 dagar sedan vi lemnade detta landet; här funno vi för oss det Danska skeppet och tilbragte den följande dagen uti lugn och vackert väder. Den 5 om middagen voro vi utan för uddan af Scager til ankars liggande; en nordlig vind förde oss eftermiddagen öfver til våra Svenska skär och om aftonen efter solgången, til ankars inom Vinga, hvarest vi blefvo uppehållne af lugn til den 7:de, då vi lyckeligen hunno efter väl förrättad resa up uti Rivieret.

Således har jag uti mycken korthet gifvit berättelse om denna, i förstone vidriga, men efteråt nöjsamma resan, och får jag tillägga, at sedan afgången ifrån Norrige vi aldrig mötte så svårt väder, at vi ju kunde föra segel. Några små tilfälligheter ifrån förra resorne har jag såsom uplysningar på sina ställen låtit inflyta, altsammans bygt på sanning, egen ärfarenhet, och somt på säkra berättelser som jag af trovärdige personer samlat. Den här brukade milräkningen är af våra siömilar som svara 60 emot en grad. Om detta vinner min Herres bifall sker mig så mycken fägnad, som jag gör mig försäkrad, at de fel som i skrifarten, tör hända, på et och annat ställe, sig insmygt, benäget ursägtas, hvaremot jag med all högaktning har den äran framlefva

Min Herres

Götheborg d. 7 Junii
1771.

Ödmiuke tienare
Carl Gustav Ekeberg.