Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 10 maj

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   9 maj
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
11 maj  →


Majus 10[redigera]

Ladugården vid Bergkvara var på alla sidor nyligen hel och hållen uppbyggd, och det så sinnrikt och reguljärt, att han kunde tjäna till ett mönster för andra, som vilja bygga. Den fyrkantiga ladugården var överallt stensatt på själva alven, sedan matjorden blivit bortförd, och mitt i dess centro var en åttakantig dyngestack med träpelare, i vilka teljor inhäftades såsom skift, allt efter förnödenheten, att gödslen icke skulle spillas. Båsen i fähuset voro så inrättade, att kreaturen ej skulle spilla minsta foder, med en gång på bägge sidor om båsraden. Höet och halmen kunde kastas tillsammans ifrån var sin lada i ett rum närmast intill fähuset att där blandas utan spillning; med mycket mera, som här bleve för vidlöftigt att beskriva, ty allt var här i noga skick. Alla husen i ladugården voro innebyggde under ett tak, varvid den förnuftige ägaren föreställde den svårighet, som inre vinkeln av ett halmtak med sig förer, där med att han gärna tar läck.

Askträn Fl. 830, rätt stora och ansenliga, vordo nedhuggna vid Bergkvara, då gården uppbyggdes. Jag examinerade dem, som voro 2½ aln breda och fant dem bestå allenast av 150 savringar eller år. Härav lärde jag, huru asken växer dubbelt fortare än eken och nästan fortare än något annat träd, som savringarne äro längre ifrån varandra i asken än i något annat oss bekant träd; ty ju bredare spatium är emillan savringarna, ju mera har ett träd ock fortare vuxet, varefter uträkning kan göras med alla trän.

Orrar Fn. 168 skjutas i Sverige på ett hos oss allmänt sätt medelst träckande således: Skytten kläder sig i gröna kläder med en grön mössa, att fågeln ej skall märka honom. Träckhästen bör vara något stor och van vid denna inrättning. Han går bar med betsel utan munlag, att han kan beta, och med ena foten inom tygeln, som ligger över manken och styres av skytten, vilken går lutande med bössan vid bortsidan ifrån fågeln. Hästen är ock van vid skott, att han därav icke rörer sig, fast bössan lossades vid huvudet. Således avancerar hästen allt närmare och närmare åt fågeln, när han efter lekningen ännu kuttrar, intill dess han av skytten varder fälld.

Laxöringar Fn. 309 fångades i Bergkvara strömmar tämmelig allmänt.

Ål Fn. 290 fångas här och allmänt i Sverige med lanor. I strömmar, helst emellan sjöar, är en damm anlagd, såsom till en kvarn och helt tät, varuti åtskilliga lanor sättas parallellt bundne, alldeles som kalven på en not, att icke lilla fingret kan trädas igenom maskorna. Vardera lanan är sydd vid en fyrkantig ingång av stänger samt jämnt passade efter botten och nedhänga efter strömmen, så att då ålen skall passera forsen, bliver han inkastad i lanan och kan icke arbeta sig upp emot strömmens strykande. Desse lanor vittjas var morgon, då ålarne finnas dödade av vattnets pressning. Var afton nedsättas lanorna, ty ålen är en nattfisk, som allenast går om nätterna. Ålskinnen, som äro ganska sega, nyttjas till åtskilligt, som fordrar starka band. Med dessa hopbindas slagor, varmed säden tröskas; band till ok att häfta över hornen på oxarna; andra bruka dem till säckeband.

Vrakfågel Fn. 113 samlar sig i sjöarne kring Växjö till tusentals, mestedels om hösten och undertiden om våren. De lägga sig i de smala sjöar såsom en not trärtöver sjön och driva den små fisken i otrolig myckenhet till lands, då man med not kan fånga denna fisk ofta till större myckenhet, än man åstundar. Detta är en synnerlig och märkvärdig inrättning av den allvise Skaparen, som på sådant sätt låter fisken komma till människans förnödenhet.

Ljungen Fl. 309, som intager snart hela Småland, har gärna den egenskapen, att snön bittidare om våren går bort, där han växer, så att boskapen för nöd skall kunna klippa dess yttersta skott, då ännu intet bättre vankar.

Säden här i Småland torkas på krakar, vilket sätt övergår de andra provinciernas, ty härigenom bliver säden snarare torkad och lättare inbragt i ladan.

Kärrtistelen Fl. 784 slog idag ut på några ställen sina första blader; men åter på andra eketrän kommo ej bladen förrän den 13 maji.

Blomstren, som i dag först visade sig, voro Chelidonium Fl. 430, Cardamine Fl. 559 och tulipanen.