Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 15 juni

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←   14 juni
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
16 juni  →


Junius 15[redigera]

Hordeum murinum Fl. 107 växte över alla vallar vid Malmö i stor myckenhet.

Scordium officinarum Fl. 476 växte vilt så här på Kommendatnsängen som vid Håkanstorp och Alnarp; eljest en rar ört i Sverige, den jag icke sett utom Öland och Gottland.

Typha, som här kallas dynema och i Bohus ej olämpeligen krutläskare, är av auctores gjord till 3 eller flere species, utan att de utstakat gränsorne emellan slagen. På Kommendatsängen hade vi tillfälle att se tvenne slag och därav utleta åtskillnaden dem emellan, varav slöts, att Typha palustris clava gracili C. B. 20 är all den Typha, som växer upp i landet, men Typha palustris major C.B. växer mest här nere i Skåne. Åtskillnaden emellan desse två består förnämligast däruti, att den större har gemenligen blad så breda som Iris Fl. 33, men det mindre slaget har smala blader, likasom Scirpus lacustris Fl. 40 vore klyven mitt uti. Dessutom äro axen på den större tjocka som den aldra tjockaste manstumme, och hänga hanaxen ihop med honaxen. Däremot äro axen på det mindre slaget föga tjockare än en svanpenna, och hanaxen äro skilde ifrån honaxen till ett tvärfingers bredd, så att dessa två kunna med allt skäl skiljas till åtskilde species.

Malva rubra Fl. 581 växte med Echium och Hordeum murinum på alla vallar.

Annemat kallas här på orten all Lemna.

Seriphum Fl. 671 växte vid Kalkhamn i myckenhet och luktade härligen, en ört som jag icke sett vilt, sedan jag var på Gottland.

Coronophus Fl. 126 växte jämte Salicornia, men på landet, där nu var torrt, och varest vattnet om vintern flödat över.

Arenaria maritima rubra Fl. 376 var även här allmän.

Salicornia Fl. 1 växte vid yttra gravarne i stor myckenhet, så att den som vill göra försök med örten till salt antingen för glasbruken eller för chymien, kan här få henne, besynnerligen vid yttra gravens yttra sida åt slottsidan i sådan myckenhet, att hon täckte alla strander, men var ännu ej i blomma och allenast fingerslång.

Salsola Fl. 206 var mindre allmän. Dock sågs hon vid stranden på den tången, som där var uppkastad, i ansenlig myckenhet.

Cakile Fl. 569 växte här på havsstranden. Planta annua. Folia pinnata, linearia, denticulata, carnosa. Calyces tetraphylli, parum hiantes. Petala 4, obverse ovata, purpurascentia. Stamina extra tubum prominentia. Stigma orbiculatum, absque stylo.

Atriplex caule erecto herbaceo, foliis omnibus linearibus integerrimis, Roy. Lugd. 218 , växte i en otrolig myckenhet på alla havsstrander och varierade med röd och vit blomma. Denna havsört skiljes ifrån vår allmänna Atriplex angusto oblongo folio, Bauh. Pin. 119, därmed, att denna senare allmänna örten utvidgar sig på bredden, men den förra eller havsörten växer på höjden. På den förra kommer en större och en mindre gren utur var axilla, men utur havsörten allenast en enda gren. I den gemena slutar ett ax var gren, men i havsörten äro många eller spicæ paniculatæ. Stjälkarna på den allmänna äro fyrkantiga men på havsörten sexkantiga. Grenarne på den allmänna stå ner vid roten horisontellt och oppositi, men på vår havsört äro merendels inga grenar nere vid roten, och om de skulle finnas, så gå de tämmeligen rakt upp. Bladen på den allmänna äro nästan ovata och merendels hava vid basin på vardera sidan en kant, men bladen på havsörten äro lansettlika och smala. Så många egenskaper åtskilja dessa två örter.

Lepidium diandrum Fl. 534 täckte de yttersta vallarne och luktade skarpt på långt håll.

Carduus nutans Fl. 655 växte på alla sidor om staden och utslog i dag sin första blomma, till ett tecken att solståndet var redan förbi.

Conium Fl. 226, den de gamla hållit före vara Cicuta, växte i otalig myckenhet, 4 alnar hög, såväl på själva vallarne omkring slottet, som emellan vallarne och havet, att om någon åstundar henne i kvantitet, kan han få henne tillräckeligen. Det vore underligt, om icke en så grön ört skulle dåga till grön färg.

Hagtornsträn Fl. 399 stodo väster om slottet på vallarna av ovanlig storlek, 1½ aln i omkrets och 10 alnar höga.

Atriplex hortensis, eller den målla som sås till kål, växte med gröna blader på vallarna närmare slottet, och på sudostra sidan rätt mycken. Det tycktes, som mållan har kommit ur trädgården och begynt få burskap på detta stället.

Pil är hos oss uppe i landet allenast ett slags träd, men i Skåne hava de allmänt tvenne slags stora pilträn, nämligen den så i Skåne kallade gröna pilen, Salix folio longo latoque splendante fragilis, Raj. Syn. 3, p. 448, och den de kallade vita pilen, Salix vulgaris alba arborescens, Bauh. Pin. 473. Ehuru den senare icke tycktes vara inländsk i Skåne, är hon dock likväl så allmän och lätt att plantera som den gröna, varföre vi ock sett henne vid de mesta byar. Här hade vi tillfälle, att se bägge pilarne tillsamman och således lätt att åtskilja dem. Den vita pilen var till storlek och skapnad lik vår allmänna pil, men mindre bräckelig. Bladerna voro på den vita mindre, smalare och på bägge sidor med fina, vita hår beströdde, varav de ovanpå synas gröngrå men inunder blekgrå. Kanterna voro på denna så fint sågade, att man knappt kan märka serraturerna. Däremot har den gröna pilen både längre och bredare blader, som i kanterna äro grovt sågade, ovanpå helt glatte och gråaktige eller glacua. Av vita pilen hade herr borgmästar Hegardt anlagt en allé emellan staden och sin trädgård på södra varvet 1735, varest de vite pilar nu stodo 15 alnar höga inom 14 år, så att den vita pilen växer rätt så fort som den gröna.

Kummin sås här gemenligen med rågen, ty hon bär ingen frukst första året utan det andra och tredje, och såldes skeppan för 3 daler silvermynt.

Serratula Fl. 660 eller ängsskäran såldes här torr för 16 öre silvermynt lispundet. 3 lispund grön ört giver merendels 1 lispund, sedan hon är torkad. Merendels såldes örten grön av bönderna för 4 öre silvermynt lispundet. Färgaen klagade att borgaren upphandlade av bönderna denna färgeört och utskeppade den till Dannemark och andra utländska orter, förrän andre, inländske färgare fått nog, varigenom priset stiger på örten; och det icke så illa, ty det var icke länge sedan, vi själve köpte henne utifrån, fast vi själve hade henne då även så mycket som nu.

Nötter Fl. 787 hava härifrån varit utskeppade hela skeppsladdningen till Holland, varest skalen skola brukas till svart färg.

Vau eller Luteola Fl. 439 bruktes här icke så mycket till gul färg som Serratula, fastän Luteola giver högre färg; ty gula färgen hos oss kommer mest på grovt kläde till underkläder åt soldaterna, vartill Serratula är tjänligare.