Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 1 maj

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   30 april
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
2 maj  →


Maji 1[redigera]

Västerås, kvart 8½. Sedan vi här blivit förpassade av landshövdingen högv. herr baron Frisendorff och landssekreteraren Fortelius, skyndade vi med resan.

Åkrarne i Västmanland lågo parallellt utbredde i långa och smala stycken till 15 à 20 alnars bredd samt ryggade, därigenom att lantmannen plöjer jorden åt medellinjen. Var alltså denna orten försedd med de vackraste åkrar, som merendels giva den ymnogaste årsväxten.

Slånbuskar Fl. 397 växte överallt på kullarne kring Västerås, vilka buskar äro för lantmannen så nyttige som förtretlige.

Myggungar Fn. 1116 lågo så fullt i pussarna vid vägen som gryn i en välling, de där skulle rensa vattnet, intill dess grodungarna Fn. 250 blevo utkläckte, som skola använda dem till sin föda, som i år blevo mycket få, ty vi påminne oss intet år varit så magert på grodor som detta, vartill förra årets ogemena torka måtte hava varit orsaken.

Kolbäck, kvart 8.

Munketorps kyrka med dess antikviteter blevo oss visade av prosten Lind. Kyrkan, som var en av de största, har blevit anlagd av St. David ifrån Engeland vid år 1025, fast hon i början varit långt mindre. Här visades Davids kalk, på vilken ett par handskar voro utpräglade; hans funt av metall och hans grav på södre sidan i muren, alldeles igenmurad utom en liten öppning åt yttra sidan, genom vilken man såg valvet, som var föga längre, än en enda likkista kunde stå däruti. Stänkelsekaret var en träho, som ännu stod kvar.

Köping, kvart 6.

Gåsungarna, som nyligen utkläckts, voro alla helt gula.

Arboga, kvart 7.

Valborgsmässodagen brukar allmogen i Sverige dricka märg i benen, och tror lantmannen, att om han den dagen icke får någon förfriskning, så kan han ej heller hela året få någon styrka. Hästarna låter man svänna eller simma valborgsmässodagen, helst bittida om morgonen, och det i de mesta provinicer. Därigenom tror menige man, att hästarna hela året skola preserveras för skabb, vilket ock kan väl hava sin grund av det, att kalla vattnet repellerar och indriver allt utslag; men på det hästarna av sådan repulsion icke må bliva sjuka, ridas de efter det kalla badet helt varma, att en lika expulsion må hos dem förorsakas.

Fellingsbro, kvart 5. Natten kom på efter en het och torr dag.

Glanshammar, kvart 7.

Kalksten grå och opak låg vid vägen. Den var hopgyttrad av långa, fyrkantiga, kolumniska kristaller.