Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa, År 1749

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa, År 1749
av Carl Hårleman (1700–1753)

Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa, År 1749


[ titel ]

Dag-Bok

Öfwer

En ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord

Resa,

År 1749.



STOCKHOLM,
Tryckt hos LARS SALVIUS 1749.

[ tillägnan ]

Til

Kongl. Maj:ts

Högtbetrodde Man, Præsident i des och Riksens Cammar-Collegio,

Samt

Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden,

Högwälborne Herr Grefwe

Carl Fredrich Piper.

[ förord ]

Herr Grefwe!

TIl hwem skulle jag öfwerlemna förswaret af denne resa, om icke til Herr Grefwen, hwars wänskap jag så ofta rönt och hwars nit för wår hushållnings uphjelpande, samt olust öfwer der emot löpande oredor och misstag, altid så mycket hedrat des wäsende och så mycket prydt des embete.

Gynna då detta försök, och upwäck dymedelst håg hos andra, at upfylla en brist jag med äfwen så stort nöje skal se ersatt, som jag den samma gerna ärkänner. Stockholm d. 24. Decemb. 1749.

Herr Grefwens

 Hörsamste Tjenare
CARL HÅRLEMAN.

[ fel ]

Fel, som kunna rättas:
Sid. 6. rad. 5. står Polhelms, läs Polhems.
      15.   den salt, läs de salt.
  17. rad. 4.   ända, läs enda.
  19. rad. 10.   anlangd, läs anlagd.
  20. rad. 13.   upifwa, läs upgifwa.
  24. rad. 33.   Hoffmeister, läs Burmeister.
  28. rad. 3.   och en näring, läs och näring.
  37. rad. 4.   Carlscrona, läs Lanscrona.
  50. rad. 5.   föras, läs göras.
  69. rad. 4.   men för ingen, läs men tom och för ingen.
  76. rad. 3.   och förra, läs och den förra.
⁂ ⁂ ⁂
[ 1 ]
 

At prius ignotum ferro quam scindimus æquor,
Ventos & varium cœli prædiscere morem
Cura sit, ac patrios cultusque habitusque locorum:
Et quid quæque ferat Regio, & quid quæque recuset.
Hic segetes, illic - - -
[1]

Virgil. Georg.

Den 29 Maij ifrån Stockholm: wackert wäder; men mycket damb, som vid infallande torka ej kan fela, då i brist af grof sand och grus, mylla och fin mo-sand föres på wägarne. På ömse sidor om wägen, så långt ögat hinner, ses ännu Ekar, men af hög ålder, och snart ingen ung, utan twifwel af orsak, at i forna tider desse angelägne trän, antingen blifwit mindre wanskötte, eller ock boskapen, alla unga träns förstörare, då ej warit så talrik, eller ock, at så mycket wanartigt folk den tiden ej funnits. Skilnaden til skapnad och frodighet på dessa träns wäxt är märkelig, innan grenarna och måssan äro bårttagne. Och emedan de på berg och skarpa ställen wäxande äro mera faste och wresade, och således til wissa ämnen mera tjenliga, än de frodigare och lösare; ty wore wäl, at de [ 2 ]wid fällningen så tecknades, at man sedan ej misstoge sig derpå. Erfarenheten wittnar hwad nytta sådant skulle med sig föra.

Wägarne funno wi här, som all annorstädes, speckade i kanterne med små pålar til en alns längd emellan hwarannan, som å en mil utgör 36000 pålar, och följakteligen äfwen så många unga trän, eller åtminstone 18000, i fall någon afprutning skulle finna rum, och wederbörande wille bruka den owanliga hushållningen, at af et trä göra twenne pålar. Uti et på sten så öfwerflödande land, som detta, borde stensättning i kanten af wägarne komma skogarne til hjelp och spara allmogen den årliga åtgärd, den nu är underkastad.

Säden war på de mästa ställen i härligt stånd, och åkrarne skäligen wäl häfdade; men ängarne sådane, som naturen dem tilredt, utan minsta hjelp, lika som then delen af landtbruket ej wore grunden och modren til alt det öfriga. Med mera sorgfällighet tro de idoga Wästgötar, af hwilka wi här mötte åtskilliga, sig böra förtjena sin föda, då de med sina swarfwade fat, tallrikar och skålar, som på klöf föras, komma ända hit up at hämta den samma. De öfwer munnen på deras hästar hängde höpossar, bewiste at ägarne deraf, antingen icke wilja snilla sig til obetalt foder, wid ängars och åkrars genomgående, eller ock äro för angelägne om tiden, at med stillastående betande den förlora.

Åtskillige Smålänningar ifrån Wexiö med humla på wagnar till salu, öfwertygade oss ock, at då desse långwägade hafwa någon winst på denna waran, så måste de närmare til hands liggande wara obefogade, at så mycket beklaga sig, och at wilja utlägga sina humlegårdar under föregifwande, at de ej löna sig. [ 3 ]Månne åtrå til en obillig winst ej härutinnan har god del?

Åtskilliga lass med björkbark ifrån Södertelje sidan, som oss mötte, kommo oss at önska, at af det myckna björke, som i Finland hugges, denna wahra måtte samlas och hitföras, som blefwe en dubbel nytta för det landet, och en ganska stor besparing uti den lilla tilgång wi hafwe på björkträn här i Swerige, som ofta för barkens skul allena ömkeligen nedhugges.

Uti Sahlems Kyrka emellan Fittja och Telje på högra sidan om wägen läste wi på en prydelig och rik marmorwård, följande Skrift:

Dygd. Wett. och Fägring.
til. ära.
Har. Svea. Rikes. Råd.
Herr Baron.
Anders. von Höpken.
låtit. rista. denna. sten.
efter.
Sin. älskeliga. Grefwinna.
Ulrica. Eleonora. Sparre.
född. den. 17. Aprill. 1724.
död. den. 6. Julii. 1747.
på. det. så. stort. wärde.
ej. skulle. inskränckas.
på .jorden.
Innom. så. liten. lifstid.

Wid Fogelstad, der wi til middagen blefwo undfägnade hos Sal. Præsidenten Höpkens Änke-Fru, är Ladugården wärd at ses, samt på hwad sätt wärman från Fähusen göres nyttig för höns och [ 4 ]fjäderfät: en uti wårt climat ganska angelägen omständighet, der sådane kreatur, om ej förgås, dock åtminstone wantrifwas af köld uti de wanliga kalla husen, eller ock af os och hetta uti dem, som med konst upwärmas.

Den lilla men wäl belägna Staden Södertelje, hwarest wi ömsade hästar, lemnar andra små Städer et berömmeligt efterdöme, samt gifwer hopp til upkomst medelst dess så wäl inrättade, som nyttiga Ull- och Silke-strumpe wäfwerier, hwilka dels äro anlagde uti et stort hus wid Torget, dels här och där i Staden kringströdde. De här påbegynte, fast ännu få och unga Tobaks planteringar gifwa tilkänna, at denna Stadens Inwånare lära af wederbörande wara anförde, at idka Stads-näringar, och at således ifrån Stadsbönder blifwa förnuftige och sin åker til planteringar anwändande Borgare.

Uti Stads-Kyrko Coret funno wi följande på en kostbar Stenwård:

Den. Högwälborne. Herre.
och. Friherre.
PETTER. ADLERFELT.
Sweriges. Rikes. Råd.
född. den 4. Julii. 1680.
död. den. 27. Junii. 1743.
Då. Han. tappert. sökte. wärja.
det. ädlaste. af Swerige.
Från. träldom. och. ewig. wanheder.
Himlen. drar. til. sig. dygden.
Genom. underliga. öden.
Et. lif. som. blifwit. wördadt.
Af. tusende. dödar. i. fält.

[ 5 ]

dödas. i. purpuren.
Af. en. föraktelig. rebellisk. kula.
på. det. äran.
må. blifwa. dess. mera. af. sälsamheten.
Odödelig.

Wid wägen emellan Pilkrog och Åby, ej långt från en til undergång lutande Milstolpe af trä, ses på en Marmor piramid denna Skrift:

År
1744.
Konung
FREDRICHS
milde
Regerings
det tjugu femte,
restes
detta skiljemärcke,
emellan
Stockholms
och
Nyköpings Lähn,
af
Theodor Anckarkrona
Landshöfdinge.

Det skulle i längden bespara för Rikets inwånare mycken både möda och kostnad, om Herr Ammiralen och Landshöfdingens berömmeliga eftersyn, medelst desse waraktiga och prydeliga märkens upresande, blefwe fölgd uti the öfriga Fäderneslandets provincier wid Milars och Gränsornes afskiljande.

[ 6 ]Om aftonen anlände wi til Tullgarn, derest wi förblefwo til d. 31. Under wårt wistande besågo wi det härwarande Tegelbruket, som drifwes med en hästwind; men skulle tilskynda långt större nytta, om wår stora Polhems Lerbråka, den han redan för många år tilbaka hos sig wid Stiernsundsbruk anlagt, och den Herr Öfwersten Ehrenswerd med Cronans så stora fördel wid Fästningswerken i Finland, nu låtit inrätta, härstädes blefwe werkstäld. En dugtig Tegelslagare här, kan ej slå mer än 4 stenar i minuten, hwaremot med Herr Commerce Rådets upfinning 20 stenar på lika tid kunna strykas. Wid detta så wäl, som alla wåra Tegelbruk i allmänhet, är eljest at påminna, det leret ej allenast tages förnär up i dagen, derest det mäst är angripit af de salt, jorden och de rutna Vegetabilia med sig föra, utan ock at thet straxt anwändes, innan sådane salt genom regn och winterkölden blifwit utdragne och leret såldes afslammadt; ty är ock sådant Tegel swårare at torkas, långsammare at bränna, samt skörare i bruk och mindre waraktigt i fuktighet och luften.

Uti Köket blefwo wi warse en hund, som (uti et tramphjul af 3½ fots diameter, samt en 4 tums tjock horizontal Cylinder hwaröfwer streket lopp och förde den wid sjelfwa spettet fästade trissan af 8 tums diameter) wände stek, med samma behändighet och tystlåtenhet, som på andra Herregårdar wi sedt, en til åkerbruket och ängsskötsel wida tjenligare Torpare, det någonsin kan åstadkomma. Det synes ej wara swårare, at bruka slike eljest merendels onyttige djur til alla lätta konstwerks i gång hållande, hwartil människor, hwilkas flit och möda wår folkbrist fordrar til handaslögder, nu måste förspilla den dyrbara tiden.

[ 7 ]Omkring trägården härstädes gjordes gråstens murar til en ansenlig högd; men som med tiden ej lära ungå samma öde, som alle andre, hwilka äro anlagde på jordskårpan, utan at matjorden och hwad kälen kan åtkomma, blifwit bårttagit.

Sedan wi under afresan d. 1. Junii från Tullgarn hunnit til landswägen, funno wi tätt der intil et hwarf af god jordmärg uti en genom watten afskuren ås. Wid sjön Sillen på Crono Befallningsmans bostället Wapperstad, sågo wi med bestörtning et af de widlöftigaste svedjefall man sig må kunna inbilla, af ung och härlig skog wara tilredt. Då sådant sker på thet gröna trä, och på Cronans egit, hwarifrån eftersyn billigt flyta borde, hwad skal då icke ske på thet torra, och på thet som then enfaldiga och förledde Allmogen enskilt tilkommer? I öfrigit härlig liknelse til god årswäxt: illa handterade ängar, oräkneliga gärdesgårdar, mäst alla af unga oklufna trän, så til stör som gärdsell: otaligt många och til större delen i anseende til en möjelig wattnets beqwämligare afledning öfwerflödige träbrorar. Härwid fästade wi wår eftertanka på the orsaker, som sammanstöta, at snart utökna de för wårt climat, wåra malmfyndige berg, skepsbyggerier och indräcktige träwerkshandel så dyrbare skogar; och förekommo oss i synnerhet 3:ne dertil mäst bidragande. Den första de otalige och til större delen onödige gärdesgårdar och broar: den andre, de omrörde pålar i kanterne af wägarne, til hwilka alla sten, med landets så stora nytta kunde brukas. Men som desse skogsödande medel, dock kunna hafwa någon liknelse til nödwändighet, så föll all wår harm och sky, på thet oförnuftiga och för hela Riket så skadeliga swedjande, det man ser mäst wara öfwat på de ställlen, der sådant förfarande aldrig [ 8 ]tillåter något hopp om återwäxt, hwarken af skog eller gräs, såsom på bergaktig mark, samt på skarpa och til alt annat odugelige backar, derest trä och skog såsom en heligdom borde anses och wårdas. Wår elaka wana at fika efter för snar winst, måste hafwa gifwit besynnelse til detta omänskeliga bruket, och wår så späda insigt uti hushållningen och naturkunnigheten, har ännu icke hunnit utröna, det sedan matjorden wid swedjandet blifwit upbränd, och alt salt, oljaktigt och alcaliskt, en del genom elden, en del sedan genom sol och regn bårtgåt, efter tu eller try års tid ej lemnar annat, än et för all wäxt odugeligt och wanmägtigt caput mortuum: bedröfweligt wedermäle af wår tids obekymmersamma eftertanka samt wåra Hushållsstadgars otillräckelighet.

Den allmäna skogs saknad, som åtföljer wåra Städer, gaf oss hopp om snar ankomst til Nykiöping, derest wi under Stadens beseende anträffade åtskilliga mer än halfwuxna gossar, som på tilfrågan lämnade til swar, det de ej ännu hunnit taga sig något wist före, och at en del än gå i Scholan at lära Latin. Twenne af dylik ålder, både qwicka och wäl skapade, förnötte deras tid med Gåsungars wårdande kring staketet af Staden, hwilket föreföll oss så mycket sällsammare, som wi wiste det sådan ungdom kunde numera til något för det allmäna gagneligare blifwa anförd, sedan så åtskilliga slags handaslögder och Fabriquer der hunnit blifwa rotfaste, hwaribland Cardouansmakaren Ikorn i synnerhet förtjenar at med beröm nämnas. Den för några år sedan öfwer härwarande starka strömen inrättade dristiga stenbrygga, bewiser, at til slika nödiga och waraktiga anläggningar, ärfordras allenast Befälhafwares tiltagsenhet och eftertanka, samt en hos de lydande upwäkt och deremot swarande god wilja.

[ 9 ]Öfwer natten hwilade wi under Kolmården i Wreta Gästgifwaregård. Uti stufwan wi innehade witnade bräderne i golfwet, det sågtimbret år 1699, då huset blifwit bygt, måste allmänt warit af en alns bredd. Det tillstånd, hwaruti wåra skogar råkat, och på hwars försämrande dageligen arbetas, lärer nu mera förbjuda så ömnog tilgång på sådane brädämnen.

Wid pass midt på den til Södermanland hörande Kolmården foro wi den andra Junii genom Stafsiö Gjut- och Styckebruk, mycket wäl och kostbart inrättadt, så til dam som werk. Wid Bälgorne för gjutugnen war allenast at påminna, det kamens skapnad ej tillät någon så jemn underhållning af blåst, som sådana werk nödwändigt behöfwa. Malmen berättades wara hämtad från Siösa. Wi funno här en del Nickhakar färdige för de nya Galererna, samt åtskillige Mörsare, efter Herr Öfwerste Ehrenswerds upgifne sätt, ganska rent och aktsamt gutne. Dessutan sågs ock et wackert förråd på kulor. Wid detta tillfället hemställes til wederbörandes ompröfwande, om icke kallbräkt malm såsom gifwande et sprödt jern, kunde til kulor, bomber och granater anwändas, samt den wälartade och segare besparas til de ämnen, som dem oumgängeligen ärfordra. En stor roste war här nyligen afbränd och malmen lacklupen. Uti en annan der bredewid tillämnad, war stort och härligt timber inlagt, och wid alla sidorne mogne och sälsynte storwerks trän inknute, der likwäl mindre gagnelige qwistar och rötter till desse behof borde nyttjas. I öfrigt grämde oss, at se de många häromkring gjorde swedjefall, samt så mångfaldigt annat ödande på skog, derest et så ädelt och dräcktigt werk är anlagdt. Wår olust ökades dock, då wi på andra sidan landamäret och skilnaden emellan Södermanland och Östergötland [ 10 ]der Kålmården ifrån Skatte och Frälse, förfaller til allmänning, blefwo warse det den kostbara skogen, med än långt större härjande war medfaren och ymkelige gårdar, med der under uptagne ägor, här och der blifwit kringströdde, hwilka alle tilsammans om de än aldrig så wäl woro häfdade, dock ej förmå utgöra til Cronan och det allmännas båtnad, tiondedelen af det, någre få masteträn, som på denna orten, i anseende til jordmånens natur och belägenhet, så wäl skulle trifwas, til Rikets nytta och förmon indraga kunde. Men så lärer denna sanning hos allmänheten äfwen så litet finna rum, som den, at större framhjul tilskynda wagnarne lättare gång, än de mindre, hwilket under hela denna wägen, allenast 2ne skjussbönder omsider trodt sig böra tilstå.

Ifrån Gästgifware gården Åby nedan för Kolmården, begynte wägen, at wara prydd med de genom den i lifstiden waksamma Landshöfdingen, Baron Ehrencronas försorg, på ömse sidor om wägen planterade pilar, nu likwäl mäst alla lutande och utfallande, hade dessa trän warit satte på andra sidan om de diken, som innefatta wägen, woro de längre ifrån omilda händers åtkomst, än alla bestående och til ej ringa hjelp för gärdesgårdane som uti desse trän, skulle äga lefwande störar. Här saknas nu åter all liknelse til skog, hwaremot gärdesgårdarne blifwa oräknelige.

Uti Norrkiöping förnögde oss de wid det nya där wäl inrättade hwarfwet på stapelen stående fyra Galerer. De många slags här anlagda nyttiga näringsfång gjorde oss förhoppning, at med tiden få se denna Staden i det wälstånd och anseende, en så härlig belägenhet och så många fördelaktiga privilegier, hwarmed den är begåfwad, tillskynda böra: i synnerhet [ 11 ]sedan Öfwerheten med så stor alwarsamhet låtit anse de öfwerklagade förderfweliga lurendrägerier och efterlåtenheter wid inrättningarne. Än mera skulle denna Stad tiltaga i rörelse och styrka, om segelfart ifrån Wettern genom Roxen och flere sjöar, samt den härliga Mottala elfwen blefwe öpnad, på samma sätt, som han nu tilärnas ifrån Wennern til Götheborg. På andra sidan om Staden hade wi den fägnaden, at wägarne i stället för de tilförene omrörde skogsödande pålar woro i kanterna stensatte, men som ej warade längre, än en mil och något Söder om Löfstad Herregård.

Ifrån Brinck til Kumbla och så widare är nu mera ej tecken til skog, där likwäl jordmonen så här som på den widsträckte Enby åsen til furu wäxt är ganska tjenlig, och hade, i fall tilräckelige frödträn här och där blifwit skonte, kunnat under någon hägnad frälsa hela detta landet ifrån den olycka, hwarmed det af skogslösa nu hotas.

Wid pass 3 fjerdings wäg på denna sidan om Linkiöping taga de förr så angenäma Crono-jakt-parkerne wid; men som genom frikostig utsyning nu blifwit så starkt utgalrade, at de qwarlemnade ej kunna undwika, at blifwa windfällen, som ock dageligen sker, med öfwertygan, det skog så wäl som människor fordrar samhälle, då stormwäder och owännen ej förmå tilfoga dem skada.

Emot aftonen den 2 ankommo wi til Staden, och förblefwo här til den 4 middagstiden. Alla husen äro upbygde af trä, och taken til och med Slottet och Landshöfdinge-sätet af spån, där likwäl det bästa ler och sand til tegelbruk här i neigden äro at tilgå. Teglet, som eljest här nyttjas, hämtas ifrån Skenninge och den deromkring skoglösa slättbygden.

[ 12 ]Slottet, som af ålder warit och nästan det enda i Riket, som undanslupit det ödet, at af eldswåda blifwa i aska lagt, är i tämmeligen godt stånd, så i anseende til de Kongl. rummen, som Landshöfdingens och betjeningens. Det hade med mycket mindre kostnad för Cronan kunnat blifwa fullkomligare inrättadt, än det nyligen upbygde och nog kostsamma, samt nu redan til undergång skyndande Landshöfdinge-huset, hwilket dock icke ens står winkelrätt på den stora gatan, hwaremot det är anlagt. Den gamla och bekanta Dom-Kyrkans torn war nu til en del redan begynt at upföras. Å södra sidan inuti Kyrkan ses på en pelare et uti en stentafla inhuggit chronicon, af inneholl, det första början til Kyrkans byggnad war gjord år 815. Öfwer 100 nämligen innan den Christna läran i Swerige war antagen. Samma sjuka, at heta äldre Christne, som at wilja tros et äldre folkslag, där wi likwäl så i anseende til det ena som det andra borde nyttja den fördelaktiga ursäkten, at hafwa senare begynt.

Igenom Biskopens berömmeliga anstaltande är den, på hwarje Präste-Sterbhus lagde skydighet, at af den dödas efterlemnade förråd til Dom-Kyrkio-Bibliothequet inlemna en bok, som oftast stannade uti en elak Postilla eller en duplett, förbytt uti wissa få pengar, den hwarje Präst ärlägger, då han gäldet tilträder, hwarmedelst gode och nyttige böcker nu efter handen til ungdomens tjenst och hjelp anskaffade blifwa.

I öfrigt är i Staden alsingen handaslögd, at ses, icke eller någon Läkare til finnandes, men wäl et med 7 Lectorer försedt Gymnasium, af hwilka wi tyckte, at en åtminstone kunde förordnas, at sköta Läkare-konsten, med de dertil hörande delar, hwarigenom Människo-slägtet och följakteligen Cronan eller det [ 13 ]allmänna långt större nytta och botnad tilflyta skulle, än nu kan wäntas. Af den ungdom och Djeknar wi så här, som omkring på landet anträffade, förnummo wi, det de fläste studerade Theologien. En ganska stor och angelägen wetenskap; men som ej kan wara hwars mans höfwa, eller bör så utwidgas, at på sidstone Åhörare blifwa färre än Lärare.

Det behof wi hade af sundt och godt wattn, föranlät oss, at under wårt wistande här fresta alla de brunnar, källor och wattn i Staden, som för goda blefwo angifne; men måste omsider efter alla möjelige med Saccaro Saturni, Solutione Lunæ och flere gjorde försök ärfara, at det uti den namnkunnige härgenom flytande lilla strömen Stången war det renaste, det lätaste och det bästa, samt således sanna ordspråket, at hafwa gått öfwer ån efter wattn.

Straxt utan för Linkiöping mötte os åtskilliga wagnar lastade med läder och andra wahror, som nu blifwit släpade landwägen ifrån Götheborg; men som, med så stor åkerbrukets winst och landhusholdningens, förbättring derifrån kunnat föras sjöledes, derest den wid artikeln om Norrkiöping nämde durchfarten wore öpnad och en möjelig genomgräfning emellan Wettern och Wenern werkstäld, samt den under arbete warande segelfarten derifrån til Götheborg fullbordad. Här så wäl som i det öfriga af Östergötland woro alla wägar oförliknelige, fast ödande för skogarne, i anseende til de ofta nämde pålar i kanterne, och ej mindre här än annorstädes tyngande för allmogen, i det de beröfwa åkerbruket och den öfriga hushollningen så mycket tilsyn och arbete. Det är märkeligt, at på så befarna wägar, de där fordra en beständig ans och bygnad, arbetas allenast wissa års tider, som just infalla, då de det minst behöfwa; och [ 14 ]förtjente den omständigheten, at öfwerwägas, om icke för mycket mindre, än hwartil allmogen nu kan skatta, hwad den på wägrödningen årligen anwänder, några wissa wäge-karlar lönas och underhollas kunde, hwilka dageligen och stundeligen wore tilstädes, at bota den minsta sig yppande bristfällighet, och i öfrigt sysselsättas så med den förr omrörde stensättningen i kanterne, som ock med stenbroars läggande öfwer de mindre wattu-dragen.

Straxt wid Ösiö gästgifwaregård, der wi öfwer natten hwilade, begynna allahanda löfträn at synas, i synnerhet Alm, Ask, Oxel och en myckenhet af Hagdorn, alla toppade och större delen af grenarne bårthuggne, samt ömkeligen medfarne, hwilket så på dem, som på Ekarne, de där började, at här blifwa allmännare, förhindrar all frösättning, och således icke lemnar det ringaste hopp om slägtets bibehollande, än mindre dess fortplantande, alt hwad som sådant förfarande ej hunnit uträtta, har det fördömmeliga och så mycket här öfliga swedjande, som ej allenast afbränner de unga nyss uprundne telningar, utan ock bårtfräter all samling af matjord, hulpit fullborda. Hwad skada förestår ej häraf det i neigden belägne Jönkiöping, som härifrån måste hämta förrådet af sit ämne til dess för Riket, det allmänna och Stadsens egit bestånd inrättade ganska angelägne och omistelige handaslögder? Hwad fara löper jämwäl icke denna Stapelstad, at ställas i en beklagelig saknad af nödigt werke til fartyg, i fall dess handel och sjöfart på Wettern skulle en gång kunna komma i någorlunda skick, och den sedan blifwa utwidgad så wäl til Norkiöping genom nyss nämde föreslagna öpning emellan samma Stad och Wettern, som ock til Wennern och Götheborg.

[ 15 ]Under missnöjet öfwer sådan hushollning, samt at se uti et af hälle och sjelf klufwe så lösare som fastare sten upfylt land, större delen af gärdesgårds-störarne tillika med alla broar af Ek, hunno wi til den wid Wettern wäl belägne Staden Grenna, som har knapt någon båt, mindre något fartyg, och som begåfwad med öfwer nittio tunlands härlig och utwald jord, äger alsingen slögd, och nu först nyligen blifwit betänkt på någon Tobaks-plantering, hwaraf dock en ifrån China hemkommen och här boende Sjö-Officer innehade det mästa. Uti Stads-Kyrkans, ehuru illa utförde skapnad och utwidgande med en Korsgång och Chor, wille wi dock igenkänna någon annan, än enfaldig byggmästares hand; och måste den stora Grefwe Dahlberg, som på denna ort warit Konungens befallningshafwande, och den hedrad med så många wedermälen af dess wetenskap, blifwit härwid rådfrågad.

I Råby gästgifwaregård, där wi spisade middag hos en ganska idog och följakteligen wälmående gästgifware, blef oss berättadt, det så wäl han som de öfrige i samma by och deromkring boende nu mera woro nödsakade, at köpa både bränsle och timmer. Et öde, som ofelbart wäntar större delen af denna widsträckta och härliga landsorts inbyggare, der skyndesam ändring i hushollning och anstalter ej emellan kommer.

Inemot Jönkiöping på wänstra handen om wägen, der Nord-wästan-wädret ifrån sjön Wettern upkastat en nog widlyftig ås af flyktig och fin sand, blefwo wi warse denhärtils så litet bekanta sand-hafra af ganska frodig och stark wäxt, och som under någon inhägnad och hälg ifrån betande och boskapens uptrampande snart skulle wända et onyttigt stycke land uti en gräsbärande, och det öfriga från dylik olägenhet skyddande mark. [ 16 ]Så har den allwisa Skaparen, emot öfwerkommande olägenheter, hjelpe-medel allestädes i naturen nedlagt.

Än närmare til Staden lemnade wi den så kallade, och af Gref Dahlberg til bygnad inrättade Hospitals-kyrkogården, der de mindre förmögne Borgare och de fattiga döda under samma ro och trygghet afwakta Domen, som de i Staden, och de lefwande så mycken ohälsa och olust förorsakande, begrafne.

Uti Staden, där wi den 5 emot aftonen inkommo, woro Kyrkan, Hofrätts-huset och Rådstufwan updragne af den här i neigden til myckenhet befintelige sandsten, ganska härlig och fast, samt lätt i huggning och arbetande, hwilket wid Stadsens och inwånarnes tiltagande förmögenhet och skogarnes förminskning lärer gifwa anledning til säkrare och waraktigare bygnaders anläggande, i synnerhet som medelst egna kalkbränneriers inrättning, tilgång på en ganska hwit, förslående och fet kalk af den ifrån Nerike hitkommande så kallade limsten, för nog lindrigt pris här ärhollas kunde. Trappor och gålfsten kunde hämtas ifrån Westanå Herregårds-ägor wid Grenna. Af Slottet, hwarutur de där befintelige många tusende gewär wid den timade wåd-elden, ej kunde räddas, och som sedan med nästan så mycken kostnad blifwit nedtagit, som fordom upbygdt, funno wi allenast en del af nedersta wåningen qwarlemnad. Dess härliga och säkra belägenhet innom de af framledne Gref Dahlberg anlagde wackra och kostsamma Fästningswerk, lärer upwäcka Öfwerhetens nådiga försorg, at snart hugna och pryda denna orten med dess åter i ståndsättande.

Så hedrande och angelägne de åtskillige här anlagde handwärkerier och näringar äro, så nesligt är ock [ 17 ]denna Stads tillstånd, i anseende til dess öfriga rörelse och handel, i det, oaktadt dess fördelaktiga belägenhet wid en så stor och widsträckt sjö, samt dess Stapelstads-rättighet, den ej äger et enda fartyg, utan måste se sina Lybeckare, Askersunds-boerne, både dit föra den för Jönkiöpings bergslag nödiga limstenen, som ock återhämta den ifrån Taberg nederskaffade jernmalmen.

Sedan wi den 6 om aftonen lemnat Jönkiöping, och genom et wackert och skäligen bärande, samt med Ek, Löfträd och annan skog prydt land, hunnit på andra sidan Barnarps gästgifware-gård, widtogo sand-moar, samt Furu- och Granskogar. Härifrån begaf sig wår följeslagare, Kongl. Wetenskaps Academiens Secreterare, Elvius, til det sälsamma Taberg, hela denna Bergslags malm-täckt, at där taga så wäl pol-högden som Wetterns direction, hwilken förre han, wid dess återkomst til Byarums gästgifware-gård, berättade wara af 57 grader 48 min, och den senare af 32. grader och 50 min. ifrån Tabergs meridian. Berget fans wara 200 alnar i lodrätt högd.

Straxt här brede wid lemnade wi på wänstra handen Götafors bruk, försedt med en masugn, en hammare och 2:ne härdar. Emellan Skyllingeryd och Klefhults gästgifwaregårdar, öfwerforo wi en skog af inemot 1 mils längd, som en wanartig torpare förledit år ömkeligen afbrändt. Då en fattig lockad Piga, som i förtid ökt mennisko-slägtet med en, kanskie nyttig ledamot, måste med penningar eller kroppsstraff blidka lagen, samt tillika försona Församlingen med Kyrko-plikt, och derutöfwer än wara i all sin lifstid för hwars och ens förwitelse utstäld; så befrias en så wårdslös och illa sinnad karl, som härjat och ödelagt en hel Soken, samt störtat så många landets [ 18 ]inbyggare, dess medbröder, uti olycka och fattigdom, ifrån alt widare åtal och wanheder, med en månads så kalladt wattn och bröd, hwarifrån han dock ofta utlåtes frodigare, än han dertil blifwit inmant. Monne på så stor olikhet i brott ej borde följa större olikhet i straff?

Wid Hörle bruk, där wi den 7 upwaktade Hans Excellence Riks-Rådet Seth, är Herregården ganska kostsamt och wäl upbygd: smedjorne med en ny och artig bälje-gång försedde, och arbetarne så wäl inföwade, at de förutan annat finare stångjerns smide, äfwen under den stora hammaren af smält-stycken räcka och förfärdiga de här under wagnarne allmänt brukelige jern-axlar. Uti desse och de öfrige i denna bergslag belägne mas-ugnar brukas Tabergs malm, hwars lätta brytnings-sätt eller kall-kilning, samt lindriga nederfordrande, ärsätter dess ringa halt och tröghet i smältningen. Polens högd war här 57 gr. 20 min.

Härifrån anlände wi genom mycken sand til Wernemo, derest Ekar och Löfträd åter begynte synas. Åkerbruket i desse landsorter har ej ännu längre hunnit, än at här allmänt sås wår-råg, och at hafwer-bröd måste uppfylla bristen.

Imellan Böhr eller Båhrs och Torps gästgifware-gårdar funno wi brede wid wägen på en låg kärraktig äng, lydande under Ed, Generalskan Rosenstiernas tillhörige gård, en myckenhet hwit, men stackot lera, som med spiritus nitri ganska starkt gäste, och utwiste dess kalk och jordmärgaktighet, och som uplöst i watten med mycken nytta skulle kunna tjena til hwitlimning, hwarå prof på andra ställen blifwit anstäldte. Här blefwo wi ock warse det wackraste fårslag wi än sedt under hela resan, samt särdeles wäl inrättade och gode wallhundar. Bokträn begynte nu at synas.

[ 19 ]Så snart dette Frälse ändades widtager et ömkeligt medfarit, samt med brand och swedjande härjat land; och sågo wi wid de så kallade getryggar, derest för de resande så farliga afgrunder, sedan all skog och trän fallit för den omilda yxan, nu mera woro öpnade, på et stycke land af knapt en skeppas utsäde, öfwer 17 härliga medelålders Ekar, genom elden upofrade til knapt så mycken förwäntad säd, som kunde swara emot en deras minsta gren. En och annan uti dälderne anlagd enbladig såg, gör slut på de än elden undanslupne så stora Granar.

Det är undrans wärdt, at et land, som synes ämnat til skogs och timmertäkt, wiss boskapskötsel samt jordfrukt, och som genom utbyte af sådane des afkomster emot andra landsorters förråder, kunde både föda och til wälmågo befordra sina Inbyggare, skal emot dess natur, jordmån och lynne, twingas at bära någon ändock otilräckelig säd, med förlust af dess rätta och egentliga afwel. Och at wi efter så lång ärfarenhet, dock ej wilja tro den mening, at på alla ställen inrätta lika och samma näringssätt, är det, den allmänna ej allenast nödige utan ock enda lifgifwande rörelsen uti Rikskroppen, mäst hindrande sättet.

Uti Ösiö togo wi nattläger; men måste åter dagen derpå känna wår harm dymedelst förnyad, at wi snart sagt ej sågo någon annan än illa medfaren granskog, jämte några få ej bättre handterade Ekar, samt matjorden af ständigt svedjande så upbränd, at bara klappur och öhr allena nu mera utgöra jordmånen, ända till Wexiö, derest alla husen bestå af idel Gran. Och lär det här öfliga byggningssätt knapt kunna winna någon för orten och Inbyggaren önskelig och gagnande ändring, så länge wederbörande åtnöja sig at hämta kalk alt ifrån Calmar, och teglet flera mil ifrån [ 20 ]Staden, der likwäl wid eftersökande mycket närmare tilgång på sand och ler, tjenlige til tegel-slagning måste finnas, och kalkstenen ej kan fela uti et med så många stenslag begåfwadt land. En af naturen för byggnad tilredd skif- eller skärfsten är här i myckenhet til finnandes, hwarom det gamla förbrände höfdingesätets kälrar och hwalf, dem wi afmätte, så wäl som flere murar och hwalf i Domkyrkan, bära tilförlåtelige witnesbörd. Cronan och des Ämbetsmän skulle ej så mycket oroas af brist på allehanda tjenlige bygningsämnen i landsorterne, om landtmätarne, som ständigt öfwerfara land och skogar, blefwe af wederbörande anbefalte och tilhållne, at upgifwa alla derwid uti sten och lerarter förekommande rön; och i fall det inwändas skulle, det en sådan befallning och anstalt ännu woro för tidig, så lemnar wårt förbättrade upfostringssätt, ock den lättare samt mera banade wäg til naturkunnigheten, Hög-scholarne nu synas wilja öpna för ungdomen, all förhoppning, at dem til allmän nytta innan kårt kunna werkställa.

Wi igenfunno här med upbygelse och nöje, hwad wi til inwånarnes förlust och stora känning i Linkiöping saknat: en Medicinæ Doctor näml ibland Lectorernes antal wid Gymnasium. En Perukmakare och en illa arbetande Gullsmed utgjorde här, efter Konungens ämbetsmäns egen utsago, all slögd, der likwäl denne Stads belägenhet midt uti Länet kunde med förnuftig rörelse och goda inrättningar göras det omkringliggande landet nyttig. Landshöfdingen här i Länet, som förr wistats på Cronoberg, kommer til följe af Kongl. Maj:ts förordnande, at hädanefter intaga det wid Torget tilärnade Landshöfdinge-sätet.

Sedan wi lemnat Wexiö och hunnit på andra sidan Nibble, råkade wi på wägen en myckenhet wagnar med tjära, hwarföre foromännen mente sig kunna i Carlscrona [ 21 ]ärhålla 24 dal. tunnan. Denne näring, på det wårdslösa sätt den på desse orter drifwes, kan ej annat, än skynda med den återstående skogens utödande, i det ämnet til tjäran här samlas igenom bleckning eller wäckande allenast til en wiss för arbetarne makelig högd uti träden, då alt det öfriga sedan af wädret nedfäldt, tillika med röttren och stubbarne lemnas orördt til förruttnelse.

Efterlåtenhet at fullfölja de öfwer alt här i Länet förr begynte gärdesgårdar af sten, synes sammanstämma med ofwansagde förfarande, at göra på den än qwarstående lilla furuskogen ändteligen slut. På andra sidan Diö Gästgifwaregård och wälbelägne bruk, taga åter wid andra så kallade geteryggar, eller skarpa åsar, på lika sätt handterade, lika osäkre för resande och lika ödslige i anseende til den dem öfwergångne elden, som de förenämnde. Samma ödeläggande hushållning, några få frälse egendomar undantagne, förfölgde oss genom det öfriga af denna eljest så wackra och af naturen så begåfwade landsorten, och samma obekymmersamhet, at genom jord- och träfrukts skötande ärsätta den brist på såfwel, som boskapssjukan eller andra tillstötande omständigheter förorsaka kunde, funno wi så här, som i alla de öfriga provincier wi igenomfarit. Hwad besparing likwäl på kött skulle icke wara at wänta, hwad winst för Riket i gemen, samt hwad tiltagande i sundhet och styrcka för inwånarne, om, dock utan minsta inbrott i Religionen, i stället för det öfwerflödiga och kostsama köttätande, förnuftiga köttsparande fastor woro införde och allmänt öfwade? Huru högt skulle wår kunskap i fiskerier ock då icke stiga, och huru indrägtig skulle denna angelägna handels grenen ej blifwa för Riket?

Wid Götabäk och Löshults Kyrka, kommo wi wäl in i Skåne och Göinge Härad, men dock ännu [ 22 ]ej uti et bättre skött och wårdadt land, i anseende til swedjande; ty war ock hela marken här öfwerdragen med hög och torr rödgrå ljung: så wiss som bedröfwelig påfölgd af en der så ofta öfwergången swedje-eld: troende wederbörande sig ännu kunna bättra denne olägenhet, då de hwart femte år den uprunne ljungen åter itända, hwarmed, och igenom den lilla återsatte matjordens upoffrande, de wäl snilla sig til någon säd, men förderfwa ock i grund sjelfwa jordbåtten, samt dämpa och förtaga å nyo, alt hwad naturen så til trän som gräswäxt ärna kunnat. De nu härstädes så sällsynte som förr ömnoga Bistockar och Riskor wittna nogsamt, at denne medfart, som ock afhändt deras inbyggare, både föda och skygd, måste wara i mer än et afseende skadelig.

Säden på åkrarne war eljest ganska wacker, och linet, som här sås til myckenhet, både frodigt och tätt.

Inemot Broby öpnade sig et härligt land. Glada fält, bärande åkrar, blomstrande ängar, nära wid hwarannan lysande Kyrkor, tätt tilsammans liggande byar, gårdar prydda med löfträn, en ny och inwånarnes större förmögenhet betydande klädedrägt, med et ord, all ting kom oss at förglömma de förre dagars olust, och lemnade oss ej annan önskan öfrig, än at denne orts, förr så förträffelige, ek- och bok-skogar wore något mindre medtagne.

Igenom et både sinnen och ögon så frögdande land ankommo wi, sedan wi lemnat Christianstad på wänstra handen, d. 10 om aftonen, til det så besynnerligen wäl belägne Maltesholm uti Gärdt härad, och förblewo der i et ej mindre än sjelfwa orten kärt och angenämt sällskap, til d. 17.

[ 23 ]Ifrån detta wackra på en ansenlig hög hwilande ställe och hwarifrån utspringer en ganska ömnog kall och wälsmakande käll-ådra, som förser så grafwarne kring Herregården, som alla der warande dammar med wattn, kunna 9 Kyrkor räknas, samt trenne Städer, nämligen Christianstad, det fordom bekanta, men sedermera til Bondeby utlagde , och sidst det wid Östersjön stående Åhus.

Under wår warelse här, hade wi tilfälle at se en öfwer alt här i landet brukelig bakugn af en enfaldig murare upsättas, samt at til wår och flere wederbörandes blygd blifwa öfwertygade, det alle de ugnar, som afwika ifrån dennes eller den Skånskas skapnad, ej kunna äga den rätta, och lära figurerne, A och B. derest wråarne c, d, som wid insättandet af brödet ej kunna med brödspadan åtkommas, och blifwa sålunda aska och kol allenast gömande ställen, nogsamt intyga, det E, de Skånske, måste wara de minst ofullkomlige.

Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa år 1749 page 23.png

[ 24 ]Den 13 besökte wi Christianstad, som Konung Christian den 4:de, medelst förenämnde Wäs utdömande, wid den bekanta Helje-å, på ett så för handel som til förswar ganska fördelaktigt ställe, med all uptänkelig kostnad och ordning låtit anlägga. Kyrkan är mera dristigt, än regelbundigt och konst likmätigt bygd. Dess predikstol af marmor med et af dylik materia utur hwalfwet wid en kedja deröfwer hängande och löst tak, står midt i ingången af Choret, och undangömer så det nog kostbara och af allehanda slags marmor uthuggne Altaret, som den derwid sit ämbete förrättande Prästen.

Wi funno med glädje ej allenast de gamla Fästningswerken kring Staden i fullkomligt stånd återsatte, utan ock de nya tillagde mäst färdige. Med förundran blefwo wi äfwenwäl warse wallarne til större delen bestå af idel jordmärg, som nogsamt witnar om öförlikneliga drägtigheten och godheten af det omliggande landet, hwarifrån den blifwit hitförd.

Kalkstenen, som för Fästnings byggnaden brännes, warder hämtad utur den sällsamma och undranswärde til Råblö Herregård lydande, så kallade fläske grufwan eller grafwen: et ställe som består af idel sammangyttrade och i wåra haf ej mer befintelige sneckor och musslor; och hwarutur öfwertygande bewis kunna hämtas om sanningen af en allmänt öfwergången och alla haf sammanfogande flod, samt det derpå fölgde wattnens affallande. Et annat oemotsäjeligt wedermäle af samma händelse kan ses 3:ne mil än högre up i landet, derest Cornua ammonis och andra Ost- och WestIndiske sneckor dageligen öfwerkommas, och hwaraf wi hade tilfälle at beskåda åtskillige, ibland Philosophiæ Adjuncten Herr Burmeisters gjorde samling. Men som detta ämne med rätta tillkommer [ 25 ]Herr Archiatern Linnæus, så lärer det allmänna snart få äga den förmån, at härom blifwa til fullo underrättadt och uplyst, genom dess til utgifwande Skånska resa, hwilken i witterlek och nytta ej kan fela, at blifwa des öfriga så berömliga arbeten lik.

Denne Stads handel är så widsträkt, som dess rörelser och slögder många och nyttiga. Och lära än mera tiltaga, då et beqwämligare under werkställning nu warande utlopp, til saltsjön kan hinna blifwa öpnadt. Det synes, som skulle man kunna tilskrifwa denna stad, den med hela landets så stora känning tilwerkade råa påtaskans myckna utförande, under det wi måste se, oss den samma förädlad, ända ifrån 30 til 40 tusend skålpund, årligen åter påföras: men som landet ej warit betänkt på at anlägga flere så nyttige calciner- och rafiner-werk, ehuru de med en och samma kostnad och åtgång af wed, med påtaske bränningen tillika kunde drifwas, så måste sådan handel här nu icke falla underligare, än den Stockholm, medelst det råa tackjernets utskeppande, samt återköpande af Stångjern, fordom och innan högre hand derwid lagd blifwit, til Rikets stora blygd och det allmännas förlust, idkade. Den förwitelse man med fog kunnat göra denne Stad, at hit intil ifrån Holland hafwa hämtat så tak- som annat tegel, lärer icke hädanefter få äga rum, sedan invånarne, af berömlig omtanka, sådane oumgängelige werk sjelfwa nu ärna anlägga. Polens högd war här 56 grad. 0 min.

De omkring Staden efter wårfloden qwarstående wattn och gölar, och hwarutur åtskillige skarpa samt för boskapen skadeliga gräs och örter upwäxa, äro mycket sinrikt uptäkte och det allmänna meddelte af Medicinæ Professoren Herr Eberhard Rosen uti dess nyligen genom trycket utgifne tankar, om [ 26 ]orsakerne til den boskaps död, som på Christianstads betes mark årligen plägar tima. Desse så osundt wattn förorsakande stilla gölar, lära med någon för wattnets afledning til görande ändring wid utanwerken af Fästningen aldeles kunna förswinna.

Närmare til Maltesholm begynner jordmånen blifwa nog sandig; och lära ägarne ej kunna undgå den olägenhet, som en af wädret retad fin sand på en nu mera efter den utödde skogen så öppen blefwen rymd, nödwändigt måste förorsaka, derest träns sående och plantering, samt deraf följande lugn och skygd ej snart emellan komma.

Häromkring och på de sandigare ställen fås myckenhet bohwete; och lyckas med mycken förmån på de andre, det nyligen antagne sättet, at bruka Lars-Mässo Råg; men skulle än bättre löna sig, i sådan förträffelig jordmån, der nödige diken, här kallade gropar, och en bättre häfd införde blefwo.

Efter förr uttagen Polens högd af 55 grader och 55 min. samt observerad magnetens misswisning til 13½, lemnade wi d. 17, som sagt är, det behageliga Maltesholm.

En ås emellan Wrams och Hörby Gästgifware gårdar skiljer Christianstads och Malmöhus Läner, hwilket senare uti fruktbarhet och utseende, ehuru nu mera ej så prydt med tilräckelig träwäxt, icke eftergifwer det förra.

Wid pass en mil på denna sidan Lund, besiktigade wi det gamla förfalne, men nu til uprättning ämnade Slottet, eller Biskopssätet wid Kungsgården Flyinge. De uti desse gamla murar befintelige och å denna ort tilwerkade tegel och kalk, intyga, at nödig [ 27 ]och dertil ärfoderlig skog, i förra tider, måst hafwa warit at tilgå, ehuru ej något teken nu mera deraf är öfrigt, och wi således med grämelse måste se, de häromkring liggande widsträckte gräsbärande ängar til torftäckt och bränsle ömkeligen afslås.

Wångarne eller åkergärderne hade nu mera begynt, at med wallar af torf och jord, som här kallas diken, wara inhägnade; och widtog här wid Getinge bro den för des besynnerliga godhet och fruktbarhet i Skåne med rätta så högt berömde och af den bästa jordmärg til större delen bestående jordmån. Genom en wälsignad och rik, fast ej til utseende, i brist af träd och skog, så angenäm landsbygd, anlände wi samma dag om aftonen, i följe med några hundrade får och äfwen så mycken annan boskap, til Lund, derest landhandtering och jordbruk, mera än Stadsslögder och näringar sysselsatte Borgarnes så sinnen som händer.

Om så detta, som alt det kring liggande landets godhet, des jordmåns förträffelighet, samt blida himmel, kan dömas, af hwad wi i Staden här och på sjelfwa gatan emot et hus blefwo warse, nämligen en mycket gammal dock fruktbärande hög winstock eller ranka, den hwarken wanskötsel eller köld förmåt hindra, at genom ålder och ständigt tiltagande winna öfwer 2:ne tums diameter i tjocklek. Mån icke en sådan jord och så widstrekte ägor, som denna Stad besitter, och uti hwilka både walnöte och mullbärs trän, til så stor myckenhet i förra tider wuxit, och än lika wäl lyckas skulle, i fall nödigt förswar och lugn uppå detta för all storm så öppet liggande fältet, förmedelst träns plantering, samt skogssående blefwo påtänkte, böra igenom allehanda frukt-träns sättande och ans, samt igenom den deraf flytande nytta med frukts [ 28 ]hämtande och afsalu, kunna fylla den brist och ärsätta den underwigt wår allmänna handelswåg ock i den grenen måst widkännas? En sådan anstalt och näring skulle långt mera hedra och gagna detta samhället, än den lilla winst et illa föreståt åkerbruk, nu förmår tilskynda. De Tobaks planteringar några jordägare med så mycken förmon idka, samt de färgegräs Herrar Professorerne Harmens och Rosén nu begynt upamma, wisa nogsamt det denne jordmån, äfwen til sådane ämnens frambärande är så willig som dugelig.

Den bekante Lunnagården fram för Academie huset war nu efter den deröfwer i koppar stukne och sedermera trykte ritningen, i fullt och prydeligt stånd: Örtegården til större delen färdig, samt murarne deromkring öfwer alt updragne. Uppå grunden af det tilärnade Stallmästare huset arbetades nu också, och kunde wi af de grofwe och skadande fel derwid förelupit, nogsamt finna, huru mycket de här i landet byggande måste wara at beklaga, då de råka uti så släta byggmästares händer, som de härwid brukade, (hwilka likwäl woro de bäste här woro at tilgå) samt huru mycket wederbörande i Städerne böra wara angelägne om sådane handtwerkares anskaffande och upmuntran, som under det de gagna hwar och en särskildt, också må pryda och försäkra Staden i allmänhet. En warsamt eller illa satt spis, en wäl eller oförståndigt dragen skårsten, utgöra ofta en hel Stads och en hel menighets wäl eller ofärd: hwad skal då alt det öfrige i detta ämne icke gagna eller skada kunna? Å andra sidan Stallmästare gården norr om Biskopsåkren wid den så kallade och nu förfalne Hellne eller St. Helene kyrka, har nyligen under letande efter någon til föresagde byggnader tjenlig sten, en stor [ 29 ]stensatt rund brunn blifwit uptäkt. Ifrån samma igenfunno wi en, under jorden emot Academie huset löpande fyrkantig kostsam stenränna, täkt med lika kostsamma i fyrkant huggne hällar, som twifwels utan fordom tjent til wattnets ledande ifrån bemälte brunn til Biskopsgården, samt de för Canikerne och Kyrkostaten anlagde hus och hemwister. Polens högd war här 55 grad. 41. min.

Från Lund ankommo wi genom et lika skönt och drägtigt land, til det så wäl och fördelaktigt belägne, men nu först med alfware påtänkte Landscrona, som ifrån et Closter, Söndte eller Södersäby benämndt, och hwaraf lemningar i Slottet än igen kännas, blef til Stad förwandladt af Konung Eric från Pomern, år wid pass 1413. Sanningen så häraf, som af det synnerliga tycke bemälte Herre måst hafwa hyst för detta ställe, synes wara nogsamt befästad genom de många under dess Regering slagne och här igenfundne silfwermynt, hwaraf åtskillige oss blefwo meddelte.

En stor och otrolig myckenhet af allehanda ämnen til den ärnade Fästnings byggnaden, funno wi här redan anskaffade, och uphandlingen så wäl som hushållningen dervid, så berömligen förde, at Cronan med halfwa omkostnaden emot förra wanligheten nu blifwer lika betjent. Med sjelfwa arbetet war ock wida längre hunnit, än wi oss det kunnat föreställa.

Den så mycket anfäktade och bestridde grundens godhet, tiltro wi oss genom följande gjorde försök kunna fulleligen å daga lägga.

1. Anstältes en gräfning wid foten af det 60 alnars höga och 20 alnars breda Kyrkotorn; hwarwid wi, sedan all fylld och främmande jord war upkastad til 7 fots djuplek, råkade på en lika fin sand, som den, [ 30 ]hwilken nu under hafswattnet härstäds betäcker den åter der under liggande sandblandade fasta leran. Ofwan på berörde sand funno wi detta ansenliga tornet anlagdt, och på intet annat, än et nog illa sammansatt rost af klufne bokar, hwilande. Under Kyrkan woro grundmurarne lagde på sjelfwa sanden, och icke ens med kalk, utan allenast med ler sammansatte; och begynte kalk i murningen ej synas förr än öfwer jord. Wore denne grund ej så fast, skulle under half fjerde hundrade års förlopp, denne stora tyngande byggnad wisserligen hafwa på något sätt lidit, der likwäl sjelfwa tornet än står orörligit och utan minsta sättning, och de på Kyrkan synlige refwor endast böra och kunna tilskrifwas de med ankar och band oförsedde hwalfwens spänning, men ej murarnas tryckande eller sjunkande, som i tyngd ej utgöra en tjugonde del af tornets så stora last. Klockornes gång och skakande, samt det deraf förorsakande arbetande så på torngrunden som på murarne, utan någon deras skadande känning, wisa ock denne byggnads säkra anläggning samt dess grunds oemotsägeliga fasthet.

2. Begåfwo wi oss ut til den så kallade rännan, en af naturen, midt uti den lång-grunda wattnet, gjord djup och bred graf, uti hwilken de största skepp med säkerhet kunna in och utlöpa, nalkas tätt in til Staden, samt der frie från all storm och fara, i ro och stillhet afbida den tid, de åter åstunda begifwa sig dädan. Här funno wi på alla djup samma grund och bottn som under Kyrkan, samt bräddarne af rännan eller grafwen så stupade, så skarpa och til alla delar så orörde, som de fordom nödwändigt måste hafwa warit, för at altid hafwa kunnat utgöra en så fördelaktig och säker hamn, som tideböckerna, ojäfaktige minnen och det ena slägtets lemnade efterrättelse til det [ 31 ]andra, fulleligen intyga; samt för at ständigt hafwa kunnat förtjena det namn af ränna, det än i wåra dagar, utan ändrig af ställe och skapnad, äger. Månne ock i anseende til denne sällsynt fasta och säkra hamn, såsom den enda på hela denne redd, sjelfwa Staden ej gjort sig wärdig, at bära den lysande och hedrande tittel af LandsCrona?

3. Funno wi alla ställen, på det ifrån sjön eller hafwet afstängde och nu mera tårt blefne fältet, der större delen af Staden kommer at anläggas, så hårde och så faste, at wi med tio lisspunds anhängd tyngd på jordbårrskaftet, samt de twenne karlars hela magt, som bårrningen förrättade, ej förmådde uti hwart omslag eller gång, komma öfwer en tum djupt neder. Wi twifle, om större och mera öfwertygande prof af någon grunds fasthet säkerhet och pålitelighet någonsin uptes kunna.

Handel och rörelser, på någon enda när, stå åter här på så mycket swagare fötter, hwartill de många Staden öfwergångne öden, samt derpå fölgde ringa upmuntran mycket bidragit. Wi böra likwäl hoppas denne orts säkra upkomst; då hwad som kan wara hinderligit, blifwit undanrögdt, och de mera omtanka och insikt ägande hunnit tränga sig igenom, samt fästa deras tiltänkte ordenteliga näringssätt; och sågo wi med glädje en berömlig begynnelse redan medelst Ombudsmannen Schaus försorg wara gjord, til bomulls spånad, hwarigenom åtminstone en del fattigare och eljest syslolösa, säker föda och utkomst är förwarad.

Qwarnstenar utskeppas här i myckenhet, utan twifwel af bättre art och gryt, än de här omkring i landet och i Staden brukade, som så mycket upfylla [ 32 ]mjölet med sand, och göra alt det här befinteliga brödet så osmakeligt.

Af den til denne Stad lydande inemot 400 tunnelands åkerjord, är en del til Tobaks plantering anwänd och som mer eller mindre trifwes och båtar, alt som mer eller mindre skygd, och wädrets afhållande, sökes och åstadkommes. Blefwe de wid Amerfors uti Tobakslanden, til 50 à 60 alnar ifrån hwarannan planterade lefwande häckar, på denna öpna rymden til eftersyn tagne, tillika med de där befintelige til en aln uphögde och lika ifrån hwarannan skilde sängar och balkar, hwarpå plantorne sättes och hwarpå rötterne, i anseende til denne skedde uphögning, hela dagen utan uppeholl kunna nyttja Solens wärma, skulle en så lönande som nödig ört, uti denne fint sandblandade och til slikt bruk så tjenlige jord, mer än på något annat ställe lyckas. Den öfrige lemnas här, som mäst all annorstädes, til et illa skött åkerbruk, utan bekymmer öfwer den underwigt både lin och hampas införskrifwande uti wår allmänna hushållning må kunna förorsaka, hwilka wäxters häfd och skötsel likwäl ej mindre än den förenämdes egenteligen synes böra wara en sådan jordmån förbehållne och helgade.

Utur Slottet, det wi sidst besågo, och der wi funno alla grafwar och utanwerk både utwidgade och förnyade, war förra Tygskrifwaren nyligen utsläpt, sedan han ifrån den emot honom anstälde talan för balance blifwit aldeles befriad och uti berörde häkte på tjugunde året under bewakning syslolös förnött sina dagar, samt under denna tid ifrån d. 6. Maji 1729 til d. 8. Junii 1734, njutit sin lön, som utgör 3600 dal. Kop:mt, och den öfrige haft uti underhåll som fånge ungefärligen 1973 dal. Kop:mt, och således kåstat [ 33 ]Cronan 5573 dal. utom wid pass 2360 dal. som åtgått till waktkarlars aflöning, tilsammans 7333 daler Kopparmynt, med hwilken Summas åtnjutande likwäl denne nu mera årkelös blefne mannen är worden försatt uti et så mycket ömkeligare tilstånd, som han, sedan det honom i häckte bestådde underholl uphördt, och altså aldeles utan hjelp stadd, måste anse dess befrielse-dag, såsom en början til en än återstående olyckligare lifstid. Uti en mindre öm och mild Regering, än den wi hafwa at hugna oss utaf, skulle et sådant förfarande mindre sällsamt förekomma.

Den närmast til Staden för Fästningsbyggnaden af et bolag anlagde Kalk-ugn, är efter det Engelska och i Wetenskaps Academiens Handlingar beskrefne sättet inrättad, med den skillnad eller förbättring, at i stället för et uttagnings hål uti den Engelska, så hafwer man try uti denne, til askans så mycket beqwämligare utrensning, och den efter handen nedfallne och fullbrände Kalkstens uttagande. Denne nyttige anläggning, så wäl som de ej mindre angelägne, utaf den wittre och af Riket så högt förtjente Assessoren Swab wid Gramslöf inrättade Tegel- och Takpannebruk, samt den wid upsatte Kalkugn, drifwas, emot här å orten förr öflige och så skadelige tilwerkningssätt med wed, den förra med Engelske och de senare med Swenske stenkål. Wid förenämde, igenom de Danskas under Konung Christiern den 5te gjorde landstigning, så bekanta , begynna redan de af Högstsalig Konung Carl XII, år 1716, upkastade wallar långs efter stranden, samt de wid samma tillfälle ända til Helsingborg af sten anlagde, men nu mäst förfallne Caponierer.

På högra handen widtager på högden, et stycke från wägen, en angenäm skogstrackt, som innesluter [ 34 ]den namnkunnige Ramlösa brunn. Men igenom en tröttsam och djup sand wid hafstranden, ankommo wi den 20 om aftonen til Helsingborg, hwars belägenhet gent emot Helsingör och Cronoborgs Fästning, wid det af skepp så mycket befarna och upfylta Sundet, nu Öresund, fordom helig eller helgesund kalladt, (hwaraf sedan som förmenes, helge Sundsborg eller Helsingborg) des deraf förorsakade lifliga utsigt, sjelfwa landets glada läge, tillika med de wid stora gatan planterade skuggerika trän, göra wistandet uti de härwarande tämmeligen goda och beqwämliga hus, behageligt och nöjsamt.

Wi började här den 23. at bruka den 14 mil härifrån så angenämt belägne Ramlösa brunn, hwars uptagande och öden, halt och beskaffenhet, igenfinnes uti den af Doctoren och Professoren Herr Döbeln genom trycket deröfwer utgifne beskrifning, och den wi uti wår wittre Linnæi Skånska resa förnyad wänte.

De härliga werkningar denne underbara och utur sjelfwa berget så sällsynt springande källa, så innewarande som de förflutne åren, åstadkommit, lär af hwar och en, som wederbör, gömas i tacksamt hjerta: åtminstone skole wi aldrig återwända, at prisa den barmhertige och allwise Guden, som så stora bewis af des alsmägtighet, och synnerliga nåd för människo slägtet i detta wattnet nedlagt.

Helsingborgs Stad, som fordom warit belägen öfwer den nu warande, på högden, eller på det af sandsten och jord bestående och härifrån jämt med det öfriga landet upstigande berget, derest lemningar af sjelfwa Slottet eller et fyrkantigt torn, nu kärnan kalladt än är öfrigt, rörd af wanlig ättesjuka, tror sig ej böra ifrån senare tider hänleda detta Slotts början än [ 35 ]ifrån Frode den tredje, kallad den Fredgode, den 24 Danske Konungen i ordningen från Dan, och wid pass Christi födelsetid. Huru långt tilbaka lär då icke sjelfwa Staden wilja sträcka sin ålder?

Med nog skäl synes den ock kunna hänleda des begynnelse ifrån de aldra äldsta tider, då man besinnar denna ortens så ogement fruktbara jordmon, ställets så förträffeliga och nöjsama belägenhet (den der liksom härskar så öfwer sjelfwa fasta landet, som öfwer hafwet och de gent emot liggande Danske öar), samt at de, antingen in ifrån komne, eller utifrån anlände folk och härar, nödwändigt måste hafwa sökt et så fördelaktigt läger, som detta, och sedan der nedslagit och fästat deras bopålar.

Något öster om tornet eller den omrörde kärnan, synes än qwarlefwor af grundwal til en Kyrka eller Tempel, och öfweralt häromkring på åsen, tekn til gamla hus och tomtgrunder, hwilket altsammans nogsamt witnar, det den gamla eller förra Staden, måst hafwa intagit detta rum.

At hafwet fordom upstigit öfwer nuwarande foten häraf, och et godt stycke uppå detta berg, eller ås, bekräftes ej allenast af alla gamla mäns utsago, de der åter undfått denna kundskap af deras förfäder, som här landadt med deras skepp och fartyg, utan ock af en nog högt up i bemälte ås eller berg, för några år sedan, under jorden, och wid en anstäld gräfning til en husbyggnad, igenfunnen nederslagen Ek-påle, med derwid hängande länkar af en jernkedja, samt lemningar af en fastbunden båt. Wid samma högd och til 16 fot öfwer nu warande wattnets stånd, påfinnas än dageligen allehanda efterlemnade wedermälen af hafwets forna flödande, bestående af hafssand, musslor och snäckor, [ 36 ]samt af stenar, som hafs wågornas wältande och rullande wid då warande strander slätat och rundslipat, förutan en myckenhet af sjötång, innesluten emellan wissa hwarf eller lager af en hwitgrå sandblandad fin lera. Utur detta berg utspringer den så bekanta Helsingborgs källa, meddelande Staden i hwar minut 43 kannor af et ganska kalt, klart och wälsmakande wattn, hwilket härifrån likasom det Bristolska ifrån Engeland til myckenhet afhämtas och utskeppas.

Den senare och wid foten af förenämde högd anlagde Staden, som tilförene warit försedd med 2:ne Borgmästare, samt derutöfwer än en Syndicus, hwilket den stora klockan i Kyrkotornet, det enda här befinteliga gamla Parmabref, utwisar; ehuru den undergått så många bistra öden, i synnerhet år 1676, då den blef anfallen af den Danska Konungen Christiern V:te och af Commendanten Hästsko så tappert förswarad, innefattar dock ännu wid pass 300 hus och gårdar; men måste derjemte finna sig efter des förstörde Fästningswerk aldeles wärnlös, så framt det icke bör räknas för en styrka, at fienden wid en tilämnad landstigning nu icke skulle kunna fatta fäste på den här tilförene warande beqwämliga och starka brygga, som en här i Staden Befälhafwande, en månad efter fiendens afwikning uti sidsta feiden, til förekommande af alt widare oförmodeligt anfall, trodde sig böra upbränna. En wäl uttänkt försigtighet, som sedan kåstat Cronan 30000 daler Sifl:mt, wid en annans åter upbyggande, och som kan täfla om företrädet med den, som, til at betaga fienden all lystnad och åtkomst til klockorne, lät nederrifwa den til stapeln i tornet upgående stentrappan.

Den härwarande stora Kyrkan, som efter alt utseende måste hafwa blifwit bygd ungefärligen wid [ 37 ]samma tid, som den i Landscrona, och warit åt Jungfru Maria inwigd och helgad, hwarföre hon ock bär namn af Wårfru-Kyrka, är en af de mäst regelbundne och wälbygde Kyrkor i Riket: är, som den i Landscrona, anlagd på en hård ler- och sandblandad bottn, täckt på lika sätt med en fin hwit hafsand.

At den Skånska Adelen tilförene en god del af året haft sina hemwist, i Städerne, som ej litet ökat Borgarnes förmögenhet samt båtat Staden, kan intagas ej allenast deraf, at de fläste större husen än äro wisse Adelige slägter tilhörige, utan ock af de i denne Kyrka upsatte minnesmärken, samt de der befintelige månge bänkerum, som med samma Slägters Skjöldemärken äro prydde, och ibland hwilka wi på den första igenkände det Brahiske. Den af samma ätt widtnamnkunnige Tycho, dess Konungs så stora nöje och des Fäderneslands så lysande heder, som et bedröfweligt mål för des medbröders harm, och hwilkens ben afunden ej tillåtit at få samlas til dess Fäders, har här på en liten Koppartafla wid Sacristian låtit efter en des naturliga dotter tekna följande Minne:

Exuvias abiens tulit huc Kirstina tenellas,
Qvæ Brahei elim nata Tychonis erat.
Illa qvidem modicum mundi fuit incola tempus,
Interea modicis non tamen aucta bonis.
Ingenio sexum superavit, moribus annos,
Eloqvii grata dexteritate pares.
Ergo hanc qvæ dederat subito natura recepit:
Consvetis majus ne quid adulta foret.
Vivit at illa tamen, naturæ obstacula vicit:
Pro modico æternum tempore tempus habet.
Æthereisque potita bonis, mortalia temnit,
Per Christum civis legitimata Poli.

[ 38 ]

Obüt peste, anno D:ni MDLXXVI.
Septembris die XXIIII. vixit
Annos II. Mens. XI. Dies XI horas XI.

Mors
Quo. citior. dulcior.
Quo. serior. amarior.
Kirstinæ. dulcis. Filiolæ naturali
Præter ætatem, industriæ & moratæ
pater. F. & P..

At denne så store mannen ej skulle hafwa hyst de tankar, som kreaturet är Skaparen och en Christen Frälsarens dyra förtjenst skyldig, det hatet och afunden också welat påbörda honom, kan åtminstone ej hämtas utur detta prof. Dess widsträkte kunskap om det Gudomeliga wäsendets allmagt, de skapade tingens härlighet och storlek, dem han ständigt betraktade, samt des i alt öfrigt så uplyste förstånd och wittra snille skulle i slikt fall ock mindre hafwa kunnat ursäkta honom, än någon annan.

Det alt ifrån de äldsta tider öflige bruk, at utzira och beströ de dödas grafwar med blomster och blad, underhålles än ständigt, så wid denne, som flere Kyrkor i Skåne. En sådan tjenst förrättas altid af de dödas närmaste slägtningar, aftonen för hwar helgedag. Och emedan slik sed tilskyndar Kyrkan, så wäl som Kyrkogården et snygt och hyggeligt utseende, samt lisar wederbörandes omak, har man trodt, at den lilla sig derwid insmygande widskepelse, wore medelst et så låfligt och oskyldigt ändamåls ernående, om ej til fullo, åtminstone til större delen ursäktad.

Nu begaf sig wår käre följeslagare, Secreteraren Elvius, til den af Konungen honom anbefalte [ 39 ]mätningen öfwer Skåne, och kom om 3:ne weckor åter, kunnig efter wanligheten om hwad han sökt, samt försedd med alt hwad som må kunna gifwa denne så härlige som angelägne ort, des tilhörige rum på Jordklotet, samt des läge i anseende til himmelen.

I Staden är tilgång på några ej oförfarne handwerkare, och göres här hattar i myckenhet af det gröfre slaget til nog billigt pris, samt stöflor til nästan en half part ringare än i Stockholm.

Twenne Lack och en Karde Fabrique tillika med Berliner blå och Florentiner Laks tilwerkningen förmå knapt hålla des idkare skadeslösa. Lärftstryckningen skulle kunna löna sig, om tillfället til något mer smakeliga former stode at ärhållas.

Det bandwäfweri, Rådman Meisner begynt, är både upbyggeligt och märkwärdigt deruti, at i stället för gossar, som til swårare arbete, och hwartil manfolk nödwändigt behöfwes, således förwaras kunna, flikor der antagas, som efter wissa år, och då de hunnit til mera färdighet och kunskap blifwa til gesäller utskrifne. Hwad hederlig utkomst, och hwad blidt öde för mången torftig och eljest wilrådig piga, och hwad ansenlig Brudskatt för en fattig karl, som då han äger en sådan husfru, ej behöfwer tilskjuta af egen förtjenst mer än hälften af hwad des bo kan fordra? Hwad styrka för en Fabrique, då den ej behöfwer sörja för ostadiga Gesällers qwarhållande och deras alt för dryga betalning? samt hwad tilwäxt och säkerhet för wåra handaslögder, då de med detta könets tilhjelp blifwa liksom fördubblade? En til de Utländska hitkommande åtskillige warors så ringa pris, mäst bidragande omständighet. De öfrige [ 40 ]Inbyggare äro antingen Båtkarlar och Färgemän, eller Fiskare.

Den rätta handelen är för öfrigt här så godt som obekant och fölgakteligen ej på något sätt idkad, ehuru det skulle synas, som kunde den samma, fast i brist af hamn, dock likwäl med någon förmon drifwas, i anseende til wåra egne här förbi löpande skepp, med hwilka wissa årstider waror på redden hämtas och försändas kunde. Hosfogade utdrag, på hwad 1748 inkommit och utgått, lärer deröfwer kunna gifwa närmare besked.

Förtekning uppå inkomne waror wid Helsingborgs
Sjötulls-Cammare, för år 1748.
    Ifrån Alborg.
103 Walar färsk Sill.
    Ifrån Glotvig.
  Kalksten.
    Ifrån Helsingör.
1205. Citroner
356. Styck. Pommerancer.
10. Skålp. Pomerantzskal
5. Skålp. Apeldecinskal.
15. Krukor Selzerwattn.
300. Skålp. Danziger Swiskon.
110. Skålp. Ingefära.
60. Skålp. Russin.
50. Skålp. Mandel.
20. Skålp. Risgryn.
24 Gr. Lybskt bröd.
250. Skålp. Sirap.
10. Skålp. Lagerbär. [ 41 ]
1. skålp. Cardemummor.
1. skålp. Muskot-blomma.
10. Oxhufd ½ ankar winättika
2. Tunnor Gips.
½. Ankare Linolja.
11. Tunnor Linfrö
Tryckte Exemplar
50. skålp. Åkergelb.
50. skålp. Färnbock.
106. skålp. Winsten.
50. skålp. Tamarinde
25. skålp. Mönja.
40. skålp. Isenfärga.
10. skålp. Spansk-gröna.
6. skålp. Lackmos.
200. skålp. Krap.
275. skålp. Raspad Bresilja.
188. skålp. Smalck.
60. skålp. Indigo.
4. skålp. Gurckmeija.
5. skålp. Arsenicum.
9. Skep. 4. Lisp. 12. mark. lin.
15. Lisp. 14. mark. Hampa.
1. Skep. 1. Lisp. Islands Ull.
2. Skep. Potatos.
8. Wahlar winter-Sill.
1. Lisp. Torsk.
22. Tunnor Jutsill.
3. Skep. 3. Lisp. 17. mar. Rotsker.
3. Skep. 13. Lisp. 14. mar. Gråseij.
1. Ris Conceptpapper
    Ifrån Isafjoren.
5. Walar färsk Sill.
  Kalksten.

Dessutan är förtulladt strandadt gods til wärde 724 Daler Silf:mt, bestående af

8. Lisp. Smör.
1. Lisp. 10 marker Fläsk.
4. Skeppor Korngryn.
4. Skeppor hwita Ärter.
1. Dito Grå.
2. Lisp. 10 mark. Surmjölks-Ost
6. Sk. Rotsker
45. Sk. 5. Lisp. Gråseij
34. Tunnor Berger Sill
13½. Fat Tran.
3. Tunnor Berger Torsk
10. Lisp. 1 mark Talg
300 Tunnor Franskt Salt

Utgångne samma år til Helsingör

144. Tjog Bastrep.
104. Dussin Träskor
3. Skep. Beck i barckar
½. Tunna beck.
100. Styck. Pompträd.
12½. Tolft Ekestolpar.
1. Tunna Tjära.
18. Stock. Göinge hjul.
1. Stycke Furukar.
40. Styck. små Träfat.
1000. Styck Lindträd.
50. Styck. Klappholtz.
4½. Famn Wed.
6. Tunnor 18 kannor Cummin.
502. Bouteiller Källwattn.
80. Tunnor Hackelse.
3. Skep. 19. Lisp. Humla.
1. Styck. Kor.
3. Styck. Oxar.
10. Styck. Får.
5. Lisp. Oxekött.
1. Skep. 11. Lisp. Färsk Lax.
10. Timber Hermelin.
41. Par Renshuds hanskar.
5. Styck. dito Gehäng.
7. Duss. förgylte Knappar.
4. Werkhästar.
    Til Kiöpenham.
14400. Styck. Mursten.
  Räckestol och Sängtimber af bok.
1100. Styck. Tunstafrar.

Hwad oss mäst ömat, är, at häraf finna, det både Lin och Hampa, skal oss årligen til så stor myckenhet utifrån påföras, der likwäl desse Riket så gagnande säden, skulle så wäl trifwas uti den under Staden lydande och til 600 Tunland sig bestigande oförliknelige, samt til sådana wäxter i synnerhet tjenlige jord. Tobaksplanteringen, är med det fallne Spinneriet mäst öde lagd. I det stället sås här allehanda slags säd; Och är Staden med ömnig boskap, samt med herdar för hwart slag försedd.

En omständighet, som mycket skulle befordra denna så angenäma, som wälbelägne ortens upkomst, är en til öpnande handel af allehanda slags förfriskning för de genom sundet gående Skeppen, de der sällan [ 44 ]stanna wid 3000 om året, men flere gånger öfwerstiga 4000 til antalet, och af hwilka hwardera förser sig ifrån Dannemark med åtminstone 15 Riksd:s wärde af åtskillige matware-Persedlar, som utgör för 3000 Skepp 45000 Riksd. och för 4000 Skepp 60000 Riksd. En drägtig men nu Staden betagen inkomst, och som skulle ansenligen upbringa Fjäder fäs och den mindre boskapsafwelen och wårdande, ej allenast häromkring, utan ock i hela Skåne, hwilket i anseende til den der blida wäderleken och kårta winteren i synnerhet finnes fordra en sådan skötsel och et dylikt näringsfång, och som tillika förmådde mycket bota den underwigt, och redbart mynts saknad, under hwilken hela detta landet måste sucka, i anseende til de ifrån Dannemarck här så mycket öfwade olofliga handel och skadande Lurendrägerier. En slik handels rörelse skulle så mycket snarare kunna blifwa här införd, som det härliga här befintelige och til förwar så tjenlige kjällwattnet, synes lika som locka de förbifarande, at med det, deras öfriga Skepps nödtorfter tillika afhämta.

Sandsten finnes här i nejden af try slag. Det första bestående af löst sammansatt ljusgrå hafssand. Det andra något mörkare gulaktigt, och i 12 a 15 tum tjock lager liggande, til byggnad ganska beqwäm och tjenlig. Det tredje af et mycket hårdt och tätt gryt, hwaraf myckenhet uti de så kallade stengrafwarne utbrytes och sedan til wettje och slipstenar ämnad, til alla omgränsande Landsorter försändes.

Kalksten är här ock på flera ställen at tilgå, som fulleligen skal kunna ärsätta den brist, et förbud på den ifrån Steims nu hitkommande förorsaka kunde.

Halfannan mil från Staden, och wid Gästgifwaregården Åstorp, blefwo oss wid en där påstående [ 45 ]Salpetter kokning följande omständigheter derom berättade, nämligen at arbetarne twänne til antalet om en kittel, hinna, den tiden, deras panna är i gång om året, tilwerka 20 Lispund, samt at Cronan derföre betalar dem 9 dal kop. Lispundet, utom de dertil åtgående 120 lass wed, som de med egen bekostnad ifrån angränsande skogar fritt få hämta. Då häröfwer uträkning anställes, hwart wedlass tagit til 3 a 3½ daler kopparm., som derföre i nästa Köpstad betalas, så slår den så ut, at hwart Lisp. Salpeter kommer at kosta 27 a 30 daler Kop:mt. Huru skadelig en sådan tilwerkning måste wara för et så skoglöst land, som detta, samt hwad förlust Cronan måste widkännas, då Salpetern säljes efter det gångbara priset, är lätt att intaga. Wi säga förlust för Cronan, emedan wi ännu ej lärt skilja emellan Cronans, Rikets och undersåtarnes winst eller mistning. Det torde ock desutan än ej wara utrönt, om icke uti en ort, der så mycken jordmärg, så mycken tång och så många Salpeter förande ämnen äro til fångs, inwånarnes hus icke kunde skonas, och deras skog gömas til mer trängande behof, der Stenkohl och torf äro så wäl til hands.

Wid samma gård wistes oss ock en Capun, som wårdade de Kycklingar han utkläkt, med mera omsorg och trägenhet än någon Höna annorstädes. Så ömsint är naturen om des werks fortplantning, at den ock nedlagt sorgfällighet derom hos dem, som förmågan til des förmering blifwit betagen.

Den 27 Julii och under wårt wistande uti Helsingborg strandade et ifrån Norrige ankommande med win och fiske-waror lastadt försäkradt Skepp, ärnande sig til Lifland, och det så lyckeligen, at sedan det [ 46 ]några dagar utsökt dertil tjenligt ställe, ej förlorade det minsta af hwad de tänkt bärga. Några af besättningen, dem wi twänne dagar derefter tilsporde, om de ej mistadt någon man, swarade oss leende, at de derföre wäl wetat wakta sig. Det bärgade godset, som genom öppet utrop här blef sedan försåldt, intygade klarligen, at detta Skeppets säkerhet warit skulden til dess osäkerhet.

Den 28 besökte wi Stenkolswerket på Bosarps Herregårds ägor, der wi hade tilfälle, at å nyo hugna oss öfwer den förmon, at i Herr Assessor Swab äga, en för Fäderneslandet så högt nyttig och för Wetenskaper så nitisk man. Wi sågo här tilwerkning af Stenkärl utaf samma godhet och styrka, som de Cölniske, af den här befintelige och förr obekanta lera, wara ej allenast begynt, utan ock til oförmodad högd drifwen. Eldfaste dieglar, Sal mirabile Glauberi, glas af tång, med flere här gjorde rön, förkunnade anläggarens beröm, witnade om inrättningens nytta och gåfwo oss hopp om lyckelig framtid.

Den 3. Augusti aflifwades wid Morarps Gästgifwaregård et qwinfolk, som afhändt des nyssfödde barn lifwet, af ingen annan orsak, än för at wid des med en wälmående Bonde, barnfadren, instundande bröllop, få bära Crona.

At komma til säker kundskap om sådane mord, pläga Rätterne, efter här öfwer alt, så på landet, som i Städerne öflig sed, låta syna och mjölka ej allenast de flickor och pigor, som äro til finnandes uti den ort och by, der Corpus dilicti blifwit öfwerkommit, utan rundt omkring i neigden. En eljest så wacker, som wälfrägdad Cammarpiga, som tjente på en förnäm Herregård, hade wid sådant tilfälle, mer af afund, [ 47 ]än ådragen misstanka, nyligen skolat til mångas förargelse undergå samma granskning, der den skyldiga ej förut blifwit ärtappad. Då lagfarenheten är mer sammanknippad med Physiologien, blifwa sådana anledningar af mjölk ganska otilräckeliga bewis, emedan den rätt ofta gömes innom de oskyldigaste bröst. Enär man jämförer et dylikt blygsamheten och frägden så mycket rörande, men likwäl tåldt efterspanande, med de så hårdt emotspjärnade och ännu ej tillåtne husbesöken til Lurendrägeriers och dylika styggheters yppande, lärer mycken olikhet uti tänkesätt rögd blifwa.

Den nu annalkande hösten war med mera än någon tid wanlig ömnog sädeswäxt wälsignad; Och försäkrade Generalen Herr Baron Düring oss, det han på des Öfwerste boställe Tomarp efter 20 tunnors Larsmässorågs utsäde, emellan 6 a 700 Tunnor uphämtat. Rågpriset, som i anseende til sådan rik skörd, innom en månad föll ifrån 36 til 11 daler Tunnan, gladde wäl den fattiga, som så länge suckat efter bröd, men upwäckte derjemte sorg deröfwer, at anstalt til nödige förråds hus, deras säkra tilflykter wid infallande hungers nöd, än ej hunnit blifwa inrättade.

En så hälsosam anstalt, så wäl som torckhus eller Riors införande, af hwilka senare Herr Capitaine Berg, jemte mycket annat til berömelig eftersyn i hushållningen inrättat, förtjenar ock så mycket mer, at ej allenast här påtänkas, utan ock med all ifwer werkställas, som då en hwar jordbrukare sökt, at med en tunna allenast öka des wanliga afkomst af hwarje tunnas utsäde, årswäxten tilökes med femhundrade tusend tunnor säd, som nu utgör hela det Skånska utsädet, och tillika just hela Rikets Spannmålsbrist, samt deraf följande underwigt i handelen.

[ 48 ]En sådan hushållning blifwer än nödigare, då Larsmässo Rågs såning i stället för winter och wår-råg hunnit blifwa allmänt antagen, tillika med en mera wårdad och bättre inrättad häfd. Ämnen, som alle äro wärdige Herrar wederbörandes omtanka och åtgärd, och som skola göra Riket lyckeligt och deras namn odödelige.

Försynen, som med så många förmoner begåfwat detta land, tyckes ock i anseende til de widlyftiga strander, hwarmed det är infattadt, i synnerhet welat gynna det samma, då den lika som pålagt hafwet, at frambära en rik och dyrbar skatt i den tång, det ständigt upkastar. Då detta sjögräs, hwarmed stormen, (efter hwilken största myckenheten deraf hämtas) likasom welat försona det oroade landet, lägges hwarftals antingen med dynga eller med torf, at sammanbrinna och rutna, utgör det, i anseende til des många salta och Alcaliska delar, den bästa och mäst gödande hjelp, åkern må kunna fordra.

De här bruklige och efter hwar och en wäxt och ställning så förnuftigt, samt naturliga reglor likmätigt, inrättade liar, dem en owan och wan hand med lika färdighet kunna föra, tro wi, förtjena, at här afritade winna rum: äfwen som de liar mejwerk här i orten kallade, hwarmed sädesskörden förrättas.

Hö-lieskaftets hela längd tages ifrån arbetskarlens fot, up under des arm: stället til ledknaggen A gifwer sjelfwa armens längd, då den stödjande på den så kallade knaggen B sträcker sig med sluten hand neder åt: Rumpan eller stjerten C hwilar på den wänstra armen. Med sådan lia försedd, slår arbetaren af gräset, utan at genom lutande känna sin möda ökad.

[ 49 ]Sädeslian, eller här kallad Mejan, har et mera rakt skaft, utan stjert och knagg. Den neder wid jernet A fastsatte gaffelen B, samlar lika som med flera händer den afskurne säden, at af skördemannen strax kunna knippewis läggas på det ställe, der den sedan sammanbindes uti nakar eller kärfwar. Liorne til bägge äro 1 aln 12 tum långa och 2 14 tum breda.

Hösåterne, som här neder gemenligen sättas fyra gångor större än längre up i Riket, tyckas medföra den nytta, at mindre hö, wid infallande regn och swårt bergningswäder, löper fara, at blifwa skämt, äfwen som de ock med mindre omak och spillning, än de små kringströdde, kunna uphämtas och hemföras.

Polens högd fans här wara 56°. 2'. och magnetens declination 14 gr. De där tillika med middags-linien blefwo inhugne uti en stentafla, den wi på Kyrkans södra sida tätt wid första pelaren låto upresa.

Sundets bredd ifrån Helsingborgs bryggas begynnelse wid stranden, til den Danska wallen öfwerstiger ej 8045 alnar.

Den 22 Augusti lemnade wi det angenäma Helsingborg, och tillika med det, alla de kära och oskyldiga nöjen wi hela sommaren smakat, ställandes nu wår kosa på Götheborg.

Landet på denna sidan är, som alt det wi sedt af Skåne, mycket wackert och drägtigt, fast nu mera skoglöst blifwit. Fälterne, som tilförene warit upfylte med oxar och kor, äro, sedan boskaps-döden orten til des så stora känning öfwergåt, nu i stället intagne af ömnoge fåre-hjordar, hwilka än mer skulle gagna, där någon lönande afsättning på ullen hos Fabriquer och [ 50 ]Städer wore at tilgå. Oändeliga (här så kallade Fälands marker eller fälader) ohägnade betes- och utmarker, intaga större delen af desse widsträckte rymder, men som kunde med någon stängsel och fredande lätteligen göras til ömnogt gräsbärande ängar, eller nyttige skogsparker. Af hwad återstår, bårttaga de många och bredewid hwarannan löpande onödiga wägar en god del, dock är än så mycket til åker och häfd öfrigt, at åtminstone tre gånger så många brukare här skulle finna öfwerflödig både föda och utkomst.

At Skåne ock i forna tider warit långt mera folkrikt, än det nu för tiden befinnes, intyga först de många och så tätt wid hwarannan bygde, och än qwarstående, samt efter landets sed nog kostbart bygde Kyrkor, större delen af en til utseende warm och mycket wacker huggen sten, dem likwäl wederbörande nu mäst låtit hwit affärja, warande Kyrko-taken mäst alla med bly betäckte; sedan, de kloster, som munkarne låckade af ortens behagelighet och fruktbarhet, til så stort antal här fordom anlagt.

Ifrån myckenheten af desse falska underwerks görare, hänledas alla de widskepelser och skrock, hwarmed detta landet är så upfyllt. Men hwarifrån sky eller wämjelse för wissa syslors förrättande bör hämtas, kunna wi ej utfinna. De samme ha gått och gå ännu så wida, at skårstensfäiningen, är rackaren, eller den här så kallade nattmannen, som mäst altid ifrån andra sidan sjön hit öfwerkommit, allena öfwerlemnad; men hwilket Christianstad wisligen trodt sig böra hjelpa och ändra, med Caracters tilläggande af Brandmästare åt den, som denne således hederlige gjorde sysla sig åtagit.

[ 51 ]Här foro wi förbi wisse ifrån kullen kommande lass, med en gul och som runda bröd eller bullor sammanbakad lera, den uti Helsingborg och andre Städer sedan försäljes til planks och hus anstrykning, samt remtygs rengöring och färgande.

Kullen, eller det härwid hafwet på wänstra handen upstigande berget, fölgde oss ända til middagen, då wi ankommo til Engelholm, en liten nyligen åter utur askan uprättad Stad, och som delar Borgmästare samt Rådstufwu-Rätten med Helsingborg. Här uti den så kallade kullewiken utfaller, Rönnö Å, hämtandes des wattn utur Ringsjön i Frosta härad. Uti Gästgifwaregården öfwerkommo wi en förr i Skåne mycket gängse, men sedermera, i anseende til missbruket afskaffad wisa, som under dans och gång ifrån den ena byen til den andra, Chorwis af den samlade menigheten, i synnerhet Midsommars tiden, blef sungen, och som klarligen utwisar, det trädgårds- och fruktträds skötselen i forna tider måst warit ganska allmänt idkad, i det under alla önskningar som wisan eller sången innehåller, bönen för äpple- och päron-must innehafwer et tydeligt ställe. Nu är sjelfwa ordet must i den betydelse äfwen så främmande som mjöd lärer snart blifwa, i anseende til den wanhäfd, hwaruti bien fallit.

De häromkring af flygsand förr förstörde fälter, äro ifrån några år tilbaka, genom den nu mera här så bekante sandhafrans sående, samt fredande för boskap, til en del blefne räddade. De öfrige bärgas och dageligen, förmedelst den myckna nit och berömwärde försorg, nuwarande Landshöfdingen med detta så nyttiga arbetes, och framtiden så högt gagnande inrättningens fortsättande, anwänder.

Wår nyligen omrörde sjö- eller hafstång är härwid et af de mäst bidragande medel, i det, at sedan [ 52 ]den blifwit utbredd öfwer de sådde ställen, fröet eller kornen qwarhållas, sanden af gräset täkt och tuktad stilles, marken gödes, och alle gräs- och hafrerötter således fredade, hafwa tillfälle, at fästa och utbreda sig, samt at binda en säker och fast wall. Til än mera säkerhet samt at åstadkomma lugn och någon skugga i framtiden, har man lika berömligen här warit omtänkt, at å flere ställen sätta så pihlar, som andre nyttige trän. Torde hända, at man ock hädanefter, tillika med sandhafran, blandar sädet med allehanda träns frö, då wisserligen denne så angelägne och så mångas wälfärd räddande hushållning, skulle winna dubbel styrka, och i längden tillskynda samma nytta med mindre kostnad, än med de redan för sig komne träns plantering.

Emellan Engelholm och Karupps Gästgifwaregård, foro wi öfwer den bekanta så kallade Hallands-åsen, bewuxen med ung härlig bokskog, der skogslöse och illa medfarne ödesmarker sedan widtogo. Här mötte oss et stort antal af Hallandske drängar, försedde med slageskaft, ärnande sig til Skåne at tröska: et nytt bewis, det den präktige och til Rikets förrådshus af naturen ärnade orten, fordrar långt mer Inwånare, än den nu hyser, ehuru så få sådant wilja medgifwa; under förebärande, at brist både på byggningswerke och bränsle sådant förbjuder.

Uti et land, der ämnen til allehanda slags sten, tegel och kalk, är at tilgå, samt der träs och skogs wäxt så snart och wäl lyckas, och der desutan et til sådan husbyggnad och klenande så tjenlig slags lera, mäst öfwer alt är til finnandes, bör et sådant inkast ej äga rum. Desutan finnas ju orter, och de ej ifrån Swerige så långt aflägsne, der flere människor rymas under et tak, än hos oss gemenligen tros kunna bärgas, [ 53 ]och som i styrka, hälsa, wäxt och frodighet, ej eftergifwa de här af naturen mäst gynnade. Nedanföre och på högra handen af Gästgifware Gården, ses wid ändan af en sjö, den igenom Högtsal. Konung Carl d. XI:tes Biläger namnkunige blefne Skottarps Herregård. Efter middagen ömsades hästar uti Laholm.

Under wäntan af ombyte, wiste en för Collega wid Scholen sig utgifwande man, at berätta om Stadsens rörelse, Laxfiske och handel, samt det berömliga Ullstrumpe-stickande, hwarmed större delen Inwånarne af bägge könen war syslosatt. Dess kunskap i Geographien, funno wi wara något mindre widsträckt, då han, wid tilfrågan om någon Charta öfwer Staden och det deromkring liggande landet wore til finnande, försäkrade, det Homans Chartor wore at tilgå hos Rector, samt at strömen Laga, som här utlöper, fölle uti det här angränsande hafwet, Östersjön. Utgjorde Navigationen någon del af hwad förehafwes uti detta Lärohus, wore säkerligen ungdomen i det stycket ej så anförd, som wederborde.

Straxt utom Stadsporten, öfwerforo wi sagde ström, som til widt flere och angelägnare werk kunde nyttig göras, än til de få deri befintelige illa bygde Mjöl-qwarnar. På högra handen synes ansenliga lemningar af det fordom här bygde kringslutne fasta Slottet. Denne del af Halland, har et både wackert och drägtigt utseende, samt är mycket skiljaktigt ifrån det wi sedermera igenomreste.

Den 23 om morgonen, sedan wi qwällen förut anländt til Halmstad, hufwudstaden i Halland der floden Nissa förenar sig med hafwet, funno wi Torget upfyllt med wagnar, som infört Klappholts och [ 54 ]pipstafrar, en så för Landets än öfwerblefne Ekar ödande, som för wår hushållning och handel neslig wara, och som måste hafwa ganska djupt rotat sig, emedan des tilwerkning, oaktat det deremot utkomne Förbud, samt Konungens Befallningshafwares alfwarsamma tilsyn och uppmuntran til lofligare näringsfång, dock ännu ej hunnit afstanna.

De här af Kung Christian IV. anlagde wackra Fästningswerk, samt prydeliga Stadsportar, äro nu mera dels aldeles förstörde, dels ock ämnade at blifwa nederrefne. Staden är i öfrigt både angenäm och wäl bygd. Des slögder och näringar, som genom wissas efterlåtenhet och owarsamma steg något lidit, förmodas at åter kunna komma til trefnad. Det omak Borgerskapet här gjort sig, at blifwa befriad ifrån den Garnison här til Fästningens bewakande i förra tider wistades, skulle det samma, i anseende til all den saknad af handel och rörelse des bårtgång förorsakat, nu, om möjeligt wore, gerna dyrt återköpa. Slottet, det Landshöfdingen innehafwer, är et af de beqwämligaste nu i stånd warande.

Med denne Stad sluter sig det, så å denna Landsort, som uti Skåne brukelige Byggningssätt, af det så kallade Korsswercke, och derest öpningarne eller rummen emellan det korswis i wattupass och i lod stälte fyrkantigt huggne och sammanbundne werket, som utgör stomarne af det tilärnade huset, tiltäppas och upfyllas med tegel på löp muradt. Här återwänder mäst ock det Skånska takläggnings sättet af halm, men som borde i Riket, i anseende til des styrka, samt ringa tyngd och i följe deraf mindre kostsamma träwerke, wara allmänt fölgt och inrättadt. Det nyttige och hälsosamma Skånske träskorsbruk, som wi under [ 55 ]nedresan funno redan wara antagit uti en del af Småland, och som til de mindre Inbyggares deraf flytande så stora förmon, samt läders besparning borde wara öfwer alt infört och öfwadt, börjar äfwenledes beklageligen här at uphöra.

Så snart Staden lemnas, och man upstigit på det här intil stötande höga och öfwer Stadsens forna fästningswerk rådande bärget, wisa sig redan flere skoglöse ställen nedanföre i dälderne wara af flygsand illa medfarne. Längre fram och på wänstra handen begynna åt strandsidan långa, fordom med skog bewuxna, men nu efter hygge och swedjande, bara och torra blefne åsar, sträckande sig ifrån söder til norr; och blifwer jordmånen mera grofsandig och skarp til Quibele, der wi träffade en kål- eller trägård inhägnad, af jordfaste 6 alnar ifrån hwarannan skilde stolpar, uti hwilka trenne Ribbor, en midt på, en ofwan, och en nedan woro intappade eller infäldte, och om hwilka unga rätt up stående trän woro hwarom annan flätade. Denne Gärdesgård, som war 4 alnar hög, kan aldrig öfwerstigas, emädan spetsarne ofwantil utgöra lika som Spanska Ryttare, är i anseende til det mäst lodrätta wattnets affall, ej så snar röta underkastad, fordrar ej så mycket gärdsel och synes således förtjena, at ej blifwa wid detta enda stället nyttjad. Des utseende och byggnad kan af figuren närmare inhämtas.

Här emellan och Sloinge utwisa de med skog och trän prydde och dymedelst så angenämt belägne Suse och Fröllinge Herregårdar, det den inwändningen, at skog och trän här, i anseende til sanden samt blåsten ej skulle trifwas, är ganska illa grundad. Hägn och fredande från Boskapen, samt det lugn de [ 56 ]antingen sådde eller planterade trän med sig föra, och så hwarannan, som gräswallen meddela, skulle innan några år kunna åter försätta denna ort i samma behageliga stånd, den fordom måst warit, innan det här så ofta öfwergångna kriget, samt den inwärtes sedan påfölgde och ständigt öfwade ej mindre fiendteliga medfart, hunnit så öda och förstöra det samma, som skedt är.

Gärdesgårdarne woro här af 3:ne slag; det ena af jämne och i förband tårt lagde stenar, efter et af de i Skåne brukade sätten. Det andra äfwen i Skåne öfligt, war ock af sten, med en ifrån öfra kanten af muren inåt åkren eller det omgärdade landet docerande eller affallande wall, på hwilket sätt ingen ting förloras genom den skugga muren oemotfyld eljest förorsaka kunde: emedan denne wall kan med beqwämlighet antingen til såning eller höfång nyttjas, och man des utan wil hålla före, det muren åtminstone på en sida är förmedelst den upkastade jorden befästad. Det tredje af löst upkullrad, rund och ojämnt kantig sten, och wid hwilket är at märka, det den är långt mindre kostsam, och at sedan Creaturen en gång frestat, at ofwerstiga den samma, och någon eller flera af desse så löst lagde stenar nederramlar och stött dem på benen, de nästan aldrig mer sedan bjuda til at öfwa denna owana.

Så snart desse ägor ändat, begynna de af flygsand så illa medfarne och mäst ödelagde marker, som leda til Falkenberg, lemnandes den här så kallade och i hafwet löpande Storån på högra handen.

Hwarifrån denne fina sand, som är den samma, hwarmed det härintill gränsande hafwets bottn är betäkt, kunde hafwa des ursprung, efterspanade wi noga och funno, sedan wi mycket letat [ 57 ]och anstält åtskilliga försök, at den för ingen del war upkastad af hafwet, som många här wilja föregifwa, men wäl uprifwen utur sjelfwa landets bottn, och af de genom skogens uthuggning, blåttade och öpne blefne, samt medelst eld och swedjande til jordskorpan och den täckande wallen sårade och refne Fälten; och blefwo wi härom så mycket mer försäkrade, som på flere ställen klara bewis nu finnas til gamla träns stubbar och rötter, samt at groparne, hwarutur de löst upkastade och sammanblåste sandberg och åsar af wädret blifwit hämtade, än tydeligen äro til at se. Desse sandberg och åsar blifwa, efter hwarjehanda wädrets skiften, flyttade på andra ställen, och är en sådan infallande ömsning ej olik et starkt urwäder, men likwäl så mycket mer obehagelig, som utom det de farande hafwa all möda at komma igenom den sammanyrade sanden, de ock til syn och andedrägt äro ganska mycket beswärade. At en sådan flygtig och frätande sand, den af intet stängsel kan utehållas, och som förqwäfwer och förtager all säds, träns och gräswäxt, skulle på sidstone ödelägga hela landet, har nu warande Landshöfdingen nogsamt funnit, och fördenskul warit omtänkt, at med första widtaga de botemedel, som wid Engelholm med så stor nytta blifwit anwände. En dylik berömlig detta landets räddning, är ock blefwen faststäld, genom det stränga förbud emot all slags swedjande här utkommit, hwarigenom, så wäl som medelst den refning, emellan Böndernes egor och skiften, til den så nödige hemans klyfningens befrämjande, hwilken nyligen för sig gått, denne landsort med säkerhet kan wänta, at se sig i framtiden försatt i des förra stånd och wälmågo.

Den omrörde Falkenbergs Å har et ansenligt, midt öfwer strömen stående Lax-fiske, det wi [ 58 ]lemnade på högra handen af den stora och nog farliga träbron, som leder til Staden. Allmogen berättade oss under wägen, denne Elf wara wid fiskande och öfwerfart så swår och farlig, at den ådragit sig följande vers eller ordspråk

Nissa och Laga
Taga mången man af daga.
Men denne stora Å
Tager mer än bägge twå.

På wänstra sidan ses det bekanta Tegelbruket, der åter marken af träd befäst, och således ej så öpen för wädret, bär både ömnogt gräs, som ock någon Tobak och Jordfrukt.

Här tager ock den norra delen af detta Hertigdöme wid, Norra Halland kalladt. Staden äger allenast 2:ne Stenhus, bägge Borgmästaren tilhörige. Takteglet, hwarmed större delen af husen äro täckte, säljes til nog billigt pris wid ofwannämnde Tegelbruk, är ganska wäl handterat och bränt, samt til lagom och skickelig tjocklek och storlek inrättat. Denne lilla, men för dess ålder nog namnkunnige Stad, har til Inwånarnes förmögenhet och Landets båtnad tilförene idkat et rikt Sillfiske, som nu mera här til största delen afstannat. Wi söke orsaken härtil icke så mycket uti Silståndens flyttning eller förswinnande, som Inwånarne härstädes föregifwa, utan tro oss fast mera igenfinna den uti detta Landskapets folkbrist och ringa upmuntran til en så angelägen näring.

Nu begynna kahla och torra Gråberg, på hwilka elden bårttagit all matjord och grästorf, at synas. I dälderne, dit yxan och elden ej hunnit, och som tillika ifrån Boskapen blifwit fredade, ses här och där [ 59 ]wacker både ung och äldre löfskog. Et klart bewis, at desse omständigheter endast förorsaka des förödande, och at, i fall de här nu blefne ödesfälter och berg inhägnades, skulle ej allenast skog åter ömnogt upwäxa, utan ock marken och bergen, sedan de ärhollit någon skygd, så at Solen, det starka regnet och blåswädret ej så fritt finge afföra alt ämne til matjord, som på de i lugn liggande ställen plägar qwarstanna, åter öfwerklädas med gräs, hwilket efter handen, då det rutnat och således ökt torfwen, förwandla dem til skog och gräsbärande samt wäl utseende trackter.

Ju närmare til Warberg, dess bergaktigare och stenigare blifwer landet; men hade så på denne sidan, som på den andra, kunnat winna et angenämt och långt nyttigare tilstånd, om, i stället för all den möda man gifwit sig, och all den kostnad Allmogen måst widkännas, at å bägge sidor om wägen plantera trän, och dem med stora uplagde stenbål omgifwa, wissa ställen här och där blifwit inhägnade och til skogswäxt fredlyste, i synnerhet som blotta stenrören, nu äro de enda öfriga minnesmärken af all denna tilämnade prydnad.

Samma dag om aftonen ankommo wi til Warberg, derest wi om morgonen blefwo upwäkte af den årligen d. 24 Sept. här hållne marknad. Kopparkitlar, mössetyg, ung boskap och föl, utgjorde största antalet, och fant här bästa afgången. Ehuru denne Stad ofta ömsat ställe och skapnad, har den dock ej hunnit längre, än at med landets och de omkring liggande bergens hela prydnads afsaknad, blifwa bygd af trä. Wid Slottet, som redan uti det Trettonde hundratalet war namnkunnigt, kan hämtas så ögonskenliga bewis til watnets affallande, at eho derom wille [ 60 ]twifla, kan här af Inwånarne blifwa underrättad, at wattnet för så många år tilbaka stått til den högden, men sedan fallit til en lägre, och änteligen så lågt, at åtskilliga under Slottets grund och förr långt under wattet anlagde werk, nu stå ofwan, och at den här förr så berömde hamn, af de mindre Fartygen nu knapt kan nyttjas, förutan det, at wissa nu synliga skär och klippor i förra tider här warit aldeles obekanta. Den nu tilärnade nya Skeppsbryggan, hwilken til längd och utbyggnad wida måste öfwerstiga den gamla, är än et öfwertygande bewis af en sådan minskning och hafwets utfallande.

Som wattnet, så har ock sjelfva Slottets forna wärde genom tidernas förlopp aftagit, och stannar nu des i gamla dagar så mycket betydande styrka, som ej förtjent mindre än at bära namn af Wardberg eller Wardingsborg, uti et ohyggeligt och mer til wårdtorn, än förswar tjenande ställe. Uti et rundt torn in uti Slottet, är en, som en Snäcka sig wridande midt uti öppen, och beqwämt fast utan trappesteg docerande nedergång til de understa werken, wärd at anteknas.

Inwånarne af Staden hafwa, med så sällsynt, som upbyggelig enighet, gjort sins emellan et samanskott, som i längden förmenes skola försäkra så handelens som Inwånarnes egit bestånd.

Fiskeriet är här både bättre och fördelagtigare öfwat, än på de flere ställen af denne landsort.

Emellan Råglunda och Kungsbacka foro wi förbi åtskillige wagnar, lastade med Engskär, wäntande formännerne sig 30 daler Silf:mt, för hwarje lass uti Göteborg. Det lärer än wara uti friskt minne, at [ 61 ]wi detta Färgegräs införskrefwo Skålpundswis, samt til huru mycket Skålpundet måste af Utlänningen lösas, för denne ofta på wåra egne ängar bergade ört. Här blef oss och berättat, at den begynnelse man å denne orten gjort med Potatoes plantering, så wäl lyckats, at all förhoppning är, det detta angelägna sädet i denne dertil så besynnerligen tjenliga jord skal winna all önskelig framgång.

Om natten hwilade wi uti Kungsbacka, som oaktat dess belägenhet wid twänne wattufloder, samt des så ofta förnyade privilegier, dock ännu ej hunnit längre, än at wara landtbrukare och at ej äga någon Stadsnäring, der likwäl staketet omkring denne så kallade Stad, bestående af idel unga furuträn, och som pallisader, allena mera skadar landet, i anseende til skogödandet, än all den nytta flere gode inrättningar någonsin skulle förmå at werka och landet tilskynda.

Husen, som alla äro af trä och tätt wid hwarannan bygde, samt de trånga gatorne kunna wid en timande wådeld ej undgå at bidraga, til att i hast förwända hela Staden i aska, då sten änteligen, på hwilken här är så god tilgång, först lärer intaga träns ställe.

Hela detta landet, ända til Götheborg, alt sedan äldre tider på lika sätt medfarit i anseende til huggande och swedjande, som Norre Halland, är lika skoglöst och lika ösligt, samt löper dageligen fara at blifwa än magrare och skarpare, der skogssåning, fredande och träns planterande ej blifwa snart widtagne. Jordmonen är i öfrigt både god och drägtig, och wäntar allenast mera Inbyggare och bättre häfd.

[ 62 ]Uti Fiäre Härad i Lyngeme By, och flere ställen anträffade wi hos Bönder åtskillige wäl inrättade handtwerkerier, så af smide, wagnar och stolar, som åtskillige husgerådssaker, hwilka här til myckenhet, wäl och til billigt pris göras, under det åkern och ängen wanskötas, och de fläste här belägne Städer ej bestå af annat, än hwad åter Bönder egenteligen tilhörer, eller ock af en landtmannen skadande, samt all god och förnuftig ordning stötande handel.

Den 25. Eftermiddagen til Götheborg, derest wi funno Staden, sedan någre år tilbaka, så prydd och så förbättrad, at den knapt är at igenkänna, ehuru likwäl all den der nedlagde kostnad, på Träbyggnader beklageligen blifwit anwänd.

Hwad förmon det Ost-Indiska Compagniet här tilskyndat uti rörelse och wälmågo i allmänhet, samt hwad winst och nytta en hwar enskilt af denne Riket så högt gagnande handel tilflutit, kan den bäst inhämta, som jämförer denna orts tilstånd innan inrättningen, med des nu warande, så i anseende til förmögenhet, som lefnads art. En flygel af det ansenlige tilämnade Ost-Indiska Compagniets Magazin funno wi redan mycket kostbart updragen. Stadsens handel och sjöfart i öfrigt, des wäl anlagde warf och Skepsbyggerier, des hwarjehanda näringsfång, med mera, äro så bekante och af så många redan kunnige gjorde, at wi tro öfwerflödigt wara derom mycket orda. Hwad wi til wederbörandes heder och beröm måste nämna, är, det nyligen wiss Taxa ej allenast så på Oxe som Kalf och Fårkött blifwit utfärdad, utan ock förbud at sälja och kringdraga denna wahra uti wissa hus, hwarigenom de mindre förmögne och fattige oftast ha måst se sig utestängde och i mistning häraf. Samma öma försorg [ 63 ]har ock förmått, det beqwämlige och hälsosame qwarter in natura Garnisons Regementerne, som förr i brist deraf så mycket lidit, änteligen tildelte blifwit.

Hamnens dageliga igengrundande, medelst den ifrån GöthaElf nedkommande gyttja och sågspån från Edet och Trollhättan, samt inloppets så deraf, som genom sjelfwa hafswatnets minskning förorsakade osäkerhet, synes förtjena all upmärksamhet, samt at i tid blifwa förekomne och hjelpte.

Det här ifrån förra tider antagne sättet, at under all ny byggnad nedslå en myckenhet pålar, de der dock i denna här befinteliga nog fasta lera aldrig råka någon fastare bottn, har tykts oss til ansenlig besparing för de byggande kunna fulleligen ärsättas, genom et dubbelt och wäl sammanbundit Råst, hwarpå då grunden först blifwit jämwiktigt inrättad, byggnaden sedan med nog säkerhet kan updragas; men skulle än blifwa mera säker gjord, om wid yttra kanterne under detta Råst, en förtimring af tu a try hwarf i leran blefwe nedfält, då denne derpå hwilande bottn, liknande et iholigt parallelipipedum eller en låcklös omstjelpt låda, förmådde emotstå all den ojemna tryckning, ofwanbyggnaden förorsaka kunde.

Hos Commerce-Rådet Herr Lagerström blef oss ibland mycket annat, som denne Kongl. Wetenskaps Academiens så wärda Ledamot, som Rikets nyttiga Inbyggare, bemälte Academie ämnat, wisad en slags Machine i China först upfunnen, sedan af Jesuiter Munkarne i Europa inbragt och nu på flere Utländske ställen nyttjad, hwarmed en gåsse beqwämligen kan kasta och ränsa ända up til 17 Tunnor säd om dagen. Des skapnad och ställning är at inhämta af det medföljande i Koppar stuckne bladet.

[ 64 ]Den 2 lemnade wi Götheborg, och hade den fägnaden också på denne sidan Staden finna åtskilligt til träd och jordfrukt anlagt, uti denna dertil så besynnerligen tjenlige jordmånen. Wid Byarne syntes en myckenhet runda pyramider eller höga Coni upreste, som på långt håll gåfwo gårdarne et så sällsamt, som prydeligt utseende. På desse Pyramider af långa upreste och med topparne emot hwarandra stödjande stänger eller störar uphängas de här til så stor myckenhet wäxande och allmänt nyttiade mindre bönor, med deras halm at wädras och torkas. Om aftonen stannade wi på Hanneström Sätesgård, salige Herr Öfwersten Baron Ollonbergs Änkefru tilhörig, belägen en half mil från lilla Ede wid Götha Elf. Dagen derpå besågo wi den delen af Götha Elf, som här straxt nedan för gården framflyter, tillika med de idor eller hwirflar, som i Götheborg förmentes på något sätt kunna hindra båtarnas och de wid Trollhätte genomfart tilämnade Fartygens up- och nedergång; men hwilka wi dock befunno mindre betydande, än wi oss förestält.

Under besigtigandet häraf blewo wi, wid flere fots högd, öfwer den wattnet nu intager, warse, uti åtskillga stalp eller af strömen tid efter annan gjorda utskärningar, wisse än tydelige och oförändrade hwarf af hafssand, blandad med Snäckor och Musslor: Öfwertygande tekn, det de forna wattn här upstigit til desse märken. Å andra sidan Elfwen, på ägorne af et Under-Officers Boställe under Bohus Läns Dragone Regemente, träffade wi, på en, efter gjord afwägning öfwer 25 alnar högre, än Elfwens wattnbryn, emellan twänne berg belägen, och nu med gräs öfwerdragen däldig slätt, den der, sedan en 6 a 7 tums djup matjord blifwit aftagen, fans bestå så långt [ 65 ]wi hinte gå neder, af idel hafs Mussle-skal, blandade med en hwit fin hafs-sand, och ju djupare ju mindre skadde och förfallne: utan twifwel af orsak, at djupare neder de bewarande salten ej kunnat af Solen uppdragas eller af rägn och wäta så lätt afsköljas och bårtföras. Desse ofwansagde Musslor woro af 2:ne slag, det förra

Concha marina valvis æqualibus, æquilatera, notabiliter umbonata & oblique incurvata, subrotunda, vulgaris, striis densissimis & profundis transversim striata & exasperate, candida, leviter ex fulco variegata, & radiata. Gualt. Tab. LXXV. lit. F.

Det andra slaget.

Tellina inæquilatera, altero latere, insigniter producto & sinuoso &c. Gualt. Tabula LXXXVIII. lit. T.

At desse Musslor ej äro liknelser och tilfällige spel, utan werkelige lemningar af förr lefwande djur, lär ej wara swårt at bewisa, då man ej misstänker den så mycket och alfwarsamt sysslosatte naturen, at roa sig med små saker, och man här betraktar, at skalen, som utanpå äro hwassa, kantiga och tecknade, äro inuti så jämna och släta, på det Fisken måtte oskadd deruti trifwas: at stället, der Fisken uti skalet fastsuttit än klarligen igenkännes: at gång-jernen (at wi så må kalla de ställen hwarpå skalen gå, leda och öpna sig) tillika, med alla til skapnaden och slutningen tjenande rum, högder och wråar, så jämt, så tätt och så noga swara emot hwarannan: at skalen änteligen brände, gifwa enahanda lukt, äga samma Nitre och salt, samt blifwa til lika ämne förwandlade, som hafsmusslorne.

[ 66 ]Men at de åter ej wuxit uti eller på jorden, utan äro wattufoster, intages deraf, att detta djur är en Fisk, hwilken naturen ej tildelt jorden til boning. At Fisken uti Musslorne gör skalet, och skalet ej Fisken, tjenandes skalet allenast til slida och foder, samt til at bewara det inuti dwäljande djuret, hwilket åter utan säd, frö eller ägg ej warit eller kunnat komma til och lefwa. Foglarne sätta sjelfwa deras fjädrar, djuren på marken deras hår. De födas, som man wet, mäst aldeles nakna, och har naturen ej wägrat dem förmåga, at sedan efter handen skyla och betäcka sig. Det blifwer då ock wist, at desse MussleFiskar wäl föra med sig i födslen medelbara orsaker til deras skal; men at de likwäl sedan sjelfwa äro, om ej byggmästare, dock werkare dertil.

Om jorden framalstrade desse skal, skulle den ock tillika framalstra Fiskarne, som deruti gömas, der man likwäl altid finner skalen toma, men med tekn, som sagt är, at Fisk eller djur deruti warit, lefwat och wuxit, samt at änteligen desse Musslor äro bivalvulæ eller tweskalige.

Skulle någon eljest wilja påstå, det naturen wäl i forna tider kunnat skapa och frambringa sådana djur, men at den i wåra dermed welat afstanna; så lärer en sådan mening och inkast af naturens egit jämna, enahanda och oföranderliga werkande i alla dess göromål, lätteligen omkullkastas. Icke eller kunna wi se, hwarföre wår tid skulle wara mera owärdig en sådan hushållning och et dylikt skapande, än den förflutne; och måste detta afstannande ej wara et syndastraff just för wår nu mer uplyste werld, emedan den likwäl worde följande så främmande saker och sådane [ 67 ]under med mera upmärksamhet, mera wördnad och mer lärgirughet, än kanske förfäderne, de deröfwer ej lemnat oss den minsta underrättelse eller anledning til något eftersinnande. Skaparen har dessutan tydeligen sagt til watnet, och ej til jorden, at göra fiskar af sig. Hwilket bud tyckes böra betaga all tanka om möjelighet til Fiskars trifwande och warelse i och på jorden.

För desse och flere skäl lärer då widgås, at desse Musslor ej äro liknelser, men werkelige qwarlefwor af förr lifägande kreatur, samt at enda frågan sedan måste blifwa, hwarifrån de kommit? Huru det må wara möjeligt, at sådane i hafsbottnen allenast trifwande djur, måge kunna finnas til så stor myckenhet på slika högder samlade? Samt när sådant och dylika flere lemningar hafwa blifwit, en del så långt ifrån hafwet, under jorden gömde, en del åter på desse högder upförde och nedlagde?

Til denna möjelighet, och til detta tidehwarf bör och kan den allmänt öfwergångna syndafloden allena swara.

Då den förtörnade Guden lät utbrista alla stora djupsens källor, samt under storm, skakande och regn lät öfwerflöda jorden til 15 alnar öfwer de högsta berg, måste ej warit swårt, at utur en, genom wattn och flod sammanfogad werlds djup, uphämta, de i des gömor dwäljande eller fördolde tingen, och efter en sådan sammansqwalpning öfwer alt kringströ, alt hwad wågornas swallande och gång förekom, samt at sådant änteligen wid wattnets affallande stannat på alla de ställen, der wi nu åter finna så desse, som flere, naturens Riken tilhörige, och til det ena eller andra stället aldeles främmande, samt ganska fjerran ifrån komne qwarlefwor. [ 68 ]Men at åter desse så ofta förekommande, hit och dit kastade fynd, til så stor myckenhet, igenom ej mindre än öfwer 4000 års ålder och förlopp, nästan oskadde framträngt sig til wår tid, hafwe wi redan bewist, genom de salts werkan, wattnen efter des flödande lemnat, och på sådane ställen nedlagt, och de der ifrån all luft, wäder och Sol frie och afstängde, förmåt ej allenast i sig sjelfwe behålla deras hela styrka och bewarande kraft, utan ock meddela de samme til alla med dem omgifne, och från luftens åtkomst lika frånskilde ämnen.

Hwad de nyare fynden beträffar, som bewisligen måste senare, än strax efter syndafloden blifwit af wattnen lemnade; så kunna de ej tillskrifwas annan händelse, än det, om ej dageliga dock årligen märkeliga wattnets sjunkande och aftagande, hwarpå å denne ort i synnerhet oemotsäjeliga rön och bewis sig förete. Wi wilje likwäl ej förmoda, det sådan mening, som, ehuru stödjande sig på gamla och säkra bewis, en del dock ännu för alt för ny och för mycket wågad anse, skulle kunna uttydas, såsom i ringaste måtto kränkande det talesätt, Skriften wid Noachs utgång utur den stannade arken brukar, at jorden war torr; och förwänte wi så mycket mindre en sådan wrång utläggning, som wi äre innerligen öfwertygade, at med denne utlåtelse, den del af jorden allena bör förstås, som de då lefwande sågo, och behöfwa kunde, samt at den store och all ting förutseende Skaparen welat med den räddade werldens hushållning, och til människoslägtets mera nytta, så föranstalta, det wattnen, i följe af deras föreskrefne mått til widare affallande, skulle aftaga och minskas, alt efter som de förökte jordens Inbyggare kunde, til deras bestånd och trefnad, kräfwa mera utwidgade [ 69 ]gränsor och tilräckligare utrymme, och hwaruti wi skatte et wida större och wärdigare tekn af Guds wishet och magt wara nedlagt, än uti en wäl tilredd och prydd, men tom och för ingen lefwande nyttig werlds så hastiga hela återställande.

Då denne mening ej gillas, lärer utan twifwel den, som hwarken Skriften oss meddelt, eller tideböckerna oss öfwerlemnat, tros möjeligare, det nämligen sådana starka ändringar tid efter annan på jordklotet timat, at djupsens inälfwor och håfwor der igenom blifwit upkastade, och at högder och berg åter til afgrunden störte och nedsänkte blifwit. Men hwar tager då wägen det wattnpass eller den jämnlika högd och diuplek, uti hwilka desse lemningar pläga sig förete? Huru skulle då, hwad som hörer til en annan werldens del, hafwa kunnat blifwa fördt in i wår? Huru hafwa då nordiska trän och wäxter kunnat blifwa til de södre orterne skickade, derest de nu så djupt uti jorden igenfinnas? Och på hwad sätt hafwa då Medel- och Rödahafwens Musslor til så stor myckenhet kunnat stanna på Roblö ägor wid Christianstad i Skåne?

Ifrån Hane ström, der Tall och Granskog åter war i ömnoghet til seende, förfogade wi oss d. 4 om morgonen til det så kallade lilla Edet, at besigtiga de til förbättring och ändring ärnade förfallne Slussarne i Götha Elf.

Detta slusswerk är i Drottning Christinæ tid, och under den i des minderårighet förordnade Regeringen, (som den år 1642 af d. 28 Feb. utfärdade Taxan öfwer denne durkfart utwisar), af en Holländsk Byggmästare med mycken kostnad och nog prydeligen inrättadt, med twenne slussar i rad efter hwarandra och [ 70 ]således, att de äga ett par portar gemensamt, eller allenast try par tillsammans.

Slussarnes bredd är 714 aln, längden 33, sjelfwa fallet 412 aln. Bottnen är inbränd och kal-kilad uti sjelfwa berget, men ganska ojämt, så at Fartygen och båtarne under up- och nergående wid lågt wattn illa medfaras, och skäras af de qwarstående bergsflisor. Slusswäggarne så wäl som bräddarne, äro på Hollänskt wis med klinker och cement murade, men nu så förfallne, at det utestängde wattnet ständigt tränger sig emellan dem och berget, hwaremot de äro upförde, och gör således genomfarten både swår och farlig. 14 timas tid har altid fordrats til fartygets eller båtens genomgående. Denne genomfart warder, efter det nu deröfwer ingifne underdåniga förslag, til fem fot djupare och på bägge sidor lodrätt insprängd uti sjelfwa berget, samt portarne, för mera besparing och tidens winnande i durkfarten, utlagde ifrån try til tu par, och i stället för 714 til 9 alnar breda. Deras falsar blifwa uti de på bägge sidor så wid ingången ofwanifrån, som nederåt uti de dertil af naturen sig sjelf tilbjudande berghällar infälte, och hela Byggnaden i alt, så til djuplek som bredd, swarande och lika med de i Trollhättan tilämnade. Härigenom, och sedan all murning och hwad som wansklighet kan wara underkastadt, blifwit utdömt, är at förmoda, det all underhållning, så länge sjelfwa Portarne uthärda, skal förswinna, och Cronan, så wäl som Staden Götheborg, för des deruti ägande tredje-del, skola kunna njuta den nu häraf fallande, och ifrån 12 til 1500 daler Silf:mt sig bestigande årliga inkomsten oafkortad til godo.

Wid detta lilla Edet, något längre fram i forsen af Elfwen, besågo wi de här anlagde 8 stycken mångbladiga sågqwarnar, dem en Holländsk [ 71 ]Byggmästare wid namn Kloppert, som förr warit sågare wid Præsidenten Utfalls wäderqwarn på masthugget wid Götheborg, för detta Sågbruks Interessenter inrättat.

I hwardera såghuset äro 24 sågblad. Fyra deraf uti 2:ne ramar anwändas til kantskärning. De öfriga 20, tio uti hwarje ram, fullborda sågningen. Och kunna i hwardera af dessa 8 werk, 5 a 600 Tolfter 6 alnars blockar årligen skäras.

Förmånen af dessa nya mångbladiga sågwarnar rönes deraf, at då de gamle enbladige, sådane som Trollhätte, Wärmelands och större delen af de öfrige i Riket, af en Tolft blockar kunna allenast hämta 312 tolft goda bräder, til 8 a 10 tums bredd, samt 114 tums tjocklek, tillika med 2:ne Tolfter wrak, och 2:ne dito wraks wrak, som tilsammans betales i Götheborg med 14 Dal. Sif:mt, så lefwerera desse af medelmåttiga 12 tums blockar, fem Tolfter, 9 tums breda, 114 tums tjocka, fyrskurne eller kantade bräder, 2:ne Tolfter kantigt wrak, och 2:ne dito wraks wrak, hwilket alt åtminstone gäller 18 Dal. 16 öre Silf:mt, och gifwer en skilnad af 412 Dal. Silf:mt, på hwarje Tolft blockar, som förloras i sågspån, Det är, 112 Tolft goda bräder, som gälla 3 Dal. Silf:mt Tolften, gå bårt uti spån. Wrak gäller 1 Dal. 8 öre och wraks wrak 16 öre Sif:mt Tolften.

Såldes bespares om ej winnes för det allmänna, genom desse mångbladige finare sågwerk, efter 500 Tolfter blockars sågning i hwart qwarnhus, 2250 Dal. Silf:mt på hwar sågqwarn, eller 18000 Dal. dito mynt för alla 8 tillsammans, samt efter 600 Tolfters sågning på hwarje qwarn, 21600 Dal. Silf:mt, för hela werket.

[ 72 ]Det lärer kunna swårligen bewisas, at detta werks och gilles fulla drift utgöra mer än 110 af hela Rikets tilwerkning; ty måste således wårt allmänna, wid denne ena omständighet, se sig på egen bottn i minskning af ungefärligen 2:ne Tunnor gulds wärde, men som i främmande hamnar förmådde tilskynda det samma en winst af en åtminstone fördublad Summa.

Med hwad wedermöda och swårighet måste icke, til Rikets räddande wid påfordran, en sådan Summa upbringas, och af de fattigas nödtorft samlas? samt huru mycket skulle en sådan förbättrad hushållning icke kunna lindra wår så hårdt tryckande underwigt, öfwer hwilken så många föra klagan, men den likwäl så få finnas färdige, at med någon sundare inrättning, eller minsta eftersättande af någon förment och illa förstånden winning, wilja bota?

At leda watnet til desse werk, så wäl som til slussarne, är, utom det berg, som naturen tilredt, och hwaruti slussbåttnarne äro inhuggne, samt hwarpå sågqwarnarne til en del äro bygde, en annan arm eller kistning framdragen emot strömen. Timbringen i wattnet under sågqwarnare göres hälst af Asp, emedan den hålles för det waraktigaste träd i wattn. Wattnhjulen, som ej annat äro, än underfalls hjul, ehuru de rätt wäl, der ej öfwerflödigt wattn wore at tilgå, kunnat inrättas til öfwerfall, hafwa inga andra axlar, än sjelfwa de grofwa jernwefwarne; och äro alla desse werk bygde utan utwäxling, hwarföre hjulen ock äro små, af 312 alnars diameter, och drifwas hastigt af det 4 a 5 alnars fallet.

I stället at den här så wid Edet, som wid Trollhättan fallande myckna sågspån kunde tilhopa samlas, och efter de hushållande, sparsamma och idoge [ 73 ]Holländares sätt, uti de på wed och bränsle så torftige BohusGöthe och ElfsborgsStäder, til bakugnars eldande och uphettande, samt bränneriers i gång hållande, med skogens och den för åkern så angelägne torfwens besparing, til så stor och upbyggelig förmån nyttjas; så öfwerantwardas den samma nu, med wanlig obekymmersamhet, til Elfwen, at dermed ej allenast stoppa och grunda så sjelfa segelfarten, som hamnarne och inloppen, ehuru det redan kan skönjas, med hwad odrägelig kostnad den i framtiden lärer åter oförruttnad måst uphämtas; utan ock at dermed bårtjaga den i detta wattn sig eljest så ömnogt uppehållande fisken. En säker, fast i anseende til denne spånens fetma och kådagtighet länge efterwäntad fördel, kunde der utur hämtas, medelst des, efter föregången förruttnelse, förande på åkren.

En annan, fast ej i första påseende så mycket drägtig nytta, kunde ock utur denna så wårdslösade, gagneliga sågspånen dragas med det, at den samma något fuktad blefwe anwänd at rengöra och skura de i denne landsort så allmänt brukade och så litet warande trä-golf, hwilket wi sedt på flera ställen i Stockholm, och än mera i WästerNorrland med fördel öfwadt, och hwarigenom så golfwen som båttnarne och taken samt bjälkarne kunde frälsas ifrån den dem hwarje wecka öfwergående rötande, och Inwånarenas hälsa så mycket skadande heta flod, den en mindre eller mer syslosatt eller agtsam piga, efter godtycko och infall med et ämbar mer eller mindre gör dränkande och ökad.

Under farten härifrån til Trollhättan och emellan Forss och Gerdhem, wisar sig tätt wid wägen, ibland flere til åker och äng mycket tjenlige trackter, en [ 74 ]ganska stor och widlöftig måsse, på hwilken rymd flere gårdar, så till skörd, som höfång och betesmark rymas, och med litet omak fruktbar göras kunde; men, som likt alt det öfrige, i denne landsorts feta och drägtiga jordmån, af alla, här med körsslor och släpande syslosatte åkermän och bönder, wanskött och obrukad, til öde och ingen inkomst öfverlemnas, under det, at mäst alla tära och lefwa på Utländsk säd, och dymedelst med årlig och ständig underwigt matta det allmänna. Och måste det skälet, at allmogen med slika förslor och körningar likwäl förtjena ansenligen, ehuru klingande och wid första påseendet skenfagert, dock, såsom ingen förnuftig grund ägande, af sig sjelft förfalla, då man besinnar, at sådant förrättes af dem, som under dylik handterings idkande eftersätta åkerbruket, hwilket likwäl, med någre få tunnors ökande i årliga afkomsten, efter hwarje tunnas utsäde, förmår ärsätta den brist utestängandet ifrån sådana syslor kunde uti deras inkomst förorsaka: samt, at detta näringssätt wäl åstadkommer någon rörelse innom samfundet, och låckar penningen utur den ena och den förmögnare undersåtarens pung i den andras och den torftigares; men botar eller stoppar dock ingalunda den underwigt, som utlänskt Spannmåls köpande i handelen tilskyndar, mindre ökar Rikets fasta stock, eller gitter werka något allmänt gagn och nationel winst. Huru mycket skulle då flere korns winnande, medelst bättre häfd, icke kunna bidraga til så denne, som flere misswårdade orters upkomst och trefnad? Och uti huru stor wälmågo skulle icke desse nu endast warande formän, igenom en wäl förstådd boskaps skötsel med ängarnes och betets förbättrande, blifwa försatte?

En närmare häröfwer gjord uträkning lärer bewisa sanningen och rätta sammanhanget, af hwad som [ 75 ]kunde blifwa ansedt såsom gissningswis och mindre moget framsatt.

Desse foror förrättas af öfwer 900 hästar om året, som på mindre än 450 hushåll, hwart hushåll tagit för at äga 5 tunnors utsäde, icke synes kunna indelas. Deras inkomst af ungefärligen 75000 skepp:d Stångjern, som här årligen pläga föras öfwer Eds wägen, a 1 daler på Skepp., är 75000 Dal. Kop. För tungods och andra warors förande tiltages en ej mindre Summa af 75000 Dal. och gör tillsammans Daler 150000 Kop.

Desse 450 hushåll, som nu icke uphämta öfwer fjerde kornet, böra, wid forornes indragande och med bättre bruk, ärhålla om ej 8:de åtminstone 7:de kornet, som gör 3 tunnors tilökning på hwar tunnas utsäde, och på alla 450 hushållen 6750 Tunnor a 20 Dal. för Tunnan gör 135000 Daler.

Genom en bättre ängsskötsel och en mera utwidgad ladugård

Winnes
1:o en Oxe til afsättning på hwart hushåll a 60 Dal. st. 27000
2:o 2:ne Lisp. Smör a 10 Dal.  " 9000
3:o En kalf a 10 Dal.  " 4500
4:o 2:ne Får a   4 Dal.  " 3600
Gör tillsammans 179100 Daler.

Således, oberäknat så wäl afkomsterna utaf den nya upodlade jorden, hwilken af en nu wårdslösad och föraktad fast linda kunde uptagas, som ock den nytta, en idkesammare jordfrukts- fjeder- och små kreturs ans, samt lin och hampas såning och beredande [ 76 ]skulle med sig föra, blifwer landtmannens, genom förslornes afläggande tagne förlust, wid detta föreslagne näringssätt ärsatt med en 29100 Dal. Kop:mt ny och förra öfwerstigande förtjenst, sammanknippad med en den 179100 dal. samma mynts nationel Rikets winst, hwilken då, sedan man undsluppit, at af utlänningen, som nu sker, så drygt lösa desse för lifs uppehället nödige persedlar, blefwe ifrån des nu warande inte, förwändt uti en werkelig och wäsentelig tilökning af Rikets förmåga; til förtigande af den förbättring uti lefwerne och seder, styrka och hälsa, som den besparing så uti matredning och kläder, samt hästars och åke-redskaps ständiga utrustande och wid magthållande i desse nötande och swåra wägar, skulle wid de trägna forornes uphörande ofelbart hos desse inwånare til wäga bringa. Hwem skulle då icke böra och wilja önska, det sådane, med en ständig fattigdom stretande ofta liderlige och mästedels omsider krasslige åkare, blefwo til Rikets gagn, samt människo-slägtets trefnad och heder, uti idoge, sedige, sunde och förmögne åkermän samt landtbrukare förbytte? Och wore icke denne orts nu förwända rörelses och förmente idoghets förswarande, under den allmänna folkbrist wi känne, icke at jämföras med wissas, för wattnbärarne i Paris samt för Rodarne i London bewågnes, gjorde påstående, emot de der ärnade wattupumparnes och broars upbygande, med föregifwande, at sådan anstalt skulle betaga desse fattige deras bröd? Konungen i Frankriket lät likwäl öfwertyga de förre, det de på et både lättare och nyttigare sätt kunde blifwa bibehållne, och det alwarsamma och förnuftiga Parlamentet i Ängland, wiste de senare, at de med et, så det allmänna som dem sjelfwom mera fördelaktigt näringssätt, kunde blifwa til wälmåga anförde.

[ 77 ]En sådan hälsosam ändring kan den tilärnade durkfart uti Trollhättan här allena åstadkomma, emedan all främmande handtering derigenom betages, och utkomsten då måste sökas uti en af naturen förordnad och af Förnuftet godkänd hushållning.

Til desse höga och namnkunnige fall, hwarigenom hela den stora Wennerns wattn utlöpa, och förbi Bohus och Götheborgs Städer skynda til hafwet, ankommo wi, genom grufweliga wägar, ifrån Gerdhems Gästgifware Gård, om morgonen, d. 5, at der, efter undfången nådig befallning biwista öfwerläggningen, om den föreslagne genomfartens werkställande.

Mögligheten häraf hafwa forna Konungar önskat och til en del förwäntat.

Den store Konung Gustaf den I. lät wid mötet i Stockholm d. 25 Julii 1525, ibland mycket annat nyttigt, de samlade förständiga det, som til Rikets upkomst och räddande från utlänskt handels-ok, förnämligast bidraga skulle, wore en til anläggande stapelstad wid Wästerhafwet, utmärkandes tillika Lödesö wid Götheborg, som et i synnerhet dertil tjenligt ställe, hwarifrån sedan waror och gods genom Wenern och flere sjöar lätteligen kunde upföras, och i hela landet kringspridas.

Konung Eric XIV, uti det swar han lät gifwa Lifländarne, då de drogo i betänkande, at antaga Swenskt beskydd, i anseende til den fara och osäkerhet deras handel och sjöfart wid någon emellan Swerige och Dannemark upkommande ofred löpa kunde, synes med den dem lofwade wattenwäg genom sina egna länder ej kunnat förstå annan fart, än genom sjöarne från Stockholm, Norrkiöping eller [ 78 ]Söderkiöping, til Wettern, Wenern, och så widare, genom desse Trollhätte fallen, til Westerhafwet.

Konung Carl IX, då han emellan Götha Elf och sjön Wasabottn wid Wennersborg, lät gräfwa den efter honom upnämnde Carls Graf, synes med denne kostsamma och stora begynnelse allenast hafwa öpnat fältet, til något än större ändamåls fullbordande.

Den kloke Regering, som gjort Drottning Christinas yngre år så namnkunnige, har igenom Eds Slussarnes så kostbara anläggande wisserligen haft et widsträcktare ögnamärke, än att stanna innom så trånga gränsor, det följande den tidens handlingar nogsamt intyga.

Til Nils Jönson, Fogden på Daal, om Strömmen wid Trollhättan.

Wår wänliga hälsan etc. etc. Gode wän Nils Jönson, Eder kommer wäl ihog, det afsked, som jag, Carl Bonde, med Eder gjorde, den tid, man besåg strömmen, Trollhätta, huruledes den beqwämligast skulle kunna med grafwande ledas up på andra sidan, at man med pråmar eller båt kunde komma emellan Brätte och lilla Edet. Så hafwe wi nu til den ända affärdigat Landtmätaren, Olof Träsk och honom uti befallning gifwit, uti Eder närwaro, jämte Edert rådförande och bistånd, at granneligen taga alla omständigheter uti ögonskin, hwilka särdeles skola afmätas, proberas och anteknas i pennan, huru widt sådant görligast kan blifwa i werket försatt, hwarutinnan wi förmene jordmonens djup aldrabäst står til at probera och ärfara, med [ 79 ]tjenliga nafrar, som i så måtto brukas pläga, om hwilket wi bemälte Landtmätare hafwa munteligen informerat. Fördenskul på Hennes Maj:ts Wår Nådigste utkårade Drottnings och Arf-Förstinnas wägnar, befalle, at I för Eder person icke allenast ären tilstädes och honom tjenliga wägar och medel underwisa, utan jämwäl fordra och skaffa hwad som härutinnan nödigt finnes, intil des han med besked kommer tilbaka, och wi då widare om alle sakers fortsättande kunne Ordres ställa, om sådant må eller kan framgång winna, bewisandes honom uti detta all god befordring, och ju med första lägenhet oss weta låte, hwad mening och förhoppning I härom bäre. Gud befallat. Stockholm d. 8. October 1635.

Gabriel Oxenstierna. Carl Bonde.
S. R. Skattmästare.
Conrad Falckenberg. Johan Berndes.
(L. S.)

Memorial för Landtmätaren, Förståndig Olof Träsk, hwad han på denne sin resa förrätta skal. Stockholm d. 17. October, 1635.

Först begifwer han sig til Slyssarne wid Arboga, granneligen dess lägenheter at bese, på det han desto bättre kan aftaga och döma, hurudana orterne skola wara där nedre, i Wästergötland wid Trollhätta, der Slyssarne förbyggas skola.

Til det andra, så snart han kommer neder till Trollhättan, skal han upfråga [ 80 ]Befallningsmannen Nils Jönson, hwilken der straxt hos boendes är, tagandes honom med sig, at utwisa lägenheterne, som han mig Carl Bonde nu sist om grafwen til Slyssarne demonstrerade och wiste. Ifrån Brätte och til hamnen wid Elfwen, måtte granneligen aktas, at samma graf kommer i Elfwen ofwanför den lilla Forssen, som Nils Jönson bor ut med, sedan skal göras en Slyssa, och brännas igenom det berget, han bor uppå, på det man kan pröfwa, om der finnes bara jorden, eller berg i wägen, aldenstund det är så hög backe, som neder til Elfwen: så lagandes, at samma graf icke kommer emot Noriges gränsen, utan ju längre den ifrån gränsen kan göras, ju bättre är det.

Til det tredje, skal han ock på samma resa, bese lägenheten emellan Mariestad och Wettern, hwilket således ske skal, nemligen, at han först begifwer sig til Ullarfwa, dädan ifrån och til Skalckarike, sedan åt Hjälstad och Moo och widare til Hällefors ån alt op igenom, emellan den sjön Wiken, som faller i Wettern wid Forsswik, granneligen afritandes, hwad lägenhet som kan finnas, at föra watnet utur bemälte sjö och Hällefors ån, eller ock emellan Wettern och en sjö benämnd Unnen, hwilken man menar hafwa sit utlopp åt Hällefors Kyrka, och sedan wid Mariestad, dock först igenom Onsåkers sjön. Men på de orter, man icke kan bruka ån, skal då gräfwas, hwar man kan, således gå Forssarne förbi och Slyssar uprättas.
Datum ut Supra.

Carl Bonde.

[ 81 ]Innom Konung Carl den X:des kårta, men med så många des namn stort, och des åminnelse ewiggörande hjelte-dater och gerningar upfylte Regering, war ej möjeligt at intränga flere; ty kunde detta ärende ej blifwa mer än påtänkt.

Konung Carl XI måste utan twifwel ej warit så aldeles öfwertygad om möjeligheten, at göra Trollhättan segelbar, emedan en oss tilkommen Handling utwisar, det Högstbemälte Konung warit betänkt, at ifrån Wennern til Uddewalla öpna en annan fart.

Änteligen blef naturen hedrad, och Konungastolen prydd med en Regent, som i des höga Person förenade en brinnande åtrå för Krigs-ära, med en besynnerlig högagtning för konst och snille; Konung Carl XII, född til så stora ting, och som förlustade sig mäst i de swåraste. Denne Herren, försedd med en i sit ämne ej mindre stor Undersåtares hjelp, Herr CommerceRådet Polhems, trodde sig med desto större skäl böra angripa detta werk, som det altid för så många mellankomne och i wägen lagde, så hemliga som uppenbara hinder, ej allenast warit lemnadt eller glömt, utan ock ändteligen, som nästan omöjeligt räknat, och lät, år 1718, fastställa denne Durckfarts byggnad, samt straxt göra en begynnelse til Sluss wid Brinkebergskullen, at dermed updämma fallen, och således sätta hela Carls-Graf uti segelbart stånd. Men ödet, som redan länge hade ansedt hans så lysande lopp med afundsfulla ögon, tolte ej, det hans namn och ära genom en så stor, som hela Riket nyttig anläggning skulle än mer blifwa förewigade; ty hämmade det all widare fullbordan häraf i den oförmodade och hastiga död, hwarmed han blef bårt ryckt, och i hwilken denna hjelte så detta wärf, som flere honom wärdige saker, [ 82 ]dem utgången, til efterwerldens förundran, och des Thronföljares eftersyn säkerligen hade rättfärdigat, måst lämna ofullkomnade.

Alt hopp om widare i gångsättande af et så sällsynt och stort werk, blef dock wid detta olycksfall ej aldeles til intet, emedan Mästaren ännu lefde; och måst försynen hafwa faststält, at unna wår tid den hedren, at lägga sista handen derwid, då den samma ej tröttats, at, genom en så länge försummad tids förlopp, til owanlig hög ålder förlänga et lif, på hwilket detta så dristiga företagandes hela möjelighet endast ankom.

Polhem blef altså för twenne år sedan åter upsökt och rådfrågad, samt Konungens Wetenskaps Academie Secreterare Herr Pehr Elvius förledit år updragit, at, med det af CommerceRådet undfångne ljus, leda sig neder, och å nyo anställa sådana afwägningar och sådan mätning, som af de nyare och nu brukelige redskaps mera noghet bör kunna wäntas.

Denne sinrike och wittre utskickade kom, som man förmodat, up igen med all den kundskap och all den underrättelse, som någonsin kunde önskas, och derutöfwer med en förnyad wisshet, om än mera möjelighet.

Den nit och ömhet de wakande Herrar, åt hwilka Konungen i synnerhet anförtrodt öfwerstyrslen af detta wigtiga werk, för Rikets heder och wäl hysa, tilläto ej at länge låta derwid bero. Uträkningar öfwer kåstnaden blefwo med all sorgfällighet genast anstälte, modeller til Slussar och fördemningar af wår nu upmuntrade Archimedes tilredde, och allmänheten genom kundgörelse anbudit, at deltaga uti en för det allmänna så ärefull som nyttig författning.

Sedan alt war sålunda beredt, och på det at intet twifwelsmål hos de deltagande måtte widare äga rum, [ 83 ]fann Konungen godt, at förordna, det en ytterligare öfwerläggning och slutelig öfwerenskommelse, med de fläste af dem i sjelfwe orten skulle anställas, och det til den tid, wi oss som sagt är här infunno.

Wid detta tilfälle blefwo alla swårigheter å ömse sidor så häfne, och så mycken görlighet och lätthet til arbetets fullkomnande af Secreteraren Elvius, försedd så med egen grundelig, som af Herr CommerceRådet meddelt kunskap, anwiste, at sjelfwa betingandet med de dertil kallade Byggmästare och bergsprängare ej syntes böra upskjutas; ty blef altsammans, efter några dagars förlopp, til widare Konungens nådigste gillande, afhandladt och slutit, samt Contracterne sedermera i Wennersborg, d. 11. September, upstälte och teknade.

Hela högden af Trollhätte fallen, tilsammans med de uti Carls-graf, befans efter den redan förrättade afwägningen, utgöra 12934 fot eller 65 alnar ungefärligen; men ärhölt genom en ny , af Herr Elvius anstäld afwägning, ifrån de så kallade bomarne eller lugnwattnet i Götha-Elf, up til Brinkebergs kullen, en tilökning af 3:ne fot, så at nu med wisshet kunde räknas på 13234 fot eller 66 alnar 9 tum. Slussen uti berget Brinkebergs-kullen kallat, fick dess kräfwande del 22 fot. Den andra, som är den öfwerste wid sjelfwa Trollhättan, och blifwer anlagd på Malgön, 2314. Den tredje wid Håkanshamn 5312, och den fjerde wid Flottbergs ström, nederst til lugnwattnet af Götha-Elf, 34 fot.

Genom desse Slussar, som alle uti berg äro utsprängde, och bestå af en öppen inhuggen graf wid öfra lugnwattnet, en derifrån nedslagen sänkning til 8 fots djup under det nedra lugnwattnets högd, en ifrån [ 84 ]sänkningen öppnad och i dagen utgående Stoll, af 19. fot i fyrkant, som åter genom en annan öppen graf leder til nedre lugnwattnet, samt af twenne dammluckor, en ofwan och en nedan för sänkningen, komma fartygen at gå up och neder, och således winna Wennerns högd och Götha-Elfs nedrighet.

Til at göra denne up- och nederfart möjelig, uti de nu här befintelige grufwelige forssar, medelst deras förbytande uti de omrörde, til fartygens gång ärforderlige lugn-wattn ofwan och nedan, blifwa ständige fördemningar anlagde: en wid Carls-graf, mit i strömen, at der ofwanföre förorsaka lugnwattn, då fartygen något nedanföre wika af til at inlöpa uti den bredewid inrättade Slussen uti Brinckebergs kullen. En annan, och den förste uti Trollhättan, ofwan Kafle-ströms fall, för att kunna nyttja Slussen på Malgön, och genom wattnets updämning åstadkomma lugnwattn öfwer Presteskedet, och de andra deromkring befintelige mindre fallen. Den tredje wid Tröskeln för att winna Slussen wid Håkanshamn, då alt watn der updämt blifwer lugnt uti Öjebro hålan, ända til Kafleström; Den fjerde uti Flottbergs-strömen, då Hojoma-wärp, Helvetesfall och Oljehålan utgöra et widlyftigt lugnwattn, ifrån Flottbergs ström ända up til Stampeström och Håkanshamns nedre Slussfot, och fartygen således igenom det wid Flottbergs ström utstående berget, och den deri anläggande Sluss, kunna nederstiga til Götha-Elf, och sedan begifwa sig utföre til Åkerström, neder til Edes-Slussarne, och så widare til Götheborg.

Ehuru litet konstigt detta, i sig sjelft likwäl så stora företagande, nu efteråt kunde kanske synas, har det dock ej fordat et mindre uplyst snille, än wår [ 85 ]Christopher Polhems, som, lik en annan Christopher[2] gått den kårtaste wägen, och på det lättaste sätt gjort et, til utseende så ogörligt werk, til möjeligt; öfwerrumplat naturen, och kufwat honom i de stycken han syntes som grymmast och som swårast, dämpat wattnets magt och trugat bergen til tjenst och lydno, samt således öpnat sig genom alla desse så stora hinder en ej mindre hederlig och namnkunnig fart, än den, som til en ny werlds påfinnande, genom wilde och okände haf, den förra i dess tid uptäckte.

Hwad båtnad och nytta detta i stånd satte stora arbete, i framtiden så hwar enskilt, som hela Riket i gemen skal tilskynda, är redan af Herr CommerceRådet Polhem, uti des deröfwer genom Trycket allmänne gjorde tankar, nogsamt å daga lagt, och lär ingen, som om samfund och rörelse äger någon insigt, kunna draga i twifwelsmål, hwad stor andel af wår tilkommande sällhet en sådan omständighet måst utgöra.

Wi öfwergåfwo altså Trollhättan, i hopp om snar werkställighet af hwad wi förehaft, och så högt önskade, samt gingo sjöledes up för Götha-Elf til Carls-graf, lemnandes på högra handen Sallbacka ström med dess anliggande Öar, ibland hwilka wi på en funno lemningar af något fordom der anlagt Slott eller Fäste. Längre bårt på samma sida, uphögde sig de bekanta och höga Hunne- Hecla- och Halle-bergen.

Ifrån de så kallade bomarne, der grafwen utfaller i Elfwen, up til Brinkebergs kullen, peglade wi noga djupen, och befunno dem ej ega öfwer alt mer än 4 a 5 fot, och blefwo således nödsakade, at wara betänkte [ 86 ]på en ansenlig tilökning i arbetet, så wäl som i Summan af de til slutande Contracter.

Wi anlände sedan wid Rånums Herregård, och ankommo derifrån landwägen til Wennersborg, d. 9. September, hwarest tydeliga lemningar än ses af de werk och wallar, år 1676 förstörde och ödelagde blefwo. Staden är både gladt och wäl belägen, och torde nu wid Trollhättans öpnande se sig mer winna, än den i första påseende kanske förmodat.

Här råkade wi åter, dagen derefter, på en marknad, derest en myckenhet föl, utan twifwel med tiden ärnade til olyckeliga Eds-hästar, tillika med et stort antal Oxar ifrån Dahl, blefwo nog dyrt försålde. Silkestyger, så OstIndiska som andra främmande, lemnades åter til billigare pris, än hwartil de i Stockholm eller Götheborg kunna erhållas.

Med Alingsås tilwerkningar hade wi den fägnad, at tillika se åtskilliga bodar wäl och ömnogt försedde.

Det stora, med nijo ugnar och tilhörige tork-ugnar samt många bottnar försedde, nya, wäl och starkt bygde Crono-Bageriet, sågo wi til större delen färdigt, samt det nyttiga och wackra Crono och Krigs-Magazinet aldeles fulländadt.

Hos en del Ombudsmän och handlande här, blef oss mycket noga betydt, huru såsom af tretton och flere hundrade tolfter bräder, som med de Skogsmördande enbladige grofwa Sågarne i Wermeland tilwerkas, sällan mer än halfparten oskadde och dugelige igenom alle så Rånums som Trollhätte fallen, och släpningen öfwer land, någonsin kunna komma fram til Götheborg. Desse bräder eller rättare sagt planckor, äro likwäl så tjocke, at de sluge och räknande Engelsmännerne [ 87 ](afnämare häraf) åter förädla dem til fyra gånger tunnare.

Samma olägenhet med de dyrbare masterne, som til wederbörandes och det allmännas dryga mistning blifwa til så stor del i förenämnde fall, anten brutne eller ock aldeles qwarsittande.

De bräder, som wid sjelfwa Trollhättan, uti de der liggande enbladige sågar skäres, kunna ock i sågningen ej wara mindre skadande, och i afsändningen ej mera lönande. Hwad saknad och stor förlust för Riket i detta ena, men dock så angelägne målet? men som igenom de föreslagne updämningar samt slussar måste aldeles kunna förekommas.

Sedan wi några gångor åter besökt Carls-graf, genom den wägen öfwer Wassbotn, och afmätt Wennerns utlopp til Rånums fallen, der updemning, til utforskande af Götha Elfs och Trollhätte fallens bottns och grunders danhet och beskaffenhet kommer att anställas, och wi hunnit til änteligit slut med de ifrån Götheborg befullmäktigade, samt Contracterne underskrifwit; fortsatte wi resan til Wester-Göthland, och öfwerforo, efter 14 milswäg, den bekante stora bron, som leder öfwer Rånums fallen.

Den önskan wi under hela wår resa haft tillfälle, at så ömnogt utgjuta, at snart se sådane skogsödande och farliga broar förbytte uti waraktige och säkre stenbryggor, blef här fördubblad, der de til sådan byggnad ärforderlige träd nu mera begynna blifwa så sällsynte, och der en så härlig skärf-sten öfwer alt är at tilgå, samt kalk för så godt köp til finnandes.

Tobak funno wi så på denna som andra sidan om Wennersborg til myckenhet planterad, ehuru rätta skötselen deraf ej lärer hunnit blifwa så allmänt kunnig, i det, at större delen war til blomma [ 88 ]uplupen. Denne örts så frodiga wäxt witnar nogsamt om jordmånens godhet och drägtighet, samt intygar, det wi för ingen del skattat dess afkomster för högt, då wi ansedt dem, under tilbörlig häfd, kunna updrifwas til åtminstone sjunde kornet.

På wänstra handen fölgde oss flere mil det besynnerliga förr omtalte Hunneberg, bestående af mäst lodrätt wid hwarannan upreste, dels som Cylindrer, dels som parallelipipeder klufne berghällar, samt här och der med någon skog beklädd. Härifrån nederramla ständigt en myckenhet lossnade stenar, hwilka lika som sjelfmante komma och ärbjuda sig at intaga stället af de nedanför stående trä-gärdes gårdar; men härtils, och medan något träd är at tilgå, hafwa wederbörande ej trodt böra unna dem en sådan ära, och sig sjelfwe et så beständigt och så lönande gagn.

Efter middagen återwände Wennersborgs Län, och började Skaraborgs, wid en bäck emellan Borslöf och Gällsta Gästgifware Gårdar. Det senare begynner, som det förra slutes, med et mycket hårdt och skarpt utseende, men förwandlar sig sedan, efter något stycke wägs förlopp, uti et så mycket wackrare och drägtigare.

Skogarne, och i synnerhet Ekarne hafwa här ganska mycket lidit; och har man tilförene, och då det twifwels utan troddes, at de ej stodo at utödas, anwändt desse dyrbare träd, ej allenast til de många här warande så större som mindre broar, utan ock til de höga båls uptimbrande, hwarpå Milpålarne, som sjelfwa likwäl äro af sten, blifwit upreste. Här plögdes öfweralt med 3:ne par Oxar och et par hästar, spände efter hwarandra parwis för plogar af mer än fyra alnars längd.

[ 89 ]Den myckna olust, hwarmed wi fördrifwit natten uti Mälby Gästgifware Gård, så rik af det wi intet sökte, som fattig på alt hwad wi behöfde, blef om morgonen, den 13, aldeles förgäten, då wi efter 2:ne milars farande genom et gladt och skönt land, lemnandes Wennern på högra handen, blefwo emottagne på det angenäma och wackra, hans Excellence Gref Ekeblad tilhörige Stamgods, Stohla. Wälbemälte RiksRåd, så wäl som des salig Herr Fader, hafwa här, så uti widlöftige stengärdesgårdars byggande, som ansenliga Ekeplanteringar, och andra nyttiga inrättningar, nedlagt besynnerliga prof af kärlek för deras fädernesort, och ömhet för det allmänna. Hos denne wärdiga Rådsherres ej mindre wärda Grefwinna; skulle wi hafwa blifwit öfwertygade, at ungdom och härkomst icke äro stridande egenskaper, med en wäl förd hushållning, eller med hug och ynnest för wetenskap och slögder, der wi förut icke trodt, at hos de lyckeligen födde, förnuft ej wore bundit til wissa år, och at alfwarsamma och nyttiga sysslor, helt annorledes pryda et stort namn, än nya tidningar, kärliga äfwentyr och flera nu så kallade förnäma tidsfördrif.

Den förledit år, af wår wittra följeslagare Elvius, med särdeles mycket snille, winkelrätt emot sjelfwa stora huset utstakade långa wäg och uthuggning, tillägger detta wackra ställe ännu en ny fägring.

Polens högd fans wara 58 gr. 36 min. 24 sec. och magnetens misswisning 13 gr. 45 min. wäster om Nordstreket.

Den 15 skildes wi från Stohla, men med oskiljaktig åtanka af ortens behagelighet, och den wördnad, samt högaktning des Herrskap förtjenar, och ankommo middagstiden til Lidköping.

[ 90 ]Stadsporten wid denne infart, som är af sten wäl murad, och försedd på hwardera sidan med et rundt fast torn, har det alfwarsamma och betydande utseende, sådana Portar egenteligen böra äga, och skulle kunna pryda et långt wiktigare ställe.

Torget är et af de största och det gladaste i Riket. Rådstugan, som är stäld mitt på det samma, har den mäst sällsynte skapnad wi än anträffat. Köpmansbodarne, som intaga nedra wåningen deraf, och med en, utom sjelfwa huset utspringande, låg byggnad omgifwa det på alla sidor, witna, det handelen åtminstone här är under lagens ögon och wård.

Förutan den wanliga stora Michelsmässo marknad, är denne lilla wackra och så wäl belägne Stad, än försedd med en annan om sommaren, och som allenast warar en natt, emellan Lögerdagen och Söndagen. Wid denne nattfästs firande har man dock ännu ej försport at någon Clodius hunnit blifwa rögd.

Lida-strömen, hwaraf Staden eger des namn, och här utfaller i Wennern, delar Staden i tu, och utgör ej en liten del af dess fördelaktiga läge.

Straxt utan för Staden, tager en grof sandigare jordmon wid, och begynna Furuskogar at zira landet. Kinnekulle lemnas på wänstra handen.

Tingstufwor funno wi twenne på denna wägen wara, igenom nu warande Landshöfdingens försorg, til Landets prydnad och skogarnes räddande i framtiden, af wacker och slät gråsten nyligen upbygde.

Inemot Mariæstad war det ansenliga stora fångahuset mycket säkert och wäl inrättadt, mäst til ända bragt, och af förenämde wackra och til murning så tjenlige skärf- eller hällsten upfört.

[ 91 ]Desse så wäl som många andra nyttige här gjorde anstalter, uti landets häfd, förråds-hus, skogssåning och plantering, gärdesgårdars anläggande af flere och til hwarje landsort mäst tjenlige slag, fårskötsel, handaslögder och hwarjehanda näringssätt, intyga om denne waksamma och oförtrutna Embetsmans synnerliga insigt och wälmening.

Skaraborgs Landshöfdingesäte ligger, som bekant är, på en, af den här i Wennern utfallande floden Tida, omgifven Ö, fordom Tunaholm, och nu efter Konung Carl IX:des förra gemål Chur-Förste Ludvigs utaf Pfalts Dotter, Härtiginnan Maria, Marieholm kallad. En uti trägården igenfunnen sten, som herr Landshöfdingen, til et sådant minnestekns förwarande låtit insätta uti muren under Cancellie byggningen, wisar, på sätt, som följer, detta ställets flera skiften.

Anno 1583, Funderades Konungs-Gården Marieholm och Mariestad, med denne Trägård, af Höglofl. i åminnelse Konung CARL den 9:de.
Anno 1684. d. 24 April, bygdes en del Konungsgården och Ladugården Marieholm aldeles å nyo.
Anno 1685 gjordes denna Trägården aldeles uti ny regulaire forme, som han nu är, hvilka byggningar och Trägårds Reparation förrättades uti Landshöfdingens Wälb. Herr Peder Örnklos tid.

Den stora hufvudbyggningen består af idel storwerks och maste-timmer, som säkerligen hade kunnat för det allmänna, blifwa til långt större gagn använde, om tankan, at nyttja egne träd til master, den tiden förmått winna något inryme.

Inemot en half mil ifrån Mariæstad, lemnade wi på högra handen et gränsemärke af sten, [ 92 ]hwaruti, under Wasa wapnet, med en Furstelig Crona betäckt, följande war inhuggit:

Anno, 1583. AF THEN
HÖGBORNE FURSTE OC HERRE
CARL,
ER MARIESTAD FUNDERIT OC
PRIVILEGIRIT OC HIT TIL
THENNE STEN GÅRR STADSENS
EGOR.

Emellan Mariæstad och Haslerörs Gästgifware gård, afweko wi ifrån wägen, at upleta någon mindre kostsam möjelighet, än med Tidans upränsande, til öpning emellan Wennern och Wettern, som, sedan Trollhätte durchfarten wore til ända, skulle upfylla alt hwad utaf så aflägsne landskapers sammanfogning bör kunna förwäntas.

Et liten wattndrag på denna sidan Lyresta Kyrka, som efter all liknelse måste komma från sjön Imsen, och utfaller i Wennern, wisar landets läge och deraf följande görlighet af en sådan wattn ledning, åtminstone til den delen, och så framt bemälte Imsen ej är alt för högt belägen, och innehåller nog tilräckeligit wattn. Hwad ifrån samma Ims til Sjön Wiken, som i Wettern uplöper, kan befordra werkställigheten af en sådan genomskärning, måste mera ledighet, och granlagare anställande afwägningar, dem wi nödgades upskjuta til en annan tid, kunna gifwa wid handen. Lyckeligit imedlertid det land, åt hwilket naturen ämnat sådane tilfällen! Och än sällare det, som tillika med desse förmoner, än äger den, at lefwa under en så uplyst Regering, der säker förhoppning kan göras, at så högt nyttiga sakers utförande, ej öfwerlemnas til efterwerldens bekymmer och åtgärd.

De här öfweralt hittils brukeliga gärdesgårdar, som äro af owanlig högd, och så tätt störade, at en [ 93 ]knapp aln dem emellan gör skillnaden, utwisa, tillika med det tilförene här så mycket öfwade swedjande, hwarifrån så denna orts skogs saknad, som ringa matjord böra hänledas.

Emot aftonen den 17 lemnade wi detta Länet, utan för Hofwa, då swåra backar widtogo med Tifweden, i gamla tider namnkunnig, så i anseende til den gräns den samma på denna sidan utgjorde, emellan Götha och Svea Riken, som til sjelfwa skogens widd och storlek, samt de många der förelupna märkwärdigheter. Jordmånen är här den samma, som på Kohlmården, forna gränsen på den södra sidan, om wårt Swea Rike, af rödaktig grof sand, blandad med något klapur, samt bergaktig och af den til furuwäxt så besynnerligen tjenlige.

Hushållningen, som här warit förd, liknar ock i alt den, som på förenämde ställe blifwit öfwad. De stora träden mäst bårthuggne och til milor eller råstwed anwände, de mindre upofrade til swedje och små så kallade gårdar och torp, här och der utspridda, som wäl innehafwa något rum uti Cronans Jordaböcker, och öka Räkenskaperne, samt kanske lämna deras herregårdar några få dagswerken, men gagna likwäl alla tilsamman, på wida när, hwarken den förre eller de senare, så mycket, som någre få trän förmådde göra, där de til deras egenteliga ämne blefwo anwände, och på sätt, som Assessoren Herr Ulric Rudenschiöld, det uti dess, wid Præsidii afläggande i Kongl. Wetenskaps Academien hållne tal, så moget och så fullständigt det allmänna förelagt.

Wid genomlöpande af wisse ställen, något utur wägen, och ifrån wederbörandes så nära åtkomst aflägsne, hade wi tilfälle at tilfullo åter blifwa öfwertygade, det ensame gjorde, eller för sig sjelf enskilt stående trän, sällan eller rättare sagt aldrig, blifwa [ 94 ]til master eller storwerke tjenlige, och det af orsak, at naturen, som redan sagt är, ämnat dem til samhälle, och deri endast beredt och förwarat dem all deras wäxt och trefnad.

Låtom oss något följa denne stora Mästarens wisa hushållning, och se, huru han i alt sit förehafwande, ej allenast förekommer alla wåra behof, utan ock förknippat dem, med de oss til nyttjande ärnade tingens wäl och uprätthållande.

Då fröet ifrån träden affallit, och det, af wädret kringströdt, hunnit så sig, uprinna de unga telningar, eller träds ämnen så tätt och så nära tilsammans, at det synes, som skulle de förqwäfwa hwarannan. Men just härigenom är det faststält, at sanden eller jorden, skal betäckas och sammanbindas, all rörlighet och förmåga, at blotta de unga rötterna honom betagas, och han sättas utur stånd, at frambringa ogräs eller annat, som kunde förhindra de späda plantornes tiltagande och bestånd. Med et så nära granskap afhålles jemwäl kölden, blåstens wåldsamhet dämpas, solens alt för starka heta swalas, et närande lugn åstadkommes. Qwistar och grenar få ej tilfälle, at på de ifrån luft och wäder afstängde stammar utskjuta: hela födande saften får odelt stiga up i högden, och träden således winna den fasthet, den styrka, den högd, den jemnhet, den fina, släta och tunna bark, och den räthet, som äro nödige och åstundas. Härom kunna de, ytterst omkring sådane samqwäm, och i mistning af alla desse anförde förmåner, stående trän, aldrabäst intyga, då de, i anseende så til stammar, grenar, som bark och öfriga wäxt, ej kunna wänta annat öde, än, at på sistone til wed och bränsle endast blifwa nyttjade.

[ 95 ]Sedan förenämde unga trän hunnit längre, gå wäl wissa bårt, men som dock til det bruk och nytta, som anfördt är, warit oumgängelige. De öfrige lemna hwarandra i den storlek de nu äga, samma tjenst som de förra, och upskjuta efter handen til pikar, stänger, störar, spett och skaft, samt flere människo-slägtets tarfwor. Widare och åter under någras afgång efter gjord tjenst, framte sig ämnen til årar, mindre master och bomar. Änteligen uti et wäl större begrep, men dock altid omgifne med samma tjenstgörande sällskap, wisa sig timmer och såg-ståckar, och sist efter flere åldrars förlopp, storwärks träd och master: men hwilka äfwen, som de förra, aldrig förmåt hinna sådant mål, utom det omkringstående granskaps tilhjelp och wård, samt utom den gång, hushållning och ordning, naturen dem föreskrifwit.

Til dylika och samma anmärkningar, samt til flere bewis, det de dyrbaraste och wackraste masteträd, altid finnas längst ifrån människors åtgjärd, och dit annan omsorg, än naturens egen, icke hunnit, gafs än tilfälle dagen efter, sedan wi öfwer natten hwilat i Bodarne, omkring Lassona och flere Bruks skogar och almänningar, ända til den angenämt och wälbelägna Kielwesta Herregård uti Snaflunda Socken, därest wi förblefwo til andra dagen, då wi sedan, genom swåra wägar, förbi många werk och wattufall ankommo til Schylbergs bruk i Lerbeks socken och bergslag.

Wid detta behageliga ställe, där ansenlig början til sten-gärdesgårdar nyligen blifwit gjord, löper et strek af fin och hwit hafssand, lik med den wi wid Jönkiöping anträffade, och som intager en fjerdingswäg i bredden, förlorandes sig efter mycket ojemt krökande, en mil härifrån uti Vettern. Om bemälte sjö fordom [ 96 ]hit upstigit, eller hwad må kunna hafwa hitfördt, eller här lämnadt detta slags sand, hemskjuta wi til de mera insigt och kunskap ägande, och hålla imedlertid ej omögeligit, det wid forne wattnens högd sådant kunnat ske.

Landet funno wi här omkring mycket, emot förra tider, til säde upodlat, men oss i owisshet, om sådant mera båtat än skadat, i anseende til det almenna, och at dylikt ej kunnat tilwäga bringas, utom den dyrbara skogens utödande, i synnerhet, där så många, angelägna och drägtiga werk äro anlagde, och än mäst i hänseende på den bräde- och träwerks handel, sådane nära kring den, med Wennern till förknippande Wettern belägne Landsorter, med långt mera winning och förmån idka kunde, än med några få tunnor säds hämtande, utur en af naturen til furu och dylika träds wäxt, så tjenlig sand-örig jordmån.

En närmare jämförelse emellan den större eller mindre winst, hwartera näringssättet kan åstadkomma, torde sätta et så högt angelägit mål i des rätta ljus, och leda almänheten utur det mörker, hwaruti den nu gissningswis måste famla, efter des rätta wäl och förmån, och hwad båtnad skulle icke en sådan utletad nödig sanning hela wårt Fädernesland tilskynda?

Det skadeliga swedjande, som utur Bergslagerne åtminstone borde wara banlyst, war här öfwer alt och med besynnerlig ifwer öfwat, och funno wi med grämelse på andra sidan Schylbergs bruk, der åter den förr omrörde grofwa röda sanden widtagit och en widlyftig härlig, rak och tät ung timmerskog för efterwerlden bereddes, huru en ansenlig del deraf, lydande under Prästebordet, måste med hela des ödeläggande tilsläppa ämne til ellofwa ganska stort tiltagne kolmilor, och [ 97 ]sedermera med de återstående stubbar, grenar och falne ris, undergå den brand och det förderfweliga härjande, som på det likwäl så kallade oskyldiga rödjande til något mera mullbete, gemenligen plägar följa. Hade sådane til Lärare och fölgakteligen til eftersyn ärnade, uti yngre åren och wid hög-Scholorne kunnat blifwa något mer underrättade uti naturkunnigheten, skulle de sedan ej så misstaga sig om den rätta och sunda hushållningen, och worde Åhörarne hänledande ifrån et och sama ställe den nyttiga och stora läran, at som förnuftige människor och som gode Inbyggare hafwa efterwerlden men ej en så hastigt återwändande egen fördel, samt som rätta Christna det tilkommande och ewigheten til mål och ögnamärke. Wälsignad ware wår nådiga Konung och Öfwerhet, som igenom des öma försorg, och häruti förekomit wår önskan och pålagt Lärohusen at hädanefter med mera ljus och trägenhet underwisa den läsande ungdomen i de stycker, som närmare måge kunna gagna samfundet och uphjelpa den så länge försummade hushåls kunskapen.

In emot Blacksta gästgifwaregård återwände all större skog, och blifwer den mindre hela denne wägen nog sällsynt; men ljung och af swedjande wanmägtig gjord klappur, ör, och sand öfwerflödande. Närmare til Mosåhs ses på wänstra handen under åsen, hwarpå wägen löper, den widsträckte Ekeby måsen, utur hwilken Örebro stad och det här omkring liggande Landet med torfs hämtande, för någon tid åtminstone, kunna i längden undwika det swåra öde, brist på wed och bränsle hela denne orten förestår.

Framledne Presidenten Baron Conrad Ribbing, under des i detta Län så wärdigt förde Höfdinge styrelse, har, efter fleres utsago, i des tid redan gjordt en begynnelse med tårfskärande utur denne måsa; men [ 98 ]som sedermera afstannat; och lärer wäl denna skogs besparing ej mer, än den, at förwandla de här så owanligt höga och tätt störade gärdesgårdar i stenmurar, blifwa med alfware widtagne, för än all tillgång på ämne til träd aldeles uphört, och sedan änteligen alt hopp om återwäxt samt slägtets återställande til fullo förswunnit.

Wi ankommo om natten emellan den 19 och 20 til Örebro, och besågo den följande dagen det til uprättning ärnade gamla Slottet. De många wigtiga saker, som innom desse murar blifwit afhandlade, derifrån så många Konungar styrt om Landets öde, där den stora konung Gustaf den förste ej allenast befästat des hus, på den af honom så dyrt förwärfwade Thronen, utan ock derifrån begynt lägga grundwalen til Rikets wäl och tilkommande säkerhet, byggnadens särdeles läge, omgifwen på alla sidor af strömen; kunde ej annat än upwäcka hos oss en besynnerlig wördnad för et så märkwärdigt och wackert ställe samt förundran öfwer de många stora ting wår lyckeliga tid, är blifwit förbehållit, at uprätta och i dess forna glans återställa. Ämne til denna stora bygnad har fordom blifwit hämtat utur den i negden liggande så kallade Hellebråten, och består af et slags ljusgrå sandsten, lik den på Åland och Kinnekulle upbrytes. Af samma stenart woro ock karmarne, posterne och kårssen uti fönstren, wäl och rent huggne samt ännu i fullkomligt stånd. Ingången i Slottet ifrån Borggården uti et hörn med den, samma zirande Port och derpå följande stora trappa, intyga det bygningskonsten då redan ej warit hos oss så aldeles främmande.

Efter fulländad rådplägning med den härwarande så wäl förtjente Konungens [ 99 ]Befallningshafwande om Byggnadens angripande til nästa wårdag, och om et, med fördel för Kronan til anläggande kalkbränneri af den en fjerdingswäg härifrån til så stor ömnoghet befintelige hwitaktige Marmor, samt den så kallade limstenen, sedan wi beklagat ödet af en utur Slottet utsluppen torpare, som igenom sittande uti et helt års swårt häkte, der han af wederbörande Rätt bårtglömd, blifwit aldeles lam, ofärdig och utur stånd satt at ytterligare kunna förtjena des bröd, ehuru brottet likwäl til slut ej blifwit med större plikt än med 9 daler kop:mt ansedt, och wi något besökt Staden, den wi funno försedd med åtskilliga nyttiga slögder, bland hwilka et garfweri, det en promotus Magister, ifrån dess til undergång lutande tilstånd, med all sin förmågas tilsättande, häldre trodt sig böra uprätta, och på et så nyttigt sätt göra sig af det allmänna förtjent, än at längre öka de tärandes och om deras öde så owissas antal wid Academien, är wärdt, at med upmuntran, och gynnande blifwa ansedt, men til bygnad äfwen så ödande för skogarne och skadande för landet, samt til utseende äfwen så litet för sig kommen, som i forna tider; lemnade wi Örebro, och funno på andra sidan en än mer, än på den förra, oändelig myckenhet af sten, större och mindre, förwarad innom kåsteliga och höga träd-gärdesgårdar, som med någon, efter gammalt swedjande, öfwerblefwen jord, til rymd ganska widlyftig, sades wara Stadsens åker och ägor. En del, som skulle betyda betesmark och utjord, war igenom den derutur til täckning hämtade torf ganska illa medfaren, där likwäl slagg, småsten, klappur och odugelig ör, kunde til samma behof med lika fördel nyttjas. Wägarne felte ej i et så hårdt land at wara goda, och [ 100 ]de oräkneliga pålar i kanterne ej annat än åtfölja den öfriga skogs ödande hushållningen.

Förbi Glanshammar öfwer den nu mera nog medtagne Käglan, men som likwäl efter någon tids förlopp änteligen hunnit afwakta något wederlag uti en ansenlig lång och wäl lagd gråstensmur, den wi lemnade på wänstra handen, samt sedan wi wid Fällingsbro öfwerfarit gränseskilnaden imellan Nerike och Westmanlands län, stannade wi den 21 om aftonen uti Arboga.

Den hugnad wi hade smakat, at straxt i början af detta Län finna de mindre broarne til större delen af sten, och de öfrige under lika byggnad, samt at se oss, hos en gammal wän här i Staden wäl undfägnade, blef nog störd af det tilstånd uti hwilket wår älskelige resekamerat Herr Elvius, som redan på andra sidan Örebro hade känt sig något beswärad, syntes råka. Dagen efter, sedan wi rådfrågat Läkaren och låtit öppna honom ådren, tycktes han åter ansenligen hämta sig, och blefwo wi i det hoppet styrkte, igenom des så mycket yttrade åstundan, at skynda med resan. Wi besågo alt derföre som hastigast staden, det under bygnad stående rådhuset, och anträdde åter resan straxt efter middagen, anträffande hos Rådmannen herr Westeen et nytt wäl lyckadt påfund, at i stället för kostsamma smidde rahmar och dörrar uti kakelugnar, nyttja gutne af tackjärn, med en nedre i ramen tillika stöpt framstigande häll, som ehuru nog store och mycket rent gutne, dock ej fordra mer än 14 de förras kostnad. Uti förbifarten wid stranden aflopp en af twenne här nyss förfärdigade jagter, som i anseende til de i ån nu mera sig årligen ökande banckar, woro nog slake bygde. Denna jakt som bestod af furu, med knän af gran, samt stäfwor, häktbalken med mera af ek, war [ 101 ]af 52 fots köl, 10 a 12 qwarter under täck, kunde draga 28 swåra läster, och sades kunna säljas till 3600 daler kopp:mt. De på denna sidan förr så mycket öfwerklagade djupa Arboga gator funnos nu uti en god, fast och uphögd wäg förwandlade, och alla de oräkneliga gärdesgårdar, som omgofwo de många härtil liggande små åkrar, förbytte uti et enda, alla ägorne innefattande stängsel. Några gamla här och där stående Ekar, som undansluppit at blifwa til mindre angelägit bruk, än deras ämne fordrar, anwände, utwiste, at dessa nyttiga träd uti denna jordmån ej äro utlänningar, och at de fordra allenast, at såsom Landsmän blifwa tålte och fredade.

Det uti Köping öfwerkomne starka regnet förhindrade oss, at wara åsyna witnen af det här förfalne klädeswäfwerie, samt at söka hwad annat bör skilja en Stad ifrån bondenäring. Medan wi wäntade efter ombyte, förbi foro oss en myckenhet glade bönder och allmoge, återförande til Westerås förrådshus den af Cronan dem förledne wår til säde och brödföda försträkte spannmål, under otaliga wälsignelsers utgjutande öfwer den hjelpsamma hand, dem uti en så trängande nöd blifwit räkt.

Om natten måste wi taga hus uti Kolbäck, och ankommo följande morgonen igenom härliga wägar, förbi et ansenligt antal af wäl lagde stenmurar, och öfwer många åter nyligen gjorde så nyttiga stenbroar til Westerås.

Denne täckt och wäl belägne Stad, i wåra gamla allmänna handlingar så bekant, och af ålder försedd med en ogemen stor, men af Högstsalig Konung Carl XI än mera kostbar gjord Kyrka, den åter så mycket utmärktes af det konstiga och sälsynt wackra torn, [ 102 ]med hwars skapnad och resande, framledne RiksRådet Grefwe Nicodemus Tessin ökt all den öfriga prydelighet uti wåra byggnader, och smak för fria konster, som det namnet allena warit förbehållne, och wi derifrån hänleda, har i senare tider wunnit mycken tilwäxt uti flere wälbygde hus af sten, samt nyttiga anläggningar, och lärer än snart hinna den förmånen, at under Länets nu warande driftige och waksame Höfdinge, se des afbrände och til ödeläggande, der en högre hand ej imellankommit, ämnade Slott uti så fullkomligt som nyttigt stånd, ibland de första i Riket, åter försatt.

Under bestigandet af denna Konungaboning, hwilken Glorwördigst i Åminnelse, Konung Gustaf Adolph i synnerhet mycket gynnat, gladde oss wid de nyligen häruti inrättade säds-förråds-husen, det en sådan högstnyttig inrättning änteligen hunnit taga en så länge efterlängtad begynnelse, och hwarmed Cronan satt sig i stånd, at ej allenast ifrån undergång nu wid öfwerkommande hungers nöd rädda så många nyttiga Rikets Undersåtare, utan ock at i längden och efter mera utwidgande kunna ärnå det höga mål, at hämma sädens alt för myckna dyrhet, samt förhindra des förfallande i för stort wanpris: twenne det allmänna nästan lika ömt och nära rörande omständigheter.

Wår följeslagares tilstånd, som nu åter begynte at förwärras, hindrade fortsättandet af denne dags resa längre än til Nyquarn; men gaf oss andra morgonen nytt hopp, at efter des trägna längtan, kunna hasta til Stockholm.

Här oroades wi åter öfwer den stora skogs saknad, hwaraf hela denna orten plågas. [ 103 ]Gärdesgårdarne woro dock ej mindre til antalet, trädbroarne snarare ökte än minskade, pålarne i kanterne af wägen äfwen så många som tilförene, och den skogsparande hushållningen på intet sätt förbättrad.

Wid Enkiöping sågo wi, hur mycken jord, af den under Staden lydande, war til jordfrukt berömmeligen anwänd, och beklagade, det flere af wåra Köpingar och Städer ej kunde förtjena, at på så gagnande och nyttigt sätt för det allmänna blifwa ökte til namn som denna. Lin, hampa, humla, Tobak, allehanda slags oljefrö, färgegräs och tränsfrukt med mera, båta likwäl äfwen så mycket som kåhl, men hedra långt mer än skjuss och krögeri.

Här så wäl, som wid Nyquarn, lemnade wi åtskillige resande Studenter, kringströdde uti wissa flockar, som, ehuru ärnande sig til et och samma ställe Upsala, likwäl foro så afskilde, och lefde så delte, som hade de warit om ej af fientelige, dock af aldeles obekante folckslag, och främmande tungomål. Hwar enstakad tropp utgjorde et annat landskap, det de på lärdt talesätt betydde med namn af Nation. Sedan ynglingar med sådan böjelse til Lärostället ankommit, och de der än ytterligare blifwa under särskilte anförare ifrån hwarannan afstängde, samt hållne innom wissa, ifrån deras medbröder de öfriga läsande, til tycke, förmon och lefnadsart afskilde råmärken, är fruktan wärdt, det en wederwilja än widare upwäcktes, och en kallsinnighet inrotas, som i längden swårligen lärer kunna dämpas, mindre aldeles häfwas. En dylik kanske litet agtad, men likwäl så mycket betydande olägenhet, torde dock kunna förekommas, om i stället för ungdomens samlande under Landskap, den til styresmäns inseende och wård efter antal och ankomst til [ 104 ]orten blefwe öfwerlemnad och indelt, då ock den förmånen winnes, at, igenom en sådan lika fördelning, Upsyningsmännen blefwe lika sysselsatte, lika deltagande uti et gemensamt fädernesland ägande ämnens wårdande: lika flit skulle anwändas, lika beröm och answar wore at wänta, och Riket hade at glädja sig öfwer tilkommande inbyggare, til sinnelag ifrån barndomen sammanstämmande, och til wilja genom upfostran förenade.

Då wi ankommit emot middagen til Ekholmsund, förföll åter wår kära Elvius så mycket, at wi ej wågade gå längre, och blefwo til något qwarstannande här så mycket mer styrkte, som ÖfwerDirecteuren Faggot, wår sjuke både med wänskap och likhet i wetenskap och snille förbunden, då just war här wistande, at kunna emottaga en så kär gäst och skaffa honom all önskelig wederqweckning och skötsel. Det til Upsala straxt afsände budet, berättade wid återkomsten andra morgonen, Archiatern Rosén wara i Stockholm. Och som en sådan sjuk fordrade ej mindre, än en sådan Läkare, skyndade wi sjelfwe dit, at honom derom anmoda. Wi måste altså lemna wår wärda och såte följeslagare, hwars sällskap oss så länge glädt, och hwars umgänge oss så mycket båtadt, och kände under hela öfriga wägen all försmak af den sorg hans förestående saknad förorsaka kunde, och uti hwilken så det allmänna som wetenskaperne och dess wänner skulle göra samma oboteliga förlust, och blifwa alla lika deltagande.

Denne bedröfweliga omständighet ömade oss så mycket mer, som wi under hela resan med så stor upbyggelse och fägnad spordt, hwad kärlek och högaktning, konst, wetenskap och snille nu hunnit upwäcka hos större delen af Rikets inbyggare, och at wi just då skulle hafwa at befara mistningen af den, som til et så stort wärks widare befrämjande som aldramäst behöfdes.

[ 105 ]Straxt på denne sidan af Stäkes färja, funno wi på en Marmor stod följande, hela Riket så kära minne, inhuggit.

ÅHR
1744
DÅ SWERIGE
GLADDES ÖFWER
PRINTS
ADOLPH FREDRICHS
SWERIGES ARF-FURSTES
GIFTE
MED
PRINTSESSAN
LOVISA VLRICA
AF PREVSSEN
RESTES DETTA
SKILIE MÄRCKE
EMELLAN
STOCKHOLMS
OCH VPSALA LÄHN
AFv THEOD. ANKARCRONA
LANDSHÖFDINGE.

[ 106 ]Följande Pol-högder, dem Secreteraren, Herr Elvius, wid återkomsten ifrån mätningarna i Skåne, oss meddelte, och han under denna resa tagit, med et nytt Geographiskt Instrument af 8. tums radius, hwilket wår berömde Herr Ekström förfärdigat, och hwars beskrifning uti Kongl. Wetensk. Academiens Handlingar ofördrögeligen lärer utkomma; förtjena så mycket mer at blifwa almänt kunnoge, som denne omistlige mannens så hastiga död, oss beröfwat större delen af hwad wi, så i detta som flere mål, med skäl af des djupa wetenskap och af des oskrymtade kärlek för Fäderneslandet kunnat wänta.

  °  
Tabergs, observerad d. 6. Junii, 57, 47, 41.
Hörles, d. 7. 57, 20, 10.
Maltesholms, d. 12 och 16. 55, 54, 52.
Lunds, d. 18, 55, 41, 6.
Helsingborgs, d. 22. Junii, 56, 2, 8.
Romele-Klints, d. 3. Julii, 55, 36, 40.
Stenshufvuds, d. 5. Julii 55, 43, 40.
Herrestads, d. 7,8, och 9 Julii 55, 29, 32.
Sandhammars, d. 10, 55, 25, 15.
Tomarps, d. 11, 55, 31, 44.
Abecos, d. 12, 55, 25, 14.
Klörups, d. 14 och 16 Julii, 55, 26,  0. lit. ov.
Christianstads, d. 20 och 22 Juli   56, 1, 20.
Åhus, d. 21 Julii 55, 53, 50.
Engelholms d. 22 Augusti 56, 3, 45. oviss.



  1. ”Innan en okänd mark däremot blir lagd under plogen,
    är det för bonden av vikt att utforska väder och vindar,
    känna beprövade bruk och beskaffenheten hos marken,
    både vad trakten lämpar sig för och vad som är sämre.
    En slags jordmån lämpar sig bäst för spannmål, en annan - - -”
    ur Vergilius’ ”Georgica. Sånger om lantbruket.”, översättning Tönnes Kleberg. Symposion Bokförlag 1989.
  2. Columbus




[ illustration ]
Dag-Bok Öfwer en ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa år 1749 - Illustration hölie.jpg