Det engelska originalet Gethsemane författat av Edward Payson Hammond 1866. Här ur Sionstoner 1889, i en översättning till svenska av Montelius. Carl Boberg gjorde senare (1895) en bearbetning, som publicerades i Svenska missionsförbundets Psalmer och sånger 1951 (Nr 138]. År 1984 bearbetades texten igen av Karin Hartman. På Wikipedia finns en artikel om Den stunden i Getsemane..
1.
Den stunden i Getsemane
Jag aldrig glömma kan,
då dig i blodsvett jag fick se,
Min Jesus Gud och man.
Det var för mig du göt ditt blod
Och sådan ångst utstod,
Jag aldrig glömma må ditt ve,
Där i Getsemane.
2.
Då du i dunkel örtagård
Till kampen trädde fram,
Jag såg, hur vredens dom så hård
Dig drabbar tungt, Guds Lamm.
Min dom det var, för mig du led,
Min skuld dig böjde ned.
Jag glömmer ej din ångst, ditt ve,
Där i Getsemane.
3.
De dina öfvergåfvo dig,
Din Fader till och med,
Ack, ingen tanke säger mig,
Hur då ditt hjärta led!
För mig, för mig du stod dock fast,
Din kärleks kraft ej brast,
Jag därför minnas vill ditt ve,
Där i Getsemane.
4.
Men skulle en gång kall du se
Min kärlek, Gud, till dig,
Påminn mig om Getsemane,
Hur Jesus led för mig,
Min kärleks kraft så ringa är,
Men, Jesus, hjälp beskär,
Att jag ej glömma må ditt ve,
Där i Getsemane!
