Det fjerde regementet
| ← Carlsdagen i Paris |
|
Den sörjande grekinnan → |
| Dikten är en fri översättning av Julius Mosens dikt Die letzten Zehn vom vierten Regiment om slaget vid Ostrołęka 1831 under det polska novemberupproret. |
DET FJERDE REGEMENTET.[1]
På knä i Warschau tusen gingo eden:
”I detta krig vi lossa ej ett skott.”
Till Blachfeld upp! Låt trumman gå! Slut leden!
Vi gripa an med bajonetten blott.
Hvar än en Polens son i lifvet fins,
Han stolt det fjerde regementet mins.
Och när vi så vid Praga blodigt stredo,
Har ingen enda lossat än ett skott;
Och när i Ryssens led vi dödar spredo,
Var det med krut? — nej, bajonetter blott.
O spörjen Praga! Praga ger besked,
Hur tappert fjerde regementet stred.
Och när vår ovän se’n vid Ostrolenka
Lät tusen eldgap spruta dödar ut,
Att i hans hjerta våra uddar sänka
Vi väg oss bröto glada med våra spjut.
O spörjen Ostrolenka om vårt mod!
Der glänste Polens örn i sol och blod.
Och många tappra mannahjertan brista.
Dock blef vårt vapen bajonetten blott:
Och mången strid mot tsarens här vi mista,
Dock hade ingen lossat än ett skott.
Der Weichselns vatten flyr mot hafvet rödt,
Der har det fjerde regementet blödt.
O ve! det qvides i palats och koja,
Det svarar ve i söder och i nord;
Vårt land på nytt är smidt i jern och boja,
Det fins ej mer ett Polen på Guds jord.
Hvar man, som ej är död, är fágelfri
Af regementets sista kompani.
Hell er, J bröder, som fått glada stupa
På ärans fält, med ännu måttadt spjut!
Vi lefva än, men såren äro djupa.
Och med vår frihet är det evigt slut.
O Gud i himlen! Snart är det förbi
Med regementets sista kompani.
En dimmig qväll, från polska sidan stanna.
Sju grenadierer invid Preussens gräns
Med friska sår, med ärr på mulen panna; —
”Wer da?” det skallar, fästningskedjan späns.
Då svarar en: ”i landsflykt drifna hit,
De sista sju af sista kompanit.”
- ↑ Fri efterbildning.