Dikter (Löwenhjelm)
Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
| Första upplagan postumt utgiven 1919, femte upplagan utkom 1941 och innebar en utökning med ett femtontal dikter; nionde upplagan utgavs 1949. |
- En dag
- Det glada följet
- Jag är besatt utav en enda känsla
- Monsieur de Brie
- Monsieur Vernet
- Monsieur Bertol
- Monsieur Eric
- En klagovisa över Tyskland
- God bless you, gamle quærulant
- O jord, som stiger tvagen
- O hav med ödsliga salar
- Aftonstämning på Ceylon
- Nu tiger nattluften vårlig och klar
- Nu våras det åter och påsken är när
- Nu spricker det knoppar ur svarta träd
- Skåda, skåda hur det våras
- Nu så dansa denna världens barn
- Det lyser grönt och ångar
- Du döende vårbleka dager
- Ett safir-hav, blandat med karbunkel
- Om vägen till livet är rak eller krokot
- En trädgård ännu höljd i nattlig fukt
- I mörker står skogens väldiga mur
- Dalens dimmor
- Ej Fahrenheit visar mot nittio mer
- Fyrti spö på fotens sula
- Nu har, till sist, jag blitt så sur och lessen
- Drager dädan all jordens didakter!
- Det bodde en förste i Urvädersgränd
- Hos oss i Södra dryckesgränd
- Detta släkte är ont och skall förgås med svärd
- Långt bort ifrån stadens hank och stör
- Aldrig skall den breda hopen m. fl.
- O Gud, som gjort den fagra jord
- Gud Fader ger i himlen fest
- Min nattlampas veke rykte i tran
- Jag ville ge min hjärtans lille broder
- Den Arlequin som dansade
- Du vida jord i fager klädebonad
- Ack, saliga, saliga äro de
- Mitt tempel
- Jorden är full utav synder och skam
- Min själ är fridlös, mitt sinne sjukt
- Jag bad till Herren under nattens vaka
- I bullrande staden var mig väl
- Jag har bott i ditt skimrande månskensslott
- Vem kan längre hålla vakt emot allt som stormar
- Munkåret
- Advent, advent!
- Natten står grå utanför mitt fönster
- Är jag intill döden trött
- Är det du, är det du, allra käraste barn
- Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta
- May we be happy and rejoice
