Dikter (af Wirsén)/Ännu!
| ← 1794 |
|
Procul este! → |
Ånnu!
(Till en sångare.)
Det är ej borta, som du trodde,
De ljufva toners fria val;
Det bor ännu, som förr det bodde,
I själens djup en näktergal.
När sorgen höljde fogelburen,
Han trodde genast, det var natt
Och död och vinter i naturen,
Och sörjande och stum han satt.
Men snart, 0 snart af ömma händer
Skall floret lyftas bort en dag,
Och ljus och glädje återvänder
Med tusen nya toners slag.
Än är ej ålderns skymning inne,
Än är det sol i grönklädd dal,
Än är du ung till själ och sinne,
Och du skall qväda, näktergal!