Dröm i en ångbåtshytt
| ← Bacchi recept |
|
Till komministern i Möja → |
Dröm i en ångbåtshytt.
Det var så: jag var på hafvets botten,
Dit jag aldrig tänkt att titta in.
Jag vill önska, att I aldrig måtten
Få en dröm så fruktansvärd som min.
Ni kan tänka er, en mängd med torskar
Röt omkring mig som fördömda troll:
"Hvad är detta för en naturforskar'?"
Skreks och hånades från alla håll.
Kom en lax och mig i kragen skakar,
"Himlahund!" han hväste desperat:
"Säg, om laxsallat med skarpsås smakar
Läckrare än graflax med spenat?"
Stimm af sill i en oändlig skara
Rät och ilsket trängde sig intill:
"Huru stort kan ungefärligt vara
Bacchi barns behof af inlagd sill?"
Men två ålar, obeskrifligt snälla,
Togo ingen del i detta skrål.
Jag förstod, det skulle föreställa
Tacksamhet: jag äter aldrig ål.
"Snart," de hviskade, "skall man dig sluka,
Blott ett sätt kan rädda dig härur:
Skrik! som ni på jorden alltid bruka:
Fisken lättskrämd är till sin natur!"
Packet redo var att mig anamma,
Och mitt sista hopp om räddning flytt.
Jag skrek till — och väcktes i detsamma,
Och Guds sol log vänligt i min hytt.
