Ebbas Önskan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
[ 259 ]

EBBAS ÖNSKAN.

(Tillegnad Kongl. Hof-Secreteraren Karsten.)

Ack! vore jag en Näktergal,
Med Amors flygt jag skulle ila
I aftonvinden tyst och sval,
Att på ditt öppna fönster hvila.

Der glömde jag, att Mälarn låg
Så nära med sin klara spegel,
Och att på luftens azurvåg
Jag ägde vindens lätta segel.

Jag glömde lundens täcka strand
Och Floras alla blomstersängar,
Blott rädd, att vingen kom i brand
Då Orpheus rörde sina strängar.

Jag satt der trogen natt och dag,
Blott att du alltid ville sjunga;
Och glömde bort, att äfven jag
Då ägde en så klangfull tunga.

Men då du somnade hvar qväll,
Då skulle jag din stämma härma
I klara ljud, och öm och säll
Min lätta vinge till dig närma.

Och sitta vid din hufvudgärd,
Och tjusas af de ädla dragen,
Der åldern glad och vördnadsvärd,
Har lånat penseln af behagen.

[ 260 ]

Jag skulle, som en vestanvind,
Med lätta kyssar dig begjuta,
Och fladdrande omkring din kind
Din anblick fri och ostörd njuta.

Men om, i glada drömmars här,
Jag syntes dig en vacker flicka,
Så fick du inte, kall och tvär,
I sömnen mig på dörren skicka.

Med sångens fina spindelgarn
Min hämnd ditt hjerta skulle binda.
Och bjuda alla Floras barn
Att vårens kransar kring dig linda.