Efterskrift till Där ute

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Ett avsked
Efterskrift
av Henning Berger
Från 2:a upplagan av boken Där ute. Skisser..

"Där ute" är min debutbok och det hände hösten 1901.

Under en nära tioårig vistelse i Amerika, mest i Chicago, träffade jag bland andra min gamle skolkamrat från "Lagårslande", Torvald Nyström, son till d:r Anton N. Ett vänskapsband knöts, som stärktes genom de relativt hårda villkor, vi båda levde under i det stora landet. Vi grubblade hit och dit över att komma hem och samtidigt medföra en idé som kunde göras fruktbärande i det gamla landet. Jag trodde mig till sist ha funnit en lösning: utgivandet av en månadstidskrift efter amerikanskt mönster. Det var sannerligen ingen lysande idé — det var ju bara att hugga typen ur det dussintal, som var månad lyste på alla bokdiskar. Vi valde Munzeys Magazine som lämpligast för vår plan och Nyström reste hem för att skaffa kapital till realiserandet. Det gick mot förväntan bra: t.o.m. ett tryckeri inköptes. Nyström startade också tidskriften och döpte den egenhändigt till "Varia" — en titel, jag personligen aldrig var riktigt glad åt. Ett år, eller så, efter, var jag hemma — julafton 1899. Och år 1900 övertog jag den redaktionella ledningen av Varia.

Det är emellertid icke Varias växlande öden, jag här vill skildra, utan förklara hur min bok blev en bok.

Under år 1900 skrev jag en del korta berättelser, med ämne från Amerika — eller rättare Chicago, ty "Där ute" är en novellbok, icke om Amerika, utan om Chicago för trettio år sedan. Jag samlade dem och skrev till några helt nya varefter jag erbjöd manuskriptet genom en annan gammal "ladugårdslandare", författaren Gustaf Janson, till Gustaf af Geijerstam, Gernandtska förlagets smakråd. Och se — det otroliga inträffade, boken antogs och inte bara det, den honorerades med 200 kronor kontant, genast, innan sättning och korrektur...

Som en kostlig jämförelse vill jag anföra hur originalupplagan, d.v.s. ett exemplar av den, stigit i pris. Ursprungligen kostade boken, så vitt jag minnes kr. i: 75, med bokreklamer för alla möjliga andra förlagets skatter, både inne i boken, på slutarkets sista sidor, samt omslagets baksida — vilken annons för resten var en av d: r Anton Nyströms böcker: "Östra Europa", el. dyl. — Nu berättar mig amanuensen A. J. att ett exemplar av "Där ute" redan för några år sedan vid en stadens bokauktion betalades med — 300 kronor. Alltså 100 kr. mer än hela honoraret för 1,500 ex. Naturligtvis måste den okände köparen ha varit en bokvurm à la Charles Nodiers "le Bibliomane" — det var icke mitt namn som betalades!

Redan 1909 var emellertid "Där utes" första upplaga fullständigt utgången även ur antikvariaten. Novellsamlingen hade på sätt och vis fått en 2: a upplaga, i det den inneslöts i den på Ljus' förlag utkomna berättelsesamlingen "86 Clark street". Denna nu (äntligen!) här föreliggande editionen skulle således vara den 3:e, men är i själva verket den 2:a.

Utom innehållet, som ju var ett tämligen nytt fält inom vår litteratur — före mig vet jag endast av svenskarna Per Hallström, Magnus Hallenborg och Hilma Angered Strandberg — och kunde väcka intresse hos de många, vilka hade anförvanter där ute, tror jag att ett par andra faktorer spelade en stor roll och jag vill nämna dem.

Den ena var omslaget. Besynnerligt nog ritades det i Dachau av hela två — senare nog så berömda — konstnärer: E. Norlind och A. Törneman. Det föreställde en orangutang som med ena labben lyfte upp en fet millionär, med den andra samtidigt krossande en mager proletär. Hur de två utmärkta artisterna samarbetat har jag aldrig fått veta, ehuru jag ibland också grubblat över den gåtan. Vem som är far till apan och vem som har på sitt samvete det andra — man vet det inte. T. o. m. i pressen spekulerades det över detta och i alla händelser väckte omslaget uppseende i bokhandelsfönstren.

Den andra var ännu en gammal "ladugårdslandares", författaren Hjalmar Söderberg, anmälan i Svenska Dagbladet.

Den första anmälan debutanten fick (allt var ju så märkvärdigt och spännande första gången!) var visst av Georg Nordensvans hand i Dagens Nyheter, men osignerad. Det var några få, korta, men vänliga rader under rubriken (tror jag) Litterära notiser.

Söderbergs, med fullt namn undertecknade artikel, var något annat. Vi hade träffats en afton i Frisinnade Klubben (jag förstår inte hur jag invalts, ty jag har alltid avskytt politik) och som den några år äldre mindes han mig ej från skolan, ehuru jag såg dem — de äldre — livslevande för mig, en hel rad: Janson, Laurinarna, Söderberg. Bekantskapen var emellertid gjord och han läste min bok.

Jag läste till gengäld hans recension till dess jag kunde den utantill. (Kom ihåg: första gången!)

Jag ser Svenska Dagbladet för mig lika tydligt som jag ser papperet jag skriver på, och mitt på sidan artikeln: Där ute, som började sålunda:

"Sedan ett par veckor ligger det i boklådornas fönster en ny bok av ett nytt namn, och med en mycket ful gorilla på omslaget. Denna gorilla, som man med en viss förvåning finner vara frukten av ett samarbete mellan två unga konstnärer — man bör hoppas att de icke överansträngt sig på kuppen —" o. s. v.

Jag tror nog att jag har dessa unga konstnärer och vännen Hjalmar Söderberg mycket att tacka för i "Där utes" namn!

För egen del äro samtliga skisser i "Där ute" episoder ur mitt eget liv i Chicago. Jag har icke själv varit hjälten i alla berättelserna, men jag har upplevt alltsammans. T. ex. "Mödans lön" är bokstavligt en skildring från White Star Lines stora kontor i västern: precis gick det till!

Och en sak är författaren övertygad om: hans samtliga Amerikaskildringar ha aldrig hjälpt till att locka emigranter bort till "Där ute"!

Juni 1923.

H. B.