En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord
|
Släkt- och familjeförhållanden. Barndomshemmet. → |
FÖRORD
Om Gustaf Adolf Reuterholm föreligga i vår biografiska och historiska litteratur talrika skildringar, som hänföra sig till åren 1792—96, då han under förmyndarregeringen för Gustaf IV Adolf såsom hertig Carls inflytelserike gunstling var den egentlige ledaren av Sveriges öden. Även finnas intressanta bidrag till kännedomen om hans intressen för och sysslande med ordensväsen, magi och ockultism o. s. v., varjämte hans senare levnadsöden äro väl kända. Däremot äro upplysningarna om hans ungdom och utveckling fåtaliga. De utgöras huvudsakligen av några knapphändiga meddelanden i hans självbiografiska anteckningar bland de i Riksarkivet förvarade Reuterholmska papperen. För ett par år sedan offentliggjordes emellertid i Personhistorisk tidskrift dagboksanteckningar av honom i ett par årgångar av Historisk Almanack för åren 1775—76, vilka förvaras i Blekinge museum i Karlskrona och skänka en intressant och värdefull föreställning om hans tillvaro och förehavanden nämnda år. Ungefär samtidigt ställdes till undertecknads förfogande en dagbok, som, tillhörig en samlare i Stockholm, hänför sig till senare delen av året 1773 och vari Reuterholm lämnat värdefulla upplysningar om sig själv och om ett flertal framstående personer och märkligare tilldragelser i Stockholm och Uppsala. Dessa dagboksanteckningar bilda andra kapitlet i denna bok. Det första utgöres av en orienterande framställning av Reuterholms släkt- och familjeförhållanden samt av några meddelanden om hans barndoms- och ungdomshem på Svidja i Finland. I slutkapitlet har jag från skilda källor sammanfört vad jag påträffat angående Reuterholms senare ungdomsår eller till hans inträde i trettioårsåldern. Min avsikt med det samlade materialets framläggande i tryck har varit att bidraga till kunskapen om Gustaf Adolf Reuterholms utvecklingshistoria. Ex ungve leonem heter det ju, och det finns nog intet tvivel om, att den med tiden så ryktbare mannen redan i ungdomen visade de klor, som visserligen ej skulle göra honom till ett lejon i vackrare eller idealiserad bemärkelse, men väl från andra synpunkter.
Av nuvarande ägaren till Svidja, friherre August Wrede, professor G. Nikander i Åbo och doktor K. K. Meinander i Helsingfors samt av Svenska arkivbyråns i Stockholm föreståndare G. von Heideken och pastorsämbetet i Sjundeå socken i Finland har jag under arbetets fortgång erhållit upplysningar och anvisningar, för vilka jag härmed vill framföra min tacksamhet.
Carl Forsstrand.