En kort beskrifvning uppå en ostindisk resa till Canton uthi China/Berättelse om skieppet Onslos ankomst till Borneo
| ← Anno 1749 |
|
Berettelse om hwad som sig tildragit uthi Borneo med den maduriska koumgen wid Engelska skieppet Onslos ankomst
Anno 1746.
Sedan konumgariket Madura af hållänska wapen blifwit öfwerwunnit, och konungen med 3 sina gemåhler en Printz och en Prinsessa, till sin säkerhet, hade begifwit sig till borneo, i mening at keijsaren derstädes, hwilken hade till gemåhl, en Madurisk Prinsessa, och således hans Swärson, skulle taga honom uthi protection, emot hålländarens wåldsamheter, ankom skieppet Onslo under Capitain Congrels Commendo; äfwen till Borneo och emedan det Engelska Ostindiska Compagt hade med bemelte skiep sändt åtskillige presenter till keijsaren uthi borneo, som bestod uthi några nya stycken, nykhakar och kläden etc, altså begaf sig Capitainen, opperstyrmannen samt första och andra Supercargieurerne i land och reste till keijsaren, som hade sitt recidence 30. mihl up åt landet och under wägen träffade den Maduriska konungen, hwilken utaf sin swerson, medelst hålländarens Intriger och twång, war afwist med tilseijelse, at förfoga sig ofördröijeligen utur sitt land, så kiärt honom wore at undwika fengelse; berettandes dem sitt olyckela öde och begiärte deras beskydd, och så framt Capitainen wille före honom på någon Platz, hwarest han kunde wara frij för hålländarens wåld, träldoms twång och ook wille hon först följe honom till Madura, och derstädes wisa honom en underjordisk kula, uthi hwilken så wäl han som des antesessorer, hade sina skatter församlat och wore alt hans undersåtare okunnigt, hwarest han skulle få lasta sin stora båth, med guld Perlor, och af alla Sorter oslipade ädlastenar, Capitain Congrell war med detta tilbudet wäl tilfredz och låfwade wilfara honom i des ansökning, och skickade straxt till skieppet, at båten med några nikhakar, samt tilräckeligit folk och amunition skulle sändas at Rowier upat till den Platsen der de sig uppehöllo hwilka ordres straxt blefwo efterkomne, och tom på 3die dagen med bemälte konung och des lilla Swite ombord med ordres at stora Cajutan skulle för dem öppen stå, samt at de i fall någon wille dem fientligen Angripa, i alla måtto af skieps folket förswaras skulle, wid afskiedz tagande ifrån Capitainen och de öfrige herrarne, utgaf konungen hederlige presenter som bestod uthi guld käril med Ädla tenar infattade, till några hundrade lods wigt; och äfwen så ombord wid des ankomst till de öfrige öfwer- och under-officerarne, åtskillige oslipade Diamanter etc, dertill med fördes 8 Pikel guld ombord som bortstufwades.
Då detta war skiedt fortsatte herrarne sin resa widare och anlände lyckeligen till keijserliga recidencet, de fik straxt audience och öfwerlefwererade de ifrån Compagniet medsände föräringar, för hwilket aflades behörig Complement; hwareftter blef dem af keijsaren tilfrågat, om de på wägen intet träffat den Maduriska konungen, som wore flyktig, hwilket med Ja, beswarades, sedan om han intet af Capitainen begiärt någon protection, eller beskyd emot hålländaren och keijsaren, hwarpå Capitain Congrel swarade, at konungen icke allenast af honom slik protection begiärt utan han hade och å sin konungs wägnar tagit honom i beskydd, och skall förswara honom så lenge en blodz droppa wore warm i honom och hans besätning hwaruppå han lade handen på hwerjefästet, då honom blef förestält, det han talade med en öfwer mycket folk och widlyftigt land Suweren regerande keijsare, och at han intet för såsom någon Cronan Engelandz begälhafware eller för des räkning, utan tiente allenast Ostindiska Compagniet, som wore en dehl af konungen i Englandz undersåtare, och således han intet mera än någon Coupherdieman borde mantinera någon annans Partie, utan wore best för honom at han utlefwererade konungen till det af hållänska gouverneuren, dit sende manskapet, tillika med de ofelbart undfådde presenter helst keijsaren förmente, at han till slik förmätenhet, utan ansenliga föräringar, omöijeligen kunde låtit sig öfwertala hwaruppå Capitainen helt kort gaf till swars, at han en gång tagit dem i beskydd han skulle och som en konet person förswara dem, emot hwem som hade lust dem fientligen angripa, hwar efter de togo afträde; men blef dem straxt werjorne affordrade och måste de sig begifwa uthi Arest hwarefter de blefwo förde up i landet till et slätt och ringa fengelse. spisades helt slätt och efter största nödtorften.
Ombord wäntades fast fåfängt hela 2 månader på herrarnes återkomst och förestältes alla widriga tankar, besynnerligen sedan tilförsell på prowision och förfriskning blef dem betagit spåendes sig icke alt godt, utan höllo sig ständigt i beredskap, at emotstå alt oförmodeligit öfwerwåld, till änteligen opperstyrmannen genom mycket bemödande blifwit utsläpt och kommitt ombord, hwilken så wäl för sitt egit folk, som för konungen berettade hela handelen och sade derjemte till honom, at han fruktade innan Capitain Congrell och hans medfölje, utsluppo blefwo de twungne honom och hans Swite utlefwerera, hwarpå konungen swarade, at han finge lof at underkasta sig ödetz behag, men förmodade dock at Capitanen, efter sitt giorde löfte, skulle honom till det yttersta förswara; Änteligen kom Capitainen och de andre ifrån aresten, neder till siöstranden beledsagade af keijsarens och hållänska Soldater som hade ordres at innan de släpte dem till skieppet först låta lefwerera sig konungen med des medfölje, till hwilken ända en hållänsk underofficerare blef ombord sänd med några Soldater; konungen berettades straxt deras ankomt samt at de nu wore aldeles utur stånd honom at förswara, och sedan han om alt fått tilräckelig underrettelse, skickade han först ut 2ne sina barn, som holländarena straxt togo i förwahr, hwar uppå konungen bad de närwarande af folket at taga en stund afträde, han wille straxt komma uth och sig sielf öfwerlefwerera, sedan slutade han dörren igen, och igenom ett kort bewekeligit tahl, förestelte sina gemåhler, som warit dägelige och af guld Perlor och Juweler blänkande, sitt olyckeliga öde, och på det han skulle förekomma de wåldsamheter som holländarena på slika Fruentimber plägar föröfwa; griper han till sin dart, och stinger af dem 2ne igenom, samt kastar den ena efter den andra i siön igenom fönstret, den 3die som såg en oundwikelig död för sina ögon, springer godwilligt igenom fönstret i siön, hwarest hon fördränktes då detta förehafwandet märktes, sprungo hållandarena sådant at afböija, då dörren af konungen sielf blef öpnadt, hafwandes i sin hand den af blod rykande darten, hwilken han straxt rende den fremsta hollänska underofficeraren uthi lifwet, men träffade det så, at darten rende längs efter ett refben, at han i stellet för et dödeligit styng fick allenast en blått Blesyr, som stod at Cureras, hwarmed han straxt gaf sig fången, tagandes afskied af skieps officerarena, tackandes dem för bewist god wilja, begiärandes at de skulle befalla, deras af honom undfådde presenter, honom och hans olyckeliga öde till en åminnelse, men hålländarena som hade ordres slika pressenter at utfordra tillika med konungens Person, nöijde sig icke dermed, utan så högre som lägre wore nödsakade återlefwerera hwad de bekommit, det konungen ansåg med största förbittring, hwarefter de blefwo i land förde, och Capitainen med Supercargeurerne åter ombord stelte, och emedan skieppet sedan drögde en tijd derpå orten, ty de intogo det sin innehafwande Specerie ladning, så fingo de sedan weta at konungen tillika med Prinsessan, wore öfrskickade till Cap de bona Esperansa och Printsen till battawia at blifwa i fengsligit förwar,huru sedan med dem är tilgångit wet man intet, tiden lärer sådant utwisa.
Anno 1747 sedan bemelte Capitain Congrell hade med sitt skiep lyckeln ankommit till Canton, for han för sitt egit Plaisire,den 7de Nowember i land på en Öö som kallas Frants Ejland, och gått något afsides från Eschaloupen och sitt folk då han blef öfwerfallen af några Chineser, hwilka med kort Proces aftogo honom alt hwad han på sig hade, af Penningar guld eller silfwer, förgylte knappar skuro de utur hans kläder, silfwerspennen togo de utur hans skoor och knapt hade han fått behålla sin finger om han intet med hast, tagit af sig ringen och gifwit åt dem; sedan de således hade wäl plundrat honom kom han änteligen till sin Eschaloup och for ombord följande dagen derpå som war en söndag, bewäpnade han sina småfartyg och landsteg på Frants Eiland med 60 man, som hade handtgewähr samt 4 stycken Nikhakar, och stälte dem på en högd, mit för en liten stad som är på denna Öö, och begynte skiuta på den samma De uthi staden råkade uthi en heftig förskräckelse, och kom med stoor hastighet deras förnembsta Manderiner uth och ödmiukade sig för Capitainen och bad honom hålla up med skiutande, de wille giärna giöra honom till behag, hwad han åstundade, hwarpå Capitainen berettade dem huru han dagen tilförene hade blifwit Plundrat och röfwat, och at han wore kommen at för sig och flere Nationer som blifwa oroade af sådane skiälmar, sökia rewance och at han intet förr wille uphöra med skiutande, än han fick med deras afstraffande behörig Satisfation Då straxt blef slagit och sökt efter desse röfware, och fik fast 4 stycken, hwilka de för Capitainens ögon måste binda till händer och fötter, och sedan med några manderiner blefwo till Canton upskickade at afstraffas.
FINIS.
