En kort beskrifvning uppå en ostindisk resa till Canton uthi China/Dagbok 1747
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec
| ← Anno 1746 |
|
Anno 1748 → |
Anno 1747.
Januarij Månad
den 4de Januarij om morgonen hade wij en liten Öö i sikte, som kallas Feyershill, samma öö är helt slät och baar, dock bebod af några Engelsmänner, som mästadelen lefwa af fisk och hafrebröd; samma dag Passerade wij Hettland, orknöarne och Frerö med god wind och wackert wäder. NB. Coursen styrdes Nordom Hitland
den 5te Januarij fik wij Contrair wind af West och N:W: med hårt wäder, samt regn hagell och snö, så at wij måste Pressa siön temmelig hårdt.
den 21. Do om morgonen hade wij et land i sikte af Frankrike som kallas Cap. Finistere.
Februarij Månad
den 8de Februarij blefwo wij warse at wår storstång war utaf skieppetz myckna arbetande bräkt — hwilket straxt blef försedt så godt som möijeligit war med skålar
den 14 Do minskade sig owädret som nu påstådt inemot 6 weckor. sohlen skiute klar och uptorkade det hittils warande wåta däcket winden ändrade sig, så at wij – med fulla segell, lust ock nöije kunde fortsättia wår resa, som nu ärnades till Cadix..
den 17. Februarij, emot aftonen kom wij lyckeln till ankars på Cadix Redd, beliedsagad af wara Trumpeters och Walthorns Musiqwe, då wij Saluterade de der för oss liggande skieppen, med 8 skott, som af allasammans beswarades.
Sedan nedtogo wij den bräkte storstången, och upsatte en ny i stellet, diktade skieppet, samt försåg oss med alt det som till wår förestående resa kunde nödigt wara, såsom watn, olja, allehanda slags Creatur, med mera som eij är nödigt upräkna.
Martij Månad.
den 16. Martij fik iag tilstånd af wår Capitain på 2ne dagars tijd at fara i land till Cadix och besee staden; under det iag gik omkring, kom iag uthi en kyrkia, hwarest intet mera folk war inne än allenast en half tiog Papar, som wore klädde uthi långa grå kappor, och straxt derefter började en stor myckenheet folk derine at samlas, kyrkan war tämmelig stor och med många bilder rundt omkring besatt, och inantill zirligen utarbetat; då iag nu först kom in uthi kyrkian, kom en af desse papar till mig och frågade mig på Spanska om iag war en swensk. iag swarade honom på Fransyska at iag det war. då frågade han om iag kunde tala Fransyska, hwarpå iag swarade: neij, iag har wäl lärdt något, men nu glömt det bort igen; sedan gik han från mig till de andre paparne, denne syntes wara något mera än de andre ty de boro för honom större wördnad; då nu folket som samlades kom in uthi kyrkian stod innan för dören, et marmor bäcken med rant watn, uthi hwilket de doppade et finger, och korsade sig med för pannan munnen och bröstet, paparne wore då utgångne så när som en som stod för altaret och läste helt sakta, och stundom korsade sig för bröstet, stundom giorde han kors öfwer bägaren hwar uthi winet war, och sundom öfr altaret, sedan tog han locket af bägaren hwaruthi wijnet war, och kyste på det samma, samt falt på knä och kyste på Altaret; detta giorde han åtskilliga gånger, sedan wende han sig till folket och läste något högre, då hwar och en giorde kors för sig med högra tummen och kyste på den samma. Åter wende papen sig till altaret och korsade 3ne gånger öfwer wijnet och undertiden läste sakta uthi en book, sedan tog han bägaren och drak ut wijnet, då en annan framkom och 2ne gånger skiänkte mera wijn uthi bägaren hwilket han och drack ut, men bröd sag iag intet, när han nu hade druckit korsade han öfr bägaren deruthi wijnet warit, sedan läste han något uthi boken, korsade sig och gik derifrån, då war utmed altaret wår herres Christij bild afmålat på en tafla, för hwilket han falt på knä, och korsade sig för, Pannan munnen, och bröstet, sedan gik han derifrån, folket gik derpå ut, doppade fingren uthi watnet och korsade sig som när de kommo in. Iag gik tillika med det andra folket uth. då tog mig en gammal käring uthi Armen, och Pekade åt det saliga watnet, hwilket iag låddes icke förstå utan gik min wäg derifrån.
de hålla nu på at bygga en ny kyrkia af Marmorsten, uthi en mur i denna kyrkian är uthuggit Jungfru Marie bild, hwarest hänger en lampa som brinner nat och dag och aldrig utsläckes.
Här brukas många widskieppelser som om skiärtorsdagen at henga Judas, longfredagen med stor Proces begrafwa frelsaren Cristum. Alla tijder bäres af paparne Chritij bild kring gatorne, på åtskillige wijs, nemln kläd uthi Purpurmantelen, med Törnekronan på hufwudet och korset i handen; likaledes, hängandes på korset, med linneklädet om sig och Törnekronan på hufwudet, samt på mångahanda flere wijs och tilbiuda folk at kyssa der på för Penningar.
kläder bruka de giorde lika som uthi Swerje, men Coleuren är merendels, brun, swart, Rööd, eller wijt, med guld och silfwer Schamereringar, och röda strumpor är mykket uthi bruk hoos de manfolken som äro af något stånd, de sembre bruka alla små brunna Tröijor inunder och stora bruna kappor utanpå med bruna strumpor håret upbundit uthi nacken och är det merendels beckswart.
Fruentimbren brukar mycket swarta kläder af sidentyg; när de går på gatorne hafwa de altid den yttre kiortelen öfr hufwudet at man sellan får see dem i ansiktet och på hufwudet, de äro eljest merendels brunetta så wäl qwinfolken, som menfolken.
Fremblingar som komma till denna staden kunna helt oskyldige råka uthi stoor olägenhet, så framt de icke ser sig warsammeligare före hwarom iag några stycken will beskrifwa som af de på wårt skiepp hende.
då man ifrån siösidan will gå in eller uth ifrån staden äro 2ne Portar, den ena till at ingå och den andra till at utgå igenom som allenast är med en mur åtskilde, uthi desse Portar warda alla de som ut eller ingå Visiterade på det de inga Contraband eller förbudne wahror må ut eller in Practicera, ibland hwilket Tobak är en af de farligate Persedlar at råka uthi olycka före och på slutet, antingen lifwet af- tagen eller och slafwerij så länge han lefwer.
dett hände at en af Supercargeurernes drengar skulle fara i land till sin herre som då war uthi staden tog med sig några pipor tobak uthi en strut och stoppade in på bara kroppen, om det warit efter hans herres befalning eller eij kan iag eij så noga weta, när han kom till Porten och blef Visiterat, wardt han af häpenhet rörd uthi ansiktet, hwarföre de Visiterade honom ganska wäl öfr alt, tog af honom skoerne och såg uthi dem, sedan in på kroppen som eljest eij är wanligit. när de nu funo tobaken blef han satt uthi Arest bland andra fångar med en stor Järndör före han kunde sedan icke slippa uth för än hans herre med stoor swårighet fik tilstånd lösa honom med 250. Styk von akten (et Styk von akten warder räknat till 4 dahler Silfrmt).
En annan hände åter at då han om en afton uthi skymningen gik på gatan, kom en wäl kläd Cawaljer, som med stor höflighet inlät sig uthi tahl med honom hwarpå de sedan fölgdes åt, under det de gingo begiärde den fremmande Cawaljeren en Prijs snus, den andra hade en förgylt silfwer snusdosa hwilken han straxt tog up och gaf åt honom, intet tänkiandes på något bedrägerij, de fölgdes åt et longt stycke, och emedlertijd wentade han at få sin snusdosa tilbakars, hwilket den andra låddes förglömma, enteligen påminte han honom at gifwa sig den samma, denne som på skiälmstycken war beredd, begynte straxt dosans wackra utarbetande at berömma med allehanda uptänkeliga höfligheter, och under skeen at henne bettre beskåda ännu behölt; den andra som påminte sig, at han war i fremmande land, samt hwad tijd på dagen, tillika med denna fremmande herrens mykket hastiga bekantskap; fant oråd, och begiärde andra gången sin snusdosa, den fremande tog straxt dosen fram öpnade henne, tog sig en Prijs snus utur henne, och emedlertijd upfant allelenda artige Diskurser at förtälja till des de kommo på en korsgata då den fremmande Cawaljeren började under Diskursen at gå något wida utifrån honom, denne då han sådant märkte sprang till fattade honom i bröstet och begiärde sin snusdosa, den fremmande började med wåld wilja slita sig lös öfr honom, till des han som dosan ägde begynte skrika om hielp, straxt framkom en med dragen werja kläd som en Officer då den fremmande det såg gaf han dosan ifrån sig, och sprang sin wäg. Officeren jagade efter honom och förärade honom duktiga slängar med sin werja, sedan kom han tilbakars och begiärde någon belöning för sitt beswär, och stod. med werjan dragen i handen, blef och icke heller förnögd, för än den andra måste gifwa honom et helt Styckvonakt; sedan tog han sig till wara at gå på gatorne om qwällarne.
Ännu måste iag et äfwentyr beretta, hwarwid följer detta at weta som utan twifwel lärer merendels wara bekant, at mästadelen af de spanske Fruentimber, äro till okyskhet, mycket benägne, och i synnerhet när de kunna några fremmande och utlänske manfolk uthi sitt wåld bekomma.
det hende at en ung Person på wårt skiepp war kommen i land som af egen nyfikenhet hade till tijdsfördrif gåt uthi staden kring alla gator, och undertijden af hettan och gåendet blifwit törstig och fördenskuld såg omkring på husen om han något watn och wijn någorstädes till kiöps bekomma kunde, ty dricka är der icke tilfinnandes, som han nu sålunda gik blef han warse uthi ett fönster et Fuentimber som stod och winkade åt honom, lik som hon hade något tala med honom, han undrade hwad hon skulle willa emedan han henne aldrig förr sedt gik således up i tanka at få sig något till dricka; när han nu kom in mötte honom det samma Fruentimbret ganska Präktigt klädd, emottog honom med en wänlig kys, tog honom wid handen och beledsagade honom up för en trappa, in uthi en Sahl, sedan igenom 2ne Camrar, och sidst uthi en med gyllende Tapeter beklädd Cammare hwarinne sutto 3ne stycken andra Fruentimber, hwilka honom straxt med wänligit kyssande och klappande emottopo, låste dörren igen och togo nyckelen in till sig, ledde honom fram, och satte honom på en stohl, och sig alla fyra rundtomkring; men denna wardt af detta mottagandet och dörrens igänlåsande, så bestört at han intet ord tala kunde, eij eller besinna sig till någon resolution här wid; Fruentimbren märkte ganska wähl utaf hans ansikte och stillatigande, huru han war till mods, hwarpå honom straxt Presenterades et glas wijn och när han det druckit hade nödgade de honom et glas för hwart Fruentimbret at utdricka, när han nu wijnet drucket hade tänkte han gå derifrån, lade Penningar på bordet för wijnet som han hade utdruckit, steg up på gålfwet tog sin hatt och begynte taga afskied. då stelte sig alla desse Fruentimber för dörren, budo honom mycket kiärligen blifwa hoos dem, och uptäkte för honom sin otuktiga begiärelse, hwilket han icke wille bejaka utan ständigt uhrsäktade sig, som dock intet hielpa kunde; då tänkte han med wåld sig ifrån dem befrija, men förgiäfwes, ty de woro nog i stånd honom dermed öfwerwinna; sedan lupo de alla fyra ut och med förakteligit löije dörren igensmälde, och låto honom helt ensam sig besinna en god stund. omsider kom en af dem åter in till honom, satte sig på en stohl och honom intet på en lång stund tiltalade sedan sade hon till honom på tyska emedan han spanskan icke kunde förstå sålunda, at han intet måtte inbilla sig med wåld kunna ifrån dem komma, utan besinna at han nu war i deras händer, och at hon med et enda roop kunde bringa honom uthi det farligaste tillstånd, som han nånstin kunde komma, så framt han deras begiäran intet wille efterkomma sedan stelte hon sig åter ganska wänlig emot honom, kyste honom och bad honom efterkomma deras wilja, hwilket han då icke längre tordes wägra, hwarpå hon tog honom uthi handen och ledde honom, uthi en annan Cammare hwarest en kåstelig säng war tillredd, när de honom således öfwerwunnit hade, och den ena efter den andra sin begiärelse fått fulgiöra, war uthi en annan Cammare en härlig måltid tillredd, der de satte sig till bords och ganska förnögdt spisade sin närwarande fångna gäst, när nu måltiden war till ända, uptänkte han en list at hielpa sig derifrån med, fördenskuld stälte han sig som han till detta lefwernet et besynerligit behag fattat hade, wiste sig helt glad, gik somoftast ifrån den ena till den andra kyste och klappade dem, detta giorde dem uthi sina sinnen så förnöijde och försäkrade om hans beständighet, at de trodde honom aldrig skola hafwa lust skiljas ifrån dem, när han sålunda 2 a 3. timmar roat sig ibland dem, frågade han dem hwad han war skyldig så wille han det betala, hwarpå de swarade at han war dem intet skyldig, då tackade han dem för sin godhet och bad at de wille tilstädia honom i morgon till dem komma, och des godhet på lika sätt åtniuta, men ehuru wäl de honom trodde, kunde de dock icke tillåta hans bortgång utan bad honom at han wille denna natten hoos dem blifwa de wille derföre gifwa honom hwad han begiärde, när han detta swaret bekommit, steg han till dem kyste dem, och tackade för det de wille honom denna natten deslikes liuflighet förunna, det han wähl åstundat men intet understådt sig begiära, och låfwade at så framt de hans bortgång tillåta wille för sin angelägenhet skuld, låfwade han om en half tima komma tilbakars, då tillåto de fast ogiärna at han skildes ifrån dem och wiste honom så en Port hwarest han altid kunde komma ut och in utan at wara af någon sedder; och således wardt han frij från
Aprill Månad
den 8de Aprill kommo wij tilankars under förenembde Öö Tenneriffa, desse Canariska Öar äro 7. till antahlet, bland hwilka denne är den störste, hwaruppå är ett högt berg som kallas Piko, hwarföre ön kallas Piko Tenneriffa, detta berget Piko är et smalt och högt berg. det säges wara en tysk mihl högt, och ingen menniska skall wara i stånd komma derup, det säges at en lijfsfånge, hade en gång blifwit tilfrågat om han tiltrodde sig gå derup, skulle han få behålla lifwet och sin frihet, hwartill han swrarat ja; dermed wardt han förder till berget, och en lång lina bunden om hans lijf, och så började han at klifwa upföre, de som stodo nedre fyrde efter på Linan alt som det kräfde fast de honom icke see kunde, då han nu 2ne dagar hade gått, begynte linan förfort draga upåt, fortare än karlen kunde gå, då de inbillade sig at skyn tagit honom bort, hwarföre de höllo så hårt tilbakars på linan at hon gik utaf och karlen wardt aldrig mera sedder. detta har iag icke sielfwer sedt men af åtskillige hört berettas.
Öfwerst uppå detta berget war helt witt lika som snö det och mången inbillar det är, detta berget synes och högt öfwer de klara skyar; det är eljest intet något rart när skyn går lågt at hon öfr alt släpar längs bergskullarne.
denna Öö hörde Spanjoren till derpå war en stad som hette St Crus tätt wid siöstranden, och en annan stad bettre up i landet som iag intet wet namn på, här öfwas Cattolisk Relion, wij lågo här i 6 dyng men iag kom under den tiden intet i land.
den 14 Aprill sedan wij fått Penningar till wår resas förnödenhet gik wij till segels derifrån ärande oss förbij Cap de Bona Esperansa at passera fingo och straxt derpå fördewindz Passaten och styrde Coursen S:t:W: a S:S:W: hade ständigt wackert och klart wäder, när wij några dagar seglat hade funno wij en liten fisk uthi wårt störröst som kallades Siökat, hwilken utan twifwel utaf storeskot eller något annat tågwärke blifwit ifrån Siön der up kastat, han war stor, som en ordinair Sill, utur munnen hade han 7 a 8 st. långa strängar, emellan kråppen och hufwudet, hade han en hals så long at man kunde lägga en finger deremellan, och såg ut lika som man hade krängt ett annat skin utan på des kropp, inga fenor hade han mera än Twenne som suto nedre wid stierten, såg ut till fergen och skapnaden som afritningen utwisar, hwar han låg kom utur honom et swart watn, som man kunde skrifwa med lika som bläck.
Sedan sågo wij alla dagar Flygande fiskar, som flögo långa stykken, så lenge som wingarne wore wåta, men när watnet blef afrunnit falt han i siön, och så snart han doppat sig i watnet och wingarne blefwo wåta, kunde han straxt flyga up igen, des kropp syntes till skapnaden lik som en Sill större och mindre, skilnaden bestod endast uthi wingarne, när han Flyger kan han intet wenda sig man måste Flyga rett fram råkar han då at stöta mot något skiepp Tågwärke eller annat hwad det helst måtte wara, faller han neder och blifwer straxt död, på detta sättet fant wij många uthi wåra röst och uthi wårt skiepp, många flögo och öfwer skieppet som eij råkade stöta emot någon ting, när han är kokad är det en skiönfisk at äta, och såg ut som afritningen utwisar.
den 27 aprill då wij ännu hade 5 prader till Linien, mötte oss bidewindz passaten. Samma dag fångade wij en stor fisk som kallas Haij, han war mest så lång som skieppet war bredt, och tiok derefter i Proportion, denne fisk fångas på detta sättet, man tager en stark lina och binder en stor Järnkrok uthi ändan på den samma, och på kroken sätter man en half mark fläsk, hwilket han alt slukar uthi sig när man kastar ut kroken akterom skieppet, ty der håller han sig uppe uthi watnet at man kan see honom, när Fenorne af honom warda torkade, kunde man der med fila och Polera, Jern, koppar metall och hwad man helst behagar skulle någon menniska henda den Olyckan falla i siön när Haijen är när skieppet, så biter han henne i stycken och äter henne up, han har 3ne rader tänder i munnen, ett stort swalg, och är ganska glupsk, det war en dag som wij om morgonen fångade en Haij hwilken straxt blef slaktat, besätningen tog nedre delen af honom kokte och åt det, den öfre delen tillika med huden kastades i siön, ty den är så hård, torr, och trälik, at han icke kan ätas, eftermiddagen fångade wij åter en annan Haij, hwilken när den blef upskuren, hade han uthi sig alt det som wij af den förra hade kastadt i siön denna fisken brukas icke mycket at äta ty han är ohelsosam för sin hårdhet occh smakar icke heller wäl
Haijen har och några små fiskar som ständigt följer sig hwart han går, hwilka kallas lotsar, de äro stora som mört och randige twärs öfwer, när Haijen fångas löpa de till båtnen at man eij seer dem mera.
dett är och et annat slag mindre fiskar än dessa som kallas sugare, och är swart till fergen desse fångas med när Hayen fångas, ty de har sugit sig fast wid honom, om man tager och sätter någon af dem på handen suger han sig så fast at men knapt kan få honom derifrån hufwudet sitter bakwändt på honom, ty ganen eller Jälet sitter up åt ryggen, och på den delen af hufwudet som är under elr neder åt är en trin dock något aflong fläk, helt wijt och småruglit inuthi och dermed sugar han sig fast som afritningen wisar på nästa sida
här är och et annat slags fisk, som kallas Dolphin, denne är stor som sijk eller ort, och är fielfisk när han går uthi watnet lyser han helt blå och guhl med skinande fergor men när han blifr död blifwa fergorne fördunklade, när han warder kokad är han mycket skiön till at äta, denne fisk fångas sålunda, men stöper utaf Tenn eller bly en fisk, med wingar på som giöres utaf bläck lika som flygande fisk och uthi stierten sätter man en liten Järnkrok, sedan binder man en fin lina derwid, när då skieppet seglar fort går man ut på bougsprötet, och håller denne öfwerst uthi watnet, när då Dolphinen kommer och seer denna, menar han det är en flygande fisk, och kommer med stor hast at upslicka honom på det han icke skall flyga undan sedan drager man på linan så fastnar kroken i munnen på honom afritningen sees på följande sida.
Då wij nu kommo på 3 a 4 grader Nord lato när Linien, fik iag utaf den starka werman en swår hufwudwärk, och alla de som eij hade förr Passerat Linien hade likaledes, så at halfwa besätningen låg på en gång siuka, men efter 5. a 6 dagars förlopp gik det öfwer igen.
Maij Månad.
Den 6te Maij sågo wij en seglare som hölt ständigt efter oss hela dagen, och emot aftonen hinde oss något nermare, då wij wore i fruktan at det skulle wara en siöröfware; om morgonen derpå den 7 Dito för än det war wäl dager war han oss helt när på sidan uthi lofwart så snart wij blef honom warse hijssade wij flagg och skiöt et skott med skarpt för om honom, men denne hijssade intet flagg eij heller swarade med skott, utan kom oss alt närmate på sidan, fördenskuld roptes öfr alt, så at alt folket kom på däcket, då hwar och en infant sig på sitt förordnade stelle at wara bered till motwärn om så skulle behöfwas; omsidor hijssade han Engelsk Flagg; i mening om wij hade warit Engelsmänner och hijssat en falsker swensker Flagg skulle wij nu för wår landzman gifwa oss tilkienna, men då han såg at wij behölt wår swenska Flagg, hijssade han fransk Flagg och skiöt et skott med löst, sedan ropade hon till oss at wij skulle sättia ut wår Eschaloup och möta hans Eschaloup på halfwa wägen hwarpå wij swarade at wår Eschaloup war läck, så at wij intet kunde sättia honom uth då kom hans Eschaloup ombord till oss med en hans Lieutnant och Praijade oss, berettade derjemte at det war et franskt örlougs skiepp som war utgångit at upsökia Engelske Ostindiefahrare; skieppet war af 66 Canoner, hade 624. man besätning, Capitainen hette Bonet och skieppet Delis, när franska Lieutnanten affor Saluterade wij honom med 8 skott, och så snart han war kommen om bord Saluterade franska skieppet med 7. Do och sedan segkade ifrån oss.
Den 9 maij Passerade wij Linien eller medelpunkten af den Distancen, som Sohlen awencerar Nord och Syder åt på himmelen hwilken kallas Linia Æqwinoktialis, då wij nu här under wore måste hwar och en som eij förr Passerat Linien utlofwa hönsning det är en liten Summa Penningar som efter månadz Penningens storlek måste utlåfwas, och wid hemkomsten för besätningen at roa sig med eller och skiänkes till de fattige, hwilket är en gammal Siölag, med detta gik så till, at Capitainen stod på halfdäcket, med rullan på besätningen och upropte man efter man, när då någon kom som eij för Passerat Linien, tilfrågades han hwad han låfwade ut, hwilket straxt blef upskrifwit och wid hemkomsten afdragit af hans hyra, när han nu skulle gå tilbakars blef honom 5 a 6 Pytsar watn öfwer hufwudet slagne, officerarne så wäl som matroserne; detta watnösandet på hwarandra warade hela den dagen, så åfta lägenheten sig wiste och man eij kunde akta sig, Capitainen låfwade på Compagnietz wägnar för skieppet, Eschaloupen, Båten, och masterne 20 Dr Srmt, emedan det altsammans war nytt och eij förr Passerat Linien; då wij nu efter någon tijd kommo på 16. 17. a 18 grders Syd lato blef wäderleken mera ostadig och kallare.
Den 24 Maij Passerade wij en Öö som hette Trinitatis eller herlige Trefaldighetz Öön, och war på 20 grader Syd lato hade ännu bidewindz Passaten.
Junij Månad
Den 20 Junij hände en olyckel: händelse, ty då en matros wid namn Carl Wilhelm Ridderstolpe, hwilken war lärstyrman på Stockholms Stat, kl: 2 om natten skulle gå på Fåckerån på utkik, falt han baklänges öfr bord i siön, och sedan syntes eij mera, det wart straxt utkastat tunnor bräder och annat träwärke till hielp för honom at hålla sig wid, men förgäfwes, han hade utan tifwel slagit hufwudet sönder emot skieppet, och derutaf blifwit död, detta war den första man som wij miste på denna resan.
sedan wij war komne något nermare på Caps högd, flög stora hopar med siöfågel som kallades Caps dufwor, des storlek war såsom dufwor, och des läte merendels som skogsdufwor, de wore hwita med swarta fläckar, då man kastade ett snöre i watnet med en liten krok på ändan och en liten bit fläsk derpå, kunde man dem till stor myckenhet fånga, lika som man fångar fisk, men de fingo åter flyga sin wäg ty de wore så fulla med tran at de icke kunde ätas, bese afritningen på följande sida.
Den 24 Junij war en stoor olycka för handen, hwarutinnan den alsmäktige guden, uppenbarligen wiste sin besynnerliga nåd för oss arma menniskior det war om middags tiden kln 1 då herrar officerare, samt hela besätningen öfr alt spisade, kom en stark rök utur förluckan hwarpå besätningen ropte öfr alt Elden är lös uthi skieppet, hwarpå blef öfwer alt samma ögne blek et farligit allarm och oordning, alt Commendo war uthe ty hwar och en Commenderade sig sielf somlige ropte, kasta krutet öfr bord, somlige åter igen låt oss settia Eschaloupen och båten i siön och berga oss dermed, som dock warit fåfängt, i anseende till så mycket folk, och utom des 100. mihl till nermaste land, de andra ropte hielp gud döden är förhanden, Prästen gik ned i skansen och började läsa men fik få Åhörare, emedlertijd öpnades förluckan, och gik sedan efter röken at råka på hwar elden war, när de kommo till Cabelgats dörren och öpnade den stod lågan up i Däcket elden war uthi 2ne Tiärpytsar. Då språng Archliemästaren Ehrenbild som for här för medskiepsman och en matros som heet Christian Holm derin och togo hwar sin Pyts och longade på däcket som straxt kastades i siön, sedan utsläktes den öfrige elden som war med Tiäran kringfluten, och slogs wete öfr alt uthi detta rum war alt hwad brina kunde, som bek- och Tiär-tunnor, gammalt och nytt tågwärke, Harpois, Talg, och halm till Creaturen, under Tråsbåtnen låg fult med stenkohl at koka med, Elden war således kommen lös, at båtzman hade warit der nedre och uptagit något tågwärke till skieppetz förnödenhet, och då antändt en lampa, som hängde under däcket på en spijk, gått sedan derifrån och glömt släcka ut lampan, som sedan antingen nedfallit eller drupit uthi Tiärpytsarne och antändt dem som sedan gudskielof lyckel. blef utsläkt.
Den 25 Junij Passerade wij Cap de Bona Eperansa, men såg det icke, utan funno det igenom kienning af Banken som ligger der utanföre hwilken är 2 a 3 grader long och finnes igenom lodande hwarest är 80, 90, a 100 fr diupt på denna bank brukas fiska Cabeljau, när man får wackert wäder; och skiuta skiälar, men wij hade hårt wäder med regn så at wij icke fingo något dera detta war på 36 graders Syd latitudo, och war tämmelig kalt ty det war uthi kallaste tiden på denna orten.
Sedan man Passerat Cap är på 3712 grad Syd latitudo, och 95 graders Longitudo ifrån Piko Tenneriffa 2ne små öar som kallas St Paul och Amsterdam, som siöfarande giärna söka at få i sikte, men wij såg dem intet, utan lärer Passerat dem om natten.
Julij Månad
Denna månaden Passerade intet märkwärdigt, utan wij fortsatte wår resa med wackert wäder och god wind.
Augustij Månad
Den 14 Augustij fik wij landet Jawa uthi sikte, hwilket är et högt land med höga berg och tät skoog, hwaruthi många odiur uppehåller sig såsom biörnar, Leijon, Cameler, Elephanter, Tigrar, Krokodiller, Bassilisker, och stora ormar, med flera, som eij så noga kan nemnas, och seglade sedan 3ne dyng längs landet.
den 17 aug. kom wi till Strat Von Sunda, hwilket är et smalt Sund emellan landet Jawa och Sumatra, men icke mycket långt men merendels stilt och stark ström för hwilken ordsak wij måste ankra och åter lyfta ankar esomoftast till den 22 Do för än wij kunde komma derigenom, den första dagen om aftonen skiöt wij et skott at låta inwånarena förstå skiep war närwarandes på det de efter wanligheten skulle komma ombord med allehanda slags frukter till at sälja, om morgonen der på hijssade wij flagg, då de kom ombord med frukter, som kallas annanas, Pisang, och kokersnötter, tillika med apiner Papagoijor och allehanda slags fåglar af allehanda Coleurer, men de togo inga Penningar eller silfwer derföre utan nesdukar, lakan, lintyg, speglar, knifwar, och Saxar, med mera. De äro wilt folk, och går helt nakne, bruka endast et kläde mit om lifwet, och et kring hufwudet, de frysa icke ty de hafwa aldrig winter eller kalt, till fergen äro de helt brunette på sin kropp med hwita fläckar, som de på det settet bekomma, de skiära sig sielfwa hål på skinet, och sedan stryka de et slags saft derruthi som giör at när det igenläkes blifwer en hwit fleck efter, hwilket de kalla för skiönhet, de boo intet uthi huus och städer som andra menniskior, utan i löfhyddor som de kunna förflyttia när de wilja, de hafwa och en konung som går naken och barfotat; skilnaden emellan honom och de andra består uthi et swerd som han bar ständigt på sig, men de andre bruka merendels stora knifwar, hwilka de hafwa at frija sig med för odiuren om dagen, och om netterne giöra de up stora Eldar kring sina hyddor hwar af diuren blifwa förskräkte och löpa derifrån.
Kokorsnötterne äro sålunda yttert är en grön skaal mest en tum tiok som man med en knijf kan bortskiära, innan för den är en tun skaal hård som been med 3ne håål på hwarigenom watnet utrinner, och innan för den är en hwijt kierna helt blöt när nöten är fersk men hård som rofwa när nöten är gammal, hwilken smakar mest som nötkiärnor, men är intet helsosam at äta mycket af, och innan för denna kiarna är et wijtaktigt watn som är swalt och liufligit at dricka af; en stoor nöth kan mästadelen hafwa et stop watn uthi sig, när de äro färska ty då äro de helt fulla men när de blifwa gamla torkar det bort.
Pisang är en wälsmakande frukt och seer ut som afritningen wisar med guhl och grönaktig skaal hwilken man öpnar wid öfwersta ändan och drager sedan skalen längs efter utaf, kiärnan är hwijt och löös som miöhlpäron, och mycket söt, om man äter mykket deraf kan man få Rödsoten.
Annanas är och en skiön frukt seer mycket wäl ut, och har 3ne fergor, grön, guhl, och röd bladen äro helt små spetsiga och krusige det ena bladet går utan på det andra, men up i ändan äro bladerne större och röda som en Tulpan, när man will äta henne måste man först skala desse bladen bort med en knif, kiärnan är hård, och något gulaktig, har en angenäm smak; om man henger annanas up under taaket kan hon giömmas lenge.
| Cokers Nöth. NB. bladen på afritningen äro icke rett aftagne. | Ananas |
Wår Capitain kiöpte af Jawanerna 15 st. Schilpaddor till förfriskning för besätningen, desse diuren seer ganska wederstygelige uth när de äro lefwandes, men hafwa skiönt kiött till at äta de hafwa 3ne hiertan uthi sig och 3ne slags kiött nembln fisk, fågel och oxe, har och desse diurens egenskaper ty efter fisken simmar hon i siön, efter oxen äter hon gräs på siöbåtnen, och efter fågelen wärper hon ägg på landet, ty när hon skall wärpa, går hon uppå stranden der som är sand, och gräfwer en stoor grop hwaruthi hon werper 50 60 till 100de ägg på en gång sedan skrapar hon sand deröfwer och går så i siön igen; äggen utwärkas sedan af Solen, och så snart ungarne äro utkläkte springa de i siön, och föda sig sielfwa efter sin natur, Äggen äro stora som hönsägg, men helt trinna, de hafwa ingen skaal utan en tiock hwijt hinna omkring sig som är så seeg, at man intet kan slå det i sönder, utan när man will bruka dem måste man skiära up hinnan med en knif, hwitan deruthi är något blåaktig smakar lika som bläck och dåger intet at äta, ikring gulan är sedan en hinna som man kan nypa sönder, sedan är gulan god till at bruka på hwad math man will, men till at koka desse ägen hela är omöijeligit ty om de kokte et eller 2 dyng, äro de så råå när man tager dem up som när man lägger dem i pannan.
Den 22 Aug. kom wij igenom Strat von Sunda, då et litet stycke derifrån är et annat smalt farwatn som kallas Strat banka at Passera igenom.
Den 28 Aug. Passerade wij andra gången Linien och kom åter i den Norra delen af werlden.
Septemb: Månad
den 19. September hade wij land af Manilla i sikte, då wi war på 15 grader Nord latitudo här började den goda fördewindz Pasaten som wij nu en lång tijd hafwit ändra sig och winden blef Variab. med mycken stiltie.
Den 23 September fik wij bidewindz Pasaten af N:O: med frisk Cultie.
Den 27 September kom wij in uthi Chinesiske skiärgården, som är 18 mihl long ifrån staden Canton, då herrar Supercargieurerne straxt for med Eschaloupen till bemte stad och wij ankrade med skieppet till des ordres kom hwarest skieppet skulle blifwa öfwerliggande. emedan wij kom försent fram ty de skieppen som komma at ligga öwer har aldrig förr fått tilstånd at ligga hela tiden på den wanliga lastplatzen, som kallas Wampo och är 2 mihl ifrån staden ty der är så grundt watn at skieppen kunna icke flyta lengre up, utan uthi aprill och maij månader gåt till en annan stad som heter Macao och är 3 a 4 mihl ifrån staden Canton demma staden Maccao är en fransk stad och inwånarena äro Catoliqwer.
October: Månad
Den 10 october kom bref från Supercargeurerne at wij fått tilstånd, gå til Wampo och blifwa der liggandes, hwilken tilförene aldrig warit tillåtit då wij straxt lyfte ankar och samma dagen seglade derup sedan aftaklades skieppet och taklingen tillika med alt annat som war i skieppet fördes i land till Bengsalen. Bengsal är et litet hus bygt af Bambostänger, och med bambomattor öfwertäkt, bambo är et slags Trä som så kallas det är ganska höga men iholiga stänger och raka som et lius, dessa Bengsals Platsarne äro 14, hwilka de skieppen som årligen dit kommit upfylt med sin barlast, hwilket ännu årligen skier, hwar Platz är intet större än et litet huus kan stå derpå, dock äro alla bredewid hwarandra, för desse Platsar betalas wiss tribut till Chineserne utaf skieppen, de skieppen som först komma taga de största och bästa Platsarne in, och bygga huset derpå, men när de äro ferdige at gå derifrån låta de icke stå huset efter sig utan tända eld derpå och brenna det up.
När wij kom till Wampo låg der 19 skiepp för oss, nembn 6 hållänska, 8 Engelske, 2 danska, och 3 swenska, och wårt skiepp blef det Tiugonde, hwilket sällan händer at så många skiepp komma dit på et Åhr, hwarutaf Téeth war blifwit owanligen dyrt, hwilket war en stor ordsak till wårt öfwerliggande.
Staden Canton är stor widlyftig och folkrijk stad, och är så wäl på siön som på landet, Ty utomkring staden ligga wäl många tusende Schampaner, så kallas deras fartyg, somlige större och somlige mindre, hwilka hafwa sine wissa Platzar som de ständigt ligga på, till des de blifwa Fraktade eller får någon ting at förtiena, då de sålenge fara bort men sedan lägga sig på sina stellen igen; desse hafwa inga hemwister på landet utan boo ständigt uthi desse Schampaner med hela hushåldet samt Creatur och alt hwad de äga de äro giorde med rum inuthi och taak åfwanpå utaf mattor så tätt at ingen regn droppa kommer derin.
Sedan är sielfwa staden hwar uthi Factorierne står wid siökanten, så kallas de husen som Europeerne hyra, då de äro der, hwilka eljest äro stora kiöpmänners Pakhus, hwaruthi de hafwa sitt Thée och andra wahror, men när de hyras ut, blifwa de utröijde och bygde med Sahlar och kamrar till alla herrar som äro ombord ty andra huus hyras icke ut till Europeer, uthi denna staden boor alla kiöpmänner och handtwärkare, med hwilka de hafwa sin handell.
Tredie delen är en stad inuthi denna med mur rundtomkring som kallas Fruentimbers staden derinne hafwa alla Manderiner och rijka kiöpmänner sina hustrur och dötrar om hwilka de äro mycket Jalou för Europeerne, wid alla Portar till denna staden hålles wakt at inga Europeer må komma derin skulle någon finnas som på något sätt stulit sig derin, den samma skulle icke utan swårt straff slippa derifrån och knapt nog med lifwet det hände när iag första gången kom till staden, gik iag ut på gatorne at se mig något omkrig, då iag blef warse denna muren, och gik så längs med muren till iag kom till et walshål, och såg at derinnom war och en stad, hwilket iag för aldrig hört något berrettas om, hwarpå iag gik derin, när iag war en 10 el. 12. steg inkommen satt en gammal gubbe uthi ett fönster, som giorde glasögon denne winkade åt mig at iag skulle gå tilbakars, iag stadnade och besinnade hwarföre han det giorde men tänkte när du intet giör något ondt lärer dig intet något ondt tilfogas, och ärnade gå bettre fram, men i det samma blef iag omringat af mer än 100. Chineser. somlige hade långa bambu stänger i henderne, och alla ropade Akij Wailå, qwuaisai, det är så mycket som du Faensbarn, du horunge gåbort, en slog mig i hufwudet med sin stake, iag wende då om och war glad at iag slap ut igen, det war min lycka at iag icke war kommen lengre in, ty då hade iag kan hända icke sluppit så lätt ut igen, när iag kom ut stod några stycken utanföre, som sågo när iag gik in, och hade sitt löije öfwer min hastiga tilbaka komst sedan gik iag ingenstädes mera ensam. ty den gemena Pöbelen är elak at råka ut före, man kan snart blifwa stenad snart röfwad, eller ihiälslagen, om man kommer något långt.
Sedan då iag hade flere ifölje war iag i deras Tempell, som eljest kallas Joshus, ty afguden heter Jos. dessa husen, hwilka de hafwa åtskilliga äro mycket stora med stengålf inuthi och stora Marmor Pelare; Afguden Jos sitter fremst uthi Templet, men icke på alla stellen lika, ty somliga stellen har han 3ne tienare på hwardera sidan frammanför sig, på somlige stellen sin Sohn på sin wenstra sida, och på somlige stellen sina hustrur en på hwar sidan om sig, hwilka alla äro giorde af samma Materia som han sielf, hustrurne äro wäl giorde bilder, med skiöna ansikten och röda kinder eljest helt wita men Jos är intet allestädes lika, ty på somlige städz är han röd uthi ansiktet, somlige städz förgylt, och somlige städz swart. alla med kostbara tyger klädde, och på hedniskt wijs giorde, när Chineserne giöra sin bön komma de in och falla på knä med ansiktet till Jorden 3 gånger å rad med stor andakt och händerne tilsamman knepte, och emedler tijd tala något helt sakta sedan går de åter ut igen, och då är deras gudztienst förrettat.
All Chineser har desutom uthi sina huus och Schampaner en liten Joss som är en half aln hög, hwilken sitter uthi et litet skåp, med rökelse för sig och et Postelins fath med 3 a 4 apelciner på, hwar afton gifwer de honom mat, som om natten sedan af råttor upätes hwilket de inbilla sig Jos ätit up, detta skåpet är både innan och utantill fulsat med allehanda Pappers blomster, för denne Jos giöra de dagligen sina böner, och när någon olycka händer dem löpa de till honom och bedia om hielp; hielper han dem då icke så slå de honom sönder och giöra sig en annan i stellet; de weta och at der är en gud i himmelen som wij tilbedia, och när man frågar dem hwarföre de icke tilbedia den samma, swara de at den gode guden behöfwer icke tilbedias ty han är så god at han intet kan giöra dem något ondt.
Det hade en gång händt at en Chines farit med sin Schampan öfwer reevieret på andra sidan på landet och stulit en koo, när han nu war under wägen at fara tilbakars hade åskan kiört och med det samma slagit ned uthi hans Schampan, och ihälslagit både karlen och koen, och upbrändt Schampanen, då hafwa de andre Chineser sagt at den guden som är uthi himmelen är retferdig och kan intet någon oret lida.
Diefwulen kalla de för den onda guden, ty han är så ond at han aldrig kan giöra något godt derföre tilbedia de honom at han intet skall giöra dem något ondt och det på följande sätt, wid nymånader de som äro något förmögne, bereda et bord fult med mat och frukt och mitt på bordet en stekter grijs hwilken sedan bures på en dertill utsökt jämn och rumlig plan som sättes öfr alt fult med lius och uptändes, när det warat en elr 2 timmar, giöra de up en stoor eld af papper och höflespån, hwaruthi både math lius och alt det som dertill hörer uthi kastas och upbrändes, som de sedan inbilla sig at diefwulen, uthi osynlig måtto bekommer, en af de Chineser som passade up i Factoriet, tilfrågades om han wiste, hwad wij Europeer kalla denna guden swarade han Diabolus. en rijk kiöpman som en gång hade kåstat ut på detta 3 Teel det är i swenska Penningar 21 Dr Srmt tilfrågades huru de fattige giöra som icke hafwa råd till sådane omkåstningar, swarade han den onda guden wet at de icke hafwa råd dertill derföre skonar han dem.
För många åhr sedan har uthi Canton som oftast, infunnit sig några Catoliske Prester, som ärnadt inplanta den Catoliske religion uthi Canton och China, hwilka alla med döden blifwit afstraffade, men en gång hade några hundrade sådane Prester, dit kommit, som utaf den då warande Chineske Keijsaren fått fribref och tilstånd, till sitt giöremål, dessa läto straxt upbygga en stor kyrkia, som nu kallas Pagod, detta är det största och Prektigaste huus, som är uthi staden och är af steen bygt, då nu kyrkian war färdig börjades straxt den Catoliske relionen utspridas och Gudztiensten derinne hållas församlingen började alt mer at ökas, Presterne sparde och ingen flijt uthi sitt företagande så at nestan halfwa staden war till den Catoliske relionen om wende till des den gamla Keijsaren blef död, och en annan uthi hans stelle uphögd på Tronen hwilken straxt lätt fasttaga och halshugga, alla de Catoliske Presterne utan någon nåd elr barmhertighet; seden blef alla de som den Catoliska relionen antagit förhörde och tilbudne at den samma förneka och Jos å nyo tilbedia, de som det icke giöra wille blefwo straxt halshugne, ibland desse war en flicka om 15 åhr som tillika med sin fader och moder hade sig till den Catoliska relionen bekiändt; när nu hennes föräldrar blefwo tilfrågade om de den samma åter förneka wille och Jos å nyo tilbedia, swarade de af fruktan för döden, Ja; hwilket de och på stunden giöra måste, men när flickan tilfrågades, swarade hon neij; hon wille heldre döö en Christen, än lefwa en hedning; detta oförmodeliga swaret utaf en så ung flicka satte mången uthi förundran; hennes föräldrar blefwo och mycket bekymrade häröfwer, hwilka sökte på alt sätt henne at öfwertala, men fåfängt ty hon blef wid den Catoliska relion, och wille icke wika derifrån, hwarföre hon och blef dödad, och mera pinad än de andre; det är ännu många Chineser, som hafwa Catoliska bökker, och bekienna samma relion i sitt sinne, men för sitt lijf och timmmeliga wälfärd skuld töra de det icke uppenbara.
En gång war iag med några andra och besåg denna Pagod; för hwilket man måste gifwa Penningar innan man blef inlåten det war et ganska högt huus, med altaner uppå taket at man kunde gå rundkomkring, och då man war der uppå kunde man see öfwer hela staden, och monga mihl rundtomkring den samma, inuthi war gålfwet af marmor uthi rutor lagt och stora marmor Pelare, men eljest icke något synnerlig Corjeust, mitt på gålfwet stod et stort bord, hwar uppå låg ett stort gyllende beläte, som hade ögon så stora som medelmåttige äplen och till kropsens storlek nog kunde likna en rese, dett war en grando Joss eller stoor afgud, hwilken låg aldeles naken uthi sådan Posityr som afritningen wisar; wij wore der ungefärlig en timma då en kom in och slog några slag på en stoor Puka som stod wid dörren, och straxt derpå inkom 6 stycken andra som wore allesammans klädde uthi långa grå råckar, på samma wijs giorde som de Catoliske gråmunkarne bruka desse 6 hade hwardera i den ena handen en liten talrik och i den andra en pinna af metall, så snart de wore inkomne stelte de sig hwaroken hwid en pelare, och allesammans på en gång siungde och läste högt samt klappade med pinnen på talriken och under detta spasserade de stundom fram och tilbakars på gålfwet, wid denna messan war inga åhörare mera än wij som icke förstod hwad de sade när wij sedt häruppå en stund gik mina följeslagare derifrån då iag och måste följa med så framt iag intet wille blifwa ensam qwar, hwilket iag intet hölt för rådeligit, fast än iag hade giärna haft lust sedt detta till slut, ty de bruka icke sådane Ceremonier uthi de andre Joshusen.
Alla Presterne bruka sådane långa grå råckar, som är giordt utaf något gråt bomulstyg och seer mest ut som walmar men Manderiner och kiöpmenner bruka swarta sidentygs råckar, utanpå, men icke aldeles så långa som Presterne, och innantill hwita lärftsråckar, något kårtare än de yttre, boxorne äro af hwitt bomulslärift, helt wida och igenbundne wid knän, på benen bruka de stöflar som äro af damask halfparten hwit och halfparten blått det hwita öfwerst och det blå nederst, skarfwen sitter mitt på benet, skoerne äro af swart damask, och sålorne af swinläder på hufwudet hafwa de en hatt af bambo giort som en träskål, med rödt ospunnit silke som henger rundt omkring och är fäst i kullen, öfwerst i kullen sitter en glas knap stor som en hwalnöt, hwilken är antingen röd, gul hwit, eller blå, och på Coleuren skall man see om han är mycket förnäm eller af de små Manderiner, men hwilken Coleur som är förnämst wet iag intet om halsen hafwa de ingen ting utan äro helt bara och långhalsade, skiägget raka de bort så när som litet gran hwilket lemna mitt på hakan, och på hufwudet warder alt håret afrakat, så när som en fläck de lemna bak i nacken hwaruthi de binda en lång pisk med ett smalt swart band Ordsaken dertill at de raka sina hufwuden är denna, de hafwa för lång tijd sedan hafwit et stort krijg med Tartaren hwilken grentsar näst till China, då de blefwo af honom öfwerwundne och skatskyldige samt pålagde at raka sig på hufwuden, som skall wara en betydelse till undergifwenhet och träldom, de äro ännu af Tartaren mycket twungne ty keijsaren är sielf Tartar och alla de förnemste bestälningar blifwa utaf Tartarer fulsatte så at det är ganska rart om någon infödd Chines kan komma till någon stoor bestälning. De sembre Chineser äro klädde med blåt nankin, när de äro granna bruka de 2 a 3 tröijor, då den innersta altid är längst och den ytterste kortast, med gult nankin till strumpor, ty de bruka sellan stöflar, skoerne äro af swart ylltyg, det är almänt at bruka Parasolder, ty de äro här icke rara och fås för godt kiöp, men de förnäme bruka solfiedrar.
Fruentimbren äro klädde med de raraste, gul och silfr brokader och andra sidentyger af alla Coleurer med håret upbundit, de ogifte sätta det fult med rosor, de hafwa alla glänsande swart hår; det är ganska rart at få see några förnäma Fruentimber, ty de få sellan komma ut, utan warda uthi Fruentimbers staden till en wiss tijd om Åhret då de skola förlusta sig, eljest sittia de uthi sina huus och fördrifwa tijden emellan sig sielfwa med allehanda spehl ar hushåldzgierningar, bruka de icke ty alt sådant förrettas af manfolk; på nedre läppen sättia de en röd flek af Papper elr något sidentyg, föttren äro på dem så små som på et 3 elr 4 åhrs gammalt barn, och åfwan för foten sitter en stor knöl som med Mansietter beklädes för hwilken ordsak de och hafwa en ganska eländig gång ty man kan få see de som eij äro så mykket rijka elr förnäma på gatorne när man går långt uthi staden men de förnämare bäres altid af 2ne karar uthi en öfrtäkt Portsches hwar de skola hän. men de gemene qwinfolken, som få lof arbeta till sig födan är ingen raritet at see de hafwa och fötter som andra menniskior.
Ordsaken hwarföre de hafwa så små fötter, skall härefter blifwa berettat; Holländaren har förlång tijd sedan försökt intaga staden, och således kommit dijt med en myckenhet skiepp, och stor besätning samt många Soldater men emedan han icke kunde komma lengre fram än på den wanliga Platzen, som kallas wid Wampo; begiärde han sig lof at få bygga sig et Magasin huus med muur omkring på en liten gräswuxen hålma som ligger helt nära mitt för staden, af hwilket han kunde hafwa stoor nytta alla Åhr när kan kommer dit at drifwa sin handel, hwartill han och fik låf, sedan började han at bygga en mur med stycke gluggar uthi, det förstodo de icke, när nu muren och huset derinantill war färdigt började han ditföra Prowianten uthi stora liggare, då under kantrandet gik en liggare sönder, och i stellet för kiött. låg ett stycke inuthi liggaren som tittade ut igenom stafwarne, hwarigenom Chineserne fingo see detta bedrägeriet och togo hålmen tilbakars ifrån dem, eljest om det hade fått sin fulbordan hade staden snart warit nedskuten och intagen
När nu detta anslaget för holländaren slog felt, uptänkte han en annan list at få staden uthi sitt wåld, som nära hade lykkats honom, han talte hemligen med de Chineske qwinfolken, och utlåfwade stora förmåner, om de wille wara honom behielpelige och trogne; de skulle alla på en bestämd natt taga lifwet af sina menner, och öfwerlefwerera staden, hwartill de läto sig öfwertala, hwilket skiedde så tyst at manfolken icke kunde få den ringaste gnijst derom, när det nu led emot den tiden at detta mordet skulle skie, war en af de hustrur som bodde på Schampanerne, som hölt sin man kiär, och icke hade lust till detta giöremålet, utan uppenbarade för honom altsammans, hwarpå blef straxt et stort rumor i staden och råd giort hwad straf som här på följa skulle, somlige rådde wäl tig at taga lifwet af dem men andra åter fant icke rådeligit at giöra sig af med alla qwinfolken, omsider blef beslutit at alla de qwinfolken som bor på landet skall icke låta sina fötter wexa, utan när de äro små, giöres åt dem Järnskor, som de får låfw at bruka till des de warda wuxne, och dertill är ordsaken at de hafwa så små fötter och et tiokt ben åfwan för skoon, men de qwinfolken eller Flikkobarn som födas på Schampanerne, får behålla sina riktige fötter, derföre at en Schampan hustru röijde detta förräderiet
Då nu hålländaren såg at detta icke lyckades Proberade han wåga dett yttersta och sidsta medlet at blifwa staden mektig, skickade fördenskuld sina små fartyg såsom Eschaloupar och båtar med mycket folk gewähr kulor och krut, allestädes kring i rewieren utan för staden, och röfwade slog ihäl brende up och förstörde alt hwad han öfwerkom, skiöt ifrån skieppen så långt som han räckia kunde, menandes härmed twinga staden under sitt wåld, med hwilket han alla dagar fortfor emedlertijd, blef uthi Canton rådgiort huru de sig härwid skulle förhålla, och blef et artigt medell beslutit nembn en stor mykkenhet med små Schampaner blefwo med en lång Järnkedia hopfäste, som med halm och bräder wore fulstoppade, och sedan halfwägs till skieppen beledsagade till Ebben skulle gå utföre ty der löper stark Ebb och flod; då tändes eld uthi alla dessa Schampaner och låto dem så med Ebben följa uth, när de nu kommo emot skieppen och hålländaren blef detta warse foro de ut med sina sina fartyg at skilja dem åt och ledsaga dem förbi sina skiepp, men de woro så wäl sammanhäftade at det när omöijeligit få dem så hastigt åtskilde för än 3ne skiepp blefwo förbrände och en dehl skadade; för hwilken ordsak, han sedan så fört som möijeligit war, skyndade sig derifrån sedan har hållänske skieppen aldrig fått hafwit Bengsal i land såsom andre nationer utan måste under lastandet hafwa alt sitt godz ombord, hwilket är en stoor olägenhet.
Chineserne gifta sig ganska bittida, när de äro, 15, 16, elr 17 åhr om de så bittida äro i stånd at kiöpa henne, ty de måste kiöpa sina hustrur för Penningar utaf brudens fader, för 30. a 40. Tehl alt som hon är wacker till en Tehl räknas till 7. dahler Silfmt i swenska Penningar, des för han kan skaffa sig hustru, des större anseende och heder tilläges honom, och den som kan skaffa sig många hustrur räknas för at warda rijk, när de hålla bröllop fara de 3ne dagar å rad omkring alla rewier uthi Schampaner, med Singsang, så kallas deras spel hwilket består uthi grofwa och fina pipor som de låta uthi men hafwa ingen toon, samt becken af messing små och store, som de slå uppå med messings Pinnar, då skall släckten wara uthi Schampanerne, men bruden och brudgummen följa icke med utan blifwa hemma, men hwad de mera bruka för Ceremonier wet iag intet, när de gemena hustrur som behöfwa arbeta för födan hafwa små barn binder hon barnet grentsle på sin rygg, sedan går hon ut och arbetar när hon då lutar sig, slår barnet näsan emot ryggen på modren och när hon rättar sig up igen slinker hufwudet tilbakars hwar utaf de äro mycket flatnäsade de hafwa sällan swåra barnsängar, utan när hustrun födt barn om natten är hon om morgonen bittida uppe, och kan både arbeta äta och dricka.
Chinesernes skrifart är och någon anmärkning wärd, de skrifwa med Pentslar och Tusch, men icke med bläck och Pennor, de skrifwa icke twärs öfr bladet från wänster till höger, utan de begynna öfwerst i hörnet till höger och skrifwa raden längs neråt bladet den ena raden utmed den andra åt wenster till des bladet warder fult, deras räkningar, med bokstäfwor och Zifror, huru de nemnas och skrifwas är som följer nembln —
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
widare räknar man 11 Siap Jatt. 12 Siap ngii, 13 Siap Sam, 14 Siap Sei, 15. Sap um, 16 Siap läk, 17 Siap Satt, 18. Siap pat, 19 Siap Kao, 20 ngii Siap, 30 Sam Siapp, 40. Sei Siap, 50. um Siap, 60 läk Siap, 70 Sat Siap, 80. Pat Siap 90. Kaoo Siap, 100 Japatan 1000. Jatsin och sålunda kan man räkna så långt man will; uthi sitt taal och skrifwelse bruka de inga R, ty det kan ingen Chines nemna den bokstafwen.
uthi denna staden äro 3ne stora herrar som af keijsaren äro förordnade till Vice regenter den ena heter Hoppo, den andra Jontok, den tredie Fuin; när någon af de sembre Manderiner komma till någon af desse, måste han giöra knäfall, och när någon af desse komma at fara förbij skieppen, måste alla skieppen skiuta och flagga honom till honeur; han har altid musiqwe el. Singsang med sig och en stoor Swite af Manderins Schampaner i sitt följe
Nowember Månad
Den 4de Nowember, kom en grando manderin ombord till oss och berettade, at Hoppo wille komma ombord och mäta skieppet, ty alla skiepp som dit kommer måste mätas des storlek och derefter betalas för ankargrunden, denna grando Manderin kom uthi en liten Schampan med flagg uthi som afritningen utwisar, men de små Manderiner får icke föra flagg uthi sine Schampaner icke heller hafwa de så wackra huus deruthi, utan lika som de gemena Schampaner med bambomettor öfwertäkte, sedan denne war bortfaren, kom en af de sembre Manderiner med en long trappa, och ledstänger på som hängdes på sidan, på det han utan möda skulle komma up, en stund derefter kom Hoppo med en stor Swite manderins Sampaner uthi sitt följe, så snart han syntes på redden började, alla skieppen det enna efter dett andra skiuta dubbel Lösen, men wij skiöt icke för än han war kommen öfr relingen då skiöt wij 16 skott. när han gik up för trappan war hans Prosess sålunda först gik 2ne Manderiner med swärd på sidan hwilket sitter baklänges, ty festet sitter bakåt och klingan framåt när de skola draga det ut, taga de bak om sig med högra handen, och utdraga det bak om ryggen, efter desse manderiner kom Hoppo sielf, och efter honom en Manderin som bar en af sidentyg giord himmel eller stoor Parasold, öfwer hans hufwud, derefter kom 5 st: bödels knektar, ty de skola altid wara med uthi hans Prosess. de wore klädde med långa grå råckar och stora swarta mössor på hufwudet, med 2ne stycken stora påfågle fiedrar uthi, när hon nu war kommen ombord, war på en länstohl utbredt et stort rödt Skarlakans kläde, med många förgylte drakar och ormar uppå, hwaruppå han straxt satte sig, och hela Switen som fölgde honom stelte sig bakom hans stohl, hans Schampan kan besees som afritningen utwisar, är ganska stoor med många rum uthi, och är intet roor derpå utan styres förut med en stoor åhra, wid detta tilfellet war en stoor myckenhet Chineser uthi wårt skiepp, sedan mättes skieppet som blef af manderiner upskrifwit, Hoppo skiänkte då efter gammal wana till besätningen en Oxe, 2ne säckar rijsgryn, och 2ne åkare Arack, när han forbort skiöt wij åter 16 skott. han gik uthi lika sådan Prosess ned som up för trappan, och de andre skieppen skuto återigen dubbel lösen, och så war denna Visiten till ända.
Decemb: Månad
uthi denna månaden är intet remarqwabelt Passarat.