En liten tid vi vandre här
som främlingar på jorden;
vår själ i mycken svaghet är
en fattig fånge vorden.
Vi längte till vårt rätta hem,
Guds nya stad Jerusalem,
som han de trogna lofvat.
När Herren löser våra band
att hem till sig oss föra
och oss i herrlighetens land
med Kristus saliggöra,
då vakne vi som ur en dröm,
och detta lifvets snabba ström
är som en våg förrunnen.
I Herrens kraft uppvakne vi,
och då är löst vår tunga,
då kan vår frälsta ande fri
sin Frälsare lofsjunga.
Ty stora ting Gud med oss gjort;
all världen har hans nåd försport
i Kristus, vår förlossning.
Fräls oss, o Gud, från synd och fall,
när vi i svaghet stride,
att dig, som oss förlossa skall,
vi trösteligt förbide.
O Herre, vänd till fröjd vårt band;
som strömmar i de torra land
din kraft oss öfvertäcke.
De trogne, som med tårar så,
de få med fröjd uppskära;
de gråtande till åkern gå
sin ädla säd att bära,
men vända sist med glädje hem,
ty Herrens nåd är öfver dem
alltid, som honom frukta.
