Ett dygns brunnstermin på Gustafsberg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Göteborg d. 2 Augusti 1839
Ett dygns brunnstermin på Gustafsberg
av August Blanche
Återblick på Göteborg, under resan derifrån till Alingsås den 13 Augusti  →
Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 68 (30 Aug. 1839)


Ett dygns brunnstermin på Gustafsberg.[1]

Evor, Adamer, Krutgubbar, Baroner
Och dito Tidningar så det förslår.
 Dahlgren.

Sedan man i den lilla staden Uddevalla, hvars öde alltsedan sillfiskets upphörande varit salt nog, borstat dammet ur Sgonbryn och pantalonger samt gjort hjessan och fotabjellet lika glånsande, khlhifver man, med ett gladt ansigle I spåndbolst ölen och bekymret i hållorna, upp: 1 ded Bohuslånska kärran, för att, med tillbjelp af en håst och en tagelpiska, ila af till Gustafsberg, Snart nog finner man sig i skötet al en fyller alléerna och brunnsgårdarna vid Gustafsberg. Mäånne detta år brunns- och badsållskapet du hår ser för dina ögon? O mon dieu! Bönder dricka brunn!! För dem finnas inga andra artificiella vatten ån finkeln, som år naturlig nog, och inga andra bad, ån möjligtvis idoghe- tens svettdrifvande ETT Ett skutt ur bondkärran, en backa ur plånboken åt bonden, en stråckning på bene och du år nu fårdig ull dans Sod hela verlden, om det gåller, Utomkring son hvarifrån dansmusiken och dansfjäten höras, trånger sig den helgdagsklådda allmogen , med blickar, som AR den utanför ett tillslu- a MODRE g och öppnar fromt och ödmjukt sina leder ör det fina klådet, den tunna musslinen och de brånda an som sålta sig i rörelse till ir Hvilken syn möter ej der fekmliögöns ögon! År det vål sjuklin- gar, som i feberyrsel der köppa om ferlbdra, under det att de dels undvika, dels mottaga dessa hvitklädda förföljande sjuksköterskor? O nej! det år helsans och styrkans representanter, Martis söner, som med mod i hjertat och i klådessnitten, kraft i blicken och i tåspet- seu leka krigets vilda dansar på salens tiljor — — Skä- dom dem, hur de ån framrusa man mot man, attacke- rande, retirerande och på stållet marcherande; ån göra de sluten kolonn emot hvarandra, hafvande i hvardera banden en fana, råd, hvit eller blå, allt efter omstån- digheterna, och se hvarandra trotsigt under ögonen, ho- tande hvarandra med nack-kolfvarna och benpiporna; ån göra de hallt, hvila förtroligt sina bulvuden vid. Åe sköna flåktande ch flåmtande standaren, liksom ville de svåra dem eviga trohetseder — — Hjeltar, J som der stån, om ej i rota åtminstone i golfdamm ånda upp öfven öronen; icke saltpetern, men saltyattnet kringhvirf- lar edra kögljörpa .nåsor; icke nummerkarlens blod, men Aj telarens vatten tömmes för eder; icke blåder. J sjelfva för svår dets bett , men väl edra kassor för beten på vira- -papperet, och om ni €j nedstigen d edra graf. var på. årans trappsteg, så gån J åtminstone i högen och dön på killekortet; J bjeltar, hvad det glåder mig att se eder sålunda representera lifvet och rörligheten! Dricken brunn, och J skolen få kroppar måktiga att båra ståder- näs fikade lefnadssått, når IGLerjusen kalla till nattlånga dansar och omåttliga supger! Baden eder, och J skolen blifva starke för Hildurs lekar, når det besvår- Så mötet tvingar Eder att om dagen dvåljas under so- lens hetta och om natten i tåltets stiga atmosferer! Se- nor och musklor skola undantrånga skråddarens stopp- ning från edra ben, edra armar lika lått svånga den bläå- damascherade Mbena på paraden, som den blåggda lårnan i valsens ringar, och för edra röster skall darra icke al- lenast rekryten, utan den för fårlige rabulisten, som förs se flyr eder håmd på Stockholms gator! ke — Och J sköna Huldinnor, J som dragen do hjeltar efter cr, som regementsmusiken sitt regemente eller trumman sitt kompagni, och svåfven öfver dem, som högburna gyllene sidenfanor, måtten J en gång blifva deras belöning, edra låppars rtnpolhäde deras mustachers, uppkomst, edra lockars korkskrufvar bittida och sent fladdra kring deras tinningar och edra tjusande ögon blifva deras lifs sköra ste och oförvanskligaste epåletter! Men måtte ej det arti- ficiella vattnet bortföra naturens rosor. från edra kinder, eller saltbaden förstöra den blåndande. glansen af der hy! — Men natten, den store rumormåstarn, tråder inom brunnshusen och bjuder att det sista glaset[2] måste tagas — — och dermed slutades förra hälften af dygnet.

Följande morgon gled ut åt kanalen från Uddevalla en liten båt, hvaruti, utom roddaren, befunno sig 3 per- soner, den berömvårde lefnadslustige Skalden örn, en annan ganska intressant officer vid Bobuslåns Regemente. och undertecknad protokollförande, Båten, efter att haf= va förbivaggat några nakna pittoreska klippor, lade slut- ligen till vid G—g, som, omhöljdt af morgonsolens strå> Jar, presenterade sig ytterst skönt och förtjusande åt sjö- sidan. Sedan vi fåstat båten vid stranden, fåstades våra ögon vid ett större parti kärror, som framskred i gående genom hufyvud-alléen. Jag, som år nårsynt, trodde i bör- jan att dessa kårror, fullkomligt lika allmogens, förde mjölk och grönsaker till bad- och brunnsgåsternas be- qvåmlighet; men hur förvånades jag ej, når jag, vid nårmare påseende, fann att dessa kärror voro besatta af Sällskapets medlemmar, som. dymedelst motionerade sina. kroppar? En herre och ett fruntimmer åkte i hvardera kärran och myste mot den glada morgonen rått inner- lig. och småtåckt, hvilket tydligen bevisade, att åfven själarna hade' sin lilla gymnastik, Lyckliga Jemnlikhe- tens tidehvarf! — Hvem hade vål för ct halft århundrade sedan kunnat anat, att i en bondkårsa något annat kunde finnas, ån yllekjortlar och skinnbysor! Enkla oskyldiga bondkärra, hvilkens verksamhet och nytta kan vål för- liknas med din? Du förer på klumpiga hjul nåringsåm- nen af alla slag till de förnämas lifsuppehålle; åfven nu gör du ditt till, för att skaka helsa och kraft i deras lem- mar, O! du simpla naturliga redskap, skaka du det ar- tificiella af hjertans grund, att evikettens band i alla dess fogningar lossnar! Kärrpartiet rullade af ät Uddevalla; för att rulla sig i stoftet åtanför några derstådes boende högförnåmas fönster och straxt derpå återvånda till bad- karet... — Brn gick för att låsa det fjerde Stockholmsbla- det, hvaraf en extranummer nyligen utkommit, som gjort eu förfärligt afbrott i den aftonbadistiska håstkuren, men undertecknad satte sig i en båt öfver till bassången, för alt dyka ner efter Iiet helsa, "Samma saltvatten, som nn med eller mot sin vilja måste omfamna min profana kropp, slöt sig förtroligt till en annan medbådande, i hvilken jag igenkånde den lårde Juris Doktor L., lårare vid Upsala Akademi, med hvilken jag var bekant allt- sedan han anno 14832 ståmde några Studenter och, som jag tror, åfven mig inför Rector Magvif. för det vi skrat- tat åt honom, når han en gång var till håst. ' Nu till fots båda två, naturliga i skick och åtbörder, tagande på sam- ma gäng vatten öfver hufvudet, drifvande det salta och bittra omkring oss i tusende perlor, sade vi knappt ett ord till hvarandra; ej heller skrattade vi till förekom- mande af allå kallsupar, utan dansade hvar och en efter sin metod på tullbörligt afstånd från hvarandra. | > Efier badet visade mig 'Brn' från ett högt berg ut- sigten af all G—gs herrlighet, under det att Han deröf- ver gjörde sina vicka lekantle reflexioner, ' Middag togs' och på eftermiddagen badades' våra själar och kroppar i div. ”Renskt och Champagne, i sållskap med några af de trefligare militårerne på stållet, - KL: omkring 9 på afto- nen var min bruntistermin slotad och jag jemté min mun- tre, högst intressante reskamrat, Hr B—s, på vågen till Edet, hvarifrån Göta Elf[3] på Göta Elf förde oss till Göteborg.

—e.

  1. mellan d. 3 och 4 Augusti.
  2. Den brunnskur jag och min reskamrat begagnade vid G—g bestod i dessa artificiella vatten, som ha den mångsidiga egev- skapen, alt på samma gång verka i magen, hufvudet och knävecken.
  3. Ett ångfartyg som bogserar andra fartyg till Göteborg.