Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen
|
| publicerad i Pietisten, 1856 (nr. 6, juni, 15 årgången) s. 93–96. På Wikipedia finns en artikel om Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. |
det korta och beqwämare namnet på den eljest såkallade
Fosterländska Stiftelsen för Evangelii befrämjande.
Wi hafwa nu glädjen att underrätta om en Stiftelse, som för Herrans sak och deß wänner inom wårt land otwifwelaktigt skall blifwa af mycken nytta och tillfredställelse. Wi börja med att först meddela deß särskildt från trycket utgifna Program och Stadgar, så lydande:
”De Christnas allmänna kärlekspligt, att, enligt det konungsliga budet, älska sin nästa såsom sig sjelf, och således äfwen, när man ser sin broder wara andeligen nödställd, söka hjelpa honom med det ljus och den ledning, som menniskor kunna meddela, – denna allmänna kärlekspligt har, Gudi lof, ock i wårt land börjat på mångahanda sätt utöfwas, i den mån troende hjertan blifwit twingade af Christi kärlek.
Enskilde Christne äro werksamma för sina medmenniskors wäckande och återförande till Herren deras Gud; föreningar äro bildade antingen för skrifters utgifwande och spridning eller för inbördes uppmuntran att personligen, med Guds Ord i hand och mun, besöka de fattigas boningar eller fängelserna eller sjuklägren o. s. w. Men all sådan christlig kärlekswerksamhet oaktadt, har dock bland de Christna i landet, hwilka nitälska för ett sannt lif i wår Evangeliska kyrka, försports saknaden och behofwet af någon anstalt, som kunde utgöra en föreningspunkt för denna werksamhet, och hwarigenom de tillgångar och krafter som redan förefinnas, kunde blifwa mera widsträckt och jemnt anwända, nya krafter framkallas, sam noggrannare omsorg egnas deråt, att de skrifter och skriftspridare, som utgå öfwer landet, måtte wara af en ren Evangeliskt Luthersk anda.
Med anleding häraf är nu en anstalt i hufwudstaden bildad under benämning: ”Fosterländska Stiftelsen för Evangelii befrämjande,” hwilkens stadgar särskildt bifogas detta program.
Stadgar.
[redigera]§1. Stiftelsens uppgift är, att till ändamålsenligare och mera ordnadt användande af de många friwilliga krafter, hwilka redan inom wårt Land på spridda håll börjat werka i Evangelii tjenst, för dessa utgöra en gemensam föreningspunkt, samt att, till framkallande af nya sådana, hittills obegagnade krafter, öppna tillfälle för en och hwar att med personlig werksamhet, skrifter, böcker, årliga eller tillfälliga gåfwor, testamenten eller annorledes lemna sitt bidrag till winnande af det åsyftade ändamålet: Christi Rikes tillwext ibland Christna bekännare.
§2. Då nu inom wårt land finnes ett kyrkosamfund med ren Evangelisk trosbekännelse och fri Bibelspridning, så har Stiftelsen för afsigt att werka medelst spridning af Skrifter i full öfwerensstämmelse med den befintliga lärogrunden, samt att för sina ändamål anwända blott sådana personer, som af tro och öfwertygelse bekänna sig till det kyrksamfund, det de skola werka; och will således Stiftelsen ingalunda ställa sig i någon motsats till förhandenwarande kyrkliga inrättningar för utbredandet af Jesu Christi Evangelium i landet, utan fastheldre med dem samwerka derför, i den mån Stiftelsen derom kan blifwa anmodad eller sjelf finna lämpligt.
§3. Stiftelsens angelägenheter ombesörjes af en Styrelse, bestående af 12 i Stockholm bosatte personer, och i hwilken Styrelse jemwäl Stiftelsens Commissionärer i landsorten äga säte och stämma. – Ur Styrelsen utgå årligen efter ålder eller lottning fyra ledamöter, hwilka dock åter kunna inwäljas. – Styrelsen utser inom sig en eller flera personer att öfwertaga den närmare förwaltningen af Stiftelsens alla angelägenheter eller särskilda grenar deraf. – För giltigt besluts fattande böra minst fem af Styrelsens medlemmar wara tillstädes. – Styrelsen sammanträder 2:dra Tisdagen i hwarje månad, och deßemellan då omständigheterna det fordra. – Wid sammanträdet å nämnde dag i Juni månad sker Styrelsewalet, hwarjemte Styrelsen utom sig wäljer twå revisorer till granskning af det förflutna årets räkenskaper. – Endast wid ett sådan sammanträde kan förändring af dessa stadgar ega rum.
§4. Stiftelsen har sin hufwudstation i Stockholm; och äger en hwar, som will hafwa skrifter, Colportörer, eller upplysningar i ämnet, att personligen eller i bref wända sig till Stiftelsens expedition, (under adreß: Evang. Fosterlands-Stiftelsens Expedition, Stockholm) dit jemwäl penningemedel, original-uppsatser m. m. kunna insändas.”
Dessa woro stadgarna. Till widare underrättelse om Stiftelsens organisering får tilläggas, att af Styrelsens tolf ledamöter, fyra blifwit utsedda att warda de egentligen werksamme, hwartill ännu tillkomme en Secreterare och en waktmästare. De fyra, som i första rum skola lägga hand wid werket, äro: Magister Lundborg, hwilken under sin resa i England och Skottland wunnit insigter i dylika göromål; widare, Lector Elmblad, Doctor Melander, och utgifwaren af denna Tidning. Secreteraren är S. M. Candidaten B. Wadström. Wänner! Understödjen oss i det ganska wigtiga arbetet med edra förböner till Gud, att han gifwer oss sin ledning och wälsignelse!
Någre hafwa gjort anmärkning wid denna Stiftelses ”kyrklighet,” eller att den will endast anwända sådana medel, skrifter och skriftspridare, som så i öfwerensstämmelse med wår Evang. Lutherska kyrkas lära, och ment att den deruti stode i strid med den Christliga och upplysta kärlekens, eller såsom man uttryckt sig, ”med Evangeliska Alliansens” anda; men wi hafwe derpå ett swar att gifwa, som wi hoppas gäller inför dem, som akta Herrans ord. Om wi än äro på det kraftigaste öfwertygade, att äfwen inom andra Evangeliska kyrko-bekännelser, t. ex. bland Baptisterne, finnas lefwande och trogne Christna, och om wi än så lifligt känna, att wi äro närmare förenade med lefwande och Gudfruktige Baptister, än med de döda och ogudaktige Lutheraner, så qwarstår dock, när det gäller werksamhet för Guds Ords spridning, en omständighet, som förtjenar att på det allwarligaste behjertas – wi mena den, som Paulus med så mycken kraft lade på sina bröders hjertan i Rom. 14 Cap. och i 1 Cor. 8:de och 9:de Cap. neml., att det alldeles icke går an, att alltid följa sitt eget upplysta förstånd om hwad som i sig är skyldigt, utan att wi ock, ja framför allt, måste se till den swage brodren och eftersinna, hwad som är för honom det nyttigaste. Jag hafwer makt till allt, säger Apostelen, men det är icke allt nyttigt. Och åter: Men wi hafwe sådana makt icke brukat, på det wi icke måtte något hinder göra Christi Evan[ge]lio. Här är egentliga grunden till Ev. Fost. Stiftelsens ”kyrklighet.” Wi hafwa fullkomligt så rent och kraftigt Guds ord inom wår egen kyrka, som det kan finnas inom någon annan; wi behöfwa då icke lägga det ringaste ”hinder” för dess spridning, genom att sammanblanda olika läror i samma bok eller bokförråd, hwarigenom köpare skola wara otrygga på hwad de emottaga – om wi ingen annan betänklighet hade derwid – ty wi skole besinna, att när en Colportör öppnar sitt förråd till försäljning, hinner köparen icke genomläsa och granska hwad han köper och utdelar till sina barn och tjenare; och nu har Ev. Fost. Stiftelsen welat, i afseende på dess Colportörer, befria köparen från den farhågan, att han räder dem ett skadligt oros-frö, en källa till så beskaffade bekymmer och grubbelerier, som icke wore för själens salighet nödiga, men wäl kunna twärtom afleda uppmärksamheten från det enda nödwändiga till en hop ändelösa twistefrågor. När nu nämnda farhåga, den må wara befogad eller icke, åtminstone lägger hinder för den warsamme köparen och således för spridningen af wåra goda wäckelseskrifter, så frågas: är icke detta ett tillräckligt skäl för Stiftelsens kyrklighet? Hwad säger den heligt nitälskande Aposteln Paulus? Judomen är jag worden såsom en Jude, på det jag skall winna Judarne; dem som utan lag äro, är jag worden såsom jag utan lag wore, på det jag också dem winna må. Skulle wi icke så mycket mer tillämpa detta på wåra förhållanden, då wi derjemte äro öfwertygade, att wår egen kyrkobekännelse just utgör den renaste uppfattningen af Guds ord? Är icke nyss anförda språk riktigt tillämpadt och, att wi så må säga, öfwersatt på Swenska, om vi säge: ”För Lutheranerne är jag worden såsom en Lutheran, på det jag dem winna må.” – F. d. ”Evangeliska Traktat-Sällskapet” härstädes har i afseende på skriftens utgifwande följt samma grundsats; men de åskillige skriftspridare i landsorterne, jemte wåra skrifter, äfwen medfört dem af främmande beskaffenhet, har deraf mycket bekymmer uppkommit och af nitiske wänner af skriftspridningen öfwerklagats, hwilket utgjort en af de kraftigaste anledningar till Stiftelsens bildande. Och detta torde wara nog till skäl för dess nu uttalade grundsats.
Till ytterligare ledning för dem, som önska sig wäckelse-skrifter, får nämnas, att icke blott de af Stockholms Traktat-Sällskap utgifna, utan ock de bästa af andra Traktat-Sällskapers inom landet skola wara hos Stiftelsen tillgå. Reqvisitioner och penninge-bidrag kunna äfwen, när sådant gör en lättnad för insändaren, adresseras till Redact. af denna Tidning.
Att de, hwilka Gud gifwit lekamliga medel, uppmanas att i kärleken understödja wår anstalt med sådana, har inten afseende på skrifters utgifwande, utan bör uppmärksamheten helt fästas wid underhållandet dels af Colportörer i skolan, dels af åtskilliga för Anstalten werksamma personer härstädes, sedan hushyran för Anstalten, Colportörers reseunderstöd och dylikt. Alla gåfwor skola i denna Tidning redowisas uti särskilda bihang, för att icke borttaga rum i sjelfwa Tidningen. Nu, Herren ware oss när och främje wåra händers werk, för sin ära och många själars salighet!