Hoppa till innehållet

Första Lärkan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Våren 1866
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 3
av Elias Sehlstedt

Första Lärkan
Sommarfröjd  →


[ 147 ]

Första Lärkan.


Sjung ej, lärka! det är ej af nöden:
Döden lurar på din första drill.
Du ej känner dina mörka öden:
Skytten sigtar — och du hör i döden
Underdånigst någon hofkatt till[1].

Vänligt kommer du att hos oss gästa,
Vårens fröjd du bjuder menskan på.
Ack! låt bli att vid vår jord dig fästa:
Menniskan är van att klå sin nästa,
Håll dig utom: skotthåll i det blå.

Vet, din undergång är bland de största
Prisbelöningar i sångens kall.
Sök ej här att vara få den första,
Blod är det, hvarefter menskor törsta:
Fly! att sjunga här är knall och fall!


  1. Afser bruket vid hofvet att betala en dukat för den första
    skjutna lärka som presenteras. Detta bruk afskaffades af konung
    Oscar: men, ty värr, brukas ännu här och der att skjuta vårens
    budbärerska.