Flickan vid forsen (Sehlstedt 1861)
| ← Sång för ångfartyget Strömkarlen |
|
Första snön → |
Flickan vid forsen.
Jag vet väl hvad du sörjer för
Och våndas dagen om:
Du ångrar att du tog min vän,
Som aldrig återkom.
I dag, i går,
I morgon än,
Från vår till vår
Jag sökt min vän,
Och söker år från år.
Du strida elf! jag såg hans färd,
Då aftonstjernan brann.
Om morgonen vid fallets brant
Hans båt jag splittrad fann.
I dag, i går,
I morgon än,
Från vår till vår
Jag sökt min vän,
Och söker år från år.
Jag frågar sol’n om morgonen,
Om hon min brudgum sett.
Jag stjernorna förgäfves sport,
Jag floden fåfängt bedt.
I dag, i går,
I morgon än,
Från vår till vår
Jag sökt min vän,
Och söker år från år.
Min kind har ingen blomma qvar,
Mitt öga ingen tår.
Mig lifvet ingen tröst kan ge,
Mig döden ej förstår.
I dag, i går,
I morgon än,
Från vår till vår
Jag sökt min vän,
Och söker år från år.
Men ingen sorg är evig född,
Och min har ock ett slut,
När döden tar min sista suck,
Och lifvet andats ut.
I dag, i går,
I morgon än,
Från vår till vår
Jag sökt min vän,
Och söker år från år.
