Floden (Sehlstedt 1861)
Utseende
← Visa |
|
Sällheten → |
Floden.
Jag vet en flod,
Som brusar jemt och aldrig stilla stod.
Utaf Guds egen hand,
Vid solens första brand,
Som öfver jorden sken
På blomstrens första skott,
Drogs dammen upp — och se’n
Har den i sekler gått,
Liksom den ännu går:
Den floden kallas tid, dess vågor kallas år.