Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Ordstäv och ramsor

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Sägenspillror
Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad
av Emil Löfgren (1878–1934)

IV. Ordstäv och ramsor
Visor  →


[ 69 ]

IV.
ORDSTÄV OCH RAMSOR.

[ 71 ]

ORDSTÄV.

170. “Hä ä’ gjort nu!“ sa Bogg-Hansch, löste om julkväll.

171. “Va’ ska en me’ papper, som en inte kan läsa!“ tyckte gumman, som brände gammelhandlingar.

172. “Si du, Karin, tocka grannar vi ha!“ klagade Starken, då korna hesade om våren (menade att grannarna förgjort dem).

173. “Jag ä’ bärgen me’ de’ här!“ sa Bogg-Hans, bröt av en hästskohalva till brännvinsbröd.

174. “Ha väl stulit nån gång förr ock, men aldrig ha dom regjort så förbannat int’,“ tyckte tjuven, då han fick ovett för stölden.

175. “Hä ska bli anna ställning i morron bitti!“ sa Jon Månsson, då kvinnfolken spillde mjölet.

176. “Du ä’ rätta krigarn du!“ hånade bönderna Bogg-Hans, innan de prövat hans krafter.

[ 72 ]177. “Vandra äligt, så ä’nt’e fäligt!“

178. “Slå på portmonnän och hoste grovt, så tror dom, att du är från Dingersjö!“

179. “Tunnt! Tunnt!“ sa Nyman. (Ordstäv bland fiskare.)

180. “De’ va sjungande pris 3 riksdaler för 12 bockar!“ tyckte Nisse Lang, då han pliktade den summan för smädelse av häradsrätten.

181. “Va’ säg han, den djävelen?“ frågade gamle Jon Månssa kamraten, då prästen ville, att han skulle läsa på husförhöret.

182. "Dom tycke nog, att de’ ä’ bra, dom som ä’ van me’ de’,“ förklarade pojken, som förmanades inte svärja.

183. “Pojka ha hästkrafter och jäntan karlkrafter!“ skröt Jon Månssa av sina barn.

184. “Fan, att jag skulle komma i den här dyngan!“ klagade tjuven, då han blev fast.

[ 73 ]185. “Laga dej hem till kvällen!“ manade trollen den senfärdiga bopigan.

186. “Giss på, om jag skulle dö, me’n den där förbannade sparkbenten ä’ här, tänk va’ faen i personalia jag skulle få!” sa krögerskan om nykterhetsprästen.

187. “Skjutsar du åt Lapp-Sigge?“ frågade gubben den, som i kola mörkret tog dödmull på kyrkogården.

188. “De’ ä’ underligt me’ kyrkovinet. På den ene slår det åt ygom, på den andre åt benom!“ sa Sjölund til kyrkvärdarna, av vilka den ene hade fel på ögonen och den andra i benen.

189. “Kast’ int’ mössan av gumman min!” skrek Bremer, då brännvinsankaren kastades över bord.

190. “Ja, men Sigge! Du går aldrig till mig!“ klagade Starken, då han mötte trollkvinnan.

191. “Han va’ inte full men mitt i vä’la“, vittnade gubben å tinget.

[ 74 ]192. “Jag har inte råd plikta för att jag är tokig, jag, som du!“ sa käringen till länsmannen, som ställt sig vansinnig för att slippa undan med böter.

193. “Känn åt, så får jag göra!“ svarade Månberg, då han tillfrågades, om det fanns strömming på grundet.

194. “En gång var det allravärst,“ tyckte Skomakare Stålberg då becket brann.

195. “Jag kan tiga!“ sa Dahlin på husförhöret, då han skulle svara.

196. “Jag slår dig för mat men icke för hat,“ sa han som klubbade laxen.

197. “Kråka ropte sitt eget namn!“ sa käringen i Kråksta till sin gubbe.

198. “De’ ä’ roligt leva i Norden!“ sa Norrbom.

199. “Bättre ha blemma på foten än skrynka på skon!“

200. “Snorhackan, dom får gifta sig, men folke får gå ogift,“ klagade gammeljäntan.

[ 75 ]201. “Si efter att I håll byn ren, pojkar!“ förmanade Jon Jonssa.

202. “Han va’ så elak, att han gick på händerna.“

203. “De ä’ sjönge som sjönge!“ sa fiskaren, som lovat väcka kamraten med sång men underlåtit det.

204. Kranken sa’ till myggen: “Stig på en sten och kli mig på ryggen.“


[ 76 ]

RAMSOR.

205. Drängramsa.

Då jag tjänte bondedräng
opp bitti’ och sent i säng,
och skeden var grunn’
och vällingen var tunn
och smöre’ kom aldrig i min mun.

206. Bordsbön för gätare.

Massäck, massäck mål!
Käringen är hemma och kokar kål.
Kål’n är tunn
och skeden är grunn’
och bröe ä skärt’
och smöre ä härskt
och käringa ä’ hemma överst i Gnärp.
Gud bevare våra getter, killingar, fä och får
medan vi äter vårt matsäcksmål.

207. Ramsa om socknarna i Medelpad.

Sättnasopen,
Selångersglopen,
Alnö-myggen,

[ 77 ]

Timrå-täljkniven,
Indalsharen,
Liba-vargen,
Holmbomesen,
Njurundagipan,
Ljustorpan och Hässjöbon
stoppa strumpan och näverskon.

Ramsor om vissa byar i Njurunda:

208.

Bergavarga,
Junisyndare
Skottsundshelgona
Bunstakonta,
Slättläsara och
Rotviksötara,
Nylandsbjörna.

(Efter Bergsten se 8)

209.

Mjösundsmössa och
Skottsundslössa.
Junidjävlan och
Nylandsherran.

(Efter Julin se 13.)

210.

Bank i Ängom,
skrabb i Svala.
sk—t i Bunsta

[ 78 ]

på naenär i Helgom,
krecklet i Solberg,
stan i Å.
(Nämndeman Johansson se 6)


211. Stump av en visa.

På 1860-talet gick en utböling från Ängom på lekstuga till Bunsta. Där uppförde han sig så, att man lade honom över en stol och pryglade honom. Men då han fått vad han skulle ha och gick, sa han dock: “Kyss — —!“ Hans drängkamrat var “komejmakare“ och diktade följande vers:

Det hände sig i Ängoms by i år
att nämndemansdrängen skulle på en lekstuga gå.
Men när han kom tillbaka
hade han storstryk smaka
så att det braka
i både länder och lår.
(Efter kyrkvärden Pettersson)


212. Visramsa.

Hade jag mig en tvåman här,
så kunde jag få min rova.
Tvåman kom, tvåman drog,
tvåman och enman och gubben
och käringen drog,
men jag fick inte min rova.

[ 79 ]

Hade jag mig en treman här,
så kunde jag få min rova.
Treman kom, treman drog
treman och tvåman och enman och
gubben och käringen drog,
men jag fick inte min rova.

Hade jag mig en fyrman här,
så kunde jag få min rova.
Fyrman kom, fyrman drog,
fyrman och treman och tvåman och enman
och gubben och käringen drog
men jag fick inte min rova.

Hade jag mig en femman här,
så kunde jag få min rova.
Femman kom, femman drog,
femman och fyrman och treman
och tvåman och enman
och gubben och käringen drog,
men jag fick inte min rova.

Hade jag mig en sexman här,
så kunde jag få min rova.
Sexman kom, sexman drog,
sexman och femman och fyrman och
treman och tvåman och enman
och gubben och käringen drog,
men jag fick inte min rova.

[ 80 ]

Hade jag mig en sjuman här,
så kunde jag få min rova.
Sjuman kom, sjuman drog,
Sjuman och sexman och femman och
fyrman och treman och tvåman och enman
och gubben och käringen drog,
men jag fick inte min rova.

Hade jag mig en åttaman här o. s. v.
(ända till tolvman, då slutar ramsan med:)
men då fick jag min rova.

(Änkan Lemon † 1903), (Upptecknade efter agenten J. E. Bergström.)