Från Röda rummet till Sekelskiftet
|
FRÅN RÖDA RUMMET TILL SEKELSKIFTET
STRÖMNINGAR I SVENSK LITTERATUR UNDER
ADERTONHUNDRAÅTTIO- OCH NITTIO-TALEN
AF
JOHAN MORTENSEN
I.
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
UPPSALA 1918
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
18338
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
| I. | Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser | 3 | |
| II. | Den svenska naturalismens skaplynne. — Naturalismen i Danmark och Norge. — Politisk reaktion och realpolitik. — Unionsfrågan. — Försvarsfrågan. — Socialismens inträngande. — Signaturpoesien. — Nya strömningar från Norge och Danmark. — Översättningslitteraturen. | 29 |
| Inledning. | 48 | ||
| I. | Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling. | 49 | |
| II. | Ungdomsdiktning. — En namnsdagsgåva. — Fritänkaren. — Hermione. — I Rom. — Den fredlöse. | 59 | |
| III. | Temperament. — Arten av hans skriftställarskap. — Skarp observation men subjektiv tolkning och uppfattning. — Hans diktning baserad på egna upplevelser. | 62 | |
| IV. | Hårda öden och växande misstämning. — I röda rummet. — Kunglig sekter. — Äktenskap. | 68 | |
| V. | Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat. | 72 | |
| VI. | Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen. | 83 | |
| VII. | Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa. | 89 | |
| VIII. | Utrikesresa. — Dikter. — Vistelse i Paris. — Bekantskap med Björnson och Lie. — Sömngångarnätter. — I Schweiz. — Inflytande från Rousseau. — Strindberg blir socialist. — Likt och olikt. | 104 | |
| IX. | Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist». | 114 | |
| X. | Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen. | 139 |
| I. | Skåne. — Under danskt välde. — Efter erövringen. — Dess isolerade ställning. — Svenska omdömen om Skåne. — Linnés och Orvar Odds uttalanden. — Målarna upptäcka landskapet. — Skånsk skaldeskola på åttiotalet. — Det nya i Bååths diktning. | 161 | |
| II. | Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik. | 170 |
| Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik. | 189 |
| Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren. | 217 |
| Litterär skandinavism under åttiotalet. — Den svenska naturalismen mindre målmedveten än den dansk-norska. — Den saknar ledare. | 245 | ||
| I. | Gustaf af Geijerstam. | ||
| Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap. | 249 | ||
| II. | Tor Hedberg. | ||
| Temperament. — Högre uppgifter. — Johannes Karr. — Judas. — På Torpa gård. — Senare diktning. — Ett eldprov. — Noveller och dikter. — Dramatiskt författarskap. | 256 | ||
| I gryningen. — Bekantskap med Victoria Benedictsson. — Röde prinsen, en uppgörelse med åttiotalet. — Senare författarskap. — Erotiska nutidsskildringar. — Historiska romaner. | 262 | ||
| IV. | Georg Nordensvan. | ||
| Tidigare berättelser. — I Harnesk. — Arten av hans författarskap. — Figge. | 266 | ||
| V. | Fru Malling. | ||
| Debuten: Berta Funcke. — Polemik mot kvinnosakskvinnorna. — Alice Brandt. — Hennes senare författarskap. — En roman om förste konsuln m. fl. | 271 |
| Brytningen i åttiotalsdiktningen. — Ola Hansson en typisk representant för denna nya mystik. — Utveckling. — Dikter. — Notturno. — Sensitiva amorosa. — Parias. — Hos Huldran. — Amors hämnd. — Vägen till livet. — Tidens kvinnor. — Äktenskap och avflyttning till Tyskland. — Nya stämningar. — Nietzsche. — Ung Ofegs visor. — Rembrandt als Erzieher. — Övergång till katolicismen. — Naturalistiska berättelser. — Ola Hansson som kritiker. — Senare diktsamlingar. | 277 |
| Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse. | 305 |
|
FRÅN RÖDA RUMMET TILL SEKELSKIFTET
STRÖMNINGAR I SVENSK LITTERATUR UNDER
ADERTONHUNDRAÅTTIO- OCH NITTIO-TALEN
AF
JOHAN MORTENSEN
II.
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
UPPSALA 1919
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
19140
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
| Reaktionen mot naturalismen. — Nya inflytanden på fransk kultur. — Symbolismen som skola. — Dess program. — Förhållande till den äldre romantiken. — Dess skönhetstörst. — Dess teknik. — Dess hävdande av versens berättigande. — Den äldre symbolismen. — Reaktion mot den naturvetenskapliga världsåskådningen. — Nya strömningar inom kyrkan. — Politiska riktlinjer. — Symbolismen i Danmark. — I Sverige. — Nya strömningar i filosofien. — Politiken. | 3 |
| Hans debut. | 35 | ||
| I. | Härstamning. — Barndomsår. — Utländska resor. — Giftermål. — Målare. — Samvaro med Strindberg. — Topelius’ omdöme om hans första dikter. — Vallfart och vandringsår. — Diktsamlingens mottagande. — Fortsatt författarskap. — Från Col di Tenda till Blocksberg. — Endymion. — Renässans och Pepitas bröllop. | 37 | |
| II. | Hans Alienus. — Förspelet. — Innehållet. — Estetiskt värde. — Ställning i hans produktion. | 52 | |
| III. | Dikter. — Större område än Vallfart och vandringsår. — Kosmopolitism. — Hemlängtan. — Erotik. — Sankt Göran och Draken. — Inflytande från Levertin. — Patriotiska stämningar. | 58 | |
| IV. | Historisk diktning. — Modern barbarism. — Om svenskarnes lynne. — Tankar och teckningar. — Strindbergs angrepp på det nationella. — Karolinerna. — Uppfattning av Karl XII. — Karolinerna ett galleri av svenska gestalter. | 69 | |
| V. | Heliga Birgittas pilgrimsfärd. — Folke Filbyter. — Ny uppfattning av vikingen. — Finnblodet. — Sönerna. — Modärna drag i skildringen. — Bjälboarvet. — Valdemar och Magnus. — Kvinnoporträtten. | 78 | |
| VI. | Nya dikter. — Strängare stil. — Äldre dikter. — Illusionslös blick på livet. | 85 | |
| VII. | Karaktäristik. | 88 |
| Vetenskapsman och skald. | 93 | ||
| I. | Biografiska data och utvecklingsgång. | 96 | |
| II. | Temperament. — Betydelsen av hans naturvetenskapliga studier. — Orientalisk härstamning. — Förhållande till nyromantiken. — Naturalistiska inslag. — Världsuppfattning och pessimism. | 103 | |
| III. | Olika inflytanden. — Förhållande till praerafaelismen. — Lyrik. — Legender och visor. — Nya dikter. — Dikter. — Hans pessimism. — Ny erotik. — Livströtthet och ensamhetskänsla. — Salomo och Morolf. — Sagan och behandlingssättet. — Huvudpersonerna. — Salomos kärlek. — Dödshymnen. | 103 | |
| IV. | Levertins noveller. Från Rivieran och Småmynt. — Konflikter. — Livets fiender. — Rococonoveller. — Magistrarne i Osterås. — Sista noveller. | 129 | |
| V. | Levertins kritik. — Förhållande till G. Brandes. — Förhållande till fransk kritik. — Två perioder i hans kritiska verksamhet. —Litteraturhistoriska undersökningar. — Nya synpunkter på sjuttonhundratalet. — Uppfattning av samtida författare. — Hans begränsning. — Lyriken i hans kritik. — Hans stil. — Nya utvecklingsmöjligheter | 139 |
| I. | Personlighet. — Ställning i tiden. | 157 | |
| II. | Barndom och utveckling. — Lärarinne- och föreläsningsverksamhet. — Debut vid 40 års ålder. — Kris. — Uppfattning av kvinnofrågan. — Missbrukad kvinnokraft. — Dess mottagande. — Kvinnopsykologi och kvinnlig logik. | 161 | |
| III. | Uppfattning av kärleken. — Kritik. | 168 | |
| IV. | Barnets århundrade. — Livslinjer. — Angrepp på hennes åsikter. — Hennes betydelse. | 173 |
| Förhållande till naturalismen. — Temperament. — Martin Bircks ungdom. — Förhållande till nittiotalet. — Hans område. — Förhållande till fransk diktning. — Läroåren. — Förvillelser. — Senare produktion. —Conteuren. — Arten av hans pessimism. — Den religiösa lögnen. — Sexuella problem. — Doktor Glas. — Gertrud. — Den allvarsamma leken. — Hans betydelse. | 179 |
| I. | Hennes debut. — Värmland. — Släkten. — Barndomen. — Första försök. — Första tanke på Gösta Berlings saga. — Kamp med ämnet. — Sagoberätterskan. | 201 | |
| II. | Gösta Berlings saga. — Hennes berättelsesätt, jämfört med naturalismens. — Folklighet. — Äventyrsstil. — Intuition i beskrivningen. — Tidsstämning. — Hennes sätt att framställa människorna och naturen. — Mystisk naturuppfattning. — Det underbara. — Förhållande till verkligheten. | 211 | |
| III. | Olika inflytanden på hennes diktning. — Hennes stil. — Hennes berättelssätt. — Olika manér. — Episkt uppfattningssätt. —Världsåskådning | 229 | |
| IV. | Människoskildring. — Det elementära och allmänmänskliga hennes område. — Karaktärsteckningen i G. Berlings saga och i Jerusalem. —Religiös uppfattning. — Svenskhet. — Jämförelse med Heidenstam. | 240 |
| I. | Strindberg i Berlin. — Naturvetenskapliga experiment och ny jäsningstid. — Zum schwarzen Ferkel. — Nytt giftermål. —Skilsmässa. — Strindberg i Paris. — Hans själstillstånd. — Religiöst grubbel. — Mystiker. — Vistelse i Lund. — Ny diktning. | 253 | |
| II. | Inferno och Legender. — Till Damaskus. — Ny dramatisk uppfattning. — Advent. — Kronbruden. — Svanevit. — Drömspelet. — Påsk. — Dödsdansen. — Kammarspelen. | 265 | |
| III. | Uppfattning av kärleken. — Kritik. | 282 | |
| IV. | Första åren efter hemkomsten. — Ensam. — Fagervik och Skamsund. — Tredje äktenskap. — Nya angrepp på samhället. — Götiska rummen. —Svarta fanor. Kritikens ställning till hans nya produktion. —Strindbergsfejden. — Officiell hyllning. — Hans sista verk. | 287 | |
| V. | Karaktäristik. — Utseende. — Sätt. — Vanor. — Motsatser i hans väsen. — Vekhet. — Hårdhet. — Rättskänsla. — Ärelystnad. — Entusiasm men bristande kritik. — Hans samhällskritik. — Fantasiens styrka. — Misantropi. — Jämförelse med Ibsen. — Hans prosa. — Hans religiositet. — Hans idealitet. | 294 |
| Disharmonien i hans väsen. | 305 | ||
| I. | Föräldrar. — Ärftligt påbrå. — Barndomsår. — Första intryck. — »Agust Kalsson». — Uppsalavistelse. — Äldsta diktning. — Olika inflytanden. — Krönikören. — Realism. — Naturalism och romantik. — Om humor. —Genombrottet. | 308 | |
| II. | Fröding och traditionen. — Olika arter i de två första Diktsamlingarna. — Guitarr och dragharmonika. — Värmlandslåtarna. — Centrallyrik. — Melankoli. | 211 | |
| III. | Nya dikter. — Balen. — Andra realistiska dikter. — Romantikern. — Bibliska fantasier. — Atlantis. | 332 | |
| IV. | Sjukdomens utbrott. — Räggler å Paschaser. — Stänk och flikar. — Realistiska bilder. — Nytt manér. — Höjdpunkt av radikalism. —Strindberg och Fröding. — Frödings uppfattning av sin sjukdom. —Erotik. — Erotiska ideal. — Drömmar i Hades. — Graldiktning. — Nytt och gammalt. — Gralstänk. | 344 |
| I. | Pessimismen i åttio- och nittiotalens litteratur. — Hans temperament. — Motsats mellan jaget och världen. — Första utveckling. | 365 | |
| II. | Våren — Skald och filosof. — Mångsidig försökare. — Novellen hans egentliga område. | 372 | |
| III. | Motsats mellan dröm och verklighet. — Vilsna fåglar. — Purpur. — Olika vägar att övervinna pessimismen. — Miraklet. — Källorna. — Perdikkas. — Ungdomsskeppet. — Uppfattning av döden. — Göken. — I blå skogen. — Melchior. — Briljantsmycket. — En simpel tragedi. — Hemlig idyll. — Lejonet. — Laodamia. — Pessimismen utmynnar i etisk stoicism. | 375 | |
| IV. | Olika inflytanden. — Olika berättelsesätt. — Ironisk verklighetsskildring. — Poetisk vision. — Falken. — Psykologisk analys. — Stil och komposition. — Inflytande från Selma Lagerlöf. — Naturskildring. — Det tragiska elementet i hans diktning. | 388 |
| I. | Ny uppfattning av det folkliga och nationella. — Dalarna. — Karlfeldt och fädernebygden. — Inflytande från Bååth och Ola Hansson. — Politisk och social uppfattning. — Hans olika diktsamlingar. | 397 | |
| II. | Bonde och herreman. — Hans humor. — Fridolin. — Dalmålningar på rim. | 406 | |
| III. | Naturpoesi. — Arten av hans beskrivning. — Beskrivningen mynnar ut i sång. — Primitiv enfald i antik stil. | 411 | |
| IV. | Kärleken i hans diktning. — Het sinnesåtrå. — Vemod. — Längtan. — Senare erotik. — Häxdikter. — Verskonst. — Gammalsvenskhet. | 416 |
| Naturalismen och symbolismen ännu ej historiskt avslutade. — De utgöra speciella utvecklingsskeden inom en större rörelse. — Reaktion mot sextonhundratalet. — Vetenskapernas pånyttfödelse. — Enväldets krossande av folkrörelser. — Kamp mot ortodoxien. — Ny form och nytt innehåll i litteraturen. — Boktryckarkonstens växande betydelse. — Kritikens uppkomst. — Kosmopolitismen. — Den organiska enheten i dessa båda sekels litteratur. — Den beskrivande diktningen. — Romanens utveckling. — Det borgerliga dramat. — En rationalistisk och en romantisk huvudströmning. — Natursvärmeriet. — Naturalismens och symbolismens plats inom denna rörelse. — Parallell med brytningen mellan antiken och medeltiden. — Denna brytningstid ej endast negativ. — Blick framåt. | 423 |