Om Bacchi adelsmän och deras vapen
"Bacchi härolder med guld och beslag,
blir det kapitel?" Nej, inte i dag!
"Blir det inte riddarslag?"
Inte, inte, säjer jag!
"Varför då kåpor och spiror, min vän?"
Jo, kära hjärtandes, saken är den:
Kolmodin och Holmström sen
sku nu bliva adelsmän.
"Nå, så säjer jag: Må göra!
Värdigt Kolmodin upphöjs...
Vad namn och vapen skall han föra?"
Jo, han heter Källarcreutz,
han heter nu von Källarcreutz.
Bacchus själv hans vapen målar:
i rött fält en guldpokal;
runt omkring ett lövverk prålar
med tulpaner och bregal;
||: överst ses i gyllne strålar
riddarns namn och åretal. :||
"Tvi, tocka vapen vill jag inte ha!
Bacchi härolder så granna..." Hur sa?
"Gula kåpor — nå hurra!
spiror med!" Hur sa? Va ba?
"Men kära hjärtans, förlåt mig, jag ber:
blev då några ej adlade fler?"
Kära hjärtans, många fler:
Holmström fick ock sitt baner...
Tag en sup, på skorpan tugga!
Holmström — hör hans adelsnamn —
han heter nu von Ehrensugga:
vackert barn i Bacchi famn!
ett vackert barn i Bacchi famn!
Aldrig han baneret mistar,
ty han kämpar i sin tro.
Bacchus själv hans vapen ristar:
i ett gyllne fält — jo jo —
||: under tvenne oljekvistar
står en sugga vid en ho. :||
"Tvi tocka vapen! Jag passar ej på
bland Bacchi krymplingar välboren gå:
jag vill ej hans lagrar få...
Blev ej flera än de två`"
Jo, kära hjärtans, ändå en god vän:
han officianten med asken — ja, den —
Kilberg. "Den, du?" Ja, just den...
Rör på tappen, drick igen!
Käre, säg vad namnet heter?"
Jo, han heter Adlerstop.
Fioler, valthorn och trumpeter
kring hans vapen fästes hop,
omkring hans vapen fästes hop.
I rött fält ett tennstop glimmar,
och en örn på locket står;
mitt i skölden solen strimmar,
och i soln en kräfta går,
||: nedanför en valfisk simmar,
och i gapet står 'Gutår!' :||
"Tvi tocket vapen — det ger jag åt hin:
kräftor och valfiskar, örnar och svin,
valthorn, flöjter och violin!
Men vad eljest hölls för min?"
Jo, kära hjärtans, en Nystedt, vi se,
har uti vapnet — långt mer än de tre —
verklig mer simlicité
än de andra adlade.
"Kära, säj vad namnet bliver?"
Ack, vad dårskap på vår ö!
Jo, Oelheim han med Oe skriver —
Meissner skriver bara Ö,
ja, Meissner Ölheim har med Ö.
Tvenne tigrar skölden fatta,
vilka sig på ändan ställt.
Runtomkring ä rankor satta:
överst flyr en bisvärm snällt.
||: Men se vapnet, se och skratta —
en blå näsa i rött fält! :||
"Tvi, fader härold, så när had jag spytt —
gammal familje, fast vapnet är nytt!
Stamfar var, som man uttytt,
Noak eller Lillepytt.
Oelheim med Oe det är nu då hans...
Vad tar den andre för färger och glans?
Är det prytt med hjälm och lans?"
Kära hjärtans, hur du frågar!
Vem kan repetera allt?
Jag är så törstig — du mig plågar —
hit en sup! Det är så kallt.
Tag hit en sup. Det är så kallt.
Meissner Ölheims vapen, kära,
är uti en fyrkant ställt:
tvenne kattor skölden bära.
Hit en sup! Ich hab' kein geld.
||: Meissner Ölheim bär med ära
en röd näsa i blått fält. :||
