Fridolins dårskap

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Mikrokosmos
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim
av Erik Axel Karlfeldt

Fridolins dårskap
I kungalunden  →
Ur diktsamlingen Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim utgiven 1901.


Knappt leker mört, knappt hoppar lax,
knappt blåser vintern ut,
då står du röd som fordomdags
och glimögd vid din knut.
Vid idealens spruckenhet
och känslans skämda vin,
var får din själ sin druckenhet,
du gamle Fridolin?

Vad bryr det dig att vivor le,
att nävans kind är täck?
Har du ännu en krans att ge,
du många kvinnors gäck?
Vad suckan blandas av ditt bröst
med djupa skogars vin?
Finns än, till svar, en mänsklig röst
som suckar: Fridolin?

Du går med knäsid gångjärnsrock
och hög och fejad hatt,
du drager balsam i din lock
och bär en skön kravatt.
Ack, på de unga narrars stig,
där vällukt svävar fin,
att jag ännu skall möta dig,
du gamle Fridolin!

Gå hem och gnid det fåralår,
som hänger på din vägg,
och sjung om våra tomma år
och sälla dryckers drägg.
Gjut dubbelt öl på flisorna
av sargad violin,
och gjut i aftonvisorna
ditt svårmod, Fridolin!

Anm. Fiol kallas skämtsamt ett torkat fårlår varav karvas skivor.