1.
Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud.
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud. Refräng: Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud, var glad, var glad och hylla din konung och Gud.
2.
Han kommer från himmelska fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall. Var glad …
3.
Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram. Var glad …
4.
Han kommer ur graven med byte,
och skuggornas boning blir ljus
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus. Var glad …
5.
Han kommer till sörjande hjärtan,
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt. Var glad …
I Lova Herren är fjärde versen inte med och varje vers har olika refränger:
v. 1: ...vak upp, vak upp, i jublande lovsång brist ut! Vak upp, vak upp och glad till hans skara dig slut!
v. 2: ...var glad, var glad ... o.s.v.
v. 3: För dig, för mig han trampade smärtornas stig. För dig, för mig på korset han offrade sig.
Sista versen, där Lova Herren har …och Gud i stället för …tills Gud slutar så här:
Hans makt, hans prakt, hans eviga välde besjung, hans makt, hans prakt som världarnas Herre och Kung!
Sionstoner 1935 har samma textvariant som Lova Herren, med undantag av ordet tills i sista versen, men har även med vers 4, som slutar så här:
Vad ljus, vad ljus från graven det nu strålar ut! Vad liv, vad liv, o död, nu ditt välde är slut!
I Svenska Missionsförbundets sångbok från 1903, som använder sig av den gammalstavning som avskaffades i svenskan 1906, lyder första versen så här:[1]
Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud. Strö palmer på väg för Messias, och red dig som väntande brud!
och tredje versen i samma sångbok lyder så här:[1]
Han kommer ett offer att bringa för dig på den blodiga stam att dö för det syndiga släkte och bringa rättfärdighet fram!
