Giöta Kiämpa-Wisa

Från Wikisource, det fria biblioteket.
(Omdirigerad från Göta Kämpavisa)
Hoppa till: navigering, sök
Giöta Kiämpa-Wisa
av Gunno Dahlstierna
Antagligen tryckt 1701. Från Samlade dikter av Gunno Eurelius Dahlstierna. Första delen utgiven av Erik Noreen 1927. På Wikipedia finns en artikel om Gunno Dahlstierna.


Giöta

Kiämpa-
WISA
Om
Kåningen

å Herr Pädar.


HErr Pädar han drömde en dröm om a Natt
Dä war alt om så weener ena Möja;
Den wille han i sömnen så giärna taga fatt
Han nappa henne hårdt i sin Slöija.
I hafwen där wäll hördt at CARL KUNG bar sårgian för hennar.

Han nappa uthi Slöja; men han troo ho streeta moot
Så Säng å sparlaka de bruste;
Hon sparka Herr Pädar på sin ömskinna Foot
At han wackna där weed å swåra pusta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar han säg utmä sängeståcken wree
Alt uthi en oroligan dåwa;
Ey wet iag hwa mäg skadt nu i Nätterne tree
At iag alsinte orkade såfwa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar han roopte til små-swännar twå
Mäg tyckes tuppa börja nu å gala:
I beden mine Spåmänn in före mäg gå
Mäg löstar alt med dem at taala
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Spåmänn de träda i Sängeståfwan in
På präcktigaste wijs som de kunne
Å alle wa de klädde i räf- å sabelskin
Herr Pädar uppå sängen de funne.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De boga för Herr Pädar alt neder te Johl
I sänga där han låg å säg sträckte;
Å taalte honom till mä ödmiuk-fulle ohl:
Hur kommer dä du oß så bitt wäckte?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å ingen utaf oß weet än af annan lag;
Å ingen hafwe annat än i Minne;
Än at Herr Pädar sofwa plä till liusande Dag:
Hwij ästu så orolig nu i Sinne?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å är icke Herr Pädar så wällug Herre-Mann
Den yppersta i Gårda-Rijke?
Ä nåntij någon ting/ som honom feelas kan;
Som har i Mackt och Ähra ey sin Lijke?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Ey feelas däg Land; ey feelas där Slått;
Ey feelas däg Ryße stållts Fruger;
Du hafwer här i Wähla så låtli mycket gått;
Hwad är där däg i magen då så suger?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar han swara i wredefullt Moo
Hans opsyn som Ellgloa skåller;
Å om ehr Signe-Konst är wißer och ä goo
Så sägen i mäg straxt hwa mäg wåller!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å rätt så snart dä dagas/ då will ja gå the skalls
Där säg i går de Myre-Biörnar giömde;
Å hören til i alle: dä kosta skall ehr hals
Om I ey sägen straxt hwa mäg drömde.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å nådige Herr Pädar/ i sticknen icke så
Dä swarade hin digre å hin dålje
Hwad Eder hafwer drömt wij fulle gißa må
Så snart wår hals blijr smorder mä Ålja.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

När ålja smörjer hals/ seen är ey ondt at spå
Hwad älskog Herr Pädar månde qwälja:
De Ryße-Frugers Barm han paßar ey meer på;
Uthrijkes fager Möö han nu wällier.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Wed Hålma-gårda strann där dansar ena Möö
Dock fast om hon sin Mödom däg neekar;
Men hocken kan stå moot din wålltaka-nöö?
Den är ju den din Hog uppå leekar?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Så hör ännu Herr Pädar/ hwa ja däg säger meer;
För däg iag ännu aldri plä skarwa
Å hennes Namn kan jag däg säga om du beer
Den Möja hon heeter stålts Narwa
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon hafwer och een Söster/ som mindre är än hon;
Lijtan Iwangroo månde hon säg kalla:
Den wille wij först narra te däg uth baak om Loon;
Seen om Mijdnat den stålta öfwerfalla.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar språng up gladlynnt/ han klädde säg i skinn
Han tacka dem med nådeligo tale
För det de råka på den Dröm/ som i hans sinn
Den heela Natta giordt honom qwale
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å när iag den skiön-Jungfru får taga i famn
Hwar effter mitt Hiärta så längtar;
Så skoni all i hopa få Förstlige Namn
Där effter iag weet hwar en trängtar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Där stod en gammal Kiäring hon lydde där uppå
Hon runka sitt skrynkiota Tryne;
Förstinna blijr iag och/ när i blij Sann-spå;
Sade hon då: ty hon war i syne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Ty aldrig har iag sett makan Fänta we Ström
Hon kan ey luckta ryßlädra-Remma
Hon är om alt sitt Lijf så kettoll å så öm;
Å wälluge Herr Pädar blij hemma
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å aldri har iag sett makan Fänta på Gräs
När Manfolcka giöra henne ähra
Hon spåttar/ å hon slår/ hon fnyser/ å hon fräs!
Komm aldrig Herr Pädar henne nära.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å aldrig än kom nåhn mä den Möja innom båås
Som bor i så håll-faste burar:
Å döra hennas stängia så styfwe hängelåås
Å Nastun har jamntiocke Murar:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Den Jungfru hon hafwer och så underliga seed
När utländska belare komma;
Hon släpper ingen in förän han giordt beskeed
Å fåt ruus i knijs-knas å Momma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å alt dä där tappas dä skiänkes in hett
Tå källar Drällar Swänsk eller Finne;
Ty alti pröfwar hon så sin Frijares wett
Om han och hafwer kiärliga ölsinne:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon hafwer och ett Drycke-Horn af rödaste Gull
Som dwärjar i Gripsdala smidde;
Af glögda Wijn-luckta fast man kan blij full;
Dock dricka skall hwar een som där bidde:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Dä fraasar utur den glödröde Drick
Som blandas med Etter-heet nättel;
Ey belare mä nöije där nåntij frågick;
Han wärre är än Wijborga-Kättel!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar han stickna we Spåqwinnans ohl
Som winnögd och wrång-syynt hon sade;
Han slo henne på Munn/ så hon tumla under bohl;
Jag wille/ saan; at Wargia däg hade!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Ty aldrig har iag råkat för makan ett Tråll
Som hemma är i Hålskoga-Klöffter:
Den Jungfru som ey will/ den kan iag taa mä wåll
Å porta ’tåf järna iag löfter!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Sij hundra Tusen Ryßar mä Sablar i hand
Som Marker å Strander betäcker
Will iag för hennes Dörar snart läggia til land
Å nije Tiog stålte Murebräcker.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt sändes bodkaflar i Månader tree
Kring heela wijda Gårda-rijke
Där drefs i hoop Folck/ som man plä drifwa Fee;
Wed Lijfsstraff at ingen skulle wijka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De ginge deras gång åt Hålme-Gården uth
Uti månge förfaselige hoopar:
Man kunde ey se Solan för Glafwar å för Spiut;
De stanna först we Jowalla-Groopar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

We Portdeyas Qwarn de sloge säg ee broo
Alt öfwer de snäll-flugne Floder;
Här wille wij nu alle båda byggia å boo
Å grafwa oß i Johna som groder:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De twå weene Söstrar i höga-låfts Swaal
De dansa å de giole säg glade;
En wäcktare på Muren först warse blef dä smaal
Af Ryttare å Footfolck i rade;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Mäg tycktes som säg samlar/ saa han; een stor hoop
Där borte på Wäpßekyla giähle:
Straxt geer han til ett liudande Wäcktare-roop;
Wist nog ä här Frijare på fähle!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Stålts Narwa lilla säg genom winnelögat såg
Rätt i dä hon den Wäcktaren hörde:
Straxt kunde hon och see hwaar den store Hoopen låg:
Twij däg som wåår Leek nu förstörde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon stängde sina Portar mä Bommar utå Ståhl;
Och til sine fulltroo-go-Drängiar
Saa hon: sij Ehwem som will in i min Gåhl
Den skiänken i bra feeta slängiar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar i där han nu fick see hennes Buur
Som han så förgiärna will’ äga;
Då sade han: mig tyckes som hon låge smått på luur
Dock will iag henne först låta fräga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt talade Herr Pädar till Håmmänner tree
I skole gå ståltz Narwa berätta:
At hon ska taa reen Särk på; å sängen laga te;
Å säg wackert twåla å twätta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Ty/ sägen I/ en Herre/ den wällugaste Man
I wähla til henne will komma:
I Affton willn haa ja: Czar Peter heeter han;
Det emot må hon ey töras komma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Si hundra tusend Bruumän de stå nu här på språng
Om hon ey straxt will gee säg mä goda;
At alle hennas Drängiar slå i hiäl på en gång;
Och henne taa mä wåldsamma mode!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

I sägen och; hur iag will i fulle gått Maak
Om hon mäg nåntij reeter eller äggiar
Eldkulor slunga in i hennes Natstugu taak;
Och bryta neder alle hennes wäggiar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men will hon blij min Fänta/ min weena/ min Bruu
Oräckneli gått will iag henne gefwa:
Ty been’a lät up Porten i qwäll klockan siu;
Utom henne iag ey längere kan lefwa.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Giljare framrede; de klappa på Port
Deras Stoor-Furstes ärne de förtälja:
Men finge dä til swars: I packen Eder fort
Min Mödom iag för Hoot ey plä sälja.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å hwem såg nånsin Ungerswänn för skiöna Jungfrurs dör
Som första gången snorkar och puckar?
Den Frijare som ey weet säg skicka som säg bör
Han wijsas åf mäd harmfulle suckar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De månge Ryßepällsar iag rädes icke för
Och är iag ey så moofällt en Pijga:
Men draar Herr Pädar älskog til Swänske weene Mör
Så måsten taa åf mößan å nijga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädars Trug och Hoot iag acktar som strå
Och iag är ey så skuggräddan Flicka:
Men är dä så at han nu te mäg frija må
Glygga Brännewijns-Ruus måste han först dricka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

I ogiordt Wäär Herr Pädar/ nu kommer hijt til giäst
Som aldrig än haar reede te Tuna;
Han weet så wäll som Jag/ hwem iag mäg hafwe fäst;
Hans Odygd finner här ingen Sluna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

En segersäll ung Hiälte jag låfwat haar min troo;
Den wil iag och til dödzdaga hålla;
Men om Herr Pädar kommer någe nära we mitt boo
Heeta Ekeluta månde honom skålla:
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Här lagas och te Gästebo på alla mine Torn
Herr Pädar i och dät låten weta;
Jag tror han kiänner redan här oosat bränt Horn;
Och drycke-kaara giöres honom heeta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men hoo som biur te Bryta min rööfärgia knuut
Och slängeldar kasta i sparrar;
Snart kommer den som honom lärer fullt weeta huut:
Mig tycktes at Herr Pädar reeda darrar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

På wägen är min Wänn/ min Herre å min Kung;
Med honom iag mäg långeseen mån para;
Herr Pädar blijr wist fählin när han min Hiälte ung
Får see komma mig at förswara.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Gud signe där Kung CARL där du såfwer i natt
Wist haar du dine Möjar i minne!
Mäg drömde at Herr Pädar lop bort frå sin Hatt
Å stöfwelkraga fassna i Grinne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Giljare droo åf/ å Huffwu hang på snee;
Herr Pädar detta Kalfskin de bore;
Och sade: du ska tro/ den Piga är ey gree;
Hon leer åth dine Krigzhärar store!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar tog sin Mößa han trampana med Foot
Och swoor uthi ilsko å wreede:
Sko unge-swage Flicker töras duka mäg emoot
Så är deras Undergång dem reede.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt stängde han dem bägge te watten å te land
I tijo wekors ångstfulle dagar;
Och plåga deras boning med Eld å med Brand;
Dock hörde han än ingen som klagar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men hocken Ryß som tordes wåga säg fram
Ja alle dee som lust hade noosa
De tumla på snee; de finge alle skam
Och ingen kunde Marcknaden roosa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Sij lijtan Iwangroo/ som efter ho wa minst
Skulle derför’ och först blij wålltagen:
Men hocken som böd til gå där fram å taa Winst
Blef swedd bå i Kraga å Magen.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Twå gånger komme Gäster in under hennes Wägg
Som wille up i Wins-Glugga klifwa:
Twå gånger tijnte hon deras rimfrusne Siägg
Och öste glygga Brännewijn för lifwe.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon tappa i Kannor hon tappa i Kruus
Hennes Swännar uhr Koppar Ämmar gute;
Fast många wore de som då finge ruus;
De somna alla just där de sute.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Nu öfwersåg Kung CARL i Skåne sine Männ
Å synte huru alt före weter;
Å saa: du falska Saxe/ däg klöpper iag wäl än;
Men min Edsworne Wänn är Czar Peter!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Just då kom Ryckte flygande öster öfwer Siö
Och saa: Kung CARL du Segersälle Hiälte
Herr Pädar röfwa will stoltz Narwa din Möö;
Men ännu så spänner hon bälte.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon är wäl lijtan Jumfru/ men strijder som en Man;
Och alle hennes raske små-Swänniar
De fäckta som Kiämpar; hwart öga skiönia Kan
Huru illa Gårda-hoopen där we gränniar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å Kung CARL han satt på förgyllande Stool
Han månde där we lijte säg besinna:
Och saa: är dä den Wänskap du swoor oß i fiool?
De troolöse; Gud ska däg finna!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Just lijka som ett Leijon som hinsidon Öön
Får höra sine späde Ungar skrijka
Full ifwer å full harm dä lägger säg i Siön
Och hinner förrn man troor öfwer wijka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Så modder we Carls hamn/ steeg Kung CARL om bord;
Straxt hyßades Troßar och Ankar:
Å HErren ware mä däg i Gerningar och Ord
Och främje dine Anslag å tanckar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å Kung CARL drog öfwer det salte Haaf;
Hans Segel stode alle heelt stinna:
Hans Skepp lupo alle för Winn i fult traaf
Å lyckelig Hamn alla de finna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Den Swänska Flåte lade wed Päronå til Strands;
CARLS Hiärta af Ifwer min brinna;
Han fråga sine Swännar: hwad giörnij nu til lands?
De roopte alle: Döö eller Winna!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt tåga Konung CARL med ottatusen Man
Alt in under de Gårda-härars Bårgiar:
Men då ska troo Herr Pädars öga dä rann
Af Skräck/ Ångst/ å tusende sårgiar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Ty Sermethof mä sex gånger tusen til häst
Som skulle Silla-Mäcki förswaara
Han tyckte Swänskas Upsyn waan wärre än en Päst;
Ty tänckte han längst frå haar minst faara!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Han rijder till Herr Pädar i Borgen igän
Och säijer: stora Czar denna Timma
Är CARL Kung i Swärgie mä alle sine Män
Öfwer oß; ty måste iag simma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Han gaf säg i Strömmen mä häst å mä Kar
Han wille säg åth hinsidon laga;
Men många som då törsta de somna där qwar;
Starkt Strömme-ruus de kunde ey fördraga.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Herr Pädar han ropte med Sårgbundan röst
O! Sermethåf/ du west wäll at leefwa:
Kom tag mäg mäd åt Musko i dänna här höst;
De Swänske kulor flyga så skeewa;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men efter Jag drar bort kiära Cröije iag ehr beer
Ty Swenskt Kruut i förr kunnat luckta
En Fällt-Herres Namn i tagen uppå Ehr;
Nu rijr iag; de komma där i buckta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å detta war en Tisdag/ i Wintermånan kall
Då tiugundagen syntes half mogen
På samma dag i fiool/ som Herr Pädar uppå Pall
Swoor wara Konung CARL hull å trogen.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å då drog Kung CARL uth sin gullsmidde Brann
Han skijner alt som Sohlen den röda;
Mäd Gudz Hiälp sko wij i dag haa öfwerhann
Å alle Gårda-Männ liggia döde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Där we sköts Swänsk Lösen mä fyra skått i raa
At stålts Narwas Tilstånd förfara:
Hwem kunde meer än hon då blij glättug å blij glaa?
Ty månde hon på ögnablecke swara
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Då hwijfwa Kung CARL mä Tirfingen röö
Som aldrig drogs uth uthan baane:
Där mä föll och af Himmelen en Tyckna och seen Snöö!
Den Ryßa kalla bloodrödan Haane.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

där under brööt Kung CARL i Ryßeborgen inn
Med alla sina fulltrogne drängiar.
Men då ska tro de Gårda-Män de börgia sprta skinn:
Å kläda så bloodiga slängiar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å fijra tiog hundra de swore där uppå
Med Gudz Hiälp; å bryniorna blåtta
De skulle åttj tusende Wågehalsar slå;
Sij nu Bardas een emoot åtta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Det Gårda-Lägre war af een tweedubbel Borg
Mä Wallar å stört-diupe Grafwar:
Å Spanskt Rytterij kring alt deras Torg
Som späcktes mä spettsige Stafwar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Murabräcker låge så högt uppå Wall
De dundra dä mästa de kunna;
Men lijkwäl gick Kung CARL emot dunder å moot knall
Öfwer alt uti den samma stunna.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Jag troor at ingen åf dem/ som först lupe an
Weet sielf hur han kom öfwer Lijden;
Men fromme Häärars Gud/ som alt giöra kan
Han hialp/ å waa mä dem i Strijden!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Nu börgia badda hett för Ryße-ryggars päls
Medan twee-äggia Klingor de slackta:
Å den som wore nu längst Noohl åth te Fiäls
De hwite Biörnas Ungar at ackta!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Swänske sammskått ginge som Liungelden snäll
Å tiuge tusen Ryßar de fälte:
Så leekte de mä dem in te mörkaste qwäll;
Kung CARL was Gudz segersamma Hiälte.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men de som wille römma de rede uppå broo
Å Broa braaka sönder i stycken:
De andra wille simma; å somli wille roo;
Men mästedelen drunka i dricken.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De öfrige om Natten de kröpe in i hool
Och ingen toole meera upduka;
Å ingen utåf oß fåår nåntij meer see Sool!
Sade de te sin första Dolgeruka.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Doch wille wij först hämnas på deße Tyske Männ
Som oß brackt i denna Olycka;
De roopte: äre wij icke hwar och een ehr Wänn?
Doch högge de dem sönder i stycke!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt när de tyske Riddare dä Specktakel såg
Twå dödar såge de med ett öga;
Å aldri wore wij uppå makan et Tåg;
At fäckta meer oß hiälpa will föga;
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Den unga Konung CARL är Härre så Båll
Hoo weet han tör skiänka oß Lijfwe
Det Ryßa ändå lära oß ifrån taa mä wåll
Til krigs-Fångar alle wij oß gifwe.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Då gofwe sig til fånga så månge som de waa
Croije Felt-Herren han waa den första
Å Stora Kåning CARL was nådelig! de saa:
Wij alle effter din Nåde törsta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Snart kom och Dåligruka å tiggde sitt Lijf
För säg å sine Mädbröder alle;
Då taalte de Swänske til tijdfördrijf;
P deße tiääna bättre te gå walle.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Mä bara hufwun föllo för CARL Kånung need
Mång tusend på nåder och Onåde:
Herr Pädar/ å Herr Pädar/ som bort från oß reed
Du saaker äst til all denna Wåde!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Nu taalte Kung CARL: heela Wärlden skall see
At Jag als ingen Lust haar i Blode:
Ty stijgen up i alle som liggen här å bee:
Ehrst Footfall skall lända ehr til gode.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

I Ryßar/ Gewär läggen ned/ å gån hem
Hwar å een til hwar sine Orter:
Men om wij någon wäpnad mehr råka utå dem
De kläda Skå blodiga Siorter.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å tiuge tusen Ryßar män Eene Kiäpp i hann
De ginge där mä sina färde:
Å skam taa den nånsin meer Sabel rörer an
Sade de; där de lope öfwer gärde.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men nije store Jarlar å fäm tiog Håmmän
De yppeste qwarlefwor af slage
Dem tog man wara på; de sitta alla än;
D’ää de som sko betala lage.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å hundra Mura-Bräcker/ å try tiog å fem
Å tije te/ när man nooga räcknar;
Å fast så många Faner som där kiördes hem
Men Krookswääl å Haakar ingen täcknar.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å hwem kan tälja punnwaror/ pänningar å tällt
Å alt dä som fans där i Lägre?
Dä nyttiar Kunung CARL å hans Män nu i fällt
Ingen Rysse kan dä mera wägra.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Dä säges: at Kung CARL i dät hijskeliga Slag
Sedan Rinnaren snuppla moot Låge
Haar reede mäd een Stöfwel den uthängste dag
Å fäcktat med Kiämpa förmåge.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å nu ree Konung CARL te stolts Narwa lilla in;
Hur stååre te/ saa han: mä min weena?
I Natt wil iag såfwa på hwijta Armen din
Du har nu länge nog bodt alleena!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon fällte i glädie så mången modig Tåår;
Wällkommen/ swara hon: du som stälte
Ditt dyra Lijf up för Sällheeten wår;
Sinne Gud säg/ du Stridsamma Hiälte!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Hon tagde: men kiyste på Konungens hann
Ty Räddhoga/ häpnad å Glädie
De lop’ i hennes Bröst lijka som hwar om ann!
Doch Glädien blef främst nu på Wädie!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men sij Herr Pädar håller än öster ut män Åå
Han illfijnas heelt uti Hoge;
Han lyder/ å han lyßnar hur’ alt skulle gåå
Men sammskåtta räcknar han noga!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

I det kom een fram som summet öfwer Flod
Å wåår war han än baak om öra;
Han lopp/ å lopp fort: Herr Pädar där han stod
Saa: hwij löper du så/ lä mäg höra?
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

See där; see där ä de! nu siuta de igiän!
O! wore iag nu baak om de Kullar!
Ja rätt nu ä de här de willsinnte Männ;
Hör på Trommpeta deras hur’ ho lullar!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Där komma de Swänske i hamn å i häl;
Där hialp hwarken Sabel eller Öxa:
Alt hwa de råkte på dä sloge de ihiäl;
Sade han: å han siällfde i Böxa!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De giorde öfwer Waller på mäcktuge språng;
Ho kan deras Lång-Swääl fördraga?
Dä wärsta war de skute alla på en gång
Å skoonte hwarken Hals eller Kraga!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De slogo i hiäl fyra de sloge i hiäl fem
De slogo ’hiäl hwar man kan iag meena;
Å aldri knådes bröö meer i wärdane för dem;
Men iag slapp där undan allena!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De toge dina stycke/ å alt dit gewär;
Å alla dina Faaner så nyia;
Mäg tyckes Trää ryska/ rätt nu så ä de här;
Här är intet Råd längre bija!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Då ree Herr Pädar åf/ men swara ingen raa;
Han månde säg swårligen förfära:
Han stanna ’ke förn hemma i Moskowa staa
De Tiender han siälf månde bära.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Gårde-Jungfrur dansa i wijde höge Låfft
De koxa så tijdt under Lijda;
Å hwem troo där flänger i footsijdan Kåfft?
Snält öster uth/ så månde han säg rijda.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

De Ryske-Fruger stånda we store Nogåhls lee
De wänta sina Herra hemkomma:
Å hemkomma Hästa å blodiga waa dee
Å Sahlana de wore tomma.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Straxt hördes ett Skrään långt öster under skog:
Wee oß! wåre Männ ligga slagne:
Hwem kiörer nu wår Harf: hoo styrer nu wår Plog?
Å alle wåre Herrar ä tagne!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Men där groor en Fägnad i Swearjkes Lann
De Wall-Barn de lalla å de qwäda:
I Giöta där frögdas bå Qwinna å Man;
De låfwa Gud som dem welat gläda!
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Å ähra wari Gud/ som hin troolösa slåår;
Som säg ey wil råda eller rätta!
Herr Pädar dine slagne som liggia där i skåår
Å du sielf äst Wittne te dätta.
I hafwen där wäll hördt/ at etc.

Du Stoore å du Starcke i Högdenne boor
Som ögna-ste’en ackta din Smorde!
Bewara Konung CARL som säg dig förtroor
Hans Fijender din Krigs-Ängel Morde!
I hafwen där wäll hördt at CARL Kung baar sårgian för hennar!