Gotlands konsthistoria/Alfva
| ← Hemse |
|
Rone → |
| På Wikipedia finns en artikel om Alva kyrka. |
Alfva.
Söderut ⅜ mil ifrån Hemse ligger Alfva i en slättbygd. Sistnämnda kyrka består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett nära fyrkantigt kor, ett halfrundt utsprång i öster och ett fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af huggen och tuktad sandsten med ringa tillsats af kalksten.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 23.5 och längd 35.5, har skråkantiga socklar och platt brädtak. Å norra sidomuren helt nära vestra ändan märkes en tillsluten ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan stora murhörn och breda poster. Kolonnerne och murhörnen ha grundstenar, hvilka likna socklarne. Vestra basen är attisk med skyddsblad och kapitalet krukformigt med en örn i vanlig ställning. Östra basen har likhet med ett uppnedvändt kapitāl, men deremot liknar kapitälet en uppnedvänd bas med skyddsblad. Kransarne äro hålkälade. Kolonnerne och murhörnen uppbära skarpkantiga rundbågar. På posterna, som stå på hög tröskel och midt emot hvarandra ha hålkälade kransar, hvilar en likadan rundbåge. Denne portal är till nedra delen jordhöljd. Inre omfattningen är igenmurad och kan således ej bestämmas. Å södra sidomuren finnas två stickbågiga fönster, hvilka påtagligen äro nyare uppbrytningar, och de ha karmar samt lång- och tvärposter af trä. Triumfbågen är halfrund med skråkantiga dynstenar.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 17.8 samt i motsatt riktning 14.9 och i murtjocklek 4.5, har likadana socklar som skeppet. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr utgör korets betäckning. Detta tunnhvalf består af huggen sandsten i temligen grofva dimensioner; ett förhållande, hvilket är ganska ovanligt på Gotland. Å södra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan breda murhörn och lika breda poster. Kolonnerne och murhörnen ha skråkantiga grundstenar, som öfverensstämma med korets socklar. Af baserna, hvilka likna uppnedvända kapitäler, ses å den vestra åt söder ett lejon och åt öster en slät yta, men å den östra märkes åt söder liksom åt vester ett lejon. Kapitälerne likna låga torer med ringar inunder och fyrkantiga platter deröfver samt små konsoler för hörnen, och de tyckas således vara uppnedvända baser. Då skaften äro huggna af samma stycken som baserne, och djuren derpå äro upprätta, så röjer uppsättningen intet misstag, helst skaften afsmalna uppåt. Kransarne bestå af uppnedvända skråkanter och sträcka sig öfver murhörnens närmaste sidor. Posterne, som stå på hög tröskel och ha utåt likadana kransar som de nyssberörda, uppbära en trebladig rundbåge. På kolonnerna och murhörnen vila rätvinkliga rundbågar. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och rundbågig. Öster om ingången har ett stickbågigt fönster lång- och tvärposter af trä och liknar skeppets och måste i sednare tid fått sin nuvarande anordning. I norra sidomuren märkes ett fyrkantigt väggskåp.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 15.2, har likadana socklar som skeppet och koret. Ett halft kupolhvalf bildar betäckningen. Ett litet rundbågigt fönster finnes åt sydost och ett åt öster samt ett åt nordost, hvilka alla äro till det yttre och inre snedsmygiga. I norra sidan ses ett väggskåp.
Tornet, som innehåller två afdelningar öfver hvarandra, har socklar, hvilka äro skråkantiga som men större och vida högre än den öfriga byggnadens. Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 20.1 samt i vester och öster 21.8 och i murtjocklek 8.4, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka kappor.
Från söder inleder en ingång, hvars portal är ganska ovanlig. Å vestra sidan ses tvenne kolonner mellan murhörn, å östra äro de förra förstörda, men de sednare i behåll. Innerst stå breda poster på hög tröskel. De innersta murhörnen äro skråkantiga, men de yttersta tvåsprångiga. Grundstenarne ha helt och hållet söndervittrat. Baserne, hvilka äro hålkälade, ha nederst skråkanter och öfverst ringar. Längs öfver skaften och murhörnen sträcka sig grofva tandsnitt och rätvinkliga lister, som å hvarje sida uppbära fem stora krukformiga kapitäler, af hvilka de vestra äro slätta, men de östra löfprydda. Innerst uppstår en rundstafvig, derefter en skarpkantig, sedan en rundstafvig och åter en skarpkantig spetsbåge. Ytterst höjer sig en spetsbåge, hvars hörn siras med en grof skarpryggig rundstaf. Kapitälerne äro ingalunda lämpade efter skaften och murhörnen, och bågarne derpå äro ej heller ordnade efter någotdera. Till all denna förvirring kommer, att ytterst framskjuta löfprydda kapitäler, som icke ha under eller öfver något motsvarande. Posterne uppbära ett dörrfält, hvilket har åtta flikar och derpå sex rundbågar samt i svicklorna bladverk. Deröfver kastar sig en tiobladig båge, och spetsen derofvanföre fylles med en mycket stor dubbel ros. Hela portalen, som består af slipad kalksten, röjer en dålig hållning från den sednaste medeltiden. Inre omfattningen är ganska snedsmygig med lågrakspetsig betäckning.
I första afdelingen finnes åt vester ett spetsbågigt och snedsmygigt fönster, hvilket haft en midtpost och derpå två trebladiga spetsbågar och i svicklan deröfver en trebladig ros. Posten är bortbruten för inrymmande af en vanlig träkarm med rutor, men bågarne och rosen qvarstå. Tornbågen, som är nära lika bred med hela afdelningen, har mycket spetsig betäckning samt hålkälade och rundstafviga dynstenar.
En raksluten ingång i första afdelningens vestra sidomur nära norra ändan inför till en trappa, hvilken vänder sig åt norra sidomuren och fortfar alltigenom med ovanligt smala och mycket höga steg till östra ändan af densamma, hvarest en likadan ingång inleder i andra afdelningen. Sedan vidtaga stegar. Tornet, som utvändigt är något bredare än skeppet, har litet öfver första afdelningen en yttre skråkantig indragning åt söder liksom en sådan åt vester och norr, men ingen åt öster. Å tornet höjer sig en spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant och har åtta gluggar, som tjena till ljudhål.
Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan 1221 blifvit uppförd[1]. Detta byggnadsår är mer än troligt i afseende på skeppet koret och utsprånget, hvilka förete ren rundbågsstil. Tornet röjer ganska sen spetsbågsstil och ett dåligt arbete och har troligtvis tillkommit mot medeltidens slut. Både sandstenen och kalkstenen, som blifvit illa valda, ha mycket lidit af vittring. Man har tvifvelsutan ärnat att ge tornet, hvars sidomurar sakna gluggar, en tredje afdelning.
Altarbordet, hvilket står i utsprånget, har skråkantiga socklar och är muradt af huggen sandsten. Midt på framsidan märkes ett fyrkantigt hål. På bordet ligger en stor hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, som äfven är af sandsten, har i midten en oval oljemålning, hvilken föreställer nattvarden. Omfattningen är bättre än vanligt arbetad och målningen röjer skicklighet. Å altartaflan står 1671.
Å skeppets norra sidomur hänger ett triumfkors i naturlig storlek. Korset, som i begge kanterna och i ändarna prydes med bladverk, omgifves af en mycket stor ring, hvilken i yttre kanten har likadant bladverk. Å stammen saknas tafla, men en sådan qvarsitter å hvarje arms och öfverstyckets ända. Evangelisternas sinnebilder, som funnits å desamma, äro förstörda. Christus har en krona, hvilken prydes med tre liljor. Fötterne äro fästade med en enda spik.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.