Gotlands konsthistoria/Atlingbo
| ← Hogren |
|
Hväte → |
| På Wikipedia finns en artikel om Atlingbo kyrka. |
Atlingbo.
Ungefär ¾ mil i sydost från Hogren ligger Atlingbo å en bördig slättbygd. Denna kyrka, som saknar annex, består af aflångfyrkantigt skepp och fyrkantigt kor med spetsigt utsprång i öster samt nära fyrkantigt och ofullbordadt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 26.0 i motsatt riktning 33.7 samt hvars murtjocklek är 4.9, betäckes med två korshvalf, som ha spetsiga raka uppåtgående kappor och en tvåsprångig skiljebåge. Skeppets socklar äro skråkantiga och rundstafviga. Stora femkantiga kragstenar, af hvilka den södra har hålkäl och rundstaf och den norra hålkäl och klufven platt, uppbära skiljebågen, som i vinklarna prydes med rundstafvar.
Den södra sidomuren vid vestra ändan har en ingång, hvars portal å hvarje sida innehåller tre kolonmer mellan murhörn och en framspringande pilaster, som alla äro hålkälade i kanterna. Grundstenarne äro skråkantiga med spetsiga och trebladiga bågar, hvilka äro uppnedvända. Baserne äro attiska med afrundade plinter, kapitälerne bägarlika med yfviga blommor och fasettband. Å den vestra sidan äro dessa blommor mera yfviga än å den östra. Den vestra kransen har en rundstaf emellan två platter, men den östra en hålkäl med fin rand och platt. Poster, som bestå af hela block, uppbära på hög tröskel ett sexflikigt dörrfält, och derå utbreda sig sex afkantade rundbågar med runda knoppar och öfverst en likartad ring. På kolonnerna, af hvilka två skaft saknas, hvila rundstafviga och på murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Från pilastrarna uppstår ett spetsigt röste med hålkälade vattenlister. Den inre omfattningen, som är snedsmygig och lågrakspetsig, har å östra sidan en framstående skålformig vigvattensten, hvilken till största delen innefattas i muren och till den öfriga hvilar på en spetsig konsol. Denne sten, som håller 1.3 i tvärmått och 1.0 i djup, betäckes med ett halft och något spetsigt kupolhvalf.
På södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett spetsbågigt fönster, hvaruti en midtpost med motsvarande karm uppbär två enkla spetsbågar under en stor rundbåge, och öfver densamme förmärkes en öppen trekant. Detta fönster är till yttre liksom till inre omfattningen samt posten karmen och bågarna snedsmygigt. I sydöstra hörnet står ett helgonaltare, hvarpå predikstolen hvilar. Ett helt litet rakspetsigt väggskåp märkes i södra sidomuren nära ingången. Triumfbågen, hvars bredd utgör 20.1 med ansenlig höjd, har åt skeppet två språng, af hvilka det vestra, som är hälften svagare än det östra, saknar vederlagskransar, men det sistberörda har sådana, hvilka utgöras af en hålkäl och en rundstaf.
Koret, som håller till sin inre sträckning i söder och norr 22.9 samt i motsatt riktning 20.9 och i murtjocklek 4.6, betäckes med ett korshvalf på små skråkantiga kragstenar. Detta korshvalf har spetsiga raka och föga uppåtgående kappor. Socklarne likna skeppets. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. En kolonn emellan inre mycket breda poster och yttre stora murhörn inrymmes på hvarje sida af portalen. Posterne ha hög tröskel. Grundstenarne äro skråkantiga såsom korets socklar men utan rundstafvar, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarformiga och veckprydda. Kransar saknas. På kolonnerna posterna och murhörnen hvila skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången på midten af södra sidomuren ses ett fönster, hvilket företer en nyare utvidgning. Å norra sidomuren finnes en i sednare tid upptagen ingång till en illa byggd sakristia med platt trätak.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 18.8, betäckes med ett halft kupolhvalf och har tre smala temligen höga fönster, som äro rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. I södra liksom i norra sidomuren finnes ett fyrkantigt väggskåp. Tribunbågen, hvilken varit halfrund, har genom sättning blifvit något tryckt, och en dålig ankarbjelke är deri inlagd.
Tornet innehåller tvenne afdelningar öfver hvarandra. Socklarne likna skeppets och korets. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 19.7 samt i motsatt riktning 13.9 och hvars murtjocklek är 5.6, har utvändigt skeppets bredd. Ett korshvalf, som betäcker afdelningen, liknar skeppets. Härvid bör dock märkas, att samma korshvalf har en ganska bred och spetsig kantbåge åt norr, men ingen sådan åt vester söder eller öster. Orsaken härtill är lättförklarlig. Södra sidomuren, hvilken innehåller ett rum och en trappa, har ovanlig tjocklek, till följd hvaraf berörde kantbåge var nödvändig för att i öfra afdelingen kunna ej allenast indraga den södra utan äfven den norra sidomuren till beredande af utrymmen för gallerier. Det lilla rum, som ligger i södra sidomuren och troligtvis betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, har utifrån en raksluten ingång, hvilken är ornamentslös, och åt skeppet en liten rund ljusöppning, som är igenmurad. En ingång finnes å norra sidomuren. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner med omgifvande murhörn och inre poster. Grundstenarne äro hålkälade, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne bägarformiga och bladprydda. Alla de bågar, hvilka uppgå från kolonnerna och murhörnen, äro skarpkantiga och spetsiga. Posterne, som äro tjocka och stå på hög tröskel, utgöras af hela block och uppbära ett rakt dörrfält. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. På midten af vestra sidomuren ses ett rundfönster, hvilket innehåller en fyrbladig ros i våg- och lodrät ställning. Fyra rundbågar, som sluta sig med hjertformiga spetsar till rosens vinklar, fasthålla densamma vid karmen. Yttre omfattningen består af en stor skråkant och derinnanför ses ett rätvinkligt hörn. Inre omfattningen är snedsmygig. Tornbågen, hvilken håller 16.4 i bredd, är spetsig med hålkälade dynstenar. Denne båge uppgår vid norra ändan från en bred pilaster, som motsvarar takhvalfvets kantbåge, men vid södra från sidomuren, hvars ansenliga tjocklek bildar ett lika stort framsprång. På detta sätt har tornbågen fått en regelbunden ställning i afseende på skeppet.
En rakbetäckt ingång å första afdelningens vestra sidomur vid södra ändan inleder på en trappa, som uppgår genom södra sidomuren öfver dervarande rum åt öster till den öfra afdelningen, hvarest spår märkas efter tillärnade gallerier. Andra afdelningen, hvilken är ofullbordad, uppbär en åttkantig spira.
Hela byggnaden visar sig ha samtidigt uppstått; ty såväl i tornet som i skeppet och koret råder äldre öfvergångsstil. Utsprånget, som i stället för en halfrund bildar en lindrigt spetsig grundform, är mindre vanligt. En dylik grundform förekommer icke i ren rundbågsstil. Skeppets portal, hvilken är vida yngre än de öfriga, har tillkommit minst hundra år efter kyrkans byggnad. Man plägade under den sednare medeltiden med dylika förändringar stundom förherrliga äldre helgedomar. Skeppets fönster, som förmodligen varit rundbågigt, har troligtvis för vinnande af mera belysning och prydlighet fått sin nuvarande anordning på samma gång, som nyssnämnde portal blifvit ombyggd. Tvifvelsulan har koret haft ett litet rundbågigt fönster. Det nuvarande röjer en grof vandalism. I detta nya fönster märkes ett stort missförhållande mellan dess bredd och höjd och i många afseenden ett uselt fuskeri. Der ses träkarm och träbågar samt rutfack såsom i vanliga boningshus. Dylika utvidgningar, hvilka ådagalägga vår tids okunnighet i kyrklig byggnadskonst, äro tyvärr ej sällsynta på Gotland, men ännu vanligare i flere andra landsorter.
Om kyrkans ålder finnes ingen underrättelse från medeltiden. Det tyckes dock kunna med skälig säkerhet sägas, att denne helgedom uppstått omkring år 1250. På altarbordet, som står i utsprånget och är muradt samt framtill har ett fyrkantigt hål, ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, hvilken är arbetad af trä i dåligt rococomaner, föreställer nattvarden i oljemålning.
I kyrkan står en dopfunt af sandsten. Grundstenen är qvadratisk och skråkantig, foten rund och skålen niokantig. Foten prydes med ett mans- och ett qvinno- samt ett vädurs- och ett hundhufvud. Botten är skråkantig och alldeles slät. Sidorna, som äro lodräta, ha nio fält, hvilka utgöras af kolommer och derpå rundbågar. Dithörande svicklor fyllas med vanliga stafvar och blad. I fälten föreställas 1. ett lam med gloria och korsfana, 2. ett springande lejon, 3. en kentaur med vingar och gloria, 4. en stor lilja, 5. ett fyrfotadjur med vingar och gloria, 6. en fågel med ofantlig svans och hästhufvud, 7. en engel med gloria till venster samt ett kors och ett altare med kalk till höger, 8. en engel med gloria och språkband, 9. en sammanflätad bladslinga. Dopfuntens hela höjd med grundstenen utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.7. Det lilla rum, som finnes i första afdelningens södra sidomur, är onekligen samtidigt med tornet. Ehuruväl vi trenne särskilda gånger undersökt kyrkan, ha vi beklagligtvis icke inkommit i samma rum, emedan nyckeln dertill förvarades af en man, hvilken bodde långt borta i socknen. En sägen förmäler, att detta rum under katholska tiden varit en fristad. Det är af Gotlandslagen bekant, att Atlingbo liksom Fardhem och Tingstäde såväl i prestgården som på kyrkogården voro tillflyktsorter för dräpare, och att deromkring bestämdes en fredskrets[1]. Det strider rentaf mot allt begrepp om en såkallad barfred, hvartill uti en metropolitankyrka viss plats bestämdes framför hennes högaltare, att en sådan skulle bestå uti en landskyrka af det ohyggligaste fängelsehål. Denne sägen om ifrågavarande lilla rum i södra tornmuren uti Atlingbo är påtagligen tillkommen af sednare tids grofva okunnighet om våra förfäders stadgar; ty en sådan fristad kunde ej betraktas på annat sätt än såsom det mest afskräckande fängelse, enär der finnes högst svag belysning och ringa luftvexling. Härtill kommer, att Fardhem och Tingstäde, som äfven haft skyddsrätt, sakna dylika små rum, men att deremot flere andra bland Gotlands helgedomar, hvilka ej haft någon sådan, dock fått likadana rum. Det är uppenbart, att alla dessa små rum tillkommit för att fordom liksom nu begagnas till förvarande af kyrkornas inventarier.
- ↑ Gotlandslagen 15 kap. om dråp.