Gotlands konsthistoria/Eista
| ← Sproge |
|
Levide → |
| På Wikipedia finns en artikel om Eksta kyrka. |
Eista.
Norrut ½ mil från Sproge ligger Eista å en högländ och bördig slätt. Sistnämnde helgedom, som bestått af ett aflångfyrkantigt skepp och ett lika bredt och nära lika långt kor med rak altarvägg i öster och ett nära fyrkantigt torn i vester, har i sednare tid undergått stor förändring. Byggnaden består till hela det yttre och alla inre omfattningar af huggen kalksten och för öfrigt af tuktad sådan. Vi vilja först taga kyrkans gamla anordning i betraktande.
Det fordna skeppets inre bredd utgör 24.0 och längd 39.7. Det fordna koret håller i inre sträckning i söder och norr 24.0 och i vester och öster 33.6. Skeppet har ursprungligen haft platt trätak, men koret deremot ett korshvalf. Skeppets socklar äro skråkantiga, men korets bestå af en hög skråkant och derpå en öfverfalsad rundstaf. En triumfbåge har tvifvelsutan funnits emellan skeppet och koret. Å det fordna skeppets södra liksom dess norra sidomur nära vestra ändan märkas tydliga spår efter en liten enkel rundbågig ingång. Skeppet har på midten af södra sidomuren haft ett litet fyrkantigt och nära östra ändan ett spetsbågigt fönster, af hvilka det förra var en nyare utvidgning, det sednare en uppbrytning före reformationen. Fönstren liksom triumfbågen ha spårlöst försvunnit.
Det visar sig, at der funnits ett mindre kor måhända med ett halfrundt utsprång, innan det större kor tillkommit, hvars omgifningsmurar höjde sig ungefär 8.0 öfver skeppets. Nära vestra ändan af södra sidomuren fanns en stor ingång och i öster derom ett smalt och högt fönster samt ett ännu större sådant på altarväggen. Både ingången och fönstren voro spetsbågiga. Vid vestra ändan och helt nära intill ingången stod ett ganska groft murstöd, som tillkommit för att sammanhålla korets remnade takhvalf. Af ingången, hvilken vid den gjorda förändringen flyttades 6.0 åt vester, har yttre omfattningen följande anordning. Å hvarje sida inrymmas tvenne kolonner mellan murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel, ytterst framskjuta mycket stora skarpryggiga halfkolonner. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne nära halfklotformiga med löfverk och fasettband. Det mellersta murhörnets kapitäl å vestra sidan företer en fågel. Å den vestra halfkolonnens kapitäl ses en stor fågel med en bladslinga och å den östras ett menniskohufvud gapande öfver en bladslinga. Posterne uppbära ett fyrflikigt dörrfält och derpå utbreder sig en fyrbladig båge. Dörrfältet har fem runda knoppar, bågen nederst två spetsiga och derpå afskurna hörn samt öfverst en fembladig knopp. Kolonnerne uppbära rundstafviga och murhörnen skarpkantiga spetsbågar. På halfkolonnerna hvilar en stor qvartstafvig spetsbåge, och deröfver höjer sig ett röste med hålkälade vattenlister. Altarväggens fönster hade en midtpost med bågar eller ringar derpå.
Tornet, som lyckligtvis har till största delen undgått den nya tidens förstöring, innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Socklarne äro skråkantiga såsom skeppets, men något större och högre än detsammas. Murarne äro å alla sidor nedifrån uppåt inåtdragna.
Den första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 13.8 samt i vester och öster 21.0, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning. En ingång på midten af vestra sidomuren har poster och derutanför två murhörn å hvarje sida. På posterna lär ett dörrfält hvilat. Murhörnen ha lika beskaffade och lika höga grundstenar som tornets socklar, men inga kransar, och de uppbära skarpkantiga rundbågar. Tornbågen, som håller 11.4 i bredd, har halfcirkelformig betäckning, hvars vederlagskransar äro bortslagna.
I första afdelningens nordöstra hörn uppleder genom en raksluten ingång en trappa i norra sidomuren från öster åt vester till andra afdelningen, som äfven betäckes med ett tunnhvalf i nyssberörda riktning och har en stor rundbågig öppning åt vinden.
Andra afdelningen har i det sydvestra hörnet en raksluten ingång till en trappa, hvilken genom södra sidomuren uppgår i det sydöstra till tredje afdelningen, som är ansenligt hög och uppbär fyra spetsiga rösten. Der finnas två gluggar å varje sida och en sådan å hvarje röste, således tolf tillhopa. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. I hvarje glugg har en midtkolonn uppburit tvenne små rundbågar. De förre ha blifvit ersatta med fyrkantiga trästycken, men de sednare äro nästan alldeles oskadade. Tornet har en åttkantig spira.
Från medeltiden finnes ingen underrättelse om kyrkans ålder. Det ursprungliga skeppet och tornet röja rundbågsstil och de ha troligtvis tillkommit i sedmare hälften af tolfte eller i början af trettonde seklet. Lemningarne af koret förete utbildad spetsbågsstil och äro allraminst ett århundrade yngre än de nyssberörda.
Låtom oss nu efterse, huru denna gamla välbyggda kyrka blifvit för få årtionden sedan förändrad. Det är i konsthistoriskt afseende af mycket intresse att inhemta ej allenast, huru våra förfäder utmärkt sig med storartade byggnadsverk utan äfvenväl, huru våra samtidige bete sig med vanställande af desanmma. Vi anse detta vara det enda möjliga sätt att förekomma forntida konstverks förstöring genom fåkunnighetens tanklösa tilltag.
Skeppet och koret förändrades till ett aflångfyrkantigt långhus. Alla omgifningsmurarne blefvo på sådant sätt bibehållna, att skeppet höjdes lika mycket som koret sänktes och långhusets hela vattentak fick lika höjd och lika sluttning. Korets ingång förflyttades till midten af den södra långmuren och ett stort rundbågigt fönster anbragtes på hvarje sida derom. Den norra långmuren fick tre likadana fönster, som motsvara den södras ingång och fönster. Alla dessa fönster ha karmar lång- och tvärposter samt bågar af trä, och de äro insatta i yttersta murkanterna. En dylik anordning i ganska tjocka murar är i högsta grad vanprydlig och förorsakar träbråtens snara förruftnelse. Långhuset uppbär ett förtryckt trähvalf med ofantligt breda gesimser å inre långsidorna. Man har till största delen igenmurat altarväggens ansenliga fönster och i dess ställe anbragt ett rundt med bågar och språtar af trä och slutligen till råga på denna vandalism har samma fönster fått ett fyrkantigt rutfack med skön glasmålning, hvari Christi framteende i templet föreställes. Det öfriga är en usel omfattning af trä med hvita glasrutor utan all passande hållning.
Man har på det vårdslösaste sätt bortslagit å det fordna korets socklar de prydliga rundstafvarna. Det nya långhuset har utvändigt fått stora trägesimser, som aro öfverstrukna med tjära. Man har slutligen till största delen afhuggit posterna å tornets ingång, och bortbrutit dörrfältet deröfver samt i dess ställe insatt ett slags stallfönster. Altarväggen har fått en ganska enkel ingång till en sakristia, hvilken i sednare tid blifvit byggd derutanför. Denna sakristia, som är högst simpel, har kroppåstak med vattenfall åt söder och norr. Det väcker förvåning, att man föreslagit denna förstöring af ett forntida konstverk och derpå användt en dryg kostnad, ehuruväl kyrkan derigenom ej blifvit utvidgad.
Altarbordet har fått en otymplig beklädnad af trä med hörnkolonner. Altartaflan, hvilken består af trä i rococomaner, föreställer nattvarden korsfästelsen och uppståndelsen. Dessa tre skildringar äro ovanligt goda. Dopfunten är 1642 arbetad af sandsten i barockstil.
I röstet öfver södra ingången, som är hållen i utbildad spetsbågsstil, ses en rundaktig sandstensskifva, hvilken omgifves af de ömkligaste rococosirater och krönes med en snäcka emellan fruktklasar och behänges med en liten bulle och en drufklase. Å skifvan står under konglig krona: Carl XIV Johan och å bullen: 1838. Då ingen inskrift får utan vitterhets- historie- och antiqvitets-akademiens granskning anbringas å någon offentlig byggnad, lär den nyssanförda på eget bevåg tillkommit; ty denna myndighet har svårligen kunnat tillåta, att ett uråldrigt och konstrikt byggnadsverk skulle, sedan fåkunnigheten vanställt detsamma, hedras med en regerande konungs namn.