Gotlands konsthistoria/Gammalgarn
| ← Ardre |
|
Östergarn → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gammalgarn kyrka. |
Gammalgarn.
Nära 1 mil i nordost från Ardre ligger Gammalgarn, som jemväl är annex till Östergarn. Vägen går genom en ödslig mager och föga skogbevuxen trakt. Till höger brusa hafvets vågor, till venster reser sig Thorsborg öfver omgifvande skogstoppar.
Gammalgarn intager en låg bergsluttning och nedanföre åt vester utbreder sig en bördig slättmark, men ofvanföre åt öster sträcker sig en tvärbrant klippvägg. Kyrkan utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren och af en afdelning till ett fyrkantigt torn i vester, och hon är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 36.2 i vester och öster 45.8 samt i murtjocklek 4.8, har höga skråkantiga och rundstafviga socklar. En midtkolonn uppbär fyra korshvalf. Kolonnen, hvilken gifvit sig, har i sednare tid blifvit omklädd med en illa uppförd pelare, som håller i söder och norr 6.0 samt i motsatt riktning 5.4. Å sido- och gafvelmurarna finnas krukformiga kragstenar med hålkälade kransar. Kragstenarne uppstå å sidomurarna från smärta och långa knoppar samt å östra gafvelmuren från en liten, men å vestra finnes ingen sådan. Från dessa kragstenar uppgå tvåsprångiga skarpkantiga och spetsiga skiljebågar. Kapporna äro spetsiga och nära raka samt föga uppåtgående.
En ingång å södra sidomuren nära vestra ändan har följande anordning. Yttre omfattningen framter å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel. Ytterst framskjuta fyrkantiga pilastrar. Blott ett enda skaft nemligen åt öster är i behåll. Pilastrarnas hörn siras med karnisstafvar. Grundstenarne, hvilka hvila på hel bottenhäll, äro brant skråkantiga. Baserne ha afrundade plinter, men inga skyddsblad. Kapitälerne, som äro nära raka och föga framåtlutande, prydas med figurer, hvilka äro 1.5 höga och nära fullrunda samt ovanligt väl arbetade. Å vestra kapitälerna innerst märkes Gud, som, iklädd, en lätt mantel, håller en korsstaf i venstra handen och upplyfter högra med två utsträckta fingrar mot Adam och Eva, hvilka äro nakna. Detta föreställer Guds förmaning. Näst derefter stå Adam och Eva nakna vid det förbudna trädet med ett äple i hvarje hand. Den slingrande ormen har menniskohufvud. Å pilasterns kapital åt öster och söder håller Gud en bok uti den venstra handen och utdrifver den efterste af våra förste föräldrar, som begge äro nakna, men ha framför sig stora löf om medjan, åt vester står Adam och arbetar med en jordhacka och Eva sitter och spinner med en slända, och begge äro klädda. Gud har bart hår och ingen gloria. Alla figurerne stå med undantag af Eva å sistberörda ställe. Å östra kapitälerna ses djefvulen med stor bred och gapande mun, skrynkligt och starkhornigt hufvud sitta om de smala och korta benen bunden med en kedja och deri ett kafvelformigt hänglås. Till höger står Christus mellan två män och håller en bok i venstra och upplyfter högra handen till välsignelse. Till Christus frambär den inre mannen med båda armar ett lam, den yttre med högra handen en kärfve. Djefvulen framräcker en kärfve åt denne sednare, hvilken med venstra handen tillbakastöter densamma. Till venster om djefvulen stå två förfärade personer, som vända sig emot den orene gestalten. Å pilasterns kapitäl åt söder stå två män, af hvilka den ene är iklädd mantel och håller en bok i venstra och pekar med högra handen, den andre har vid slängkappa och lågkullig hatt. Åt öster ses arken, som liknar ändan af en nedåt smalare kista med starka jernbeslag och som omgifves med vågor. Å midten öfverst utblickar ett bart menniskohufvud. Alla äro barhufvade utom mannen med hatten. Kransarne äro djupt hålkälade med klufna platter för att skydda bildverken. På posterna, hvilka äro mycket höga och bestå af hela block, hvilar ett sexflikigt dörrfält och derpå utbreder sig en sexbladig båge med treflikiga knoppar. Denne båge motsvaras af de innersta tunna murhörnen. Nederst fyllas svicklorna med två liljor, deröfver med två rosor å hvarje sida, öfverst ses en stor lilja. Kolonnerne uppbära rundstafviga men murhörnen skarpkantiga bågar, som alla äro högspetsiga. Från pilastrarna uppgår en högspetsig båge med karnisstaf och en påmurning med en dylik, och derpå uppstår ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. I midten af röstet ses ett Christushufvud med korsgloria, ett ganska vackert arbete i mer än naturlig storlek. Deröfver framskjuter en täckhäll, hvilken inunder siras med en stor dubbelros och uppbär ett kapell, således en passande baldakin. Å röstets spets finnes en stor åttkantig knopp och derpå sitter en dufva i mer än naturlig storlek. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Portalen, som består af slipad kalksten, har blifvit något skadad af vittring, men ännu mera af sättning.
Å södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett smalt högspetsigt fönster, hvilket är till det yttre och inre snedsmygigt. En midtpost med motsvarande karm har i detta fönster uppburit två trebladiga spetsbågar och derpå en fyrbladig ring, som alla ut- och invändigt haft sneda smygar. Posten är bortbruten och en karm med två tvärposter och bågar af trä äro insatta. De trebladiga spetsbågarne och ringen qvarstå. Ringen har en inre sammanbindande ring å bladens ändar. Denna högst ovanliga ros, hvilken utgöres af en hel kalkhäll, är liksom svicklorna derjemte vårdslöst igenmurad med tegelsten. Triumfbågen är mycket bred och spetsig. Vederlagskransarne ha troligtvis blifvit borthuggna.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 28.0 i vester och öster 33.0 och har i murtjocklek 5.0, framter lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Betäckningen bildas af ett spetsigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. En ingång finnes å södra sidomuren nära vestra ändan. Portalen har å hvarje sida en kolonn emellan breda poster och stora murhörn. Baserne äro attiska med skyddsblad. Det vestra kapitälet är veckprydt, men det östra har en fin bladslinga. Hvardera af murhörnen prydes med en karnisstaf. Kransarne äro rundstafviga och hålkälade. Från posterne, hvilka stå på hög tröskel, uppgår en skarpkantig, från kolonnerna en rundstafvig och från murhörnen en karnisad rundbåge. Öfver och nära ytterste bågen framskjuta ur muren två menniskohufvuden i naturlig storlek. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Portalen består af slipad kalksten, och den har mycket lidit af vittring.
På midten af södra sidomuren finnes ett spetsbågigt fönster, som förmodligen varit tvådeladt, men helt och hållet fått karm och tvärposter af trä. Altarväggen har tre spetsbågiga fönster. Det är ganska ovanligt, att det mellersta fönstret är smalare än de omgifvande, men det förra är likväl såsom vanligt högre än de sednare. Hvardera af de omgifvande fönstren har fått karm samt en lång- och två tvärposter af trä. Rutorna ha olika storlek. Detta röjer eländigt fuskeri. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha lemningar efter rätvinkliga karmar. Uti det mellersta af altarväggens fönster ses en karm med en trebladig båge. I den södra sidomuren nära östra ändan märkes en stor högspetsig sittnich och i den norra midt deremot två små högrakspetsiga väggskåp nära hvarandra.
Mot midten af den sistberörda sidomuren finnes en raksluten ingång till sakristian. Denna ingång, hvilken betäckes med hela sträckstenar, har fått i sednare tid en träkarm. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 11.5 samt i vester och öster 9.6, har skråkantiga socklar, hvilka äro 1.0 lägre än skeppets och korets. Betäckningen utgöres af ett korshvalf med spetsiga och uppåtgående kappor. Ett litet fönster åt öster är till det yttre rundbågigt till det inre rakbetäckt. Samma fönster har utåt små men inåt stora smygar. Norra kormuren, som är öfver 7.0 tjock, har ifrån ingången till sakristian en trappa, hvilken uppför åt öster och genom en rak sluten genomgång inleder på sakristians takhvalf. Derifrån uppgår en stege till korets och skeppets takhvalf.
Tornafdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 29.5 i vester och öster 25.4 och håller i murtjocklek 4.5, har skeppets höjd. Dithörande socklar äro skråkantiga liksom sakristians, men 2.3 lägre än skeppets och korets. Ett korshvalf med halfrunda något kupiga och uppåtgående kappor utgör afdelningens betäckning. Tornbågen, hvilken håller 25.9 i bredd och har halkålade dynstenar samt spetsig betäckning, är samtidig med skeppet och skulle svårligen burit östra sidomuren af ett högt forn.
Å norra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har poster på hög tröskel och derutanför två murhörn å hvarje sida. Posterne uppbära en skarpkantig rundbåge. På murhörnen, som ha rundstafviga och hålkälade kransar, hvila två sådana bågar. En motsvarande ingång har å södra sidomuren varit tillärnad; ty spår derefter märkas invändigt. Öfver denna tillärnade ingång finnes ett rundbågigt fönster, hvilket ut- och invändigt har sneda smygar. Tornafdelningen, som åt vester framter ett spetsigt röste och på midten deraf en liten rundbågig och snedsmygig ljusöppning, har kroppåstak och derpå en åttkantig takryttare.
Enligt en förteckning fran medeltiden har kyrkan blifvit 1236 uppförd[1]. När de kyrkor på Gotland, hvilka enligt samma förteckning tillkommit omkring nämnda tid, jemföras med den ifrågavarande; så visar sig, att de förra äro utförda merendels i ren rundbågsstil, då deremot den sednare är hållen i sen spetsbågsstil. Alltså måste här funnits en äldre kyrka, som i sednare medeltiden blifvit nedbruten, då den nuvarande blifvit i dess ställe uppförd. Detta förhållande är temligen klart, alldenstund sakristians och tornets socklar samt korets och tornets portaler förete ren rundbågsstil. Dessa partier måste således tillhört en äldre kyrka och blifvit begagnade i den nuvarande, hvilken troligtvis tillkommit kort före eller kort efter femtonde seklets början.
På ett illa muradt altarbord ligger en skifva af bräder. På detta bord står ett vackert, ehuru något förfallet altarskap med flygeldörrar. Midtgruppen föreställer Christus på korset och å hvarje sida en Maria med bok i venstra handen. Hvarje sidogrupp utgöres af tre lärjungar. I hvardera af dörrarna ses äfven tre lärjungar. Ytterst åt höger står en man med monstrans samt ytterst åt venster en qvinna med bok i högra och palm i venstra handen. Christus har törnekrona. Baldakiner, som bestå af kolonner med bågar derpå, utgöra bildernas betäckningar. Midtgruppen har en fembladig, men hvardera af sidogrupperna trenne trebladiga baldakiner och vardera af dörrarna fyra sådana. Kolonnerne, hvilkas skaft äro fyrstafviga, framte inåtsvängda och bladprydda baser och bägarlika kapitäler. Inunder ses fina rosverk och uppöfver höja sig fina fönsterlika genombrytningar. Alla bågarne äro lågspetsiga och löfprydda. Bilderne, som äro helupphöjda och väl skurna, stå mot guldgrund med randade rundglorior för alla utom Christus. Dörrarne ha på utsidorna haft målningar i limfärg, hvaraf ytterst få spår äro öfriga. Skåpets och dörrarnas bredd tillhopa utgör 15.1 och deras hela höjd 4.1. Öfver midtgruppen och de två yttersta baldakinerna i dörrarna höja sig fyrkantiga fördjupningar, af hvilka den mellersta prydes med fönsterlika genombrytningar, men de två andra ha påtagligen haft bilder, som saknas. Dessa fördjupningar, hvilka äro 1.4 höga, motsvara hvarandra, då skapet sammanslås. Skåpet och bilderne bestå af ek och härröra, såsom det tyckes, från samma tid som sjelfva kyrkan.
I kyrkan står en dopfunt af kalksten. Foten saknas och i dess ställe har en simpel undermurning tillkommit. Mellanstycket, som är rundt och något inåtdraget, prydes med fyra helupphöjda menniskohufvuden och afslutas med en ring. Skålen är ut- och invändigt åttkantig. Hvarje yttersida, hvilken är nära qvartcirkelformig, siras med trenne trebladiga spetsbågar, som uppgå från kolonner. Hvarje svickla fylles med en trebladig ros. Alla kolonnerne bågarne och rosorna äro lika hvarandra. Öfver bågarna märkes en hålkäl och derpå en rundstaf. Mellanstyckets och skålens höjd utgör 2.1 och skålens yttre tvärmått 2.5.
I tornafdelningen har en eländig källare blifvit inmurad och flere spannmålslårar och mycket annat skräp inrymda. Man har jemväl uppfört öster om sakristian inpå kyrkan ett magasin.
I vestra sidan af kyrkogårdens ringmur finnes en stor port med en spetsbågig yttre och inre omfattning, hvartill ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i söder och norr sluter sig. I södra liksom i norra insidan finnas långa lågrakspetsiga sittnicher. Den yttre omfattningen prydes i yttre kanten med en rundstaf och är något mindre än den inre för att bilda anslagsfalsar. Porten håller 10.6 i bredd och 16.4 tvärsigenom. Betäckningen utgöres af ett spetsigt kroppåstak. Porten är till omfattningarna och hörnen uppförd af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten.
Ett fyrkantigt kastell, hvilket ligger 22.0 från tornafdelningens sydvestra till detsammas norra hörn, är till det yttre och inre bygdt af tuktad kalksten och till kärnan af gråstenskuller och kalkstensstycken. Kastellet, som haft fem bjelklag öfver hvarandra, betäckes öfverst med ett tunnhvalf på vederlag i sydost och nordvest. Första afdelningen har en bred och låg stickbågig ingang från sydvest och en liten fyrkantig glugg åt sydost. Andra afdelningen har en rundbågig ingång från nordost och en fyrkantig glugg åt sydvest och en sådan åt nordvest. Härvid bör märkas, att den sydvestra ingången icke är, ehuru gammal, ursprunglig, men väl den nordöstra. I tredje afdelningen ses en raksluten ingång vid nordöstra ändan af sydöstra sidomuren och å densamma en liten fyrkantig glugg samt en sådan å nordöstra och en å nordvestra sidomuren. Denne ingång har ingalunda inledt utifrån, hvar intet spår deraf förmärkes, utan inifrån till en trappa, hvilken uppfört till en afdelning, som funnits öfver takhvalfvet. Fjerde afdelningen har en liten fyrkantig glugg åt sydost, en åt sydvest och en åt nordost. Femte eller öfversta afdelningen under takhvalfvet har en större glugg åt sydost och en sådan åt nordvest samt äfven en åt nordost. Kastellets inre bredd i motsatta riktningar utgör 17.5. Murarne, hvilka äro 6.0 tjocka, innehålla 50 skiften och äro ungefär 50.0 höga. På takhvalfvet växa oxel rönn och flere andra slags löfträd. Kastellet, som föga lidit af vittring, visar sig vara till murar och takhvalf ganska fast, så att ingen sättning eller remma förmärkes, ehuruväl det troligtvis är minst tre århundraden äldre än kyrkan och stått flere sekler utan vattentak.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.