Gotlands konsthistoria/Garde
| ← Etelhem |
|
Alskog → |
| På Wikipedia finns en artikel om Garde kyrka. |
Garde.
Vidpass ⅝ mil i sydost från Etelhem ligger Garde å en temligen vidsträckt landhöjd, der några berghällar visa sig i dagen. Sistnämnda kyrka består af ett aflångfyrkantigt skepp med en förlängning åt öster och af ett likadant kor med en sakristia vid norra sidomuren samt af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd till hörnstycken och omfattningar m. m. af huggen och till allt öfrigt af tuktad kalksten.
Skeppet måste åt öster haft ett litet och samtidigt kor. Mot medeltidens slut lär efter det fordna korets nedrifning det nuvarande tillkommit. Till beredande af ytterligare utrymme har det nya koret, som är i jemförelse med skeppet ganska stort, fått sitt läge vida längre åt öster än det gamla innehaft. Meningen dermed tyckes påtagligen varit att framdeles bygga ett både bredare och längre skepp än det nuvarande. För detta ändamål har det nya koret fått en egen triumfbåge. Efter bortbrytande af skeppets gamla triumfbåge märkas utåtsvängningar vid östra ändarna af detsammas sidomurar. Derifrån sträcka sig nyare sidomurar till hörnen af korets vestra gafvelmur. Både skeppet och förlängningen åt öster betäckas med platta trätak.
Skeppet, som invändigt håller i bredd 23.7 och i längd 33.9 samt i murtjocklek 3.7, saknar socklar. Förlängningens inre sträckning i söder och norr utgör 26.6 samt i vester och öster 22.3. Å skeppets södra liksom å dess norra sidomur nära vestra ändan finnes en ingång. Den södra ingången är till den yttre omfattningen ensprångig och rätvinklig med hög tröskel och rundbågig betäckning, till den inre lindrigt snedsmygig och rundbågig. Den norra ingången är till det yttre och inre likadan, men något mindre än den förstberörda. Å södra liksom å norra sidomuren finnas två fönster, hvilka motsvara hvarandra. Det vestra fönstret åt söder och begge åt norr ha mycket höga bröstningar och de äro rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga; men det östra fönstret åt söder, hvilket har spetsig betäckning med yttre och inre sneda smygar och lägre bröstning, måste i den sednare medeltiden blifvit utvidgadt. Förlängningens hvarje sidomur har i sednare tid fått genom utvidgning ett bredt men föga högt fönster, som är stickbågigt med karm lång- och tvärposter samt bågar af trä. I skeppets sydöstra hörn står ett altarbord, hvilket utgöres af qvadersten och har å framsidan ett ganska stort skåp med jernbeslagen dörr och en skråkantig skifva af slipad kalksten. På samma altarbord är predikstolen uppsatt, hvadan detsamma fått qvarstå. Triumfbågen, som är 19.5 bred och ovanligt hög, har spetsig betäckning. Dynstenarne siras med en liten hålkäl och rundstaf och de ha derpå en stor hålkäl och platt.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 26.2 i motsatt riktning 36.0 och vars murtjocklek är 4.4, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. Socklarne äro mycket höga samt skråkantiga och rundstafviga. Korets sidomurar äro ungefär 10.0 högre än skeppets och förlängningens, och det förras kroppåstak vida spetsigare än de sednares.
Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång. Portalen, som hvilar på tre bottenhällar, har å hvarje sida tre smärta kolonner mellan stora murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel, och ytterst framskjuta pilastrar med halfkolonner. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika med yfviga löfprydnader, kransarne hålkälade och rundstafviga. Hvardera af posterna framter två halfva och åtta hela rundbågar samit knoppar rosor och svickellöf. På posterna hvilar ett dörrfält, hvilket har två halfva och sex hela rundbågar, och derpå utbreder sig ett likadant framsprång. Kolonnerne uppbära rundstafviga och murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Öfver pilastrarna höjer sig ett spetsigt röste med hålkälade vattenlister. Å midten af röstet föreställes Christus i halfupphöjd figur och nära naturlig storlek. Christus med korsgloria sitter å en tron och håller med den venstra handen en bok på venstra knäet och upplyfter den högra till välsignelse. Hela portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången ses ett spetsbågigt fönster, hvari en midtpost uppbär två enkla spetsbågar och derpå en fyrbladig ros utan genombrutna svicklor. På altarväggen märkes ett högt och spetsbågigt fönster, som har två poster och derpå trenne trebladiga spetsbågar. Begge dessa fönster, hvilka ha karmar, äro ut- och invändigt snedsmygiga. Posterne och karmarne äro såväl till det yttre som inre snedsmygiga och prydas utvändigt med rundstafvar. Der finnas obetydliga lemningar af målade rutor i bågarna. Södra liksom norra sidomuren har närmare östra ändan ett rakspetsigt och altarväggen ett fyrkantigt väggskåp. Uti altarväggens södra ända ses en fyrkantig murfördjupning, som innehåller en fyrbladig uttömningssten.
En ingång å norra sidomuren inför till sakristian. Den yttre omfattningen har rätvinkliga poster och trebladig betäckning, men den inre är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 15.9 samt i motsatt riktning 13.6, har likadana men vida lägre socklar än koret och uppbär ett rundbågigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. Ett spesbågigt fönster åt öster ger en svag belysning. Inre omfattningen af samma fönster utgöres af en stor rakspetsig nich, hvari en slipad kalkstensskifva är infälld.
Tornet, som i likhet med skeppet saknar socklar och innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har blotta bjelklag. Der finnas inga trappor i sidomurarna, utan stegar tjena till uppgångar. Uti första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 14.6 i vester och öster 14.4 och i murtjocklek 4.3, ses å vestra sidomuren en ingång, som är ut- och invändigt rundbågig, men har till det yttre rätvinkliga poster på hög tröskel och till det inre lindriga smygar. Tornbågen är ovanligt smal föga hög och har halfrund betäckning utan vederlagskransar. Under tornbågen märkes en bjert ehuru något urblekt frescomålning, hvilken föreställer ett kors inom en krans och ett helgon med rundgloria å hvarje sida derom samt border å kanterna. Teckningen, som är ovanligt ren, röjer en hög ålder och har troligtvis tillkommit kort efter tornets byggnad.
Tredje afdelningen har å hvarje sida två gluggar samt deröfver ett spetsigt röste med en sådan. En midtkolonn har i hvarje glugg uppburit två lågspetsiga bågar. Midtkolonnerne ha blifvit ersatta med trästycken, men bågarne äro i behåll. Yttre omfattningarne, hvilka äfven äro rätvinkliga och lågspetsiga, ha blifvit förbättrade med tegelsten. I inre omfattningarna, som äro rätvinkliga och lågrakspetsiga, qvarsitta många skålbräder. Å hvarje sida under gluggarna ses en skråkantig indragning. Emellan och öfver röstena reser sig en åttkantig spira med ansenlig höjd.
Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1200 uppförd[1]. Tornet och skeppet, hvilka äro hållna i rundbågs- med ringa öfvergång till spetsbågsstil och hvilka sakna både socklar och takhvalf, ha troligtvis uppstått på nämnda tid. Detta är så mycket sannolikare, som målningen å tornbågen synes vara vidpass sexhundra år gammal. Koret härrör från den sednaste medeltiden och deri märkas flere spår af den högre konstens djupa förfall.
På altarbordet, som är muradt och har ett litet fyrkantigt hål å framsidan, ligger en stor hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, hvilken består af fin sandsten, är illa arbetad och härrör från 1689. Å midten föreställes i oljemålning nattvardens instiftelse. I triumfbågen hänger ett triumfkors i halfnaturlig storlek. Christus föreställes med åtskiljda fötter. Korset har fyrkantiga stycken i ändarna, och det har tvifvelsutan derå haft evangelisternas sinnebilder. Detta kors röjer en hög ålder.
I koret står en dopfunt af sandsten. Foten, som är rund, prydes med tre mennisko- och ett vädurshufvud och deremellan ses evangelisternas sinnebilder. Skålen, hvilken är åttkantig, har skråkantig och slät botten samt raka sidor. Åtta rundbågiga fält pryda skålen. Fältens hvarje svickla fylles med en staf emellan tvenne blad. I fälten märkas nedannämnda afbildningar. 1. Guds lam håller vid högra frambenet en korsprydd stång med klufven fana. 2. Ett helgon med gloria välsignar en kalk på ett altare, och deröfver ses ett kors. 3. En lilja. 4. Ett lejon med vingar gloria och bok. 5. En grip. 6. En lilja. 7. En hjort. 8. Ett springande lejon. Dopfuntens hela höjd utgör 3.1 och skålens yttre tvärmått 2.6.
På korets norra sidomur hänger en minnesvård, som utgöres af en stor tafla, hvilken är målad med oljefärg och omgifven med en sirlig ram i rococomaner. Å denna tafla skildras kyrkoherden Nils Larsson Wall, död 1661, hans hustru och tjugotvå barn; alla med dåtidens drägter framställda i fyra rader.
Öfver yttersta bågen af korets portal ses följande inskrift med latinska bokstäfver. Till minne af hela yttre murens reparation år 1818. Denna förbättring har varit obetydlig, emedan få nya murstycken, som lätt åtskiljas från gamla, förmärkas. Det är ej ovanligt i våra dagar, att fåkunniga personer låta å forntida konstverk inhugga skrytsamma inskrifter.
Kyrkogården, hvilken är stor och fyrkantig, omgifves med kallmurar af kalkflisor. På midten af södra sidomuren står en temligen stor genomgång, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och innehåller en rakspetsig sittnich i hvarje insida. På midten af vestra sidomuren ses en ansenlig port, hvilken i hvarje insida har två rakspetsiga sittnicher samt två rundbågiga öppningar och ett platt brädtak. På midten af norra sidomuren märkes en mindre genomgång, hvars yttre poster prydas med rundstaf och karnis samt uppbära en trebladig spetsbåge med två rullika knoppar. Denna genomgång, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf, har jemväl två inre rakspetsiga sittnicher. På midten af östra sidomuren finnes likaledes en mindre genomgång, hvilken har ett spetsigt tunnhvalf samt ut- och invändigt spetsig omfattning. På hvarje sida om samma genomgång märkes ett väggskåp. Den yttre omfattningen är å hörnen stafprydd och den inre hålkälad. Både porten och genomgångarne, som sakna socklar, bestå till hörnen och omfattningarna af huggen men för öfrigt af tuktad kalksten, och de ha högspetsiga kroppåstak.
En inkörsport till prestgården, hvilken ligger helt nära vid och nordost från kyrkan, har framspringande poster i midten. Betäckningen är högspetsig och dynstenarne prydas med en hålkäl emellan tvenne rundstafvar. Porten, hvars bredd utgör 11.3 och höjd till vederlagen 6.5, består af huggen och tuktad kalksten.
Innanför porten låg ett uråldrigt boningshus, som hade stor källare, hvari fyra pelare uppburo korshvalf. Detta hus, hvilket hade skråkantiga socklar, bestod af huggen och tuktad kalksten. Förre kyrkoherden, som blef öfver nittio år gammal, bebodde samma hus, hvilket nuvarande kyrkoherden låtit med mycket arbete nedbryta, ehuruväl församlingen missbilligat ett sådant företag. Porten lärer snart komma under en dylik indelningshafvare att undergå en likadan förstöring.
I Garde socken finnes en berghäll, som framter flere slipfåror, hvilka äro från 1.0 till 3.0 långa spetsiga och helt grunda vid ändarna samt från 0.1 till 0.2 breda. Dessa slipfåror, hvilkas urhålkningar äro från qvart till halfcirkelformiga och stå till bredden och djupleken i noggrannt förhållande till hvarandra, ha raka eller nära raka och mycket olika riktningar. L. Cedergren, som gifvit en teckning af samma berghäll, har ej försökt någon förklaring derofver[2]. Att samma slipfåror tillkommit, då Gotland legat djupt under hafsytan och isberg med infrusen rullsten gått deröfver, kan ingalunda antagas; ty i sådant fall skulle dessa urhålkningar vara långa och jemmbreda samt ovilkorligen jemngående. Vid betraktande af dylika urhålkningar och de slipstenar, hvilka Nordens äldsta inbyggare brukat till hvässning af stenredskap, tyckes det med skälig säkerhet kunna antagas, att berörda berghäll blifvit begagnad för sådant ändamål.