Gotlands konsthistoria/Heide
| ← Hväte |
|
Etelhem → |
| På Wikipedia finns en artikel om Hejde kyrka. |
Heide.
Inemot ½ mil söderut från Hväte ligger Heide i en fruktbar nejd med föga skog. Sistnämnda kyrka består af skepp med kor i öster och torn i vester, hvilka äro nära fyrkantiga och uppförda af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 26.6 samt i vester och öster 25.4, har socklar, hvilka utgöras af en skråkant med en rundstaf derpå. Skeppet betäckes med ett spetsigt korshvalf, som med raka uppåtgående kappor har åt söder och norr skarpkantiga och spetsiga kantbågar, men åt vester och öster inga sådana. Der finnas temligen grofva korsbågar med afskurna hörn och en slutsten med en sexbladig ros. Både kant- och korsbågarne hvila på hörnkolonner, af hvilka den sydvestra och nordvestra sträcka sig från golfplanen til hvalffoten, men den sydöstra och nordöstra äro hälften kortare. Orsaken till denna olikhet är, att de två sistberörda stått på altarbord, af hvilka det sydöstra uppbär predikstolen, men det nordöstra har blott svaga lemningar öfriga. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne hägarformiga och löfprydda, kransarne hålkälade. Nordvestra skaftet är åttkantigt, men de öfriga äro runda och alla slipade. På midten af skeppets hvarje sidomur finnes ett stort fönster, som blifvit på vanligt sätt utvidgadt.
En triumfbåge, hvilken håller 16.2 i bredd och är spetsig, har grundstenar med vanlig skråkant och liten rundstaf derpå. Dynstenarne prydas med en rundstaf emellan två hålkälar. Denne båge uppbär skeppets östra gafvelröste. Öster derom på 6.0 afstånd finnes en annan triumfbåge, som är 21.7 bred och jemväl har spetsig betäckning, skråkantiga grundstenar samt rundstafviga och hålkälade dynstenar. Dessa bågars mellanrum betäckes med ett spetsigt tunnhvalf. Det är uppenbart, att ett mindre kor blifvit bortbrutet, och att ett större med ny triumfbåge tillkommit. Man har tvifvelsutan ärnat efter undanrödjande af den gamla triumfbågen i en framtid förlänga eller ombygga det nuvarande skeppet för beredande af mera utrymme i helgedomen och mera öfverensstämmelse i byggnaden.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 26.6 i vester och öster 30.3 och hvars murtjocklek är 5.0, har socklar, hvilka äro lika med men dubbelt högre än skeppets. Här bör äfvenledes märkas, att korets sidomurar äro några fot högre än skeppets; ett förhållande, som jemväl ådagalägger en påtänkt förändring eller ombyggnad. Koret har ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. Dithörande kragstenar föreställa tre menniskohufvuden och ett vädurshufvud. En ingång från söder har å hvarje sida tre kolonner, af hvilka fyra skaft saknas. Kolonnerne omgifvas af murhörn, som afslutas med framspringande pilastrar. Framsidan af hvarje pilaster prydes med en vanlig och dess inre hörn med en skarpryggig rundstaf. Härvid bör märkas, att den vestra pilasterns yttre hörn har en fin rundstaf, men den östras en rät vinkel. Grundstenarne äro lindrigt skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne bägarlika å vestra sidan med lemningar efter två bevingade och sammanslingrade drakar, men å östra med yfviga blad, kransarne äro hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält, hvilket siras med fem trebladiga spetsbågar och runda knoppar, som motsvaras af fem dylika spetsbågar och knoppar deröfver. Dessa sednare bågars svicklor fyllas med dubbla rosor, och öfverst ses en slingrande vinranka. Kolonnerne och murhörnen motsvaras af likartade spetsbågar. På pilastrarna uppstår en skarpkantig spetsbåge och derpå ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Af pilastrarnas rundstafvar, hvilka å framsidorna sträcka sig något öfver vederlagen, afslutas den vestra med en drake, men den östra med en knopp. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrak spetsig. Portalen har hvilat på en hel bottenhäll, som sönderspruckit, och den består af illa vald kalksten, hvilken mycket förvittrat.
Öster om ingången finnes ett stort illa utvidgadt fönster. Altarväggen har ett spetsbågigt fönster, hvari två poster uppbära trenne trebladiga spetsbågar, och mellan deras svicklor ses tvenne fyrbladiga ringar och mellan desamma en trebladig sådan. I sistberörda fönster, som till det yttre och inre är snedsmygigt, finnas bjerta glasmålningar. Nederst i norra öppningen ses Adam och Eva vid kunskapens träd, deröfver deras utdrifvande ur Paradiset med ett draget svärd, öfverst föreställas deras arbeten, Adam hackar jorden och Eva spinner. Nederst i mellersta öppningen skildras hudflängningen derpå korsfästelsen samt deröfver uppståndelsen. I södra öppningen finnes blott ett måladt fack, och deri märkes en man, hvilken med ett svärd hotar en bedjande qvinna, och deröfver ses en engel, som ur en sky sänker sig och håller ett söndrigt språkband. Den norra liksom den mellersta öppningen har ett, men den södra tre fack med hvita rutor. I den mellersta trebladiga bågen skådas Christus med uppslagen bok i venstra och välsignande med högra handen. En engel med utslagna vingar synes i hvardera af de omgifvande bågarna. Dessa tre figurer äro bröstbilder och Christus har kors- men englarne rundglorior. Rosorna och svicklorna fyllas med bladverk.
Tornet, hvars socklar äro lika med och lika höga som skeppets, innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 23.8 samt i vester och öster 18.8 samt håller i murtjocklek 4.7, betäckes med ett korshvalf, hvilket har rundbågiga raka och föga uppåtgående kappor. Till skeppet öppnar sig afdelningen med två spetsbågar, som hvila på en fyrkantig midtpelare och motsvarande pilastrar vid närmaste murhörn. Midtpelaren, hvars stam utgör i söder och norr 2.8 samt i vester och öster 4.4, har å södra liksom å norra och östra sidan skråkantig sockel med rundstaf, men å vestra ingen sådan. Dithörande krans består af rundstaf och hålkäl å den södra och norra sidan, men ingen sådan ses å den vestra och östra. Pilastrarne, som framspringa 1.3.5. ha samma bredd som och lika socklar och kransar med midtpelaren. De spetsbågar, hvilka hvila derpå, uppbära östra sidomuren. På midten af vestra sidomuren märkes ett illa utvidgadt fönster.
På den södra sidomuren nära östra ändan finnes en ingång och en motsvarande å den norra är mycket skadad. Södra portalen, som hvilar på en brusten bottenhäll, har å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn, och derinnanför stå poster på hög tröskel. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne hålkälade och karnisade samt bladprydda, kransarne blott hålkälade. Baserne och kapitälerne samt kransarne sträcka sig äfven till posterna. Fyra spetsbågar, hvilka ha afskurna hörn, utgöra betäckningen, men de sakna dock lodrät ställning både öfver kolonmerna och murhörnen, ty i sådant fall borde der varit sex spetsbågar. Posterne uppbära en skarpkantig spetsbåge. Skaften och posterne äro slipade. Norra portalen har på det vårdslösaste sätt blifvit i sednare tid igenmurad för att deri insätta ett litet fönster. Det visar sig likväl, att portalen varit ensprångig och skarpkantig samt rundbetäckt, och att den förmodligen haft ett rakt dörrfält på poster. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga.
En raksluten ingång i första afdelningen och vid vestra ändan af norra sidomuren inför till en trappa, som uppleder genom densamma från vester till öster och sedan något genom östra sidomuren inuti andra afdelningen. På midten af vestra sidomuren finnes en liten korsformig ljusöppning. Från andra afdelningen uppgår en stege till en ingång i ett galleri, hvilket intager södra sidan, och har två rundbågiga öppningar. En fyrkantig midtpelare motsvaras af pilastrar, och alla ha hålkälade kransar. I hvarje öppning stå tvenne kopplade midtkolonner, som ha skråkantiga baser med ringar och likadana men omvända kapitäler och uppbära rundbågar. Alla bågarne besta af tegelsten och äro påtagligen nyare. Åt vester märkes en smal temligen hög glugg, hvilken är spetsig och utvändigt snedsmygig. Ett motsvarande galleri å norra sidan är alldeles lika med det nyssbeskrifna. Alla kolonnerne äro oskadade. Der finnes ingen hjelpbåge för östra sidomurens uppbärning, men deremot en ingång till skeppets takhvalf, som mycket höjer sig öfver dess sidomurar. Andra afdelningen har i söder och norr breda och lågspetsiga bågar, hvilka uppbära den södra och norra sidomuren, emedan de nedra upptagas af gallerierna. Då första afdelningens korshvalf i söder och norr saknar breda kantbågar för uppbärande af södra och norra sidomuren, som måst för inrymmande af gallerierna indragas, så ha dessa bärbågar blifvit rentaf nödvändiga.
I tredje afdelningen finnas å hvarje sida två gluggar, af hvilka hvardera haft en midtkolonn, som uppburit tvenne små rundbågar. En midtkolonn åt öster är i behåll, och derpå hvila två rundbågar. Alla andra midtkolonner saknas, och få lemningar efter dithörande rundbågar äro öfriga. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet har en fyrkantig spira, hvilken är nedtill indragen och temligen hög.
Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1239 uppförd[1]. Detta byggnadsår kan endast gälla tornet; ty skeppet är, såsom det tyckes, något yngre och koret har troligtvis uppstått omkring 1450.
Skeppets korshvalf har någon likhet med ett och annat i Wisby helgedomar, men det saknar motstycke i alla Gotlands landskyrkor. Detta korshvalf har fått starka kantbågar åt söder och norr, men inga åt vester och öster, emedan dess ansenliga spännvidd påtagligen fordrat förstärkningar å sidomurarna, men icke behöft sadana å gafvelmurarna; ty de förre sakna sträfpelare, men de sednare ha pålitliga stöd af tornet och koret. Det märkligaste är, att merberörda korshvalf fått vackra korsbågar med en prydlig slutsten, och att de uppbäras af slipade kolonner.
Då der finnas två triumfbågar, som stå på 6.0 afstånd från hvarandra och detta mellanrum betäckes med ett tunnhvalf, så visar sig, att koret är yngre än skeppet, och att det sednare borde, såsom vi ofvanföre omnämnt, framdeles förlängas eller ombyggas, samt att således blott den nyare triumfbågen skulle bibehållas.
Tornets södra portal, hvars poster fått liksom kolonnerne och murhörnen attiska baser och likadana kapitäler och kransar som desamma, är i detta afseende mycket ovanlig. Att alla bågarne, som utgöra betäckningen, ha afskurna hörn, och att de blott äro fyra, då de bort för att rätt motsvara kapitälerna och murhörhörnen vara sex, röjer både i afseende på formen och antalet en ovanlig anordning. Enär tornet företer äldre öfvergångsstil, synes denne portal ha långt efter detsammas byggnad tillkommit. Denna förmodan tyckes deraf bekräfta sig, att den motsvarande portalen å norra sidomuren är hållen i enkel rundbågsstil.
Vi ha uti det föregående anmärkt, att kalksteDen blifvit med mera omtanka vald för de äldre än de yngre byggnadsverken på Gotland; ett förhållande, hvilket äfven här visar sig. Den huggna kalkstenen, som innehålles i korets yttermurar, är till största delen uppfylld med petrifikater, hvadan den, ehuru detsamma är vida yngre än skeppet, i betydlig mån söndervittrat.
Skeppets begge och korets ena fönster ha blifvit, såsom vi nyss yttrat, illa utvidgade. Å korets norra sidomur finnes en ingång, hvilken inleder till en sakristia, som har platt trätak. Dessa fuskiga arbeten liksom många dylika vid flere af nämnda ös herrliga kyrkor ådagalägga, att nutiden helt och hållet saknar klart begrepp om forntidens höga byggnadskonst.
Altarbordet är muradt och har hålkälad skifva af slipad kalksten. Vid södra ändan af altarbordet står en attisk bas med skyddsblad, hvilken är i midten genomborrad och trattformig och varit begagnad till uttömning af handvatten. På altarbordets framsida märkes ett fyrkantigt hål för reliker, som saknas. Altartaflan, hvilken är ett dåligt arbete i rococomaner af 1684, består af sandsten och föreställer nattvarden.
I kyrkan står en dopfunt af sandsten. Foten är rund och skålen åttkantig. Å foten ses ett mans- och ett qvinno- samt ett vädurs- och ett hundhufvud. Bottnen är skråkantig och alldeles slät. Sidorna, som ha föga utåtlutning, prydas med åtta rundbågiga fält, hvaröfver hvarje svickla fylles med en spetsig rundstaf emellan två treflikiga blad. I fälten ses dessa figurer. 1. En man rider på ett lejon. 2. Tvenne män med sköldar och svärd stå midt emot hvarandra. 3. En påfågel. 4. En man rider på en drake. 5. En engel med utslagna vingar och gloria. 6. En kentaur. 7. och 8. De två sista fälten äro söndriga. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.5.
De utsigter, hvilka erbjudas från kyrkornas torn på Gotlands slättbygder, äro väl vidsträckta, men med ganska få undantag mycket enformiga. Från Heide torn öfverraskas man vid anblicken af Heide träsk, som ligger vester om helt nära kyrkan. Ehuru denne lille sjö omgifves af sumpiga stränder, lifvas densamme af små skogbeväxta holmar, och den skimrande vattenytan gör ett intagande afbrott mot den dunkla barrskogen i bakgrunden.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.