Gotlands konsthistoria/Hemse
| ← Stånga |
|
Alfva → |
| På Wikipedia finns en artikel om Hemse kyrka. |
Hemse.
I sydvest ⅞ mil från Stånga ligger Hemse, annex till Alfva, i en bördig och något skogig trakt. Hemse utgöres af et aflångfyrkantigt skepp, ett nära fyrkantigt kor och ett halfrundt utsprång i öster samt ett fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af huggen och tuktad sandsten med någon tillsats af huggen kalksten, hvarför vi nedanföre skola närmare redogöra.
Skeppet, som invändigt sträcker sig i söder och norr 22.9 samt i vester och öster 32.7, har skråkantiga socklar. Två korshvalf med raka och uppåtgående kappor bilda skeppets betäckning. Kapporna äro åt vester och öster rundbågiga, men åt söder och norr spetsbågiga, emedan de ha större spännvidd i den förra än i den sednare riktningen. En skarpkantig skiljebåge, hvilken är 2.4 bred och halfcirkelformig, uppgår ifrån hålkälade dynstenar å sidomurarna. Triumfbågen är ovanligt smal och har lågspetsig betäckning med halkälade dynstenar. I skeppet finnas två nya fönster å södra sidomuren. Spår efter en igenmurad ingång skönjes å södra sidomuren närmare vestra ändan. För öfrigt ses intet spår efter någon ingång eller något fönster.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.7 och i motsatt riktning 15.0, har äfven skråkantiga socklar. Betäckningen liknar ett af skeppets korshvalf. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en smal kolonn emellan ett fint murhörn utåt och ett vida större inåt. Baserne äro attiska med skyddsblad och kapitälerne likna två dynor. Murhörnen ha skråkantiga socklar. Både kolonnernas och murhörnens kransar utgöras af uppnedvända skråkanter. Af kolonnerna uppbäres en rundstafvig och af murhörnen två skarpkantiga rundbågar. På poster, som stå på hög tröskel, hvilar en trebladig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Nyligen har å södra sidomuren och öster om ingången ett stort fönster med karm poster samt bågar af trä blifvit upptaget. Der har förmodligen varit ett litet fönster. I korets norra sidomur märkes ett litet fyrkantigt fönster, hvilket ej röjer någon hög ålder.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 18.4, har socklar, som likna skeppets och korets. Betäckningen består af ett halft kupolhvalf. Ett rundbågigt fönster åt sydost är till det yttre och inre snedsmygigt. Måhända ha sådana fönster ursprungligen funnits åt öster och nordost.
Tornet, som inrymmer fyra afdelningar öfver hvarandra, har likadana socklar som men något högre än den öfriga byggnaden. Första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 19.0 samt i motsatt riktning 18.8, betäckes med ett korshvalf, som å alla sidor har rundbågiga samt raka och uppåtgående kappor. En spetsbåge med hålkälade och rundstafviga dynstenar uppbär skeppets vestra gafvelmur. På en likadan spetsbåge, hvilken är något högre än den nyssberörde och har stora hålkälade dynstenar, hvilar tornets östra sidomur. Dessa bågar äro nära lika breda som första afdelningen.
En ingång å södra och en motsvarande å norra sidomuren införa i första afdelningen. Af dessa ingångar är den södra mycket större än den norra. Södra portalen, som hvilat på en hel bottenhäll, har emellan murhörn haft å hvarje sida två kolonner, af hvilka skaften saknas. Baserne, som icke ha särskilda grundstenar, äro attiska med skyddsblad och lika höga med socklarna. Kapitälerne äro bägarformiga och runda för kolonnerna, men fyrkantiga för murhörnen. Kransarne äro låga och hålkälade. På kapitälerna hvila rundstafviga och på de fyra yttre murhörnen två skarpkantiga spetsbågar. De två inre murhörnen uppbära en fyrbladig båge med tre löfprydda knoppar. På poster, hvilka stå på hög tröskel, hvilar ett fembladigt dörrfält med rullika knoppar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Norra portalen har stora murhörn samt breda och tunna poster och deremellan står en kolonn å hvarje sida. Murhörnen hvila på tornets socklar och posterne på hög tröskel. För kolonnerna äro grundstenarne rätvinkliga och baserne attiska med skyddsblad. Det vestra kapitälet prydes med en örn i vanlig ställning, det östra är tärningformigt med en half rundel å hvarje sida, och beggedera siras med bladverk. Murhörnen och kolonnerne uppbära skarpkantiga rundbågar, men posterne en tvåbladig sådan med en löfprydd knopp i midten. Inre omfattningen är snedsmygig och lagrakspetsig. På midten af vestra sidomuren nära takhvalfvet märkes ett smalt men högt fönster med lågspetsig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar och mycket hög bröstning.
I första afdelningens sydvestra hörn inför en ingång med spetsig och trebladig betäckning till en trappa, hvilken uppleder från söder till norr genom vestra sidomuren och sträcker sig genom nyssberörda fönsters inre smygar. Sedan vrider sig trappan inuti norra sidomuren åt öster och inför genom en raksluten ingång till andra afdelningen, som har en liten fyrkantig ljusöppning åt vester och en mindre halfrund bärbåge åt öster. Å skeppets vestra gafvelmur ses innanför samma bärbåge en rundbetäckt ingång till vinden.
I den norra sidomuren fortgår trappan till den östra, hvarifrån en raksluten ingång leder till tredje afdelningen, der både golf och betäckning utgöras af bjelklag. Sedermera uppgår trappan i den östra sidomuren och inför i den vestra, hvarifrån en rakbetäckt ingång öppnar sig till fjerde afdelningen, hvilken har å hvarje sida en glugg, hvari en midtkolonn uppburit tvenne små lågspetsiga bågar. Kolonnerne saknas, men bågarne qvarstå. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet har en ansenlig spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Skeppet koret och utsprånget bestå till socklar hörnstycken och omfattningar af huggen sandsten, men för öfrigt af tuktad och putsad sådan. Tornets socklar utgöras af huggen, men hela dess södra portal samt skaft och poster i dess norra af slipad kalksten, hvaremot det öfriga består af huggen och tuktad sandsten. Takhvalfven äro af sandstensflisor. Ehuru denne sandsten är fin, har den temligen väl motstått vittring.
Om kyrkans byggnadstid saknas underrättelse från medeltiden. Skeppet koret och utsprånget, hvilka äro samtidiga och förete rundbågsstil, ha troligtvis tillkommit omkring år 1200. Tornet, som röjer äldre öfvergångsstil, är minst ett halft århundrade yngre.
Ett muradt altarbord med skråkantig skifva af kalksten står i utsprånget. På midten af framsidan märkes ett fyrkantigt hål, hvilket är alldeles tomt. Skifvan är blott huggen i kanterna, men slipad ofvanpå. En altartafla derpå är af sandsten och föreställer nattvarden. Denne altarprydnad är ett eländigt arbete af år 1699.
En dopfunt af kalksten står i kyrkan. Foten är stor åttkantig och hålkälad. Mellanstycket är smalast mot midten och afslutas med en stor ring. Å midten framskjuta fyra hufvuden af underdjur. Mellan dessa hufvuden ses inom rundlar fyra små föga upphöjda figurer nemligen: en kentaur, en stående man med spjut i högra och rund sköld i venstra handen, en konung å en tron upphållande ett svärd med den högra handen och uppräckande den venstra med utsträckt pekfinger, slutligen Christus sittande å regnbågen med upplyftade armar. Skålen är halfklotformig, dock så att den utgöres af åtta utatsvängda flikar. Bottnen är nedtill något urhålkad. Skålen prydes med sexton trebladiga spetsbågar, som omgifvas af åtta enkla. Emellan två små och en stor spetsbåge inrymmes en ring, hvilken innehåller en ros. Alla åtta rosorna äro likstora, men olikartade. De stora bågarne ha knoppar å sidorna och treflikiga löf uti svicklorna. Dopfuntens hela höjd utgör 3.7 och skålens yttre tvärmått 2.9.
Å kyrkogårdens södra sidomur ses en genomgång, som betäckes med ett tunnhvalf och har en rakspetsig sittnich i hvarje insida. Uåt stå poster på tröskel och uppbära en trebladig båge, hvilken siras med tre stora rosor och två spetsiga klöfverblad. Inåt finnes en bred och rundbågig omfattning. Genomgången, som 1862 hade här uppgifna utseende, visade sig nästföljande år vara på ett abderitiskt sätt förstörd till sin yttre och inre omfattning, men deremot vanställd med yttre och inre smygar. Det är ganska svårt att inse, hvarföre slika förfuskningar företagas.
En port å kyrkogårdens vestra sidomur är spetsbågig samt ganska bred och hög men föga djup, och den har till det yttre två till det inre ett hörnsprång. Af de två yttre sprången har det ena rundstaf och det andra afsnedad kant. Det inre språnget prydes med två menniskohufvuden å första bågstenarna. Det visar sig, att dessa yttre och inre delar utgjort omfattningar till en vanlig djup port, och att de ha blifvit i sednare tid hopfuskade. Både grundstenarne och kransarne röja idel flickverk. Hela porten består af sandsten.